1 (3)
Datum 140711
Vår beteckning 14/2014
Ert datum 140618
Er beteckning
6.2.17-237/14
Mariann Sköld
Jordbruksverket
mariann.skold@jordbruksverket.se
Remisssvar angående ”Infektion med EHEC/VTEC, Nationellt
strategidokument”.
Smittskyddsläkarföreningen har beretts möjlighet att svara på ovanstående
strategidokument.
Dokumentet har utarbetats gemensamt av Jordbruksverket,
Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Statens
veterinärmedicinska anstalt.
Arbetet är ett led i större projekt om myndighetssamverkan kring zoonoser
och innebär en femårig strategi för arbete med verotoxinbildande E.coli
(VTEC).
Synonyma begrepp är enterohemoragiska E. coli (EHEC) och
shigatoxinbildande E. coli (STEC) men i detta dokument används
genomgående VTEC.)
Att öka kunskapen mellan myndigheterna är ett viktigt mål och vi vill
poängtera vikten av att involvera landstingens Smittskyddsenheter i arbetet,
eftersom det är de som i de flesta fall intervjuar indexfall och utreder utbrott.
Arbetet är en gedigen genomlysning av kunskapsområdet och en inventering
över de strategier som kan används för att minska risken för smittspridning
av VTEC. De två främsta målsättningarna med strategin är att incidensen av
VTEC hos människa skall visa en klart nedåtgående trend samt att identifiera
Postadress
Telefon
E-post
Smittskyddsläkarföreningen
c/o Åke Örtqvist
Smittskydd Stockholm
Box 17533
118 91 Stockholm
08-737 39 00 vxl
ake.ortqvist@sll.se
Webbadress
http://www.slf.se/smittskydd
2011-11-10
2 (3)
VTEC-stammar som är associerade med allvarlig sjukdom hos människa för
att i första hand kunna rikta smittskyddsåtgärder, både när det gäller
människor och djur, mot dessa stammar.
I dokumentet framkommer ett antal kunskapsluckor som leder fram till
identifiering av angelägna åtgärder som bland annat innefattar
- att bättre kunna identifiera de stammar av VTEC som orsakar alvarlig
sjukdom mot de som oftast innebär ett asymtomatiskt bärarskap.
- att ge förslag på åtgärder för att påvisa förekomsten av dessa bakterier hos
djur och livsmedel inklusive vatten där regelmässiga kontrollprogram idag
saknas.
- att genomföra åtgärder som på ett kostnadseffektivt sätt kan minska
riskerna för alvarlig sjukdom hos människa
-att öka information mellan myndigheterna och till berörda aktörer inom
skola och besöksverksamheter samt till allmänheten.
I rapporten redogörs för pågående och planerade studier angående
riskklassificeringar av VTEC i olika miljöer bland annat ett samarbetsprojekt
mellan FoHM och SVA som skall redovisas våren 2015. Vi kan då
förhoppningsvis få svar på vilka typer av VTEC som ger allvarligaste
sjukdom hos människa och var man återfinner dessa typer.
Man belyser i rapporten också riskhantering ur olika aspekter, men det vi
saknar är en strategi för riskanalys där man väger olika faktorers betydelse
för folkhälsan mot varandra. Att påvisa ett smittämne eller en gen är inte
alltid tillräckligt för att kunna ställa en diagnos. I rapporten tas inte heller
upp problemet med att stx1 och stx2 gener kan påvisas hos andra species än
E.coli, även om betydelsen av bakteriofager som transportörer av genetiska
element berörs. Enligt Socialstyrelsens falldefinition räcker det med
påvisande av stx1 och/eller stx2-gen från kliniskt prov för att ställa
diagnosen EHEC. Ett provsvar måste dock alltid ställas i relation till klinik
och epidemiologi. När provet är taget från en person med symtom förenliga
med EHEC, eller det i en smittspårning uppvisar fynd av en identisk gen som
fanns hos index, är sannolikheten större att det verkligen rör sig om EHECsmitta, än om det är ett fynd av en gen i ett prov som är taget av helt annan
anledning. I det senare fallet bör naturligtvis provet tas om.
Samtidigt är det viktigt att i större utsträckning än i dag försöka isolera
stammen, eftersom alltför stor andel av EHEC-fallen inte kan serotypas.
Detta gäller även för mycket allvarliga fall där patienten drabbats av HUS.
Vi saknar i dokumentet en strategi för minska detta antal.
Avsaknad av serotyp minskar möjligheten att identifiera någon smittkälla
och försvårar andra angelägna åtgärder som tas upp i dokumentet. Det är
viktigt också för att öka kunskapen om vilka typer som är associerade med
svår sjukdom hos människa, bl.a. för att kunna anpassa
smittskyddsåtgärderna och ge differentierade förhållningsregler enligt
smittskyddslagen.
2011-11-10
3 (3)
Det är också önskvärt att, när typning väl görs på Folkhälsomyndigheten, i
form av PFGE samt MLVA eller SNP resultat på VTEC O157:H7, landets
Smittskyddsenheter får ta del av resultatet på denna. Om även subtypning av
verotoxingener utförs är detta naturligtvis något som Smittskyddsenheterna
bör få ta del av.
Sammantaget, tycker vi att rapporten är en bra utgångspunkt för det fortsatta
arbetet med VTEC. Det framgår att behovet av samverkan är stort då det är
många myndigheter som är inblandade i dessa frågor. En fråga som då dyker
upp är vilken myndighet som tar huvudansvaret för att jämka ihop de olika
myndigheternas synpunkter på de åtgärder som behöver göras för att på ett
kostnadseffektivt sätt minska riskerna för befolkningen. Det som saknas är
också en strategi för hur man skall få till en professionell och
myndighetsgemensam riskanalys för att minska de påtalade problemen med
riskhanteringen.
Fortsatta basstudier när det gäller förekomst av VTEC och de associerade
generna bland symtomatiska och asymtomatiska individer efterlyses också.
2014-07-11
För smittskyddsläkarföreningen
Mats Ericsson
Mona Insulander
Smittskyddsläkare
epidemiolog
Landstinget i Uppsala län.
Smittskyddssjuksköterska,
Stockholms läns landsting
Åke Örtqvist
Smittskyddsläkare Stockholms läns landsting
Ordförande
