Origo II
Med ena foten i konsten och den andra i ...
Om konst och kulturföretagande.
Dokumentation av Origo–seminariet,
9 november på Rydals museum
Innehåll
Innehåll .................................................................... 2
Förord ....................................................................... 3
Konstnären som entreprenör ........................... 4
Föreläsare och moderator .................................14
Deltagande organisationer ...............................15
Grafisk produktion
Jesper Anhede, Mediahuset.nu
Förord
Med den ena foten i konsten och den andra i…
Västra Götalandsregionen bär på en skatt. Den
utgörs av bild- och scenkonstnärer, dansare,
filmare, konstnärsdrivna organisationer, föreningar,
kollektivverkstäder, kooperativ, verkstäder och andra
bärare av det fria kulturlivet i vår region.
Utan dessa fria krafter skulle kulturlivet här inte vara
lika polyfont. I det fria kulturlivets mångfald av projekt,
visioner och förmåga att iscensätta oväntade möten
mellan konstarter föds mycket av den kultur som
kommer att prägla oss under lång tid framöver.
Men att överleva på sin konst utanför de stora
institutionerna är svårt. Det är därför viktigt att lyfta
fram och profilera den kreativa kompetens och de
resurser som det fria kulturlivet besitter.
I Västra Götaland pågår ett långsiktigt nätverksoch profileringsarbete som har det fria konst- och
kulturlivets utveckling i fokus. ORIGO har under drygt
ett år arbetat aktivt med att stärka det fria kulturlivet
och kulturföretagandet i linje med den regionala
kulturvisionens intention att skapa ett kreativt klimat
som gynnar utvecklingen i privata och offentliga
verksamheter.
Ett av målen är att skapa en karta över de fantastiska
resurser som det fria kulturlivet bär på. I inkubatorer,
medieverkstäder och andra organisationer utvecklas
ständigt projekt som slår bryggor till sektorer runt
kulturen – vård, teknik, media, offentlig miljö. Vilka
redskap kan vi från regionen bidra med för att underlätta
och stärka det arbetet?
Dessa och andra frågor diskuterades den 7 november
på Rydals museum i Marks kommun, där drygt 40
organisationer samlades för att lära sig mer om varandra
och tillsammans teckna en karta, ett nätverk över hur
man fungerar tillsammans. Det blev en brokig bild
över organisationernas vardag, där projektutveckling,
rådgivning, utbildning, produktionsmiljöer och
främjararbete ofta ryms under samma tak. En
förbluffande mångfald!
Med den ena foten i konsten och den andra i… tja,
vadå? Efter erfarenheterna från ORIGO-seminariet är
man beredd att säga: i både det ena och det andra!
Välkomna att ta del av dokumentationen av ORIGO
II som är sammanställd av kulturskribent David
Björklund.
Ylva Gustafsson, Kultursekretariatet
Simon Roos, Konst- och kulturutveckling
Konstnären som
entreprenör
David Björklund, kulturskribent
Bakgrund
Origo är ett initiativ från Västra Götalandsregionens
konstkonsulenter. Genom seminarier, debatter och
dokumentationer vill Origo skapa samtal om konstens
roll i gränssnittet mellan kultur och samhälle.
Det första Origo-seminariet hölls i Göteborg i februari
2005. Då diskuterades konstnärens arbetssituation
och möjlighet att komma in på nya arenor. Hur kan
konstnärlig kompetens användas i samhället i stort? Och
hur kan konstnären bli attraktiv på nya marknader?
Det seminarium som finns dokumenterat här hölls på
Rydals museum utanför Borås den 9 november 2005.
Rubriken på seminariet var ”Med ena foten i konsten
och den andra …”. Deltagare var det fria kulturlivet och
regionala och kommunala representanter.
Syftet med seminariet var att inventera vilka resurser
som finns på konst och kulturområdet i Västra Götaland,
undersöka vad de olika aktörernas huvudsakliga
uppgift är och hjälpa deltagarna att hitta samarbetspartners. Eller med andra ord: skapa en konstkarta över
Västra Götaland.
Introduktion
De senaste decenniernas samhällsutveckling innebär
också att kraven på en fungerande kulturpolitik
förändras. Det blir allt tydligare att den är utvecklad för
industrisamhällets logik och därför illa anpassad för det
som idag kallas till exempel nätverkssamhälle, eller helt
enkelt postindustriellt samhälle.
Denna nya kulturpolitik finns ännu inte tydligt
formulerad, men det pågår många verksamheter som
tillsammans är på god väg att bilda en helhet. Origo är
ett exempel på initiativ som nu antar utmaningen att
finna nya vägar för kulturen och kulturpolitiken.
En fördel med Origo är att initiativet bygger på insikter
om både konst och samhälle. Den konstnärliga
bakgrunden är en utveckling där den kreativa processen
allt mer står i förgrunden, istället objektet. Att vara
konstnär innebär inte enbart att vara en producent av
fysiska verk, utan också att vara idégivare, projektledare,
eventmakare eller entreprenör.
Den samhälleliga sidan av saken är en utveckling där det
dels inte kan förväntas att de offentliga stödformerna
till kulturen växer, dels en vardag där sådant som
kreativitet, kommunikation och gestaltningsförmåga
blir allt viktigare egenskaper. I samspelet mellan
dessa olika utvecklingstendenser öppnar sig också en
möjlighet för konstnären.
Huvuduppgifter för konstaktörer
Vid ett tidigare seminarium arrangerat av Origo
diskuterades konstnärens arbetssituation och
eventuella möjligheter att bredda sin arbetsmarknad.
För att skapa förutsättningar för marknadslinjen krävs
ökad samverkan inom konstsystemet, och för att kunna
skapa en sådan samverkan behöver de olika aktörerna
känna till varandra.
Origos andra seminarium arrangerades med syftet
att börja utforma en sådan konstkarta över Västra
Götalandsregionen. Tanken var att inventera vilka
resurser som finns på området, undersöka vad olika
aktörer sysslar med och hjälpa deltagarna att hitta
lämpliga samarbetspartners och samarbetsprojekt.
Dagen bestod av både diskussioner i smågrupper
och föreläsningar i helgrupp. I slutet av dagen
fick deltagarna sedan i uppgift att placera in sina
huvudsakliga verksamhetsområden på ”mind map”
med hjälp av post it-lappar.
I den första diskussionsomgången skulle deltagarna gå
igenom följande frågor:
• Vilka ser ni som era huvuduppgifter?
• Vilka metoder använder ni?
• Vilka riktar ni er till?
I andra omgången var det dags att skapa den stora
konstkartan. Kategorierna som arbetsgruppen tagit
fram var:
• utbildningsfrågor
• coachning/rådgivning
• förmedling/främjande
• konstproduktion/produktionsmiljöer
• publikarbete
• ekonomi/medel
• marknadsföring/lobbying.
Där ställdes en stödlinje mot en marknadslinje, där
stödlinjen efterlyser ett större ansvar från det offentliga,
medan marknadslinjen istället pekar på konstnärens
möjligheter att arbeta i nya konstellationer och
sammanhang.
Lite ekonomi och marknadsföring
En slutsats av materialet är att det är ett fåtal aktörer
som arbetar med ekonomi och marknadsföring inom
kulturområdet. Ser man på publikarbete blir det
betydligt fler.
Här kan man kanske också fråga sig vad skillnaden
mellan publikarbete och marknadsföring är, och om
det är så att den förra termen känns mer bekväm i
kultursammanhang och att det är därför som fler
aktörer placerar sig under den kategorin. Samma fråga
kan ställas för främjande.
Men oavsett det ger resultatet en indikation. Och
om bilden av konstsystemet – konstkartan över
Västra Götalandsregionen – är riktig stämmer den väl
överens med de antaganden som ligger till grund för
Origo: konstsektorn behöver stärkas när det gäller
kulturföretagande.
En sådan förstärkning kan vara stöd att starta och
driva ett företag, till exempel hjälp med formulerande
av affärsidé, analys av målgrupp och marknad,
marknadsföring och bokföring. Det är också här som
ambitionen att hitta samverkansformer kan göra mest
nytta.
Ska man med några ord försöka ringa in några nyckelord
i den nya kulturpolitiken är det sådant som infrastruktur,
nätverksbyggande och ”empowerment”, eller hjälp till
självhjälp. Även om det offentliga inte bidrar med mer
pengar, kan man alltså ge mer stöd med rätt saker.
Det kan slutligen vara intressant att jämföra hur andra
branscher där eget företagande varit ovanligt kan
uttrycka sig om entreprenörskap. Följande är hämtat
ur en skrift som heter ”Starta eget” och riktar sig till
sjukvårdspersonal:
Entreprenören är personorienterad och har stor social
kompetens, står för öppenhet, har litet revirtänkande,
är processorienterad och tror på ständiga förändringar
(förbättringar). Det är en person som agerar och som
ständigt vågar prova och utveckla nya idéer. Entreprenören
ser helheter utan att missa viktiga detaljer. Utmaningen
är viktigare än lönen. Entreprenören ”scannar” ständigt
av omvärlden.
Byt ut ordet ”entreprenör” mot ”konstnär” och det här är
en bra beskrivning på vad konstnärligt arbete innebär.
Att tala om entreprenörskap i samma andetag som
konstnärskap känns med den utgångspunkten inte alls
konstigt.
Intervju
Katty Axelsson Ståhl, Musikcentrum Väst
Utgångspunkten för Origo är bildkonsten. Vilka
skillnader och vilka likheter finns det mellan bildkonstens och musikens system eller karta i Västra
Götaland?
− Jag tror kanske att musikområdet är mer heterogent
än konstområdet. Inom musiken finns det inte bara
många olika stilar och subkulturer utan också många
olika nivåer av professionalism.
Det gör området rörigt. Situationen för en symfoniorkester med offentligt stöd är en annan än för en
frilansande jazzmusiker eller för en rockgrupp som vill
göra sina första spelningar.
Hur skulle musikens och bildkonstens organisationer
kunna samarbeta för att skapa mest nytta för
respektive utövare?
− Tittar man på sådant som hjälp till kulturarbetare
som startat egna företag, eller att ge alternativ till dem
som inte vill vara egna företagare, så tror jag alla tjänar
på samarbete.
Ju fler man är som ställer krav eller belyser en viss
fråga, desto större genomslag får man. Nu växer
det också fram fler och fler gemensamma scener för
kulturarbetare och då finns det också en viss praktisk
poäng med att de olika organisationerna samarbetar.
Det är olika världar med stora skillnader.
Jag tror också att det gör att konstvärlden,
trots allt, är bättre på att samarbeta och
driva sina frågor. Likheterna mellan
musiken och konsten är att de nätverk
och organisationer som ändå finns liknar
varandra, förmodligen därför att de
uppstått ur ett gemensamt behov, av till
exempel förmedling och arbetsplatser
eller replokaler.
Föreläsningar
Konstplan i Skåne –
politiker, kommunala och regionala tjänstemän
och representanter med i arbetet. Målet är att ge
kulturpolitiken en uppdaterad världsbild.
Jane Nilsson och Johnny Ewald arbetar med att ta fram
en regional handlingsplan för bildkonsten i Skåne.
Hon påpekade också vikten av att se hela kedjan
i konstsystemet – producerande, presenterande,
förmedlande och konsumerande led. När man gör
en sådan analys upptäcker man att det finns luckor i
systemet. Generellt sett finns det mest ansvarsluckor
för det producerande ledet, det vill säga konstnärerna.
En uppgift blir att se över systemet och täcka igen de
hål som finns.
Jane Nilsson och Johnny Ewald
Den utredning som görs ska ”särskilt belysa
alternativa sysselsättningsformer och stöd för
konstnärer, så som möjligheter att samarbeta med
lokalt och regionalt näringsliv”. Den ska alltså inte
fokusera på arbetsmarknadspolitiska insatser och
arbetslöshetsstöd.
Syftena är att:
• utveckla bildkonstnärens arbetsmarknad
• främja publikintresset
• stärka Skånes varumärke som bildkonstlän.
Av detta framgår att planen i första hand ska handla
om kulturellt entreprenörskap. Bakgrunden är vad
man i ett pressmeddelande kallar ett ”scenskifte”. Kort
uttryckt handlar det scenskiftet om att konsten gått
från att vara objektsbaserat till att i dag verka i ett
socialt sammanhang där det konstnärliga arbetet är
upplevelse- eller idébaserat och utgår från kreativa
processer.
Ett konkret exempel är att konsten allt mer använder
sig av elektroniska medier. Det tar på så sätt en mer
naturlig plats i det moderna samhället men blir
samtidigt svårare att sälja på traditionellt sätt. Då
blir det också viktigare för konstnären att hitta andra
kanaler och sammanhang.
Uppdaterad världsbild
Jane Nilsson presenterade arbetet med handlingsplanen.
Det är en snabb process som ska mynna ut i ett förslag
redan i januari 2006. Hon betonade att den breda
förankringen är viktig och därför finns konstnärer,
Inget helhetsansvar
Johnny Ewald menade att en stor fördel med arbetet
i Skåne är att man nu tar fram en gemensam agenda.
Det finns många aktörer på området men ingen som
tar ansvar för helheten.
Han menar att både kulturpolitiken och arbetsmarknadspolitiken stelnat i sina former. Det drabbar
konstnärer som sitter fast i ett system som är
anpassat efter industrisamhället. Synen på arbete och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är ofta kollektiva och
statiska medan arbetsmarknaden är individuell och
rörlig.
Nu behöver man fokusera på att skapa en ny marknad
för konstnärer. Det handlar bland annat om att skapa
mer mångfald. Här kan regionen ta ansvar för till
exempel att stötta nätverk, utveckla nya sätt att arbeta
på och skapa en mer flexibel struktur för konstnärernas
arbetsmarknad.
Det borde också finnas ett generellt intresse i att
utveckla system för att ta vara på konstnärernas
kompetens. Kreativitet och nytänkande är allt viktigare
förmågor och här kan konsten komma till nytta på
många samhällsområden.
Det finns tydliga tecken på att konsten är på väg in i nya
sammanhang. Därför är det en hel struktur som behöver
ställas om. Johnny Ewald menade att det är nödvändigt
att föra en dialog utifrån en gemensam världsbild. Det
är inte bristande resurser som är problemet utan att de
används för dåligt.
Konstnärer och konstnärsorganisationer måste arbeta
mer idéinriktat med de här frågorna, och de måste
samverka. Orsaken till att projektet i Skåne kom till
stånd var just att konstens aktörer samordnade sig och
på det sättet blev en tydlig samtalspartner som också
kunde börja ställa krav.
Intervju
Johnny Ewald, konstnär
Du menar att den svenska kulturpolitiken är anpassad
efter industrisamhällets logik, medan vi nu lever i en
postindustriell tid. Kan du utveckla det?
− Samhället är uppdelat i olika sektorer som var
för sig har som uppgift att optimera ett resultat
utifrån sina förutsättningar. Ett exempel på detta är
arbetsmarknadspolitiken som är utformad för att
matcha en arbetstagare med en arbetsgivare.
Denna modell fungerar när det handlar om
heltidsanställda som producerar en vara eller tjänst
enligt tidigare produktionsmönster. Men om det ska
skapas arbeten inom konstnärernas arbetsfält behöver
det visas på möjligheter, skapas sammanhang eller att
konstens resurser synliggörs utifrån andra premisser än
de som tidigare varit gängse i industrisamhället.
Som konstnär behöver man också kunna kombinera
många olika anställnings- och ersättningsformer.
De mallar som finns för arbetsmarknadsområdet
skapar här en mängd hinder inte enbart inom
arbetsmarknadsområdet utan även i förhållande till
trygghetssystemen.
När det gäller svensk kulturpolitik har den många år på
nacken. Det ritades upp en karta i mitten av sjuttiotalet
och fördelades resurser till olika verksamhetsfält inom
det som benämndes kultursektorn.
Den fördelningsprincip som skapades då gäller i stort
sätt även idag. Kulturpolitik är tyvärr huvudsakligen en
ekonomisk fördelningspolitik med liten återspegling
av kulturpolitiska visioner eller de behov och
förutsättningar som finns.
Vilka tre nyckelord vill du använda för att beskriva
framtidens kulturpolitik?
− Då säger jag ”samverkan” och ”samsyn” som skapar
”utvecklingsprocesser” där man kan utnyttja resurser
och möjligheter hos olika aktörer.
Föreläsningar
Kultur och tillväxt i Fyrbodal –
Annika Ottosson och Bo Öhrström
I Västra Götalandsregionen finns ett generellt mål att
öka antalet kultursysselsatta med tio procent. Annika
Ottoson och Bo Öhrström presenterade en rapport som
är tänkt att vara underlag för en handlingsplan omkring
kultur för tillväxt i kommunförbundet Fyrbodal.
Rapporten ska svara på frågan om vilka möjligheter
och vilka hinder det finns för att kulturen ska vara en
framgångsfaktor när det gäller tillväxt i området.
Annika Ottosson inledde med att säga att tillväxt i det
här sammanhanget handlar om mer än ekonomi. Det
är ett samspel mellan utbildning, service, livskvalitet
och utbildning.
Under arbetet har man intervjuat representanter för
turism, kultur och näringsliv för att ta reda på hur de
ser på varandra och vilka förutsättningar det finns för
samverkan.
Rapporten visar bland annat att man inom turismen
ser kultur som en stor tillgång, bland annat därför
att besökare i dag har mångdimensionella krav som
kulturen kan tillfredsställa.
Den visar också att näringslivet inte känner till
begreppet ”kulturföretag”. Inte heller anser de att
kulturföretagen skulle skilja sig från andra företag, eller
att de kan behöva ett särskilt stöd.
Vad gäller kultursektorn menade Annika Ottosson att
den i mångt och mycket sitter fast i en offentlig struktur.
Hos konstnärer och andra kulturarbetare finns sällan
tanken på entreprenörskap. Offentliga dokument
andas däremot en stor tilltro till kulturens förmåga att
vara bra på snart sagt alla områden.
10
Annika Ottosson konstaterade att det finns en
etablerade kontakter mellan kultur och turism och
mellan turism och näringsliv. Mellan kultur och
näringsliv finns däremot i dag inga sådana samband.
Paketera idéer
Bo Öhrström påpekade att det i Fyrbodal handlar
om att undersöka hur kopplingen mellan kultur och
näringsliv kan se ut på kulturens villkor. Han lyfte
fram ”autenticitet” som ett centralt begrepp. Det är
centralt att kulturaktörerna inte känner sig utnyttjade
i samarbete med företagen.
Bo Öhström har bland annat erfarenhet från arbete med
så kallade teknikparker. Han menade att det finns stora
likheter mellan de forskningsintensiva företag som
växer upp i anslutning till universitet och högskolor
och konstnärlig verksamhet.
I båda fallen handlar det till exempel om idéer och
kunskaper som på något sätt ska paketeras och säljas
på en marknad. En annan likhet är att upphovsmannen
– forskaren eller konstnären – sällan har företagandet
som drivkraft utan det prioriterade är det egna
arbetet.
Teknikparker är ett försök att bygga en struktur och
en miljö där forskaren kan få hjälp på vägen från
innovation till säljbar produkt. Frågan är om det går att
bygga sådana miljöer också för kulturföretag och hur
de i så fall skulle se ut.
Bo Öhrström menade att konstsystemet och
kulturpolitiken i så fall måste ställas om. Det räcker inte
att skruva på de gamla strukturerna. Han menade också
att en sådan förändring och byggandet av kreativa
miljöer med inbyggda innovationssystem måste växa
fram organiskt och underifrån för att fungera riktigt
bra. Det betyder att det är aktörerna i systemet som
måste ta störst ansvar, i de här fallet alltså konstnärer
och konstorganisationer.
Intervju
Bo Öhrström, Framtidens kultur
Teknikparker är en miljö där tekniska innovationer
kan förädlas och paketeras så att de blir säljbara på en
marknad. Hur skulle en sådan miljö för konstnärliga
innovationer kunna se ut?
− Alla innovationer – oavsett om de baserar
sig på konstnärlig förmåga, snilleblixtar eller
forskningsgenombrott – har det gemensamt att de är
ömtåliga plantor som riskerar att skadas vid för stark
exponering av ”affärsmässighet”. Konstnären, forskaren
och innovatören måste erbjudas en funktion som, med
stor lyhördhet och känsla för skapandets integritet, kan
tillföra kompetenser med förmåga att transformera det
som har skapats till olika säljbara format.
Hur sådana miljöer ”ser ut” är svårt att säga. Allt
som blir bra har ju skapats utifrån sina egna unika
förutsättningar. Ett generellt drag tycks emellertid vara
behovet av mötesplatser eller arenor där människor
med olika bakgrund och inriktning kan stråla samman
under former som de känner sig bekväma med.
Dessa mötesplatser behöver i regel också fungera med
någon sorts överbryggande personal med intresse
och förmåga att föra över referensramar mellan olika
kulturkretsar. Exempel på sådana mötesplatser kan
vara allt från konstgallerier eller kulturnätverk till mer
organiserade så kallade inkubatorer.
Du säger att nyckelordet för kulturen i mötet med
näringslivet är ”autenticitet”. Vad menar du med det?
− Med autenticitet menar jag att alla riktigt värdefulla
nysatsningar måste vila på en genuin, lokalt och
mänskligt förankrad förmåga. Man brukar säga att
det är omöjligt att kopiera sig fram till framgångsrika
lösningar.
Om det ska bli bra måste de nya sammanhangen alltid
”uppfinnas på nytt” i den miljön där de ska fungera
och vila på det fundament av sociala och kulturella
erfarenheter som är specifikt för bygden eller platsen.
11
Föreläsningar
Kultur en del av den sociala
ekonomin – Füsun Uzuner
Füsun Uzuner arbetar på Kooperativ konsult som
sysslar med information, utbildning och rådgivning till
företag i den sociala ekonomin. Det är ett relativt nytt
begrepp som försöker fånga in det faktum att det i dag
finns många ekonomiska verksamheter vars viktiga
drivkrafter är sociala och inte att tjäna pengar.
Rapporten ”Social Ekonomi – en tredje sektor för
välfärd, demokrati och tillväxt?” (Kulturdepartementet,
december 1999) definierar social ekonomi enligt
följande:
Med social ekonomi avses organiserade verksamheter
som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på
demokratiska värderingar och är organisatoriskt
fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala
och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen
i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande
sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala
ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte
vinstintresse, som drivkraft.
Füsun Uzuner menade att kulturverksamheter ofta
platsar väl i denna ram. Drivkraften i kulturföretag är
sällan att driva företag utan att skapa sig möjligheter
att förverkliga det man brinner för.
Ändå omsätter den sociala ekonomin pengar. Inom
EU står den, enligt Füsun Uzuner, för tio procent av
den ekonomiska verksamheten, i Sverige för drygt fem
procent. Trots det, menade Füsun Uzuner, tas inte den
sociala ekonomin riktigt på allvar.
12
Områden som Kooperativ konsult kan hjälpa till med
är till exempel:
• finansiering
• affärsplan
• marknadsanalys
• juridiska frågor
• projektutveckling
• kompetensutveckling.
Füsun Uzuner menade att kultursektorn sällan
använder sig av den här hjälpen, och att konstnärer
också är dåliga på organisera sig, samarbeta och delta
i gemensamma projekt. Överhuvudtaget behöver
kultursektorn bli bättre på att tänka på sin marknad,
formulera affärsidéer och sälja det den gör.
Hon avslutade med att säga att det inte är Arbetsförmedlingens ansvar att ändra på arbetsmarknad
ssituationen för konstvärlden. Ansvaret ligger hos
konstnärerna själva.
13
Föreläsare
Konstplan i Skåne
Jane Nilsson, projektledare
Johnny Ewald, konstnär
Kultur och tillväxt i Fyrbodal
Annika Ottosson, Västra Götalandsregionen
Bo Öhrström, Framtidens Kultur
Kultur en del av den sociala ekonomin
Füsun Uzuner, Kooperativ Konsult
Moderator
David Karlsson,
Nätverkstan i Göteborg
14
Deltagande organisationer
Associated Media Professionals, AMP
Kulturlaget, Kultur- och medborgarförvaltningen Örebro
Arbetsförmedlingen Kultur Västra Regionen
Kulturnämnden Marks kommun
Ateljé 3t
Kultursekretariatet Västra Götaland
Bolaget Vardagsbilder
Litografiska Akademin
Borås Konstgrafiska verkstad
Mediaverkstan i Skaraborg
Culture Clinic
Musikcentrum Väst, MCV
Dalslands Museum & Konsthall
Musik i Väst, MIV
Danscentrum Väst, DCV
Not Quite
Dockteater Sesam
Nätverkstan Kultur i Väst
Fyrbodals kommunalförbund
Region Skåne
Författarcentrum Väst, FCV
Rydals Museum
Galleri Nordens Bilder
Sjuhäradsbygdens KRO sektion
Grafik i Väst
Skaraborgs konstgrafiska verkstad
Göteborgs Universitet, Institutionen för arkeologi
Svensk Form Väst
Göteborgs Kulturförvaltning
Svenska Konstnärsförbundet
Konstepidemin
Tidskriften Zenit
Konstgrafiska verkstaden i Dalsland
Wågermanska konsthallen
Konsthantverkcentrum, KHVC
Konsthantverkshuset
Konstnärernas Kollektivverkstad Bohuslän, KKV-B
Konstnärernas Kollektivverkstad i Göteborg, KKV-G
Konstnärscentrum Väst, KC Väst
Konstvandring i Bohuslän
Konst- och Kulturutveckling Västra Götaland
Kooperativ Konsult
KRO distrikt Skåne
KRO distrikt Västra Götaland
15
Konst och Kulturutveckling Västra Götaland
Regionens Hus
Box 764
451 26 Uddevalla
Besöksadress:
Gamlestadsvägen 2-4, Hus B 13
415 02 Göteborg
+46 (0)31- 705 17 07
+46 (0)708-42 15 38
http://www.konstkonsulent.net
http://www.konstochkultur.vgregion.se
16
