Navigera 4

Lysekil 2008-03-07
Hej vänner!
Vi återkommer här med ett försenat Navigera. Vi har 10 dagar med lite kaos bakom om oss. En del av
det vi stått och kämpat med och där vi hoppats att dörrar skulle öppnas har istället stängts och frågor
om vilken väg vi skall gå för framtiden har plötsligt blivit aktuella. I den situation vi befunnit oss i har
det känts lite svårt att urskilja vad som är från Gud och dela det. Idag vill vi ändå sammanfatta lite av
den senaste tidens tilltal och fortsätta undervisa utifrån de tankar som vi har om den profetiska
tjänsten. Vi gör det stapplande men med lite frimodighet därför att vi i söndagskväll blev så tydligt
påminda om att ”Gud håller hela världen i sin hand”. Det vill vi i tro hålla fast vi även när vi inte ser
det klart i det som sker.
Navigera 4
Vi vill börja navigera med att dela några tilltal som olika människor fått i vår församling och på något
sätt så brukar de finnas ett mönster i det som Gud talar även om vi inte alltid ser det eller direkt ser hur
det hänger ihop. Det var en man som såg berg i olika sammanhang vilket inte hade någon uppenbar
betydelse för honom. Men igår fick jag ett sms från Elisabeth L där det stod Jes 54:10 ”Om än bergen
viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla,
säger Herren, din förbarmare.”
En annan bild från veckan som gått har Ulla talat om vid flera tillfällen. Det börjar med en squashhall
där en nybörjare blir helt överspelad av alla studsande bollar. En bild fylld av otillräcklighet och stress
men som kontrast till detta ser hon en Idla-flicka som med lugn och harmoni jonglerar med 7 bollar.
Den scenen talar om fullkomlighet och frid. Jag skulle vilja att ni prövar en tolkning av bilden som jag
fick och det är att den andra bilden tydligt talar om ett liv och en situation där Gud är i kontroll.
Kanske är det så att när vi tror och ser Guds allmakt så förvandlas vår situation från den första scenen
till den andra. När tillvaron skakar och vi inte förstår någonting så rusar vi lätt iväg och försöker i egen
kraft och efter egen förmåga slå på alla bollar. De far in och ut i vårt liv helt utan kontroll och
utmattade och otillräckliga tror vi att Gud har övergivit oss. Men inte för ett ögonblick har Gud mist
kontrollen eller lämnat oss!
I vårt studie av den profetiska tjänsten är det ett citat från John Loren Sandfords bok ” The Elijah task”
som satt sig kvar under veckan. Han skriver ”I have grieved over men who either never answered or
left there callings. From then on, it was if they were wandering in dry places, while the river of God´s
anointing and blessing ran someplace else”. Vår vilja är att vara I fas med den helige Ande och det
finns inget mer fruktlöst eller nedbrytande att gå sin egen väg vid sidan av Guds kallelse eller att vara
på en annan plats än där Guds Ande är. Den profetiska tjänsten uppgift är att se det både för
församlingen men också för människor. För att kraften skall vara Guds i våra liv och inte komma
någon annan stans ifrån. När profeten tror sig se Guds väg och vart anden rör sig men ingen eller få
andra känner igen det eller handlar så blir det till en kris i profetens tjänst och liv. Har han hört rätt
eller missförstått allt, men det blir också till en sorg över den välsignelse som kan gå förlorad när
vägen stängs eller när en människa går vid sidan om sin kallelse ut i torrt land. (Se nedan där vi
utvecklar tanken på profeten som bärare av bördor.)
Förra veckan visade Gud mig en bild av en båt som rör sig framåt. Så länge den är i rörelse framåt kan
den styras av ett mycket litet roder. När båten driver för vinden är rodret till ingen nytta. Jag tror att
Gud vill påminna oss på nytt om vikten av att vara i rörelse. Så länge vi handlar på Guds ord och rör
oss framåt kan Gud ganska lätt och med små medel korrigera vår kurs, men när vi flyter fritt på
vågorna eller strömmen är det mer problematiskt. En man i församlingen som heter Ulf ringde och han
hade två ord från Jesus som han inte kunde släppa: ”Amen, amen säger jag er: jag är dörren till fåren.
Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren.
Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och ut och finna bete. Tjuven kommer
bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (Joh. 10:710) ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”(Joh 14:6)
Båda orden talar om att vara i rörelse och att följa vägen. Jesus leder oss genom sin röst men för att
kunna föla och formas kan vi inte stå still.
Vi skulle vilja fördjupa oss lite i den kallelse som den profetiska tjänsten har i att bära bördor. Det är
inget konstigt eller unikt bara för profeten men kanske mer utmärkande än för de andra tjänstegåvorna.
Kanske kan de hjälpa er som har en profetisk tjänst att förstå lite mer av de känslor som ni känner och
varför det så ofta finns en stor tyngd på era axlar och i ert hjärta.
Aposteln Paulus skriver: ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag”. (Gal 6:2)
En av profeternas tydligaste uppgifter i det nya förbundet är att bära bördor. Detta är ytterligare en
orsak till den utsatthet och den svaghet som många gånger utmärker den profetiska tjänsten. I det finns
flera dimensioner. Vi snuddade vid tanken förra gången att profeten har en kallelse på sitt liv där Gud
använder profetens hela person likaväl som hans tid. Om en huvuduppgift är att bära bördor i den
profetiska tjänsten så förstår vi alla att den periodvis kan bli helt outhärdlig. Kanske är det bara ur
denna omöjliga situation som Gud kan träda fram klart i en bristfällig människas liv. Det är viktigt att
vi ser att detta är en kallelse som hela församlingen har, men som profeten kanske förkroppsligar och
tydliggör i sin person. Om profeten skall kunna fullfölja sin tjänst att utrusta de heliga så måste vi vara
uppmärksamma på den nöden och de bördor som präglar dessa personer men också förstå och ge
utrymme för dem. Vilken skillnad skulle det inte göra om vi i församlingen i olika sammanhang gav
profeterna frihet, uppmuntrade dem och lät deras handlingar inspirera oss i större utsträckning.
Att identifiera och bära bördor innebär att lidandet och kampen som en människa eller en utsatt grupp
eller en församling går igenom också går igenom profetens liv. Det är en ytterst konkret process och
det har att göra med att hela profetens liv är Guds redskap. Ett exempel på detta är när vi betjänar
människor vars förväntan och förhoppningar inte infrias. Då blir det något som också djupt påverkar
den som betjänar. Vi borde aldrig betjäna människor vare sig profetisk eller på annat sätt som vi inte
kan känna med dem och identifierar oss med dem. Detta är mycket konkret och innebär att människor
tillåts kliva in i vårt hjärta och deras situation lämnar oss inte oberörda. Det går inte att stänga av det
efter en arbetsdag eller efter en gudstjänst. Vi lever med dem vi betjänar deras hopp, förtvivlan och
ibland också smärta.
För att kunna ge ord åt eller stå upp för människor som inte kan föra sin egen talan så innebär det
ibland att deras lidande på något sätt inte bara berör utan också överförs andligt. En förtvivlan, ångest
eller smärta kan kännas i profeten både psykiskt och fysiskt. Ett enkelt exempel är när man genom en
fysisk förnimmelse av smärta i en kroppsdel, illamående eller en konkret känsla, blir medveten om vad
Gud vill bota eller betjäna. Detta kan alla kristna känna igen och det händer regelbundet i olika typer
av betjäning. Det sker som en uppenbarelse och skapar tro för vad Gud vill göra men också ibland för
att uppenbara djupare orsaker till ett problem.
Profeten kan känna en nöd överförd till sig som gör det outhärdligt eller omöjligt att tiga. Ofta blir det
som ett skrik till Gud men ibland får hon också att ge röst för de lidande. Det kan vara t.ex. att bära
bördan av människors lidande i en orättfärdig situation. En nöd för gömda flyktingar som gör att deras
rädsla sätter sig i profeten. Den som blir orättvist behandlad väcker i profeten både förtvivlan, men
också handling, vrede över orättvisan och förtvivlan över nöden. Det stormar i profeten. Jfr Jesus när
han driver ut månglarna ur templet eller när fariséerna vill hindra Jesus att bota på sabbaten.
Vi måste ibland kunna se igenom ett sårat eller omoget beteende och vara generösa och uppmuntrande
där vi känner igen något äkta, även om det bara är ett litet frö. Under rätta betingelse, mycket kärlek
och tålmodigt väntande kan den växa upp till något oumbärligt och nödvändigt för oss. Det är
församlingen som skall vara en sådan växtplats.
Den andra aspekten av att bära bördor är att profeten känner och påverkas av Guds hjärta. Den sorg
och det vemod som Gud känner över människor som vänder sig bort från honom och som håller på att
gå förlorade kan vi också få känna. Detta är inte minst något som driver och påverkar evangelistens
tjänst men också profeten. Vreden över ondskan, kompromisslösheten mot djävulen blir många gånger
ett med profeten. Detta kan vara fullständigt äkta och gör att profeten blir oerhört jobbig att ha att göra
med. Kompromisslösheten med synd som präglar tjänsten har inte med dom att göra utan med Guds
sorg och upprördhet över allt det som skiljer honom från sina barn, över allt det som skadar hans barn.
Människor som på detta sätt blir påverkade av Gud, därför att Guds Ande som vet vad som rör sig i
Guds Fadershjärta, förmedlar sorg, passion, vrede m.m. När de gör det är det övermäktiga känslor.
Dessa känslor kan fullständigt prägla en profets liv och tjänst under olika perioder. Nu skall vi ha klart
för oss att vi har gåvor i förhållande till vår tro och vi har olika karaktär på tjänst beroende vilket
sammanhang vi är satta att tjäna i. Därför är det viktigt att vi håller oss inom de mandat som Gud ger
och inte tar oss ett för stort uppdrag. ”Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har
profetians gåva skall profetera i överensstämmelsen med tron.” (Rom 12:6) Därför kan den profetiska
tjänst som finns i en typ av församling inte alltid gå att jämföra med en annan. Det är också skillnad på
dem som har en vidare tjänst i en region eller ett land jämfört med den som tjänar i t.ex. en husgrupp.
Det vi vill lyfta fram är att principen är den samma. Vi måste också vara medvetna om att vi alla är
skapade unika och har en unik historia och att Gud använder oss som vi är. Men eftersom vi tror att
Gud också finns i de omständigheter som formar oss och är väl medveten om allt som hänt oss under
varje ögonblick av livet, så är det inget problem för honom. Det blir det snarare för oss när vi försöker
jämföra oss med andra eller ställa andras tjänst under luppen för bedömning och då lägger en mall av
rätt och fel utifrån vårt sätt att se.
Vi går nu in i passionstiden som är den avslutande delen av fastan. Det som verkar vara extremt, udda
och märkligt när vi ser på människor runt oss bleknar när vi ser på Jesus han som är modellen för den
profetiska tjänsten. Där är det ren passion som fullständigt bryts i honom, Guds eviga kärlek till
världen och villigheten att bära allas vår synd och skam.
Det ger nytt ljus över ordet ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag” (Gal 6:2)
Glöm inte att anmäla er till kairos New Wines sommarmöte i Lysekil 25-28 juni. Billigare pris om ni
anmäler er före 1 april. Se www.kairosnewwine.se Nästa bibelskolehelg är 12-13 april i Lysekil med
Kjell Axel Johansson Elim Stockholm, tema ”Andens vind över världen” se www.lysekilspastorat.se