Organisering och styrning av sociala investeringar
Vi1 har på uppdrag av SKL skrivit en bok som handlar om organisering och styrning av sociala
investeringar i en kommunal kontext. Boken2 tar sin utgångspunkt i att sociala investeringar är en
social innovation i form av ett resursfördelningssystem som tar hänsyn till hushållning av
välfärdsresurser både inom och mellan tidsperioder. Samtidigt som det är ett nytt
resursfördelningssystem så är det även ett system som syftar till att pröva metoder, utveckla metoder
samt skapa innovationer. Det går därmed även att betrakta sociala investeringar som ett
utvecklingssystem. Genom att organisera och styra välfärdsresurser med hjälp av driftbudgeten – det
vanligast förekommande styrverktyget i kommunal verksamhet – i kombination med sociala
investeringar skapas förutsättningar för en god utveckling för samhället i stort och dess ingående
medborgare. Detta är således en utgångspunkt för boken, men som synliggörs så krävs en genomtänkt
organisering och styrning för att sociala investeringar ska bidra till effektivare hushållning av
välfärdsresurser såväl inom som mellan tidsperioder.
Sociala investeringar handlar om att genom tidiga insatser skapa förutsättningar för medborgare att
förbättra deras liv genom exempelvis ökad skolnärvaro, förbättrad självkänsla, förstärkt CV, förbättrad
familjesituation etcetera. Ytterst handlar insatserna på individnivå om att långsiktigt skapa anställbara
medborgare som kan ta ansvar för sina liv och därmed agera som en tillförande aktör i samhället, både
socialt och ekonomiskt. Sociala investeringar i sig är inte ett nytt fenomen. Skolan är ett bra exempel
på en social investering som existerat under lång tid. Det som tas upp i boken handlar dock inte om
detta utan om ”utvecklingsinvesteringar” i form av metodprövning, metodutveckling och/eller social
innovation.
Under 2010-talet har allt fler kommuner avsatt resurser för att arbeta med social investeringar. Hösten
år 2014 fanns ett sådant arbete i cirka 65 kommuner, som tillsammans hade avsatt cirka 1,18 miljarder
kr för detta.3 En del kommuner har valt att kalla den här typen av samlade resurser och relaterade
strukturer för en social investeringsfond. Det är den typen av fenomen, oavsett benämning, vi avser
med sociala investeringar. Inom ramen för de senare genomförs sociala investeringsprojekt, det vill
säga projekt som får utnyttja resurser för sociala investeringar till att hitta effektiva förebyggande
lösningar på befintliga sociala problem.
Utgångspunkten för sociala investeringsprojekt är att långsiktigt skapa multiplikatoreffekter, det vill
säga att projekten leder till effekter och lärande som sedan förmeras, förstoras och förädlas i den
ordinarie verksamheten.4 Effekter som förmeras, förstoras och förädlas handlar bland annat om att
många fler än projektdeltagarna upplever effekterna, och förhoppningsvis i ökad utsträckning.
1
Forskare från CKS, Robert Jonsson och Erik Jannesson samt med bidrag från Kerstin Johansson. Josefina
Syssner (föreståndare för CKS) har ingått i projektets referensgrupp.
2
www.uppdragpsykiskhalsa.se Boken publiceras i början av mars 2015.
3
Balkfors (2014)
4
Brulin och Svensson (2011)
Avseende lärandet bidrar det istället till att nya eller förändrade rutiner och processer skapas i
organisationen, som i sin tur beskrivs i olika policydokument och därmed blir föremål för
ekonomistyrning.
I bokens inledande kapitel presenteras totalt fem övergripande frågeställningar som boken utgår från.
Dessa fem är:
Av vilka skäl kan kommuner arbeta med sociala investeringar och vilka kontextuella
förhållanden bör beaktas i detta arbete? (Kapitel 2)
Vem bör äga sociala investeringar och vad består det aktiva ägarskapet av? (Kapitel 3)
Hur kan sociala investeringsprojekt organiseras? (Kapitel 4)
Hur vet vi att vi gör rätt? (Kapitel 5)
Vilka prestationer, effekter och multiplikatoreffekter uppstår? (Kapitel 5)
Utifrån frågeställningarna har en övergripande modell skapats (se nedan). Dess syfte är att illustrera
de viktiga övergripande komponenterna och den sammantagna helheten när det gäller organisering
och styrning av sociala investeringar. I modellen är sociala investeringsprojekt placerat i toppen av
”kommunhuset” för att synliggöra att dessa är den huvudsakliga utgångspunkten i sociala
investeringar. Det är inom projekten som prestationer och kunskaper utvecklas, som i sin tur ska leda
till effekter för individer och organisationer. Men det är först när dessa förändringar omvandlas till
multiplikatoreffekter som en mer effektiv kommunal verksamhet skapas.
Det aktiva ägarskapet utgör hjärtat i arbetet med sociala investeringar, då det innebär ett ansvar för
helheten likväl som för säkerställandet av multiplikatoreffekter. Den lärande utvärderingen har en
central roll kopplat till det sistnämnda, då den ska bistå både projekten och de aktiva ägarna med att
sätta fokus på prestationer, effekter och just multiplikatoreffekter – från ansökningsfasen till
implementeringen av lärandet i den ordinarie verksamheten. I det är en kontinuerlig interaktion
mellan projektet, de aktiva ägarna och de lärande utvärderarna viktig. I modellen symboliserar
trapporna och de öppna dörrarna en nödvändig förutsättning för dialogen – ett öppet
interaktionsklimat.
Det är viktigt att poängtera att det inte finns ett enskilt bästa sätt att organisera och styra sociala
investeringar. Snarare är kontexten avgörande för vad som är mer eller mindre bra lösningar. En
kontextanpassad organisering och styrning av sociala investeringar är därför en förutsättning för att
långsiktigt kunna skapa en effektivare kommunal verksamhet, och därmed en god välfärdsutveckling
för medborgarna.
Figur B.1. Bokens övergripande modell.
Förutom dessa huvudsakliga bidrag (frågorna och figuren) hävdar vi även att sammankopplingen av
den så kallade beviskedjan (insatser, aktiviteter, prestationer, effekter, påverkan och värdeskapande)
och den lärande utvärderingen utgör ett huvudsakligt bidrag. Via beviskedjan kan kommuner på ett
genomtänkt sätt mäta, utvärdera, påvisa och argumentera för vad olika insatser och aktiviteter leder
till i termer av prestationer, effekter, påverkan och värdeskapande. Med den lärande utvärderingen
kan kommuner sedan ta det slutgiltiga steget med sociala investeringar – att skapa
multiplikatoreffekter. Att sociala investeringsprojekt leder till bra prestationer, effekter och
värdeskapande är bra i sig, men det är via utvecklandet av multiplikatoreffekter som sociala
investeringar verkligen kan bidra till utveckling och effektivisering.
