Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
Antikroppar - ett vapen mot AIDS
Annika Pettersson
Sedan de första fallen av AIDS upptäcktes har denna epidemi spridit sig med stor hastighet
och drabbat miljontals människor. Forskningen för en kamp mot tiden, en kapplöpning som
resulterat i ett antal läkemedel. Tyvärr har nu de första fallen av resistens mot dessa mediciner
visat sig och nya behandlingsmetoder blir än mer intressanta.
När HIV kommer in i kroppen attackeras de vita blodkropparna. Första tiden efter
smittotillfället angriper viruset vanligtvis en typ av immunförsvarsceller som kallas
makrofager. Under denna period är den smittade symptomfri. Makrofagerna har på sin yta en
receptor kallad CD4 till vilken viruset passar som nyckeln i ett lås. Viruset dockar till denna
receptor och fäster på så sätt till sin målcell. Viruset behöver sedan ta sig in i cellen för att
kunna föröka sig och sprida sig till ytterligare celler. För att komma in i makrofagerna
använder sig HIV av ett antal andra receptorer på makrofagens yta, så kallade co-receptorer.
När infektionen fortlöper övergår viruset till att attackera en ny typ av immunförsvarsceller
som kallas T-lymfocyter. Bytet av målcell beror på att viruset genomgår en förändring som
gör att det kan utnyttja T-lymfocyternas co-receptorer istället. Det är under denna period
symptom börjar uppträda och sjukdomen AIDS utvecklas.
En av T-lymfocyternas co-receptorer kallas BLTR. Kunskapen om denna receptor behöver
förbättras och ett hjälpmedel för detta är antikroppar. Antikroppar är försvarsproteiner som
immunceller producerar när ett främmande ämne kommer in i kroppen. Antikropparna har
förmåga att mycket specifikt binda till det främmande ämnet.
Mitt arbete syftade till att framställa antikroppar mot BLTR. Genom att spruta in receptor från
människa i möss reagerar deras immunförsvar med att producera antikroppar mot mänsklig
BLTR. De antikroppsproducerande cellerna återfinns bl.a. i mjälten som därför plockas ut.
Mjältcellerna vill man sedan odla upp till ett större antal. Tyvärr dör mjältceller efter kort tid i
odling och behöver därför göras odödliga. Detta åstadkommer man genom att smälta ihop,
fusera dem med en celltyp som kan leva i odling. Cancerceller har denna förmåga och genom
att fusera de båda celltyperna får man en odlingsbar antikroppsproducerande cell. I mjälten
finns emellertid inte bara celler som producerar antikroppar mot BLTR utan även mot andra
strukturer. Det är därför ett stort arbete att sortera ut endast de celler som gör BLTRantikroppar. Detta sorteringsarbete är ännu inte klart men förhoppningsvis kommer jag att
hitta dessa eftertraktade celler.
Antikropparna kan sedan användas till en mängd olika ändamål. Till exempel kartläggning av
BLTR-receptorns utbredning i kroppen, diagnostik av HIV-smittade och kanske även som
läkemedel. Man kan tänka sig att injicera HIV-patienter med BLTR-antikroppar. Dessa binder
då till BLTR-co-receptorn och sitter i vägen för viruset som då förhindras att ta sig in i Tlymfocyterna och göra skada. Antikroppar mot BLTR skulle på så sätt kunna vara ett redskap
och ett vapen i kampen mot AIDS.
Swedish official title: Framställning av monoklonala antikroppar mot leukotrien B4
receptorn
Swedish credits: 20p
Supervisor: Åke Boketoft, Physiology and neurosciences
Submission date/time: 2000-09-01
Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
Production of monoclonal antibodies recognizing the leukotriene B4
receptor
Annika Pettersson
Biology, Cellular and molecular immunology
Autumn 1998
Abstract in English
The aim of this project was to produce monoclonal antibodies recognizing the leukotriene B4
receptor (BLTR), which belongs to the family of G-protein coupled receptors. Leukotriene B4
is the natural ligand for the BLTR and the receptor with its ligand play an important role in
the mechanism of inflammation, but it is also suggested that BLTR may function as an HIV-1
co-receptor.
HIV-1 first adheres to its target cells by binding to the CD4 receptor. This is not enough to
infect the cell however, and in order to penetrate the cell membrane the virus also needs to
bind a co-receptor.
During the course of an HIV-1 infection the virus develops and changes its affinity for
different cell types. In early stages of infection, during the asymptomatic period, there is a
domination of macrophage tropic virus strains. Then, there is a shift to T-cell tropic strains
and this is when a decline in T-cells starts and AIDS develop. The shift is explained by the
different sets of co-receptors on different cell types and the virus ability to adopt to these coreceptors. BLTR is preferably used by T-tropic virus strains and accordingly plays a part in
late infection.
The hybridoma technique was used to produce the monoclonal antibodies. Different groups of
mice were immunized either with KLH conjugated extracellular N-terminal peptide from the
BLTR or intact receptor in the form of BLTR transfected L-VIP cells. Antibody producing
spleen cells from the mice were utilized in the fusion with B-lymfoma cells to get
hybridomas. Screening methods to test the hybridomas were then optimized. A cell ELISA,
based on BLTR transfected- and non transfected L-VIP cells, was used together with
immunocytochemistry and a peptide ELISA. The antigen in this ELISA was N-terminal
BLTR peptide conjugated to a carrier protein. The hybridoma antibodies were also tested in a
BSA- and an HSA ELISA since both BSA and HSA antibodies are commonly present.
In the immunocytochemistry the hybridoma antibodies were tested against BLTR transfected
L-VIP cells and detected by FITC-conjugated goat-anti-mouse antibodies. Non transfected LVIP cells were used as negative controls. However, the method gave unsatisfying results and
to improve them an amplification kit based on biotin-tyramide was introduced. Better results
were then obtained but despite this, the hybridoma screening were not finished. A few
hybridomas are left to test further before it can be shown if a monoclonal antibody against the
BLTR have been found. To finish the work, the screening techniques above have to be
improved or new testing methods added. When these obstacles have been overcome there are
good chances to find the desired anti-BLTR, an antibody that can be widely used, for example
in diagnostics and BLTR-research.
