MITTUNIVERSITETET
Institutionen för socialt arbete
Ämne: Socialt arbete, C-kurs 15 högskolepoäng
Handledare: Angelika Lindahl
SAMMANFATTNING: Denna uppsats behandlar diakonalt arbete
utifrån yrkesverksamma diakoners erfarenheter och upplevelser, inom
ramen för kyrkan i det traditionella sociala arbetets kontext. Uppsatsen
beskriver grunderna för det diakonala arbetet och dess utformning.
Vidare beskrivs hur beslutet år 2000, då kyrkan fick laglig rätt att
”konkurrera” med staten, har påverkat diakonernas arbete. Studien är
uppbyggd utifrån ett kvalitativt perspektiv, där grunden ligger i
intervjuer med tre diakoner från olika kommuner. Diakonernas tankar
och uppfattningar om eventuella likheter mellan diakoni och
traditionellt socialt arbete låg till grund för uppsatsens analys.
Resultatet visade att diakonerna upplevde, att deras arbete kan liknas
med traditionellt socialt arbete. Diakonerna uppmärksammade dock
vissa skillnader, exempelvis tidsperspektivet, lagrummet och hur, var
och varför insatser riktas.
NYCKELORD: Diakoni, Diakon, Traditionellt socialt arbete
TITEL: ”Diakoni – ett yrke i gränslandet mellan kyrka och
socialt arbete?”
FÖRFATTARE: Linda Hansson
DATUM: april 2010
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ........................................................................................................................ 1
1.3 SYFTE ............................................................................................................................... 4
1.5 DEFINITIONER.................................................................................................................. 5
1.6 DISPOSITION .................................................................................................................... 5
2.1 INSAMLINGSMETOD ......................................................................................................... 7
2.2 LITTERATURUNDERSÖKNING .......................................................................................... 7
2.4 URVAL .............................................................................................................................. 8
2.5 INTERVJU- OCH SITUATIONSMETOD ................................................................................ 8
2.6 DATABEARBETNING OCH ANALYSMODELL ..................................................................... 9
2.7 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ............................................................................................... 10
2.8 VALIDITET, RELIABILITET OCH GENERALISERBARHET .............................................. 10
3. DIAKONI............................................................................................................................ 12
3.1 SVENSKA KYRKANS RIKTLINJER FÖR DIAKONI OCH DESS ÄMBETE ............................. 12
3.2 SVENSKA KYRKANS KONTEXT ....................................................................................... 12
3.3 ATT BLI DIAKON............................................................................................................. 13
3.3.1 TRO ............................................................................................................................. 13
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ........................................................................... 14
4.1 DIAKONI I SAMHÄLLET .................................................................................................. 14
4.1.2 KYRKANS SOCIALA ARBETE ....................................................................................... 14
4.1.3 FÖRFÖRSTÅELSE AV DIAKONALT ARBETE ................................................................. 15
4.1.4 SYSTEMTEORI ............................................................................................................. 16
4.1.5 EMPOWERMENT.......................................................................................................... 17
5. RESULTAT OCH ANALYS ............................................................................................ 19
5.1PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA ................................................................... 19
5.2 DIAKONI BESKRIVET UR DIAKONENS ÖGON .................................................................. 19
5.3 DIAKONERNAS UTBILDNING OCH ERFARENHET ........................................................... 20
5.4 DIAKONALT ARBETE ...................................................................................................... 22
5.5 DIAKONALT ARBETE I FÖRSAMLINGEN ......................................................................... 25
5.6 DIAKONERNAS TRO OCH TEOLOGISKA UPPFATTNING .................................................. 28
5.7 DIAKONINS VERKAN OCH FRAMTID .............................................................................. 29
6. SLUTDISKUSSION .......................................................................................................... 32
REFERENSLISTA ................................................................................................................ 35
BILAGA 1 - INFORMATIONSBREV ................................................................................ 35
BILAGA 2 - INTERVJUGUIDE .......................................................................................... 36
1. Inledning
Diakonens uppgift är att genom sin gärning vara ett barmhärtighetens tecken i både samhälle
och församling. Diakonen har ett ansvar att utföra kärleksgärningar särskilt riktade mot
socialt utsatta människor. Arbetsuppgifterna varierar beroende på lokala sociala behov,
församlingens struktur och vilka diakonala prioriteringar som råder. Överallt där det finns
människlig nöd har diakonen ett ansvar att ingripa och inspirera människor till att ta ansvar
för sin utsatta levnadssituation (Svenska kyrkan, 2010)1.
Det finns cirka 1200 yrkesverksamma diakoner som antingen verkar i Svenska kyrkans
församlingar eller med andra diakonala projekt, exempelvis mission eller andra hjälpinsatser
(Arbetsförmedlingen, 2010) 2.
Enligt Engel (2006) anser de anställda i kyrkan att det diakonala arbetet är en mycket
betydelsefull del av församlingsarbetet. Diakonalt arbete utgår från kyrkans egna stadgar och
befolkningens förväntningar. Dessutom riktas arbetet till människor i utsatta situationer
såsom missbruk, hemlöshet och kriminalitet. Författaren menar dock att detta sällan är det
centrala i diakonin, och att arbetet istället ofta riktas mot allmänheten.
Jag ska i denna uppsats studera vad diakoni och diakonalt arbete innebär och innefattar.
Uppsatsen kommer att belysa vilket handlingsutrymme diakonerna upplever att de har.
Vidare undersöks hur just deras församlingsarbete ser ut och om det är diakonens eget,
församlingens eller andra sociala aktörers intresse som påverkar arbetets utgång. Dessutom
kommer jag att uppmärksamma eventuella likheter och skillnader med traditionellt socialt
arbete, utifrån kvalitativa intervjuer med diakoner där de själva berättar om sitt arbete och
sina upplevelser. På dessa grunder kommer diakonernas åsikter och berättelser ligga till
grund för min forskningsprocess.
1
2
http://www.svenskakyrkan.se/
http://www.arbetsformedlingen.se/
1
1.1 Bakgrund
Diakonin har sina rötter i de första kristna församlingarna, som bildades runt 30 e. Kr. Då
lade församlingsmedlemmarna stor vikt vid att utöva social omsorg, genom att exempelvis
stötta och ta hand om svaga och utsatta samhällsgrupper, vilket sågs som ett tecken på Guds
barmhärtighet (Spjut, 1999). Engel (2006) skriver att under 1800- talets början levde ca 90
procent av Sveriges befolkning av jordbruk. Under denna tid skedde en stor
befolkningsökning och behovet av fattigvård blev allt större. Enligt Levenstam (1981) hade
diakonin inte någon större roll i samhället, utan kyrkan ansvarade för fattigvården. I
vardagslivet hjälpte samhällsborna istället varandra, antingen familj, by eller grannvis
emellan och var nästan helt oberoende av kyrkan och diakonin. Engel (2006) skriver att under
denna tidsperiod inrättades diakonala anstalter inom Svenska kyrkan, som i och med den
ökade andelen sociala problem, urbaniseringen och industrialiseringen fick större betydelse.
Den sociala problematiken förvärrades dock i början av 1800-talet, då fattigdomen på grund
av befolkningstillväxt och missväxt blev alltmer omfattande. ”Vardagsdiakonin” räckte inte
längre till och diakonin och diakonerna fick en allt större roll i samhället, då det också kom
influenser från den franska revolutionens liberala idéer.
Vidare tar Engel (2006) upp det att i samband med samhällsförändringen och framväxten av
sociala skyddsnät inte längre var självklart att diakonala uppgifter skulle räknas som kyrkans
ansvar. I och med detta minskade efterfrågan av diakonal verksamhet. Istället skulle
samhället vårda och ta hand om sina medborgare, vilket resulterade i att det diakonala arbetet
ifrågasattes och diakonens arbetsuppgift själavård fick en större och viktigare roll. Själavård
definieras av Nationalencyklopedin (2010)3 som kyrkans omsorg om den enskildes andliga
välbefinnande. Diakonin verkade som en omsorgsverksamhet vars yttersta syfte var själavård.
Det ansågs dock viktigt att bygga upp en samverkan mellan kyrka och samhälle. Under 50och 60-talet började diakonins församlingsverksamhet inom Svenska kyrkan och arbetet blev
mer inriktat på diakonens egen församling och att medverka i gudstjänsten (Engel, 2006).
Innan år 2000 fanns det en lagstiftning som yrkade på att diakonala insatser inte får
konkurrera med kommunens sociala arbete. Den första januari år 2000 togs denna lagstiftning
bort. Den nya lagstiftningen förändrade relationen mellan Svenska kyrkan och staten. Det
finns exempel på hur kyrkan har visat sig vara en aktiv aktör på flera håll, där kommunerna är
villiga att släppa in frivilligaktörer som utövare av kommunal verksamhet. Det finns idag
3
http://www.ne.se/
2
pastorat som har tagit initiativ till att starta behandlingshem, enskilda förskolor, friskolor och
äldreboenden (Thidevall, 2003).
Istället för att försöka arbeta fram och ha färdiga lösningar i beredskap ska människornas
behov avgöra vilka insatser som behövs göras. Människovård är alltså en förklaring på vad
diakoni egentligen är, vilket Levenstam (1981) sammanfattar med orden kärleken, nästan och
tjänandet, där kärleken innefattar den kärlek som kommer ifrån Gud och den kärlek Han ger.
Med nästan menar författaren sina medmänniskor, och med tjänandet att det inte alltid är
genom ord, korrekt handling och talesätt som diakoni ska verka, utan även genom social
omsorg, givande, att handla medmänskligt och att dela med sig utan att förvänta något
tillbaka.
Idag är det diakonala arbetet mer inriktat mot utsatta och marginaliserade grupper, som
exempelvis missbruk och hemlöshet. Problem som ofta är framhållna, men sällan
prioriterade. Församlingar som finns i och kring större städer har på grund av den stora
befolkningsmängden problem med detta. I dessa områden ingår det ofta i diakonens uppgifter
att möta människor som ansöker om ekonomiskt bistånd, medan församlingar i och kring
mindre orter har fokus på stöd åt äldre människor – i form av exempelvis soppluncher,
gemensamhetsträffar och besök på ålderdomshem, där diakonen har samtal eller håller i en
gudstjänst. Oavsett om församlingen befinner sig på landsbygden eller i storstaden bedrivs
också barn- och ungdomsverksamhet, där diakonen antingen är arbetsledare eller assisterar
(Engel, 2006).
3
1.2 Problemformulering
Innan år 2000 var det sociala arbetet starkt sammanfogat med den offentliga sektorns
riktlinjer och bestämmelser. Man har sedan början på 1990-talet diskuterat vem som bör ha
ansvaret för samhällets välfärd, då privata och frivilliga aktörer fått större betydelse. Kyrkan
fungerar som en social aktör bredvid andra organisationer inom det frivilliga arbetet, vilket
främst sker genom kyrkans diakonala arbete (Jeppsson Grassman, 2001). Blennberger,
Hansson och Stål (1999) menar att det diakonala arbetets utformning, till viss del, beror på
lokala förhållanden, då utförarna kan ta hänsyn till det sociala arbetet som bedrivs av andra
aktörer och även påverkas av de stöd- och hjälpbehov som människorna lokalt kan tänkas ha.
Denna uppsats kommer, genom kvalitativa intervjuer med diakoner, att studera vad det
diakonala arbetet inom Svenska kyrkans organisation innehåller i tre olika stora kommuner.
Jag kommer också att undersöka vilket handlingsutrymme diakonerna upplever att de har och
hur just deras församlingsarbete ser ut. Alltså om det är diakonens eget, församlingens eller
andra sociala aktörers intresse som påverkar inriktningen på diakonens arbete. Jag kommer
också att undersöka om det finns eventuella likheter och skillnader mellan diakonalt och
traditionellt socialt arbete. Jag anser att detta forskningsproblem är relevant att belysa ur en
vetenskaplig utgångspunkt, då lagförändringen – innebärande att kyrkan fick ”konkurrera”
med de statliga sociala myndigheterna – kan ha inneburit förändring. Hur ser diakonerna
själva på det arbete de utför? Hur formas arbetet av att kyrkan fått en starkare roll i samhället,
med fokus på församlingen och andra aktörer?
1.3 Syfte
Syftet med denna uppsats är att få kunskap om och analysera diakonalt arbete, utifrån
yrkesverksamma diakoners erfarenheter och upplevelser, inom ramen för kyrkan i det
traditionella sociala arbetets kontext.
4
1.4 Frågeställningar
1. Hur beskriver diakonerna sitt arbete?
2. Vilka är grunderna för det diakonala arbetets utformning?
3. Hur har det diakonala arbetet påverkats, i och med den nya lagstiftningen, som trädde
i kraft den 1 januari år 2000?
4. Hur upplever diakonerna själva att diakonalt arbete kan liknas med traditionellt socialt
arbete?
1.5 Definitioner
I denna uppsats använder jag mig av fem centrala begrepp, Diakoni, Diakon, Svenska kyrkan
Församling och Traditionellt socialt arbete. När jag nämner dessa begrepp menar jag
följande:
1. Diakoni: Nationalencyklopedin (2010)4 beskriver diakoni som kyrkans sociala
ansvarstagande.
2. Diakon: En person som arbetar i en församling och leder det diakonala arbetet. En diakon
har utbildat sig inom diakonyrket samt blivit godkänd och vigd av Svenska kyrkan
(Arbetsförmedlingen, 2010)5.
3. Svenska kyrkan: Nationalencyklopedin (2010)6 beskriver Svenska kyrkan som ett
evangelisk-lutherskt trossamfund i Sverige.
4. Församling: Svenska kyrkan (2010)7 beskriver församlingen som en gemenskap, för de
individer, som är medlemmar i Svenska kyrkan.
5. Traditionellt socialt arbete: Payne (2002) definierar traditionellt socialt arbete som social
förändring och problemlösning, för den enskilde individen eller den utsatta gruppen, med
syfte att öka individens välbefinnande.
1.6 Disposition
Uppsatsen inleds med en redogörande inledning och bakgrund, där diakoni definieras och
dess historia och framväxt beskrivs. Därefter följer problemformulering, syfte och
frågeställningar. I metoddelen beskrivs mitt tillvägagångssätt. Det avsnittet behandlar, bland
annat, tidigare forskning inom området och urvalsprocesser. Därefter följer en teoridel där två
teoretiska perspektiv, som blir en referensram för resultat- och analysdelen, beskrivs. Efter
4
http://www.ne.se/
http://www.arbetsformedlingen.se/
6
http://www.ne.se/
7
http://www.svenskakyrkan.se/
5
5
teoriavsnittet kopplas teori och empiri samman i en resultat- och analysdel. Avslutningsvis
förs en diskussion kring ämnet.
6
2. Material och metod
I följande avsnitt framförs studiens process gällande utförande och tillvägagångssätt. Vidare
följer en beskrivning av metodval, insamlingsmetod, litteraturundersökning, urval,
databearbetning och analysförfarande. En diskussion angående studiens validitet, reliabilitet
och generaliserbarhet förs därefter.
2.1 Insamlingsmetod
Information och data, som ligger till grund för uppsatsen, har inhämtas genom intervjuer med
diakoner i tre olika församlingar runt om i Sverige. Det underlag som har inhämtas genom
intervjuerna har legat till grund för studiens analys- och resultatdel. Materialet, som ligger till
grund för studiens teoretiska ramar, har inhämtas genom litteraturstudier gällande diakoni,
kyrkan och socialt arbete. Jag har dessutom innan studiens start läst in mig på aktuell
forskning.
2.2 Litteraturundersökning
Litteraturen som legat till grund för min studie har inhämtas via den externa
bibliotekskatalogen Libris och genom referenslistor i intressant litteratur berörande
forskningsämnet. Databaser som har använts för att finna vetenskapliga artiklar, har varit
Academic Search Elite och CSA Social Sciences. Vid artikelsökningen använde jag mig av
följande sökord, både enskilt och i diverse kombinationer:
Church, Lay work, Deacon*, Deaconess, Sweden, NGO – National Government
Organisation*, Empowerment och Social Work.
2.3 Metodologiska svårigheter
Under insamlingen av material uppkom svårigheter att finna relevanta artiklar. Det finns en
uppsjö av artiklar men många har inte varit passande då de antingen inte varit vetenskapligt
granskade, akademiska eller berikande för mitt intresseområde. En annan metodologisk
svårighet var att intervjun med Diakon 3 genomfördes via telefon, vilket kan ha medfört att
samtalet inte hade möjlighet att bli lika naturligt som jag önskat i och med att jag inte hade
möjlighet att träffa informanten personligen.
7
2.4 Urval
Valet av en passande urvalsstrategi är viktigt, beroende på vad som ska undersökas och hur.
Exempel på olika urvalsstrategier är strategiskt urval, maximerat urval, extrema urval och
urval av typiska fall (Larsson, Lilja & Mannheimer, 2005). Jag har valt att använda mig av
strategiskt urval. Jag ville genom att intervjua diakoner från olika församlingar belysa
kontexter och vilka inriktningar de har. Genom detta val av urvalsmetod ville jag också få en
bredare bild av hur diakonerna utformade sitt arbete, vad de hade för handlingsutrymme och
om det kunde liknas med traditionellt socialt arbete. De intervjupersoner som medverkar i
studien är valda från olika bakgrund och erfarenhet. Jag har medvetet valt informanter från
tre kommuner med olika storlek och befolkningsmängd för att få en större spridning på
empirin som sedan kommer att ligga till grund för min forskningsprocess.
Uppsökandet av diakoner har skett genom sökningar på Internet efter olika diakoner i de
valda undersökningskommunerna. Därefter skickades ett e-brev ut med en närmare
beskrivning av ändamålet och en förfrågan angående deras medverkande. I brevet beskrev jag
också villkoren för intervjun (se bilaga 1). Av de tre diakoner, en man och två kvinnor, som
blev tillfrågade kunde samtliga medverka. Att genomföra en studie med begränsat antal
informanter har medfört att jag har hunnit genomarbeta och analysera materialet inom
tidsramen för uppsatsen. Kvale (1997) menar att en studie som denna inte bör ha allt för
många informanter.
2.5 Intervju- och situationsmetod
Studien har haft sin grund i en riktad öppen intervjuform som berör intervjupersonens
upplevelser av den kontext individen befinner sig i. Metoden kräver att intervjuaren är tydlig
med att identifiera vilken kunskap som är viktig och meningsfull att undersöka i
sammanhanget. Detta bör ske med hjälp av olika relevanta frågeområden (Lantz, 1993).
Thomsson (2002) menar att det är viktigt att vara reflexiv i intervjuer. Jag som författare har,
för att undvika att uppsatsen skulle bli etiskt orätt, uppmärksammat betydelsen av
intervjuplats och haft en teoretisk förförståelse för interaktionen mellan intervjuare och den
intervjuade. Genom ett intresse för diakonal verksamhet och en litteraturstudie över
detsamma anser jag som författare ha skaffat mig en förförståelse kring ämnet, vilket kan ha
bidragit positivt till intervjusituationen.
8
Thomsson (2002) menar på att det också är mycket viktigt för en intervjuare att fundera kring
ämnet makt i intervjusituationen. Det kan exempelvis uppstå en situation där
intervjupersonen känner sig orolig och inte riktigt kan slappna av, vilket kan påverka
intervjun. Jag har medvetet mött två av diakonerna i enrum på deras arbetsplatser för att
underlätta och ta bort eventuella stressfaktorer. Den tredje intervjun (diakon 3) utfördes på
grund av tidsbrist och geografiskt avstånd via telefon. Samtliga intervjuer tog cirka 30
minuter och spelades in på diktafon. När intervjuerna ansågs klara samtalade jag och
intervjupersonen en stund. Jag har dessutom gett information till diakonerna som medverkade
i intervjun att de kommer att hållas konfidentiella och kan avbryta intervjun när de vill.
2.6 Databearbetning och analysmodell
I en analys försöker författaren att finna mönster, struktur och kopplingar i det insamlade
materialet för att sedan kunna analysera (Kvale 1997). Jag valde att använda mig av den
allmänna intervjuguiden. Den innehåller olika temaområden som intervjuaren med hjälp av
öppna frågor har som mål att få svar på. Genom att använda den blir resultatet presenterat
genom aktörernas ögon istället för observatören, det vill säga jag. Guiden resulterade
dessutom i att jag fick möjlighet att vara öppen i intervjuerna med informanterna samtidigt
som temaupplägget som låg till grund för intervjun och intervjufrågorna (se bilaga 2) bidrog
till en god struktur. Jag har också använt mig av adhoc-modellen för att binda ihop tidigare
forskning, teorier och det insamlade materialet från intervjuerna. Jag har gått igenom
intervjuerna och noterat de olika teman som framkommit i varje svar för att på så sätt få fram
mönstret i svaren. Det var mycket positivt att ha en viss öppenhet i intervjun. Den kvalitativa
metoden betonar att den information och data, som kan insamlas genom direkta citat är
detaljerade och innehållsrika. Målet är att kunna fånga och återge informanternas förståelse
av den verklighet de befinner sig i. Det är också viktigt att ha en god strategi, som bygger på
att de olika delarna i intervjun ska leda studien framåt. För att uppnå detta krävs det att jag
som intervjuare är påläst på ämnet och närvarande under intervjun (Larsson, Lilja &
Mannheimer, 2005)
9
2.7 Etiska överväganden
Ett flertal etiska överväganden bör beaktas vid genomförandet av en undersökning. Som
forskare måste jag följa vissa riktlinjer, som bland annat innefattar samtycke att göra en
intervju. Personen i fråga ska vara medveten om möjligheten att avbryta intervjun när utan
någon motivering (Kvale, 1997).
Jag har valt att varken namnge informanten, församlingen eller den ort individen verkar i.
Fördelen med det valet är att läsaren inte ska kunna söka upp informanten eller informanterna
och ifrågasätta deras uttalanden. Vidare bidrar informanternas konfidentialitet till att de kan
vara hur öppna de vill, utan att kritiseras och ifrågasättas. Jag frågade också om jag fick
tillåtelse att spela in intervjun, vilket alla gick med på. Dessutom informerade jag dem om att
min handledare eventuellt kommer att vilja ta del av materialet och att det kommet att
förvaras på en säker plats. Utöver detta har alla uppgifter och all information hanterats
konfidentiellt. Andra etiska överväganden som jag haft i åtanke är att jag har format studien
efter eget intresse och skildrat information som inhämtas med fokus på att besvara uppsatsens
frågeställningar och syfte. Detta kan ha medfört att viss information har uteslutits.
2.8 Validitet, Reliabilitet och Generaliserbarhet
Frågor kring reliabilitet och validitet är mycket diskuterade inom den kvalitativa forskningen.
Det finns dock vissa svårigheter med dessa begrepp, då den kvalitativa forskningen både är
ett mätinstrument och en tolkning av insamlad data. Reliabiliteten är inte något som kan
fastställas på ett enkelt och tydligt sätt i kvalitativa forskningsmetoder, eftersom det inte görs
någon direkt mätning utan främst beskrivningar av ett fenomens kvalitéer. Då behövs inga
mätinstrument och reliabilitetsfrågan blir inte särskilt meningsfull (Larsson, Lilja &
Mannheimer, 2005). Reliabilitet kan förklaras som tillförlitligheten och mätnoggrannheten i
studien. För att öka reliabiliteten i forskningen kan flera frågor som rör samma ämne ställas
till den intervjuade. Angående kvalitativ forskning talar Kale (1997) om svarens konsistens,
innebärande att svar med samma eller liknande innehåll är besitter högre konsistens, och svar
som skiljer sig mycket åt har låg konsistens. Om konsistensen är hög ökar sannolikheten att
intervjupersonen blivit korrekt uppfattad. Enligt Grönmo (2006) handlar intervjuarens
reliabilitet om hur pålitlig tolkningen av materialet är samt hur tolkningen av data är utförd.
10
Allt material som jag har använt mig av har funnits inspelat på ljudfiler. De har använts under
hela uppsatsen och jag har haft möjlighet att lyssna på dem flera gånger för att få fram det
mest relevanta ur intervjuerna. Kvale (2006) påpekar hur utskriften av en intervju blir en
tolkning från författarnas sida.
Kvale (1997) koncentrerar innebörden av validitet till att kontrollera, ifrågasätta samt
teoretisera studien och på det sättet se om den är hållbar. Kvalitativa studier har ifrågasatts
eftersom de inte kan resultera i siffror på samma sätt som kvantitativa studier och på så sätt
jämföras med andra studier. Därför har jag varit noggrann under transkriberingen för att öka
uppsatsens reliabilitet. Jag har markerat särskilt betonade ord, speciella gester och de få
stycken där jag varit osäker på vad intervjupersonen sade eller menade för att minska risken
för eventuella feltolkningar. Grönmo (2006) uttrycker att validitet handlar om att det
insamlade materialets tillförlitlighet och hållbarhet, medan Kvale (2004) menar att författaren
kan kontrollera validiteten genom att fråga sig själv om uppsatsen mäter det som den var
avsedd att mäta.
Jag, som författare har efter bästa förmåga varit tydlig med att det som skrivs är välgrundat
och förståeligt samt att läsaren enkelt ska kunna se mina slutsatser. Under hela min
forskningsprocess har jag fått återgå till syftet och frågeställningarna, för att försäkra mig om
att jag fokuserar på rätt litteratur för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar och syfte.
Hur tillvägagångssättet och urvalsprocessen gått till är viktigt att studera för att kunna göra en
bedömning över studiens generaliserbarhet. Genom att urvalet av informanter i denna
kvalitativa studie har gjorts utifrån systematiskt urval minskar möjligheterna till
generalisering (Kvale, 1997).
För att öka generaliserbarheten i denna studie valde jag att intervjua diakoner ifrån olika
kommuner med olika befolkningsmängd. Resultatet jag förfogar över, kan inte generaliseras
till vad diakoner i allmänhet upplever eftersom jag endast har valt att intervjua tre diakoner
som är ett begränsat antal. Angående användbarheten av min uppsats kan den bidra till viss
kunskap hos informanterna och andra personer som kommer i kontakt med diakonalt arbete.
Den kan exempelvis ligga till grund för en diskussion kring diakonins situation i samhället
vid exempelvis personalmöten eller personaldagar för individer som är verksamma inom
diakonalt eller traditionellt socialt arbete.
11
3. Diakoni
3.1 Svenska kyrkans riktlinjer för diakoni och dess ämbete
Diakonin är en del av det tredelade ämbetet i Svenska kyrkan, som beskrivs i Biskopsbrevet,
där biskop och präst är de två andra delarna. I brevet beskrivs de olika rollernas profiler och
uppgifter, samt att deras uppgifter till viss del går in i varandra utan att konkurrera.
Biskopsbrevet hänvisar också till de församlingar som beskrivs i Nya Testamentet i Bibeln
och deras diakonala arbeten. Brevet betonar att diakonin är mycket väsentlig, med särskild
uppgift att inspirera och stärka medkristna till ”lyhörd medmänsklighet och uthålligt
tjänande” (Svenska kyrkan, 2010)8.
I kyrkoordningen från den 1 januari år 2000 beskrivs diakonens tystnadsplikt på följande vis.
”Den som är behörig att utöva uppdraget som diakon har tystnadsplikt i fråga om sådant
som han eller hon har fått veta under själavårdande samtal, om inte personen i fråga medger
att uppgiften får lämnas ut. Tystnadsplikten gäller inte om diakonen enligt lag ålagts att
uttala sig under ed eller om det föreligger uppgiftsskyldighet enligt 71§ socialtjänstlagen
(1980:620)”. Kyrkoordningen 32 kap 9§ (Svenska kyrkan, 2010)9
Tystnadsplikten är en del av diakonens yrkesvillkor, men den skiljer sig från prästens
absoluta tystnadsplikt. Att vara diakon betyder att vara på de ”förtrycktas” sida, exempelvis
att ge de svaga en röst inför exempelvis myndigheter. I det praktiska arbetet kan detta
innebära avvikelse från tystnadsplikten, så att diakonen ska kunna stötta den hjälpsökande på
bästa sätt (Svenska kyrkan, 2010)10.
3.2 Svenska kyrkans kontext
I kyrkoordningen från den 1 januari år 2000 beskrivs det att sedan relationen med staten
förändrades samma år är Svenska kyrkan ett trossamfund (Svenska kyrkan, 2010) 11. Kyrkans
arbete bedrivs i församlingens lokala enhet där församlingens grundläggande uppgifter är att
fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission (Lindström, 1989). Berglund
(2005) skriver att Svenska kyrkan är en organisation som är byggd på demokratisk grund och
8
http://www.svenskakyrkan.se/
http://www.svenskakyrkan.se/
10
http://www.svenskakyrkan.se/
11
http://www.svenskakyrkan.se/
9
12
har val till sina beslutande organ. Kandidaterna till posterna i valen kan ha anknytning till de
politiska partierna. Kyrkomötet är kyrkans högsta beslutade organ på nationell nivå,
stiftfullmäktige och kyrkofullmäktige är beslutande organ på regional nivå, där den
sistnämndes huvuduppgifter är att besluta om mål och riktlinjer för det arbete som bedrivs i
församlingen. Det finns också ett direktvalt kyrkoråd, där de högsta beslutande organen inom
församlingarna samlas på lokal nivå. Det regelverk som Svenska kyrkan förhåller sig till
finns i kyrkoordningen, vars syfte är att ange struktur och beslutsformer till hjälp för kyrkan
att utföra sin kallelse. Kyrkoordningen beskriver också de grundläggande uppgifterna för
församlingen, som exempelvis att fira gudstjänst, utöva mission och diakoni, där diakonen
har ett särskilt ansvar för att just de diakonala uppdragen utförs (Svenska kyrkan, 2010)12.
3.3 Att bli diakon
För att bli diakon måste det finnas en vilja hos individen att arbeta för Gud och ett intresse av
att arbeta med människor. För att bli vigd till diakon krävs det att man är döpt, konfirmerad,
medlem i Svenska kyrkan och har en examen relaterad till socialt arbete, exempelvis
sjuksköterske- eller socionomexamen. Innan den ettåriga diakonutbildningen får påbörjas
krävs det att personen har genomgått Svenska kyrkans terminslånga grundkurs, haft sex
månaders praktik i Svenska kyrkan och avklarad lämplighetsprövning. Efter att ha genomfört
diakonutbildningens alla moment och genomgått en behörighetsförklaring vigs man till
diakon av biskopen vid respektive stift (Svenska kyrkan, 2010)13.
3.3.1 Tro
Blennberger, Hansson och Stål (1999) skildrar att grunden för diakonins tjänande bottnar i de
kärlekshandlingar Jesus gjorde, som beskrivs i Bibelns Nya Testamente. Kyrkans tro på Gud
är stommen och det mest centrala i det diakonala arbetet. Tron ger en livshållning med
tjänandet i centrum och det är viktigt att arbetet utgår från tron på Gud. Andra faktorer som
påverkar arbetet är att visa barmhärtighet mot medmänniskor och att se värdet i varje
människa. Författarna menar att det är en konsekvens av att tro på Gud att tjäna människor i
nöd. Samarbetet med andra kommuner och organisationer utan religiös ståndpunkt är stort.
Det viktiga är då inte att hävda sin egen tro eller att missionera utan att vara en medmänniska
12
http://www.svenskakyrkan.se/
13
http://www.svenskakyrkan.se/
13
och att kunna se och stödja dem som inte själva kan föra sin talan, vilket är en av diakonins
huvuduppgifter.
4. Teoretiska utgångspunkter
I följande del kommer de teoretiska referensramarna som ligger till grund för denna studie att
redovisas. Dessa referensramar är bland annat de två perspektiven empowerment och
systemteori applicerade på utförande av socialt arbete. De anses vara relevanta för studien på
så sätt att olika system, i detta fall staten och kyrkan, påverkar varandra; hur de väljer att
arbeta med människor i behov av stöd, i samarbete med traditionellt socialt arbete.
Empowerment ligger till grund för analysen därför att det finns en förförståelse att kyrkan
endast skulle sätta in direkta insatser utan långvarig kontakt med den specifika klienten
ifråga.
4.1 Diakoni i samhället
Björklund, Sandahl och Stenos (2004) menar att diakonalt arbete bör utformas utifrån dagens
samhälle och att det dessutom ska vara kontextuellt. Diakoni består av flera olika slags
arbete, exempelvis förebyggande, akut, politiskt och profetiskt. Med förebyggande insatser
menar författarna att försöka minska den enskilda individens utsatthet och med akut arbete
menar de vidare att stötta den akut drabbade. Politiskt och profetiskt arbete handlar om
påverkansarbete för att förändra de strukturer i samhället som skapar människors utsatthet.
Vidare tar författarna upp att kyrkan, efter separationen med staten, har fått en friare ställning
att agera.
4.1.2 Kyrkans sociala arbete
Enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999) var det diakonala arbetet under 1800-talet
inriktat på vård och socialt arbete. Utövarna av det diakonala arbetet ville verka som
förebilder för andra välfärdsarenor som också bedrev socialt arbete. Idag sker den största
delen av de sociala insatserna i samhället inom den offentliga sektorn. Den vanligaste
inställningen bland aktörer som arbetar med traditionellt socialt arbete är att diakonin ska
vara ett komplement till insatserna den offentliga sektorn erbjuder. Detta kan enligt
författarna innebära olika saker, exempelvis att diakonins arbete kan vara ett tillägg eller en
extra resurs då den offentliga sektorn behöver det en viss tid, i form av samtal eller annat stöd
14
vid krissituationer. Kyrkan kan också vara en arena som väljs av ideologiska skäl, som
exempelvis diakoni inom sjukhuskyrkan (Blennberger, Hansson och Stål, 1999).
I en studie som Bräckström (2004) skrivit ses Svenska kyrkan som en samhällsresurs vid
katastrofer. Anledningen till detta är enligt författaren att kyrkan behandlar och kommer i
kontakt med en stor del av befolkningen genom exempelvis dop, konfirmation, vigsel och
begravning. Dessutom är Svenska kyrkan den största organisationen i det svenska samhället
som också har flest medlemmar.
Jeppsson Grassman (2001) har liknande tankar som Blennberger, Hansson och Stål (1999),
och ser kyrkan och diakoni som ett komplement till den offentliga sektorns insatser.
Författaren menar dock att diakonerna har en större valmöjlighet att själva få bestämma vart
de ska rikta insatserna. Vidare beskriver författaren att komplementbegreppet innebär att
erbjuda insatser när den offentliga sektorn inte räcker till och att kyrkan erbjuder en
valmöjlighet för befolkningen. Kyrkan har, genom att komplettera, ofta gått in med resurser
där den offentliga sektorn har gjort nerskärningar eller nedläggningar – för att fylla det behov
som den offentliga sektorn inte har förmåga att tillgodose. Författaren tar upp flera exempel
på detta, som det faktum att de går in och erbjuder försörjningsstöd och vissa former av
familjeterapi. Diakonerna kan också observera vilka grupper som är mest utsatta i samhället
och inom vilka situationer människor verkar falla utanför det offentliga sociala skyddsnätet.
De kan då motivera arbetet och själva sätta in insatser där det fattas.
4.1.3 Förförståelse av diakonalt arbete
Det finns ett flertal skrifter, avhandlingar, artiklar och böcker som tar upp ämnet diakoni. De
flesta har dock sin grund i hur diakonins teologi ser ut, samt diakonis utformning utanför
Sveriges gränser. De artiklar jag funnit beskriver främst hur kyrkans sociala arbete i andra
länder ser ut. Hungerman har skrivit artikeln ”Are Church and State substitutes? Evidence
from the 1996 welfare reform” (2005), där han skriver om hur kyrkan och andra
frivilligorganisationer har tagit över en del av det sociala arbetet i samhället efter
reformationen av det amerikanska sociala systemet under 1996. Dyrud Furman, Benson,
Grimwood och Canda (2004) har skrivit rapporten ”Education and Direct Practise at the
Millennium: A Survey of UK Social Workers”, som visar att det finns intresse för andlighet
15
och religiositet bland socialarbetare och att fler än hälften av respondenterna säger att
andlighet är en viktig del av människan.
Engel (2006) skrev avhandlingen ”Svenska kyrkans sociala arbete - för vem och varför?” om
det praktiska diakonala arbetet. Författaren har intervjuat anställda och besökare i olika
församlingar. Slutsatser som Engel (2006) kan dra är att det finns en skillnad i diskursen
mellan den diakoni som utförs i församlingar och de mål och den inriktning som lärs ut under
utbildningen och skildras i litteraturen kring vad diakoni är. Skillnaden ligger i att det är de
mest utsatta människorna som diakonin riktar sig mot, men att arbetet i praktiken riktas mot
äldre samt barn och ungdom. Dessutom tar avhandlingen upp vilka möjligheter och
utmaningar diakonin står inför, utifrån den ökade sekulariseringen i samhället. Den tidigare
forskning som har gjorts inom det diakonala området har till stor del varit forskning angående
vad som ligger bakom diakonin, såsom teologi och diakonins historia (Blennberger, Hansson
& Stål, 1999). Det har dock börjat komma allt mer forskning inom området, som bland annat
Charlotte Engels avhandling från 2006.
4.1.4 Systemteori
Systemteori är en mycket bred teori. I denna uppsats kommer fokus att ligga på det mest
centrala inom teorin. Egeland och Schjödt (1994) lyfter fram helhetstänkande som ett mycket
centralt begrepp, och menar att det – för att man ska kunna få en förståelse för helheten – bör
finnas kunskap angående de olika delarna i systemen som samverkar med varandra, men
också vilken roll delarna har var för sig. Det är alltså inte meningsfullt att fokusera enbart på
en enhet i systemet, då tanke om orsak och verkan inte fungerar som en linjär process utan att
enheterna inom systemteorin verkar cirkulärt utan tydlig början eller slut.
Enligt Öquist (2008) är teorins grundläggande tankar uppbyggda av olika nivåer, som kan
tillämpas för att förstå hur organisationer är konstruerade och hur de påverkar varandra.
Nivåerna är hierarkiskt uppbyggda vilket resulterar i att system med högre nivå påverkar de
lägre nivåernas verksamhet. Engel (2006) diskuterar kyrka och makt, där det finns en
uppfattning om att Svenska kyrkans makt i och med lagförändringen har minskat. Författaren
belyser dock att detta inte är något som kyrkan själv uppfattat. En annan viktig aspekt är
enligt Öquist (2008) att det måste finnas gränser mellan de olika nivåerna. Sådana gränser
kan vara en persons skyldigheter och rättigheter, förväntat beteende eller olika markeringar
16
av livsfaser. Dessutom kan en organisation befinna sig i flera olika system, där vissa system
har större inverkan på organisationen än andra. Trots att en organisation kan befinna sig i
flera olika system är det helheten som bildar hela organisationens system. Detta kan
exempelvis innebära att en störning i en del av systemet kan påverka hela organisationen.
Dessa påverkansfaktorer delas in i fyra analysnivåer, micro-, meso-, exo-, och makronivå.
Micronivån utgör centrum och den närmiljön organisationen befinner sig i. Mesonivån är
interaktioner mellan de olika miljöerna organisationen befinner sig i. Exonivån innefattar
förhållanden som ligger utanför organisationens direkta vardagsverklighet och det som
indirekt påverkar. Slutligen är makronivån den nivå organisationen befinner sig i men inte
kan påverka (Payne, 2002).
Öquist (2008) förklarar att om ett system ska fungera och verka mot samma mål måste det
finnas samband mellan dess olika nivåer och delar. Det är också viktigt att det finns
gemensamma, sammanbindande faktorer, som bland annat gemensamma normer och
värderingar. Dock faller ett system samman om inte kommunikationen med omvärlden
upprättas. Detta kallas för positiv entropi. Kyrkan måste marknadsföra sig för att ”överleva”
(Blennberger, Hansson & Stål, 1999). Öquist (2008) menar också att systemet måste ha ett
öppet sinne för att nå målet. Det är oklokt att ha en fast planerad väg då systemet ständigt
förändras. Istället för att ha en konstant väg menar författaren att systemet ska välja det
arbetssätt som visar sig vara framgångsrikt. Författaren menar också att ett system inte kan
pressa ett annat, men att kan olika systems beslut påverkar varandra. Det kan exempelvis
pågå en maktkamp mellan systemen, och då särskilt på samhällelig nivå. Att sträva efter att
vara på toppen kan vara bra och motiverande men samtidigt ansträngande då det pågår en
ständig kamp och viss fientlighet mellan systemen.
4.1.5 Empowerment
Empowerment har som syfte att hjälpa en individ att få makt över beslut och handlingar som
rör dennes liv. Det kan bland annat uppnås genom att minska följderna av sociala eller
personliga hinder genom att stärka självförtroendet, den egna förmågan att använda makten
och genom att flytta över makten från omgivningen till individen (Payne, 2002).
Empowerment handlar alltså om att individen ska uppnå en högre grad av självständighet och
17
kunna sätta upp sina egna mål. Detta kan ske genom att han eller hon återfår makten över sitt
liv (Nationalencyklopedin, 2010)14.
Empowerment har blivit ett viktigt synsätt när det gäller det sociala arbetets utveckling. Detta
synsätt används också inom ledarskap, exempelvis genom att motivera team att fungera
oberoende av ledarskapets kontroll. Målet för teorin är social rättvisa, ökad trygghet för
människorna samt större social och politisk jämlikhet, via kollektivt lärande och gemensamt
stöd. Dessutom är empowerment en process där människor som arbetar med socialt arbete ger
stöd åt klienterna så att de kan se alla möjligheter och tillgodose deras behov. Arbetet inriktas
då på att hjälpa klienten att fatta beslut som påverkar dennes liv. Ofta besitter individen makt
över sitt liv som denne inte själv är medveten om eller förmår utnyttja. Det blir då
socialarbetarens uppgift att uppmärksamma detta, och empowerment blir på så vis ett positivt
synsätt som belyser klientens kapacitet och handlingsförmåga i dennes situation (Payne,
2002).
Termen empowerment börjar enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999) användas allt mer
i samband med diakonalt arbete som ett alternativ till den traditionella hjälparrollen. Då syftet
är att inspirera mobilisera och ge kraft att förändra individens utsatta situation. Speer och
Peterson (2002) menar att empowerment har blivit ett viktigt mål för socialarbetare i
verksamheten, och att teorin kan tillämpas inom flera olika sociala arbetsområden. För att en
socialarbetare ska kunna hjälpa klienten att finna vägen till empowerment behöver denne ha
utbildning om organisationsstrukturer. Dessutom krävs det att socialarbetaren har egna
erfarenheter av empowerment för att kunna urskilja komplexiteten av olika intressen och
maktstrukturer som rör klienten i samhället (Leonhardsen, 2007).
14
http://www.ne.se/
18
5. Resultat och Analys
För att få kunskap och förståelse om vad diakonerna, som intervjuades, har för tankar kring
sin roll, hur de arbetar och vad det finns för likheter med traditionellt socialt arbete, kommer
de tre intervjuerna redovisas och analyseras. Uppdelningen är som tidigare presenteras
temabaserad där varje tema belyses genom påståenden från intervjupersonerna och avslutas
med en reflektion.
5.1Presentation av intervjupersonerna
Intervjun med Diakon 1 ägde rum 2010-03-22 på dennes arbetsrum. Diakon 1 är en kvinna
som är yrkesverksam i en mindre ort. Anledningen till förfrågan att intervjua just henne
berodde på att jag vill ha, som beskrivs i urvalet tre personer ifrån olika kommuner för att få
en sådan stor omfattning som möjligt. Diakon 1 är utbildad socionom och diakon och har
arbetat som diakon i 5 år samt i samma församling i 5år. Hennes arbetsuppgifter är främst
riktad mot äldre där hon försöker skapa mötesplatser genom exempelvis soppluncher.
Intervjun med Diakon 2 ägde rum 2010-03-29 på dennes arbetsplats. Diakon 2 är en man som
är yrkesverksam i en stor kommun. Diakon 2 och har en socialarbetarutbildning med social
omsorgsinriktning och har arbetat som diakon i 20 år och i samma församligt i 6 år. Hans arbete är
främst inriktat mot hemlöshet och missbruk.
Intervjun med Diakon 3 ägde rum 2010-03- 29 via telefon på grund av geografiskt avstånd och
tidsbrist. Diakon 3 är en kvinna som är yrkesverksam i en mellanstor kommun och har en diakon,
socionom och chefutbildning. Hon har varit utbildad diakon i 15 år och verksam i en och samma
församling i 10 år. I hennes församlingsarbete bedrivs bland annat samtalsmottagning, även samtal för
barn vars föräldrar har eller har haft en psykisk ohälsa, missbruk eller använder sig eller har använt
sig av våld. De bedriver också soppluncher för äldre samt fritidsgårdsverksamhet.
5.2 Diakoni beskrivet ur diakonens ögon
Om jag samtalar med en person, som inte vet vad jag arbetar med, beskriver
jag diakoni och diakonalt arbete som socialt arbete på kyrklig grund.
Likheter som jag kan se med socialt arbete är att vi båda möter människor
och försöker se till deras bästa, medan skillnaden är den andliga
dimensionen, som ger extra kraft. Jag skulle också säga att det som skiljer
oss ifrån ”socialtanterna”, är att vi inte utför någon myndighetsutövning.
(Diakon 1)
19
Jag skulle definiera diakoni som arbete på kristen grund och att man ska
vara till hjälp för alla människor, som har någon utsatthet. Det som skiljer
diakonalt arbete mot socialt arbete är att jag, som diakon, kan ”go between”.
Jag kan samtidigt ha en individ i samtal, samtidigt som vi umgås i
församlingslivet. Jag tror att man kommer närmare personen och får på så
sätt en större och rikare förståelse för dennes problematik. (Diakon 3)
Rollen som stödjare för de svaga grupperna i samhället är det, som kännetecknar diakonernas
arbete. Diakoni kan dessutom liknas med traditionellt socialt arbete. Det finns dock
skillnader, då alla diakoner berättar om att de möter människor på ett annat vis, exempelvis
som en informant uttrycker, att den även möter individer i andra sammanhang än i
”hjälparrollen”. Dessutom uttrycker diakonerna att de upplever och känner en viss frihet i och
med att de inte utövar någon myndighetsutövning, i samma bemärkelse som socialarbetare
gör.
5.3 Diakonernas utbildning och erfarenhet
Jag har en socionomutbildning, som har gett mig en bra grund, eftersom jag
träffar så mycket personer på så många olika ställen, ger det mig en bra och
bred kompetens. (Diakon 1)
Jag har en socialarbetarutbildning med social omsorgsinriktning. Den känns
bred och nästan som en socionomutbildning, då vi läste bland annat
handikappsvetenskap och hade en chefinriktning. (Diakon 2)
Jag har en bred erfarenhet, eftersom det är en bredd kyrkan står för. Jag har
inte någon ”nisch” på samma sätt, som en socialarbetare. Jag har en större
upptagningsarena, eftersom till mig kommer folk frivilligt och det tror jag
påverkar mötet mycket. Jag har samma kompetens som en socialarbetare i
grunden, eftersom jag har en socionomutbildning. (Diakon 3)
Alla tre informanter har en eller flera utbildningar, som har gett dem den kompetens de anser
sig behöva i arbetet. Två av informanterna har en socionomexamen och en har en liknande
examen, som den aktuella diakonen såg som bredare än socionomexamen. Diakon 3 uttrycker
att denna möter människor i olika sammanhang med olika problematik. Dessutom menar
20
diakonen att eftersom kyrkan har en stor upptagningsarena och inte har någon särskild
inriktning, har det skapats en bred kompetens hos den aktuella diakonen.
Reflektioner
Det diakonala arbetet, som informanterna bedriver, är likt socialt arbete på många sätt
exempelvis samtal och stödjande. Informanterna menar att arbetet de bedriver kan liknas vid
socialt arbete på många sätt, då de båda två försöker skapa samlingsplatser för människor.
Dessutom har diakonerna en uppgift att rikta kärleksgärningar särskilt mot socialt utsatta
människor. Flera informanter uppger att de har en kallelse att ingripa och stödja människor,
vilket också beskrivs i Kyrkoordningen (Svenska kyrkan, 2010)15.
Enligt Nationalencyklopedin (2010)16 beskrivs diakoni som kyrkans själavård och omsorg
samt omsorgen om den enskildes andliga välbefinnande. En av informanterna beskriver att
det är skönt att de kan erbjuda något mer än just den omvårdande delen. En annan av
informanterna menar att den upplever att som diakon kommer denne närmare en eventuell
klient då man även kan umgås i församlingslivet. Detta kan kopplas samman med ett av de
tre ord Levenstam (1981) beskriver diakonin, nämligen tjänandet. Det innefattar bland annat
att man ska leva som en medmänniska och stödja om det behövs inte endast utöva social
omsorg som myndighetsperson. Flera av de intervjuade personerna uttrycker, att de inte
utövar någon myndighetsutövning, på samma sätt som en socialarbetare gör. De regelverk
Svenska kyrkan och diakonerna dock måste förhålla sig till är kyrkoordningen där det bland
annat står om att diakonerna har ett särskilt ansvar för att det diakonala uppdraget utförs i
församlingen. I kyrkoordningen beskrivs också diakonens tystnadsplikt.
Angående frågor om kompetens och utbildning uttryckte sig samtliga informanter att de inte
känner att de saknar någon kompetens. Svenska kyrkan (2010)17 beskriver hur det går till att
bli diakon, vilket är en mycket omfattande process. För att få utbilda sig till diakon krävs det
att personen ifråga har en viss grundkunskap om socialt arbete, som denne fått exempelvis
genom en socionomexamen, sjuksköterskexamen eller annan examen, som kan liknas med
dessa. Dessutom krävs Svenska kyrkans grundkurs, en praktikperiod på sex veckor vid
Svenska kyrkan samt en lämplighetsprövning.
15
http://www.svenskakyrkan.se/
http://www.ne.se/
17
http://www.svenskakyrkan.se/
16
21
5.4 Diakonalt arbete
Vi bedriver, i denna församling, främst arbete med äldre. Vi försöker skapa
samlingsplatser i form av exempelvis soppluncher, där vi för en dialog med
dem utan tidspress. Mötesplatser skapar också de, som arbetar med socialt
arbete, men det är nog mer hajpat. Vi har mer tid och har inte samma
stressfaktorer. (Diakon 1)
I vår församlig bedriver vi samtalsmottagning, även samtal för barn vars
föräldrar har eller har haft en psykisk ohälsa, missbruk eller använder sig
eller har använt sig av våld, där vi skapar en samlingspunkt för barnen. Vi
har också soppluncher för äldre och bedriver fritidsgård. Att skapa
samlingsplatser för människor, liknar visst socialt arbete och självklart
samtalen som vi har. Det som däremot skiljer oss emellan, är att jag inte
lyder under samma regler, eftersom människor kommer till mig frivilligt.
Jag behöver exempelvis inte ha föräldrars godkännande vid samtal och så
vidare. Jag tror att detta kan ses som gränslöst, men jag skulle vilja påstå att
det är den gränslösheten, som gör diakonalt arbete möjligt och att vi kan
hjälpa människor på andra nivåer. (Diakon 3)
Det kan tydligt ses att kyrkan bedriver liknande arbete som görs i traditionellt socialt arbete.
Dock finns det vissa skillnader som exempelvis att de olika församlingarna har lite olika
inriktningar. Diakon 3 beskriver att dennes arbete kan ses som gränslöst av socialarbetare,
men beskriver att det är just den gränslösheten som gör att de kan arbeta som de gör.
Vårt arbete bestäms genom behov, vad kyrkoheden bestämmer och mitt eget
intresse. Det blir en kombination utav detta som påverkar. Dessutom lovar
vissa personer när de vigs av biskopen till diakon att rikta in sig på något
speciellt. Församlingen har också en policy som jag följer. (Diakon 1)
Först så är det kyrkorådet som bestämmer sedan går det vidare till
kyrkoherden och sedan till mig. Givetvis har man då behov i tankarna, när
det bestäms vad vi ska arbeta med. (Diakon 3)
Det är tydligt att det finns tre faktorer, som påverkar innehållet i det diakonala arbetet. Det är
behov, högre organ som bestämmer samt diakonens eget intresse.
22
Det är ju så att jag, som diakon, inte vet vad jag möter för människor. Då
kan jag ju inte neka en person, som kommer vill ha hjälp. Jag är satt här för
att vandra med dem, tills att de kan vandra själva. Det är lite empowerment.
(Diakon 2)
Mitt arbete riktar sig till alla, oavsett tro. Visst faller vissa personer i mellan,
vilket jag tror beror på att det finns förutfattade meningar, om att kyrkan
håller på med ”smygevangelisering” och då kan det bli problem. För det är
ju inte min avsikt, dock upplever jag att detta sker mycket sällan. Personer
som vi möter har aldrig problem, med att jag kommer ifrån kyrkan. Om min
hjälp inte skulle räcka till, så skickar jag dem till andra sociala aktörer.
(Diakon 3)
Det är för diakonerna oviktigt om en individ är medlem i Svenska kyrkan eller inte. De anser
att det är viktigare att fokusera på att hjälpa personen, då det är en diakons uppgift att bland
annat hjälpa sina medmänniskor. Dessutom säger samtliga diakoner, att om deras kompetens
inte är tillräcklig, skickar de vidare personen till en annan social aktör.
De som hamnar utanför mitt område, är ofta personer som inte är
medlemmar av Svenska kyrkan. Ofta fångas personer upp genom kontakter.
De som då hamnar utanför, blir de som inte är med i kyrkan på något sätt,
exempelvis vid gudstjänster, eftersom att vi inte har någon marknadsförning
av kyrkans tjänster. (Diakon 1)
Det är enkelt att kolla upp vem som är medlem eller inte och det gör jag
bara då vi delar ut fondmedel, som exempelvis ett bidrag så att en familj,
som vill åka på en semester, kan åka. Då nekar jag icke-medlemmar, men
annars så nekar jag inga grupper. Man får fråga sig vad som är viktigt och
värdefullt? Att neka någon hjälp eller finnas där? (Diakon 2)
Kyrkans arbete riktar sig till alla, oavsett medlemskap, tro eller annan bakgrund.
Trots detta hamnar vissa utanför kyrkans ramar, då en av diakonerna påstår att de
som oftast tar del av de hjälpinsatser, som kyrkan har att erbjuda, är medlemmar
och aktiva gudstjänstbesökare.
23
Jag anser att mitt handlingsutrymme är begränsat. Jag hade önskat att det
var större, så att jag skulle få större utlopp för min kreativitet. Dessutom
tycker jag, att kyrkoherden inte tar tillvara på min kompetens. (Diakon 1)
Jag tycker att jag har extremt fria händer. Jag kan arbeta med det jag brinner
för och jag får lägga upp mitt arbete själv. Det är bara två gånger under mina
år som diakon, under min kyrkoherde, jag har fått tillsägelse att avbryta det
jag håller på mer. (Diakon 2)
Det är relativt spridda uttalande angående handlingsutrymme. Diakon 1 påstår att det är
begränsat och att denne har en önskan om att få större utrymme, för egen kreativitet och
kompetens. Medan en annan (diakon 2) uttrycker att den har ett stort handlingsutrymme och
att den kan och får göra det som är till hjälp för en individ, om den samtidigt har en dialog
med kyrkoherde och kollegor. Dessutom uttrycker diakon 2 att arbetstiderna är fria.
Reflektioner
Empowerment börjar, enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999), allt mer användas i
samband med diakonalt arbete som ett alternativ till den traditionella hjälparrollen. Syftet är
att inspirera, mobilisera och ge kraft att förändra individens utsatta situation. Denna term
uttrycker en av informanterna särskilt att denna arbetar efter, det vill säga att kunna hjälpa
individen, att stå på egna ben. Diakonerna lägger ner relativt mycket tid på klienterna och
detta är ett av huvudsyftena med deras arbete det vill säga att leva som en medmänniska. Det
framkom inte direkt under intervjun men ändå indirekt i ett uttalande om att diakonerna
arbetar utifrån empowerment att det fanns en viss frustration hos informanten vilket kan
tolkas som att denne är frustrerad på de fördomar som finns mot kyrkan. Exempel på
fördomar är att kyrkans arbete och diakoni endast skulle sätta in direkta insatser till en
person, utan arbeta med långsiktiga lösningar för klienten där personen inte behöver göra
något på, vilket enligt informanten är felaktigt. Samtliga informanter uppger att hur deras
arbete bestäms och var resurserna läggs, beror på tre komponenter det vill säga behov eget
intresse och vad kyrkorådet bestämmer. Detta kan kopplas samman med vad Svenska kyrkan
(2010)18 uttrycker, att en diakons uppgifter kan variera bland annat beroende på de lokala
sociala behoven och prioriteringarna som diakonen själv har eller gör.
18
http://www.svenskakyrkan.se/
24
Engel (2006) skriver att diakonalt arbete utgår från kyrkans egna stadgar och befolkningens
förväntningar. Dessutom riktas arbetet till människor i utsatta situationer, såsom missbruk,
hemlöshet och kriminalitet. Författaren menar dock, att det sällan är detta som är det centrala
i diakonin, i stället riktas arbetet ofta mot allmänheten. Denna slutsats kan ”styrkas”, genom
informanternas uttalanden. De ser mycket till församlingens behov och önskemål angående
vad den vill att diakonen ska arbeta med såsom sorgegrupper, fritidsgårdar och soppluncher.
Samtidigt som de också kommer i kontakt med de människor som Engel (2006) påstår att
arbetet bör riktas mot. En av informanternas församling arbetar, bland annat, med hemlöshet.
Två av diakonerna beskriver att de har ett relativt stort handlingsutrymme och att de får
arbeta, så att det gynnar den enskilda individen och kan planera arbetstiden efter detta. Detta
måste dock chefer och annan personal vara medvetna om vilket kan kopplas till vad Berglund
(2005) skriver om att kyrkan är en organisation som är byggd på demokratisk grund med
flera beslutfattande led och har val till sina beslutande organ. Det är inte endast kyrkoherden
som ska se till att arbetet sker på rätt grunder och att diakonerna gör sitt jobb utan också
högre organ. Enligt systemteorin som beskrivs av Öquist (2008) är det viktigt för de som
ingår i en organisation exempelvis kyrkan att vara medvetna om och ha förståelse för hur
hierarkin ser ut, så att de på bästa sätt kan samverka inom organisationen. Detta kan kopplas
till handlingsutrymmet som diakonerna upplever, då de till relativt stor del kan bestämma när
de vill arbeta men att de också måste få ett godkännande från kyrkoherden.
5.5 Diakonalt arbete i församlingen
Jag anser att diakoni är viktigt, för att ett behov finns, till exempel nu med
alla arbetslösa och alla 40-talister nu som går i pension så att de har något
att göra och att vi kan erbjuda hjälp om det så behövs. (Diakon 1)
Jag ser att det finns ett behov för ungdomar av, att de vill prata med någon,
prata om livsfrågor och det tycker jag att vi kan erbjuda då vi har tid att
lyssna under relativt enkla former. Vi är tydliga med att inte pracka på
någon en tro, utan vi lyssnar och ger stöd. (Diakon 2)
Det som jag kan se, är att människor är ensamma, ensamma med sina
tankar, sina funderingar och frågor. De har ingen att be om råd och om de
inte ingår i ett tydligt system blir de också ensamma, eftersom de inte
25
upplever att de får någon uppbackning och det är då vi diakoner kan komma
in med hjälp och stötta upp. (Diakon 3)
Alla diakoner menar att diakoni är viktigt och att det finns ett behov. Behoven finns i olika
åldersgrupper, men genomgående är att de individer, som tar hjälp av diakonin, oftast vill ha
någon att tala med, inte bara om trosfrågor utan om livsfrågor i stort. Dessutom har
diakonerna, som de uttrycker det, möjlighet att samtala utan tidspress. Annan hjälp som
diakonen har att erbjuda är att bryta den ensamhet som individer känner då de inte ingår i ett
naturligt system.
Vi har inget samarbete mer än på äldreboendena. Orsaken till det beror på
att jag upplever att socialsekreterarna inte vill samarbeta, på grund av deras
sekretess. Jag får hela tiden övertyga dem att jag inte vill snoka, utan att jag
vill hjälpa och när man har gjort denna övertygelse, så kan vi samarbeta,
men det är svårt. Vi får, som sagt, hela tiden övertyga om, att vi inte bara är
snälla hjälptanter, som vill gulla. (Diakon 1)
Vi har ett bra samarbete med socialen. Vi samarbetar i arbetet med de
hemlösa, då delar vi på bemanningen med kommunen, Röda korset och
frikyrkor. (Diakon 2)
Vi samarbetar med psyk, försörjningsdelen, ungdomsteam, där alla är måna
om ett tätt samarbete. (Diakon 3)
Diakon 2 och 3 har ett tätt samarbete med andra sociala aktörer, där båda arenorna
värdesätter samarbetet. Diakon 1 skulle vilja se, att samarbetet med andra sociala aktörer
skulle vara bättre. Diakonen menar vidare att samarbetet också skulle kunna bli bättre, om
färre fördomar skulle finnas mellan arenorna.
Skillnaden som vi märker, är att vi inte får samma resurser som förut. Det
beror bland annat på att medlemmantalet minskar. Vilket leder till att
skatten minskar. Vi når inte heller ut till skoleleverna på samma sätt som
förut, då man är rädd att vi ska pracka på ungarna något. (Diakon 1)
Jag tror att kyrkan, inte är riktigt medveten, om vad som har hänt, men jag
kan se, att de ekonomiska resurserna har minskat något. (Diakon 2)
26
Nej, det har inte påverkat oss. Vi har i denna kommun sedan länge, sålt våra
tjänster till kommunen. (Diakon 3)
Den nya lagstiftningen, som trädde kraft den första januari år 2000, har påverkat de tre olika
församlingarna på olika sätt. Två diakoner (1 och 2) uttrycker att de har märkt vissa
ekonomiska svårigheter. En av dessa (diakon1) berättar att medlemmantalet har minskat en
del och den tredje kan inte se någon förändring alls.
Reflektioner
Levenstam (1981) menar att diakoni inte hade någon större roll i samhället under 1800-talet,
utan att man istället utförde något, som författaren beskriver som ”vardagsdiakoni”. Detta
står i motsats till dagens samhälle. Diakonerna uttrycker, att människor känner sig ensamma
och inte har någon att tala med om livsfrågor, angående livet i stort eller trosfrågor, vilket
diakonerna uttrycker att de kan erbjuda. Enligt Blennberger, Hansson och Stål (1999) sker
den största delen av de sociala insatserna, i samhället inom den offentliga sektorn. Den
vanligaste inställningen bland aktörer som arbetar med traditionellt socialt arbete är att
diakonin är ett komplement till insatserna den offentliga sektorn gör. Detta behöver inte
stämma överens med verkligheten då diakonen uttrycker att de har en mycket stor
upptagningsarena.
Angående samarbetet mellan diakoni och traditionellt socialt arbete, uttrycker två av
informanterna, att det skulle kunna vara mycket bättre, eftersom de verkar sida vid sida och
egentligen har samma mål och till viss del påverkar varandra. Öquist (2008) menar, utifrån
systemteorin, att trots att diakonalt och traditionellt socialt arbete, kan påverka varandra, kan
de inte pressa den andre till något. Den enes beslut kan dock påverka den andra. Diakonerna
beskriver att det skulle få en mycket positiv utgång, om de skulle börja samarbeta med den
offentliga sektorns insatser. En viss konkurrens skulle dock kunna uppstå mellan de olika
”systemen”, då de båda, exempelvis, skulle sträva efter att befinna sig på toppen.
Engel (2006) diskuterar, i sin avhandling, om ämnet kyrka och makt. I avhandlingen finns en
uppfattning att, i och med lagförändringen, har Svenska kyrkans makt minskat. Påståendet att
lagförändringen, som trädde kraft år 2000, har förändrat kyrkan drastiskt, håller inte
diakonerna med om. Det har dock skett vissa förändringar, bland annat, har den ekonomiska
27
delen påverkats, när forna medlemmar väljer att kliva ur kyrkan och därmed sluta betala
kyrkoavgift.
Frågor angående vem diakoners arbete riktas mot och vilka som hamnar utanför dessa
”ramar” kan kopplas samman med en studie, som Bräckström (2004) har gjort. I studien
påvisades, att Svenska kyrkan kan ses, som en samhällsresurs vid katastrofer. Anledningen
till detta, menar författaren, är att kyrkan behandlar och kommer i kontakt med en stor del av
befolkningen, genom exempelvis dop, konfirmation, vigsel och begravning. Dessutom är
Svenska kyrkan den största organisationen, med flest medlemmar, i Sverige. Flera av
diakonerna uppgav, att deras upptagningsarena är så stor, att den täcker de flesta
befolkningsgrupper.
5.6 Diakonernas tro och teologiska uppfattning
Vi brukar säga såhär, kollegor emellan, att det som skiljer oss och
socialarbetare, är att vi vet att vi inte är ensamma. Jag har en till som kan
hjälpa mig och som kan vägleda. (Diakon 1)
Vårt arbete skiljer sig inte så mycket. Vi har samma människosyn som
socialtanterna. Jag menar, vi tycker och har som utgångspunkt att alla är lika
värda, men den största skillnaden är att jag kan tala om min tro i mitt arbete.
Jag kan också be för personen. Visst kan en socialtant göra det, men jag kan,
som sagt, göra allt öppet. (Diakon 2)
Jag upplever inte att personer har problem med att jag har en tro. Det tror
jag beror på, att kyrkan är så pass tydlig med trosfrågan. Jag har ju gjort ett
aktivt val att bekänna mig som kristen. (Diakon 3)
Tron har ingen större betydelse i arbetet med människor, då diakonerna tror att de har samma
människosyn, som en traditionell socialarbetare. Två informanter (diakon 1och 2) uttrycker
däremot, att tron och det andliga kan ge styrka och kraft samt att de kan praktisera sin tro
öppet om klienten ger sitt samtycke.
Reflektioner
Att tron är en drivkraft för diakonerna, framkommer i intervjuerna. Det är den största
skillnaden mellan diakonalt och socialt arbete enligt informanterna. Blennberger, Hansson
28
och Stål (1999) menar att tron är stommen, för det diakonala arbetet. Vissa av informanterna
påstår dock, att det mest centrala är vikten av att se människorna och upprätta relationer med
dem. En konsekvens av tron, blir alltså att förmedla kristenhetens kärleksbudskap.
Blennberger, Hansson och Stål (1999) fortsätter med att tron är en livshållning, med
tjänandet i centrum, för diakonerna vilket också informanterna själva framhåller som grunden
för sitt arbete.
Blennberger, Hansson och Stål (1999) menar vidare att andra faktorer, som är viktiga i
arbetet, är att visa barmhärtighet mot medmänniskor och att se värdet i varje människa. Detta
är något, som flera av informanterna är noga med att peka på. Författarna menar att det är en
konsekvens av tron på Gud att tjäna människor i nöd. Detta gäller alla troende men speciellt
kyrkan, som verkligen har möjlighet att hjälpa dessa människor.
Det diakonala arbetet utgår från kyrkan, men informanterna berättar att de även arbetar med
grupper och människor med annan religiös uppfattning. Samarbetet är stort med kommuner
och andra organisationer som inte heller de har någon religiös ståndpunkt. Det viktiga är då
inte att hävda sin egen tro eller missionera utan att vara en medmänniska som kan se och
stödja dem, som inte själva kan föra sin talan vilket enligt Blennberger, Hansson och Stål
(1999) är en av diakonins uppgifter. Diakonerna menar dock att det är skönt att ha en tro som
för dem innebär att de kan slippa vara ensamma och ha någon annan att luta sig tillbaka mot.
Dessutom uttrycker en av informanterna att det kan vara skönt, att be för klienter om de
samtycker till det.
5.7 Diakonins verkan och framtid
Ständigt brottas man med frågan liksom. Varför? Men så ibland ”ramlar” det
in en människa här, som är i behov av stöd av mig just då och det är det som
gör mitt arbete så fint, när en människa kommer klockan 21.00 och jag kan
hjälpa honom eller henne. (Diakon 1)
Ja, mitt arbete är viktigt, människor behöver en andlig dimension och det
kan vi erbjuda. Dessutom skulle diakoni bli fattigt, utan diakonalt arbete. Vi
kan samtala med människor om livs- och trosfrågor under ingen tidspress
alls och det tror jag inte att någon annan aktör kan erbjuda. (Diakon 2)
29
Kyrkan skulle inte existera, om det inte fanns diakoni, eftersom den utgår
ifrån att vi ska hjälpa varandra, våra medmänniskor och förmedla
kärleksbudskapet. Det är diakoni. Vi kan exempelvis inte ha varken en
församling eller kyrka, om det inte finns diakoni. Vi diakoner står inte
ensamma, med att förmedla diakoni. Det är allas ansvar. (Diakon 3)
Samtliga informanter är enade om att diakoni är viktigt. Diakon 1 uttrycker, att det ibland
finns tider, då den frågar sig, varför den arbetar som diakon. När informanten sedan får
möjlighet att hjälpa en individ, blir dennes syfte tydligt. Diakon 2 säger, att det är viktigt med
diakoni, eftersom det inte finns någon annan aktör som erbjuder samtal om tro och andlighet.
Den tredje informanten (diakon 3) beskriver att kyrkan är beroende av diakoni och att alla i
församlingen är skyldiga, att förmedla det diakonala budskapet.
Jag tror att vi kommer i framtiden att få mer samarbete med andra
organisationer och kommunen. Trycket på kyrkan kommer att öka, då vi
kommer att satsa mer på marknadsföring. Jag ser att vi kan vara med att
starta dagis, vårdhem, förskolor och fritidsgårdar. Alltså sådant som har mer
med människan att göra och att vi blir en aktör, som är mer serviceinriktad.
Dock tror jag, att vi kommer att få tampas med ekonomin. (Diakon 1)
Vi i vår församling talar om att starta olika verksamheter i framtiden, som
exempelvis fritidsgårdar, dagis, äldreboenden, begravningsbyråer och så
vidare, men för att göra det så måste vi samarbeta med andra aktörer, där vi
inte har den kunskapen som krävs. Jag tänker då på barnskötare till dagis,
undersköterskor och sjuksköterskor till äldreboendena. Det hinder, som jag
kan se, är att segregationen kan göra det svårt för oss. Dessutom kan det bli
som så, att det läggs alldeles för stort ansvar på kyrkan, då staten räknar
med, att vi ska gå in där de saknar resurser. (Diakon 2)
Jag hoppas på i framtiden att vi samarbetar, med andra sociala aktörer och
hålla fast vid dem vi har idag och att vi inte ska säga nej till några eventuella
samarbetspartners, om inte deras ideologi strider mot Svenska kyrkans tro,
då ska vi istället göra aktivt motstånd. Jag ser att kyrkans möjligheter är
större än problemställningarna eller hinder. De finns bara i personens eget
huvud och det är där de verkliga problemen finns, inte i mötet med
människor. (Diakon 3)
30
Framtidsvisionen, som alla diakonerna har, är att de vill samarbeta med andra sociala aktörer.
Vissa har förhoppningar på att kyrkan ska marknadsföra sig och exempelvis starta dagis,
förskolor, begravningsbyråer och så vidare, då i samarbete med andra som besitter
kompetens för att utföra arbetet. Två av informanterna (diakon 1 och 2) talar om ekonomi
och segregation, som hinder för denna utveckling, medan diakon 3 menar, att det finns mer
möjligheter än hinder i framtiden.
Reflektioner
Engel (2006) skriver, att de anställda i kyrkan anser, att det diakonala arbetet är en mycket
betydelsefull del av församlingsarbetet. Även informanterna menar att diakonin är en viktig
del av kyrkans verksamhet och en av informanterna menar, att kyrkan inte skulle existera om
diakonin inte fanns. På frågan angående framtiden säger diakonerna bland annat att de
hoppas på att kyrkan ska skaffa sig fler samarbetsaktörer och att kyrkan ska finnas som en
starkare social aktör. Det skulle kunna vara en möjlig utveckling, utifrån uttalanden i artikeln
”Are Church and State substitutes? Evidence from the 1996 welfare reform” (2005) av
Daniel Hungerman, där det beskrivs att efter det amerikanska sociala systemets reform har
kyrkan och andra frivilligorganisationer tagit över en del av det tidigare statliga sociala
arbetet. Denna utveckling skulle säkerligen kunna äga rum även i Sverige om ett större
samarbete kan uppnås mellan diakonin och den statliga sociala verksamheten. För att
samarbetet, mellan diakonalt och statligt socialt arbete ska bli bättre och mer berikande
menar Öquist (2008) utifrån systemteorin att organisationerna måste verka mot samma mål
samt ha samma normer och värderingar. Detta är viktigt eftersom kyrkan inte bör inleda
samarbete med aktörer som har en ideologi som strider mot Svenska kyrkans tro. En diakon
var mycket noga med att ett sådant samarbete skall undvikas och uttrycker en vilja att aktivt
göra motstånd, om detta skulle bli aktuellt.
31
6. Slutdiskussion
Uppsatsens syfte är att få kunskap om och analysera diakonalt arbete, utifrån
yrkesverksamma diakoners erfarenheter och upplevelser, inom ramen för kyrkan, i det
traditionella sociala arbetets kontext. Dessutom ville jag undersöka om lagförändringen år
2000, har påverkat det diakonala arbetet. Intervjuerna med diakonerna har gett mig en inblick
i, hur socialt arbete kan bedrivas utifrån en kyrklig och kristen grund. Diakonerna utför ett
mångskiftande arbete. Grunden till det diakonala arbetets utförande är, till stor del, präglat av
vilka behov som finns och diakonens egna intresseområden.
Det framkommer i denna studie att faktorer som präglar det diakonala arbetet framförallt är
vilka möjligheter och problem som finns i närheten av kyrkan, där diakonen arbetar.
Diakonernas egna intressen och personliga kunskapsområden är andra viktiga faktorer.
Svenska kyrkans riktlinjer såväl som diakonens egen tro på att leva som en medmänniska och
tjäna den ”lilla” människan, ligger grund till det diakonala arbetet. Detta tror jag bidrar till, att
människor väljer att inte att söka hjälp av de diakonala medlen trots att diakonerna är
noggranna med att inte tvinga sin tro på vare sig hjälpsökande eller samverkanspartners.
Angående frågan om hur diakonernas arbete generellt ser ut och vad som påverkar dess
utgångspunkt, beskriver diakonerna att arbetet till stor del består av samtal som beroende på
personens behov leder till emotionellt och resursmässigt stöd. Stödet har som mål att
personerna, som söker stödet ska stärka sin självkänsla och livskvalitet. Detta kan kopplas till
resonemangen Blennberger, Hansson och Stål (1999) för om empowement. Dessutom präglas
det diakonala arbetet av tjänandet och att tjäna medmänniskan. Vidare är omsorg, lyhördhet
och stöd viktiga delar av arbetet.
Det har varit mycket intressant och givande att få ta del av diakonernas syn på diakonalt
arbete och deras erfarenheter inom ämnet. Det arbete som utförs i kyrkan tror jag redan idag
är ett stort komplement till det privata och statliga sociala arbetet men kyrkans arbete skulle
kunna bli ett ännu viktigare komplement genom ett större samarbete med övriga sociala
aktörer. Kyrkans arbete kan ge individer som inte får eller vill söka hjälp av socialtjänsten
ytterligare en hjälparena. Jag tror dock att det finns mycket fördomar om att diakonalt arbete
och diakonerna främst skulle utföra någon form av mission det vill säga att sprida
kärleksbudskapet om Gud istället för att fungera som socialt stöd.
32
Många skulle tjäna på att kunskapen och förståelsen för kyrkan som aktör inom det sociala
arbetet, skulle öka. Jag tror att det är viktigt för Svenska kyrkan att värdera diakonalt arbete
högt och marknadsföra sig då kyrkans diakonala arbete är värdefullt. Diakonins betydelse kan
främst kopplas till dess öppenhet men dessutom skapar den mötesplatser och gemenskap.
Diakonin fungerar som ett komplement till annat socialt arbete men jag skulle vilja påstå att
diakonin skiljer sig från annat socialt arbete, då diakonin också har själavårdande och viss
existentiell inriktning. Diakonerna påstår dock inte att de vill konkurrera med den offentliga
sektorns insatser, utan att de istället vill samverka mot en bättre välfärd.
Denna uppsats bygger på kvalitativa tolkningar det vill säga mina tolkningar av det
intervjupersonerna beskrivit. Jag som författare har ett eget intresse och en förförståelse för
ämnet diakoni. Detta kan ha bidragit till en större förståelse för vad intervjupersonerna
redogjort för. Jag har under arbetets gång reflekterat över och gjort ett medvet val att
resultatet inte ska påverkas av mitt eget intresse på så sätt att mitt författarskap blir allt för
påtagligt.
För att kunna generalisera och få en större bredd på resultatet hade det varit positivt om fler
diakoner hade intervjuats. Intervjufrågorna och de teman jag använde mig av var
allomfattande, vilket har bidragit till att perspektivet är övergripande. Under intervjuerna med
informanterna fanns klara likheter och skillnader i uttalandena. Skillnaderna kan ha gett
resultatet en bredd men kan samtidigt ses som en brist i uppsatsen då resultatet tenderar att
vara ytligt.
Jag som blivande socionom kommer antagligen arbeta inom en verksamhet som bedriver
myndighetsutövning. Detta arbete skiljer sig från diakonernas som inte upplever att de är
styrda av regler för deras verksamhet. De har istället stora möjligheter att påverka innehållet i
församlingens diakonala arbete. Jag hoppas att jag kommer att kunna dra nytta av det jag lärt
mig, om diakonernas arbete i min framtida yrkesroll. Vidare önskar jag att jag får möjlighet
att samarbeta med kyrkan och kan dra nytta av det diakonala arbete, kyrkan och diakonerna
erbjuder.
Under processen har det framkommit, att det finns sparsamt med forskning, om diakonalt
arbete i Svenska kyrkan. Hur det diakonala arbetets koppling till traditionellt socialt arbete
ser ut har det forskats ännu mindre om. Det finns däremot en uppsjö av material angående
33
diakonens teologiska grund. Detta har medfört svårigheter, att finna vetenskapligt material,
med olika infallsvinklar, angående diakoni. Denna uppsats kan, trots sin ringa omfattning,
alltså bidra till ökad kunskap om diakonalt socialt arbete. Tillsammans med Engel (2006)
anser jag som jag också nämner i inledningen att det fattas och behövs ytterligare forskning
om hur diakoni och diakonalt arbete förhåller sig till traditionellt socialt arbete.
34
Referenslista
Litteratur
Berglund, C. (2005). Svenska kyrkan -Tro och tradition. Stockholm:
Verbum förlag AB.
Björklund K, Sandahl C, Stenow H (2004). Exposure: att utsätta sig för andras utsatthet.
Lund: Arcus
Blennberger, E., Hansson J, M och R Stål. (1999). Diakoni-teologi,
ideologi, praxis. En inventering av diakonins kunskapsområden. Tro & Tanke
1999:2. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd.
Bäckström, A (2001)
Svenska kyrkan som välfärdsaktör i en global kultur Verbum
Stockholm
Egeland, Aage, T., och Schjödt, B. (1994). Från systemteori till
familjeterapi. Lund: Studentlitteratur.
Engel, C. (2006). Svenska kyrkans sociala arbete för vem och varför? En
religionssociologisk studie av ett diakonalt dilemma. Stockholm: Elanders Gotab.
Furman Dyrud L, Benson Perry W., Grimwood C och Canda E (2004) ”Education and Direct
Practise at the Millennium: A Survey of UK Social Workers” . The British Journal of Social
Work (sid 602 – 621) vol 40(2)
Grönmo, S. (2006). Metoder i samhällsvetenskap. Malmö: Liber
Hungerman, D (2005)”Are Church and State substitutes? Evidence from the 1996 welfare
reform” .
Jeppsson Grassman, E. (2001). Socialt arbete i församlingens hägn. Stockholm: Verbum
Förlag AB.
35
Kvale, S (1997), Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Kvale, S. (2006). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Lantz, A. (1993). Intervjumetodik. Lund, Studentlitteratur.
Larsson S, Lilja J och Mannheimer K. ( 2005). Forskningsmetoder i Socialt arbete. Lund
och studentlitteratur.
Leonardsen. D Empowerment in social work: an individual vs. relational perspective.
International Journal of Social Welfare, 2007:16.3-11.
Levensam T, (1981) Kyrklig diakoni och samhällets sociala omsorgsaebete. Arlöv: Skeab
Förlag AB
Lindström, H-E (red)(1989): Handbok för diakoni och samhällsansvar. Stockholm: Verbum.
Payne, M. (2002). Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur och kultur
Speer och Peterson. Psychometric properties of an empowerment scale: Testing
cognitive, emotional, and behavioural domains. Social Work Research (sid, 109-118) Vol
2000:24.
Spjuth, R. (1999) Diakonins historia. Diakonins perspektiv 199932–48. Borås: Verbum
Thidevall, S. (2003). När kartan inte längre stämmer: Svenska kyrkans församlingar i ett
samtidshistoriskt perspektiv. Uppsala: Diakonivetenskapliga institutet.
Thomsson, H. (2002). Reflexiva intevjuer. Lund: Studentlitteratur.
Öquist, O. (2008). Systemterori i praktiken – konsten att lösa problem och
nå resultat. Stockholm: Gothia förlag.
36
Elektroniska
Arbetsförmedlingen. (2010), http://www.arbetsformedlingen.se/go.aspx?c=107
100224
Nationalencyklopedin. (2010), http://www.ne.se/kort/diakoni 102021
Svenska kyrkan. (2010), http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/kyrkoordningen/filer/KO-08.pdf
100224
Svenska
kyrkan
(2010),
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkoordningen/index-mer.shtml
100304
Svenska kyrkan (2010), http://www.svenskakyrkan.se 100304
37
Bilaga 1 - Informationsbrev
Information till dig, som deltar i min undersökning
Hej!
Jag heter Linda Hansson och är socionomstudent från institutionen för socialt arbete, vid
Mittuniversitetet, Östersund. Jag skriver en C-uppsats, som behandlar hur det sociala och
diakonala arbetet i församlingar utformas, om det kan kopplas till traditionellt socialt arbete
och om kyrkan och diakonerna har, i sitt arbete, upplevt någon förändring, i och med
lagförändringen 2000.
För att kunna genomföra denna uppsats, har jag tänkt intervjua ett antal diakoner, som arbetar
inom Svenska kyrkan i olika kommuner runt om i Sverige.
Jag följer det etiska riktlinjerna för forskning, som är formulerade på ett sådant vis, att ingen
utomstående, som vill ta del av rapporten, ska kunna identifiera dig som informant. Varken
ditt namn eller församlingen du arbetar i, kommer att benämnas i uppsatsen. De uppgifter jag
får ifrån dig, används endast i uppsatsen och när den är examinerad kommer de att raderas.
Din medverkan är helt frivillig och du kan när som helst välja att avbryta, utan att du behöver
förklara eller motivera ditt val.
Om du är intresserad, hör av dig till mig, så vi kan bestämma en tid för en intervju. Har du
frågor angående uppsatsen och medverkande, hör gärna av dig till mig.
Tack på förhand
Linda Hansson
Bilaga 2 - Intervjuguide
Inledning
1. Hur skulle du beskriva diakoni och diakonalt arbete, vad finns det för likheter och
skillnader med traditionellt socialt arbete?
Bakgrund
2. Vad har du för utbildning, känner du att du saknar eller har någon kompetens, som en
socialarbetare saknar - i så fall vilka?
3. Hur länge har du arbetat som diakon i Svenska kyrkan?
Tema: Diakonalt arbete
4. Vad innefattar diakonalt arbete i din församling, vad finns det för likheter och
skillnader med traditionellt socialt arbete, kan du ge exempel?
5. Hur bestäms innehållet för det diakonala arbetet i din församling?
6. Vilka riktar sig ert arbete till? Vilka hamnar utanför ramen, vad gör ni i så fall för att
tillgodose deras behov och hur tillgodoser ni de individer som ligger utanför er
möjlighet eller kompetens att hjälpa, kan du ge exempel?
7. Hur blir individer som inte är medlemmar av Svenska kyrkan bemötta?
8. Vad anser du att du har för handlingsutrymme i ditt arbete, vem styr?
Tema: Diakonalt arbete i församlingen
9. Vilka behov anser du att det finns av det diakonala arbetet i samhället, kan du ge
några exempel på hur och vad det finns för verksamheter?
10. Sameverkar ni med andra aktörer som bedriver socialt arbete? Om ja, på vilket sätt,
Om nej - varför inte?
11. År 2000 ändrades lagen så att kyrkan får lov att ”konkurrera” med staten. Kan du se
att detta har haft något inflytande på ditt arbete som diakon, kan du ge exempel på
hur?
Tema: Tro
12. På vilket sätt påverkar din tro och teologiska uppfattning din yrkesroll, och hur tror du
att det skiljer sig från en individ, som arbetar med socialt arbete, som inte knyter an
sitt arbete till det?
Avslutning
13. Anser du att det är viktigt med diakoni och diakonalt arbete, hur och varför?
14. Hur tror du att det diakonala arbetet kommer att utvecklas i framtiden? (med tanke på
arbetsområde, uppgifter, samarbete med andra aktörer och problemställningar)
