Absorbering: En social process eller ett resultat av en process, som innebär att en
minoritetsgrupp ändrar sin kultur helt och hållet, dvs. övertar majoritetsgruppens
kulturmönster. (Se även Ackultering, Assimilering)
Ackultering: Nationer eller kulturer förändras då de kommer i kontakt med andra kulturer
genom att uppta kulturelement från varandra. (Se även Absorbering, Assimilering)
Assimilering: Process genom vilken en minoritetsgrupp, t.ex. en invandrargrupp i det svenska
samhället, överger helt sin kultur, dvs. de ursprungliga kulturskillnaderna försvinner. (Se även
Absorbering, Ackultering)
Aura: En term myntad av den tyska kulturkritikern och essäsisten Walter Benjamin (18921940). Benjamin ansåg att de moderna reproduktionsteknikerna förstörde auran hos
konstverken. Med det menade Benjamin att konsten innan massreproduktionens samhälle
alltid var unik. Konsten och konstverken hade en unik plats och en unik betydelse. Denna
exklusiva position för konsten upphör då allt kan reproduceras och spridas. Avskaffandet av
auran var för Benjamin en oundviklig del av det moderna samhället och demokratiseringen.
Nu blev allt underkastat olika betydelser i olika situationer i stället. Ingen plats, ingen
betydelse var den privilegierade.
Blick: Blick är en central term i teoretiserandet av hur seendet skrivs in i olika sociala
betydelsesammanhang. Blicken är alltid förkroppsligad, nedsänkt i en social kontext och är
alltså alltid någons blick. En central strategi inom feministisk teori är att urskilja vilket kön
blicken har; förutsätter en specifik bild eller film att det är en man eller en kvinna som ser?
(Se vidare Diskurs)
Cyberpunk: Beteckningen på en science-fiction genre vars mest kända verk är William
Gibsons (f. 1948) Neuromancer (1986). Romanen beskriver en värld där gränserna mellan
reellt och virtuellt suddats ut och där det är oklart vad som utgör den egna kroppens och
identitetens gränser. Gibsons bok och den amerikanska vetenskapsfilosofen och –historikern
Donna Haraways (f. 1944) ”Cyborg-manifest” har utgjort viktiga inspirationskällor för att
förstå och analysera förhållandet mellan mänska och maskin samt teknologi i ett samhälle där
teknologiska apparater blir allt viktigare delar i vårt liv. (Se vidare Posthumanism)
Dekonstruktion: Dekonstruktion är en term som går tillbaka till den tyska filosofen Martin
Heidegger (1889-1976). Betyder både att ”bryta ned” och att ”bygga upp”. Kan sägas vara en
metod där man plockar isär texter, berättelser och ideologier för att på så vis visa på
inneboende motsättningar/spänningar som ofta döljs när man ser dem som helheter. Den som
vi idag förknippar med dekonstruktivism är den franske filosofen Jacques Derrida (19302004), född i Algeriet, som genom att dekonstruera en rad gamla kanoniserande texter visat
på dolda grundantaganden i dessa. Inte bara texter kan dekonstrueras – all mänsklig aktivitet
kan enligt dekonstruktivisterna ses som en slags ”texttolkning”.
Deterritorialisering/Reterritorialisering: Termerna har sitt ursprung hos de franska
filosoferna Gilles Deleuze (1925-1995) och Felix Guattari (1930-1992), men har fått sitt
genombrott inom studier av globalisering. Deterritorialisering innebär att kulturen i allt högre
grad rycks loss från sin kontext och platsbundenhet, t.ex. på grund av Internet och en ökad
mobilitet. Samtidigt skapas nya platser och nya sammanhang, dvs. uttrycken
reterritorialiseras. Kulturen och de kulturella uttrycken blir alltså inte platslösa,
utanomplaceras i en ständig dialektik mellan deterritorialisering/reterritorialisering, som alltså
ökar i och med globaliseringen.
Diaspora: Grekiska för ”förskingring”. Användes ursprungligen för att beskriva de judar som
var bofasta utanför Palestina. I dagens kulturteori har betydningen vidgats från att betyda
medlemmar från ett trossamfund som befinner sig i ett land med en annan religion till att
beteckna en grupp som förskingrats till andra länder men som fortfarande upprätthåller en
tillhörighet genom nätverk, symboler och kulturella handlingar.
Diskurs: Kommer från franskans discours, ”tal” och latinets ”discursus” (”springa fram och
tillbaka”). Diskurs har blivit ett allmänt använt begrepp som dels betecknar ett bestämt sätt att
tala om och förstå ett fenomen, t.ex. som i uttrycket ”diskursen om sexualiteten”, dels ett
kunskapskritiskt begrepp som hävdar att all mänsklig kunskap skapas av diskurser, dvs. olika
sociala system eller handlingssätt. Enligt det senare synsättet, vars mest kända företrädare är
Michel Foucault (1926-1984), finns betydelserna varken i själva fenomenen eller utanför
diskurserna om fenomenen (dvs. det man talar om).
Diskurs är användbart som analysverktyg då man vill studera hur olika sociala eller
samhälleliga uppfattningar uppstår och hur de blir till hegemoniska kunskapsformer (Se
vidare Hegemoni).
Etnicitet: Används vanligen tillsammans med identitet som i ”etnisk identitet” för att beskriva
en grupp och dess känsla av tillhörighet och hur den tar sig uttryck i förhållande till ett
(hem)land, kulturarv, värderingar, politisk historia, språk, traditioner, mat osv.
Etnocentrism: Att värdera andra kulturer utifrån normer och värderingar som gäller för det
egna samhället och kulturen, utan att reflektera över giltigheten för dessa normer och
värderingar i förhållande till andra samhällen och kulturer. (Se även Eurocentrism)
Etnografi: Kommer från grekiskans ethnos (folk) och grafein (skriva). Etnografi är en metod
för kulturforskning där man utgår från att den mänskliga kulturen förstås bäst utgående från
sitt konkreta sammanhang. Etnografisk forskning består oftast av olika deltagande praktiker:
intervjuer, observation och att forskaren lever med eller i den kultur som studeras. All
etnografi är hermeneutisk.
Eurocentrism: En term som används för att kritiskt beskriva hur en bestämd modell,
härstammande huvudsakligen frän Väst-Europa, används för att beskriva världen i stort. (Se
även Etnocentrism)
Feminism: Är en politisk och intellektuell rörelse som strävar efter kvinnors ekonomiska,
politiska och sociala jämställdhet med mannen. Har sina idérötter i upplysningens frihets- och
jämlikhetsidéer. En som tidigt kom att prägla termen feminism var den franske utopisten och
socialisten Charles Fourier (1772-1837). Feminismen blev på allvar en politisk kraft först i
slutet av 1800-talet. Feminismen är ingen enhetlig ideologi utan består av en rad olika
inriktningar med olika uppfattningar i en rad frågor. En vanlig uppdelning är den mellan
särartsfeminism och likhetsfeminism. Särartsfeminister menar att män och kvinnor på vissa
punkter är olika av naturen. Problemet är att dessa kvinnliga egenskaper har så låg status i
samhället. Likhetsfeministerna förnekar att det skulle finnas några grundläggande skillnader
vad gäller egenskaper mellan män och kvinnor. Feminismen har också sedan 1980-talet fått
ett allt större genomslag inom den akademiska forskningen där en rad feministiska teorier och
forskningstraditioner växt fram.
Genus: Genus är latin och betyder slag, sort, släkte, kön. Det har fram till 1980-talet i Sverige
bara använts inom språkläran, för att beteckna att substantiv är av olika slag – det är han, hon,
den det gäller. Kvinnoforskningen tog över ordet från lingvistiken som en översättning av
engelskans gender, som började figurera flitigt i den feministiska forskningen i början av
1980-talet. Gender, vilket i engelskan betyder både slag/ort som genus, men också kön. Med
begreppet genus ville feminister och kvinnoforskare framhålla att det bakom de fasta
formerna ”kvinnor” och ”män” döljer sig prägling, fostran, tvång och underordning.
Globalisering: En samlingsterm för en utveckling där världens länder knyts närmare till
varandra inom områden som ekonomi, politik och kultur. Som begrepp är det omstritt och
debatten är starkt polariserad mellan globaliseringsförespråkare och
globaliseringsmotståndare.
Förespråkarna ser i globaliseringen en kraft som ökar våra möjligheter till att
kommunicera med varandra och därigenom motverka främlingsfientlighet och nationalism.
Kritikerna däremot ser i globaliseringen en kraft som innebär en kulturell likriktning och en
förstärkning av västvärldens ekonomiska makt över de icke-västerländska samhällena.
Habitus: En klassisk term in filosofi och antropologi som fått sin mest kända bestämning av
den franska sociologen Pierre Bourdieu (1930-2002). Habitus har tillkommit som ett begrepp
för att förmedla mellan det individuella (subjektiva) och det sociala (objektiva). Med habitus
menas de sociala betydelser och handlingsmönster som inkorporerats så långt i våra
beteenden att de blivit automatiska, dvs. en förkroppsligad och oskiljaktig del av våra jag.
Habitus är vår socioindividuella uppsyn och framträdande.
Hegemoni: Ledarskap baserat på samtycke: en ideologiskt grundad auktoritet. I den
marxistiska traditionen har begreppet används av framför allt den italienska filosofen och
politikern Antonio Gramsci (1891-1937) för att nyansera analysen av den kapitalistiska staten.
Staten är inte bara en tvångsmakt, en repressiv apparat, utan består av ”hegemoniska
apparater” (skola, massmedia, kyrka etc). De ledande skikten säkrar genom dessa att ett
samtycke skapas för den förda politiken.
Hermeneutik: Av grekiskans hermeneuein, tolka. Tolkningslära, framför allt läran om
tolkningen av texters innebörd (ursprungligen Bibeln). Wilhelm Dilthey (1833-1911)
överförde hermeneutiken från teologin till en metod för humanvetenskapen. Medan
naturvetenskaperna försöker finna orsaksförklaringar till ”meningslösa” händelseförlopp, bör
man inom humanvetenskapen (vetenskaperna om människan som kulturvarelse) försöka
förstå den innebörd människan lägger i sina ”meningsfulla” handlingar. För att förstå
människan och samhället måste därför vetenskapsmannen tolka dessa innebörder. Tolkningen
av en innebörd och ett skeende kan dock inte vara fullständig om den inte sätts in i det större
sammanhang, den kontext, i vilken den ingår. Därför skall en del alltid förstås utifrån en
helhet, samtidigt som delarna alltid återverkar på förståelsen av helheten. Detta samspel
mellan del-helhet kallas vanligtvis den ”hermeneutiska cirkeln”.
Ideologi: Kommer av grekiskan eidos eller idea, idé, och logos, lära. Används vanligtvis i två
betydelser. 1) Deskriptiv betydelse: En mer eller mindre distinkt föreställningsvärld med
inbördes nära förbundna försanthållanden, värderingar och normer om människan, samhället
och världen. 2) Pejorativ, nedsättande betydelse: Betecknande vanföreställningar, falsk teori
om världen, i synnerhet om samhället som alstras av produktions- och klassförhållanden i
samhället. Hos Karl Marx (1818-1883) finns båda uppfattningarna om ideologi.
Intersektionalitet: Ett centralt begrepp inom den samtida genus- och kulturforskningen. Som
upphovskvinna brukar anges den amerikanska juridikforskaren Kimberle Crenshaw (f. 1959).
Hon kritiserade den etablerade feministiska forskningen för att den utgick från den vita
medelklasskvinnan. Utgående från sina erfarenheter som svart kvinna hävdade Crenshaw att
man i samhällets makthierarkier kunde vara dubbelt och flerdubbelt marginaliserad eller
marginaliseras på flera olika sätt. Identiteten var inte en, utan en ”intersection”, en
skärningspunkt av olika identiteter: klass, kön, etnicitet, generation osv. och där flera olika
maktspel äger rum. I intersektionell analys intresserar man sig vanligen för hur flera
identiteter samspelar i olika situationer och hur de reproducerar rådande maktförhållanden i
samhället mellan olika grupper. En intersektionell analys strävar alltid till att vara kritisk.
Klass: Allmänt en beteckning för och distinktion mellan grupper av människor på basis av
någon utmärkande och särskiljande egenskap. Klasser urskiljs ofta genom dikotomier, t ex
härskande-behärskade, rika-fattiga, besuttna-obesuttna eller överklass-medelklass-underklass.
Inom marxismen särskiljs klasser primärt på basis av individers relation till
produktionsmedlen (=föremål som används i produktionen, dvs arbetsverktyg i form av
instrument, maskiner) och råvaror (naturen, jord, skog etc).
Kommunitarism: Samlingsbeteckning på olika samhällsuppfattningar som framhäver det
kulturellt bestämda kollektivet som den enhet som politisk och ideologisk debatt bör utgå
ifrån.
Kreativa näringar: Är vanligen den svenska översättningen av engelskans ”creative
industries”. Ibland är termen synonym till kulturindustri men kreativa näringar används oftare
pga. dess mer positiva konnotationer. Termen kreativa näringar har inte sin bakgrund i en
kulturkritisk tradition. Med kreativa näringar anses alla de verksamheter med ekonomisk
verkan som baserar sig på kunskap och information, t.ex. dataspel, film, mode, reklam och
TV. (Se vidare Kulturindustri och Kulturkritik).
Kulturalism: En term som används för att kritiskt beskriva ett synsätt enligt vilket allt
mänskligt skall definieras, bestämmas och tolkas först och sist i termer av kultur. (Se även
Kulturmaterialism, Materialism, Naturalism).
Kulturell reproduktion: Överföring av kulturellt kapital från en generation till en annan. Detta
antas ske via utbildningssystemet genom att de föräldrar som har störst tillgång till kulturellt
kapital också har en större tendens att investera i sina barns utbildning. Men även att
framgång i utbildningssystemet definieras som tillgång till kulturellt kapital. (Se även
Kulturellt kapital).
Kulturellt kapital: Består av de språkbruk, värderingar och kunskaper som värderas högt och
som därför kan omsättas i hög status och prestige.
Kulturindustri: Myntades först som en kritik av förhållandet att kulturen blivit genomsyrad av
ekonomiska intressen. Kulturen hade blivit en industri. Den mest kända och klassiska kritiken
är den som de tyska socialfilosoferna Max Horkheimer (1895-1973) och Theodor Adorno
(1903-1969) skrev när de var i exil i USA under 1940-talet. Idag är kulturindustri en mera
neutral term som betecknar den del av kulturverksamheten som har en direkt ekonomisk
betydelse.
Kulturkritik: En samlingsterm som dels syftar på den typ av litteratur- och konstkritik som vi
finner exempelvis på dagstidningarnas kultursidor, dels på en form av samhällskritik som
ställer sig kritisk till det moderna västerländska samhällets kulturella och andliga uttryck.
Kulturmaterialism: Ett synsätt som lanserats för att förmedla mellan kulturalism och
materialism. För att inte hemfalla åt kulturalismens idealism (att allt är av mänskan görbart
och påverkbart) och materialismens determinism vill kulturmaterialisterna visa på hur
mänskliga institutioner, mönster och inrättningar styr och ramar in våra handlingar och vårt
handlingsutrymme. (Se även Kulturalism och Materialism).
Kulturpluralism: Kulturell mångfald; förhållandet att etniska och andra minoriteter behåller
sin kulturella identitet. (Se även Multikulturalism).
Kulturstudier: En översättning av det anglosaxiska ”cultural studies”. CS myntades av den
brittiska litteraturforskaren Richard Hoggart (f. 1918) när han grundade centret för studiet av
samtidskultur i brittiska Birmingham 1964. Utgångspunkten för kulturstudier är att förstå
kulturella fenomen, objekt och handlingar i relation till olika sociala sammanhang såsom
social klass, genus, etnicitet och frågor om makt och hegemoni. Man ville i all synnerhet göra
upp med de estetiska vetenskapernas prioriterande av enskilda artefakter som uttryck för
högre ideal och mänsklig fulländning, i stället blev mass- och populärkultur viktiga
studieobjekt.
Vanligen skiljer man mellan en brittisk inriktning och en Nordamerikansk. Britterna har oftast
fokuserat samhällspolitiska frågor och knyter på så sätt an till olika kulturkritiska traditioner.
De mest kända företrädarna är Stuart Hall (f. 1932) och Raymond Williams (1921-1988).
Kulturstudier i Nord-Amerika har varit mera intresserade av hur kulturprodukter tas emot och
ges egna betydelser utgående ifrån den egna sociala och kulturella tillhörigheten.
Kulturvetenskap: En samlingsbeteckning på de humanistiska vetenskaper som har en
hermeneutisk utgångspunkt och som studerar den mänskliga kulturen. Kulturvetenskap är inte
detsamma som kulturstudier. Där kulturstudier har en tydligare pragmatisk och
samtidskulturell ansats utgår kulturvetenskapen vanligen från den mänskliga kulturens
traditions- och historiebundenhet. Det finns ingen motsvarighet till benämningen
kulturvetenskap i engelskan, däremot motsvarar kulturvetenskap tyskans
”Kulturwissenschaften”.
Marxism: Karl Marx´ (1818-1883) teorier samt de teorier som tar sin utgångspunkt i Marx
verk. Marxismen kan sägas omfatta en samhällsteori, en historiefilosofi och en politisk
strategi. Centralt inom marxistisk forskning är att studera och förstå samhället utifrån ett
makt- och konfliktperspektiv med fokus på klassförhållanden och klassintressen.
Materialism: Filosofisk ståndpunkt som innebär att all verklighet helt och fullt är av materiell
och kroppslig natur. Materian är den enda verkliga och ursprungliga realiteten och själsliga
(mentala) fenomen måste på ett eller annat sätt kunna återföras på det kroppsliga. (Se även
Kulturalism, Naturalism).
Masskultur: Kulturprodukter som produceras industriellt med syftet att nå en stor och
heterogen befolkning. (Se även Populärkultur).
Modernisering: Process som vanligen anses få sin genomslagskraft i Europa under 1800-talet
och som förknippas med industrialisering, teknisk utveckling, urbanisering, kapitalism,
demokratisering och skapandet av förutsättningarna för det moderna västerländska samhället.
(Se även Modernism, Modernitet).
Modernism: Estetiskt-stilistisk och ideologisk riktning inom konsten som kännetecknas av en
reflektion och problematisering kring det egna estetiska uttrycket, samt en reaktion mot
moderniseringsprocessens kulturella uttryck (ss. massmedier, populär press och litteratur,
masskultur etc.).
Modernitet: Erfarandet av moderniseringsprocessen, dvs. upplevelsen och känslan av att
ständigt leva i en brytningstid där allt fast tenderar att förflyktigas. (Se även Modernisering)
Moralpanik: Termen myntades i början av 1970-talet av den brittiske sociologen Stanley
Cohen för att beskriva starkt moraliserande reaktionerna i Storbritannien under 1960-talet på
ungdomskulturella fenomen som ”mods” och ”rockers”. Termen har sedan dess används som
en term för att beskriva starkt fördömande reaktioner på viss typ av populärkulturs eller
mediers skadliga inverkan på ungdomar.
Multikulturalism: Ett synsätt som förespråkar tolerans för olika kulturer och att dessa skall
leva i mångfald sida vid sida.
Naturalism: Ett synsätt där allt mänskligt först och sist definieras och förklaras i termer av
natur. (Se även Kulturalism, Materialism)
Offentlighet: En term som har fått sin mest grundläggande beskrivning av den tyske
samhällsfilosofen Jürgen Habermas (f. 1929). Avser både en ny samhällssituation och publik
som uppstår under 1700-talet i länder såsom Storbritannien och det ideal om offentligt
meningsutbyte som då upprättas. Det är vi den här tiden som press och samlingsställen såsom
kaffehusen skapar instanser och arenor för medborgare som saknar direkt politisk makt att
sammankomma och diskutera samhällsfrågor, och som även ger dem möjlighet att driva
frågor gentemot de som innehade den faktiska makten.
Orientalism: Ursprungligen det västerländska studiet främst asiatiska språk och kulturer; i
nutiden den ideologi som vanligen väglett detta studium. Denna senare betydelse av begreppet
har präglats framför allt av den palestinsk-amerikanske litteraturvetaren och samtidskritikern
Edward W Said (1935-2003) i dennes bok Orientalism (1971).
Performativitet: I sin moderna kulturvetenskapliga utformning kommer performativitet från
språkfilosofen J. L. Austin (1911-1960). Austin ville göra upp med en föreställning om
språket som refererande och betonade att språket också är performativt, dvs. betydelserna blir
till i olika språkhandlingar i konkreta situationer. Framför allt feminismen och Judith Butler
har utvecklat performativitetsbegreppet i Foucaults anda och påpekat att kön inte är utan görs.
Att kön är performativt betyder således att det liksom en diskurs ”talar i oss”, styr vem vi är
och hur vi gör (Se Diskurs).
Posthumanism: En reaktion mot den traditionella humanismens prioriterande av mänskan och
det enskilda mänskliga subjektet och motsatsställningen mellan kultur och natur.
Posthumanister är dels influerade av teknologiska perspektiv på vår kultur, att vi existerar allt
mer i interaktion med vår teknologiska och materiella omgivning där gränsdragningar mellan
jaget och omgivning blir oklarare, eller rentav omöjliga; dels av ekokritiska perspektiv där
mänskan och det mänskliga varken särskiljs från eller prioriteras i förhållande till naturen.
Postkolonialism: Studiet av den västerländska kolonialismens påverkan på de forna
kolonierna. I synnerhet på den situation som kännetecknar ett område och dess kultur efter att
kolonialisationen har upphört.
Postmodernitet: Mångtydig beteckning på strömningar inom samtida filosofi, konst och
samhälle som hävdar en brytning med modernitetens tradition. Postmodernismen önskar en
uppgörelse med den Väst-Europeiska upplysningstraditionen och dess absolutifiering av egna
värden. För upplysningstraditionen ses som något som har undertryckt mångfald och
alternativa livsformer och tänkesätt. Postmodernismen är kulturrelativistisk, dvs. värdena ses i
första hand som relaterade till kulturer. Ett annat utmärkande drag är att postmodernismen tar
ställning för det säregna och annorlunda och är en uppgörelse med en skarp skillnad mellan
hög- och lågkultur. (Se även Modernisering, Modernitet, Subkultur, Upplysning,
Upplysningsprojektet)
Poststrukturalism: En motreaktion mot strukturalismen och dess anspråk på
vetenskapliggörandet och universalism. Det som kännetecknar poststrukturalismen är
framhävandet av det tillfälliga och partikulära, där varje kulturell handling och kulturellt
föremål bryts ned till en lång och ogripbar meningskedja. (Se även Strukturalism)
Semiotik: Teckenlära. Har sin bakgrund i försöket att systematisera studiet av kulturella
artefakter såsom enskilda litterära verk, bilder, filmer osv. Vanligen används semiotiken inom
olika studier kring betydelsebildningar, dvs. relationen mellan ett tecken och det som det
refererar till. Inom syntaktiska respektive pragmatiska semiotiska studier studeras relationerna
bland tecken (syntax) resp. tecknens effekter och användning.
Struktur: Det mönster ur vilket relationer mellan element, samt elementens egenskaper, kan
härledas. En struktur kan förstås i analogi med språkets natur, där ”struktur” motsvarar den
syntax, genom vilken de språkliga elementen ordnas. (Se även Strukturalism)
Strukturalismen: Beteckning på en mängd olika teorier och metodologier som har det
gemensamt att de utgår ifrån att det förekommer strukturer i verkligheten som i någon mening
bestämmer de framträdande fenomenens egenskaper, relationer och betydelser. (Se även
Poststrukturalism)
Subkultur: En del av en mer omfattande kultur. Subkulturer grundar sig på etniska, sociala
och kulturella skillnader i en större grupp. Inom subkulturen utvecklas egna specifika normer,
värderingar och språk som inte alltid är accepterade inom huvudkulturen, eller står i konflikt
med densamma.
Upplevelseindustri: Avser all den verksamhet som är av ekonomisk betydelse men som inte i
främsta hand är inriktad på att producera varor eller tjänster utan upplevelser. Termen
används både av sociologer och av ekonomer för att dels visa på hur de moderna samhällenas
ekonomier förändras (t.ex. det postindustriella samhället större fokusering på tjänster och
upplevesler), dels hur viktig en stor del av kulturverksamheterna är för ekonomin.
Upplysningen: I snäv mening den historiska period som präglas av tro på rationalitet,
kunskapstillväxt och medborgerlig frihet, och som kulminerade i och med den franska
revolutionen 1789. I vidare mening varje tid eller tankeströmning som genomsyras av sådana
föreställningar. (Se även Modernitet, Postmodernism, Upplysningsprojektet)
Upplysningsprojektet: Strävan efter att förena den vetenskapligt-teknologiska
framstegsprocessen med människors frihet och lycka.
CM/JS januari 2013.
