Stort intresse
för vallfröodling
I Sverige odlar vi för lite rödklöver och efterfrågan är stor. Tetraploid klöver hävdar sig bra i Skåne och bör vara högintressant för nya
vallfröodlare.
Av Johan Biärsjö
I och med att innehållet i
den s.k. Agenda 2000 blivit
känt har vi upplevt att
intresset för vallfröodling blivit allt större. EU:s nya jordbrukspolitik innebär som
bekant sänkta interventionspriser på spannmål. Delvis
kompenseras detta av höjda
arealersättningar för spannmål medan oljeväxter och
lin får jämfört med i dag
väsentligt sänkta arealersättningar.
För vallfröodlingen innebär det
för närvarande inte någon skillnad
mot de förutsättningar vi haft
sedan EU-inträdet. Kilostödet i
euro räknat är bestämt att vara
oförändrat åtminstone 1999, 2000
och 2001. Från 2000 är det en viss
förändring för engelskt rajgräs
genom att kilostödet som tidigare
var indelat i tre klasser nu endast
är en klass. För svensk del innebär
det en höjning för merparten av de
rajgrässorter vi odlar här.
Vi förväntar oss därför en ökning
av antalet vallfröodlare de närmaste åren och troligen ökar även
nuvarande odlare sin areal. Det
kan därmed vara på sin plats att
kommentera både valet av frögrö-
SV E N S K FR Ö T I D N I N G
NR
5 J U N I 1999
da liksom marknadsutsikterna för
vallfröodling.
De traditionella svenska vallfröarterna är timotej, ängssvingel och
klöver. Det är också i första hand
inom dessa arter där vi är konkurrenskraftiga gentemot odlare i
andra länder och där vi har möjlighet att öka arealen.
Grödval efter odlingsområde
Många av våra frögrödor har höga
krav på odlingsplatsen medan
andra är relativt fördragsamma.
Nya odlare ser naturligtvis i första
hand vad grannen odlar och väljer
art efter detta. Men det är inte
säkert att det blir det rätta valet.
Bara för att man bor i Skåne är det
17
inte pga. alltför lite underlag. Men
även denna typ hävdar sig mycket
bra i Skåne.
För timotej är det värt att notera
att skörden är ganska jämn över
hela landet. Mälarområdet
(Uppland, Södermanland och
Västmanland) hävdar sig lika bra
som Östergötland när det gäller
timotej. Men vi skall heller inte
glömma bort att även Skåne är ett
bra odlingsområde för timotej.
Ängssvingel är av tradition
hallänningarnas nisch. Sammanställningen i tabell 2 bekräftar
verkligen detta. I ärlighetens namn
skall vi i och för sig minnas att det
är en viss övervikt på andraårsvallar i siffrorna från Halland. Som de
flesta vet utnyttjar många i södra
Halland att ta första årets skörd
som vall till grönfodertork. Östgötaodlarna ligger också bra till
genom att tangera landets medelskörd. Varför Skåne inte hänger
med här är lite förbryllande. Det
borde inte vara svårare att odla
ängssvingel i Skåne än i Östergötland.
Vi kan sammanfatta kravet på
odlingsområde/klimat med en axel
med de mest krävande till vänster
och de mer fördragsamma till
höger. (Se gul bild)
inte säkert att man har förutsättningar att odla rödsvingel eller
ängsgröe. Likaväl kan det finnas
odlingsområden som av tradition
inte har någon stor rödklöverodling men där det skulle passa
utmärkt med t.ex. diploid rödklöver.
I tabell 1 och 2 är medelskördarna för rödklöver, timotej och
ängssvingel i olika landsändar jämförda med landets medelskörd.
Medeltalen är för 1991-1997. Det
för många misslyckade skördeåret
1998 är utelämnat. Förvisso är det
inte otänkbart med sådana år (det
skedde ju faktiskt) men jag anser
att det gör grödorna mer rättvisa
om skörden 1998 ej tas med.
I tabellerna är som framgår
endast redovisat klöver, timotej
och ängssvingel. De sydländska
arterna som rödsvingel, ängsgröe,
rajgräs och vitklöver är just sydländska. I diskussioner om att utöka
odlingen så är inte dessa arter,
utom undantagsvis, aktuella för
odlingsområdet norr om Skåne.
När det gäller klöver skall man
visserligen ha i minnet att underlaget av t.ex. senklöver är relativt
litet. Men det är lätt att konstatera
att den tetraploida klövern i första
hand hör hemma i Skåne.
Tetraploid senklöver redovisas
Stort krav på odlingsområde (klimat)
Ängsgröe
Vitklöver
Hundäxing
Grödval efter jordart
Det är svårt att råda i fråga om val
av frögröda när det gäller odlingsområde. Det finns nämligen alltid
skickliga odlare som är framgångsrika även utanför de erkända
odlingsområdena.
När det gäller val av jordart är
egentligen rådet enkelt. Samtliga
klöver och gräs trivs nämligen bäst
på vattenhållande jord men helst
ej mulljord. Detta har frögrödorna
nämligen gemensamt med det
mesta inom växtodlingen. Men en
viss uppdelning efter jordart kan vi
ändå göra:
Stort krav på jordart:
ängsgröe, vitklöver
Något mindre krav
Engelskt rajgräs, ängssvingel,
rödklöver, timotej
Måttligt krav
Rödsvingel, hundäxing
Som framgår är i stort sett ingen
frögröda torktålig. När det gäller
hundäxing kan det också tilläggas
att den är känsligt för nattfroster
under våren. Man skall också ha
klart för sig att även de något mer
tåliga arterna rödsvingel och hundäxing trots detta får klart bättre
fröskörd när de odlas på starkare
jord.
Frögrödor svarar bra på bevatt-
Måttligt krav
Rödsvingel
Klöver 4n
Eng rajgräs
Tåliga grödor
Klöver 2n
Ängssvingel
Timotej
Tabell 1. Medelskörd och relativ skörd, rödklöver 1991-1997
Typ av
Areal i
Medel-
Mälar-
Öster-
Väster-
Kalmar
Halland
Skåne
området
götland
götland
relativtal
relativtal
relativtal
relativtal
relativtal
relativtal
98
Röd-
landet
skörd
klöver
1998
landet
ha
kg/ha
300
360 100
118
93
sen 4n
590
280 100
80
81
Sen 2n
400
390 100
Medelsen 2 n
100
Medel-
18
68
105
SV E N S K F R Ö T I D N I N G
NR
5 J U N I 1999
101
126
ning. Denna bör sättas in i samband med stråskjutningen dvs. tillräckligt tidigt för att hjälpa fram ett
stort antal fröbärande skott, men
tillräckligt sent för att ej få vallen
för tjock genom att vattna fram
grönmassa.
Grödval efter marknad
Marknaden för vall- och grönytefrö
är cyklisk. Detta måste vi hålla i
minnet när man ger sig in på att
kommentera den aktuella marknadssituationen. Stor efterfrågan
och bra pris på ett gräs eller på
klöver kommer så småningom
sedan tillräckligt många odlare
ökat sina arealer att leda till överskott och fallande priser. Och på
det sättet håller det på.
För närvarande är vi inom flera
grödor på väg in i en överskottssituation medan andra har minskande lager. Generellt sett har vi haft
en ökande efterfrågan av vallfrö de
senaste åren pga. av att de östeuropeiska länderna minskat sina
arealer efter murens fall. Men
denna ökande efterfråga ser just
nu ut att stagnera samtidigt som
flera länder, framförallt Danmark
har ökat sina arealer.
Frömarknaden inför skörd 1999
och ev år 2000.
Timotej: Priserna har fallit de
senaste åren och lagren har varit
stora. Efter det dåliga fröåret 1998
i framförallt Finland och Sverige
har nu lagren minskat igen. Kanske
kan vi de närmaste två åren se lite
ljusare på timotejmarknaden.
Ängssvingel: För närvarande ett
relativt högt pris som förhoppningsvis består även 1999 och
kanske även 2000. Därefter finns
risk för ett tilltagande överskott
Rödklöver: Vi odlar i Sverige
nästan uteslutande för den
inhemska marknaden och i många
fall sorter som man har svårt att
fröodla i t.ex. Danmark. Detta gör
att vi har lyckats hålla relativt bra
rödklöverpriser, inte minst på de
tetraploida sorterna. Det är fortsatt
stort behov av rödklöver inte
minst efter skördeåret 1998 som
tärt hårt på lagren. Vi borde också
i större utsträckning kunna odla för
export. Vi är bra på att odla
senklöver och denna finns det en
efterfrågan av i våra nordiska
grannländer.
Vitklöver: Här styrs vi i hög grad
av det danska priset. Ett visst
importtryck kommer även från Nya
Zeeland men det är till viss del
andra kvalitèer än vad vi odlar
fram i Skåne och Danmark.
Dessutom är sorterna inte tillräckligt härdiga för vårt klimat
Ängsgröe: De senaste två åren
har vi haft bra priser. Kanske har vi
nu sett pristoppen.
Engelskt Rajgräs: Efter skörd
1998 har rajgräs varit sorgebarnet
med mycket stora lager och
historiskt låga priser. Framförallt
av fodertypen. Nu minskar
odlingen i Europa men det är
tveksamt om vi ser någon vändning i och med 1999 års skörd.
Möjligen till skörd 2000.
Rödsvingel: Överskottet av rajgräs har i viss mån smittat av sig
på rödsvingel och det fröslaget kan
bli nästa överskottsprodukt. Vi bör
nog förbereda oss på något lägre
priser.
Sammanfattning.
Nya odlare skall alltså i första hand
överväga vilken vallfröart som passar bäst på den egna gården mer
än att snegla på dagens marknadssituation.
Annars vill jag gärna slå ett slag
för våra traditionella arter klöver,
timotej och ängssvingel.
Vi odlar t.ex. i dag inte ens den
rödklöver som förbrukas inom landet och därtill finns utrymme för
export. Den största efterfrågan
finns på tetraploid klöver.
Våra timotej- och ängssvingelskördar hävdar sig väl internationellt och här bör vi ha goda möjligheter att öka arealen.
Men även de sydländska arterna
rödsvingel och ängsgröe efterfrågas. En nyhet på senare år är att
fröfirmorna lägger ut odlingar för
antingen uppförökning till utländska företag eller direkt för exportsatsningar.
Vallfröodlare bör, trots prisvariationer, se framtiden an med tillförsikt. Det finns all anledning att vi i
Sverige tar till oss större andelar
av den internationella marknaden. ■
Tabell 2. Medelskörd och relativ skörd, timotej och ängssvingel 1991-1997
Gräs-
Areal i
Medel-
Mälar-
Öster-
Väster-
art
landet
skörd
området
götland
götland
1998
landet
ha
kg/ha
relativtal
relativtal
3300
510 100
101
1300
764 100
90
Timotej
Närke
Värmland
Halland
Skåne
relativtal
relativtal
relativtal
relativtal
relativtal
102
92
95
78
100
89
107
Ängssvingel
SV E N S K FR Ö T I D N I N G
NR
116
5 J U N I 1999
95
19
