KUNDINFORMATION
9.7.2010
ÄRFTLIG BRIST PÅ PROTEIN S
Bakgrund
Protein S är ett fysiologiskt antikoagulans, vars syntes är beroende av K-vitamin och äger rum i
levern. Protein S fungerar som kofaktor till aktiverat protein C vid dess nedbrytning av
koagulationsfaktorerna V och VIII. Protein S förekommer i plasma både fritt och bundet till C4b:s
bärarprotein (C4BP). Endast den fria fraktionen av protein S är biologiskt aktiv. Brist på protein S
nedärvs dominant i autosomerna. Cirka 200 genfel har beskrivits. Mängden protein S kan vara
mindre än normalt eller dess funktion kan vara kvalitativt avvikande.
Brist på protein S kan konstateras vara ärftlig, om aktiviteten hos protein S upprepat är mindre än
normal (utan förvärvad orsak) och samma fynd också görs hos första gradens släkting. Orsaker till
förvärvad minskning av protein S-aktivitet är bl.a. ökad mängd C4BP (t.ex. infektion, trombos,
graviditet, p-piller, diabetes, LED, rökning, avstötning av transplantat, nefrotiskt syndrom), minskad
syntes (t.ex. Warfarinbehandling, brist på K-vitamin, leversjukdom, behandling av bröstcancer),
ökad bindning till celler (t.ex. polycytemia vera, sickelcellanemi, essentiell trombocytemi) eller t.ex.
sällsynta förvärvade protein S-antikroppar. Bestämning av protein S är tillförlitlig en månad efter
avslutad Warfarinbehandling eller hormonbehandling och 2-3 månader efter avslutad graviditet.
Brist på protein S orsakar benägenhet för ventrombos. I vissa undersökningar sammankopplas brist
på protein S också med artärtromboser hos unga patienter. Den kliniska betydelsen av det
konstaterade sambandet mellan brist på protein S och vissa graviditetskomplikationer är ännu inte
utredd. Prevalensen för protein S-brist i västländer bedöms vara cirka 0,2 %.
Trombosrisken
Brist på protein S ökar risken för ventrombos cirka 5-10 gånger, varför den anses vara en ganska
stark riskfaktor. Risken för trombos kan variera från släkt till släkt beroende på bakomliggande
genfel. Bara en del av de personer som har brist på protein S får någonsin någon trombos. Efter den
neonatala perioden är trombosrisken liten före puberteten. I allmänhet är trombosrisken större ju
lägre nivån på protein S är. Homozygoter med en protein S–aktivitet på under 1 % löper stor risk
att få neonatal purpura fulminans. Tromboser kan vara spontana, men en stor del av dem är
förknippade med någon annan riskfaktor (t.ex. operation, fraktur, annan immobilisation, svår
infektionssjukdom, användning av p-piller, graviditet, förlossning, barnsäng). Brist på protein S ökar
i någon mån risken för återkommande ventrombos. En del tromboser kan förebyggas med profylax
eller genom att undvika predisponerande faktorer. Övervikt bör man undvika, för att den ökar
trombosrisken bl.a. genom att blodflödet blir långsammare i venerna i benen. Det är skäl att
uppmuntra rökare att sluta röka.
Behandling
Trombosrisken bör bedömas individuellt. Antikoagulansbehandling förhindrar tromboser effektivt.
Antikoagulans behövs inte för symtomfria bärare. Längre behandlingstid än normalt av trombos eller
om det är befogat med permanent antikoagulansbehandling övervägs från fall till fall. Enligt
nuvarande rekommendationer påverkar ventrombosens kliniska egenskaper behandlingens längd
mera än bara konstaterad PS-brist (t.ex. första eller återkommande trombos, spontan trombos eller
trombos på grund av predisponerande faktor, trombos under eller ovanför knävecket) (Kearon
m.fl.). Genomgången spontan ventrombos och påvisad PS-brist kan dock motivera långvarig eller
permanent antikoagulansbehandling. För att undvika hudnekros bör oral antikoagulansbehandling
inledas med en liten dos småmolekylärt heparin.
Finlands Röda Kors, Blodtjänst, Stenhagsvägen 7, 00310 Helsingfors, tfn 09 58011
Blodtjänst producerar trygga blodpreparat och laboratorietjänster som behövs i sjukhus för vård av patienter samt bedriver läkemedelpartihandel inom området. Vi
ombesörjer insamling av blod från frivilliga blodgivare i hela Finland enligt patientvårdens behov. Vi erbjuder sjukhusen även stamcells- och vävnadspreparat samt
tjänster som stöder transplantation av organ, vävnader och stamceller. Blodtjänstens verksamhet bedrivs inte i vinstsyfte. Vår årsbudget är på cirka 66 milj. euro och
vi sysselsätter cirka 600 personer på 16 orter. www.blodtjanst.fi
KUNDINFORMATION
9.7.2010
Profylax
Trombosprofylax i samband med elektiva åtgärder bestäms mera utgående från åtgärden än bara på
grund av påvisad PS-brist (Geerts m.fl.). Åtgärderna kan från fall till fall utföras med skydd av
heparinbehandling (i allmänhet småmolekylärt heparin) eller oral antikoagulansbehandling. Små
kortvariga åtgärder, som inte är förenade med immobilisation, kräver ingen trombosprofylax.
Graviditet och preventivmedel
Under hur lång tid trombosprofylax ges och med vilken dos under graviditet och barnsäng påverkas
utöver av känd PS-brist också av tidigare trombosanamnes (Bates m.fl.). Huvudregeln är att alla,
som påvisats ha PS-brist, föreslås överväga profylax under förlossning och barnsäng. Profylax under
graviditeten övervägs från fall till fall. P-piller som innehåller östrogen är normalt kontraindicerade.
Däremot verkar s.k. minipiller och hormonspiral som enbart innehåller progestin inte öka
trombosrisken (WHO). Om samverkan mellan hormonsubstitutionsbehandling och PS-brist har man
ingen säker kunskap (Wu m.fl.).
Undersökning av släktingar
Undersökning av första gradens släktingar (föräldrar, syskon, barn) anses vara motiverat. Genom
att identifiera symtomfria bärare kan en del av tromboserna undvikas genom rådgivning och genom
att man ger trombosprofylax i situationer med stor trombosrisk. Att undersöka barn är sällan
nödvändigt före puberteten. Vid rådgivning av symtomfria bärare bör man beakta, att bara en del av
de personer som har PS-brist någonsin får någon trombos.
Ytterligare uppgifter:
Hemostasundersökningar, tel. 5801 272
Litteratur
www.kaypahoito.fi, Laskimotukos ja keuhkoembolia 2010.
Mustonen P. Perinnöllinen tukostaipumus. www.terveysportti.fi Lääkärin käsikirja 15.9.2009.
Ten Kate MK, van der Meer J. Protein S deficiency: a clinical perspective. Haemophilia 2008;14:1222-1228.
Foy P, Moll S. Thrombophilia: 2009 Update. Curr Treatment Options in Cardiovascular medicine 2009;11:114128.
Kearon C, Kahn SR, Agnelli G, et al. Antithrombotic therapy for venous thromboembolic disease: American
College of Chest Physicians evidence-based clinical practice guidelines (8th edition). Chest 2008;133:454-545.
Geerts WH, Bergqvist D, Pineo GF et. al. Prevention of venous thromboembolism: American College of
Chest Physicians evidence-based clinical practice guidelines (8th Edition). Chest 2008;133;381-453.
Bates SM, Greer IA, Pabinger I, et al. Venous thromboembolism, thrombophilia, antithrombotic therapy, and
pregnancy: American College of Chest Physicians evidence-based clinical practice guidelines (8th Edition).
Chest 2008; 133:844S–886S.
Wu O, Robertson L, Langhorne P, et al. Oral contraceptives, hormone replacement therapy, thrombophilias and
risk of venous thromboembolism: a systematic review. Thromb Haemost 2005;94:17-25.
WHO: Medical eligibility criteria for contraceptive use. Fourth edition, 2009
Finlands Röda Kors, Blodtjänst, Stenhagsvägen 7, 00310 Helsingfors, tfn 09 58011
Blodtjänst producerar trygga blodpreparat och laboratorietjänster som behövs i sjukhus för vård av patienter samt bedriver läkemedelpartihandel inom området. Vi
ombesörjer insamling av blod från frivilliga blodgivare i hela Finland enligt patientvårdens behov. Vi erbjuder sjukhusen även stamcells- och vävnadspreparat samt
tjänster som stöder transplantation av organ, vävnader och stamceller. Blodtjänstens verksamhet bedrivs inte i vinstsyfte. Vår årsbudget är på cirka 66 milj. euro och
vi sysselsätter cirka 600 personer på 16 orter. www.blodtjanst.fi
