Sören Lindén, Stockholms ornitologiska förening
36 arter kustfåglar
Häckar vid vatten i
skärgårdsmiljö
Svanar
Änder
Skrakar
Gäss
Skarvar
Vadare
Måsar
Tärnor
Rallfåglar
Grisslor
Doppingar
Stockholms skärgård,
tiotusentals öar, holmar och skär.
1 700 km2 varav ca 530 km2
land.
Stockholms skärgård sträcker sig
150 km från Landsort i söder till
Björkö och Arholma i norr och
har en maximal bredd på ca 80
km.
Området indelas i innerskärgård,
mellanskärgård med öar som
Möja, Runmarö, Ornö och Utö
med övervägande
hällmarkstallskog och en
ytterskärgård med björkar och
kala klippor.
Tidigare kunskap om kustfåglarnas utbredning
• Före 1940-talet finns få uppgifter
• Edward Wibeck, linjetaxering 1937
• Kustfågelinventering 1974-75
• Kustfågelinventering 2001-2004
Övrigt
• Skärgårdsstiftelsen – Levande skärgård
• Artstudier
Skräntärna, storskarv, sillgrissla, tordmule,
havsörn och berguv
• Edward Wibeck, linjetaxering 1937
• Edward Wibeck, linjetaxering 1937
• Edward Wibeck, linjetaxering 1937
”Näst ejdern är svärtan den
allmännaste andfågeln i
skärgården”
Ӏnnu en dykandsart, berganden,
förekommer sparsamt som
häckfågel i Stockholms skärgård”
• Edward Wibeck, linjetaxering 1937
• Kustfågelinventering 1974-75
• Kustfågelinventering 1974-75
”Inventeringens slutsats är att
Stockholms skärgård hyser ungefär
hälften av landets svärtor…”
” I det stora hela får berganden
betraktas som en sparsam häckfågel i
Stockholms läns skärgård”
Kustfågelinventeringen
i Stockholms län 2001-2004
Hur många par?
Ökat-minskat? Hur mycket?
Var?
Storskarv
Vitkindad gå
gås+++
Kanadagå
Kanadagås
Grå
Gråhäger
Gravand
Sillgrissla
Grå
Grågås
Tordmule
Snatterand
Knipa
Havstrut
Knö
Knölsvan
Stö
Större strandpipare
Grå
Gråtrut
Kustlabb
Ejder
+++
Strandskata
Drillsnä
Drillsnäppa
Kricka
Storskrake
Grä
Gräsand
Skrattmå
Skrattmås
Tofsvipa
Skedand
Rödbena
Skä
Skäggdopping
Fiskmå
Fiskmås
Små
Småskrake
Vigg
Silltrut
Tobisgrissla
Roskarl
Sothö
Sothöna
Skrä
Skräntä
ntärna
Svä
Svärta
Bergand
7
10
12
15
17
27
34
43
45
46
46
59
71
72
74
75
78
84
89
---
Storskarv
2 101 par
Storskarven har i sen tid invandrat som
häckfågel i skärgården och uppvisar en
ökning som överträffar alla andra
kustfåglars.
Det skulle dröja till 1994 innan den första
kolonin i undersökningsområdet
etablerades i södra skärgården och då på
Grän med 39 bon.
+++
+++
+++
+++
+++
+++
+++
73
67
46
27
24
16
11
+%
-%
Vitkindad gås
867 par
Från att ha varit en ytterst sällsynt fågel
under första kustfågelinventeringen med
förekomst noterad i bara ett par rutor har
arten erövrat stora delar av
innerskärgården.
Den har ännu sina främsta förekomster i
ursprungsområdet i Ekoparken
(Fjäderholmarna) i inloppet till
Stockholm, där den började häcka i slutet
av 1970-talet.
Grågås
1320 par
Grågåsens utbredning har sin tyngdpunkt
i ytterskärgården och i den därvid
liggande delen av mellanskärgården.
Beståndet uppvisar en kraftig ökning och
en utvidgning av häckningsområdet har
skett in mot fastlandet.
Beståndet är idag åtta gånger större än
vid inventeringen 1975.
Gråhäger
431 par
Gråhägern inventerades inte vid den förra
inventeringen och var då inte ens känd
som tillhörande skärgårdens häckande
arter.
Fram till idag har dock kolonier
etablerats på flera platser även i denna
miljö och arten är numera ett tämligen
vanligt inslag i delar av skärgården.
Sillgrissla
494 par
Sillgrisslan häckar i kolonier på några få
öar längst ut i havsbandet. Den är en
sentida invandrare i Stockholms skärgård
som etablerade sig första gången på
1960-talet.
Beståndet har femdubblats sedan förra
inventeringen.
Ejder
96 803 par
Beståndsutveckling +11 %
Ejdern är skärgårdens i särklass
vanligaste häckfågel och förekommer
främst i ytterskärgården.
Särskilt stor har förändringen varit i
ytterskärgården, +43 %, medan ökningen
i innerskärgården bara varit marginell. I
mellanskärgården har utvecklingen
istället varit den motsatta, d.v.s. en
minskning med 16 %.
Fiskmås
9 264 par
Beståndsutveckling -46 %
Fiskmåsen är den talrikaste måsfågeln i
skärgården. Den finns väl spridd, från de
innersta vikarna till de yttersta skären.
Utvecklingen har varit negativ i hela
skärgården, men störst i den södra
regionen där drygt hälften av paren
försvunnit i alla tre zonerna.
Silltrut
1 349 par
Beståndsutveckling -72 %
I Stockholms skärgård är tillbakagången
över 70%. Det finns indikationer som
tyder på att de bästa häckningsplatserna
är de som ligger inom räckhåll för
centrala Stockholm.
Sothöna
867 par
Beståndsutveckling -78 %
Med en minskning på nära 80 % är
sothönan en av de riktigt stora förlorarna.
…medan minskningen i
mellanskärgården varit som störst i den
norra regionen – nästan 90 %.
Svärta
895 par
Beståndsutveckling -89 %
Förr var svärtan vanligare än ejdern i
många mellanskärgårdsområden. Idag
finns endast en liten spillra av det
forna beståndet och arten är bara
någorlunda vanlig i norra
ytterskärgården och måste betraktas
som starkt hotad i vår skärgård.
Orsaker till beståndsförändringarna?
Mink?
Siktdjup?
Störningar?
Övergödning?
Thiaminbrist?
Överfiske?
Miljögifter?
Vad händer under ytan?
Framtida inventeringar
Förhoppningsvis tar det inte 30 år till
nästa inventering.
Ejderbild
