Faktorer som kan minska risken för postoperativa infektioner inom

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Avdelningen för omvårdnad
Katarina Blaho
Faktorer som kan minska risken för
postoperativa infektioner inom
operationssjukvård
- en litteraturstudie
Factors that can reduce surgical site infections in
operation healthcare
- a literature review
Examensarbete 15 högskolepoäng
Specialistsjuksköterska inom operationssjukvård
Datum/Termin: 080611/VT 08
Handledare:
Anna Lundgren
Gudrun Möller
Examinator:
Anna-Lena Berglund
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
Information@kau.se www.kau.se
SAMMANFATTNING
Titel:
Faktorer som kan minska postoperativa sårinfektioner inom
operationssjukvård – en litteraturstudie
Factors that can reduce surgical site infections in
operation healthcare – a literature review
Fakultet:
Fakulteten för Samhälls- och livsvetenskaper,
Karlstads universitet
Kurs:
Examensarbete inom operationssjukvård, 15 hp
Författare:
Katarina Blaho
Handledare:
Anna Lundgren, Gudrun Möller
Tentator:
Anna-Lena Berglund
Sidor:
27
Månad och år
för examination:
08 06 11
Svenska nyckelord:
infektion, kirurgi, förebyggande, sjuksköterska, sår
Hygien är en viktig del av sjukhusvård och det finns många utarbetade rutiner och
föreskrifter. Då det tekniska kunnandet ökar, ges möjligheter till fler och mer
avancerade kirurgiska ingrepp och när krav ställs på kostnadseffektivitet, ökar risken för
vårdrelaterade infektioner. Att kunna förebygga och förhindra smittspridning på en
operationsenhet är därför av största vikt. Studiens syfte var att undersöka faktorer som
kan minska postoperativa infektioner inom operations-sjukvård. Metoden har varit
litteraturstudier och baseras på 20 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att faktorer
som påverkar risken för postoperativa infektioner var följsamhet till gällande
hygienrutiner med åtgärder samt smittspridning via hud, kläder och perforation av
handskar samt medvetenhet om riskfaktorer. Operationssjuksköterskor, kirurger, övrig
personal och patienter har en viktig del i spridningen av smitta och kan genom sitt
handlande minska antalet postoperativa infektioner. För att öka följsamheten till
gällande hygienrutiner behövs ytterligare skärpta åtgärder, utbildning och förändring av
attityder inom operationssjukvården. Att ha kännedom om vilka bakterier vi har på
huden och hur vi sprider dessa är en viktig faktor för att minska postoperativa
infektioner.
Justerad och Godkänd.
Datum
……………………………….
Tentator: Anna-Lena Berglund
ABSTRACT
Title:
Factors that can reduce surgical site infections in
operation healthcare – a literature review
Faculty:
Faculty of Social and Life Sciences, Karlstad University
Course:
Degree project in operation room nursing, 15 ECTS
Author:
Katarina Blaho
Supervisor:
Anna Lundgren, Gudrun Möller
Examinator:
Anna-Lena Berglund
Pages:
27
Month and year
of examination:
08 06 11
Keywords:
Infection, surgery, prevention, nurse, wound
Month
andisyear
for the examination:
Hygiene
an important
part of the hospital treatment and there are many procedures
and regulations. The technical know-how increases, possibilities to be given more
Key
words: surgical procedures and that requirements are set on cost effectiveness,
advanced
increases the risk for surgical site infections. To prevent infection dissemination on
an operation unit is therefore of paramount importance. The aim of the study was to
examine factors that can decrease surgical site infection within operation healthcare.
The method has been literature review and it’s based on 20 scientific articles. The
result showed that factors that influence the risk for surgical site infections was
menhygiene
tydlig beskrivning
det huvudsakliga
innehållet
compliance en
to kort
current
proceduresavwith
measures, infection
dissemination
Ne
thru skin, clothing
and perforation of gloves and awareness about risk factors.
Operation room nurses, surgeons, other personnel and patients have an important
part in dissemination of infection and can through acting decrease the number of
surgical site infections. In order to increase compliance to current hygiene
procedures it’s needed with additional targeted measures, education and change of
attitudes within the operation healthcare. To have awareness about which bacteria
we have on the skin and how we disseminate these is an important factor to prevent
surgical site infections.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION
Hygienisk tillbakablick
Infektioner
Riskfaktorer
Vårdhygien
Sjuksköterskans ansvar
Problemområde
Syfte
5
5
6
6
6
7
7
7
9
10
10
METOD
Inklusions- och exklusionskriterier
Litteratursökning och urval
Databearbetning
Etiska överväganden
10
10
11
11
12
RESULTAT
Följsamhet till hygienrutiner
12
12
15
Vårdrelaterade infektioner
Postoperativa sårinfektioner
Endogen- och exogen smitta
Åtgärder
Smittspridning
Blodstänk
MRSE, Hud
Kläder
Perforation av handskar
16
16
16
17
18
Riskfaktorer
19
DISKUSSION
Metoddiskussion
Slutord
20
22
23
REFERENSER
24
BILAGOR
Bilaga 1. Artikelmatris
INTRODUKTION
Hygien är och har varit en viktig del av sjukhusvården sedan lång tid tillbaka. Inom modern
sjukvård finns idag många utarbetade rutiner och föreskrifter. Det tekniska kunnandet har
ökat och möjligheter ges till fler och mer avancerade kirurgiska ingrepp vilket även ökar
risken för att mer vårdrelaterade infektioner sprids. Frikostigt användande av antibiotika har
också medfört att resistenta bakterier blivit fler (Stordalen, 1999). Detta i förhållande till ett
ökande tempo samt krav på kostnadseffektivitet gör det viktigare än någonsin att kunna
förhindra smittspridning på en operationsenhet.
Enligt Barnett (2007) framkommer inom modern sjukvård två faktorer som ökar risken för
postoperativa infektioner. Det ena är att patienterna är sjukare och ofta har flera sjukdomar
samtidigt, det andra är att det finns ett ökande antal patienter med methicillin resistent
staphylococcus aureus (MRSA), vancomycin resistenta enterococcer (VRE) samt medicinresistenta streptococcus pneumoniae. Enligt Tammelin, Domicel, Hambræus & Ståhle (2000)
är Staphylococcus epidermidis (S epidermidis) den vanligaste coagulasnegativa staphylococcen (CoNS) på huden och av de kliniska infektionerna är det troligt att Methicillin
Resistent Staphylococcus Epidermidis (MRSE) är den dominerande bland de methicillinresistenta släktet av CoNS.
Vanliga bakterier i vår omgivning är gul stafylokock, Staphylococcus aureus (S aureus),
enterokocker och gramnegativa stavar. Gul stafylokock finns ofta i näsa, hud, hår och är ofta
orsaken till variga sårinfektioner. Stafylokocker kan överleva i damm en tid och sprids via
luft och kontaktsmitta. Den blir oftast mest besvärligt i sjukhusmiljö, vilket kan medföra
sårinfektioner, exempelvis efter en operation och då framförallt av methicillin resistenta
stafylokocker (Smittskyddsinstitutet, 2005, Stordalen, 1999). Enterokocken är en tarmbakterie som kan få fäste i sår samt runt till exempel urinkatetrar och andra implantat. Den är
naturligt resistent mot ett flertal antibiotika och utvecklar lätt resistens mot nya sorters
antibiotika. Mest besvär inom sjukvården skapar de vancomycin resistenta enterokockerna
(Smittskyddsinstitutet, 2005). Gramnegativa stavar är vanliga bakterier som ofta orsakar
urinvägsinfektioner, luftvägsinfektioner och ibland även sårinfektioner. De trivs i fuktig
miljö och sprids oftast via kontaktsmitta (Stordalen, 1999).
Hygienisk tillbakablick
Vid tillbakablick på 1800-talet framkommer att hygienen och miljön på sjukhus var mycket
dålig. Det var trångt, smutsigt och okunnighet om hygien medförde att smitta spreds lätt och
dödligheten var hög. Under Krimkriget på 1850-talet uppdagades mycket dåliga hygieniska
förhållanden på krigssjukhusen. Sjuksköterskan Florence Nightingale gjorde tillsammans
med andra sjuksköterskor en mycket stor insats genom att tvätta patienter, kläder och lokaler
samt ordna sängar och bygga om sjukhuslokaler och avlopp. Deras arbete och hygieninsatser
resulterade i en minskning av dödligheten från 42 till 2%. Också under i mitten av 1800-talet
minskade förlossningsläkaren Semmelweiss dödligheten bland nyförlösta kvinnor från 10 till
1% när handtvättning med klorvatten infördes. Han hade dock många motståndare som fann
påståendet ”att läkares händer var smutsiga” som upprörande (Ericson & Ericson, 2002).
Vid 1800-talets slut upptäckte Pasteur, professor i kemi, bakteriens betydelse vid kontaktsmitta. Infektionsfrekvensen var då i stort sett 100% på opererade patienter. Stödd av
Pasteurs upptäckt genomförde Lister, kirurg studier där kirurgiska instrument och bandage
dränktes in med karbolsyra. Åtgärden minskade både sårfebern och dödligheten efter
operationer och nyheten spreds över Europa. Nya hygieniska rutiner infördes på operationsavdelningar där även operationssår dränktes in med karbolsyra (Ericson & Ericson, 2002).
5
Användandet av karbolsyra gav dock irritationer på händerna och som skydd införde Lister,
som från början opererade i kostym med uppkavlade skjortärmar, användandet av handskar.
Även Brewer, amerikansk kirurg, minskade framgångsrikt i början av 1900-talet, infektionsfrekvensen från 39 till 3% genom moderniseringen av aseptisk teknik och införandet av
autoklaveringen. Något senare infördes även rekommendationer om särskild arbetsdräkt för
att minska smitta från personal till patient (Socialstyrelsen, 2006).
Infektioner
Vårdrelaterade infektioner
Vårdrelaterade infektioner är oftast orsakade av bakterier från människans normalflora och
sprids via händer och föremål. De vanligaste är urinvägsinfektioner (40%), luftvägsinfektioner samt postoperativa sårinfektioner (15%) (Stordalen, 1999). Trots att urinvägsinfektioner är vanligare än postoperativa infektionerna är kostnaderna högre för de
postoperativa då vårdtiden förlängs med i genomsnitt sju dagar. Det är dock svårt att beräkna
den totala kostnaden då behandling i öppenvård, läkarbesök, sjukersättning, inkomstbortfall
samt lidande för patienten måste vägas in vilket är komplicerat (Socialstyrelsen, 2006).
Definitionen av en vårdrelaterad infektion är enligt Socialstyrelsens rapport (1998:19);”varje
infektionstillstånd som drabbar patienter till följd av sjukhusvistelse eller behandling i öppen
vård, oavsett om det sjukdomsframkallande ämnet tillförs i samband med vården eller härrör
från patienten själv samt oavsett om infektionstillståndet yppas under eller efter vården. Med
sjukhusinfektion avses även infektionstillstånd som personal ådragit sig till följd av arbetet”
(s. 10).
Enligt Smittskyddsinstitutet (2007) ökade rapporterade fall av MRSA i Sverige med 20%
första halvåret 2007 jämfört med samma period 2006. Informationen var dock dålig och
kunskap fanns ej om var patienten smittats eller varför en ökning skett. Enligt Ericson &
Ericson (2002) har spridningen av antibiotikaresistenta bakterier blivit ett generellt globalt
problem. Många länder har förlorat greppet om kontrollen av framförallt MRSA vilket idag
utgör så mycket som 50% av alla S. aureusinfektioner i USA och Europa. Japan har en
frekvens på över 90%. Större utbrott har även inträffat i Sverige men omfattningen har varit
begränsad.
Postoperativa infektioner
Postoperativa infektioner uppstår när en förorening av bakterier sker under operation och
kommer oftast från patientens egen normalflora, men kan även tillföras från omgivningen
(Mangram, Horan, Pearson, Silver & Jarvis, 1999). Postoperativa infektioner drabbar
omkring 500 000 patienter årligen och bidrar till stort lidande och ger stora kostnader för
patienter, sjukhus, försäkringsbolag och samhället. Patienter avlider även på grund av
incidenter som skulle kunna undvikas. Postoperativa sårinfektioner är den tredje vanligaste
vårdrelaterade infektionen (Barnett, 2007). Enligt Odom-Forren (2006) skall 40-60% av de
postoperativa infektionerna gå att förhindra genom korrekt perioperativ antibiotikabehandling, ta bort hår på rätt sätt, ta blodsockerkontroller på svårt hjärtsjuka patienter och att hålla
normal kroppstemperatur på patienter som genomgår kolorektal kirurgi.
Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har utarbetat kriterier för att definiera
postoperativa sårinfektioner. De indelas i ytliga infektioner som visar sig inom trettio dagar
efter kirurgiskt ingrepp och involverar huden eller den subcutana vävnaden. Den andra
gruppen är djupa infektioner som framträder inom trettio dagar efter kirurgiskt ingrepp eller
inom ett år efter att implantat opererats in och som engagerar djupa mjukdelarna av
6
operationsområdet. Tredje gruppen är när organ eller området runt organet är infekterat och
har inträtt inom trettio dagar i del av vävnaden som var involverad i operationsområdet
(Mangram et al, 1999).
Endogen- och exogen smitta
Infektioner delas upp i endogen smitta som kommer från patientens egen normalflora och
exogen smitta som tillförs från omgivningen. Vid endogen smitta på en operationsenhet, då
bakterierna kommer från patientens hud, resulterar det endast i infektion vid särskilt känslig
kirurgi som till exempel insättande av implantat. Undantaget är om patienten är bärare av S
aureus som är en virulent bakterie och då kan ge en infektion oavsett vilken operation som
utförs. Även kroppens organ kan innehålla bakterier och när ingrepp sker där, sprids en viss
mängd bakterier. Risken att få en postoperativ infektion blir större om det redan finns en
infektion i ett annat organ eller i huden (Socialstyrelsen, 2006).
Vid exogen smitta på en operationsenhet är det huvudsakligen personalen i operationssalen
som är den största källan till smitta. Luftburen smitta, kontakt- och droppsmitta är de
vanligaste smittvägarna (Socialstyrelsen, 2006). En person släpper ca 10 000 000 partiklar
per dag. Omkring 5-10% av dessa partiklar bär på bakterier (Chow & Yang, 2005). De
vanligaste bakterierna i operationssalens luft utgörs av S epidermidis, coryne- och pripionebakterier. Det är sällan S aureus förekommer och då oftast i små mängder beroende på att de
oftast inte förekommer i normalfloran hos personer med frisk hud. Smittan från de luftburna
bakterierna sprids till operationssåret genom att falla direkt ner i det eller genom att först
hamnat på ett instrument eller i en vätska och sedan ner i operationssåret. Kontaktsmitta kan
ske när operationshandskar är trasiga eller när operationskläderna har blivit fuktiga och
bakterier kan vandra ut den vägen. Det kan även ske när hår ramlar av och ner i operationssår
eller på instrument. Droppsmitta kan spridas vid tal, nys- eller hostning. En frisk person har
alfastreptokocker och andra lågpatogena bakterier i sin saliv men vid många infektioner kan
betastreptokocker grupp A också finnas i stora mängder (Socialstyrelsen, 2006).
Riskfaktorer
En riskfaktor är en variabel som har ett signifikant, oberoende samband med utvecklingen av
infektioner efter operation. Riskfaktorer för postoperativa sårinfektioner är flera och kan till
exempel vara typ av operation där risken för postoperativa infektioner ökar. Sår definieras
som; rena-, rena kontaminerade-, kontaminerade- och smutsiga eller infekterade sår (Socialstyrelsen, 2006). Även operationsteknik är avgörande och det har framkommit att infektionsfrekvensen är högre vid en öppen operation än vid laparaskopisk operation. Av de öppna
infekterade operationssår var fler akutfall vilket medförde fler trauma, smutsiga eller
kontaminerade sår (Biscione, Couto, Pedrosa & Neto, 2007). Riskfaktorer kan även vara
trauma, allvarlig underliggande sjukdom, hög ålder, fetma, dåligt näringstillstånd, diabetes,
rökning, steroid användning, förlängd sjukhusvistelse, bärare av S aureus, pågående infektion
i annat organ och hudskada (Mangram et al, 1999, Socialstyrelsen, 2006). Andra faktorer
som påverkar är preoperativ huddesinfektion, hårborttagning, personalens handdesinfektion,
personal som är bärare av bakterier, miljö och aseptik i operationssalen och postoperativt
omhändertagande av operationssåret (Mangram et al, 1999).
Vårdhygien
Med optimala åtgärder ska en tredjedel av alla infektioner kunna förebyggas. Genom
kombination av lika delar metodarbete och infektionsregistrering uppnås bästa effekt. Det har
även visat sig att bemanning med sjukhushygienisk personal bidrar till att minska vårdrelaterade infektioner (Socialstyrelsens rapport, 1998:19). Det finns inget nationellt system i
7
Sverige för registrering av vårdrelaterade infektioner men lokala system har utvecklats inom
många kliniker för att kunna mäta infektionsincidensen (Socialstyrelsen, 2006).
Det åligger sjukhusledningen att tillgodose en god kvalitet och hög patientsäkerhet av vården
som främjar kostnadseffektivitet. Ett ledningssystem ska inrättas för att säkerställa och
utveckla vårdens kvalitet och utformas så vårdskador förebyggs och vara anpassat till verksamhetens syfte. Det skall finnas mätbara mål som kontinuerligt skall följas upp,
dokumenteras och vara väl förankrat hos personalen (Socialstyrelsens föreskrifter om
ledningssystem, SOSFS, 2005:12).
Att förebygga vårdrelaterade infektioner innefattar olika områden såsom barriärvård, vårdrutiner, isoleringsvård, personlig hygien, metoder för desinfektion, sterilisering, infektionsregistrering, antibiotikaprofylax, städning, ventilation, hantering av tvätt samt avfallshantering. Smittan sprids vanligtvis som kontaktsmitta via personalens händer och kläder
(Ericson & Ericson, 2002). Enligt Sjukvårdsrådgivningens handbok för vård och hälsa (2005)
innefattar barriärvård (basala hygienrutiner) handhygien, det vill säga alltid handdesinfektion, ibland handtvätt, handskar, skyddskläder såsom engångs plastförkläde eller
skyddsrock och ibland stänkskydd såsom munskydd och/eller skyddsglasögon/visir (Sjukvårdsrådgivningen, 2005). För att kunna förhindra smittspridning genom luftburna mikroorganismer, är det nödvändigt med ett effektivt ventilationssystem i operationssalen. Det
finns olika system och riktlinjer för hur de ska fungera. Gränsen för en operationssal går vid
100 bakteriebärande partiklar (colony forming units (cfu)/m3 luft), vilket utförs med s.k.
konventionell ventilation. En sådan anläggning har dock inte kapacitet att förhindra höga
mängder av smittämnen som kan förekomma om en spridare av bakterier är närvarande. Vid
implantationskirurgi eller särskilt infektionskänslig kirurgi strävar man efter att ha mindre än
10 cfu/m3, s.k. ultraren luft vilket sker med specialventilaton (Hammarsten, 1998, Sjukvårdsrådgivningen, 2007).
Andra åtgärder är att avsedda arbetskläder endast används på operationsavdelningen och
skall bytas vid vistelse utanför avdelningen då det förekommer mer föroreningar av S aureus
där. De finns i olika material och styrs av en standard (SS-EN 13795), där det framgår vad
som ska användas. Huvudbonad ska användas men behöver inte vara av bakterietätt material.
Den ska täcka håret för att hindra hårstrån från att ramla ner i operationssåret. Munskydd
används dels som ett skydd för blodsmitta och dels för att förhindra droppsmitta i
operationssåret. Täcker även skäggväxt så inte hårstrån ramlar av. Användning av munskydd
styrs av en standard (SS-EN 14683). Operationsrock används för att förhindra kontaktsmitta
och fungerar så länge materialet inte är genomfuktat. Handskar används dels som ett skydd
för personalen och antas även vara ett skydd för patienten och styrs av standard (SS-EN 455).
Preoperativ handdesinfektion ska utföras enligt gällande rutiner på den avdelning arbetet
utförs. Andra åtgärder är rengöring av operationssalen för att förhindra att smitta sprids från
patient till patient och administrering av antibiotika (Mangram et al, 1999, Socialstyrelsen,
2006).
Att förebygga smitta kan även göras genom att preoperativ hudvätt med Klorhexidin innan
patienten kommer till operationsavdelningen och rena lakan i sängen. Huddesinfektion av
operationsfältet utförs på operationsavdelningen med Klorhexidin 0,5% i Etanol 70%. Om
rakning behövs ska inte rakblad användas då det ger högre infektionsfrekvens. Inklädning av
patienten i sterila dukar på operationssalen minskar förekomsten av bakterier i operationsfältet (Mangram et al, 1999, Socialstyrelsen, 2006).
8
Aseptik är mycket viktigt och innebär att föremålens ursprungliga renhetsgrad bevaras vid
hantering. Ett sterilt material skall endast vidröras med sterila handskar eller annat sterilt
material. Om detta inte följs blir materialet osterilt. Alla som vårdar bör ha kunskap om vilka
konsekvenser ett felaktigt beteende kan medföra (Ericson & Ericson, 2002). Det är av stor
vikt att operationssjuksköterskor har kunskap om och förstår hur viktigt det är att följa de
regler, förordningar samt hygienrutiner som finns inom operationssjukvården idag.
Personalen på ortopedkliniken, Karlskrona sjukhus har tagit fasta på detta. Målet var att
minimera ytliga och djupa sårinfektioner hos knä- och höftledsopererade patienter till 0%.
Genom förbättrad följsamhet och ett gott samarbete har de lyckats minimera infektioner och
förbättra omvårdnaden, vilket under 2006 resulterade i sjukhusets kvalitetspris (Karlsson,
2006).
Sjuksköterskans ansvar
Inom svensk sjukvård utfärdar Socialstyrelsen allmänna råd inom hälso- och sjukvård,
smittskydd, hälsoskydd, epidemiologi samt socialtjänst. Föreskrifterna är bindande regler och
de allmänna råden är starka rekommendationer. I kompetensbeskrivning för legitimerade
sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005-105-1) framgår krav på yrkeskunnande, kompetens och
förhållningssätt. Sjuksköterskan skall ha förmåga att följa gällande författningar, riktlinjer
och rutiner. Detta innebär att vid undersökningar och behandlingar ha förmåga att arbeta
utifrån hygieniska principer och rutiner. Vid främjande av hälsa ha förmåga att förebygga
smitta och smittspridning samt att motverka komplikationer i samband med sjukvård, vård
och behandling. Det finns ingen särskild kompetensbeskrivning för operationssjuksköterskor
utfärdat av socialstyrelsen.
Enligt Socialstyrelsens råd om omvårdnad (SOSFS 1993:17) ska vården bedrivas så behovet
av trygghet tillgodoses samt vara av god kvalitet. Behandlingen ska bygga på respekt för
patientens självbestämmande och integritet samt utformas i samråd med patienten så långt
det går. ”Syftet med omvårdnad är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, återställa
och bevara hälsa utifrån patientens individuella möjligheter och behov, minska lidande samt
att ge möjlighet till en värdig död. Omvårdnadsarbetet skall befrämja hälsa och förebygga
ohälsa. Det förutsätter bl.a. att riskfaktorer identifieras” (SOSFS 1993:17, http://www.sos.
se/sosfs/1993_17/1993_ 17.htm).
Enligt Socialstyrelsen (2007) ska hälso- och sjukvårdspersonalen vid undersökning, vård och
behandling eller annan direktkontakt med patienter iaktta följande för att begränsa risken för
vårdrelaterade infektioner.
• Arbetskläderna ska ha korta ärmar.
• Arbetskläderna ska bytas dagligen, eller vid behov oftare.
• Händerna ska desinfekteras både före och efter användning av handskar.
• Händerna ska desinfekteras med ett alkoholbaserat handdesinfektionsmedel, eller något
annat medel med motsvarande effekt, omedelbart före och efter varje direktkontakt med
en patient.
• Händer som har tvättats ska vara torra innan de desinfekteras.
• Händerna och underarmarna ska vara fria från armbandsur och smycken.
• Händerna ska, om de är synligt smutsiga, tvättas med vatten och flytande tvål innan de
desinfekteras.
• Vid vård av en patient med gastroenterit ska händerna alltid tvättas med vatten och
flytande tvål före desinfektion.
9
•
•
•
Ett engångsförkläde av plast eller en skyddsrock ska användas, om det finns en risk för
att arbetskläderna kommer i kontakt med kroppsvätskor eller annat biologiskt material.
Skyddshandskar för engångsbruk ska användas vid kontakt med eller risk för kontakt med
kroppsvätskor eller annat biologiskt material.
Skyddshandskarna ska tas av direkt efter ett arbetsmoment och bytas ut mellan olika
arbetsmoment (Socialstyrelsen, 2007, s 3).
Problemområde
Enligt Socialstyrelsen kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (2005-105-1)
framgår krav på yrkeskunnande, kompetens och förhållningssätt så undersökningar och
operationer kan utföras på ett säkert sätt. Vårdhygien är enligt Karlsson (2006) ett komplext
begrepp som rymmer det mesta inom vård/omvårdnad, från planering av lokaler, säkerhetsoch skyddsföreskrifter, rening av instrument till hur hygienen upprätthålls. Även bedriva
fortlöpande, systematiskt kvalitetssäkringsarbete som skall dokumenteras. Socialstyrelsen
anger att gällande bestämmelser inte är tillräckliga och skärper nu hygienkraven genom ny
föreskrift (SOSFS, 2007:19). Ett avgörande kompetensområde är att ha förmåga att söka och
använda evidensbaserad kunskap (Socialstyrelsen, 2005-105-1). En sammanställning av de
senaste forskningsresultaten gynnar både patienter och operationssjuksköterskan. Avsikten
med innevarande studie är att presentera publicerade artiklar angående faktorer, förutom
gällande hygienrutiner, som kan minska postoperativa infektioner inom operationssjukvård.
Syfte
Studiens syfte var att studera faktorer som kan minska postoperativa infektioner inom
operationssjukvård.
METOD
Metoden var systematisk litteraturstudie och byggde på aktuella vetenskapliga artiklar inom
forskningsområdet operationssjukvård och har följt Polit & Becks modell (2006).
• Identifiera sökord och begrepp relaterat till studiens syfte.
• Identifiera potentiella referenser genom elektronisk eller manuell sökning.
• Intressanta artiklar väljs ut.
• Övergripande genomläsning/primärgranskning av artiklarna, för att finna de som är
relevanta och lämpliga samt bortsortering av artiklar som ligger utanför problem området.
• Relevanta artiklar genomläses och viktiga delar antecknas. Nya intressanta referenser
identifieras och undersöks i funna artiklars referenslistor.
• Organisation av utvalda artiklar
• Skriftlig dokumentation av den systematiska litteraturgranskningen
Inklusions- och exlusionskriterier
Vald litteratur preciserades till vetenskapliga artiklar relaterade till studiens syfte. Artiklarna
skulle vara publicerade 1998-2008 och skrivna på engelska, vara förstahandskällor och
vetenskapligt granskade. Inklusionskriterier var kirurgiska operationsverksamheter, förebyggande och kontroll, postoperativa sårinfektioner och hygienrutiner på en operations
avdelning. Preoperativa förberedelser på avdelning, operationsmetoder, infektions
registrering, ventilation och antibiotikaprofylax exkluderades.
10
Litteratursökning och urval
Insamlingen av data har skett via databaserna Cinahl, Science Direct, Medline, SweMed+
och genom manuell sökning via funna artiklars referenslistor. Sökorden var surgical site
infection, surgical wound infection, hygiene, surgery, preventing, infection, perioperative
care, perioperative nurs*, nurs*, operating room, operating room nurs* (Tabell I).
Tabell I. Sammanställning av sökord i databaserna samt träffar och urval.
Sökord
surgical site infection AND preventing
hygiene AND surgery
hygiene AND surgery AND nurs*
hygiene AND surgery AND nurs* AND preventing
surgical wound infection AND prevention
surgical wound infection AND prevention And nurs*
surgical wound infection AND nurs*
surgical wound infection-prevention and control AND nurs*
perioperative nurs* AND infection
perioperative nurs* AND infection AND prevention
perioperative care AND infection
perioperative care AND infection AND prevention
perioperative care AND infection AND preventionAND nurs*
perioperative care AND surgical wound infection
operating room AND surgical wound infection
operating room AND surgical wound infection AND nurs*
operating room nurs* AND infection
glove perforation
Urval 1
Urval 2
Urval 3
Science
Direct Cinahl
25
33
154
1
6
1
0
1
126
66
6
18
6
114
11
5
30
59
6
39
37
23
12
9
351
184
373
215
148
96
Medline
126
3415
758
19
9192
427
1
11
187
113
4270
1584
207
70
79
27
869
10
4
2
16
5
1
Swe
Med+
0
4
0
0
0
Efter granskning av titlar och abstract valdes 49 artiklar som bedömdes ha relevans för
studiens syfte. Efter primärgranskning varvid artiklarna genomlästes övergripande, kvarstod
21 som bedömdes fortsatt relevanta. Dessa genomlästes mer noggrant varvid 12 artiklar
kvarstod. Via utvalda artiklarnas referenslistor inkluderades ytterligare 13 artiklar. För
kvalitetsbedömningen av utvalda artiklar (n=25) användes protokoll för granskning av vetenskapliga kvalitativa samt kvantitativa artiklar (Studiehandledning, 2007). Efter granskningen
exkluderades fem artiklar från den manuella sökningen. Artiklar som valdes bort bedömdes
ha låg kvalitet, ej vara relevanta för studiens syfte, var reviewer, hade få deltagare, få
referenser, ofullständigt beskrivna metoder eller var av låg vetenskaplig kvalitet. De kvarstående (n=20) analyserades och sammanställdes (Bilaga 1, Tabell II).
Databearbetning
Databearbetning skedde genom att utvalda artiklar (n=20) noggrant lästes igenom ett flertal
gånger och viktiga delar noterades. Resultatet granskades ytterligare med fokus på studiens
syfte, grupperades upp och presenterades i en artikelmatris samt översiktstabell (Bilaga 1,
Tabell II). Faktorer som framkom och ansågs belysa frågeställningen var tre övergripande
faktorer med undergrupper i två av dessa, följsamhet till hygienrutiner, åtgärder, smittspridning, blodstänk, hud MRSE, kläder, perforation av handskar och riskfaktorer.
11
Etiska överväganden
Etiska överväganden beträffande urval och presentation av resultatet ska enligt Forsberg &
Wengström (2003) alltid göras. Översättning från engelska gjordes så korrekt som möjligt
och resultatet har inte förvanskats eller förvrängts och gagnar inte författarens åsikter. Alla
artiklar inkluderas i studien även om de motsäger varandra.
RESULTAT
Identifierbara faktorer som påverkar risken för postoperativa infektioner var; följsamhet till
gällande hygienrutiner genom åtgärder samt smittspridning genom hud, kläder och
perforation av handskar. Operationssjuksköterskor, kirurger, övrig personal och patienter har
en viktig del i spridningen av smitta och kan genom sitt handlande minska antalet postoperativa infektioner (Figur 1). Resultatet grundades på 20 vetenskapliga artiklar (Tabell II).
Postoperativa infektioner
Operationssjuksköterskan
Kirurgen
Övrig personal
Patienten
Följsamhet till
hygienrutiner
Smittspridning
Riskfaktorer
Blodstänk
Hud MRSE
Kläder
Peroration av handskar
Åtgärder
Figur 1. Översikt av identifierbara faktorer som påverkar risken för postoperativa infektioner på
operationsavdelning
Följsamhet till hygienrutiner
Enligt van Tiel et al (2006) är hygienrutiner oftast standardiserade, exempelvis hur handdesinfektion ska utföras och munskydd användas korrekt. I många fall finns endast indirekta
bevis, om hygienrutiner minskar risken för postoperativa infektioner genom att det endast går
att bevisa minskad bakteriehalt i luften. Enligt Osborne (2003) kan personal på en operationsavdelning genom barriärer som handskar, operationsrockar och munskydd ha nödvändigt
skydd för att hålla aseptisk miljö runt patienten och därigenom minska antalet sårinfektioner. Ökad användning av olika skyddsbarriärer minskar även risken för blodburen smitta.
12
Tabell II. Översikt av artiklar (n=20) inkluderade i studien
Författare, År,
Land
Syfte
Faktorer
Aksoy et al
Jämföra olika teknik vid handdesinfektion och hur längden av
(2005). Turkiet ooperationen påverkar bakteriefloran på händerna.
Angelillo et al
Utvärdera vilken kunskap, attityd och handlande sjuksköterskor
(1999). Italien
på operation har för att förhindra infektioner.
Bischoff et al
Utreda effekten av förebyggande barriärer för spridningen av S.
(2007). USA
aureus på frivilliga efter att ha smittats med rihnovirus.
Davis et al
Studera användning av och anledning till varför munskydd
(2007) Canada
används i operationssalen.
Eklund et al
Se hur ofta operationshandskar är perforerade och studera sam(2002). Finland
bandet med antalet bakterier på fingertopparna efter operation.
Endo et al
Studera risken för att ansiktet utsätts för blodstänk vid olika
(2007). Japan
operativa ingrepp.
Ganczak &
Studera faktorer som påverkar följsamheten med att använda
Szych (2007).
skyddsutrustning hos sjuksköterskor på kirurgkliniker.
Polen
Hollaus et al
Undersöka antalet perforerade handskar i öppen lungkirurgi.
(1998). Österrike
Kelsall et al
Mäta effekten av att ha kvar eller ta bort ringar på antal bakterier
(2006). UK
före/efter preoperativ handdesinfektion och efter operationens slut.
Kojima & Ohasi Studera frekvensen oupptäckta perforationer av handskar vid lapa(2005). Japan
raskopisk och öppen thorax-kirurgi - en källa till smittspridning.
Laine & Aarnio
Jämföra antalet perforationer av dubbla handskar med indikator(2000). Finland
system och enkla handskar samt i vilken grad perforationer i
handskarna förblev oupptäckta.
MolinaCabrillana Fastställa incidensen av postoperative infektioner och
et al 2006).Spain
riskfaktorer efter hysterectomi
Muñoz et al
Se om risken ökade att få en postoperative sårinfektion efter hjärt(2008). Spanien ooperation om man är bärare av S aureus i näsan.
Osborne (2003) Fastställa attityder, uppfattningar och nivå av följsamheten med standard
Australien
skydd och yrkesrelaterad exponering och rapport därav.
Schelenz et al
Se om det efter insättande av ökade infektionsförebyggande åtgär(2005). UK
der gav effekt i minskade postoperativa infektioner i hjärtkirurgi.
Seger et al
Utreda om ett kontrollprogram baserat på riskbedömning, nya
(2006). Holland
behandlingsmetoder och infektionsregistrering minskar förekomsten av postoperativa infektioner.
Swenne et al
Registrera postoperative sårinfektioner inom 60 dagar efter opera(2004). Sverige
tion av aorta bypass med graft. Redan kända riskfaktorer och
möjliga riskfaktorer för sårinfektioner studerades.
Tammelin et al
Undersöka om personal på en operationsavdelning kan vara en
(2000). Sverige
möjlig källa till spridning av luftburen MRSE. Utreda möjligheten
att identifiera spridare av MRSE genom prover från huden och om
möjligheten att minska spridningen av MRSE i luften genom att
personalen använder tätt vävda operationskläder.
Tammelin et al
Spåra källan och smittvägen för MRSE i operationssåret under
(2001). Sverige
thoraxoperation och att undersöka möjligheten att minska
kontamineringen av såret genom att använda särskilda
operationskläder.
Van Tiel et al
Fastställa huruvida följsamhet med hygienrutiner i vården av
(2006). Holland
patienter under och efter thoraxoperation blir bättre om man
använder PDSA-cykeln och om följsamheten fortsätter.
Smittspridning
Perforation av handskar
Följsamhet
Åtgärder
Smittspridning
Kläder
Följsamhet
Smittspridning
Perforation av handskar
Smittspridning
Följsamhet
Åtgärder
Smittspridning
Perforation av handskar
Riskfaktorer
Smittspridning
Perforation av handskar
Smittspridning
Perforation av handskar
Riskfaktorer
Smittspridning
Följsamhet
Åtgärder
Följsamhet
Åtgärder
Riskfaktorer
Riskfaktorer
Smittspridning
Hud
Kläder
Smittspridning
Hud
Kläder
Följsamhet
Åtgärder
Osborne (2003) undersökte vad som påverkar operationssjuksköterskors följsamhet vid
användande av standardiserade skyddsåtgärder som dubbla operationshandskar och visir.
Genomgång av artiklarna visade att följsamheten av skyddsåtgärder inte var 100%. Av tillfrågade respondenter använde 56% alltid dubbla handskar och 92% alltid visir. Inga
signifikanta skillnader framkom mellan demografiska faktorer som kön, utbildning,
erfarenhet av sjuksköterskeyrke innan arbete på operation eller typ av sjukhus vad gällde
dubbla handskar eller visir. Däremot framkom skillnader i användandet av antingen dubbla
handskar, visir eller både och vad gäller demografiska faktorer som ålder och erfarenhet som
13
operationssjuksköterska, storlek på operationssalar, typ av anställning och på vilken ort
informanterna var anställd. Äldre sjuksköterskor ville ogärna ändra på sitt beteende vilket
berodde på år av erfarenhet och av tradition. Följsamheten var större hos de operationssjuksköterskor som arbetat mindre än två år än de som arbetat längre. Uppfattningen av
skyddsbarriärer, vinster, risker och hur allvarlig risken var påverkade också följsamheten.
van Tiel et al (2006) studerade huruvida följsamhet med hygienrutiner i vården, under och
efter en thoraxoperation, förbättrades vid användning av Plan-Do-Study-Act (PDSA) cykeln.
Personalen utbildades först i användning av PDSA-cykeln och återkoppling till genomförda
åtgärder. Korrekta åtgärder var att inte bära ringar, använda mask och operationsmössa
korrekt och minska användandet av dörrar in/ut ur operationssalen. Resultatet visade, vid den
första uppföljningen, en klar förbättring av följsamheten inom alla områden. Korrekt
användning av munskydd och mössa hade ökat och spring i dörrar minskat från 29 till 25
ggr/tim men hade vid en senare uppföljning sjunkit, för att vid den tredje uppföljningen några
månader senare åter blivit bättre. Att inte använda smycken, särskilt armbandsklocka förändrades inte till det bättre. Följsamheten fortsatte vara låg hos anestesipersonal vad gäller att
använda mössa och mask korrekt samt för både anestesipersonal och perfusionister vad gäller
användandet av smycken.
Angelillo, Mazziotta & Nicotera (1999) undersökte hur desinfektion och sterilisering
utfördes av operationsenheter, vilken kunskap, attityd och handlande sjuksköterskor på
operation hade för att förhindra infektioner. Av informanterna uppgav 98% att de visste att
fel utförd desinfektion/sterilisation ökade risken för vårdrelaterad infektion men endast 58%
ansåg att munskydd behövde bytas mellan varje patient. Många tyckte att patienter smittade
med Humant Immunbrist Virus (HIV), Hepatit C Virus (HCV) och Hepatit B Virus (HBV)
skulle behandlas på en separat avdelning, att det var viktigt att veta om patienten bar på
smitta och vid HIV-smittad patient skulle det finnas starkare åtgärder mot att föra smitta
vidare än vid Hepatit B. Över 90% ansåg att riktlinjer för desinfektion och sterilisation skulle
användas och behållas, att antalet objekt i operationssalen skulle minimeras och att dörrarna
skulle hållas stängda under operation. Rätt åtgärder för att desinficera händer inför operation
utfördes av 82% och vid insättande av kateter 39%. Nästan alla (99%), använde alltid sterila
handskar och alla bytte efter att operationen var slut och tvättade händerna före (98%) och
efter (94%). Använde munskydd gjorde 98%.
Ganczak & Szych (2007) studerade följsamheten i att använda skyddsutrustning hos sjuksköterskor på kirurgkliniker. Högst var det på operationssalen och minst i förberedelserummet. Det visade även högre följsamhet om personen var rädd för att få en blodsmitta än
för den som inte var rädd att bli smittad. Den var även högre hos dem som fått utbildning i
infektionskontroll och hade erfarenhet än de med lägre utbildning och erfarenhet.
Anledningar att inte använda skyddsutrustning var att den inte var tillgänglig, övertygelse om
att patienten inte var smittad, ont om tid, förhindrade god omvårdnad eller dålig passform på
utrustningen.
Davis, Spady & Forgie (2007) genomförde en undersökning av kirurger och narkosläkare för
att avgöra deras användning av munskydd i operationssalen, varför de använde munskydd
och om de ansåg att visir med eller utan munskydd, utgör ett skydd för patienten eller
användaren. Resultatet visade att det inte var någon skillnad i svar mellan kvinnor eller män
som var läkare utan skillnaden visade sig vara påverkat av ålder och profession. Det var mer
troligt att äldre kirurger tyckte det övervägande skälet för att använda munskydd i operationssalen var att inte sprida infektioner, medan yngre tyckte att det var mer tradition bakom än
14
bevis för att använda det. Äldre läkare var mer benägna att tro att ett operationsteam har ett
etisk och lagligt ansvar att använda munskydd i operationssalen. Kirurger var mer benägna
än narkosläkarna att använda munskydd och visir om de visste att patienten hade en trolig
blod- eller virussjukdom och att hålla med i påståendet att munskydd skyddar bäraren och
patienten vilket.
Det framkom, även om skillnaden inte var signifikant, att de äldsta och yngsta läkarna var
mer benägna än andra grupper att vara oroade för att de genom att endast använda visir och
inte munskydd, kunde öka risken för postoperativa infektioner. Yngre kirurger höll med om
att visir skyddar mer mot smittspridning via skvätt än vad munskydd gör men är troligtvis
mer mottagliga för att använda både visir och munskydd tillsammans för att skydda dem
själva mot exponering av blod än vad äldre kirurger är. När läkare var lika med eller äldre än
65 år var det mycket mindre troligt att de ansåg visir skydda användaren mer än vad
munskydd gör (Davis et al, 2007).
Åtgärder
Enligt Schelenz et al (2005) gav insättande av ökade infektionsförebyggande åtgärder, effekt
i minskade postoperativa infektioner i hjärtkirurgi. Dessa åtgärder infördes då infektioner
med MRSA ökade hos thoraxpatienter och innebar att upptäcka problem och sedan ta ansvar
för dessa genom intensiv support, utbildning och råd från personal på infektionshygieniska
avdelningen. Åtgärder var förbättrad hygien på både avdelningen och operation, screening
för MRSA veckovis, isolering, införande av omvårdnadsrutiner för MRSA-smittade patienter
samt antibiotikaprofylax. Operationsavdelningen inspekterades, städades och renoverades.
Rakapparater inköptes då rakhyvlar inte fick användas. En ny spritsort som torkade fortare
infördes vid den preoperativa desinfektionen av patientens hud. Det skulle medföra att den
fick lufttorka och inte torkades bort. Dessa åtgärder visar på en klart minskande andel av
MRSA-smittade patienter och halverade antalet sternala infektioner och infektioner i benen.
Utbildning, disciplinerat arbete och kliniskt ledarskap ledde till att infektioner minskade. Det
kunde dock inte urskiljas vilken enskild åtgärd som gav det avgörande utslaget utan det
viktigaste var att göra en riskbedömning, utforma åtgärder genom ett teamarbete som leds av
äldre personal.
Enligt Osborne (2003) måste åtgärder införas för att förbättra operationssjuksköterskors
följsamhet med standardskyddsåtgärder för att därigenom förebygga smittspridning.
Utrustning ska finnas lättillgängligt, utbildning ges som är fortgående och ett effektivt
infektions kontrollprogram borde finnas. Programmet som avses öka följsamheten med
standardåtgärder måste även se till de olika uppfattningar som finns och som påverkar detta.
Negativt kan vara otillräcklig tillgång, obekvämt att använda, medför kostnader och måste
fortlöpande revideras. I Ganczak & Szych (2007) uppgav de flesta informanterna att den
största anledningen till att de inte använde skyddsutrustning berodde på att den inte var
tillräckligt lättillgänglig.
Utbildningsstrategier måste införas och det är viktigt att få kännedom om de uppfattningar
som operationssjuksköterskor har med sig till en avdelning och i vilken grad dessa uppfattningar påverkar följsamheten med specifikt självskyddande handlande (Osborne, 2003).
Barriärmaterial används oftare av den personal som fått utbildning i vårdrelaterade
infektioner samt hur dessa förebyggs (Angelillo et al, 1999). Enligt van Tiel et al (2006)
kunde förbättringen i följsamheten till gällande hygienrutiner bero på givna instruktioner och
träning i hur PDSA-cykeln skall användas. Också genom att få feedback på resultatet av
första mätningen. Det visade sig att resultatet av följsamhet kan vara temporär men går ändå
15
att förbättra, därför behövs och krävs upprepade åtgärder för att fortsätta framåt. Angelillo et
al (1999) angav att de flesta fick sin kunskap genom utbildning men en stor del litade på att
kollegor hade kunskapen och en mindre del fick kunskap via massmedia. De flesta ville lära
sig mer i ämnet.
Sammanfattningsvis framkom att följsamheten till hygienrutiner inte var hundraprocentig,
vilket i många fall, berodde på okunskap om rutiner, att inte material var tillgängligt och hur
stor risken var att själv bli smittad. För att förbättra detta bör åtgärder införas såsom skärpta
hygienrutiner, målinriktade åtgärder med kontinuerlig utbildning och återkoppling till
personalen.
Smittspridning.
Med MRSE som ett nytt hot mot proteskirurgin och i det globala problemet med resistenta
bakterier, är det viktigt att överväga möjligheterna till att reducera smittspridning av luftburna bakterier i operationssalen hellre än att introducera ett nytt program med profy-laktisk
antibiotika (Tammelin et al, 2000). Bärare av S aureus i näsan och då främst MRSA har en
högre risk att få postoperativa infektioner. Då intranasal mupirocin (lokalantibiotikum) inte
bör användas eftersom det utvecklats resistens mot detta, bör målinriktningen vara att utplåna
S aureus hos dem som ska genomgå stora hjärtoperationer (Muñoz et al, 2007). I Bischoff et
al (2007) utreddes effekten av förebyggande barriärer för spridningen av S aureus på
frivilliga efter att ha smittats med Rhinovirus (vanligt förkylningsvirus). Det kunde inte
påvisas någon signifikant skillnad i antalet nysningar och hostningar före och efter
informanterna smittats med virus. Antalet nysningar var totalt sett lågt rapporterat som
symtom. Deltagarna var alla näsbärare av S aureus både före och efter de blivit smittade med
virus. Det var stor skillnad i resultatet av näsprover efter smitta med virus med en 39%
ökning av S aureus. Ökning kunde även ses av hemolytiska streptococcer och andra
bakterier. Lägst antal bakterier fanns i de prover som togs där operationskläder, operationsrock och munskydd användes.
Blodstänk
Endo et al (2007) studerade frekvensen av blodstänk i ansiktet vid olika operativa ingrepp.
Blodstänk var mest förekommande framför- och runt munnen (57%), framför- och runt
ögonen (38%). Det var signifikant skillnad mellan regionen runt munnen jämfört med runt
och framför ögonen. En signifikant skillnad kunde även ses när mängden blodstänk
jämfördes mellan huvudoperatören (86%), förste assistenten (69%) och operationssjuksköterskan (46%). Bland olika kirurgiska specialiteter var incidensen blodstänk mest vid
kardiovaskulär kirurgi (75%), neurokirurgi (69%), gastrointestinal- (60%) och ortopedisk
kirurgi (60%). Längden på kirurgin var även det relaterat till en högre incidens av blodstänk
och en ökande incidens blodstänk upp till en timmes operation. Ingen skillnad framkom i
incidens av blodstänk för operationer som varade två- jämfört med fem timmar.
Huvudoperatören var ofta inte medveten om potentiellt infektionssmittat blodstänk då de var
fokuserade på den pågående operationen. I 71% av fallen där operatören inte använde visir
utsattes han/hon för potentiellt infekterat blod. Resultatet visade på en incidens med
blodstänk på 66% vilket i sin tur visade på att skydd för ansiktet behövdes under operation.
MRSE Hud
Tammelin et al (2000) studerade huruvida operationsavdelnings personal kunde vara en
möjlig källa till spridning av luftburen MRSE. Hudprover togs på de medverkande före och
efter för att säkerställa vilka som bar på vilka bakterier. Personalen bar tätt vävda
operationskläder. Avsikten var att möjliggöra minskad spridningen av MRSE i luften. I
16
Tammelin, Hambræus, & Ståhle (2001) var syftet att spåra källan och smittvägen för MRSE i
operationssåret under en thoraxoperation och att undersöka möjligheten att minska
kontamineringen av såret. Också här bar personalen tätt vävda operationskläder.
I båda studierna användes konventionella operationskläder som var skjorta och byxa i bomull
och nylon med kort ärm och byxa utan muddar som ej var instoppat i byxlinningen och tätt
vävda operationskläder som var av bomull och nylon men i tätt vävt material med mudd,
instoppat i byxlinningen (Tammelin et al, 2000, Tammelin et al, 2001). Enligt studierna var
spridning av MRSE vanligare än spridning av S aureus. En förklaring kan vara att S aureus
nästan uteslutande sprids via perineala området som är täckt med kläder medan S epidermidis
bärs och sprids från större hudområden som ansikte, händer och underarmar vilka inte täcks
av operationskläderna. Enligt Tammelin et al (2001) spreds en särskild gren av MRSE av en
eller flera, av både steril- och icke sterilklädd personal i operationssalen. För den personal
som var sterilklädd framkom inte en riskfaktor för MRSE i såret mot slutet av operationen.
Att det fanns MRSE i luften eller på händerna hos operationspersonalen var inte relaterat till
att finna det i såret. Tammelin et al (2000) visade att fler män, än kvinnor spred smitta. På
preoperativt desinficerade händer hade 6% av kvinnorna och 15% av männen MRSEbakterier. Hos kirurgerna fanns MRSE hos 15% men endast hos 4% av
operationssjuksköterskorna (Tammelin et al, 2001).
MRSE på sternal hud och på benet hos patienten var en signifikant riskfaktor för att det fanns
i såret. Patienter som var exponerade för MRSE i luften och i förväg var bärare av MRSE på
sternal hud hade större risk att ha MRSE i såret än de som inte var det. Medeltalet av
bakteriebärande partiklar, inklusive MRSE, från operationssåret visade sig mer hos män och
skillnaden var signifikant (Tammelin et al, 2001).
I gruppen där konventionella operationskläder användes hade 15 patienter MRSE i såret och
det visade sig att den troliga källan var patientens hud i ett fall och kirurgens hand i ett fall. I
övriga fall kunde inte någon möjlig källa ses. I gruppen med tätt vävda operationskläder hade
nio patienter MRSE i såret och den troliga källan var i två fall patientens hud. I övriga fall
framkom ingen möjlig källa. Med ganska låga siffror av bakteriebärande partiklar i luften,
när personal använde konventionella operationskläder var patientens hud den huvudsakliga
källan till MRSE i såret i slutet av operationen. Luftburen överföring av MRSE, troligtvis
från personalen i operationssalen, bidrog till kontamineringen av såret men var inte statistisk
signifikant. I den miljön där antalet bakterier och MRSE var lågt, skulle vidare minskning av
luftburen MRSE troligtvis inte ha någon större inverkan på kontamineringen av sår tills
MRSE på sternal hud har minskats (Tammelin et al, 2001).
Kläder
Antalet bakteriebärande partiklar i luften var högre i gruppen med konventionella
operationskläder än i gruppen med tätt vävda operationskläder. Det fanns ingen skillnad i hur
mycket MRSE som spreds mellan de två olika typerna av operationskläder (Tammelin et al,
2000, Tammelin et al, 2001). Inget signifikant samband kunde ses mellan antalet bakterier i
såret och antalet bakterier i luften med någon av de olika operations-kläderna (Tammelin et
al, 2001). Bärare av MRSE är en möjlig källa för luftburen smitta i operationssalen. Med
existerande ventilation ska tätt vävda operations-kläder användas i operationssalen som det
bästa sättet att minska risken för luftburen smitta (Tammelin et al, 2000).
I Bischoff et al (2007) mättes nivån av luftburen S aureus, CoNS, hemolytiska streptococci
och andra bakterier när vanliga kläder användes och jämfördes sedan när olika skydds17
utrustning bars. När enkla operationskläder användes sjönk nivån med 75%, när operationskläder/operationsrock användes sjönk nivån med 80% och när operationskläder/operationsrock/munskydd användes sjönk nivån med 82%. Det var ingen signifikant skillnad i luftburen
spridning när munskydd lades till de övriga två utom vid hemolytiska streptococcer. Ingen
större skillnad kunde ses vad gäller S aureus när operationsrock togs på över operationskläder men det kunde ses för andra bakterier. S aureus spreds i luften två gånger så mycket
av män jämfört med kvinnor när vanliga kläder användes. Den här skillnaden kunde inte ses
vid andra bakterier. Ingen skillnad i antalet luftburen spridning kunde ses när sambandet med
förkylning och olika kläder undersöktes. Största minskningen av luftburen spridning kunde
ses efter byte från vanliga kläder till rena operationskläder vilket tyder på stor betydelse av
vilka kläder som används i syfte att minska luftburen smitta. Det här var särskilt tydligt vad
gäller S aureus. Det är viktigt att använda rena kläder i kontakten med bärare av S aureus,
även bärare av multiresistenta släkten. Mild till moderat förkylning påverkar inte
effektiviteten av vanliga skyddsbarriärer.
Perforation av handskar
Enligt Kojima & Ohasi (2005) kan det inte förnekas att en stor källa till sårinfektioner hos
patienter kan komma från kirurgens händer, då det är S aureus som är den vanligaste
bakterien vid infektion efter thoraxkirugi. Laine & Aarnio (2001) menade att det var vanligt
med perforationer av handskar under operationer och högst frekvens förekom inom ortopedi,
traumatologi, thoraxkirurgi. Att skydda kirurger från virala eller bakteriella patogener från
patienten är minst lika viktig som att skydda patientens operationssår från att kontamineras
från kirurgens händer under operation. Handskar skyddar mot detta men om det går hål i dem
så finns risken att bli exponerad. Längden för hur länge man är exponerad ökar också risken
och på grund av detta är det viktigt att upptäcka det i god tid.
Enligt Laine & Aarnio (2001) och Eklund, Ojajärvi, Laitinen, Valtonen & Werkkala (2002)
hade pekfingret på vänster hand flest perforationer, efter kom vänster tumme och sedan höger
pekfinger (Laine & Aarnio 2001, Eklund et al 2002). Anledningen kan vara att kirurgen
håller instrument i höger hand och vävnaden med vänster, samma sak med nål (Laine &
Aarnio, 2001). Risken för perforation ökade med längden på operation och det troliga var att
den då även var mer komplicerad (Hollaus, Lax, Janakiev, Wurning & Pridun, 1999, Laine &
Aarnio, 2001, Eklund et al, 2002). Tidig upptäckt av perforering i operationshandskar
lyckades i 86% när dubbla indikatorhandskar användes medan det i fallen med enkla
handskar endast upptäcktes tidigt i 37%. Perforation av innerhandsken var mindre när dubbla
handskar används jämfört med enkla handskar, vilket minskade risken för kontaminering
(Laine & Aarnio, 2001). I Eklund et al (2002) noterade kirurgen perforation i 31% av fallen
men av alla handskar som användes var 48% perforerade. Ingen skillnad kunde ses i olika
handskmärken avseende antalet perforationer. Enligt Laine & Aarnio (2001) och Ekelund et
al (2002) var huvudoperatörens handskar oftare perforerade än assistentens.
Hollaus et al (1999) visade att innerhandsken förebyggde exponering av blod i 78% av alla
operationer och 87% av alla perforationer. För operatören var perforeringsgraden 61% av alla
operationer och 40% för operationssjuksköterskan. För första och andra assistenten var
siffran mycket lägre. Erfarenheten hos kirurgen påverkade inte antalet perforerade handskar.
På grund av det stora antalet olika operationer som utfördes kunde inte någon ses som en
särskild riskfaktor. Typen av operation var identifierad i 48% av fallen. I bara 17% kunde
orsaken till perforation uppges såsom kontakt med ben, nål och fel i fabrikationen.
Eklund et al (2002) angav att bakteriehalten var låg hos studerade personer efter den
preoperativa handtvätten. I prover tagna direkt efter operation var variationen större, 3% hade
18
inga bakterier, 54% hade mellan 0-9 cfu och 6% hade ganska mycket bakterier. Vissa hade
låg bakteriehalt före och efter operation medan vissa hade anmärkningsvärt hög andel
bakterier efter operation. Tre kirurger hade konstant hög bakteriehalt, vilket kan bero på
hudproblem som eksem, torr hud eller småsår. Mängden bakterier ökade ju längre
operationen pågick och även perforationerna av handskar. Detta stöds av Aksoy et al (2005)
där bakteriehalten blev signifikant högre efter operationer som varade mer än 95 minuter.
Enligt Ekelund et al (2002) är det rimligt att anta att med så hög andel av perforerade
handskar ökade risken för infektioner. Studien stödjer dock inte antagandet då det inte kunde
påvisas något ökat antal infektioner på grund av hålen i handskarna. Om den preoperativa
handdesinfektionen var utförd korrekt reducerades bakteriehalten effektivt. Vissa mikrober
kan dock vara kvar och de verkade föröka sig ju längre operationen pågick. Eftersom antalet
oupptäckta perforationer var högt och bakteriehalten steg borde både höger och vänster
handske bytas samt att handen desinfekteras innan nya handskar tas på. Byte av handskar är
även ett skydd mot virusinfektioner via blod.
Hollaus et al (1999) ansåg att kirurger inte borde ändra operationsteknik utan vara medvetna
om ökad överföringsrisk av smitta. Effektiva förebyggande åtgärder borde inte begränsas till
kända bärare av infektiösa sjukdomar eller speciella riskgrupper utan tillämpas på alla
patienter som genomgår en operation. Dubbla indikatorhandskar ger kirurgen ett effektivt
skydd då det medför en tidig upptäckt av perforation och därigenom minskar kirurgens
exponeringstid för kroppsvätskor. Dubbla indikatorhandskar borde bli rutin för att förhindra
överföring av infektionssjukdomar från patienten till kirurgen i öppen lungkirurgi. Dubbla
handskar är dyrare än enkla men måste ses i relation till vad det kostar samt faran med
infektioner. Enligt Laine & Aarnio (2001) ansåg läkarna att det var besvärligt, särskilt i
början, att använda dubbla handskar då de ansåg att fingerkänslan blev sämre.
Kojima & Ohasi (2005) visar på en mindre frekvens perforerade handskar i laparoskopisk
kirurgi jämfört med öppen kirurgi. Vid laparoskopisk kirurgi var frekvensen perforerade
handskar högre när de använts mer än två timmar. Det fanns ingen skillnad om handsken bars
på höger eller vänster hand i någon av de två operationsteknikerna. I öppen kirurgi var inte
frekvensen perforerade handskar högre vid operation längre än två timmar, troligtvis
beroende på att fler handskar byttes under de operationerna då det var uppenbara
perforationer och då exkluderades dessa handskar från studien. I de fall laparoskopisk
thoraxkirugi utförs är det att föredra att byta handskar efter två timmar.
Sammanfattningsvis framkom att smittspridning vanligtvis kommer från patientens hud men
att det även kan finnas en risk att spridning sker från personalen. Att använda tätt vävda
operationskläder visar på en minskning av bakterier i luften. Perforation av handskar är
vanlig och dubbla indikatorhandskar bör användas vid alla operationer samt byte av dessa vid
operationer längre än 95 minuter.
Riskfaktorer
Kelsall, Griggs, Bowker & Bannister (2006) mätte effekten av att ha kvar eller ta bort ringar.
Antalet bakterier mättes före och efter den preoperativa handdesinfektionen och efter
operationens slut. Resultatet visade att bakteriehalten var högre på finger med ring än utan.
Trots att handdesinfektion utfördes innan operation var det mer bakterier där än på andra
delar av handen. Om ringen togs bort innan handdesinfektion sjönk bakteriehalten men
ringfingret hade ändå högre halt av mikroorganismer än handens andra delar. Ringar bör
avlägsnas tidigt, före ett operativt ingrepp, genom den minskade effekten av desinfektionen.
19
Swenne, Lindholm, Borowiec & Carlsson (2004) visade att S aureus var den vanligaste
bakterien följt av CoNS vid infektioner i ben och sternum, efter operation med aortabypass
med graft. Vid mediastinit var CoNS det vanligaste. Vid infektioner i sternum och vid
mediastinit kunde ingen skillnad ses i att preoperativa eller intraoperativa riskfaktorer ökat
mellan patienter med eller utan infektion. De intraoperativa faktorerna associerade till
operationsrummets hygien var inte en riskfaktor för postoperativa sårinfektioner i studien
men de vill inte säga att det inte spelar någon roll för hur det påverkade.
Nya och gamla riskfaktorer studerades och nya var bland annat ett ökat antal sterilklädda
personer i operationssalen. Orsaken till ökat antal kunde vara längre och mer komplicerade
operationer. Också att använda utrustning och ventilation på ett korrekt sätt så att inte
steriliteten påverkades var en förutsättning för att kunna fokusera på andra riskfaktorer och
därigenom minska antalet postoperativa sårinfektioner (Swenne, Lindholm, Borowiec &
Carlsson, 2004).
Enligt Molina-Cabrillana et al (2006) och Seger, de Jong, Kloek, Spanjaard & de Mol (2006)
var viktiga strategier för att minska antalet postoperativa sårinfektioner att registrera dem och
ge återkoppling till operationsteamet som på så vis kan känna sig involverade och engagerad.
Att aktivt övervaka ledde till en högre medvetenhet och förbättring av standardutförande. För
att öka patientsäkerheten måste riskfaktorer upptäckas, registreras och behandlas och
operationen bör skjutas upp eller åtminstone att alternativen övervägas, om behandlingsbara
riskfaktorer upptäcks.
Sammanfattningsvis framkom att det är viktigt att upptäcka riskfaktorer, registrera dessa
samt ge en återkoppling till personalen för att förbättra utförandet av standardrutiner. Om
hygienrutiner utförs korrekt kan det innebära att det inte blir en faktor för risken att få
postoperativa sårinfektioner.
DISKUSSION
Studiens syfte var att studera faktorer som kan minska postoperativa infektioner inom
operationssjukvård. Viktigt var följsamhet till gällande hygienrutiner och åtgärder för att
motverka smittspridning genom hud, kläder och perforation av handskar samt medvetenhet
om riskfaktorer. Operationssjuksköterskor, kirurger, övrig personal och patienter har en
viktig del i spridningen av smitta och kan genom sitt handlande minska antalet postoperativa
infektioner.
Litteraturgenomgången visade att åtgärder måste införas för att förbättra operationssjuksköterskors följsamhet vid användandet av standardskydd. Trots att det finns utvecklade
riktlinjer för att skydda personal så är följsamheten inte hundraprocentig (Osborne, 2003).
Utrustning skall vara lättillgänglig och fortlöpande utbildning ges. Att ett effektivt infektionskontrollprogram skall finnas för att öka följsamheten med hygienrutiner stöds av flera studier
(Angelillo et al, 1999, Osborne, 2003, Schelenz et al, 2005, van Tiel et al, 2006, Davis et al,
2007, Ganczak & Szych, 2007). Infektionskontrollprogram som är menade att öka följsamheten med hygienrutiner måste även vara öppen för olika uppfattningar som påverkar
utformningen (Osborne, 2003). Förutom utbildning, disciplinerat arbete var, enlig Schelenz
et al (2005), det klinisk ledarskap som ledde till att infektioner minskade. Detta tyder på att
infektionskontrollprogram måste vara väl förankrat på chefsnivå annars blir de svåra att
genomföra.
20
Enligt van Tiel et al (2006) kan resultatet av följsamhet vara temporärt men det går att
förbättra, behövs och kräver upprepade åtgärder. Detta visar på nödvändigheten av att alla
operationsenheter, för vidare utveckling, skall ha ett fortgående program där personalen
utbildas i varför och hur skyddsutrustning skall användas och att det genomförs på ett korrekt
sätt. Enligt Seger et al (2006) och Molina-Cabrillana et al (2006) var viktiga strategier för att
minska antalet postoperativa sårinfektioner att registrera och ge återkoppling till operationsteamet, som på så vis kände sig involverade och engagerade. I två studier framkom att bristen
på tillgänglighet är en av de största anledningarna till att följsamheten till hygienrutiner inte
fungerar (Osborne 2003, Ganczak & Szych 2007).
Det framkom att narkospersonal och perfusionister hade lägre följsamhet till basala hygierutiner än övrig personal. van Tiel (2006) menade att utbildningsbehovet är stort även hos
övrig personal. Det finns behov av klarare och skärpta riktlinjer, om varför skyddsutrustning
skall användas, Davis et al (2007) angav att narkosläkare i mindre utsträckning än kirurger
ansåg att munskydd skyddar bäraren och patienten mot smittspridning. Det var även mer
troligt att äldre kirurger tycker det övervägande skälet för att använda munskydd i
operationssalen var att inte sprida infektioner, medan yngre tyckte att det var mer tradition
bakom än bevis för att använda munskydd. Bischoff et al (2007) påvisade inte någon
signifikant skillnad i minskning av S aureus när munskydd lades till användandet av
operationskläder och operationsrock. Men det var vid det tillfället minst antal bakterier i
luften totalt vilket ändå tyder på att det kan vara en viktig skyddsåtgärd för att minska
postoperativa infektioner. Enligt Angelillo et al (1999) ansåg endast 58% av sjuksköterskorna
att munskydd behövde bytas mellan varje patient vilket kan ses som anmärkningsvärt men att
tänka på är att studien är från 1999 vilket kan innebära att en förändring har skett sedan dess.
Det var svårt att bevisa att en enskild åtgärd som till exempel ”att inte bära eller byta
munskydd” ökar de postoperativa infektionerna då det finns flera faktorer under en
sjukhusvistelse som kan påverka. En kartläggning av olika attityder hos personalen kan dock
vara en åtgärd för att kunna sätta in målinriktade åtgärder för att förbättra följsamheten till de
hygienrutiner som redan finns.
Att ha kännedom om vilka bakterier vi har på huden och hur dessa sprids är en viktig källa
för att minska postoperativa infektioner. Intressant var det registrerades fler bakterier på
huden hos män som därigenom troligtvis spred smitta lättare (Tammelin et al 2000,
Tammelin et al 2001). Att bärare av MRSE var en möjlig källa för luftburen smitta i
operationssalen visade Tammelin et al (2000) och även att patienten var en vanlig smittkälla
vid MRSE- infektioner. Även fall från kirurgens händer registrerades. Att tänka på är att den
preoperativa desinfektionen av patienten och preoperativa handdesinfektionen är korrekt
utförd enligt gällande rutiner för att minimera risken för smittspridning. Tammelin et al
(2001) menade dock att MRSE på den personal som var sterilklädd inte var en riskfaktor för
MRSE i såret, mot slutet av operationen.
Många tyckte att HIV- HCV- och HBV-smittade patienter skulle behandlas på separat
avdelning och att det var viktigt att veta om patienten var smittbärare. Det efterfrågades
striktare åtgärder vid HIV-smittade patienter än vid Hepatit B-smittade (Angelillo et al,
1999). Studier visade att risken att själv bli smittad ökar följsamheten med hygienrutiner
(Angelillo et al 1999, Ganczak & Szych 2007). Endo et al (2007) menade att det förekommer
mycket blodskvätt som personalen inte var medveten om. Det är ett problem som tyder på
vikten av att utbilda personalen och därigenom få en förändring av attityder då det kan finnas
21
många patienter och personal som bär på både blodsmitta och annan smitta som inte är känd.
Följs inte hygienrutiner kan detta medföra att smittspridning sker.
Studier visade också ett stort antal perforerade handskar, att andelen oupptäckta perforationer
var hög och också att antal perforationer ökade. Fynden visar på att indikatorhandskar borde
användas vid alla operationer (Hollaus et al, 1999, Laine & Aarnio, 2001, Eklund et al,
2002). Eklund et al (2002) menade att vid perforation borde både höger och vänster handske
bytas samt att händerna åter desinfekteras innan nya handskar tas på. Det är viktigt att
personalen hjälps åt och tittar efter perforationer så att handskar snabbt kan bytas ut. Det är
också rimligt att anta att med så hög andel av perforerade handskar ökar risken för
infektioner. Studien stödjer dock inte antagandet då det inte kunde påvisas något ökat antal
infektioner på grund av hålen i handskarna. Kojima & Ohasi (2005) fann att det är fler
perforationer av handskar vid öppen än vid en laparoskopisk kirurgi men däremot sågs en
högre frekvens perforerade handskar vid laparoskopisk kirurgi när de använts mer än två
timmar och därför behövde bytas vilket inte kunde ses vid operationer med öppen teknik.
Kelsall et al (2006) påvisades en ökad halt bakterier på fingrar där ringar normalt används.
Om det i samband med perforering av handske, kommer ut bakterier från ett sådant område
ökar även risken för att kontaminera operationssåret och ökad risk för postoperativ infektion.
Eklund et al (2002) och Aksoy et al (2005) fann att bakteriehalten ökade ju längre tid en
operation pågick. Vid operationer längre än 95 minuter bör därför handskar bytas (Aksoy et
al, 2005).
Enligt Swenne et al (2004) fanns en ökning av antalet sterilklädda personer i operationssalen
under operation när patienterna hade infektioner. Detta kan bero på att mer komplicerade och
längre operationer kräver mer personal men det framstår ändå som viktigt att försöka
minimera antalet personer på salen och därigenom minska risken för smitta. Vid ett högre
antal personer i rummet finns även risk för att dörrar öppnas och stängs fler gånger vilket kan
innebära en risk för att bakterier virvlar upp och kontaminera utrustning, personal och
patient.
Då preoperativ handdesinfektion utfördes korrekt reducerades bakteriehalten effektivt men
rätt åtgärder för att desinficera händer inför operation utfördes endast av 82%. Också
Angelillo et al (1999) menar att det är av största vikt att åtgärder införs för att öka
följsamheten inom detta område. Att fastställa och registrera riskfaktorer vid olika kirurgiska
ingrepp är nödvändigt för att kunna förebygga postoperativa infektioner. Studier bör göras
vid olika operativa ingrepp för att säkerställa gamla och nya riskfaktorer och därefter kunna
vidta åtgärder och utbilda personal i de specifika skyddsåtgärder som gäller. Detta stöds av
Seger et al (2006) och Molina-Cabrillana et al (2006), för att öka patient-säkerheten måste
riskfaktorer upptäckas, registreras och behandlas och operationen bör skjutas upp eller
åtminstone att alternativen övervägas, om behandlingsbara riskfaktorer upptäcks.
Metoddiskussion
Metoden som använts har varit litteraturstudier med syftet var att undersöka viktiga faktorer,
som kan bidra till att minska postoperativa infektioner inom operationssjukvård. Resultatet
bygger på 20 artiklar som sammanställts och analyserats enligt protokoll för granskning av
vetenskapliga kvalitativa samt kvantitativa artiklar (Studiehandledning, 2007). Faktorer som
ansågs belysa frågeställningen var följsamhet till hygienrutiner genom åtgärder,
smittspridning genom hud, kläder och handskperforationer och riskfaktorer. Databaserna som
användes vid sökning av artiklar var Science Direct, Cinahl, Medline och Swemed+. Vid
22
sökning i Swemed+ visade det sig att flertalet artiklar inte var vetenskapligt granskade varför
ytterligare sökning där inte ansågs aktuell. De flesta artiklar är hämtade från Science Direct
då det var den databasen där artiklarna var mest lättillgängliga.
Då området postoperativa infektioner och dess orsaker är mycket stort och omfattar många
delar på en operationsavdelning har det varit svårt att begränsa sig i arbetet. Det är många
faktorer som sammantaget påverkar risken för infektioner och det är omöjligt att ta upp alla i
den här uppsatsen vilket har medfört att många faktorer som kan påverka frekvensen av
postoperativa infektioner har exkluderats. Den här begränsningen innebär att studien bara
behandlar en liten del av alla de faktorer som kan påverka risken för postoperativa
infektioner och det skulle behövas fler studier som inriktar sig på andra områden än vad
denna litteraturstudie visat. Ett problem är också att det är svårt att bevisa hur mycket en
faktor betyder för incidensen av infektioner då ett vårdtillfälle för en patient betyder många
olika behandlingar och åtgärder som i sin tur kan påverka.
Sökorden som använts ansågs ha relevans för studiens syfte men det finns många fler som
skulle kunna ha använts för att täcka in större delar och därför måste ses som en begränsning
i bearbetningen av resultatet. Riskfaktorer är ett stort område som bara har berörts kort och
det behövs ytterligare studier i ämnet för att få fram mer kunskap om både kända faktorer och
nya. De funna artiklarna har ändå inkluderats då de ansågs vara relevanta för studiens syfte.
Studien som undersökte frekvensen av blodskvätt i ansiktet inkluderades då blodskvätt kan
överföras mellan patient och operationspersonal och därigenom bidra till att smitta sprids.
Om blodsmitta sprids från patient till operationspersonal genom att skyddsåtgärder ej vidtas
kan det i sin tur medföra att det sedan sprids vidare från personalen till patient.
Slutord
Det har framkommit intressanta faktorer som kan användas för att förbättra de förebyggande
åtgärder som finns inom operationssjukvård idag. Det behövs ytterligare skärpta målinriktade
åtgärder inom operationssjukvården som inkluderar åtgärder för att öka följsamheten till
gällande hygienrutiner genom utbildning och förändring av attityder. Vikten av att veta hur
bakterier smittar och vilka bakterier som är största orsaken till postoperativa infektioner vid
olika operativa ingrepp. Då det förekommer hög grad av oupptäckta handskperforationer bör
dubbla handskar användas vid alla operationer samt byte av dessa om operationen är längre
än 95 minuter.
Det är troligt att det kommer bli nödvändigt att införa ytterligare åtgärder framöver för att
minska de postoperativa infektionerna och att ytterligare studier kommer behövas i ämnet.
Förslag på ytterligare studier kan vara att undersöka vilka nya och gamla riskfaktorer som
finns inom olika operationstekniker. Även studier om följsamhet, kunskap och attityder vad
gäller preoperativ handdesinfektion kan vara av stor betydelse för att minska risken för
postoperativa infektioner.
23
REFERENSER
Aksoy, A., Caglayan, F., Cakmak, M., Apan, T. Z., Gocmen, J. S., Cakmak, A., Somuncu, S.
& Akman, H. (2005). An investigation of the factors that effect surgical hand disinfection
with polyvidione iodine. Journal of Hospital Infection, 61, 15-19.
Angelillo, I. F., Mazziotta, A. & Nicotera, G. (1999). Nurses and hospital infection control:
knowledge, attitudes, and behaviour of italian operating theatre staff. Journal of Hospital
Infection, 42, 105-112.
Barnett, T. E. (2007). The not-so-hidden costs of surgical site infections. AORN Journal, 86,
(2), 249-258.
Bischoff, W. E., Tucker, B. K., Wallis, M. L., Reboussin, B. A., Pfaller, M. A., Hayden, F.
G. & Sherertz, R. J. (2007). Preventing the airborne spread of Staphylococcus aureus by
persons with the common cold: Effect of surgical scrubs, gowns, and masks. Infection
Control and Hospital Epidemiology, 28, (10), 1148-1154.
Biscione, F. M., Couto, R. C., Pedrosa, T. M. & Neto, M. C. (2007). Factors influencing the
risk of surgical site infection folloing diagnostic exploration of the abdominal cavity. Journal
of Infection, 55, 317-323.
Chow, T. T. & Yang, X. Y. (2005). Ventilation performance in the operating theatre against
airborne infection: numerical study on an ultra-clean system. Journal of Hospital Infection.
59, 138-147.
Davis, P. J., Spady, D. & Forgie, S. E. D. (2007). A survey of Alberta physicians´ use of and
attitudes toward face masks and face shields in the operating room setting. American Journal
of Infection Control, 35, 455-459.
Eklund, A. M., Ojajärvi, J., Laitinen, K., Valtonen, M. & Werkkala, K. A. (2002). Glove
punctures and postoperative skin flora of hands in cardiac surgery. The Annal Thoracic
Surgery, 74, 149-153.
Endo, S., Kanemitsu, K., Ishii, H, Narita, M., Nemoto, T., Yaginuma, G., Mikami, Y., Unno,
M., Hen, R., Tabayashi, K., Matsushima, T., Kunishima, H. & Kaku, M. (2007). Risk of
facial splashes in four major surgical specialties in a multicentre study. Journal of Hospital
Infection, 67, 56-61.
Ericson, E. & Ericson, T. (2002). Klinisk mikrobiologi- Infektioner Immunologi
Sjukvårdshygien. Liber AB.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiskalitteraturstudier. Stockholm:
Natur och Kultur.
Ganczak, M. & Szych, Z. (2007). Surgical nurses and compliance with personal protective
equipment. Journal of Hospital Infection, 66, 364-351.
Hammarsten, R. (1998). Operationssjuksköterskans arbetsmiljö. Risker, problem och
tänkbara lösningar. Stockholm: Spri.
24
Hollaus, P. H., Lax, F., Janakiev, D., Wurning, P. N. & Pridun, N. S. (1999). Glove
perforation rate in open lung surgery. European Journal of Cardio-thoracic Surgery, 15,
461-46.
Karlsson, M. (2006). Följsamhet till hygienregler gav kvalitetspris. Omvårdnadsmagasinet,
6, 16-19.
Kelsall, N. K. R., Griggs, R. K. L., Bowker, K. E. & Bannister, G. C. (2006). Should finger
rings be removed prior to scrubbing for theatre? Journal of Hospital Infection, 62, 450-452.
Kojima, Y. & Ohasi, M. (2005). Unnoticed glove perforation during thoracoscopic and open
thoracic surgery. The Annal of Thoracic Surgery, 80, 1078-1080.
Laine, T. & Aarnio, P. (2001). How often does glove perforation occur in surgery?
Comparison between single gloves and a double-gloving system. The American Journal of
Surgery, 181, 564-566.
Mangram, A. J., Horan, T. C., Pearson, M. L., Silver, L. C. & Jarvis, W. R. (1999). Guideline
for Prevention of Surgical Site Infection. Infection Control and Hospital Epidemiology, 20,
(4),
247-278.
PDF
format.
[Elektronisk].
Tillgänglig
http://www.cde.
gov/ncidod/dhqp/pdf/guidlines/SSI.pdf [2007-10-05].
Molina-Cabrilliana, J., Valles-Morales, L., Hernandez-Vera, J., López-Carrió, I., HernándezGarcía, J. A. & Bolaños-Rivero, M. (2006). Survelliance and risk factors on hysterectomy
wound infection rate in Gran Canaria, Spain. European Journal of Obstetrics & Gynecology
and Reproductive Biology, 136, 232-238.
Muñoz, P., Hortal, J., Gianella, M., Barrio, J. M., Rodriguez-Créixems, M., Pérez, M. J.,
Rincón, C. & Bouza, E. (2007). Nasal carriage of S. aureus increases the risk of surgical site
infection after major heart surgery. Journal of Hospital Infection, 68, 25-31.
Odom-Forren, J. (2006). Preventing surgical site infections. Nursing, 36, (6), 59-63.
Osborne, S. (2003). Influences on compliance with standard precautions among operating
room nurses. American Journal of Infection Control, 31, 415-423.
Polit D. F. & Beck, C. T. (2006). Essential of nursing research. Methods, appraisal, and
utilization. Uppl. 6. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Schelenz, S., Tucker, D., Georgeu, C., Daly, S., Hill, M., Roxburgh, J., & French, G. L.
(2005). Significant reduction of endemic MRSA acquisition and infection in cardiothoracic
patient by means of an enhanced targeted infection control programme. Journal of Hospital
Infection, 60, 104-110.
Seger, P., de Jong, A. P., Kloek, J. J., Spanjaard, L. & de Mol B. A. J. M. (2006). Risk
control of surgical site infection after cardiothoracic surgery. Journal of Hospital Infection,
62, 437-445.
25
Sjukvårdrådgivningen. (2007). [Elektronisk]. Handbok för hälso- och sjukvård. Sveriges
kommuner och landsting. Tillgänglig: http://www.sjukvardsradgivningen.se/handboken/06
_article.asp?CategoryId=3081&ParentId=3078&ChapterId=3081&Preview= [08-06-13].
Sjukvårdrådgivningen. (2005). [Elektronisk]. Handbok för hälso- och sjukvård. Sveriges
kommuner och landsting. Tillgänglig: http://www.sjukvardsradgivningen.se/handboken/06
_article.asp?CategoryId=2598&ParentId=2593&ChapterId=2598&Preview= [08-06-13].
Smittskyddsinstitutet. (2007). [Elektronisk]. MRSA situationen i Sverige. EPI-aktuellt, 6,
(40). Tillgänglig: http://www.smittskyddsinstitutet.se/publikationer/smis-nyhetsbrev/epiaktuellt/epi-aktuellt-2007/epi-aktuellt-vol-6-nr-40-4-oktober-2007/#p10870 [2007-10-05].
Smittskyddsinstitutet. (2005). [Elektronisk]. Fakta om smittsamma sjukdomar från A-Å.
MRSA.
Tillgänglig:
http://smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/meticillinresistenta-gulastafylokocker/ [2007-10-05].
Smittskyddsinstitutet. (2005). [Elektronisk]. Fakta om smittsamma sjukdomar från A-Å.
Enterococker. Tillgänglig: http://smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/vancomycinresistentaenterokocker/ [2007-10-05].
Socialstyrelsen. (2006). Att förebygga vårdrelaterade infektioner- Ett kunskapsunderlag.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2005-105-1). [Elektronisk]. Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska. PDF format. Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/
33C8D178-420A-B8B4-2AAF01FCDFD9/3113/20051052.pdf [2007-10-05].
Socialstyrelsens författningssamlingar (SOSFS 2005:12). Föreskrifter om ledningssystem för
kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvård. Stockholm: Socialdepartementet.
Socialstyrelsens författningssamlingar (SOSFS 1993:17). [Elektronisk]. Socialstyrelsens
allmänna råd. Omvårdnad inom hälso- och sjukvården. Tillgänglig: http://www.sos.
se/sosfs/1993_17/1993_17.htm [2007-10-29].
Socialstyrelsens författningssamlingar (SOSFS 2007:19). [Elektronisk]. Socialstyrelsens
föreskrifter om basal hygien inom hälso- och sjukvården m m. PDF format. Tillgänglig:
http://www.sos.se/sosfs/2007_19/2007_19.pdf [2008-04-20].
Socialstyrelsens rapport (SOS 1998:19). Vårdrelaterade infektioner. En verksamhetsöversyn. Stockholm: Modin Tryck AB.
Stordalen, J. (1999). Hygien i vårdarbetet. Lund: Studentlitteratur.
Studiehandledning. Examensarbete inom operationssjukvård. (2007). Fakulteten för
samhälls- och livsvetenskaper. Avdelningen för omvårdnad. (2007). 15 högskolepoäng.
Avancerad nivå. (Kurskod: OMAD 03). Karlstad: Karlstads universitet.
Swenne, C. L., Lindholm, C., Borowiec, J. & Carlsson, M. (2004). Surgical-site infections
within 60 days of coronary artery by-pass graft surgery. Journal of Hospital Infection, 57,
14-24.
26
Tammelin, A., Domicel, P., Hambræus A. & Ståhle E. (2000). Dispersal of methicillinresistant Staphylococcus epidermidis by staff in an operating suite for thoracic and
cardiovascular surgery: relation to skin carriage and clothing. Journal of Hospital Infection,
44, 119-126.
Tammelin, A., Hambræus, A. & Ståhle, E. (2001). Source and route o methicillin-resistant
Staphylococcus epidermidis transmitted to the surgical wound during cardio-thoracic
surgery. Possibility of preventing wound contamination by use of special scrub suites.
Journal of Hospital Infection, 47, 266-276.
van Tiel, F. H., Elenbaas, T. W. O., Voskuilen, B. M. A. M., Herczeg, J., Verheggen, F W.,
Mochtar, B. & Stobberingh, E. E. (2006). Plan-do-study-act cycles as an instrument for
improvement of compliance with infection control measures in care of patients after
cardiothoracic surgery. Journal of Hospital Infection, 62, 64-70.
27
ARTIKELMATRIS
Författare, År, Titel,
Tidskrift
Aksoy et al (2005). An
investigation of the factors
that effect surgical hand
disinfection with
polyvidione iodine. Journal
of hospital infection.
Angelillo et al (1999).
Nurses and hospital
infection control:
knowledge, attitudes, and
behaviour of italian
operating theatre staff.
Journal of Hospital
Infection.
Bischoff et al (2007).
Preventing the airborne
spread of Staphylococcus
aureus by persons with the
common cold: Effect of
surgical scrubs, gowns, and
masks. Infection Control
and Hospital Epidemiology.
Davis et al (2007). A
survey of Alberta
physicians´ use of and
attitudes toward face masks
and face shields in the
operating room setting.
American Journal of
Infection Control.
Bilaga 1. 1(4)
Syfte
Metod, Urval och Bortfall
Konklusion
Jämföra olika teknik vid
Deltagare i studien var 100 operationspersonal. Av dessa var 55 kvinnor och
handdesinfektion och hur
45 män. De tvättade sig enligt anvisningar och bakteriehalten på händerna
längden av operationen påverkar mättes på agarplattor före och efter operation.
bakteriefloran på händerna.
En andra omgång handdesinfektion eller användande
av dubbla handskar är att rekommendera vid
operationer längre än 95 minuter
Undersöka hur desinfektion och
sterilisering utförs av
operationsenheter och utvärdera
vilken kunskap, attityd och
handlande sjuksköterskor på
operation har för att förhindra
infektioner.
Deltagarna i studien valdes från 16 olika sjukhus. Av 36 tillfrågade
sjuksköterskor som var avdelningschefer deltog 29 och av 259 tillfrågade
allmänsjuksköterskor som arbetande på operation deltog 187. Frågeformulär
skickades brevledes och bestod av 34 frågor. Till avdelningscheferna
inkluderades ytterligare 12 frågor.
Resultatet stöder behovet av att finna och införa
målinriktade åtgärder relaterade till att förebygga
vårdrelaterade infektioner för att motivera
sjuksköterskor att rutinmässigt använda korrekt
tillvägagångssätt.
Utreda effekten av förebyggande
barriärer för spridningen av S
aureus på frivilliga efter att ha
smittats med rhinovirus.
Totalt 593 frivilliga undersöktes för att se om de var bärare av nasal S aureus
och av de som hade ett positivt resultat deltog 10 friska individer i studien.
Deltagarna smittades med rhinovirus och utvecklade en förkylning. Prover
togs i luften inne i en lufttät kammare under 16 dagar.
Det är viktigt att använda rena kläder i kontakten med
bärare av S aureus, även bärare av multiresistenta
släkten. Mild till moderat förkylning påverkar inte
effektiviteten av vanliga skyddsbarriärer.
Undersökning av kirurger och
narkosläkare för att studera
deras användning av munskydd i
operationssalen, anledningen till
varför de använde munskydd
och om de trodde att visir med
eller utan munskydd, utgör ett
skydd för patienten eller
användaren.
Eklund et al (2002). Glove Se hur ofta operationshandskar
punctures and postoperative är perforerade och hur ofta det
skin flora of hands in
sker utan vetskap hos
cardiac surgery. The Annal operationspersonalen. Studera
Thoracic Surgery.
sambandet mellan perforerade
operationshandskar och antalet
bakterier på fingertopparna efter
operation.
Alla registrerade kirurger och narkosläkare i Alberta valdes ut (n=854).
Frågeformulärskickades ut och 280 deltagare svarade vilket var 33 %. För att
fastställa sambandet mellan kön, ålder och yrke med svaren i undersökningen
användes x² analys.
Ålder och profession var de variabler som påverkade
användandet av munskydd och visir. Äldre kirurger
ansåg oftare än yngre att munskydd skyddar mot
spridning av sjukdom. Yngre kirurger troligtvis mer
mottagliga för att använda visir och munskydd
tillsammans för att skydda dem själva mot exponering
av blod.
Totalt 200 par handskar från 23 kirurger undersöktes efter hål. Sammanlagt
116 öppna hjärtoperationer utfördes. Händerna kontrollerades efter bakterier
både före och efter operation och 800 prover togs sammanlagt. Händerna
tvättades och desinfekterades på samma sätt innan. Information om
infektioner samlades in efter tre och sex månader.
Antal punktioner av handskar och antal bakterier på
händerna ökar med längden på operationen.
Rekommenderar byte av båda handskarna när en
punktion är funnen. Innan nya handskar sätts på bör
händerna desinficeras.
ARTIKELMATRIS
Författare, År, Titel,
Tidskrift
Endo et al (2007). Risk of
facial splashes in four
major surgical specialties in
a multicentre study.
Journal of Hospital
Infection.
Ganczak & Szych (2007).
Surgical nurses and
compliance with personal
protective equipment.
Journal of Hospital
Infection.
Hollaus et all (1998). Glove
perforation rate in open
lung surgery. European
Journal of Cardio-thoracic
Surgery.
Kelsall et al (2006). Should
finger rings be removed
prior to scrubbing for
theatre? Journal of
Hospital Infection.
Kojima & Ohasi (2005).
Unnoticed glove
perforation during
thoracoscopic and open
thoracic surgery. The Annal
of Thoracic Surgery.
Laine & Aarnio (2000).
How often does glove
perforation occur in
surgery? Comparison
between single gloves and a
double-gloving system.
The American Journal of
Surgery.
Bilaga 1. 2(4)
Syfte
Metod, Urval och Bortfall
Konklusion
Studera risken för att ansiktet
utsätts för blodstänk vid olika
operativa ingrepp.
Prospektiv studie. Incidensen av blodskvätt mättes på 600 munskydd med
visir. Skyddet användes av kirurgen, assistenten och
operationssjuksköterskan under 200 ingrepp.
Nödvändigt med följsamhet med användandet av visir
under operation.
Studera faktorer som påverkar
följsamheten med att använda
skyddsutrustning hos
sjuksköterskor på kirurgkliniker.
På de 18 slumpmässigt utvalda sjukhusen deltog alla de avdelningar som
hade en kirurgisk specialitet. Ett frågeformulär användes och 601
sjuksköterskor deltog. Alla tillfrågade deltog. Deltagarna grupperades efter
om de hade fått utbildning i infektionshygien eller inte och om de hade
erfarenhet av HIV-infekterade patienter.
Rekommendation att ett omfattande genomförande,
utvärdering och förbättring av utbildning i
infektionshygien utförs. Gärna kombinerat med
praktisk erfarenhet med HIV-patienter och bättre
tillgänglighet och komfort av skyddsutrustning.
Undersöka antalet perforerade
handskar i öppen lungkirurgi.
Prospektiv studie. Deltagare var kirurg, förste och andre assistent och
operationssjuksköterskan som använde dubbla handskar med indikator. Totalt
1673 handskar testades och i 17 fall vägrade kirurger och förste assistenter att
använda dubbla handskar då det minskade känslan och i 5 fall av andre
assistenten och operationssjuksköterskan.
Antalet medverkande i studien var 32 sjuksköterskor och kirurger. I fyra fall
var den insamlade datan inkomplett vilket resulterade i totalt 28 deltagare.
Från varje deltagare togs 18 prover förehanddesinfektion, efter
handdesinfektion och efter operationens slut.
Den rapporterade mängden perforationer var mycket
hög. Dubbla handskar skyddade effektivt mot
blodsmitta och borde därför vara rutin hos alla
thoraxkirurger för att förebygga överföringen av
infektionssjukdomar från patienten till kirurgen.
Det är att föredra att ta av sig ringar innan ett operativt
ingrepp då de minskar effekten av desinfektionen och
ökar risken för att perforera handsken.
Prospektiv studie. Handskar undersöktes efter 47 thoraxoperationer, 24
laparaskopiska och 23 öppna. Laparaskopiska operationer som konverterades
till öppna exkluderades från studien. Handskar som kirurgen använt samlades
in och undersöktes. De handskar som blivit kontaminerade och bytta under
operationen inkluderades men de som misstänktes vara perforerade under
operationen och därför byttes exkluderades.
Det studerade materialet var alla handskar använda av kirurgen på ett sjukhus
under en period av två månader. De patienter som var födda jämnt år
opererades med dubbla handskar och de födda ojämnt år med enkla handskar.
Handskarna testades enligt en standardiserad vattenläckagetest. I studien
inkluderades 885 operationer.
Det inte kan förnekas att en stor källa till sårinfektioner
hos patienter kommer från kirurgens händer då det är
vanligast att det är S aureus som är den vanligaste
bakterien vid infektion efter thoraxkirurgi. I de fall
laparaskopisk thoraxkirurgi utförs anser författarna att
det är att föredra att byta handskar efter två timmar.
Det är mycket viktigt att använda dubbla handskar med
indikatorsystem åtminstone vid operationer med hög
risk för perforationer då det är av betydelse för att
kunna ha en steril barriär mellan patienten kirurgen.
Mäta effekten av att ha kvar
eller ta bort ringar, på antal
bakterier före och efter
preoperativ handdesinfektion
och efter operationens slut.
Studiens syfte var att se
frekvensen oupptäckta
perforationer i handskar vid
laparaskopisk och öppen
thoraxkirurgi då det kan var en
källa till smittspridning.
Jämföra antalet perforationer av
dubbla handskar med
indikatorsystem med
perforationer av enkla handskar.
Syftet var även att se i vilken
grad perforationer i handskarna
förblev oupptäckta under
operationen.
ARTIKELMATRIS
Författare, År, Titel,
Tidskrift
Molina-Cabrillana et al
(2006). Survelliance and
risk factors on
hysterectomy wound
infection rate in Gran
Canaria, Spain. European
Journal of Obstetrics &
Gynecology and
Reproductive Biology.
Muñoz et al (2008). Nasal
carriage of S. aureus
increases the risk of
surgical site infection after
major heart surgery.
Journal of Hospital
Infection.
Osborne (2003). Influences
on compliance with
standard precautions among
operating room nurses.
American Journal of
Infection Control.
Bilaga 1. 3(4)
Syfte
Metod, Urval och Bortfall
Konklusion
Fastställa incidensen av
postoperative infektioner och
riskfaktorer efter hysterectomi.
I studien ingick 1540 hysterectomioperationer och 81 infektioner blev
identifierade. Data samlades in av utbildade sjuksköterskor och inkluderade
demografi, operationsmetod, morbiditet, diagnos, antibiotikaanvändande och
infektionskategori.
Antalet postoperativa sårinfektioner är högt.
Målinriktade och övergripande åtgärder behövs.
Se om risken ökade att få en
postoperative sårinfektion efter
hjärtoperation om man är bärare
av S aureus i näsan.
Prospektiv kohortstudie under 12 månader där 467 patienter genomgick stor
hjärtoperation, 357 överlevde minst en vecka efter operation och inkluderades
i studien. Prover togs i näsan på alla patienter som skulle genomgå en stor
hjärtoperation för att fastställa hur många som var bärare av S aureus. Data
insamlades om patienternas riskfaktorer, kirurgisk data och postoperativ data.
De följdes under ungefär en månad efter utskrivning.
Att vara bärare av S aureus i näsan höjer signifikant
risken för vårdrelaterad infektion efter stor
hjärtoperation och åtgärder för att avkolonisera bör
införas hos dessa patienter.
Fastställa attityder,
uppfattningar och nivå av
följsamheten med standardskydd
och yrkesrelaterad exponering
och rapport därav. Identifiera
saker som påverkar följsamheten
med standardföreskrifter om
skydd och yrkesrelaterad
exponering och rapport därav
hos operationssjuksköterskor.
Schelenz et al (2005).
Se om det efter insättande av
Significant reduction of
ökade infektionsförebyggande
endemic MRSA acquisition åtgärder gav effekt i minskade
and infection in
postoperativa infektioner i
cardiothoracic patient by
hjärtkirurgi.
means of an enhanced
targeted infection control
programme. Journal of
Hospital Infection.
Seger et al (2006). Risk
Utreda om ett kontrollprogram
control of surgical site
av risker baserat på
infection after
riskbedömning, nya
cardiothoracic surgery.
behandlingsmetoder och
Journal of Hospital
infektionsregistrering minskar
Infection.
förekomsten av postoperativa
infektioner.
En deskriptiv korrelationsstudie användes för att förstå sambanden mellan
variablerna och följsamheten. Datainsamlingen utfördes via utskickade
frågeformulär. Urvalet var operationssjuksköterskor som var medlemmar i en
professionell organisation. 500 frågeformulär skickades ut och 227 av 230 av
de som svarade valdes ut.
Utvecklingen av ett mångfasseterat perioperativt
program för att minska infektioner som inkluderar
förebyggande åtgärder, utbildning, och utveckling av
policy, för att förbättra rutiner som syftar till att minska
exponeringen för denna högriskgrupp.
Först registrerades problemen genom att ett möte hölls. Utbildning av
personalen hölls av infektionshygien och riktlinjer inom infektionshygien
infördes. Innan infektionsprogrammet sattes in gjordes mätningar av MRSA i
16 månader, 1075 hjärtoperationer utfördes under den tiden. Efter 16
månader sattes målinriktade hygienrutiner in och mätningar gjordes efter
ytterligare 16 månader.
En ökad, målinriktad satsning på infektionshygien
baserad på nationella riktlinjer, förebyggande åtgärder
mot postoperativa infektioner och en lokal
riskbedömning kan reducera förekomsten av
vårdrelaterad MRSA och spridning av infektioner hos
thoraxpatienter.
Prospektiv studie. Under studieperioden genomgick 3009 patienter
thoraxoperation. Hos 167 patienter registrerades 183 infektioner. Av de 167
dog 21. Åtgärdsprogram infördes för att hitta källan till infektion, identifiera
riskfaktorer och utröna effekten av åtgärdsprogrammet.
Resultatet stödjer bevisen att sårinfektioner efter
thoraxoperationer är en viktig orsak till morbiditet och
dödlighet men går oftast att förhindra. Ett blandat
tvärvetenskaplig program som stöds av ett hängivet
team ger ett engagemang hos patienten och doktorn,
ökar patientsäkerheten.
ARTIKELMATRIS
Författare, År, Titel,
Tidskrift
Swenne et al (2004).
Surgical-site infections
within 60 days of coronary
artery by-pass graft surgery.
Journal of Hospital
Infection.
Bilaga 1. 4(4)
Syfte
Metod, Urval och Bortfall
Registrera postoperative
sårinfektioner inom 60 dagar
efter operation av aorta bypass
med graft. Redan kända
riskfaktorer och möjliga
riskfaktorer för sårinfektioner
studerades.
Prospektiv studie där 410 patienter valdes ut som skulle genomgå en bypassoperation med graft och som hade eller inte hade tablett eller
insulinbehandlad diabetes. Exkluderades gjorde de med malignitet, steriodeller immunosuppressiv behandling och de som inte kunde svenska. På grund
av exklusionskriterierna valdes 27 bort. Av de tillfrågade valde 396 att delta,
22 slutförde inte studien. Riskfaktorer registrerades innan. Preoperativa
förberedelser infördes som var lika för alla.
Konklusion
Vid infektioner i sternum och vid mediastinit kunde
ingen skillnad ses i preoperativa eller intraoperativa
riskfaktorer mellan patienter med infektion eller utan.
S aureus var vanligaste bakterien följt av CoNS vid
infektioner i ben och sternum. Vid mediastinit var
CoNS det vanligaste. Viktigaste riskfaktorn var att vara
kvinna, lågt Hb innan operation, högre BMI och hade i
högre grad fått infusion med erytrocyter postoperativt.
Tammelin et al (2000).
Ta reda på huruvida personal på Testet av spridning utfördes inne i en lufttät kammare där deltagarna utförde Det var alldeles för många i personalen som var
Dispersal of methicillinen operationsavdelning kan vara ”gång på stället” samt på operationssalen under 65 elektiva hjärtoperationer. spridare av MRSE för att exkludera dem från arbete.
resistant Staphylococcus
en möjlig källa till spridning av Alla deltagare screenades för att veta om de var bärare av MRSE på olika
Fastän tätt vävda operationskläder minskade antalet
epidermidis by staff in an
luftburen MRSE. Utreda
delar av kroppen eller inte innan testet. Personal med och utan känd MRSE,
bakterier i luften minskade inte antalet MRSE. Med de
operating suite for thoracic möjligheten att identifiera
både kvinnor och män testades i kammaren med olika klädesplagg på och
ventilationssystem som finns verkar det som om bästa
and cardiovascular surgery: spridare av MRSE genom prover luften mättes samt prover på olika ställen direkt efter de kom ut ur kammaren. sättet att minska den totala risken av luftburen smitta i
relation to skin carriage and från huden och om möjligheten För att mäta sannolikheten användes Fischer´s exakt test.
operationssalen är att personalen använder tätt vävda
att minska spridningen av
clothing. Journal of
kläder.
Hospital Infection.
MRSE i luften genom att
personalen använder tätt vävda
operationskläder.
Tammelin et al (2001).
Spåra källan och smittvägen för Totalt 65 patienter mellan 18-81 år som genomgick hjärtoperation med graft Med ett antal av 20 cfu/m³ och lågt antal av MRSE,
Source and route o
MRSE i operationssåret under
studerades. Förberedelserna med preoperativ antiseptisk dusch samt steriltvätt reducerades inte antalet MRSE av att använda tätt
methicillin-resistant
thoraxoperation och att
var densamma för alla. Personalen steriltvättade sig enligt standardmetod.
vävda operationskläder och därigenom minska det
Staphylococcus epidermidis undersöka möjligheten att
Tester för att se vem som var bärare av MRSE utfördes av både personal som totala antalet bakterier i luften. Patientens skin var den
transmitted to the surgical
minska kontamineringen av
var steriltvättad och patienter. Mot slutet av operationen innan operationssår
huvudsakliga källan till att operationssår
wound during cardiosåret genom att använda
förslöts togs tester från huden vid såret. Bakteriehalten mättes i luften på
kontaminerades med MRSA.
thoracic surgery. Possibility särskilda operationskläder.
operationssalen. Personalen använde antingen tätt vävda operationskläder
of preventing wound
eller konventionella operationskläder.
contamination by use of
special scrub suites.
Journal of Hospital
Infection.
van Tiel et al (2006). Plan- Fastställa huruvida följsamhet
Först utbildades personalen i att använda PDSA-cykeln och återkoppling till Genom att använda PDSA-cykeln kan en signifikant
do-study-act cycles as an
med hygienrutiner i vården av
genomförda åtgärder. Studien omfattade personal på avdelning,
ökning av följsamheten till hygienrutiner ske men
instrument for improvement patienter under och efter
intensivvårdsavdelning, rummet som användes för att koppla hjärt-lungåterkommande övervakning är nödvändig för fortsatt
of compliance with
thoraxoperation blir bättre om
maskin och operationsavdelningen. På operation skulle följande åtgärder vara följsamhet.
infection control measures man använder PDSA-cykeln och korrekta: att inte bära ringar, använda mask korrekt, använda
in care of patients after
om följsamheten fortsätter.
operationsmössa korrekt och en minskning av användandet av dörrar in och
cardiothoracic surgery.
ut ur operationssalen.
Journal of Hospital
Infection.