En Obekväm Film

En Obekväm Film
Skriven av:
Julie Anne Sjaastad & Katja Rosén
Inledning
”Minns ni amatörfilmen med jorden snurrande i rymden? En av rymdfarkosterna på väg
ut i universum hade kommit 640 miljoner mil ut i rymden, när Carl Sagan sa: ”Vi tar en
bild av jorden.” Ser ni den blå pricken? Det är vi. Allt som har inträffat i mänsklighetens
historia, har skett på den här pricken. Alla framgångar, alla tragedier. Alla krig, all
hungersnöd. Alla stora framsteg. Det är vårt enda hem. Och det är vad som står på spel
nu. Förutsättningar… för att vi ska kunna leva på jorden och för att vår civilisation ska ha
en framtid. Jag anser att det är en moralisk fråga. Nu har ni chansen att ta tag i frågan. Nu
har vi möjlighet att med gemensamma krafter trygga framtiden. […] Det är nästan som
om ett fönster hade öppnats och genom det kunde man se framtiden. […] Där har ni den
framtid ni kommer att leva i.” (Al Gore, Den Obekväma Sanningen 2006, 83 min)
(Se bild 1)
Har vi alla inte redan hörts talats om global förändring och om växthuseffekten? Är inte
miljön och allt som är miljövänligt i fokus i dagens samhälle? Klimatförändringarna och
framtidsutsikterna för jorden om inget görs har redan tagit stor plats i media idag. Det är på
tapeten att vara klimatsmart och att vara miljövänlig. Privatpersonerna uppmanas att
källsortera, köpa lågenergilampor, vara miljömedveten, åka kollektivtrafik. Företag manas att
se över sina utsläpp bättre och länder inför mer striktare lagar och regler för att minska på
klimatförändringarna.
Har inte alla redan läst alla dessa artiklar där det står om hur det ser ut för vår planet
eller sett andra dokumentärer kring ämnet? Vad gör då denna film, Den Obekväma
Sanningen, speciell och chockerande för vissa? Här kommer en färgfilm i storformat som
lättare kan komma in i människors medvetande. Artiklar kommer en och en. I denna film är
all fakta samlat i en och samma film och då förstår man bättre, man lär sig att se
sammanhanget direkt.
Hur talar man då till en publik och hur håller man dem på alerten när man vill säga
något viktigt utan känslan att man predikar? Det vi har valt att skriva om och undersöka är hur
man som bäst kan nå ut till en masspublik med ett budskap med filmen Den Obekväma
Sanningen i fokus. Syftet med denna uppsats är att undersöka filmens budskap och dess
1
visuella retorik. Hur filmens skapare har gjort för att lättare få ut ett viktigt budskap. På vilka
sätt de har gjort det och varför de kan ha tagit den riktningen. Vi kommer därför att gå in på
vad som belyses i filmen och även hur man skulle kunna sammanfatta deras budskap i tre
olika scener som vi analyserar lite närmare.
För att kunna svara på dessa frågor har vi studerat filmen Den Obekväma Sanningen,
och utgått från våra egna analyser och tolkningar. Med hjälp av de retoriska tilltalen etos,
logos och patos kommer vi att förklara hur avsändaren försöker förklara, övertala och
övertyga sin mottagare deras åsikter och lösningar. Vi har även undersökt hur kommunikation
via bilder kan se ut, mycket med hjälp av Bo Bergströms böcker kring ämnet. Vi har försökt
att inte få denna uppsats till en filmvetenskaplig analys utan har fördjupat oss på de små
detaljerna i filmens retorik. Vi har heller inte gått igenom hela filmen i detalj utan valt att
fördjupa oss i tre olika scener som vi tycker är relevanta för uppsatsens mål.
Teoretisk utgångspunkt
Den röda tråden under filmen och uppsatsen gäller etos, logos och patos. Etos är den retorik
som försöker övertyga betraktaren genom att skapa en tillit och välvilja mellan betraktare och
avsändaren, i det här fallet Al Gore, genom att visa vem han är med sin personlighet och
karaktär. Logos använder förnuftsargument och det logiska tänkandet för att övertyga,
övertala eller förklara och patos övertyger genom det som berör publiken känslomässigt
(Wærn, Petterson & Svensson, 2004). Dessa tre argumentationsmedel utgör en enhet;
tankegångar, ord och argument (Renberg, 2007).
En fempunktsplan för övertalning går att följa genom hela filmen. Den första, bete, kan
vara någon historia eller påstående som ger upphov till åhörarens intresse. Ett problem, då
sändaren lägger fram sitt problem som senare ska lösas. En lösning på hur man kan lösa
problemet, sedan en utdelning där man får fördelarna att lösa problemet framför sig. Till sist,
en uppmaning till handling, då sändaren ska aktivera och engagera mottagaren till gärning
(Thompson, 1998). För att denna retoriska process ska lyckas hos publiken krävs det att något
budskap ska påverka mottagarens medvetande. Där deras attityder, förkunskaper,
förväntningar, koncentrationsförmåga m.m. spelar in (Renberg, 2007).
De flesta bilder filmen använder sig av är instrumentella budskap. Att de påvisar ett
problem, belyser om riskfulla och allvarliga förhållanden och fenomen, oftast dramatiskt
utformade. Att de ordentligt problematiserar sakinnehållet i bild och tal. De ska heller inte ge
2
mer utrymme för fler än en tolkning. Dessa bilder ska beröra betraktaren känslomässigt i
deras medvetande (Bergström, 2003).
Överallt möter vi bilder som öppnar våra ögon för verklighetens stora och små
oarrangerade händelser (Bergström, 2003). Den visuella representationen skapas i stor
utsträckning via språket. Genom att tänka på en bild och tala om den blir vi medvetna om dess
innehåll och uppbyggnad. Hur vi sedan tar till oss och förstår bilden är beroende av hur vi
benämner bildens olika detaljer. Språket kan förändra bildens innehåll, utan att man lägger till
eller utelämnar vissa bildelement i en beskrivning och analys. Det är inte tillräckligt att
analysera varje uttrycksform för sig, man måste även ta hänsyn till hur de interagerar med
varandra. De bilder som man träffar på är av olika karaktärer, t.ex. fotografier, målningar och
digitalt framställda bilder. Det gäller även för filmerna (Eriksson & Göthlund, 2004).
Bilden fungerar som gestaltning av det som beskrivs, beträffande person- och
miljöbeskrivningar. Bildens innehåll kan tolkas fritt p.g.a. att bilden är mångtydig till sin
karaktär. En bild kan inte vara en utsaga eller ett påstående på samma sätt som en text kan
vara. När vi tittar på en bild tar vi i allmänhet till oss bilden relativt snabbt, d.v.s. vi får en idé
om och en känsla för bildens innehåll. Det finns många typer av bilder som griper in i
människors liv på ett omfattande sätt. Varje individ möter bilder utifrån sina egna
förutsättningar (Eriksson & Göthlund, 2004).
Global uppvärmning
”Människor har småpratat om vädret i alla tider och överallt. Men det är annorlunda
nu. I den lilla byn Kethbari, i södra Nepal, pratar byborna om hur floden som kommer
från Himalayas smältande glaciärer svept bort hälften av byns åkermark på fyra år. […]
I Spanien har vinodlare och bönder stora problem på grund av att somrarna är längre
och varmare. Och i Afrika försvinner uråldriga nomadstammar för att öknarna breder
ut sig och det inte längre går att hitta vatten till boskapen. Antarktis istäcke har aldrig
varit så litet och antalet drunknade isbjörnar har aldrig varit så stort. Orkaner, döende
korallrev, torka.” (Gore, 2006b)
Den globala uppvärmningen är en realitet som bör uppmärksammas p.g.a. dess konsekvenser,
men vad är den globala uppvärmningen för något? Att människan oroar sig för den globala
uppvärmningen beror på den s.k. växthuseffekten. Under 1990-talet ökade jordens
medeltemperatur med 0,6o C och havsytan har stigit med 10-20 cm det senaste seklet. Det har
alltid funnits naturliga klimatförändringar, där en istid och en värmeperiod omfattar en cykel
på ca 100 000 år. Det är även troligt att astronomiska faktorer orsakar cykler av nedisningar
och värmeperioder. Andra faktorer som påverkar framtidens klimat är samspelet mellan
3
atmosfär, havsströmmar och istäckta områden, men den faktor som bidrar starkast till
klimatförändring är växthuseffekten. Flera olika gaser kan reflektera eller stänga in energi och
de viktigaste är vattenånga och koldioxid. En stor del av denna energi strålas tillbaka ut från
jordens yta till gaserna i atmosfären och vidare ut i rymden, medan dessa gaser fångar en del
av den energin. Detta håller jordens temperatur jämn. Växthuseffekten är i grunden god för
om det inte hade varit för den, skulle inte atmosfären innehålla växthusgaser och jordens
temperatur skulle i genomsnitt bli 33 o C lägre.
Människan har ökat mängden koldioxid i atmosfären genom att använda fossila
bränslen. Jordens förmåga att reflektera energi minskas om stora områden med is och snö
smälter. Temperaturen kommer att öka och en konsekvens är att havsnivån kan komma att
stiga, vilket är den vanligaste framtidsbilden man ser i media som t.ex. på nyheterna eller i
filmen, Den Obekväma Sanningen, där den är central för hela Gore föreläsning. Om bl.a.
Arktis smälter skulle det leda till en djupgående förändring, exempelvis att årstidsväxlingen
kommer att förändras, där vissa delar av världen värms upp snabbare än andra (Lomborg,
2007; UNFCCCa). På kort tid har människan ändrat denna balans genom att elda med kol,
olja och naturgaser, som därmed släpper ut stora mängder koldioxid i luften. Det finns dock
inga entydiga svar på om människan är orsaken till klimatförändringen. Det finns andra
grundläggande orsaker, till exempel boskapsuppfödning och risodling som ger ifrån sig
metan, dikväveoxid och andra gaser som förorsakar växthuseffekten. Klimatförändringen
berör människans fortlevnad, välstånd och utveckling och den påverkar alla genom
konsekvensen av den fortsatta klimatförändringen och åtgärderna för att hejda den. För att
åtgärda hotet mot klimatet så måste människan minska på utsläppen, främst av koldioxid.
Detta betyder att människan måste minska användningen av fossila bränslen (Lomborg, 2007;
UN). Det har därför skett ett initiativ från de flesta av världens länder för att förebygga miljön
och 1997 skrev de flesta under ett protokoll i Kyoto. I protokollet lovade 37 i-länder och EU
att minska sina utsläpp av växthusgaser med 5 % till 2008-2012 (UNFCCCb).
Al Gore
Albert Arnold Gore, Jr föddes 31 mars, 1948 i Washington, D.C. Gore växte upp på två olika
platser eftersom hans far arbetade både som senator i Washington D.C. och som ägare till en
tobaksplantage i Tennessee. Han har skapat sig en karriär inom politiken, bl.a. har han varit
ledamot av representanthuset, senator och vicepresident på den demokratiska sidan. År 2000
4
ställde han upp i USA: s presidentval mot George W. Bush, men förlorade med ett fåtal röster.
Gore var redan i sin tidiga karriär intresserad av miljön och efter förlusten av presidentvalet
återgick han till sitt miljöarbete och fortsatte med sina föreläsningar kring klimatförändringar,
som han hade satt igång sedan tidigare (algore.com; Nationalencyklopedin). Earth in the
Balance var en bok som han skrev år 1992 där han syftade på klimatförändringar som var
orsakade bl.a. av människorna. I boken påstod han att de bara såg jorden som något vars
resurser inte hade något mer värde än vad den hade för nytta för tillfället. I inledningen i
boken ställde han en fråga, ”Are we so unique and powerful as to be essentially separate from
the earth?” Boken har kommit att bli bakgrunden till Gores miljöföreläsningar och för filmen
(Gore, 2006a).
Han är även grundare och styrelseordförande för Generation Investment Management,
ett företag som fokuserar på att få en annan vinkel för en hållbarbar investering (algore.com).
Gore har även grundat organisationen Alliance for Climate Protection, som arbetar för att
bromsa den globala uppvärmningen och att utbilda andra om klimatkriserna och dess vikt,
samt vad de kan bidra till att åtgärda problemet (Alliance for Climate Protection).
År 2007 tilldelades han Nobels fredspris tillsammans med FN: s klimatpanel IPCC för
deras insatser för miljön. Han fick ett Oscarpris för filmen Den Obekväma Sanningen och en
Emmy för sin kreativa insats inom Current TV, en självständig tv-kanal där tittare själv kan
skapa nyheterna (Encyclopedia Britannica).
Den Obekväma Sanningen
Den amerikanska dokumentärfilmen Den Obekväma Sanningen, är regisserad av Davis
Guggenheim och producerad av Laurie David, Lawrence Bender och Scott Z. Burns, för
filmbolagen Paramount Classics och Participant Productions. Filmen fick sin USA-premiär
under Sundance Filmfestival den 24 januari 2006 och i Sverige hade den biopremiär den 8
september 2006.
Det är en film om den globala uppvärmningen, presenterad av Gore. Dokumentären
fokuserar på Gore och hans resa att informera och utbilda allmänheten om klimatkriserna.
Samtidigt vävs hans privata liv in i filmen, man får lära sig mer om hans uppväxt, hur och när
hans världssyn har förändrats, vilka som påverkat honom, om hans systers död och när sonen
blev påkörd av en bil m.m.
5
Tyngdpunkten ligger i grund och botten på Gores föreläsning om miljön, där han tar
upp vetenskaplig fakta om klimatförändringarna och diskuterar kring politiska och
ekonomiska faktorer för den globala uppvärmningen. Han försöker förmedla komplicerade
fakta på ett underhållande sätt genom att lägga in roliga kommentarer och skämt i hans
manus. Det blir en timmes och trettiotre minuters lång miljöföreläsning med bilder och
vetenskapliga fakta på smältande glaciärer, animerade bilder om den globala uppvärmningen,
utrotning av djur och växter, orkaner och andra naturkatastrofer och störda havsströmmar.
Med detta vill Gore visa de konsekvenser som han vill tro kommer att ske om inte
växthusgaserna minskar under den närmsta framtiden.
Filmens tes är att den globala uppvärmningen är verklig, att det inte är en myt och det
kan bli katastrofala följder om inget görs för att stoppa detta. Målet för filmen är att ändra de
skeptiska människors åsikter, resten av världens befolkning och allas medvetenhet om
klimatkrisen. Att reda ut de missuppfattningar som finns gällande begreppet global
uppvärmning.
Filmen avslutas ändå med hopp, att det finns sätt att rädda jorden och publikens
framtida generationers liv. Under eftertexterna ges det tips och råd om hur alla kan minska
sina koldioxidutsläpp till noll. De uppmanar till att köpa energisnåla produkter, återvinna, om
möjligheten finns, köpa en hybridbil. Gå, cykla eller åk kollektivtrafik så ofta som möjligt. Ta
reda på så mycket som möjligt om klimatkrisen och sedan omsätta sina nyförvärvade
kunskaper till handling.
Filmens retorik
Idén med filmen är att nå en masspublik med ett längre budskap. Förutsättningen för all slags
visuell kommunikation är att någon har något att föra ut, berätta, meddela o.s.v. En sändare,
som i det här fallet är Gore med stab och Davis Guggenheim. De har noga formulerat ett
budskap, vilket de sänder via denna film, som i sin tur ska överföras till en mottagare. Därför
har avsändaren en klar intention om hur de vill att publiken ska uppfatta deras film. Det bidrar
till att det inte kan bli en neutral film. Det kan nästan tänka sig som en propagandafilm, då de
lägger fram sin åsikt som den enda rätta och få människor att dela deras åsikter.
Människor ser olika saker från en och samma bild och i detta fall från rörliga bilder och
stillbilder, det kan också skiljas från vad avsändaren vill att betraktaren ska se och från vad
betraktaren egentligen ser. Betraktaren tar med sig olika erfarenheter, kunskaper och
6
associationer när de ser filmen, och därför uppfattas det annorlunda från person till person
(Sturken & Cartwrigt, 2005).
Filmens budskap är att uppmärksamma allmänheten om den globala uppvärmningen
och att om vi inte gör något för att stoppa den, så kommer jorden att förändras radikalt, till det
negativa. Därför ska publiken börja engagera sig mer om miljön. Budskapet förmodas att nå
ut till de flesta i publiken och det blir deras respons som kommer att se olika ut för varje
person.
Filmen börjar med en scen av en flod omgiven av träd längs kanten. Solen skiner och
fåglar kvittrar i bakgrunden. Gore berättar samtidigt om hur stämningen skulle kunna tänkas
vara om man befann sig i den miljön. Scenen inrymmer en känsla av lugn och fridfullhet och
om en orörd natur. Gore vill påminna publiken om den känslan och om den sinnestämningen
man kan få från naturen. Han berättar inte bara om sina egna känslor utan om en mer generell.
Alla kan ha den känslan om de befinner sig på den platsen och därmed har Gore fått en
position som är mer jämlik publiken. Tilltalet når ut till att väcka känslorna hos betraktaren.
Känslan som bringas fram är att denna sinnesstämning man får från den orörda naturen är
snart förlorad och att man inte ska glömma bort att kämpa för att hålla fast vid både känslan
och naturen.
Därefter följer, som genomgående under filmen, klipp från andra föreläsningar av Gore.
De visar andra folk som beundrar och förundras. Gör Gore till en ”superstjärna” eftersom det
flyger blixtar från kameror, folk applåderar och personer som vill skaka hand och samtala
efteråt. Gore blir en person som publiken ser upp till och därutöver en person de kan lita på.
De tilltalar förnuftet hos betraktaren. Därpå presenterar han sig med: ”I am Al Gore. I used to
be the next president of the United States of America.” Publiken skrattar, applåderar och
jublar. “I don’t find that particularly funny” Gore vill visa att han är en skämtsam man och
inte alls byråkratisk eller formell som föreställningarna om en politisk ledare kan se ut. Ändå
visas både bilder och klipp från hans presidentsvalkampanj och andra sekvenser från hans
politiska karriär för att påvisa att han är en man av betydelse.
Flera gånger under filmens lopp visas det klipp på Gore när han är ute och reser i
världen. Man hör honom tala i bakgrunden och ser honom checka ut från en flygplats, sitta
ensam i ett litet upplyst hotellrum vid datorn o.s.v. Det ger en känsla om att han är ensam om
kampen och att det är eller har varit en svår tid för honom. Han ger ett vanligt intryck för att
ge mer tillit till publiken.
Det är en skrämselretorik filmen främst använder sig av. De använder sig av konsten att
tala väl och medryckande på ett skrämmande sätt. I filmen varnas det och övertalas det, vilket
7
gör att mottagaren kan känna sig mindre delaktig när slutsatser dras av någon annan
(Bergström, 2007). Gore målar upp ett undergångscenario om inget görs för att stoppa
klimatförändringarna.
Al Gore i Den Obekväma Sanningen
Själva berättandet, förmågan att berätta en historia blir avgörande och den som kan berätta en
historia blir en förebild. Yrkespersonen, i det här fallet Gore, är den som kan skapa en rytmisk
spänning, där publiken växlar mellan att ena sekunden känna sig hemma och van och i nästa
sekund helt överraskad. Al Gore är huvudpersonen i Den Obekväma Sanningen. Hans roll blir
att skapa en enhetlig gemensam andning mellan aktörer och publik och den som ska få
samtliga att lämna salongen starkt påverkade och även en smula förändrade. Oavsett hur
mycket eller hur lite publiken kände till Gore sedan innan, finns det någon form av
förhandsinställning som till en början sätter en prägel på betraktarens tolkning av
framställningen. Den inställningen man har är ingen statiskt utan förändras under
kommunikationsprocessen (Renberg, 2007).
Filmens gestalter som beskrivs, t.ex. miljön, ställs inför konflikt, kamp och avgörande
som kommer att förändra dem. En bra berättelse måste alltid innehålla utveckling eller
förändring. Att känna att någonting kommer att hända inom en och att man aldrig blir
densamma efter att ha tagit del av en berättelse därför att de känslor som skapas förändras.
Betraktaren går kanske från oengagemang till engagemang, från okunskap till kunskap.
(Bergström, 2004)
Gore använder sig av olika argument, skäl, påståenden för att övertyga och övertala
betraktaren genom patos, etos och logos. Etos använder han exempelvis när han vill höja
trovärdigheten i hans fakta genom att han nämner att han har vetenskapliga belägg för det han
säger eller de sekvenser som visas om honom som privatperson. Målet med denna etos är att
visa betraktaren att man kan lita på talaren, Gore, och att det ska vara något som är värt för
åskådaren att ta till vara (Wærn, Petterson & Svensson, 2004). Det är karaktärsargument Gore
använder sig av, att vara övertygande med hjälp av sin personlighet och stil (Bergström,
2003). Patos används i filmen genom att den ska beröra tittaren på ett känslomässigt plan,
exempelvis att klimatförändringarna påverkar alla människor, något som berör hela
mänskligheten, oberoende på var man lever. Till sist, logos, används genom att rikta sig till
personens förnuft och logiska tänkande (Wærn Petterson & Svensson, 2004). Det kan handla
8
om att det än något vi måste göra, vi måste ta till handling för att rädda världen vi lever vi
eller även då han tar upp vetenskaplig fakta. Det ska kännas förnuftigt och efter betraktarens
logiska tänkande ska de därför övertalas av Gore.
Sändaren försöker att använda sig av ett intygande budskap, att betraktaren ska kunna
förlita sig på det fakta som filmen bygger sig på genom att en intygande person, Gore,
presenterar dessa fakta (Bergström, 2007). Genom honom ska det skapas en tryggande känsla
över betraktaren och därför göra det lättare att ta beslut som krävs av filmen. Trots att han ska
vara en intygande person för filmen, har han som person och filmen fått mycket kritik. De
flesta kritiken som filmen har fått är kritiken mot Gore som person, inte mot filmen i sig
(Gandelman, 2008). Då kan man fråga sig hur filmen skulle ha sett ut om någon annan än
Gore skulle stå där och föreläsa. Det bidrar bara ännu mer till att filmen inte kan bli objektiv,
med Gore själv som föreläser. Om det skulle vara någon annan eller fler än bara Gore som
pratar i filmen, skulle filmen se annorlunda ut. Skulle man kunna få in den personliga delen i
filmen, eller skulle man se flera synvinklar på flera liv och därmed relatera bättre? De ger en
snäv synvinkel på det hela, bara Gores synvinkel. Vilket man som betraktare bör ha i åtanken,
filmen ger bara en sida på den globala förändringen och klimatkrisen.
Filmen bygger sig följaktligen på och växer fram från Gore som person, det är han som
pratar i filmen, han är filmens huvudperson, det handlar om hans liv o.s.v. Från att vara USA:
s vice president, ”stel” politiker, ser vi honom nu i filmen engagerad, full av entusiasm,
kunnig och underhållande miljöaktivist.
Gore försöker få fram sina fakta mer övertygande genom att referera till andra
människor som delar hans åsikt. Denna metod kan däremot slå slint hos publiken då dessa
vetenskapsmän, forskare, vetenskapliga undersökningar och forskningar Gore nämner är
namnlösa. Han berättar det på grund av att låta mer trovärdig, att det inte bara är han som
delar dessa åsikter, det är även flera, och att undersökningar och forskning har gjorts för att
bevisa hans argument. Det visar att de har försökt att visa betraktaren att det finns folk som
delar deras åsikter och att betraktaren därmed kan känna att det är sanning. Idag är vi alla
vana med referenser och det skulle låta ännu mer trovärdigt om han nämnde namn istället för
att bara säga: ”[...] enligt vetenskapliga undersökningar [...]” eller ”[...]flera vetenskapsmän
håller med mig [...].” För att låta ännu mer trovärdig visar Gore upp flera olika slags
stapeldiagram och ren fakta som nog kan få en negativ effekt på betraktaren. Han diskuterar
ändå och förklarar dessa diagram in i minsta detalj så att det blir lättare för åhöraren att förstå
vad de innebär. Om Gore inte skulle göra det skulle diagrammen vara förvirrande och de
måste vara självförklarande. Dessa diagram spelar direkt in på betraktarens förnuft. De känns
9
tillförlitliga i sin utformning och därför skapas ett större förtroende gentemot Gore och dess
fakta.
Privatpersonen
Emellanåt visar filmen sekvenser på Gore som privatperson. Betraktaren får lära känna
honom som älskad familjefar, son, bror, elev etc. De klippen blir som andningspauser mellan
de tunga fakta som framläggs om klimaten, vilket ger åskådaren att hinna smälta in allt som
Gore tar upp. Att de har valt att ta med dessa scener visar att de vill sätta Gore på samma nivå
som betraktaren. Att han är en vanlig person med sorgsna stunder såsom lyckliga. Det gör
honom till en pålitlig människa med samma problem som vem som helst. De gör Gore
personlig och betraktaren själv kan leta i minnet efter liknande händelser och därför relatera
bättre till honom. De är till för att beröra betraktaren känslomässigt och att skapa en bro
mellan Gore och publik. Därför ska man som betraktare kunna lita på Gore såsom den fakta
han framlägger.
En av dessa scener behandlar hans sexåriga sons olycka och nära-döden-upplevelse.
Publiken får se flera svartvita bilder på en sjukhusmiljö och får höra Gore prata i bakgrunden.
Då han berättar om att sonens olycka fick honom att inse vad som är viktigt i livet. Det kan
tolkas som att det krävs en traumatisk händelse för att man ska förstå vad som är meningen
med livet. Gore bestämde sig för att göra något åt miljöproblemen. Människor behöver ibland
nästan förlora något för att inse vad man inte kan leva utan. Vad man kan undra är hur
relevant det är med hans sons bilolycka men vad Gore vill påvisa med det kan vara att nu
behöver inte betraktaren uppleva något liknande, de kan lära sig från hans liv och mening.
Gore visar något linkande under en annan del i filmen där han drar kopplingar till
människans beteende med en grodas. Att om en groda hoppar i kokande vatten så hoppar han
ut igen för grodan känner faran, men om han hoppar i ljummet vatten som sakta kokar upp så
sitter den kvar där utan att röra på sig. Trots att temperaturen stiger till dödande effekt.
Grodan kommer att stanna kvar i vattnet tills den dör, eller tills den blir räddad av någon
annan. Gore menar med detta att det liknar människans egna nervsystem, att det krävs en
chock för att vi ska uppfatta faran. Det kan hända att publiken ser detta inslag som något
underhållande och att de ser förbi det budskap och argumentation scenen vill ge. Sekvensen
spelar dock på betraktarens förnuft och tankeförmåga, att de snabbt ska kunna utläsa det
sekvensen vill säga.
10
Ett annat exempel om en privat händelse i Gores liv är när hans syster dog i lungcancer.
Hans familj hade en tobaksplantage när han var barn och när medicinalstyrelsen gjorde en
rapport om sambandet mellan cigarettrökning och lungcancer 1964 fortsatte de att odla tobak.
När systern slutligen dog i lungcancer insåg familjen att de har bidragit till denna sjukdom
och därför slutade de med sin tobaksodling. Människan överlag tror att man är oövervinnlig,
all sjukdom och våld man läser i tidningen händer någon annan. Inte en själv eller ens familj.
När det väl händer något negativt med en själv eller någon nära förändras man på något sätt.
De vill framförallt med denna vinkling av Gore visa att han som ”oss”, likväl som alla
andra har han problem, ljusa stunder såsom mörka. Det handlar om att visa vem han är, har
varit och vem han vill bli. Publiken kan också bli som honom, de ser Gore som en mänsklig
människa och därför kan man lättare relatera till honom. Attityden ”kan han, så kan jag” kan
tänka sig vara bland publiken.
Politikern
I inledningen av filmen berättar Gore att han är stolt över sitt arbete inom den politiska banan.
Han började tidigt under karriären att berätta om klimatförändringarna till allmänheten och till
politiker men han ger en känsla av misslyckande. Hans budskap har inte lyckats nå fram.
Många av scenerna handlar om hur Gore försökt få de amerikanska politikerna att
uppmärksammas på klimatförändringarna. Han trodde de skulle bli upprörda och därför göra
något åt saken. Ingenting hände, de förblev oengagerade. Gore fortsätter att berätta att han
hade förtroende för demokratin och kongressen, ett förtroende han inte längre har.
Han kommer med kritik mot den sittande presidentens och republikanernas misstag
inom politiken, däribland deras handlingar från katastrofen i New Orleans, och deras sätt att
avfärda klimatfrågorna. Hans demokratiska åsikter lyser därför igenom. Det förtydligas ännu
mer när klipp på andra republikanska presidenter och politiker som tidigare har avfärdat och
föredömt varningarna om klimatförändringarna. Hur de fått forskare att censurera sina
rapporter till nackdel för miljön. Mer subtilt menar Gore att om han själv skulle sitta på
presidentstolen skulle aldrig detta hända. Ändå vill han framställa sig som naturens
förespråkare, att han orkar bära de problem och moraliska ansvar som ingen av politikerna
förmår sig att utstå. Ännu en gång ställer han sig på publikens nivå, genom att visa att han vill
stå utanför de politiska diskussionerna kring ämnet.
11
Dess kritik mot den republikanska politiken smygs in i filmen nästan naturligt, vilket de
försöker anspela på förnuft och medkänsla. Att den sida Gore har valt, är den rätta. Vilket kan
påverka betraktarens ställningstagande gentemot politiken och filmen.
Han kritiserar även USA på vissa ställen. När han föreläser om Kyotoavtalet, som
skrivits på av hela världen förutom USA och Australien. Han vill visa att vissa amerikanska
stater och städer har tagit egna initiativ för att hålla de krav som Kyotoavtalet ställer. En
indirekt kritik mot presidenten som själv inte tagit detta initiativ. Detsamma gäller när han
berättar om bilindustrin. Att i USA har de kommit långt efter vad gäller bättre miljödrivna
bilar gentemot resten av världen och framförallt Kina. Han vill visa att USA inte har något
intresse för att förbättra sig för miljöns skull.
Gore förtydligar flera gånger att det inte längre är en politisk fråga gällande miljön och
att politisk vilja inte längre behöver vara i vägen. Det är en förnybar kraft. Vilket anspelas på
ytterligare kritik mot den sittande presidenten.
Scenanalyser
Den globala uppvärmningen kommer att få många effekter såsom stigande havsnivåer,
smältande glaciärer och eventuellt utrotningshotade djur som t.ex. isbjörnar. De scenerna som
vi har valt att analysera handlar om glaciärer som drar sig tillbaka, havsnivån som stiger och
isbjörnar som håller på att minskas i antalet. Varje scen visar dessa retoriska tilltal logos patos
och etos. För att de ska kunna sammanfatta hela filmen har alla tre scenerna denna
skrämselretorik som är starkt präglad i filmen. Den första scenen är som bildbevis på att
Gores tes är sann, han använder sig där av förnuftet och tillförliten hos betraktaren. Den andra
scenen visar på vad som kommer att hända om på den globala uppvärmningen fortskrider och
därför tilltalar känslorna som rädslan. Den tredje scenens språk tilltalar både känslorna och
förnuftet hos publiken genom att man ska se kopplingen med den globala uppvärmningen och
därför känna oss mer ödmjuka gentemot andra varelser på denna jord. Scenerna innefattar
hela filmen. Gore talar om klimatförändringen och dess effekter och därmed visar genom
dessa tre scener om vad som redan håller på att förändras och att alla blir drabbade av
klimatförändringen, inte bara människorna.
12
Glaciärerna drar sig tillbaka
”Nästan alla världens bergsglaciärer håller nu på att smälta, många av dem riktigt fort.
Det ger oss något att tänka på.” (Gore, 2006b)
I filmen pratar Gore om att effekterna börjar märkas i verkligheten, t ex sjukdomar som
sprider sig uppåt, årstiderna förändras, det blir varmare somrar eller floder som svämmar över
p.g.a. att havsnivån stiger. Detta visar han genom vetenskapliga undersökningar som har
gjorts på koldioxidhalten och visar att den har ökat på sistone, t.ex. orkaner som återkommer
och drabbar människorna eller genom nyhetsrapporteringar där man visar naturliga orsaker
där floder svämmar över. Han menar även att glaciärer håller på att försvinna och detta visar
han genom en vetenskaplig undersökning där man mätte vilket år som var varmast. Han visar
därmed upp olika bilder av hur t.ex. bergsglaciärerna såg ut då och hur de ser ut nu.
Det första exemplet som han tar upp är Kilimanjaro. Han visar tre olika bilder av hur
Kilimanjaro såg ut 1970, 2000 och 2005. I den första bilden som är från 1970 var berget täckt
med snömassor och glaciärer. Berget med den massiva snön ser vackert och praktfullt från där
man har fotograferat den, men när han senare visar en bild av hur Kilimanjaro såg ut 30 år
senare var det betydligt mindre is och snö. Denna bild skiljer sig enormt från den första bilden
och det är här som man kan se att klimatförändringen intar sin roll. När Gore visar den tredje
bilden från 2005, ser inte berget likadant ut längre. Detta påvisar den skrämselretoriken de har
alltigenom märkbart under hela filmen. Jämfört med bilden från 2000, har snömassan och isen
minskat ännu mer drastiskt, och detta bara med fem års mellanrum. Kilimanjaro ser väldigt
naket och kalt ovanifrån där hans vän har tagit bilden. Gore påpekar även att inom tio år är
Kilimanjaros vita topp ett minne blott. (Se bild 2, 3, 4) Med detta vill Gore anspela på
betraktarens känslor och förnuft. Bilderna i denna sekvens är bevismaterial mot den globala
uppvärmningen och därmed ska betraktaren se sammanhanget med klimatförändringarna
genom sitt logiska tänkande.
Han berättar hur vackra och magnifika glaciärerna är, för att påminna betraktaren att det
är något de inte ska glömma bort. Därefter säger han att mycket av det som finns nu kommer
inte att finnas kvar längre framåt eftersom det man ser numera är glaciärer som smälter eller
kalvar. Han visar därpå en filmsekvens av en bit glaciär som kalvar och faller mot havet.
Kameran zoomar in de sekunderna när en del av glaciären bryter sig isär och faller ner mot
vattnet. (Se bild 5, 6, 7) Här vill Gore visa att det finns fakta och bevis på att glaciärer håller
på att smälta p.g.a. den globala uppvärmningen. I slutet på denna scen berättar han om hans
13
vän, Lonnie Thompson, som visar vad man kan utläsa i isen t.ex. när snön föll ner och vilken
temperatur det var vid nedfallet. Att det finns mycket at utläsa hos isen, de berättar historier
kring klimatet.
Han visar ett flertal bilder av olika bergsglaciärer som t.ex. bilder över Alperna, han
visar ett gammalt vykort över Tschiervaglaciären i Schweiz 1910 och ett foto av samma plats
2001. Jämfört med fotot från 2001, fanns det mer snömassa och is år 1910, än vad den gjorde
2001. På fotot visas det att glaciären har dragit sig undan och det finns mer gröna områden där
snömassan annars brukade vara. En annan del av Alperna som han visar är Adamelloglaciären
i Trentino Italien. Den första bilden är från 1880 och bilden visar den stora snömassan.
Glaciären är vackert, men när Gore visar nästa bild från 2003 har snömassan försvunnit helt.
Snömassan har dragit sig undan och området är helt kal. Bilden ska ge en skrämmande effekt,
som även förstärkts med mörka svävande moln ovanför. De mörka molnen skulle kunna
tolkas som luftföroreningarna, vilket pekar på att det är från avgaserna från bilar och utsläpp
från industrier som påverkar och förändrar klimatet.
Gore påpekar att det är samma historia över hela världen. Han visar bilder av
glaciärerna i Peru, Argentina, USA, Nepal etc. Ett annat exempel han visar är bilder av
Upsalaglaciären i Patagonien. Den första bilden är från 1928 och är i svartvitt och man ser att
bilden visar över ett stort landskap som är täckt med snö och is. Gore visar därpå en bild av
samma glaciär, som är tagen 2004, men den enorma ismassan är borta. De snötäckta bergen
ser man fortfarande, men vid foten av bergen och området kring det finns bara en stor sjö med
ett litet antal isflak som flyter här och där.
Vad denna scen bevisar är att global uppvärmning händer. Världens temperatur stiger
och som följd av det är att snön och glaciärerna minskar. Gore visar bildbevis på det och det
är främst riktade till de skeptiker som finns. De kan inte neka till att glaciärerna minskar med
åren och nu minskar de och försvinner med en snabb takt. Dessa bilder är en del av den
skrämselretorik filmen främst använder sig av. Det är en skrämmande tankeställare som
betraktaren får, den ger en dyster känsla och inte mycket hopp ges. Istället är det en
väckarklocka. En väckarklocka som ringer och säger att något måste göras nu, innan det är för
sent. Efter att Gore visar bilden av hur Patagonien ser ut, säger han att det finns ett
meddelande som hela världen bör uppmärksamma sig på. Uttalet riktar han därmed till
publiken, där han menar att de ska ta till sig förnuftet att göra något. Bilderna över glaciärerna
och dess framtidsscenarion, som målas upp i betraktarens medvetande, och öppnar upp
betraktarens ögon för verkligheten. Publiken blir medvetna över bildernas innehåll och
verkan, och långsamt kan de komma till insikt med vad Gore menar. Det som publiken sedan
14
visualiserar framför sig, skapas via språket och det är där Gore visar vad han går för eftersom
han förklarar de bilderna som visas.
Havsnivån stiger
En annan av de mest olycksbådande följderna av den globala uppvärmningen är stigande
havsnivåer. Sedan urminnes tider har olika kulturer haft myter om katastrofala flodvågor, som
översvämmat hela jorden och bara räddat några djur och växter som t.ex. i Bibeln om Noaks
ark. I filmen visar Gore inte bara bilder av bergsglaciärer, utan även bilder på vad som
kommer att hända med länder i framtiden om ingenting förbättras.
I denna scen tar han upp vikten med Grönland och Antarktis. Han visar att större
isområden både på Antarktis och Grönland är hotade. Han berättar att sedan 2006 har två nya
undersökningar gjorts där den totala isvolymen i Östantarktis minskats och att glaciärerna
verkar röra sig allt snabbare ut mot havet. Än så länge är Östantarktis stabilare än
Västantarktis, vars istäcke bärs upp av öarna. Om isen smälte mer eller halkar av öarna och
gled ut i havet skulle det leda till en höjning av havsytans nivå. Likadant skulle hända med
världen om den grönländska inlandsisen smälter eller sprack upp och gled ut ur havet. Därför
att Grönland är nästan lika stort som Västantarktis (Gore, 2006b).
Gore visar därpå digitalt framställda bilder av Grönland som är tagna från olika år,
1992, 2002 och 2005. Den första bilden från 1992, visar avsmältningsområdets utbredning på
Grönland under sommaren. Där har de markerat områden röda. Runtom kusterna kan man se
gröna områden och det vita området är det som dominerande på den här bilden. När Gore
visar den andra bilden från 2002, har avsmältningsområdet ökat betydligt. På den här bilden
ser betraktaren hur det vita området har börjat dra sig undan in mot kusterna, det är mer gröna
områden runt kusten och det röda området har börjat breda ut sig. När Gore visar den tredje
bilden från 2005, har det röda området börjat dominera i Grönland. (Se bild 8, 9, 10)
Gore fortsätter med att berätta att om hela den grönländska ismassan skulle smälta eller
spricka och glida ut i havet, skulle det få förödande effekter. Han kommer därmed fram till sin
nästa punkt och det är här som hans bilder på sin Keynote och dess effekter ska ge ett otäckt
scenario till betraktaren. Han visar bilder av olika länder och städer, som människorna känner
igen, som kommer att bli drabbade och detta ger betraktaren lite av en apokalyptisk syn där
världen går under p.g.a. den globala förändringen.
15
”Världskartorna kommer att behöva ritas om.” (Gore, 2006b)
Den första bilden han visar är över Florida, så som den ser ut nu på kartan. De första
sekunderna som går, börjar vatten höjas och täcka stora delar av landsmassan. Långsamt visas
det hur stora delar av Florida hamnar under vattenytan. Till slut visas en bild av hur Florida
kommer att se ut om havsytan skulle höjas. (Se bild 11)
Andra bilder han visar är en karta över Nederländerna, där hälften av landet ligger en
meter över havet. Precis som med Florida stiger havsnivån, och betraktaren får även där se
hur landet långsamt täcks av vattnet. Trots att landet skyddas av vallar, så kommer dessa
vallar att spricka p.g.a. havet som tränger in och täcker kusten och sedan stora delar av landet.
Till slut visualiseras halva Nederländerna över havsytan och den andra halvan under. (Se bild
12)
Gore visar ytterligare fler bilder med samma undergång, över Beijing och Shanghai.
Havsnivån ökar och täcker stora delar av Beijings kust och de 20 miljoner människor som bor
i de områdena kommer att bli tvungna att lämna sina hem. Likadant skulle hända med
Shanghai, där över 40 miljoner människor tvingas att flytta. (Se bild 13) Han tar upp både
Beijing och Shanghai som exempel därför att det är miljontals människor som bor i dessa
städer och båda ligger nära kusten. Städerna är lätta att bli drabbade. Han spelar därför på
publikens känslor när han vill visa hur mycket folk som blir hemlösa bara från två städer.
Han visar till slut en bild av Manhattan och drar den parallellt med 11: e september.
Publiken får ser en bild av hur Manhattan ser ut idag. Samtidigt som Gore talar visualiseras
det hur vattnet långsamt stiger och börjar täcka kusterna och sedan större områden av
Manhattan. När det väl slutar ser publiken en stor del av Manhattan under vattenytan och det
som ses är topparna från skyskraporna som pekar upp över ytan. En röd markering över där
World Trade Center Memorial en gång stod visas under vattnet. (Se bild 14) Gore använde
särskilt bilden av Manhattan eftersom den 11: e september händelsen är fortfarande känsligt
och personligt för USA. Här vänder han sig direkt till det amerikanska folket, och spelar på
deras känslor.
”Efter mardrömmen den 11 september, sa vi ’aldrig mer.’ Men så här skulle hända
med Manhattan.” (Al Gore, Den Obekväma Sanningen 2006, 58 min)
Denna scen avslutas med att Gore frågar publiken om det är tänkbart att de bör förbereda sig
på andra faror än terrorism, d.v.s. att publiken borde även inrikta sig på andra problem. Det är
här som han talar direkt till publiken och därmed ställer sig ännu en gång på deras nivå. Han
16
vill visa att det är ”vårt” problem och använder sig mest av patos och logos. Genom att visa
vad som kommer att hända med länderna, speciellt med Manhattan som berör publiken
känslomässigt. Varför skulle en amerikanare inte bli berörd av dessa bilder, framförallt bilden
på Manhattan? Det är ens hem och andras hem som går förlorat. Det är här som publiken
börjar fråga sig, vill de fortsätta blunda eller ska man ta till sitt förnuft och börja ändra på de
saker som orsakar förändringarna på klimatet.
Gore plockar fram fakta och bildbevis som pekar på den globala uppvärmningens
effekter. Bildens innehåll kan tolkas fritt, men vad Gore vill visa och få betraktaren att förstå
är att en del saker som människan gör bidrar till luftföroreningar och andra förändringar till
klimatet påverkar jorden. Detta visar han genom de exemplen av platserna som människan
känner till, städer där man kanske besökt, områden där det finns en trolighet att man känner
någon som bor där och kan relatera vid. Bildens innehåll ger oss en känsla av hur framtiden
kommer att se ut och den är skrämmande och berör publiken på ett känslomässigt plan. Det är
intimt, det kommer in på märgen, när de träffar skarpt. Här uppmanar de publiken att ställa
frågor till sig själv, att agera och fundera över vad som bör göras. Ska människan fortsätta
som de gör eller ska de ändra på sina vanor? Gore tar därför upp de småsakerna som man kan
ändra på och som kan förbättra klimatet, även om det är en långsam process. Det är en
riskrapportering som läggs fram och den utgörs av denna skrämselretorik åter igen. Gore
inger inget hopp i dessa scener utan framkallar att publiken ska agera.
Isbjörnar som drunknar
Den 31 sekunders långa scenen visar en animerad sekvens av en simmandes isbjörn, som
vrider huvudet och letar efter något. I bakgrunden hörs det hur den flämtar vilket de vill att
man ska höra för att förstå hur utsliten isbjörnen känner sig. Några sekunder in i scenen hittar
isbjörnen ett isflak, som i storleksmässigt är lika stor som isbjörnen själv. När björnen ger ett
eländigt försök att komma upp på isflaket, håller den inte för hennes tyngd och den går av
mitt itu. Istället försöker björnen att komma upp i en av de nu två befintliga isflaken, även den
går sönder. Isbjörnen ger upp sina försök att komma upp på något isflak, och forsätter simma
iväg. Kameravinkeln går uppåt och bakåt till ett fågelperspektiv och det man ser är tre små
isflaksdelar och isbjörnen i det stora havet. (Se bild 15, 16, 17, 18)
För att förstå mer om denna scens sammanhang behöver vi gå tillbaka någon minut i
filmen, där förklarar Gore att Arktis istäcke håller på att smälta. Att inom de kommande 50-60
17
åren kommer den vara totalt borta, på grund av solstrålarna som träffar det öppna havet som i
sin tur blir varmare och därför påskyndar issmältningen.
”That’s not good for creatures like polar bears who depend on the ice. A new scientific
study shows that for the first time they’re finding polar bears that have actually
drowned. Swimming long distances up to 60 miles to find the ice, and they didn’t find
that before. But what does it mean to us to look at a vast expanse of open water at the
top of our world that used to be covered with ice? We ought to care a lot, because it has
planetary effects” (Al Gore, Den Obekväma Sanningen 2006, 43 min)
Scenen föreställer alltså en isbjörn som simmandes letar efter en plats att vila sig, vilket den
inte hittar. Kameravinkeln börjar med en halvbild av isbjörnen, de visar bara huvudet
detaljerat och resten av kroppen under vatten. Resterande av bilden visar bara hav och himmel
i en blå färgton. Denna halvbild är för att tydliggöra isbjörnens personliga och sociala relation
till sitt hem. En tillhörighet som påvisar isbjörnens relation till is och hav. Därefter fortsätter
kameran bakåt och uppåt, till ett fågelperspektiv. Som kan vara är ett användbart knep inom
visuell kommunikation, den ger isbjörnen en underlägsen position (Bergström, 2003).
Isbjörnen kan inte göra något för att förbättra sin situation, människan måste göra något åt
saken för att rädda djuret. I slutsekunden av scenen ser betraktaren ett stort öppet hav och
himmel tillsammans med isbjörnen och de sönderbitna isflaken som små prickar. Allt detta
förstärker det tidigare ännu mer.
Scenens syfte är att påvisa de oskyldiga offren i den globala uppvärmningen. Tack vare
att den globala uppvärmningen stiger temperaturen som i sin tur gör att isen smälter, då
kommer isbjörnarna att drunkna. De blir bland växthuseffektens första offer. De orkar inte
simma hur länge som helst, och eftersom det inte längre finns någon is kvar, eller som i denna
scensekvens, är isen för tunn för isbjörnens tyngd. När deras ork tar slut, drunknar de.
Denna scens kapacitet att beröra betraktaren beror på kulturella betingelser och de
sociala, politiska och kulturella kontexter då den ses, vilket gäller för de flesta rörliga och
stillbilder (Sturken & Cartwright, 2005). Om betraktaren enbart ser på denna scen, utan att se
något sammanhang skulle den inte beröra lika mycket, eller åtminstone inte på samma sätt,
men när åskådaren ser scenen ur sin yttre kontext gör den mycket enklare att förstå. Scenens
inre kontext ger en annan känsla, en känsla av misslyckande och ensamhet. Den inre
kontexten förstärker bilden och upplevelsen och skärper betraktarens sinnen (Bergström,
2003).
Mycket av scenens känslor ligger på vad Gore säger och lyfter fram. Det ger betraktaren
en viss förförståelse som gör att personen fortare kan identifiera motivet. Samtidigt kan det
18
resultera i att betraktaren nöjer sig med de centrala elementen i historien och upptäcker bara
det igenkännande, och så länge inget radikalt avviker från förväntningarna upptäcker
betraktaren inte de små detaljerna (Eriksson, Göthlund, 2004). Huvudpunkten lyfts fram på ett
lättförståeligt sätt och det krävs ingen detaljrik förståelse för att förstå innebörden av scenen.
De känslorna scenen bringar är sympati och ömkning, man tycker synd om isbjörnen.
Isbjörnen dör på grund av någons annans vanor eller misstag vilket kan nästan räknas som ett
indirekt mord på isbjörnarna. På grund av den blåtoniga nyansen i scenen ger det även en
underliggande kall ton till betraktaren. Det kan tolkas som människans kalla attityd mot andra
varelsers liv, att det är någons annans problem. Det filmen vill säga med det kan handla om att
det nu är människans problem, alla måste ändra sin attityd för rädda människans och andra
varelsers fortlevnad på denna jord. Att inte vara själviska längre, det finns de som inte har
något med klimatproblemen att göra och att det blir dem som drabbas också. Som Gore säger
i sista meningen i scenen, att vi borde bry oss för det drabbar hela planeten, förstärker den
känslan ytterligare.
Budskapet scenen använder sig av är ett instrumentellt budskap, den är dramatiskt
utformad, problematiserat innehåll med negativa motiv och ger inget utrymme för flera
tolkningar. Den enda slutgiltiga tolkningen är att isbjörnarna drunknar för att isen håller på att
smälta och det inte längre finns plats för dem att vila. De skulle kunna visa ett annat scenario
för isbjörnarna, att istället för att visa att de drunknar för att isen smälter, kan de istället visa
att de svälter. På grund av issmältningen finns det mindre plats för dem att jaga föda. De hittar
helt enkelt inte maten. Istället för drunkning svälter de, för det är en situation som är en
verklig vardag för isbjörnar (Bailey, 2006). Vilket blir den mest känsloladdade scenariot, att
visa att de drunknar eller svälter? Om de skulle visa båda, skulle säkerligen ge en större effekt
men de kan inte ha med allt i en enda film, det får man som publik ha i åtanken.
Scenen anspelar på betraktarens känslor och förnuft. Förnuftet används genom att de
spelar på konsekvenserna på den globala uppvärmningen. Detta scenario känns som en
verklig följd. Eftersom temperaturen ökar, smälter isen, och isbjörnar och andra varelser som
lever bland isen har inte längre mycket plats kvar att leva på. Om detta fortsätter blir följden
av utrotning av dessa varelser. Känslomässigt hänsyftar de till att djuren själva inte kan göra
något åt deras situation, det är inte deras fel att det händer och det finns inget de kan göra för
att förbättra situation. Scenen syftar direkt på människans följder, det är deras fel.
19
Avslutande diskussion
Det vi har gjort nu är att diskutera kring dokumentärfilmen, Den Obekväma Sanningen, och
dess visuella språk filmen använder sig av. Främst har vi undersökt själva retoriken filmen
och Gore har använt med de retoriska tilltalen logos, patos och etos som röd linje.
Den Obekväma Sanningen är en dokumentärfilm om den globala uppvärmningen, med
Gore som huvudperson. Vi får följa med honom och hans miljöföreläsning. Där upplyser han
med bilder och vetenskapliga fakta på smältande glaciärer, animerade bilder om den globala
uppvärmningen, utrotning av djur och växter, orkaner och andra naturkatastrofer och störda
havsströmmar. Jorden blir varmare och vi har på kort tid ökat den globala uppvärmningen
genom våra vanor som att köra bilar som kanske ej är miljövänliga. Temperaturen på jorden
kommer att öka och konsekvensen blir att havsnivån stiger. Med detta ger den oss en
framtidsbild av hur världen kommer att se ut. Filmen visar de konsekvenser som jorden
drabbas med på grund av klimatkrisen som är aktuellt i nuläget.
Retorikens formel handlar om vem som säger vad till vem, varför, när, var, hur och med
vilken verkan. Det gäller alltså sändaren, budskapet, mottagarna, syfte, kontexten,
framställningen, argumentation och dess verkan.
I filmen gäller det främst Gore som sändare, där han berättar om de globala
förändringarna och dess effekter till publiken. Vem är då den tänkta publiken? Mycket av vad
Gore berättar i filmen riktar sig till de amerikanska invånarna. Han är mycket patriotisk,
pratar om den amerikanska politiken, den amerikanska historien, om deras framsteg. Mycket
är inriktade på amerikanernas tidigare kunskaper. Detta kan bero mycket på grund av att han
själv är amerikan och att filmen är en produkt från USA.
Anledningen till att Gore gör detta förklarar han med att han vill öppna folks
medvetenhet om klimatförändringarna, göra dem engagerade i frågan och att ”rädda” jorden
från att gå under. När han berättar detta har ingen stor betydelse i detta sammanhang men
själva filmen är gjord 2006 och hans föreläsning fungerar i alla år förrän det sker någon
förändring. Var han gör denna föreläsning har heller ingen stor betydelse i detta sammanhang,
i och med filmen kan den ses av folk som befinner sig på olika platser i världen. Gore berättar
i filmen att han för fram sitt budskap stad för stad, människa för människa, familj för familj
o.s.v.
För att få fram sitt budskap använder han sig av olika argument. Dessa argument kan
genomskådas som etosargument, logosargument och patosargument. De används för att
20
övertyga och övertala betraktaren att den globala uppvärmningen och klimatförändringarna är
verkliga. Filmens verkan är olika beroende på vem som ser den. Personer tar till sig olika
saker, de ser olika detaljer och utelämnar vissa bildelement. I grund och botten handlar filmen
om att få folk engagerade. Publiken ska inte bli en passiv mottagare utan snarare tvärtom,
filmen uppmanar betraktaren att agera.
Tilltalet logos har genomsyrat i filmen genom att tilltala publikens förnuft. De scener
som visas med logos är de scenerna när Gore lägger upp de vetenskapliga fakta, visar bevis
och olika undersökningar som visar på att den globala uppvärmningen är sann. Genom
förnuftet ska alltså betraktaren se dessa argumentsmedlen som trovärdiga och därför anta att
det ligger någon sanning i det Gore säger. Han överbygger dock inte klyftan mellan forskare
och publik då han inte nämner vilka forskare eller vetenskapsmän det är. Han benämner dem
bara som ”forskare” eller ”vetenskapsmän” o.s.v. Etos ligger i de scenerna där de berättar om
Gores privatliv. Att höja hans trovärdighet genom att man som publik lär känna honom och
lär sig att tycka om honom som person. Publiken får följa med på Gores livsresa. Hur han
blev miljöintresserad, vad han har gjort för att upplysa folk och för att förbättra miljön. Hans
sorgliga stunder såsom de lyckliga stunderna. Det gäller även för de ”bevis” Gore lägger fram
för att få honom som person mer trovärdig. Patosargumenten är för att beröra betraktaren på
ett känslomässigt plan. Det kan handla om något personligt hos betraktaren själv eller som i
filmen, att de berör känsliga ämnen. Det kan vara de framtidsscenarion Gore visar eller de
konsekvenserna som redan skett, som orkaner, översvämningar eller torka.
Mycket av dessa retoriska begrepp som används i filmen går in i varandra, det kan både
beröra förnuftet, känslorna och höja trovärdigheten i ett och samma argument. Många av de
visuella framställningarna som används i filmen är till syfte att beröra betraktaren
känslomässigt. Det är för att få publiken att välja det ”rätta” valet och därmed skapa välfärd,
arbete och gå framåt i utvecklingen enligt honom själv. Gore vill även visa att de klarar denna
utmaning som publiken ställs inför. Då de stått emot andra utmaningar under historiens lopp,
som när kvinnor fick rösträtt, när slavarna befriades, när ickevåldprincipen skapade en
revolution och avskaffade apartheid.
Filmen ger ett politiskt ställningstagande i frågan även om detta inte är direkt uttalat. De
säger åt publiken vad de ska tycka och tänka och gör det svårt för publiken att hålla kvar sina
egna ståndpunkter. Det kan därför bidra att publiken får en negativ respons till filmen. Då det
kan kännas att han propagerar över hur dåliga de republikanska politikerna uppför sig o.s.v.
Förutom det, skyller Gore bara på människans vanor och koldioxidutsläppen som orsak till
den globala uppvärmningen. När vi vet att det finns andra faktorer som spelar in. Trots det ger
21
filmen en bra balans mellan bild och tal, Gore förmedlar information genom talade synintryck
och försöker göra detta ämne intressant för den vardagliga människan som kanske inte har
mycket intresse inom miljön.
I denna uppsats har vi tagit tre olika scener ur filmen och analyserat dessa. På dessa tre
olika scener har Gore därmed visat de konsekvenserna som kommer att hända med länderna,
med djuren, naturen och allt omkring. I scenerna tar Gore fram fakta som pekar på det som
håller på att hända med klimatet. Han visar de vetenskapliga undersökningar som har gjorts på
koldioxidhalten, hur de har ökat varje år och bidragit till värmeböljor. Han lägger även fram
”före” och ”efter” bilder på glaciärerna. Här använder han sig av fakta, undersökningar och
bildbevis för att höja trovärdigheten i de föreläsningar och debatter han ger. När han sedan
visar bilderna av länder och platser som vi känner till, använder han en effekt i sin
presentation för att visa hur framtiden kommer att se ut. Det vi ser framför oss är länder,
städer och platser som ligger under vattenytan. Utifrån dessa skapar vi en bild av att ens egna
hem är under vattnet, de platser som man kanske har varit på och har gjort sig minnen av finns
inte längre där. Det blir känslomässigt och skrämmande och det är vad Gore vill att vi ska
känna. Det är också i isbjörnsscenen som vi blir berörda. Scenen visar oss att det inte bara är
vi som blir drabbade, men även andra varelser. Scenen visar inte vad som kommer att hända
med isbjörnen, men vi kan gissa och se bilden framför oss. När vi tänker på isbjörnen eller
andra djur som skulle kunna drabbas av samma händelse blir vi berörda. Scenerna, som vi
valde, omfattar hela filmen där de utgår från samma orsak d.v.s. klimatförändringen och dess
effekter.
Scenerna behandlar Gores bevis på hans tes, att globala uppvärmningen händer just nu.
Han visar vad som kan komma att hända i framtiden om inget förändras och vem de oskyldiga
offren är. Genomgående i filmen vill han visa att argumenten han framlägger är sanna, visa
genom skrämselretoriken vad människan kan förvänta sig i framtiden. Vem och hur
människor, djur och växter drabbas nu och framöver.
Det som har gjort att filmen har blivit framgångsrik, är att all fakta kring klimatkrisen
och den globala uppvärmningen är samlad i en och samma film. Under hela filmen har man
gjort försökt på att övertala människan att göra något för klimatet. Det är inga nya nyheter
eller ny information som man får höra. Det första som filmskaparna gör är att lägga in ett
påstående om klimatet med hjälp av bilder, fakta och vetenskapliga undersökningar. Samtidigt
förstärker de filmen genom att lägga till en historia som t.ex. Gores egen historia och
uppvaknandet efter de tragiska händelserna. Det är nyttiga påminnelser på det man redan vet
om klimatet. Det är trots allt ingen dyster film, som är skrivet sedan tidigare, men det finns
22
ändå hopp. Under filmens gång berättar Gore om olika historiska framsteg och mänskliga
landvinningar. Under filmens gång uppmanar Gore att människan inte kan fortsätta att blunda,
utan det är dags att ta tag i problemet och lösa det. Filmen avslutas även med olika tips på vad
den vanliga människan kan göra. Filmens innehåll är mångtydig och kan därför tolkas fritt.
När vi ser filmen får vi en idé om vad den riktar sig mot. De bilder som filmen visar griper in
i människors liv på ett djupgående sätt, där bilderna som man möter är utifrån ens egen givna
omständighet.
En önskan som vi alla delar är att komma fram till de effektivaste sätten att göra jorden
till en bättre plats att leva på. Alla vill vi överlämna planeten i ett anständigt skick till våra
framtida generationer. Vi behöver påminna oss om att målet är att förbättra miljön och höja
människans livskvalitet. Är denna film då ett bra sätt att sprida denna kunskap till människor?
Dagens samhälle lever under tekniken, därför är film ett bra exempel på att distribuera till en
masspublik. Jordens aktuella problem är något som tillhör alla på denna planet, det är försent
att peka fingret åt någon eller hitta boven i dramat. Nu är alla inblandade. Denna films största
nackdel har varit att den inte är objektiv men betyder inte att det har varit ett problem. Hade
den fått så mycket uppmärksamhet om den inte var det? Är Gore anledningen till att filmen
fått så mycket uppmärksamhet? Beroende på om uppmärksamheten har varit positiv eller
negativ så har den ändå fått uppmärksamhet. Det är hela poängen med filmen. Att deras
budskap ska uppmärksammas.
23
Referenser
Tryckta
Bergström, Bo (2003)
Bild & Buskap: ett triangeldrama om bildkommunikation
Stockholm, Carlsson bokförlag
Bergström, Bo (2004)
Effektiv visuell kommunikation: hur man får ett budskap i text, bild, film, form och färg att nå
fram
Stockholm, Carlsson bokförlag
Bergström, Bo (2007)
Effektiv visuell kommunikation: om nyheter, reklam och vår profilering i vår visuella kultur
Stockholm, Carlsson bokförlag
Carlsson, Anders & Kopperfeldt, Thomas (2001)
Bild och retorik i media
Malmö, Liber
Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette (2004)
Möten med bilder: analys och tolkning av visuella uttryck
Lund, Studentlitteratur
Gore, Al (2006a)
Earth in the Balance; ecology and the human spirit
New York, Rodale
Gore, Al (2006b)
En obekväm sanning: om den globala uppvärmningen och vad vi kan göra åt den
Malmö, Dammförlag AB
Lomberg, Björn (2007)
Cool it: Den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen
Stockholm, SNS Förlag
Renberg, Bo (2007)
Retorikanalys – en introduktion
Lund, Studentlitteratur
Sturken, Marita & Cartwright (2005)
Practices of looking: an introduction to visual culture
USA, University Press
Tompson, Peter (1998)
Övertygande argument
Malmö, Richters
Wærn, Yvonne, Petterson, Rune & Svensson, Gary (2004)
Bild och föreställning: om visuell retorik
24
Lund, Studentlitteratur
Otryckta
Al Gore
http://www.algore.com/about.html
(Acc: 2008-05-22)
Alliance for Climate Protection
http://wecansolveit.org/content/about/
(Acc: 2008-05-21)
Bailey, Ronald (2006)
An Inconvenient Truth - Gore as climate exaggerator
http://www.reason.com/news/show/116471.html
(Acc: 2008-04-16)
Encyclopedia Britannica
http://search.eb.com/eb/article-9037426
(Acc: 2008-05-21)
Gandelman, Joe (2008)
DVD Review: An Inconvenient Truth
http://themoderatevoice.com/science/global-warming/17725/dvd-review-an-inconvenienttruth/
(Acc: 2008-03-04)
Nationalencyklopedin
Leif Eliasson
http://ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=184230
(Acc: 2008-05-21)
UN (United Nations)
http://www.un.dk/swedish/Briefing_papers/Klimatforandringar/frame.htm
(Acc: 2008-05-19)
UNFCCC
A: http://unfccc.int/essential_background/feeling_the_heat/items/2903.php
(Acc: 2008-05-22)
B: http://unfccc.int/kyoto_protocol/items/2830.php
(Acc: 2008-05-22)
Filmförteckning
Den Obekväma Sanningen 2006
Regi: Davis Guggenheim
USA, Paramount Classic & Participant Productions
25
Bildförteckning
Alla bilder är tagna från filmen Den Obekväma Sanningen:
Bild 1 – 83 min
Bild 2 – 15 min
Bild 3 – 15 min
Bild 4 – 15 min
Bild 5 – 16 min
Bild 6 – 16 min
Bild 7 – 16 min
Bild 8 – 56 min
Bild 9 – 56 min
Bild 10 – 56 min
Bild 11 – 57 min
Bild 12 – 57 min
Bild 13 – 57 min
Bild 14 – 58 min
Bild 15 – 43 min
Bild 16 – 43 min
Bild 17 – 43 min
Bild 18 – 44 min
26
Bildbilaga
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
27
Bild 5
Bild 6
Bild 7
Bild 8
28
Bild 9
Bild 10
Bild 11
Bild 12
29
Bild 13
Bild 14
Bild 15
Bild 16
30
Bild 17
Bild 18
31