Ögonsjukdom påvisad hos Flat Coated Retriever som kan orsaka
synnedsättning eller blindhet
Inledning
De senaste åren har ögonveterinärer, fr.a. i Sverige och Holland uppmärksammat en
enkel- eller oftast dubbelsidig ögonbottensjukdom hos Flat Coated Retriever (FCR).
Ett antal av dessa hundar har erhållit diagnosen PRA (progressiv retinal atrofi),
eftersom det sett ut som om näthinnan varit delvis eller helt tillbakabildad samt
dessutom av det faktum att flera av de drabbade hundarna varit besläktade.
Eftersom undertecknad däremot inte kunnat konstatera ett enda fall av PRA hos
FCR under den senaste 10-årsperioden men däremot diagnostiserat ett antal fall av
inflammatoriskt betingad näthinnesjukdom hos rasen, vaknade intresset för att gå
vidare med en mera omfattande karakteristik av detta ögonproblem hos FCR.
Sålunda har jag studerat ögonsjukdomen kliniskt med hjälp av syntest,
ögonundersökning med oftalmoskop och biomikroskop samt dubbelsidig
elektroretinografi (ERG, se figur). Den sistnämnda undersökningsmetoden innebär
en elektrofysiologisk test av näthinnefunktionen, varvid en objektiv utvärdering av
denna kan erhållas och därefter jämföras med liknande resultat från en normal
hund av samma ras och ålder. Jag har dessutom erhållit ett öga från en holländsk
hund med den specifika näthinnesjukdomen. Detta öga skickades därefter till Dr.
Richard Dubielzig vid Wisconsin Universitetet i USA för mikroskopisk analys.
Resultat
Under 2008 och 2009 har jag diagnostiserat 10 fall av en till synes inflammatoriskt
betingad näthinnesjukdom hos FCR. Fem hundar har haft enkelsidiga förändringar,
varvid distinkta, djupa ärr har påvisats i ögonbotten på det ena ögat medan det
andra ögat har varit helt normalt. De andra fem hundarna har haft dubbelsidiga
förändringar. Hos dessa hundar har reaktionerna i ögonbotten, inklusive näthinnan,
varit mera generaliserade med oregelbundet utspridda ärrbildningar i näthinnan
och i de djupare skickten. I fyra fall har hundarna varit dubbelsidigt blinda.
Dubbelsidig ERG-undersökning har visat på en varierande bild. Ibland har endast
stavarna i näthinnan befunnits ha nedsatt funktion, i andra fall har både stavar och
tappar varit affekterade i samma grad. De funktionella förändringarna har således
varierat men det som varit mest iögonfallande har varit att näthinnefunktionen har
påtagligt varierat mellan de båda ögonen. Exempelvis kan nämnas att i ett fall
saknades funktion helt pa ett öga medan det andra hade normal tappfunktion.
Näthinnefunktionen hos de affekterade hundarna har stämmt väl överens med ERGresultaten. Den ovan nämnda hunden, som hade normal tappfunktion men saknade
andra svar från syncellerna, klarade sig utmärkt i sin normala hem-miljö och var
endast partiellt synhandikappad och då endast från den sida, där ingen
näthinnefunktion kunde påvisas med ERG.
Upprepade kliniska undersökningar inklusive ERG har genomförts på två av de i
studien ingående affekterade hundarna. Hos båda har en klar progressivitet kunnat
påvisas vad gäller funktionsnedsättningen ( c:a 25% på ett år).
Den mikroskopiska undersökningen visade på en typisk inflammatorisk
sjukdomsbild. Det förelåg mycket omfattande och djupa förändingar i ögats
åderhinna, samt i näthinnans olika skickt. Det förelåg en ärrbildning i dessa skickt
samt i glaskroppen och t.o.m. på den bakre linskapseln. I åderhinnan sågs dessutom
konglomurat av inflammatoriska blodceller av den typ som kan ses i samband med
parasitangrepp.
Diskussion
Många FCR-hundar har drabbats av en ögonsjukdom, som kan orsaka
synnedsättning eller blindhet. Det är i skrivande stund oklart exakt vad som ligger
bakom sjukdomen. En del hundar har erhållit diagnosen PRA, eftersom många
hundar av samma ras drabbats. Dessutom har de uppvisat en sjukdomsbild, som
innebär sönderfall och död av syncellerna i näthinnan, stavarna först och sedan
tapparna. Klassiskt PRA innebär alltid dubbelsidiga förändringar som är i ungefär
samma stadium på båda ögonen. PRA fortskrider mer eller mindre långsamt men
resulterar alltid i dubbelsidig blindhet inom loppet av 1-4 år, beroende på hundras.
Det som talar emot diagnosen PRA är att ögonsjukdomen hos FCR ofta är
enkelsidig. Dessutom har förändingarna i ögonbotten inte alltid fortskridit i jämn
takt, utan det har förekommit att förändringarna avstannat på en förhållandevis
lindrig nivå. Vissa hundar, som har mera utbredda och fr.a. djupare skador i sin
ögonbotten, kan trots allt uppvisa en viss synförmåga. På det mikroskopiskt
undersökta ögat sågs dessutom förändringar utanför näthinnan; även i åderhinnan
och i glaskroppen. Denna sjukdomsbild tyder således inte på att PRA föreligger.
Mycket talar för att miljömässiga faktorer ligger bakom sjukdomsprocessen. Helt
klart är att det vi ser i ögonbotten och det som observerats vid mikroskopisk
undersökning är djupgående inflammatoriska förändringar i ögat. Det är således
inte bara näthinnan som kan drabbas, vilket sker vid PRA, utan mer eller mindre
utbredda delar av det bakre segmentet (vilket innefattar glaskropp, näthinna och
åderhinna). Vilka kan då de miljömässiga faktorerna vara? Följande infektionsagens
kan orsaka inflammatoriska förändringar i den bakre delen av ögat och
företrädesvis i näthinnan: Virusinfektioner, richettsier, svampinfektioner, alger,
protozooinfektioner, parasiter, immunmedierade sjukdomar samt en kombination
av de nu uppräknade samt immunologiska reaktioner.
I samband med detta bör nämnas en studie där 1448 “arbetande fårhundar” i Nya
Zeeland undersöktes (Hughes PL et al., Vet Pathol 24:22-27, 1987). Man utförde
kliniska undersökningar på samtliga i studien ingående hundar och mikroskopiska
dito på 70 av dessa. Inflammatoriska förändringar, alltså likartade sjukdomstecken
som nu beskrivits hos FCR, fann man hos 39% av fårhundarna. Fyrtiosju hundar,
vars ögon undersöktes mikroskopiskt, hade symtom som överensstämnde med en
parasitär bakgrund till inflammationen i ögat. Gemensamt för de undersökta
hundarna var att de levde och arbetade på landet och utsattes för kraftig
miljömässig påverkan. Studien visade på ett tydligt sätt att parasiter kunde ligga
bakom förändringarna och att migration av larver i kroppen och därmed även till
ögonen kunde orsaka de specifika sjukdomstecknen som sågs hos dessa hundar.
Men hundarna avmaskas ju? Det kan dock vara så att valpar eller unghundar
drabbas av stora mängder parasiter och avmaskningen kanske inte alltid varit
tillräckligt effektiv av olika anledningar. Vissa individer kan reagera immunologiskt
och bilda antikroppar mot främmande protein (i detta fall maskens byggstenar),
som kroppen inte blivit av med. Det sker s.k. antigen-antikropps reaktioner, varvid
en inflammatorisk process uppstår, vilken i många fall kan leda till kroniska
reaktioner i ögat. Detta resulterar bl.a. i cellsönderfall och kraftig ärrbildning i ögats
olika skickt och strukturer.
Den ovan refererade studien hänvisar till immunologiska reaktioner som en viktig
komponent i sjukdomsförloppet samt delar upp affekterade individer i 3 olika
kategorier. Kategori 1: Hundar som är 3 år eller yngre, med en aktiv inflammation i
ögat men utan påtagliga synproblem. Hos några av fallen har (genus Toxocara)
larver påvisats. Kategori 2: Hundar i varierande åldrar men där samtliga har
synnedsättning och där det kan påvisas en kraftig ärrbildning (s.k. fibros) i det
bakre segmentet. Kategori 3: Hundar över 3 år med lindrigare symtom, några med
normal synfunktion men med lokaliserade ärr i ögonbotten. Det ovan beskrivna
ögat från Holland som undersöktes mikroskopiskt klassades som katergori 2.
Under mina år som verksam ögonveterinär har jag i Sverige påvisat denna
ögonsjukdom även hos andra hundraser än FCR, nämligen hos Engelsk Springer
Spaniel, Dandy Dinmont Terrier och Border Collie.
Nu gäller det att mera precist fastställa sjukdomsorsak(erna) för att därmed kunna
sätta in profylax och/eller behandling mot denna, i vissa fall, mycket allvarliga
ögonsjukom. Därför kommer forsatta undersökningar att genomföras med
molekylärgenetiska, biokemiska och ytterligare mikroskopiska studier som viktiga
komponenter.
Kristina Narfström, VMD, Diplomate European College of Veterinary Ophthalmology
Professor i Veterinärmedicinsk Oftalmologi
