Bivalvia
Musslor
NE
NA
Blötdjur
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Bivalvia - musslor Linnaeus, 1758 Synonymer: Lamellibranchia, Lamellibranchiata Blainville, 1824
Kännetecken
Musslor tillhör gruppen blötdjur (fylum Mollusca) dit även snäckor, ledsnäckor, tandsnäckor och bläckfiskar hör.
Musslor är lätta att känna igen eftersom de alltid har två skal. Musslans mjukdelar utgörs av en mantel som är två
flikar som sitter ihop upptill och omger resten av djuret och utåt avsöndrar skalhalvorna som är av kalk. Innanför
manteln finns gälar, en fot, en mun med palper, en tarm och könsorgan. Huvud saknas och nervsystemet består av
några ganglier. I bakänden finns andningsrören eller sifonerna för in- och utgående vatten. De flesta musslor har två
slutmuskler för att stänga skalet, en främre och en bakre.
Skalen skiljer sig åt mellan olika musslor och kan användas för bestämning av de flesta arterna. Skalen rymmer
mycket information och varierar vad gäller form, skulptur, muskelavtryck, om båda skalhalvorna är lika eller olika,
mm. Musselskalens orientering är inte alltid uppenbar. De har ett höger- och ett vänsterskal och ett lås som sitter på
ryggsidan. Sifonerna, eller andningsrören, är riktade bakåt. Hos många är höger- och vänsterskalen varandras
spegelbilder, hos andra finns det subtila eller tydliga skillnader mellan båda skalen. Vissa skal är också symmetriska så
att halvorna framför och bakom låset är varandras spegelbilder, men ofta är de mer eller mindre olika.
Musselskalets äldsta del kallas för buckla eller umbo. Om skalet är i fint skick kan man se resterna av larvskalet.
Skalutsidorna kan ha skulptur, vanligen bestående av radiära åsar eller ribbor och koncentriska linjer. Radiära
betyder att de strålar ut från bucklan, koncentriska att de är parallella med skalkanten. Vissa musslor har en
avgränsad och nedsänkt area framför bucklan som kallas lunula. En nedsänkt area kan också förekomma bakom
bucklan och kallas då escutcheon. Skalutsidan är ofta täckt av ett yttre lager som kallas periostracum och som ger
skalet färgen.
Musslor har vanligen två slutmuskler som används för att stänga skalen, den ena i framänden och det andra i
bakänden, men vissa, tex kammusslor, har bara en slutmuskel. På skalens insida kan man se ärren efter
slutmusklerna och mantellinjen. Mantellinjen löper parallellt med den skalkanten och kan vara hel eller försedd med
en inbuktning eller mantelbukt i bakänden där sifonerna sticker ut.
Skalhalvorna hålls på plats med hjälp av låset som fungerar som en gänga. Låset består ofta av några tänder som
passar in i varandra. En del grupper, tex nötmusslor, har många likadana tänder, andra två eller tre, och några saknar
tänder helt. Korta tänder placerade under bucklan kallas kardinaltänder, längre tänder på sidan om bucklan kallas
lateraltänder. Vid låset finns också ligament och dessa kan vara synliga från utsidan (yttre ligament) eller bara från
insidan (inre ligament). Slutmuskler, tänder och ligament gör att musslorna kan öppna och stänga sig. Slutmusklerna
går tvärs igenom djuret och håller ihop skalhalvorna så att musslan kan stänga sig när musklerna dras samman och
ligamenten gör att de öppnar sig när slutmusklerna slappnar av. Om musslan har inre ligament så kläms detta ihop
när skalet stängs, medan yttre ligament istället tänjs ut. Båda verkar för att öppna skalet.
Musselskalet, om det är i fint skick, återspeglar hela djurets liv, så att man kan avläsa utvecklingen från larv fram till
det ögonblick den dog. De äldsta delarna utgörs av larvskalet (prodissoconchen) och storleken på denna berättar om
larverna haft ett långt pelagiskt stadium (litet larvskal) eller en kortare larvutveckling (stort larvskal). Många musslor
har också mer eller mindre tydliga årsringar som bildas genom att födotillgången och därmed skaltillväxten varierar
under året. Rekordet i livslängd innehas av Arctica islandica (islandsmussla), där över 400 år gamla exemplar
påträffats.
Utbredning och status
Alla musslor lever i vatten och det största artantalet finns i havet. Ett 30-tal arter i Sverige finns i sötvatten.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Alla musslor lever i vatten och det största artantalet finns i havet. Ett 30-tal arter i Sverige finns i sötvatten.
Majoriteten av alla arter lever nedgrävda i sediment, men många lever ovanpå botten eller borrar i trä. Musslor lever
vanligtvis på att filtrera vatten eller på att dammsuga botten på sediment. Några få arter är rovdjur. De flesta är
skildkönade men hermafroditism förekommer. Fortplantningen sker vanligen genom att ägg och spermier
skickas ut i vattnet där befruktningen sker. I typiska fall bildas en trochophora-larv efter befruktningen, följd av en
veligerlarv som utvecklar två små skal. Hos andra befruktas äggen genom att hanen släpper ut spermier i fria vattnet
och honan tar in dem med inandningsvattnet, och då har honan vanligtvis yngelvård.
Övrigt
Omkring 140 musselarter är kända i svenska hav. Artsammansättningen varierar något över tid (t ex med
varmare/kallare temperatur i vattnen) - därför anger vi inte en exakt siffra på hur många arter vi har.
Litteratur
Appeltans, W., Bouchet, P., Boxshall, G.A., De Broyer, C., de Voogd, N.J., Gordon, D.P., Hoeksema, B.W., Horton, T.,
Kennedy, M., Mees, J., Poore, G.C.B., Read, G., Stöhr, S., Walter, T.C., and Costello M.J. (eds) (2012). World Register
of Marine Species: WoRMS. Accessed at [http://www.marinespecies.org] on 2013.
Bieler, R. 2010. Classification of bivalve families. Malacologia 52, 113-173.
Bieler, R. and Mikkelsen, P. 2000. Bivalvia-A look at the branches. Zoological Journal of the Linnean Society 148, 223235.
Bouchet, P. and Rocroi, J.-P. 2010. Nomenclator of bivalve names of the family group and above.. Malacologia 52, 190.
Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Länsstyrelsen Västra Götaland 1998:4.
Høisæter, T. 1986. An annotated check-list of marine molluscs of the Norwegian coast and adjacent waters. Sarsia 71,
73-145.
Møller Christensen, J. 1979. Musslor i havet. Wahlström och Widstrand, Stockholm.
Ockelmann, W.K. 1958. Marine lamellibranchiata. Meddelelser om Grønland 122, 1-256.
Oliver, P. G., Holmes, A. M., Killeen, I. J. and Turner, J. A. 2010. Marine Bivalve Shells of the British Isles (Mollusca:
Bivalvia). Amgueddfa Cymru - National Museum Wales. Available online at
[http://naturalhistory.museumwales.ac.uk/britishbivalves]. [ Accessed: 2013 ].
Oliver, P.G. and Killeen, I.J. 2002. The Thyasiridae (Mollusca: Bivalvia) of the British Continental Shelf and North Sea
oil fields. An identification manual. Studies in Marine Biodiversity and Systematics fron the National Museum of
Wales. BIOMÔR Reports 3, 1-73.
Tebble, N. 1966. British bivalve seashells. Trustees of the British Museum (Natural History), London.
Ziegelmeier, E. 1957. Die Muscheln (Bivalvia) der deutschen Meeresgebiete. Helgoländer Wissenschaftliche
Meeresuntersuchungen 6, 1-56
Taxonomi:
CLEMAM (Check List of European Marine Mollusca) [http://www.somali.asso.fr/clemam/index.clemam.html]
ArtDatabanken - artfaktablad
2
Författare
Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.
ArtDatabanken - artfaktablad
3
