Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig samman- ställning
över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad
på den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Madagaskar 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Under president Ravolamananas styre har ekonomin och det politiska läget i
Madagaskar stabiliserats. Den ekonomiska tillväxten har dock ännu inte lett till
märkbart minskad fattigdom; drygt 70 procent av landets befolkning lever
fortfarande under fattigdomsgränsen.
Korruption, ett svagt rättsväsende, kvinnors och barns utsatta ställning samt
svåra förhållanden i fängelser tillhör problemområdena avseende mänskliga
rättigheter. Respekten för mediafrihet har försämrats. Politiska rättigheter
begränsas. Oppositionen är svag och någon dialog mellan regering och
opposition förekommer inte.
Ravolomanana återvaldes i presidentvalet i december. Valet genomfördes på
ett i stort lugnt och korrekt sätt. Valsystemet är likväl belastad med strukturella
problem såsom avsaknad av en oberoende valmyndighet, ojämlikt tillträde till
media och bristande öppenhet i valfinansiering.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Madagaskar har ratificerat eller anslutit sig till följande konventioner:
­ Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och
dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt men ej till
dess andra om avskaffande av dödsstraffet som inte heller är
undertecknat. Fyra rapporter är utestående. Senaste rapport 1990.
2
­
­
­
­
­
­
­
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR). Fyra rapporter utestående. Senaste rapport 1985.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD). Inga rapporter utestående.
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) samt undertecknat dess fakultativa tilläggsprotokoll om
enskild klagorätt. Tre rapporter utestående. Senaste rapport 1993.
Konventionen mot tortyr (CAT) ratificerades under året. Det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr är undertecknat.
Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt de två fakultativa
tilläggsprotokollen om barn i väpnad konflikt samt handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi. En rapport utestående.
Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967.
Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter
Madagaskar har undertecknat men ännu inte ratificerat stadgan för den
Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Madagaskar har totalt tolv utestående rapporter till FN:s
koventionskommittéer. Vidare har landet inte rapporterat till Afrikanska
unionen vid något av de fem utsatta rapporteringstillfällena.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Sedan de politiska oroligheterna under 2002 har det inte rapporterats om
politiska mord eller så kallade ofrivilliga försvinnanden sanktionerade av staten.
Däremot finns uppgifter om att säkerhetsstyrkor dödat misstänkta brottslingar.
Inga rapporter om tortyr eller godtyckliga arresteringar har förekommit på
senare tid.
Situationen i landets överbelagda fängelser är i många fall livshotande med
utbredd undernäring och bristfällig sjukvård. Nära 70 procent av alla fängslade
väntar på rättegång och förra året uppges 140 interner ha avlidit av svält.
Övergrepp och tvångsarbete förekommer. Regeringen är medveten om
problemen och insatser för att förbättra förhållandena pågår. Regeringen
tillåter i princip oberoende övervakning av fängelserna.
3
4. Dödsstraff
Madagaskar har dödsstraff, men inga dödsstraff har verkställts sedan 1958.
Amnesty International räknar in Madagaskar i gruppen ”abolitionist in
practice” i vilken ett land hamnar om statsmakten inte avrättat någon de
senaste 10 åren och förmodas driva en politik att inte utföra avrättningar.
Någon större opinion mot dödsstraffet lär inte finnas. Dödsdomar avkunnade
och verkställda av bydomstolarna, dina, lär alltjämt förekomma.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Författningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden, men efterlevs inte
alltid. Till synes politiskt motiverande frihetsberövanden förekommer i
begränsad utsträckning, framför allt av representanter för oppositionen.
Det finns uppgifter om oegentligheter i samband med arresteringar och
rättegångsprocesser. Misstänkta brottslingar sitter ofta anhållna i väntan på
både häktning och rättegång under mycket längre tidsperioder än vad lagen
tillåter (jfr avsnitt 3).
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet lider av kapacitetsbrist och problem med korruption.
Författningen stipulerar att domstolsväsendet ska vara självständiga i
förhållande till den exekutiva makten. Dock finns rapporter om att domstolar
är mottagliga för påverkan från politiskt håll liksom för korruption.
Korruptionsbekämpning är fortsatt en prioriterad fråga. Anti-korruptionsbyrån
(BIANCO) förefaller aktiv. Korruptionen sägs också ha minskat på lägre
nivåer, framför allt inom tull- och polisväsendet.
Inofficiella bydomstolar, dina, förekommer i delar av landet där centralmakten
av tradition är svag. Dinas beslut är ofta summariska och godtyckliga och kan
överklagas i det formella rättssystemet.
Militärdomstolarna är förbehållna militär personal och följer i stort samma
procedurer som det civila rättssystemet.
Konstitutionen föreskriver etablerandet av opolitiska MR-organ. Den
nationella MR-kommissionen (CNDH) har emellertid varit inaktiv sedan den
politiska krisen 2002.
4
7. Straffrihet
Indikationer på straffrihet finns.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Författningen stadfäster såväl yttrande- som mediafrihet, men i praktiken är
rättigheterna begränsade. Det finns tydliga tecken på att respekten för
mediafrihet har försämrats under den nuvarande presidentens styre.
Arresteringar och utvisningar av journalister förekommer på godtyckliga
grunder. Många journalister säger sig idka självcensur, särskilt på lokal nivå.
Staten äger de enda rikstäckande TV- och radiokanalerna, men det finns ett
stort utbud av privata TV- och radiostationer. Det finns åtta privatägda
dagstidningar och ett antal privata lokala tidningar. Läskunnigheten är låg i
landet vilket begränsar tidningarnas inflytande.
Förenings- och församlingsfrihet samt religionsfrihet är inskrivna i
konstitutionen, men begränsas inte sällan i praktiken. Polisen har upplöst flera
demonstrationer, bland annat av studenter, med våld. Medlemskap i
fackföreningar och politiska partier tillåts. Rätten att strejka erkänns, men
restriktioner tycks ändå i praktiken omgärda strejker och demonstrationer.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Madagaskar har ett demokratiskt flerpartisystem med en maktdelning mellan
presidenten och parlamentet. Landet präglas av ett mycket centraliserat system
och presidentämbetet har en stark ställning. Regeringskoalitionen har sedan
valen 2002 en stor majoritet i parlamentet. Av 160 ledamöter i parlamentet, är
åtta kvinnor. En kvinna finns bland de 22 politiskt tillsatta regionala
kommissionärerna. Kyrkan och militären utövar indirekt politiskt inflytande
genom att förespråka nationell enighet och konservativa värderingar. Det
senaste presidentvalet ägde rum i december. Den sittande presidenten
Ravalomanana återvaldes i första valomgången.
Relationen med oppositionen präglas fortfarande av den utdragna konflikten
efter presidentvalet 2001. Förutvarande presidenten Ratsiraka vägrade
acceptera valresultatet, hans anhängare besatte huvudstaden, en stor strejk
lamslog landets ekonomi och MR-övergrepp begicks på båda sidor. Flera av
den förra regimens nyckelpersoner befinner sig i exil och dialogen med
oppositionen haltar. Upptakten till presidentvalet i december präglades också
av viss dramatik. Två veckor före valet försökte en general som nekats
kandidera till presidentvalet att starta en statskupp. Kuppförsöket vann dock
föga stöd.
5
Oppositionen är splittrad och har inte presenterat något politiskt program.
Man har fortfarande inte accepterat regeringen, håller fast vid kravet på en
nationell samlingsregering och begär att amnesti för alla som sitter fängslade
eller befinner sig i exil efter oroligheterna i samband med valet 2001. Av de 40tal oppositionsanhängare som sitter fängslade uppges många vara kriminella
och inte aktuella för amnesti. Ett hundratal oppositionsanhängare befinner sig i
exil, däribland den före detta presidenten Ratsiraka. Den f.d. vice
premiärministern, Rajaonarivelo, som befinner sig i exil med
korruptionsanklagelser hängande över sig, förvägrades inträde i landet och
kunde således inte kandidera i presidentvalet.
Valet i december övervakades av ett stort antal lokala och internationella
observatörer och genomfördes på ett lugnt och korrekt sätt. Samtidigt
konstateras att den utlovade reformen av vallagstiftningen ännu inte
genomförts. Valsystemet är således fortsatt belastad med strukturella problem
såsom avsaknad av en oberoende valmyndighet, ojämlikt tillträde till media och
bristande öppenhet i valfinansiering. Flera av Ravalomananas motkandidater
har motsatt sig valresultatet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Med undantag för konvention 105 om förbud mot tvångsarbete har
Madagaskar ratificerat ILO:s centrala konventioner om mänskliga rättigheter.
Författningen och arbetsrätten ger arbetare i offentlig och privat tjänst rätten
att upprätta och bli medlemmar i fackföreningar utan begränsning. Dock
undantas vissa statliga funktioner som polis och militär från denna rätt. Enligt
landets egen statistik är endast tio procent av landets arbetare organiserade.
Författningen stadfäster strejkrätt och rätt till kollektivförhandling för arbetare,
men strejkrätten är begränsad och kollektivförhandlingar utnyttjas sällan.
Arbetsrätten förbjuder tvångsarbete. Det förekommer dock att fångar används
som arbetskraft i privata företag. Minimiåldern för anställning är 15 år (18 år
för arbete om nätterna samt i svåra förhållanden). Trots det uppskattas 13
procent av stadsbarnen och 36 procent av barnen på landsbygden i åldrarna
10-14 år arbeta. Regeringen har sjösatt en omfattande handlingsplan för att
stävja barnarbete. Den officiella minimilönen om ca 25 USD är i allmänhet inte
tillräckligt för att säkra en dräglig levnadsstandard. Officiell arbetstid är 40-42,5
timmar i veckan, men respekteras sällan. Arbetslösheten är hög vilket tvingar
arbetstagare att acceptera dåliga arbetsvillkor.
6
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den politiska krisen 2002 orsakade en påtaglig försämring av hälsoläget.
Undernäring till följd av den ökade arbetslösheten utgör ett mycket stort
hälsoproblem. Enligt WFP lever 67 procent av landsbygdsbefolkningen i
kronisk brist på livsmedel och 67 procent av förskolebarnen lider av
näringsbrist. Tack vare humanitär katastrofhjälp och förbättring av de
offentliga finanserna har en förbättring kunnat skönjas de senaste åren. Trots
det svåra hälsoläget är endast 1,2 procent av BNP avsatt för hälsosektorn.
Ungefär 65 procent av befolkningen uppskattas ha tillgång till grundläggande
hälsovård och spädbarnsdödligheten är lägre än i många afrikanska länder. I
städerna har endast hälften av befolkningen tillgång till tillfredsställande sanitet
och 45 procent tillgång till rent dricksvatten. Motsvarande siffra på
landsbygden där större delen av befolkningen bor är inte mer än tre respektive
10 procent.
Medellivslängden är relativt hög vid en jämförelse med regionen i övrigt (55 år
för kvinnor och 59 år för män). De största hälsohoten utgörs av sjukdomar
som malaria, kolera och TBC. Hiv-prevalensen har ökat på senare år, men
tillhör fortfarande den lägsta i Afrika. Uppskattningsvis 0,5 procent är hivpositiva. Fler kvinnor än män bär på viruset.
12. Rätten till utbildning
Författningen stadfäster skolplikt och att utbildning för alla barn ska vara
kostnadsfri. Skolgången är gratis och obligatorisk upp till 14 års ålder. Ungefär
en tredjedel av befolkningen är varken läs- eller skrivkunniga, fler kvinnor än
män. Regeringen har sedan 2002 gjort stora satsningar inom utbildningssektorn
med relativt goda resultat. Andelen inskrivna elever i primärskolan uppgår nu
till 92 procent, vilken är en betydande ökning. Stora regionala skillnader
kvarstår dock.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Madagaskar är ett av världens fattigaste länder. Landet har en uppskattad BNP
per invånare om ungefär 265 USD och runt 70 procent lever under
fattigdomsgränsen. Madagaskars Human Development Index är lågt (0.499).
Av 177 länder rankas Madagaskar som 146.
Levnadsstandarden undergrävdes under flera år till följd av bland annat hög
befolkningstillväxt, misskötsel av ekonomin, mycket hög arbetslöshet,
fattigdomsrelaterad skogsskövling och markförstöring samt det faktum att
landet med viss regelbundenhet har drabbats av torka, cykloner och missväxt
7
med hungersnöd som följd. Den politiska krisen hade en särskilt negativ
påverkan på fattiga familjer och utsatta grupper. Levnadsstandarden för
människor på landsbygden och i den informella sektorn försämrades mest. Det
senaste åren har dock präglats av återhämtning och tillväxten ligger nu kring
fem procent. Den höga befolkningstillväxten gör dock att fattigdomen inte
minskat märkbart.
I nära samarbete med Världsbanken och IMF har regeringen åtagit sig en
långsiktig reformagenda. En ny fattigdomsstrategi baserad på millenniemålen
antogs under året, varpå stora utvecklingsinsatser har aviserats. Hälsovård,
utbildning, landsbygdsutveckling och god samhällsstyrning tillhör de
prioriterade områdena.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Konstitutionen förbjuder all form av diskriminering. Dock finns inga
regeringsinstitutioner med uppdrag att trygga förbudets efterlevnad. Kvinnor
har en lagstadgad rätt till arv och att äga mark. Denna rätt efterlevs emellertid
inte alltid. Bristen på utbildning bidrar till de olika former av diskriminering
mot kvinnor som förekommer på landsbygden, där deras ställning är svagare
än i städerna. I städerna är diskriminering av kvinnor relativt begränsad och
många kvinnor har nått höga poster inom näringsliv och förvaltning. I
parlamentet är åtta av 160 ledamöter kvinnor. Hustrumisshandel och sexuella
trakasserier är förbjudet enligt lag. Kvinnomisshandel är likväl ett stort
problem. Polis och rättsväsende ingriper vanligtvis vid rapporterad misshandel.
Förekomsten av könsstympning är sannolikt inte särskilt utbredd. Handel med
kvinnor förekommer. Lagen förbjuder inte människohandel specifikt. Däremot
kan åtal väckas för sexturism och pedofili. Regeringen har dock vidtagit flera
åtgärder för att bekämpa handel med kvinnor och barn. Bland annat ses
lagstiftningen, inklusive adoptionslagstiftningen, över.
15. Barnets rättigheter
Minimiåldern för anställning är 15 år, men långt yngre barn arbetar i hushåll
och jordbruk. Enligt Världsbanken arbetar ungefär 33 procent av barnen i
åldrarna 10-14 år, många i jordbruket. Barnprostitution är ett stort problem; ca
2000 barn uppskattas utnyttjas i prostitution bara i landets största hamn
Toamasina. Handel med barn förekommer. Regeringen har utarbetat en
nationell handlingsplan mot barnarbete och handel med barn. Det förekommer
att barn fängslas. Av landets drygt 20 000 interner uppges ca 480 vara under 18
år.
8
Minimiåldern för äktenskap är 18 år för både flickor och pojkar. Med
målsmans tillstånd gäller emellertid 14 år för flickor och 17 år för pojkar. Ännu
lägre åldrar kan godkännas om särskilda skäl, såsom graviditet, föreligger.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Madagaskar har betecknats som ett land av minoriteter, vilka dock i princip alla
talar samma språk. Den underliggande konflikten mellan kustbefolkningen,
cotier, som är av afrikanskt ursprung och höglandsbefolkningen, merina, som är
av asiatiskt ursprung, anses fortfarande i hög grad närvarande. De senare har
traditionellt utgjort den dominerande gruppen såväl i politiskt som i
ekonomiskt avseende. Denna särställning har dock kommit att i ökande
utsträckning ifrågasättas av låglandsborna och en växling i ledarskapet mellan
grupperna betraktas som nödvändig. Det anses dock att president
Ravolamanana inte spelar på etniska motsättningar utan tvärtom lyckats få stöd
utanför den egna gruppen.
Den affärsidkande indo-pakistanska minoriteten, Karana, är betydelsefull för
landets ekonomi. Karana utsätts visserligen inte för någon av statsmakten
sanktionerad diskriminering, men då de som regel inte tillåts att bli medborgare
i Madagaskar upplever många att deras rättigheter inskränks.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte förbjudet enligt lag men är inte accepterat av samhället
och homo- och bisexuellas eller transpersoners situation diskuteras inte öppet.
18 Flyktingars rättigheter
Madagaskar har anslutit sig till flyktingkonventionen. Landets lagstiftning
behandlar inte asylrätt eller flyktingstatus, men regeringen har etablerat system
för skydd av flyktingar. Antalet flyktingar i landet är litet och regeringen
samarbetar med UNHCR:s representant.
19. Funktionshindrades rättigheter
Lagstiftningen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder och
stipulerar allmänt deras rättigheter. Viss statlig hjälp ges för att förbättra
funktionshindrade personers levnadsstandard och möjligheter till skolgång och
arbete. Funktionshindrade personer har sämre tillgång till hälsovård och
särskilt kvinnor och flickor utsätts ofta för våld.
9
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett antal oberoende organisationer som arbetar för mänskliga
rättigheter i landet. De uppges verka utan restriktioner från regeringens sida.
Civila samhället blir alltmer organiserat och artikulerat. Dialogen med
regeringen uppges vara relativt god.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
De större multilaterala och bilaterala utvecklingsorganisationerna är verksamma
i Madagaskar. Sverige har inget direkt utvecklingssamarbete med Madagaskar.
Den svenska regeringen skrev inom ramen för HIPC-överenskommelsen av en
utestående skuld under 2005. Vidare kanaliseras ett begränsat stöd till
Madagaskar genom några enskilda organisationer, exempelvis Forum Syd.
