Maskulin hegemoni och feminin omvårdnad

Mälardalens högskola
Akademin för hållbar Samhällsoch teknikutveckling, HST
Självständigt arbete 15 hp
Breddmagister Genusvetenskap
Maskulin hegemoni och feminin omvårdnad
En studie om distriktsköterskors syn på mäns hälsa
och strategier vid hälsosamtal med män
Författare:
Lena Söderblom
Handledare: Henrik Eriksson
Examinator: Pia Lindberg
Titel: Maskulin hegemoni och feminin omvårdnad
En studie om distriktsköterskors syn på mäns hälsa och strategier vid hälsosamtal med män
Arbetets art: Självständigt arbete i genusstudier
Program/Kurs/kursbeteckning: Magisterutbildning med inriktning mot genusstudier
Arbetets omfattning:15 högskolepoäng
Sidantal: 37
Författare: Lena Söderblom
Handledare: Henrik Eriksson
Examinator: Pia Lindberg
SAMMANFATTNING
Hälsoparadoxen visar mäns kortare medellivslängd samt död i många åtgärdbara
sjukdomar. Lågutbildade och män dör oftare i åtgärdbar sjuklighet än både
högutbildade och kvinnor. Högutbildade har lättare hitta vägar till vård och får
också ett bättre bemötande. Inom primärvården bedrivs olika hälsopreventiva
aktiviteter, bl.a erbjuds 40 åringar ett hälsosamtal, vilket utförs av
distriktsköterskor. Syftet med denna studie var att ur ett genusperspektiv med
utgångspunkt från manlig hegemoni enligt R. Conell, samt Y. Hirdmans
teoribildning kring särskiljande och maktposition, beskriva distriktsköterskors syn
på mäns hälsa och de strategier som används vid hälsosamtal med män. Studien
genomfördes som en kvalitativ intervjustudie, och analyserades med ett narrativt
och deskriptivt angreppssätt. Resultaten visar att distriktsköterskor har kännedom
om faktorer som påverkar mäns hälsa, men upplever inte själva att de använder sig
av speciella strategier för män. Studien visar också att den form av hälsoprevention
som erbjuds, till stor del utnyttjas av de män som redan är privilegierade i
samhället, den hegemoniska maskuliniteten. Hälsopreventivt arbete behöver
granskas självkritiskt för att nya strategier ska kunna utvecklas och för att nå dem
som behöver insatser. Distriktsköterskors engagemang för hälsoprevention, som
framkom i denna studie, tyder på förutsättningar för nya angreppssätt och strategier
för hälsoprevention.
Nyckelord:
genusperspektiv, hegemoni, hälsa, hälsoparadoxen, hälsoprevention, maskulinitet
Titel: Masculine hegemony and Feminine caring
A study about district nurses view of men’s health, and strategies connected to health talks
with men.
Arbetets art: Independent Project in Gender Studies
Program/Kurs/kursbeteckning: Master in Gender Studies
Arbetets omfattning:15 högskolepoäng
Sidantal: 37
Författare: Lena Söderblom
Handledare: Henrik Eriksson
Examinator: Pia Lindberg
ABSTRACT
The health paradox shows men’s shorter average length of life and also their death
in many curable illnesses. Lowly educated and men more often die in curable
illness than highly educated and women. For highly educated it’s also easier to find
ways to hospital treatment and they also often get a better treatment. Within public
health there are different health preventional activities, among other things 40 years
old people are offered a structured health talk, which is carried out by district
nurses. The aim of this study was from a gender perspective with a staring point of
masculine hegemony according to R. Conell, and Y. Hirdman’s theory about
separation and power positions, to describe the district nurses’ view of men’s health
and the strategies that are used during health talks with men. The study was
accomplished as a qualitative study of interviews, and was analyzed in a narrative
and descriptive way. The result shows that district nurses have knowledge about
factors that influence men’s health, but they do not themselves experience that they
use special strategies for men. The study also shows that the form of health
prevention that is offered, to a large extent, is used by men who already are
privileges in the society. Labour of health prevention needs to be critically
scrutinized so that new strategies will develop and reach those who really need
help. The devotion of district nurses for health prevention, which was shown in this
study, indicates conditions of new ideas and strategies for health prevention.
Keywords: gender perspective, health, health prevention, hegemony, health
paradox, masculinity
Innehållsförteckning
Abstract
Sammanfattning
Inledning
1
Bakgrund
Hälsoparadoxen
Genusperspektiv på män och maskulinitet
Mäns hälsa
Kroppsuppfattning och hälsa
Genusperspektiv på bemötande
Genusperspektiv på utbildning
2
3
5
7
8
11
12
Problemområde
14
Syfte
15
Metod
Tillvägagångssätt
Bearbetning och analys
Etiska ställningstaganden
15
17
18
19
Resultat
20
Diskussion
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Etikdiskussion
27
27
28
32
Slutsatser
32
Referenser
35
Bilagor
INLEDNING
I hela landsting Gävleborg pågår sedan 3 år ett uppdrag att erbjuda alla 40 –åringar ett
hälsosamtal. Norsjömodellen i Västerbotten har varit inspirationskälla. Ansvaret att utföra
dessa hälsosamtal ligger som uppdrag på primärvården och på varje hälsocentral finns någon
eller några distriktsköterskor som ansvarar för detta uppdrag. De benämns lokala hälsosamordnare, och har ett tydligt fokus på förebyggande folkhälsoarbete. 82 % av dessa
hälsosamordnare har genomgått en grundutbildning i Motiverande samtal (MI), en teknik vars
huvudsakliga mål är att hjälpa människor till förändring. MI innebär ett förhållningssätt, en
rådgivningsstil, en lyssnarteknik och samtalsmetodik och bygger på grundläggande
principer och strategier hämtade ur MI utvecklad av W.R Miller & S.Rollnik (2002).
Förhållningssättet integreras med ett förändringsprocesstänkande hämtat ur ”Stages of
Change” –modellen som är beskriven av Prockaska & Di Clemente (1992). Vidare är syftet
med dessa hälsosamtal att få människor att utveckla sin egen inneboende kraft så att de själva
ska kunna göra förändringar (empowerment) (Folkhälsoinstitutet). Dessa hälsosamtal har som
syfte att uppmärksamma invånarna i länet på att olika levnadsvanor påverkar hälsotillståndet
och utfall av sjukdom senare i livet. Det syftar också till att invånarna får motivation att
förändra sina levnadsvanor i positiv riktning så att risken för hjärtkärlsjukdom minskar.
Målet är en minskad förekomst av hjärtkärlsjukdom och diabetes bland invånarna. Alla hälsocentraler i länet erbjuder kostnadsfritt ett hälsosamtal som omfattar en hälsoprofil med
riskbedömning, blodsocker, blodtryck, BMI och eventuellt blodfetter. Man erbjuder också
kunskap om frisk- och skyddsfaktorer, samt erbjudande om åtgärdsprogram och uppföljning
vid behov (Uppdrag Division Primärvård, 2008).
Ur författarens egen arbetslivserfarenhet som distriktsköterska och företagssköterska finns ett
genuint ett intresse för hur strategier för hälsointervention kan förbättras med utgångspunkt
från ökad kunskap om genusperspektiv på hälsa och ohälsofaktorer. Dessutom känns det
angeläget att fånga de förhållningssätt som distriktsköterskor använder sig av vid hälsosamtal
med män och även få en bild av hur distriktsköterskor tänker kring mäns hälsa. Kunskapen
om olika förhållningssätt och föreställningar om mäns hälsa kan författaren använda i sin
undervisning av blivande sjuksköterskor och distriktsköterskor.
1
BAKGRUND
I Division Primärvård i Gävleborg’s uppdragsbeskrivning (2008), finns tydliga krav, vars
syfte är att bidra till förbättring av befolkningens hälsa, att samverka med andra aktörer inom
folkhälsoområdet samt att erbjuda samtliga 40-åringar ett hälsosamtal och hälsoprofil.
Sammanfattning av resultat för år 2007 och 2008 finns redovisade, och man planerar att göra
en mer omfattande uppföljning under år 2009 ( Landstinget Gävleborg, Rapport verksamhetsåret 2008).En av variablerna har varit deltagarfrekvens, vilken uppgick till 50 % med en
variation på 23 – 68 % på de olika hälsocentralerna. Av de personer som utnyttjade
erbjudandet om hälsosamtal var 47 % män och 53 % kvinnor. Utfallet av hälsosamtalen har
redovisats utifrån riskfaktorer och kön, men inget fokus på social tillhörighet. Utifrån de
faktorer som tas upp i hälsosamtalen, har männen som grupp höga riskpoäng avseende
majoriteten av ohälsoriskerna. Bland männen är förhöjt blodtryck, förhöjda blodfetts- och
blodsockervärden, höga BMI, hög alkoholkonsumtion och sporadisk motion riskfaktorer som
överväger. De faktorer där kvinnor visar en högre andel med riskbeteende är rökning,
upplevelse av stress och ”att må dåligt”. Inga undersökningar har ännu gjorts på bortfallet,
och det finns således ingen kunskap om orsaker till avböjande att delta i hälsosamtalen
(Rapport 2008).
Med de ovan beskrivna resultaten i åtanke, går det att titta vidare på nationella och internationella bilder över hur folkhälsan ser ut för män respektive kvinnor. Socialstyrelsens nya
Folkhälsorapport (2009), visar ett mönster som i stort sammanfaller med de resultat som
framkommer i den sammanställning som gjorts avseende hälsosamtalen i Gävleborgs läns
landsting. Med fokus på skillnader mellan mäns och kvinnors ohälsa, går det att lyfta fram
faktorer som alkoholkonsumtion, hjärtkärlsjukdomar, diabetes, suicid och olycksfall, faktorer
som alla kan påverkas av levnadsförhållanden och livsstil, och där männen visar en högre
dödlighet.
I ett internationellt perspektiv visas en överensstämmande bild. Flera forskare, verksamma i
USA, beskriver hälsoläget för män i liknande termer (Oliff, 2008; Courtney, 2002; Porche,
2009). Beskrivningen av mäns obenägenhet att söka vård och att delta i hälsoundersökningar,
visar en samstämmighet med förhållandena i Sverige (Addis & Mahalik, 2003; Courtney,
2002; Mansfield, Addis & Courtney, 2005).
2
Det kan diskuteras om också mäns risktagande kan vara orsak till ohälsa. Risktagande ligger i
den maskulina rollen, men riskbeteenden kan skilja sig åt beroende på social tillhörighet,
etnicitet och ålder. Riskbeteenden kan också vara socialt accepterade som t.ex. mäns
arbetsnarkomani, riskfylld bilkörning, överdrivet utövande av bodybuildning, och behöver
inte enbart yttra sig som missbruk av alkohol, kriminellt beteende, våldsituationer och
liknande sociala avvikelser (Courtney,2000,2002;Mansfield et al., 2005). Män står också för
merparten av fullbordade självmord, medan kvinnor i större omfattning söker hjälp för
psykisk ohälsa. Män har också svårare att söka hjälp för depression, vilket skulle kunna bero
på att de då upplever en känsla av makt- och kontrollförlust (Courtney, 2000).
Mäns benägenhet att söka hjälp beror på många sociala faktorer. Den social kontext de
befinner sig i, samt hur normerna i denna kontext ser ut, har stor betydelse. Om det är
normaliserat att be om hjälp, blir det lättare för mannen att söka egen hjälp. Som ett exempel
kan man titta på kyrkliga församlingar och andra gemenskaper, där det finns tradition att tala
om livsfrågor, och utifrån vilket det kan skapas en miljö där det skulle kunna vara lättare att
söka hjälp för depression. Det skulle alltså vara lättare att söka hjälp om problemet är
normaliserat och även om man också har förväntningar på att det ska gå att lösa, vilket skulle
kunna härröra sig ur mäns behov av att inte avvika från normen (Addis & Mahalik, 2003;
Månsdotter, Lindholm & Öhman, 2004).
Hälsoparadoxen
Den s.k. hälsoparadoxen, vilken innebär att män har kortare livslängd, medan däremot att
kvinnor under sin livstid upplever större grad av ohälsa och även söker hjälp för denna, gör att
det känns angeläget att titta på faktorer som skulle kunna fånga upp mäns risk att dö i
åtgärdbara sjukdomar. Eftersom kunskap och medvetenhet om genusskillnader inom hälsa
och vård har ökat under senare tid, är det också intressant att se hur denna kunskap kan
implementeras i det praktiska arbetet. I genomsnitt lever kvinnor 4,36 år längre än män
(Socialstyrelsen Dödsorsaker, 2008; Statistiska centralbyrån, 2007). Männens medellivslängd
ökar dock i snabbare takt än kvinnornas. Senaste folkhälsorapporten visar att det inom en
relativt snar framtid t.o.m kan finnas en övervikt av män (Socialstyrelsen, 2009).Trots det
faktum att kvinnor lever längre, upplever de dock mer ohälsa och söker vård oftare än män.
3
Sammanfattningsvis kan sägas att män har högre dödlighet i alla åldrar, medan kvinnor oftare
upplever sjukdom och ohälsa (Socialstyrelsen, 2008, Statistiska centralbyrån(SCB), 2007).
Att detta inte har bidragit till en jämlik vård utifrån behov, framträder med tydlighet.
Utifrån denna insikt utvecklades under 1980-talet en medvetenhet kring könsskillnader, sk.
könsspecifik medicin eller könsskillnadsforskning. Följder av denna kunskap är t.ex insikt
om läkemedels olika effekter på män och kvinnor, skilda symptombilder mellan könen vid
hjärtinfarkt och andra symptombilder (Socialstyrelsen, 2009).
Genusforskning inom medicinsk vetenskap har gått trögt, delvis beroende på att detta
vetenskapliga områdes teorigrund kännetecknas av neutralitet och objektiv kunskap.
Medicinsk vetenskap har ju också sin grund i det naturvetenskapliga tänkandet. Titeln på en
avhandling av Risberg,G , som behandlar bemötande inom vården, utgörs av ett citat av en av
de intervjuade läkarna i studien - ” I am solely a professional- genderless and neutral”, vilket
kan sammanfatta synen som funnits och kanske fortfarande finns (Risberg, 2004).
Medvetenhet om att andra faktorer, såsom levnadsförhållanden, kön, livsstil, arbete,
utbildning och etnicitet också är påverkansfaktorer för sjukdom och ohälsa, lyfts dock fram i
alltfler rapporter och översikter över genusmedicinskforskning (Smirthwire, 2007;
Hammarström, 2004).
I aktuella rapporter kring hälsa och sjukdomsmönster, såväl som i nyare forskning, har
uppmärksamheten under senare tid riktats på skillnader mellan könen. Från att framförallt ha
fokuserat på biologiska skillnader, könsforskning, finns nu betydande kunskap om ohälsa ur
ett bredare genusperspektiv. Med utgångspunkt från detta perspektiv lyfts även faktorer som
livsstil, social tillhörighet, etnicitet, biologiskt kön, utbildningsnivå och andra påverkansfaktor
fram, som möjliga för att påverka individens hälsa. I ett översiktligt panorama på mäns och
kvinnors ohälsa, finns flera noterbara fakta (Hammarström & Hensing, 2008; Löfmark &
Hammarström, 2004). I många avseenden då det gäller sjukdom, finns stora likheter mellan
könen, men det är emellertid skillnaderna som behöver lyftas upp, för att kunna hitta
strategier för förändring.
Jämställd vård bör innebära att kvinnor och män får den vård de behöver, utifrån
könsspecifika behov, så att kvaliteten på vård och hälsoinsatser håller lika god kvalitet för
båda könen. Detta är något som bör gälla även utifrån etnicitet, ålder och sociala faktorer.
4
I detta sammanhang faller tankarna på ett begrepp som myntades under 1990-talet i samband
med utveckling av barnavårdscentralernas förebyggande arbete – ”Lika för alla - eller åt var
och en efter behov”, uttryckt i en ide’skrift av Sjölander och Stenhammar (1991).
Om man tittar på de större sjukdomsgrupperna, dödsorsaker och folksjukdomar, och gör
jämförelser mellan män och kvinnor, kan vi uppmärksamma generella drag. Den vanligaste
dödsorsaken bland både män och kvinnor är hjärtkärlsjukdomar, följt av tumörsjukdomar
(Socialstyrelsen, 2008).Lungcancer har gått om bröstcancer som den vanligaste cancerformen
för dödsfall avseende kvinnor. Kvinnors dödstal i lungcancer visar en 75-procentig ökning
mellan 1987 och 2006, ett observandum för livsstilens betydelse för ohälsa. För män är
prostatacancer den vanligaste tumörformen.
Omkring 21 % av alla dödsfall i åldern 1 – 74 år 2006 sker i dödsorsaker som räknas som
åtgärdbar dödlighet (Socialstyrelsen, 2008). Bland kvinnor är besvär från rörelseorganen,
stressrelaterad ohälsa, sömnproblem och psykisk ohälsa vanligt förekommande (SCB, 2007).
En sammanfattning av redovisade data, visar att män avlider i en mängd åtgärdbara
sjukdomar, medan kvinnor beskriver upplevd ohälsa i högre grad men också söker hjälp för
dessa i större omfattning än män.
Genusperspektiv på män och maskulinitet
Tidigare teorier om ”könsroller” beskriver hur kvinnor och män delas upp i olika stereotyper,
där beteenden, roller och förväntningar är olika för de båda könen. Dessa grundläggs tidigt
genom uppfostran, ”härmning” och i vissa fall även biologiska skillnader. Ett vidare begrepp,
som uppkom för att visa på andra faktorer, och för att skilja det biologiska könet från det
sociala könet, är genusbegreppet (Hirdman, 2003). Genus handlar om hur sociala, kulturella
och tidsmässiga aspekter påverkar våra föreställningar om kön. Genus är något som skapas,
och det är också något som är föränderligt under tid och i olika kulturella och sociala
sammanhang. Genus innebär alltid en fråga om maktpositioner (Conell, 2002, 2008). Genus
är alltså något som konstrueras. Könskonstruktion utförs ofta omedvetet. Exempelvis
könskodar vi yrken, föremål och beteenden och förknippar dem med kön. Genusbegreppet
innebär att människor själva bidrar till skapandet.
5
Yvonne Hirdman (2003), som lanserade genusbegreppet i Sverige på 1980-talet, menar att
genussystemet utgörs av en genusordning bestående av två huvuddrag. Dels finns en
hierarkisk ordning mellan könen, där män är överordnade kvinnor som grupp i samhället. Hon
menar också att det föreligger en dikotomi med ett särskiljande av män och kvinnor. Mannen
synliggörs som norm, vilket innebär en maktposition. Hon talar också om genussystem och
genuskontrakt, som att se genus som en kulturellt nedärvd, styrd och osynlig överenskommelse, där könen befinner sig under strukturella tvång. Dessa föreställningar delas av män och
kvinnor, och genom dessa föreställningar upprätthålls särskiljande och maktpositioner med
mannen som norm (Hirdman, 2003).
Vissa strömningar inom teorier kring genus och biologiskt kön utgår från begreppet
heteronormativitet och diskuterar dess giltighet. Judith Butler, en förgrundsgestalt inom den
s.k queerteorin, hävdar att genus inte följer på biologiskt kön, utan att social konstruktion är
något som påverkar även det biologiska könet. Kön förkroppsligas genom människors
handlingar. Dock kan dessa begränsas av sanktioner och kulturella regler. Därav följer att
världen inte är strikt uppdelad i dikotoma kön, utan det finns olika identiteter, som skapas
genom handlingar (Butler, 2007). Hon ifrågasätter hela tanken på fasta könskategorier.
Kanske kan detta göra det möjligt att utveckla ny typ av manlighet respektive kvinnlighet
utanför de nuvarande normerna?
Inom vård och hälsa framträder synen på patienter som neutrala individer, utan kön eller
genus. Det gör att man bortser från genus som en viktig del i vårdprocess, behandling och
bemötande. En genusanalys innehåller ofta en maktanalys, vilket är viktigt att belysa. Det är
också viktigt att synliggöra hur genus skapas i strukturer och arbetsrutiner inom vård. Vård
förknippas ofta med kvinna och ibland också som en i grunden feminin egenskap.
I denna studie ställs frågor kring maskulinitet (mäns hälsa) i relation till femininitet
(distriktsköterskors bemötande). Sjuksköterska är ett yrke som är starkt könskodat, förknippat
med kvinnligt kön. Genusperspektivet i denna studie har därför utgått från Hirdmans tankar
kring särskiljande och maktposition, och Conells tankar kring manlig hegemoni, och hur detta
kan påverka mäns hälsa (Hirdman, 2003;Conell, 2002, 2008).
6
En teori om maskulinitet
En australiensisk forskare, R. Conell (2008), framför idéer om maskulinitet, och utgår från att
det inte bara existerar en maskulinitet, utan att i stället flera maskuliniteter konkurrerar med
varandra om makten. Det finns alltså en manlig hierarki där den hegemoniska manligheten
dominerar över andra maskuliniteter. I denna hierarki befinner sig de olika maskuliniteterna i
ett agerande med varandra. Den dominerande, hegemoniska maskuliniteten är normen mot
vilken de övriga förhåller sig i en underordnad eller deltagande position. Den hegemoniska
maskuliniteten är historiskt föränderlig och lutar sig på en allmänt accepterad strategi. Genus
handlar om social handling och interagerar ständigt med nationalitet och position i samhället.
Han menar också att klass, ras och genus samverkar. ” Vi kan inte förstå klass, ras eller
globala orättvisor utan att se till genus”, ”t.ex konstrueras inte vita mäns maskulinitet endast i
relation till vita kvinnor utan också i relation till svarta män” (Conell, 2008, s.113). Man kan
också utgå ifrån genuspraktiker, exempelvis skapar män genus genom att avstå från hälsoundersökningar och vård (Annandale & Riska, 2009). Den hegemoniska manligheten ställer
mäns utövande av makt inte enbart gentemot kvinnor, utan även i förhållande till andra män
(Conell, 2002, 2008). Med utgångspunkt från denna tes, skulle mäns känsla av maktförlust
och kontrollförlust, kunna göra det svårt för män att söka hjälp för exempelvis depression.
Thomas Johansson beskriver i Det första könet (2000) hur uppfattningen av kroppen kan
påverka vårt beteende då det gäller att t.ex söka hjälp för olika sjukdomssymptom. Ses
kroppen som osårbar, hård och defektfri, blir steget att inse dess begränsning ohanterligt,
vilket även kan innebära ett förnekande av egna känslor och behov. Det viktiga sambandet
mellan kroppsuppfattning och upplevelse av ohälsa väcker frågeställningar utifrån vilka en
ökad förståelse av individens hjälpsökande beteende kan förklaras (Addis & Mahalik, 2003;
Mansfield et al., 2005).
Mäns hälsa
Med fokus på kunskap om mäns hälsa visar flera rapporter och undersökningar samstämmiga
drag. Då det nu inom medicin och vård växer fram en kunskap, inte bara om könsskillnader,
utan också en insikt om genusperspektiv på sjukdom och ohälsa, kan dessa insikter öka
förståelsen för hälsopreventivt arbete (Hammarström, 2004; Hammarström & Hensing, 2008;
Löfmark & Hammarström, 2004). Inom medicinsk forskning har utgångspunkten varit
mannen som norm, eller mer specifikt - vit, medelklass, heterosexuell och man. Ingen vikt har
lagts vid etnicitet, socioekonomisk tillhörighet eller kön. Detta går igen i forskning kring
7
läkemedelsbehandling, utredningshantering, provtagningar och andra undersökningsmetoder
(Socialstyrelsen, 2004).
Det är också klarlagt att mäns död orsakas av en mängd behandlingsbara sjukdomar. Sjukdom
och död orsakade av hög alkoholkonsumtion, olyckor, hjärtkärlsjukdom, suicid, kan förebyggas av förändrade livsstilsbeteenden och tidiga insatser av förebyggande åtgärder. Ett stort
antal män dör av skador, av vilka många är fordonsrelaterade. Ett observandum då det gäller
psykisk ohälsa är att trots att kvinnor skattar sin psykiska ohälsa som sämre än män och också
gör fler självmordsförsök, så är fullbordat självmord en vanligare dödsorsak hos män (SCB,
2007).
De åtgärdbara dödsorsakerna kan uppdelas i två olika kategorier, vilka är knutna till två olika
typer av indikatorer. Dels sjukvårdsindikatorer, som innebär tidig upptäckt och behandling,
som t.ex prostatacancer, samt hälsopolitiska indikatorer, som rör sig kring insatser som på
bred front ur samhällsperspektiv kan påverka dödsorsak och ohälsa (Socialstyrelsen, 2004).
Att föräldraledighet för män kan vara en främjande påverkansfaktor för mäns hälsa, är ett
intressant fynd. En teori kring detta fenomen är att mäns riskbeteende minskar då de umgås
med barn, deras empatiska förmåga utvecklas och detta gör dem mindre benägna att anamma
en ohälsosam livsstil och också mindre benägna att utsätta sig för risker som t.ex alkohol och
snabb bilkörning. Risken att dö i förtid var 25 % lägre bland de män som tog ut 30 – 60 dagar
föräldraledighet än för de som inte var pappalediga. Dessa resultat gäller oavsett ålder,
inkomst och utbildningsnivå (Månsdotter, 2006).
Kroppsuppfattning och hälsa
Kropp och hälsa är starkt bundna till varandra. Vi kan uppleva tecken på sjukdom genom vår
kropp, om vi har en god kontakt mellan kropp och medvetande. Vår syn på kropp, påverkar
också hur vi hanterar defekter och sjukdomstillstånd. Upplevelse av kropp kan förklara hur vi
hanterar ohälsa och hur vi utifrån detta är benägna att söka hjälp och att ingå i olika interventionsprogram för hälsa. Det faktum att pojkar och flickor redan från tidig ålder socialiseras
in i disparata roller med förväntningar från omvärld och från individen själv, kan påverka
sjukdomsmönstrens olikhet mellan kvinnor och män.
Stefan Mendel-Enk beskriver (2004) hur pojkar fostras till en mansroll som innebär kontroll,
maktutövande och homosocialitet. Detta sker på många arenor, och han lägger fram exempel
8
från förskola, idrott och andra typiskt manliga arenor. Hans utgångspunkt har varit det
idrottsvåld som förekommer inom vissa kretsar, och han drar därifrån samband till det inre
förtryck som förekommer i relationer dels mellan män, och dels relationer mellan män och
kvinnor. Ett starkt kontrollbehov av kropp och känslor kan vara en hindrande faktor för män
att söka hjälp vid olika ohälsosymtom.Kopplat åter till R. Connells tes om hegemonisk
manlighet, kan makt och kontroll ses som ett sätt att negligera de defekter och signaler från
den egna kroppen, vilka skulle kunna uppfattas som kontrollförlust och svaghet (Conell, 2002,
2008).
Mäns uppfattning av kroppen som osårbar, ”den hårda kroppen”, beskriver T. Johansson i
”Det första könet” (2000). Han talar om disciplin, makt och narcissism med fokus på den
estetisering av den manliga kroppen som är vanligt förekommande inom nutida kroppsträningskulturer och även om den kropps- och utseendefixering som är vanlig idag. Om den
egna kroppen ses som osårbar kan det vara svårt att söka hjälp, då ohälsosymtom upplevs som
en defekt i den perfekta, hårda kroppen.
Är denna kroppsfixering en hindrande faktor för mäns benägenhet att söka hjälp för
ohälsosymptom eller skulle frågan om en ny manlighet, en mer kroppslig sådan, där kroppens
välmående och utseende är viktiga faktorer, kunna leda till ökad kroppskännedom med
förmåga att känna efter hur kroppen mår, och därigenom göra det lättare för män att söka
hjälp i tid för ohälsosymtom?
Den yttersta utposten i kroppsfixeringens labyrinter, den extrema bodybuildarens, visar en
grotesk, schabloniserad bild av kroppen som en maskin, dominerad av självdisciplin, med ett
starkt förnekande av egna känslor och behov. Sam Fussel beskriver vägen för en ung man
fram mot självförnekande och självutplåning under fanatisk träning för att bygga upp sin
kropp i syfte att skapa ett skyddande skal mot omvärlden. Vägen kantas av dieter, tillskott,
vanvettig träning och ett liv helt uppbyggt kring att få muskler att växa. En tillvaro där
kroppen plågas, men där signalerna från lidandet negligeras. Den hegemoniska manligheten är
idealet med makt och osårbarhet som honnörsord (Fussel, 2003).
Mäns rädsla att förlora kontrollen motsägs emellertid i en rad beteenden. Alkoholbruk,
beroendeproblematik, spelberoende och arbetsnarkomani är ju faktorer som faktiskt leder till
kontrollförlust.
9
Om man ser på skillnader i hur vi ser på kvinnokroppen och manskroppen ur perspektivet
passivitet respektive aktivitet, och tittar på detta över tid, kan föreställningen av kvinnokropp
ge en bild av passivitet, något som undersöks, iakttas och utforskas. Synen, främst den
medicinska, på kvinnokroppen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet beskriver
kvinnan som den svaga och sjukliga. Hennes sjukdomar analyseras, undersöks och dissekeras
utifrån, ibland på offentliga arenor. Betraktaren är oftast man. Kvinnokroppen blir ett objekt,
något som betraktas och undersöks utifrån, en passiv och gåtfull värld. Trådarna kan följas
framåt till vår tids beskrivning av kvinnans ohälsa. Nya termer, som utbrändhet, fibromyalgi,
PMS och klimakterieproblem ersätter de gamla sjukdomsbegreppen som kloros, neurasteni
och hysteri (Johannisson, 1995).Dessa termer kan alla kopplas till kvinnans naturliga livscykler, men i begreppen ligger en sjukroll, något som förpassar kvinnan till passivitet, att låta
sig omhändertas. Följden av detta leder till ett synsätt där bot och lindring endast kan fås
utifrån, och att individen inte själv kan agera aktivt. Kan detta leda till att kvinnor i större
omfattning söker hjälp för ohälsa av olika specialister, att förväntningarna pekar på att
kvinnan inte tror sig om att själv kunna lösa ohälsoproblem, och alltså i större omfattning är
van att söka hjälp från olika aktörer? Detta kan då ses i motsats till den ”manliga rollen” som
innebär en aktiv, agerande funktion.
Synen på mannen som autonom, rationell och separerad från femininitet, återspeglas också då
vi ser på kropp ur sexuellt perspektiv. I bilder av mäns och kvinnors kroppar i dess ytterlighet
av kroppsbeskrivning, pornografin, utgår exponeringen av kropp från män som betraktare och
kvinnor som subjekt. Ett faktum är att män som grupp genom historien har haft större
möjligheter att vara betraktare av den kvinnliga kroppen än vice versa. Hur mäns och
kvinnors kroppar framställs i film, bilder och pornografi, visar exempel på hur den manliga
kroppen framställs som stark, muskulös, med tydliga konturer mot yttervärlden, och i bild
också manipuleras för att se större och längre ut än den i verkligheten är (Hirdman, 2008).
Om nu den mänskliga kroppen kan ses på olika sätt utifrån kön, och hur den kommunicerar
med omgivning och även i relation till individens egen självuppfattning, hur kan vi då i
hälsofrämjande arbete och vårdarbete relatera till faktorer som påverkar vår upplevelse av
hälsa?
10
Genusperspektiv på bemötande inom vård och hälsa
De nya bestämmelser som 1999 infördes i Hälso- och sjukvårdslagen innebar bland annat
patientens rätt att få en individuellt anpassad information, samt att också få välja behandlingsalternativ (Socialdepartementet, 1982:763, SFS). För att detta ska kunna realiseras, måste
relationen mellan läkare och patient utvecklas. Kunskapsöversikter om patientsamtalet och
bemötande, där också en ett avsnitt om könets betydelse lyftes fram, konstaterade att manliga
och kvinnliga läkare bemötte patienter på olika sätt beroende på kön (Risberg, 2004).
Kvinnliga läkare ger patienten mer tid, kvinnor föredrar kvinnliga läkare, manliga läkare blir
sällan avbrutna medan kvinnliga läkare ganska ofta avbryts av manliga patienter är några
exempel på hur bemötandesituationer kan te sig (Socialstyrelsen, 2004).
Då det gäller samspelet mellan människor i dialog och samtal, utgår den kunskapsteoretiska
tanken ifrån att det är parterna tillsammans som skapar innehållet. Detta skulle också kunna
innebära att information aldrig är neutral, utan den tolkas alltid av mottagaren, vilket är en
viktig aspekt att notera för den som är ansvarig för förmedling av information och hälsoupplysning.
Ett av de framtida centrala forskningsområden som anses angelägna, uppges vara förmedling
av information ur ett könsperspektiv, där särskild uppmärksamhet bör riktas mot förebyggande insatser för män. Ett annat närliggande forskningsområde är interventionsforskning, där
forskningscentra med genusinriktning skulle fokusera på vilka insatser som kan minska
obefogade skillnader mellan mäns och kvinnors hälsa (Socialstyrelsen, 2004).
Sjukvården är ett mycket könssegregerat arbetsområde med traditionellt könsmärkta områden.
Sedan länge har sjuksköterska stått för kvinna, det feminina, och läkare har betytt man. Det
skulle dock kunna förändras, eftersom nu 60 % av alla läkarstuderande är kvinnor (Robertsson, 2003). Fram till mitten av 1900-talet fanns inga manliga sjuksköterskor. En statlig
utredning 1951 fastställde att även män skulle kunna utbilda sig till sjuksköterskor. De flesta
manliga pionjärerna hade då sin utgångspunkt som mentalskötare (Eriksson, 2002). Idag,
drygt ett halvt sekel senare, består sjuksköterskekåren av 10 % män, av vilka de flesta
befinner sig inom psykiatri, akutsjukvård och administrativa tjänster.
11
Skulle det, trots det faktum att 90 % av alla sjuksköterskor är kvinnor, vara så att kvinnliga
sjuksköterskor kan uppfatta och möta mäns vårdbehov, eftersom de är uppfostrade och
utbildade i en kontext där mannen är normen?
I alla mänskliga möten påverkas relationen av olika faktorer, av vilka genus är den kanske
mest osynliga. Hans Robertsson, (2003) har i flera studier fokuserat på den manliga sjuksköterskan, där han bland annat har studerat aspekter som maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet och jämställdhet. Begreppen manlig och sjuksköterska kan ibland uppfattas som
motstridiga begrepp, något som kan ses som en anomali, eller innefattas i beteckningen
genusyrsel (Butler, 2007). Han har också tittat på hur kvinnliga och manliga läkare agerar.
Där kan man se fenomen som att kvinnliga läkare inte enbart betraktas utifrån sitt yrke, utan
även som kvinnor, de kvinnliga läkarna kände sig motarbetade både av sina manliga kollegor
och av andra kvinnor. Man kunde också se att de manliga läkarna fick mer service än sina
kvinnliga kollegor, vilket innebär att kvinnliga läkare underordnar sig könsmaktsordningen
(Robertsson, 2003). Sjuksköterskans funktion som ledare, är kopplat till rollen som ledare för
en personalgrupp, men sjuksköterskor leder även patienter, vilket innebär en maktrelation
(Rocco & Westin, 2007).
Sjuksköterskor är också skolade i ett sammanhang av omvårdnad, relation, mänskliga möten
och utbildningsprogrammen är också uppbyggda efter detta (Lindström, 2007), medan läkares
utbildning har lång tradition från det naturvetenskapliga fältet. Sjukdom och ohälsa studeras
ur ett biologiskt perspektiv. Manliga läkares syn på könstillhörighetens betydelse i professionella sammanhang har studerats (Risberg, 2004). Där framkommer att inställningen till
könets betydelse varierar beroende på läkarens specialitet. Den absoluta objektiviteten hålls
högt, man ska vara könsneutral. Betydelse för männens grad av genusmedvetenhet tycks bero
på andelen kvinnor inom specialiteten. Högsta genusmedvetenhet förkommer inom allmänmedicin, vilket kan vara positivt eftersom primärvården idag har det mest omfattande
hälsopreventiva uppdraget (Risberg, 2004).
Genusperspektiv på utbildning
En viktig faktor då det gäller vårdpersonals genusmedvetenhet är, hur studenterna
medvetandegörs under sin utbildningstid. Under studieåren formar studenten sin egen
framtida yrkesroll. I möten med olika handledare och lärare diskuteras och reflekteras över
förhållningssätt inför framtida yrkesutövning. En utvärdering av landets sjuksköterske12
utbildningar (Högskoleverket, 2007:23), visar att det finns en bristande anpassning till dagens
ohälsosituation utifrån förändringar i sjukvårdsstruktur, befolkning och samhälle. Det vårdvetenskapliga ämnet saknar också utrymme för att arbeta med livsstilsfrågor, och dess
påverkan på människors hälsa. Alltså saknas vägar och forum för att föra diskussion om
samhällets behov, sociala förändringar och sjuksköterskeutbildningars anpassning till dessa.
Sjuksköterskans huvudämne, vård/omvårdnadsvetenskap saknar också samarbete med andra
vetenskaper som t.ex folkhälsovetenskap, humaniora och samhällsvetenskap (Högskoleverket, 2007:23; Andersson et al., 2009).
Några av målen för sjuksköterskeexamen är att ”ha förvärvat kännedom om förhållanden i
samhället som påverkar kvinnors och mäns hälsa samt kunna initiera och delta i hälsobefrämjande och förebyggande arbete” (Sveriges riksdag, Högskolelagen).
Majoriteten av alla sjuksköterske- och läkarutbildningar anser själva att man lever upp till att
ha befintlig kompetens i genusvetenskap och att genusperspektiv integreras i utbildningen,
men utan att man definierar vad detta innebär. Dessa uttalanden stämmer dåligt med de
påpekande som gjorts i den ovan beskrivna utvärderingen av sjuksköterskeutbildningarna i
allmänhet. Det finns heller inga uppgifter kring i vilken omfattning det finns lärare med
genusvetenskaplig kompetens i utbildningarna (Bondestam, 2005; Bergqvist & Månsson,
2007; Öhman, 2009). Farmaceututbildningarna saknar över lag dessa inslag, vilket med tanke
på vikten av läkemedelsanpassning utifrån kön, känns alarmerande (Högskoleverket,
2007:23).
En köns- och genusmedveten pedagogik inom högre utbildning bör synliggöra, ifrågasätta och
medvetandegöra studentens syn på verklighet och kunskap. Ett sådant förhållningssätt kräver
en ökad medvetenhet hos pedagoger (Bondestam, 2005; Larsson & Hamberg, 2007;
Strömberg & Eriksson, 2006). Huruvida sjuksköterskans vetenskapliga område, vårdvetenskap/omvårdnadsvetenskap, interagerar i tillräcklig omfattning med ämnen som
folkhälsovetenskap, sociologi och beteendevetenskap behöver resoneras vidare kring. För att
kunna arbeta med människors hälsa och sjukdom, framstår det som ytterst viktigt att arbeta
utifrån ett tvärvetenskapligt synsätt.
Med utgångspunkt från dagens ohälsomönster, där många omvärldsfaktorer inverkar på
individens ohälsa, måste förklaringsmodeller sökas i komplicerade sammanhang för att en
13
förståelse för olika ohälsofenomen ska kunna erhållas. Att anlägga ett genusperspektiv på
hälsa sedd ur ett tvärvetenskapligt synsätt, kan öka möjligheterna för vårdpersonal att få insikt
om orsaker, och även ett nytt tänkande kring förebyggande arbete (Andersson et al., 2009).
Hur påverkas mötet mellan patient och vårdare i en kontext, där de agerande går in med
utgångspunkt i olika köns- och genustillhörigheter, olika syn på kropp och där maktposition är
en viktig faktor? Till detta kommer aspekter som social tillhörighet, utbildningsnivå och
etnicitet, vilka även är viktiga delar i det interpersonella mötet.
Problemområde
Det åligger vårdpersonal på alla nivåer och i alla sammanhang att arbeta utifrån ett hälsofrämjande synsätt. Personal inom primärvård har ett tydligt uppdrag att arbeta med hälsofrämjande insatser, och distriktsköterskan har i många situationer stor möjlighet att utöva
detta arbete, både på individnivå och i gruppsammanhang. Med utgångspunkt från den
kunskap som finns beträffande aspekter på mäns och kvinnors risk för ohälsa ur ett genusperspektiv, skulle strategierna för bemötande kunna utvecklas om denna kunskap
medvetandegörs och implementeras i distriktsköterskors arbetssätt.
Den s.k hälsoparadoxen innebär att kvinnor har en genomsnittligt längre livstid men med
upplevelse av större ohälsa. Män däremot har kortare livslängd, vilket till större delen beror
på åtgärdbara sjukdomar. Hälsoparadoxen gör det angeläget att hitta nya strategier för hälsointervention för män, för att därigenom förbättra ohälsomönstret. Det är därför viktigt att få en
bild av de aktuella strategier och den syn på mäns hälsa som distriktsköterskor arbetar utifrån
i sin dagliga verksamhet.
Kan mäns benägenhet att söka hjälp för ohälsosymtom öka om olika bemötandestrategier
synliggörs och diskuteras ur ett genusperspektiv?
Är det tillräckligt att vi tittar på biologiska könsskillnader för att förklara dessa skillnader,
eller måste vi se på andra faktorer som kan vara möjliga som förklaring till skillnader mellan
mäns och kvinnors ohälsa och benägenhet att söka hjälp för detta?
14
SYFTE
Syftet med denna studie är att ur genusperspektiv beskriva distriktssköterskors uppfattningar
av mäns hälsa, samt de strategier som används vid hälsosamtal med män.
METOD
En kvalitativ intervjustudie med narrativ ansats valdes som metod till denna studie. Vid
intervjuer med kvalitativ ansats, är det centrala att lyckas få en beskrivning av mångfald och
variationer ur respondenternas berättelser. Som intervjuare tolkar man meningen hos de
centrala teman som finns i respondentens livsvärld, och eftersom intervjun är fokuserad på
bestämda teman, måste det finnas en lyhördhet för att oväntade fenomen kan uppstå.
Intervjuarens roll är också att lyssna till den berättelse som utspelar sig. En intervju rör sig
alltid i ett mellanmänskligt sammanhang, och påverkas av sammanhanget och individernas
inbördes relation (Kvale, 1997).
Kvalitativa intervjustudiers syfte är enligt Steinar Kvale (1997) att fånga en beskrivning av de
intervjuades livsvärld, för att utifrån detta kunna tolka meningen av de beskrivna fenomenen.
Kvale beskriver det kvalitativa intervjuarbetet och intervjuarens roll i två målande metaforer,
vilka utgör två olika föreställningar om hur kunskap bildas. I den ena ses intervjuaren som en
malmletare som bringar begravd kunskap i dagen, och i den motsatta beskrivs intervjuaren
som en resenär, som reser för att vid hemkomsten berättar en historia om de livsvärldar han
mött. Denna resa leder, förutom förhoppningsvis till ny kunskap, också till reflektion (ibid.
s.12). Denna studie har utgått från synsättet, att intervjuaren är en resenär med uppgift att
fånga en så mångfasetterad bild som möjligt utifrån de möten som utspelar sig under
intervjuerna.
Då syftet med denna studie har varit att erhålla en bild av hur distriktssköterskor kan se på
mäns hälsa generellt och att också få en bild de möjliga strategier som används i samtal kring
hälsa, har därför ett kvalitativt angreppssätt med öppna intervjuer kring temat valts som
arbetssätt.
Kvale (1997) beskriver 12 huvudaspekter av den kvalitativa intervjuns förståelseform, av
vilka några speciellt här beskrivs för att tydliggöra förståelseformen av denna studie. Ämnet
15
för en kvalitativ intervju är den intervjuades livsvärld och hennes relation till den. Man kan
uttrycka det som att två personer talar kring ett ämne som intresserar dem båda. I denna studie
utspelar sig samtal kring mäns hälsa mellan individer med en gemensam kunskap och ett
intresse för folkhälsofrågor. All faktakunskap i sig är inte vetenskap, utan ansvaret för att
förankra den uppfångade kunskapen, och binda den till en teori ligger hos den som intervjuar
(ibid). Den intervjuade griper sig an sin livsvärld, medan den som utför en studie försöker
begripa den, vilket skulle kunna vara skillnaden mellan ett levt och ett vetenskapligt synsätt
på världen (Starrin & Svensson, 1994).
Det deskriptiva. Intervjun eftersträvar att erhålla nyanserade beskrivningar av olika aspekter
av den intervjuades livsvärld. Det centrala är alltså att fånga variation och den kvalitativa
mångfalden hos det undersökta fenomenet, för att skapa förståelse om sammanhang. I denna
studie, har syftet varit att fånga de uppfattningar som de intervjuade distriktsköterskorna har
kring mäns hälsa och de hälsoförebyggande strategier de använder vid hälsosamtalen.
Förutsättningsmedvetande. Intervjuaren måste vara öppen för att nya och oväntade fenomen
kan uppstå. Det är därför viktigt att intervjuaren är kritiskt medveten mot sina egna antaganden, hypoteser och förutsättningar. Ibland kan den intervjuades uttalanden upplevas som
mångtydiga och motsägelsefulla. Detta kan emellertid ytterligare berika bilden av den intervjuades livsvärld. I detta fall, har det varit intervjuarens ansvar att återge denna bild av informanternas verklighet, så att läsare av studiens resultat får en upplevelse av de samtal som
förts. Förändring. Dynamiken i det mellanmänskliga samspelet som pågår under intervjusituationen, kan ibland göra att den intervjuade upptäcker nya aspekter kring intervju temat,
och kanske även upptäcker nya sammanhang. Detta kan göra att uppfattningar kan förändras
under intervjuns gång. Återigen lyfter Kvale aspekten, att en intervju alltid är en Mellanmänsklig situation, ett samspel mellan två individer, där påverkan hela tiden sker mellan
parterna. Detta samspel kan generera ny viktig kunskap, och i slutänden kan intervjun bli en
Positiv upplevelse, där båda parter vunnit insikter ( Kvale, 1997).
I den här studien kring distriktsköterskors syn på mäns hälsa och strategier kring detta, har
samtal förts mellan individer med likartad bakgrundskunskap kring frågeställningen mäns
hälsa. Dock besitter intervjuaren kunskap och medvetenhet kring genusperspektivet.
Resultatet av intervjuerna redovisas i en deskriptiv och narrativ form, med syfte att ge en bild
av distriktsköterskors tankar kring mäns hälsa och hälsoförebyggande strategier.
16
En narrativ ansats är enligt Malterud (2009) både ett förhållningssätt under datainsamlingen
och en utgångspunkt för analysen av data. I en öppen intervju berättar intervjupersonen en
historia för intervjuaren. Intervjun kan ses som informantens kunskap i form av en berättelse,
som sedan ska utgöra beskrivningen av en studies resultat. För att kunna omsätta intervjupersonens berättelse till relevant kunskap, måste det finnas medvetenhet om i vilket
sammanhang och i vilken tid berättelsen ingår. Ju större förståelse och kunskap som intervjuaren har kring intervjuns frågeställning, desto större är möjligheten till insikt och utveckling
av området (Lantz, 2007). Analys av den berättelse som utspelat sig under intervjun, blir en
fortsättning och utveckling på det ursprungliga temat. Det sker vid analys en ”översättning”
av intervjupersonens berättelse.
Tillvägagångssätt
En kontakt etablerades med en nyckelinformant vid Folkhälsoenheten Division primärvård
Hälsingland, för att informera om den tänkta studien. Via denna nyckelinformant erhölls
generöst information om material och frågeformulär som används vid hälsosamtalen, statistik
samt namn på hälsosamordnare ute på hälsocentralerna. På varje hälsocentral i Hälsingland
finns en hälsosamordnare alternativt nyckelperson, ansvarig för att utföra hälsosamtalen för
40 åringar, sammanlagt ett antal om 17 personer.
En tillståndförfrågan om att få utföra intervjuer med dessa hälsosamordnare/distriktsköterskor
skickades ut till berörda verksamhetschefer (bil.1). Samtliga återsände ganska snart ett bifall
till detta. Därefter skickades en intervjuförfrågan till samtliga berörda distriktsköterskor, där
studien kortfattat beskrevs och med information om intervjuns upplägg som ett öppet, bandinspelat samtal kring ämnet. Sekretess och frivillighet betonades också i denna förfrågan och
även att intervjuerna skulle förläggas utifrån informanternas önskemål ( bil.2). Ett påminnelseutskick formulerades, men behövde inte användas, då fem distriktsköterskor anmälde sitt
intresse av att delta i intervjuerna (bil.3).
Samtliga intervjuer genomfördes under en tidsperiod om tre veckor, vilket innebar
sammanhang i tid, och de utfördes alla ute på informanternas arbetsplatser enligt deras
önskemål.
Vid intervjuerna användes bandspelare, detta för att fokus på samtalet inte skulle störas av
antecknande, vilket fungerade utan tekniska missöden. Längden på intervjuerna sträckte sig
17
från 35 min till 45 minuter. Innan intervjun startade och bandspelare satts på, informerades
respondenten åter om studien, frivillighet och anonymitet. Under intervjuerna användes en
intervjuguide med öppna frågor kring distriktsköterskors uppfattning om mäns hälsa och de
strategier som används, men intervjun lades upp som ett öppet samtal kring de aktuella
frågeställningarna, beskrivna i intervjuförfrågan. Syftet var att samma frågeställningar skulle
lyftas vid samtliga intervjuer (bil.4).
Då intervjun avslutats och bandspelaren stängts av, tillfrågades varje informant om de hade
fler frågor eller synpunkter. Ibland uppkom spontant samtal kring ämnet, efter att bandspelaren stängts av. Huvuddragen ur dessa spontana samtal nedtecknades i samband med att
minnesanteckningar gjordes efter varje intervju.
Bearbetning och analys
Efter varje intervju genomlyssnades bandinspelningen, anteckningar kring intervjun avseende
stämning, intryck m.m. skrevs också ner. Då samtliga intervjuer genomförts, skrevs dessa
ordagrant ut. Vid genomläsning av utskrifterna, sammankopplades de med de anteckningar
som förts tidigare kring intryck, stämning under intervjun, och andra minnesanteckningar, för
att på det sättet återskapa intervjusituationen.
Vid genomläsning och analys av de nedskrivna intervjuerna kategoriserades materialet till
studiens frågeställningar och de temaområden som beskrivits i studiens bakgrund. Under
utskrift och analys av intervjuerna, utkristalliserades informanternas synpunkter, som teman,
gemensamma med de teman kring tidigare forskning om mäns hälsa som beskrivits i studiens
bakgrundsavsnitt. Med utgångspunkt från detta, föreföll det naturligt att redovisa resultaten
med utgångspunkt från dessa teman. Informanternas tankar och synpunkter följde gemensamma spår, och utifrån detta har meningskategorisering utförts.
Utifrån studiens syfte och frågeställning redovisas resultaten under två delområden;
Distriktssköterskors uppfattning om mäns hälsa samt Strategier som används vid hälsosamtal
med män.
Under det avsnitt som avser distriktsköterskors uppfattning kring mäns hälsa, berördes
frågeställningar kring hur distriktsköterskan ser allmänt på mäns hälsa, hur de tror att män
själva ser på hälsa och vilka faktorer som kan påverka mäns upplevelse av ohälsa. Under
18
intervjuerna samtalades också om vilka hindrande respektive främjande faktorer som kan
påverka mäns benägenhet att söka hjälp för ohälsa (bil.4).
Följande kategorier framkom:
•
Mansroll/maskulinitet
•
Hälsa
•
Upplevelse av kropp
•
Mäns benägenhet att söka hjälp
Etiska ställningstaganden
De distriktsköterskor som arbetar som hälsosamordnare vid varje hälsocentral, förutsätts ha
ett intresse för hälsofrågor, eftersom det i deras uppdrag bla ligger att utföra hälsosamtal, vara
kontaktperson för Folkhälsoenheten vid landstinget och vara drivande i hälsofrågor. Eftersom
de tagit på sig detta uppdrag, kan man förvänta sig att deras engagemang för förebyggande
arbete utgörs av ett djupare intresse och prioritering av hälsofrågor än för övriga distriktsköterskor. Detta visade sig också under intervjuerna. Intervjuförfrågan innebar också att de
själva fick anmäla sig för att delta i intervjuerna, vilket också kan göra att respondenterna i
studien utgörs av individer med ett uttalat intresse för frågor kring hälsa och hälsoprevention.
I urvalsgruppen ingick en manlig distriktsköterska, vilken anmälde sitt intresse att delta
relativt snabbt. I resultatdelen redovisas dennes synpunkter inte specifikt som manlig distriktsköterska, eftersom synpunkter inte skiljde sig från övriga informanters utom i något fall.
I studien har faktorerna informerat samtycke, konfidentialitet och konsekvens tagits i
beaktande (Kvale, 1997).
Ett viktigt mål för all forskning bör vara att lyfta fram kunskap som kan förbättra människans
situation och främja hennes välfärd (American Psychological Association, 1981). Om kunskap kring distriktssköterskors syn på, och strategier för förebyggande av ohälsa hos män
lyfts, kan detta öka medvetenheten kring genusperspektiv och därmed förbättra bemötandet av
män vid hälsosamtal.
19
RESULTAT
Eftersom distriktsköterskorna i denna studie, förutom sitt ordinarie uppdrag som distriktsköterska också har ett specialuppdrag som hälsosamordnare, utgår de i diskussionerna från
de hälsosamtal som de har i detta uppdrag och refererar till de män som de mött i samband
med detta. Under samtalen framkom att dessa distriktsköterskor drivs av ett stort engagemang
kring hälsofrågor. Vid flera tillfällen under intervjuerna, framfördes engagerade synpunkter
på ohälsa hos befolkningen i allmänhet, innan fokus återfördes till området kring mäns hälsa.
Del 1 Uppfattningar om mäns hälsa
Maskulinitet ( ”Mansrollen”)
Vid tillfällen då samtalen berörde informanternas föreställning om mäns hälsa och även då
de gav en bild av hur de tänkte sig att män själva ser på hälsa, framkom bilden av en ganska
traditionell ”mansroll”, där arbete och social tillhörighet ses som viktiga aspekter. Att ha
utbildning, arbete och en fungerande familjesituation, sågs som dominerande faktorer för
välbefinnande. Flera av informanterna hade också åsikten att de män som mår bra, är de som
har lättast för att komma på de erbjudna samtalen. De som man anser skulle behöva komma
och som mår sämst, kommer inte i så stor omfattning, vilket distriktsköterskorna föreställde
sig skulle kunna bero på att de förnekar sina ohälsosymptom och att de inte heller har vana att
tala om sig själva med andra, ”det är svårt för män att sitta och prata om sig själva. Dom är
inte lika öppna med sånt” (skilsmässor och kriser) (informant 1).
Synpunkter om att de män som är medvetna och måna om sin hälsa, och som kanske också
har funderingar kring hälsa och livssituation och också är vana att tala om sig själva, hör till
den grupp som kommer, medan de som mår dåligt och inte heller har funderat över hälsa,
avstår från besök och ser inte detta som en prioriterad aktivitet.
”Dom som har ett jobb som dom trivs med, utbildning och en fungerande
familj – dom mår bra. Ja, då är det dom som är lite mer utåtriktade och ja - lite mer utbildade som kommer …… dom är inte så rädda att prata om
sig själva kanske” ( informant 1).
20
I den traditionella ”mansrollen” ligger också ett starkt fokus på arbetets betydelse. Då
intervjuerna berörde frågor kring stress och hälsa, visade det sig att vid de tillfällen männen
tog upp upplevelse av stress, härleddes orsakerna oftast till arbetssituation, sällan till familjesituation.” män upplever sällan någon speciellt hög stress, och om dom upplever det så
kopplas det till jobbet, inte fritid” ( informant 3).
Under de beskrivna hälsosamtalen, tas frågan om hemmavarande barn upp som ett av områdena. Flera av informanterna uppger att detta var något som männen inte talade kring. Det
togs sällan upp problem kring barn, eller att detta skulle kunna vara en källa till ohälsa.
”Intervjuare: Jag tänker att du träffar ju män som befinner sig under
olika förutsättningar. En del har barn, andra inga eller i olika åldrar.
Pratar dom om det, tycker du? ”
” Nej, oftast är det ju stress på arbetet som dom tar upp”( informant 3).
Att social tillhörighet också spelar roll huruvida man bejakar dessa erbjudande om hälsosamtal, uttrycks av flera av informanterna. Detta samstämmer med resultat i de nationella
folkhälsorapporter som publicerats och som visar hur social tillhörighet och genus påverkar
individens hälsa. I Socialstyrelsens nya Hälso- och sjukvårdsrapport (2009), framkommer att
de socioekonomiska skillnader som finns mellan hög- och lågutbildade tenderar att öka. Det
betyder att högutbildade idag gör fler läkarbesök än lågutbildade i förhållande till sina vårdbehov. Ett ytterligare bevis för ojämlikhet i hälsa, är att den åtgärdbara dödligheten ökar för
män och lågutbildade.
” ..det finns ett område som är, kan vi kalla det, lite lägre status kanske. Och dom
uteblir, fler uteblir därifrån än vad dom gör i de områden där det är villor
och arbetsföra människor” ( informant 4).
Den bild man ger av dem som kommer till hälsosamtalen är också genomgående bilden av en
man som egentligen mår bra, och som är intresserad av sin egen hälsa.
” De flesta som kommer, de har tänkt mycket på hälsa. Och på livet” (informant 1).
21
Hälsa
De intervjuade distriktsköterskorna syn på mäns hälsa och hur de tror att män själva ser på sin
hälsa visade på samstämmighet. Flera utryckte synpunkter på att män i allmänhet har svårt att
tala om sig själva, att de inte söker vård ”i onödan” och att män inte bryr sig om sin hälsa utan
är mer fokuserade på sjukdom. ” förebyggande hälsa, det är nog mer kvinnor. Män bryr sig
inte på samma sätt som kvinnor. Möjligen då det gäller motion” ( informant 5).
De uttryckte även att män tenderar att inte ta kroppssignaler på allvar, och därför inte söker
vård i tid. ”om det är en sjuk man, då är han riktigt sjuk” ( informant 2). Flera av distriktsköterskorna hade i sitt ordinarie arbete mött äldre män som vårdat sina hustrur, och som
sedan själva ” dött knall och fall”( informant 3).
Det framkom också att män tenderar att vara mer intresserade av resultaten, provsvar och
liknande, än av själva samtalet kring förebyggande av ohälsa. Någon uttryckte det som att det
var ” ungefär som att man besiktar bilen” ( informant 3). Ibland kunde männen också
uttrycka besvikelse över att det inte var så mycket provtagning som de hade förväntat,
eftersom aktivitetens huvudsyfte just är samtalet kring hälsa. ”de vill få reda på blodtryck och
blodsocker och så där, för att kolla om de mår bra” ( informant 5). Informanternas inställning
av mäns behov av siffror och provsvar kan beskrivas utifrån följande utdrag ur en av
intervjuerna:
” Så fort som jag summerat och räknar ut, så brukar jag säga, ja kanske inte riskpoäng, utan att dom sticker ut. Och då brukar jag fråga om dom vill kolla sitt
kolesterol. Sen gör jag så att de får svar och kommentarer med sig hem.
Om än det är bra värden, så får dom med sig hem” ( informant 4).
Fokus i dessa riktade hälsosamtal ligger på själva samtalet, vilket distriktsköterskorna var fullt
medvetna om och också hade en medveten strategi för, bland annat använde de sig av en
samtalsmetod, Motiverande samtal, som de alla hade utbildats i (Folkhälsoinstitutet). De hade
också funderat över flera av frågeställningar i samtalsformuläret, för att hitta förhållningssätt
som fungerade. Speciellt var frågor kring alkoholkonsumtion något som flera av
informanterna lyfte som ett område där de utforskade olika bemötandestrategier.
”Man pratar ju om hela livssituationen, och det är ju mest samtal. Dom flesta när
dom ringer säger vad bra – nu får jag ta en massa prover. Dom blir lite besvikna –
22
är det inte mer?” ( informant 1).
Upplevelse av kropp
Då intervjuerna rörde sig kring de hälsosamtal som informanterna arbetade med, relaterades
mycket till hur hälsa och upplevelse av kropp hänger samman. Under samtalen med informanterna uppkom spontant diskussioner kring mäns upplevelse av kropp och hur detta
kopplas till upplevelse av hälsa och benägenhet att söka för ohälsosymtom.
” …Före 40 är de bara starka och duktiga, men efter 40 börjar de känna att
kroppen har en begränsning. De är inte lika fysiskt starka, orkar inte springa
lika fort” ( informant 1).
Ofta upplevde distriktsköterskorna att män sökte hjälp då de kände att kroppen påverkades,
och fysiska begränsningar tillkom. Synpunkter framkom också att det kunde vara en lämplig
tidpunkt att kalla just 40 åringar, då det ofta är i denna livsfas som upplevelse av kroppsliga
begränsningar noteras hos män. Speciellt upplevde informanterna att de män som varit
kroppsligt aktiva har ett annat sätt att se på kroppen, att mer observera försämring i kondition,
viktuppgång och andra förändringar, och att de då upplever också mental ohälsa, men det
framfördes också synpunkter på att män ibland har svårt att koppla ihop signaler från kroppen
med ohälsa, och därför inte söker vård.
” Det är också en grej då det gäller män att män tror att man ska kunna träna
bort övervikt. Nu ska jag träna som sjutton. Men det går ju inte om man inte
ändrar matvanor. Dom går lite för hårt ut med det” ( informant 3).
Mäns benägenhet att söka hjälp
Under intervjuerna samtalades om mäns benägenhet att söka hjälp för olika ohälsosymptom,
och även vad som kunde vara hindrande respektive främjande faktorer för detta. Synpunkter
som att män var mindre vana att tala om sig själva och att inte ta kroppssignaler på allvar
framkom, ”det är liksom lite karlakarlsamhälle, faktiskt…man ska inte söka i onödan”
(informant 3), men en återkommande tanke var mäns behov av normativitet. På olika sätt
beskrevs tankar kring normativitet av de intervjuade distriktsköterskorna. Det gavs exempel
23
på att många av de män som kom på hälsosamtalen, tidigare hade varit på hälsoundersökning
via företagshälsovården, och därför hade en större vana att delta i hälsosamtal. Det var också
vanligt att det var fruar eller sambor som beställt tid eller varit påtryckare för männen att gå
på hälsosamtalen. ” jag hade en man vars fru varit på hälsosamtal, och sen ringde hon och
ville att maken också skulle få komma” ( informant 2).
Det förekom också att manliga bekanta tidigare varit på hälsosamtal, vilket kunde göra det
lättare att själv nappa på erbjudandet. ”Då har dom pratat med nån kompis som också varit
här och då vill dom komma” ( informant 5).
Ofta ville man också jämföra sina resultat, och på något sätt få bekräftelse på att ens värden
var normala. ”Dom pratar om det (männen) och då sa han att han skulle hem och kolla med
polarn vad han fick för poäng” (på hälsotestet) (informant 3). Rädsla för att avvika från den
”manliga normen” uttrycktes på olika sätt under distriktsköterskornas hälsosamtal. Någon
uttryckte det som ”jag tror dom är rädd att få en stämpel på sig” (informant 3).
Rädsla för sjukdom och att avvika från den friska ”manliga” normen uttrycktes på detta sätt
av en av informanterna:
”…men visst känner jag igen just det här att man kanske inte pratar om, och kanske rädslan
att få någon av dom här sjukdomarna och så där. Att man som man… så visar man ju ingen
svaghet, det vill man ju inte göra” (manlig informant).
Del 2 Strategier som används vid hälsosamtal med män
Då de intervjuade distriktsköterskorna i studien även har ett uppdrag som hälsosamordnare,
finns ett intresse för hälsofrågor, vilket visade sig som ett mycket stort engagemang för
ämnet. Man visade en stor vilja att diskutera hälsa ur ett brett perspektiv, ventilerade tankar
kring framtida upplägg och idéer. Under frågeställningen kring vilka strategier som används
vid hälsosamtal specifikt med män, framkom svårighet att specificera speciella strategier för
just män. Däremot hade man ett medvetet förhållningssätt i sitt allmänna bemötande vid dessa
hälsosamtal, då alla informanterna genomgått utbildning i Motiverande Samtal. Denna
metodik användes vid hälsosamtal för både män och kvinnor. Vid hälsosamtalen läggs fokus
just på samtalet, och man arbetar med öppna frågeställningar utifrån det standardiserade
formuläret som ingår i den riktade hälsoinsatsen för 40 åringar.
24
Det praktiska förfarandet med frågeformuläret varierade mellan informanterna. Man upplevde
att det fanns stor möjlighet att arbeta utifrån ett eget självständigt upplägg. Huruvida formuläret skickades ut i förväg eller gicks igenom vid mötet på hälsocentralen varierade, men det
fanns ett medvetet ställningstagande avseende detta oavsett tillvägagångssätt.
” Vi fyller i det här tillsammans på mottagningen. Jag tycker det blir ett bättre samtal då”
( informant 1).
eller
” Jag brukar skicka ut formuläret i förväg så de kan fylla i hemma. Då får vi mer
tid för själva samtalet” ( informant 3).
Några tankar på speciella strategier för bemötande av män som uttrycktes, var t.ex att inte
kalla män tidigt på morgonen På en av hälsocentralerna fanns planer på att starta upp med att
förlägga hälsosamtal även på kvällstid som ett alternativ.
” Jag bör inte kalla en man kl. 8 på morgonen, dom får jag sätta lite senare på
dagen. Kvinnorna har inte samma krav på tider, även om det kan vara så att
dom ska hämta på dagis och så” ( informant 4).
Sammanfattningsvis visar intervjuresultaten att speciella, medvetna strategier för bemötande
av män vid hälsosamtal inte förekommer. Däremot arbetar dessa distriktsköterskor utifrån ett
medvetet förhållningssätt, dock utan genusperspektiv.
Samtliga intervjusituationer avslutades med ett samtal kring informanternas egna tankar kring
hälsa och genus och om diskussioner kring genusperspektiv på hälsa fördes bland kollegorna.
Det förekom inte på någon av de intervjuades arbetsplats att man i arbetslaget förde
diskussioner kring genusperspektiv på hälsa och sjukdom.” Nej det har vi aldrig tagit upp”
( informant 2).
” Nej, det är ganska stort ointresse tycker jag. Jag kan inte säga att vi pratar kring det ”
( informant 3).
”Nej, det har vi nog inte gjort – inte speciellt. Jag jobbade ju i…( större stad)
tidigare. Det är ju lite skillnad. Fast ändå inte” ( informant 5).
25
Informanternas syn på intresset för hälsofrågor i allmänhet på deras respektive arbetsplats,
varierade från att man kände stöd och en samsyn vad gällde hälsoarbete bland kollegor och
läkare, till att det specifikt hälsopreventiva arbetet var det som fick bortprioriteras om
arbetsbelastningen blev för stor.
” Kanske inte speciellt att vi separerar dom ( frågorna kring genus), men annars
pratar vi väl om hälsa” ( informant 4.)
Förutsättningarna för dessa distriktsköterskor att utföra sitt hälsofrämjande uppdrag, varierade
mellan enheterna, liksom stöttning och intresse från arbetskamrater och läkare. Nedanstående
citat visar hur olika förutsättningarna kunde se ut.
” Jag jobbar kanske 2-3 dagar i veckan med det här. Jag styr det själv. Jag är ju
helt självgående” ( informant 4).
” Intervjuare: Tycker du att du får stöd och peppning av läkare och arbetskamrater i
det här?”
” Nej, om man inte hinner med sitt vanliga distriktsköterskejobb så skulle man stryka
det här” ( informant 3).
Sammanfattningsvis visar resultaten att de intervjuades tankar kring mäns hälsa stämmer
överens med den forskning som finns kring ämnet. Sålunda finns en kunskap kring hur olika
faktorer kan påverka mäns hälsa, däremot saknar man genusmedvetna strategier för
hälsoförebyggande arbete som kan användas för att förebygga mäns ohälsa.
Genusperspektiv på hälsa och vård är inte heller något som diskuteras på de intervjuades
arbetsplatser. Det som däremot framkommer är informanternas stora engagemang för
hälsofrågor, vilket är en potential för utvecklande av nya hälsopreventionsstrategier.
26
DISKUSSION
Metoddiskussion
Valet av vilken metod som ska användas i en studie styrs av forskningsproblemet. Syftet och
problemområdet i denna studie fokuserar på attityder och föreställningar, distriktsköterskors
syn på mäns hälsa. För att erhålla en bild av människors tankar och livsvärld, krävs ett
personligt möte. En kvalitativ metod, som i detta fall öppna intervjuer, ger möjlighet för
intervjuaren att under samtalets gång ställa följdfrågor och att be informanten förtydliga och
förklara. Under intervjuns gång är det också möjligt att observera fenomen kring de olika
frågeställningarna, som t.ex kroppsspråk, pauser och liknande.
Denna studies fokus har inriktat på att erhålla nyanserade beskrivningar av distriktsköterskors
syn på temat mäns hälsa. Därför har fokus har legat mer på beskrivning än tolkning av de
uppkomna fenomenen.
Vid en kvantitativ metod, som t.ex enkäter, hade dessa möjligheter till interpersonellt samspel
mellan intervjuare och informant gått förlorad, och nyanser i beskrivningar osynliggjorts. I
denna studie hade en sådan metod inte varit användbar.
Eftersom en intervju är ett samspel mellan två personer, är det viktigt att ett tryggt klimat
byggs upp från start. Informanten har rätt att få information om intervjuns upplägg och syfte,
och även bli informerade om etiska frågor, samt också ges möjlighet att efter intervjun, ställa
frågor och avsluta på ett bra sätt.
De intervjuade distriktsköterskorna valde själva platsen för intervjuernas genomförande.
Samtliga valde sin respektive arbetsplats för dessa möten. Intervjuerna kunde alla genomföras
utan yttre störningar, och teknik med bandspelare fungerade utan missöden, vilket annars
hade kunnat inverka negativt på intervjusituationen.
I denna studie har författaren velat dyka djupare i de möten som sker mellan distriktsköterskor
och de män som kommer för dessa hälsosamtal, för att se vad som händer i en kontext där
genussystemet och dess struktur kring makt och normer är tydliga aktörer. I dessa möten
innehar distriktsköterskan rollen som feminint begrepp, det som stereotypt innebär vårdande
och empatisk förmåga, men i denna kontext även en överordnad maktposition, som den som
27
ger råd, utför åtgärder och representerar en profession. Ur denna komplexa situation ska ett
möte ske mellan maskulinitet och femininitet.
Urval
Urvalet till denna studie utgjordes av distriktsköterskor med en ytterligare funktion som
hälsosamordnare för sin respektive hälsocentral. Detta innebär att de, förutom sitt ordinarie
arbete som distriktsköterska, har ett utökat ansvar för hälsoförebyggande arbete. Man kan
därför anta att deras intresse för hälsoförebyggande arbete är mer uttalat. Under intervjuerna
framkom också tydligt deras starka engagemang för hälsofrågor i allmänhet, vilket ibland
gjorde att samtalet måste styras tillbaka till studiens fokus på specifikt mäns hälsa.
Bland de distriktsköterskor som anmälde sitt intresse för att låta sig intervjuas var en man. I
resultatbeskrivningen har hans synpunkter ingått i sammanfattning utan att redovisas
specifikt. Samtliga intervjuade befinner sig i medelåldern, med viss variation. Erfarenhet av
arbete som distriktsköterska varierade mellan 1,5 – 20 år, men samtliga har erfarenhet som
sjuksköterska sedan tidigare.
Eftersom uppdraget från landstinget att erbjuda hälsosamtal för alla 40 åringar inte pågått
längre än c:a 3 år, var variationerna mellan informanterna ej så stor avseende denna
erfarenhet. De som relativt nyligen startat upp, skilde sig inte heller från de med längre
erfarenhet, utan engagemanget och intresset visade sig allmänt vara starkt för hälsofrågor.
Resultatdiskussion
Studiens syfte var att få en bild av hur distriktsköterskor ser på mäns hälsa samt beskriva de
strategier som används vid hälsosamtal med män. Resultatdiskussionen redovisas under
delarna Uppfattningar om mäns hälsa och Strategier som används vid hälsosamtal med män.
Uppfattningar om mäns hälsa
Informanterna i studien uttryckte under intervjuerna ett stort allmänt intresse för hälsa.
Samtalsklimatet upplevdes av intervjuaren som positivt, och många synpunkter kring
frågeställningarna lyftes under intervjutillfällena. Under reflektion och genomlyssning av
intervjumaterialet, framkom en samstämmighet kring synen på mäns hälsa. Många av
tankarna sammanföll också med den forskning som tidigare finns kring män och hälsa.
28
Under flertalet av intervjuerna kom samtalen spontant in på ”mansrollen”, och i samband med
detta uttryckte informanterna upplevelsen av hur ett fungerande arbete och social tillhörighet
påverkar mäns upplevelse av hälsa och även benägenheten att delta i hälsosamtalen.
Samtliga av de intervjuade utom en, uppgav att de män som kom oftast hade en god social
position och en välfungerande livssituation. Den enda manliga distriktsköterskan uttryckte en
avvikande mening, och hade erfarenheten av att ” många kommer ju från träindustrin, ganska
få högskoleutbildade kommer” . Denna distriktsköterska verkar i ett relativt litet samhälle,
vilket därmed medför god personkännedom. Samhället kännetecknas av relativt låg utbildningsnivå bland befolkningen, småindustri och som informanten själv uttrycker det: ”det är
liksom lite karlakarlsamhälle”. Detta för tankarna till R. Conells (2008) tes om den maskulina
hegemonin, och väcker frågeställningen om huruvida en manlig distriktsköterska hierarkiskt
befinner sig på en social nivå som på något sätt upplevs hotfull för män i samma sociala
position.
Den grupp av distriktsköterskor som deltog i studien, verkade i skilda upptagningsområden
befolkningsmässigt. Det varierade från typiskt landsortsdistrikt till stad och tätort. Några
skillnader beroende på detta visade sig inte avseende deras uppfattningar.
Många rapporter kring folkhälsa, bl.a den senaste nationella folkhälsorapport som kom i år,
(Socialstyrelsen Folkhälsorapport 2009), visar att bland annat social position och utbildningsnivå är betydelsefulla faktorer för hälsa. Med hög utbildningsnivå och social position
följer bättre hälsa och även ett annat förhållningssätt vid vårdsökande.
Den s.k hälsoparadoxen, vilken innebär kvinnors längre livslängd och mäns död i ofta
åtgärdbara sjukdomar, avspeglade sig under intervjuerna. Under intervjuerna fördes samtal
kring mäns obenägenhet att söka hjälp. Att män har svårare att tala om sig själva och inte
heller tar ohälsosignaler på allvar, var erfarenheter från patientarbetet, både då arbetet var
distriktsköterskans dagliga arbete, men även vid de riktade hälsosamtalen. Flera exempel gavs
på då manliga patienter inte sökt i tid utan gått ” för länge” med sina symptom.
I den hegemoniska maskuliniteten ligger fenomen som kroppsupplevelse (Conell, 2002, 2008;
Smirthwire, 2007). Om kroppen ses som osårbar och defektfri, kan det begränsa individen att
29
söka vård och också innebära ett förnekande av känslor och behov. I förlängningen innebär
det att förebyggande av ohälsa omöjliggörs eller försvåras.
Vid hälsopreventivt arbete fokuserar samtalen i stor omfattning på livsstil. Motion är en
naturlig faktor i detta och i samband med fysisk aktivitet spelar kropp stor roll. Tankar kring
mäns upplevelse av kropp uppkom spontant vid intervjuerna, då det bland annat togs upp att
just åldern 40 år, kunde vara en lämplig tidpunkt att kalla män för hälsosamtal, eftersom det är
vid den livsfasen som kroppsliga begränsningar och förändringar börjar märkas. Det uttrycktes synpunkter som att männen inte upplever sig lika starka som förr, inte har lika god kondition och kanske märkbar viktuppgång. I viss mån motsäger sig detta synen på mäns obenägenhet att känna in ohälsosymptom och också deras obenägenhet att söka vård. Att vara
benägen att söka vård, kopplades i informanternas föreställningar ofta till mäns behov av
normativitet. Forskning visar att män har lättare att söka för ett problem som de vet att andra
män också har och även att det finns en lösning till problemet (Oliffe, 2008; Courtney, 2002;
Mansfield et al., 2005).
Distriktsköterskorna hade erfarenhet av att män, som hade andra män i sin närhet som tidigare
genomfört hälsosamtal, hade lättare att komma på inbjudan till hälsosamtal. Också om man
tidigare genomför hälsotester, t.ex via företagshälsovård, var man mer öppen för att delta.
Strategier som används vid hälsosamtal
Enligt uppgifter från Folkhälsoenheten, vilken är den enhet som följer upp dessa hälsosamtal,
antar män i mindre omfattning än kvinnor inbjudan till hälsosamtalen. Detta var också uppfattningen bland de distriktssköterskor som ingick i denna studie. Socialstyrelsens rapport om
jämlik hälsa (2004), visar också att området kring hälsointervention för män är ett område
som behöver stärkas.
Distriktsköterskorna ansåg inte själva att de använde sig av speciella bemötandestrategier
under dessa hälsosamtal med män, däremot uttryckte de en medvetenhet kring förhållningssätt
i hälsopreventivt arbete i allmänhet. Det fanns genomtänkta tankar för förhållningssätt då det
gällde upplägg, inbjudan, hur enkäten skulle fyllas i och om samtalets upplägg. Eftersom de
intervjuade distriktsköterskorna i studien, förutom sitt specialuppdrag som hälsosamordnare, i
sitt dagliga arbete verkade som distriktsköterskor med sedvanligt arbetsinnehåll, kan slutsats
dras att deras synpunkter och inställning till män och hälsa också är generaliserbart till
30
distriktsköterskor som grupp. Diskussioner kring genusperspektiv på hälsa och sjukdom
fördes inte på någon av hälsocentralerna.
Kunskap om genusperspektiv inom vårdvetenskap ökar alltmer, och vi har i dagsläget en hel
del forskning kring detta (Smirthwire, 2007). En frågeställning är om glappet mellan teori
och praktisk verksamhet inte har överlappats ännu. En undersökning av vårdutbildningar som
Högskoleverket gjort, visar att det finns bristande anpassning till dagens ohälsosituation, bl.a
saknas utrymme att arbeta med livsstilsfrågor, trots att några av målen för sjuksköterskeexamen är att ha förvärvat kunskap om förhållanden i samhället som påverkar kvinnors och
mäns hälsa (Högskoleverket, 2007:23R).Under tiden som student, skapar vi vår framtida
yrkesroll, och det är därför angeläget att införliva ett genusmedvetande i alla vårdutbildningar,
för att studenten i sin färdiga roll som sjuksköterska ska kunna bemöta både män och kvinnor
utifrån deras behov.
Distriktsköterskorna i denna studie visade kunskap och åsikter om förhållanden kring mäns
hälsa ur flera aspekter. I sina samtal uttryckte de bland annat tankar som kan tolkas som mäns
behov av normativitet. Om dessa insikter medvetandegörs och lyfts, kan utifrån detta nya
strategier för hälsopreventivt arbete för män utvecklas. Det traditionella sättet att inbjuda
patienter till individuella samtal kanske inte är den enda möjligheten, utan vi kanske måste
våga experimentera med nya angreppssätt. Med tanke på mäns behov av normativitet, kan
olika typer av gruppaktiviteter provas. Likaså skulle uppsökande verksamhet, liknande de
hälsosamtal som genomförs ute på företagen av företagshälsovården, vara en möjlighet.
Ett utökat samarbete mellan primärvård och företagshälsovård skulle kunna ge positiva
effekter. Med tanke på dessa informanters stora intresse och engagemang, finns där en
potential för vidare utvecklingsarbete kring hälsoprevention. Nya strategier för hälsopreventivt arbete för män ses ju också som ett framtida prioriterat forskningsområde för att
minska dödligheten i en mängd behandlingsbara sjukdomar (Socialstyrelsen, 2004).
Detta är bara möjligt om frågeställningarna medvetandegörs. Därför är det viktigt att verksamma distriktsköterskor, men även sjuksköterskestuderande under utbildningstiden, får
möjlighet till kunskaper om genusperspektiv, ett område som behöver utvecklas (Högskoleverket, 2007:23R).
För att utveckla de hälsobefrämjande strategierna för män, behövs kunskap om männens egna
tankar kring hälsa. Individens delaktighet i sin egen verklighet, behov och upplevelse av
31
bemötande vid hälsosamtal, skulle bidra med väsentlig insikt, för att på så sätt hitta nya vägar
till hälsoprevention. Ett viktigt ytterligare utvecklingsarbete, vore att intervjua män kring
temat hälsa och bemötande. Med tanke på mäns behov av normativitet, kunde fokusintervjuer
vara ett användbart tillvägagångssätt. Kanske detta angreppssätt, att i grupp träffas med en
samtalsledare och samtala kring en frågeställning, lättare kan attrahera män att delta.
Etikdiskussion
Inför studiens genomförande har faktorerna informerat samtycke, konfidentialitet och
konsekvens tagits i beaktande. Tillståndsansökan har godkänts av verksamhetsansvariga
chefer. Ingen av de intervjuade har ifrågasatt studiens syfte, utan de har delgivit sina
synpunkter med stort engagemang.
Att intervjuaren vid tiden för studien arbetar som klinisk adjunkt och i denna funktion tidigare
har träffat informanterna, har inte upplevts som ett etiskt problem. Tidigare lång erfarenhet av
distriktsköterskearbete har medfört att informanternas livsvärld känns välbekant, och
diskussioner kring studiens tema hälsa har kunnat föras på ett naturligt sätt.
SLUTSATSER
Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors uppfattning om mäns hälsa och
de strategier som används vid hälsosamtal med män. Författaren var intresserad av att få veta
hur distriktsköterskor ser på mäns hälsa, och även att synliggöra hur maktstrukturer påverkar
det bemötande som sker då distriktsköterskor möter män i hälsosamtal.
Positionen i studien utgår från Hirdmans teoribildning kring särskiljande och maktposition
och Conells teoribildning kring hegemonisk maskulinitet.
Hirdmans teoribildning ser mannen ses som norm och kvinnan som underordnad.
Distriktsköterskor synliggörs som den feminina och vårdande, vilken befinner sig i en
maktstruktur inom vården, där sjuksköterskor innehar en underordnad position i sjukvårdshierarkin. Femininitet könskodas med begreppet omvårdnad även i den privata livssfären.
32
Kvinnor vårdar både i arbete och privat och sammankopplas med en underordnad
maktposition.
Conells teoribildning kring maskulinitet framställer en hierarkisk ordning där en hegemonisk
maskulinitet är överordnad övriga maskuliniteter och även överordnad femininitet.
Resultatet av intervjuerna visar att distriktsköterskorna har en bild av mäns hälsa som
stämmer väl överens med den forskning som idag finns kring ämnet. De upplever inte själva
att de har speciella strategier vid hälsosamtal speciellt riktat till män, däremot arbetar de
utifrån medvetna strategier för hälsoprevention i allmänhet. Distriktssköterskorna visar också
ett mycket stort engagemang kring hälsofrågor, vilket är en viktig resurs att tillvarata. Om
deras kunskap kring mäns hälsa medvetandegörs, speciellt de tankar de har kring mäns behov
av normativitet, skulle nya strategier kunna utvecklas för att förbättra det förebyggande
hälsoarbetet riktat mot män. En optimal utveckling av nya strategier skulle vara möjlig om
också männens egna uppfattningar kring hälsa och hälsosamtal tillvaratas, vilket skulle kunna
vara ämnet för en fortsatt studie.
Resultaten i denna studie visar också att den form av hälsoprevention som erbjuds, fångar upp
en viss typ av män och riktar sig till den hegemoniska maskuliniteten, d.v.s. män som har tid,
utbildning och insikt om vikten av hälsoprevention. Detta korresponderar med Conells teori
om maskulin hegemoni, vilket innebär att de män som redan är privilegierade i samhället, och
har bättre hälsa, tid och insikt , utnyttjar även detta privilegium, som erbjuds i form av
hälsosamtal.
Vårdar kvinnor i sitt arbete en hegemonisk maskulinitet?
I Socialstyrelsens senaste Hälso- och sjukvårdsrapport (2009), uppmärksammas de stora
hälsoskillnader som finns och dessutom ökar mellan olika grupper i samhället, där man bland
annat lyfter det faktum att högutbildade har lättare att hitta vägar till vård och också får ett
bättre bemötande. Kopplat till den s.k hälsoparadoxen, visar denna rapport också att
lågutbildade män oftare dör i åtgärdbar sjuklighet än både kvinnor och högutbildade män, och
även att den läkemedelsbehandlingen de erbjuds i lägre grad är anpassad till moderna
riktlinjer. Dessa skillnader tenderar att öka (Socialstyrelsen, Folkhälsorapport, 2009;
Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdsrapport, 2009).
33
Det hälsopreventiva arbete som utförs inom hälso- och sjukvård behöver granskas
självkritiskt, och nya strategier behöver i större omfattning utvecklas för att nå kontakt med
dem som behöver insatser, annars finns risk för att vi ”ger till dem som redan har”. Det stora
engagemang för hälsointervention som distriktsköterskorna i denna studie visar, tyder på att
det finns förutsättningar för att nya tankegångar och angreppssätt kan utvecklas i det hälsofrämjande arbetet.
34
Referenser
Addis,M,E, Mahalik,J,R. (2003). Men, Masculinity, and the Contexts of Help Seeking.
American Psychologist januari 2003 Vol. 58 No 1,5 -14
Tillgänglig: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12674814 Åtkomst 20090324
American Psychological Association ( 1981) Ethical principles of psyhcologists.
American Psychologist, 36, s.633-638
Andersson,I , Ejlertsson, G.( Red) ( 2009) Folkhälsa som tvärvetenskap.
Lund:Studentlitteratur.
Annandale,E, Riska,E. ( 2009). Towards a Gender-Inclusive Approache to Womens
and Mens Health. Current Sociology 2009;57;123
Tillgänglig: http://csi.sagepub.com Åtkomst 20090326
Bergqvist Månsson, S. ( 2007).Genusperspektivet saknas i omvårdnadsforskningen.
Omvårdnadsmagasinet 5/07, ss14 – 16
Bondestam,F. ( 2005) Könsmedveten pedagogik för universitets- och högskolelärare.
Stockholm: Liber
Butler, J. ( 2007).Genus trubbel. Originalets titel: Gender Trouble, 1990. Göteborg:
Daidalos AB.
Connell, R.W. ( 2002). Om genus. Originalets titel: Gender. Översättning 2003.
Göteborg: Daidalos AB.
Conell, R.W. ( 2008). Maskulinitetet. (2.uppl.). Göteborg: Daidalos AB.
Courtney,W. (2002).A global Perspective on the Field of Mens Health: An Editorial.
International Journal of mens Health.Vol.1, No.1, January 2002,pp 1- 13.
Tillgänglig:http://www.menshealth.org/code/GLOBAL.PDF
Åtkomst 20090219
Courtneay,W.H. ( 2000). Constructions of masculinity and their influence on mens
well-beeing: a theory of gender and health. Social Science& Medicine 50(2000)
1385 - 1401.
Tillgänglig:www.elsevier.com/locate/socscimed. Åtkomst 20090301
Eriksson,H. (2002). Den diplomatiska punkten. Diss. Institutionen för vårdpedagogik,
Göteborgs universitet.
Folkhälsoinstitutet. Motiverande samtal. En kunskapsöversikt.
http://www.fhi.se/Documents/Metodrr/MI/Intro.pdf åtkomst 20090323
Fussel,S. (1992,2003). Muscle – Confession of an unlikely bodybuilder.
USA: Poseidon Press.
35
Hammarström,A. (2004). Genusperspektiv på medicinen. Stockholm. Högskoleverket.
Serie om genusperspektiv.
Hammarström,A, Hensing,G (2008) Folkhälsofrågor ur ett genusperspektiv.
Stockholm. Statens Folkhälsoinstitut R 2008:8
Hirdman, A. ( 2008). Den ensamma fallosen. Stockholm: Atlas bokförlag.
Hirdman, Y. ( 2003). Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.
Högskoleverket. Utvärdering av grundutbildningar i medicin och vård vid svenska
universitet och högskolor. Högskoleverkets rapport 2007:23 R.
Johannisson, K. ( 1995). Den mörka kontinenten. Stockholm: Norstedts förlag.
Johansson, T. ( 2000). Det första könet? Studentlitteratur.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur.
Lantz,A ( 2007) Intervjumetodik.(2.uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Landstinget Gävleborg (2008). Uppdrag till Division Primärvård i Gävleborg 2008.
13.2 Folkhälsoarbete s. 18.
Landstinget Gävleborg(2008).Kvalitetsindikatorer,
Hjärt- kärlprogrammet Gävleborg. Rapport för verksamhetsåret 2008.
Larsson, M-L, Hamberg, K ( 2007). Genusperspektivet behöver stärkas i
caseundervisningen. Läkartidningen Nr 6 2007 Volym 104, ss. 415 – 418
Lindström,A-C. (2007). Något som inte längre är - distriktsköterskors yrkesutövning på
vårdcentral ur ett genusperspektiv. Diss. Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet.
Löfmark,U, Hammarström, A (2004). Kartläggning av genusperspektivet.
Statens Folkhälsoinstitut R 2004:35.
Malterud, K(2009) Kvalitativa metoder i medicinsk forskning.(2.uppl). Lund:
Studentlitteratur
Mansfield,A, Addis,M, Courtney,W. (2005) Measurement of Mens Helpseeking:
Development and Evolution of the Barriers to Help Seeking Scale. Psykology of Men
&Masculinity 2005, vol 6, no 2, 95 – 108.
Tillgänglig: http://www.menshealth.org/code/PMM2005B.PDF
Åtkomst 20090319
Mendel- Enk, S. ( 2004). Med uppenbar känsla för stil. Falun: Atlas bokförlag.
36
Månsdotter,A, Lindholm,L, Öhman,A. (2004). Women, men and public health- how
the choise of normative theory affects resource allocation. Health Policy 69 ( 2004)
351- 364. Tillgänglig: http://www.sciencedirect.com/science/article/B6V8X-4BS0JK62/2/9051f625e3ed5948c2eaeb505 Åtkomst 20090323
Månsdotter, A. ( 2006) .Health, economics and feminism: on judging fairness
and reform. Diss. Department of Public Health and Clinical Medicine, Umeå
universitet.
Olander,E. Vård-och omvårdnadsvetenskap: Hälsoarbete med individen i fokus
Lund: Studentlitteratur . p.87 – 112.
Oliffe,J,L. ( 2008). Understanding men and health: Masculinities,identity and
wellbeeing. American Journal of Mens Health 2008;2;190.
Tillgänglig: http://jmh.sagepub.com Åtkomst 20090326
Porche,D,J. (2009). Integration Into the national Health Care Policy Agenda.
American Journal of Mens Health 2009;3;5.
Tillgänglig: http://jmh.sagepub.com åtkomst 20090326
Prochaska J. & Di Clement C.C. (1992). In Search of how People change.
American Psychlogist 47, 1102-1114.
Risberg, G.( 2004) I am just a professional –genderless and neutral. Diss. Department
of Public health and Clinical Medicine, Umeå universitet.
Robertsson, H. ( 2003). Maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet, könssegregering
och jämställdhet Diss. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Serie Arbetsliv i omvandling,
2003:13
Rocco, H, Westin, H ( 2007). Chefers syn på ledning av läkare i hälso- och
sjukvården. Magisteruppsats i Medical Management, 20 p, Karolinska Institutet,
Institutionen för Lärande, Informatik, Management och Etik.
Sjölander,C, Stenhammar,A-M. (1991). Lika för alla eller år var och en efter behov.
Stockholm: Migra grafiska AB.
Smirthwire,G. ( 2007) ( O )jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicinsk
kunskapsöversikt. Stockholm: Sveriges Kommuner och landsting.
Socialdepartementet. Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) SFS. Sveriges Riksdag.
Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1982:763
Åtkomst 20090327
Socialstyrelsen.Dödsorsaker2006.Publiceringsår 2008.Art.nr 2008-42-6.
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2008/10117/208-42-6.htm åtkomst 20090323
37
Socialstyrelsen.Folkhälsorapport 2009.
Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2009/10363/2009-126-71.htm
Åtkomst 20090522
Socialstyrelsen.Hälso-och sjukvårdsrapport2009.
Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2009/10430/sammanfattning.htm
Åtkomst 20090515
Socialstyrelsen ( 2004) Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården.
Stockholm: Socialstyrelsen art.nr 2004-103-3
Starrin,B, Svensson,PG (1994) Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.
Statistiska Centralbyrån ( 2007). Hälsa på lika villkor. Stockholm: Uppdrag
av Statens Folkhälsoinstitut.
Sveriges Riksdag. Högskolelagen.
Tillgänglig:
http://www.hsv.se/ reglerochtillsyn/lagarochregler/
hogskolelagen.4.539a949110f3d5914ec8
00062716.htm Åtkomst 20090522
Strömberg,H, Eriksson,H. (2006) Genusperspektiv på vård och omvårdnad.
Studentlitteratur
Wagner C. & Conners W. (2006). Motivational interviewing in web design –
TheMid Atlantic Addiction Technology Transfer Center for resources, for clinicians,
researchers and trainers for January 2006 [www]. Åtkomst 22 maj 2009,
http://www.motivationalinterview.org/.
Öhman,A ( 2009) Genusperspektiv på vårdvetenskap. Rapport Högskoleverket.
38
Till
Verksamhetschef
Bil.1
Primärvården
Hälsingland
Tillståndsförfrågan
I min breddmagister inom genusvetenskap, vid Mälardalens högskola i Västerås, vill jag
genomföra en intervjustudie kring distriktsköterskors/hälsosamordnares bemötandestrategier
vid 40-års hälsokontroller för män.
I forskning kring bemötande i hälso- och sjukvårdssituationer, framkommer att förmedling av
information till män för att förebygga ohälsa är ett område som det behövs mer kunskap om.
Eftersom man våren 2009 planerar att göra en analys och uppföljning kring de
hälsoundersökningar för 40-åringar som görs i vårt landsting, verkar det som om min studie
ligger i fas med detta uppföljningsarbete.
Min fråga till er är nu att be om tillstånd om att få kontakta de distriktsköterskor/
hälsosamordnare som utför dessa hälsosamtal/undersökningar i Hälsingland, och inbjuda dem
till individuella intervjuer kring mina frågeställningar avseende deras erfarenheter av dessa
hälsoundersökningar/samtal. I ett eventuellt tillstånd från er, ingår naturligtvis också att det är
förankrat bland berörda vårdenhetschefer.
Om ni önskar ytterligare information kring min studie, kontakta gärna mig:
Med vänlig hälsning,
Lena Söderblom
Klinisk adjunkt
Primärvården Hälsingland/Högskolan i Gävle
Studerande vid Mälardalens Högskola, Västerås
leasom@hig.se
Tel 070 -600 81 57
Handledare :
Henrik Eriksson
Docent, Mälardalens högskola, Västerås
Hudiksvall 2009-01-21
Bil.2
Till
Lokal hälsosamordnare/distriktssköterska
Primärvården
Hälsingland
Förfrågan avseende intervju
I min breddmagister inom genusvetenskap, vid Mälardalens högskola i Västerås vill jag
genomföra en intervjustudie kring distriktssköterskors/hälsosamordnares bemötandestrategier
vid 40-års hälsokontroller för män.
I forskning kring bemötande i hälso- och sjukvårdssituationer, framkommer att förmedling av
information till män för att förebygga ohälsa är ett område som det behövs mer kunskap om.
Eftersom landstinget under våren 2009 planerar att göra en analys och uppföljning kring de
hälsoundersökningar för 40-åringar som görs i vårt landsting, vill jag i min studie
dokumentera vilka erfarenheter som gjorts av distriktssköterskor kring detta.
Om du är intresserad att deltaga i studien innebär det att vi träffas vid en överenskommen
plats och tidpunkt som passar dig, för att genomföra en bandad intervju på ungefär 30 – 45
minuter där jag kan ställa frågor om dina synpunkter och erfarenheter av detta arbete. Allt
som sägs under intervjun kommer att anonymiseras så att inget av det som sägs kommer att
kunna knytas tillbaks till dig eller din arbetsplats i presentationen av studien. Du kan också
när som helst under studiens gång utan motivering också dra tillbaka din medverkan i studien.
Om du tycker att detta verkar viktigt och skulle vilja deltaga, kontaktar du mig enligt nedan.
Några dagar efter att du fått detta brev, kommer jag också att ringa dig för att höra om du är
intresserad av att delta. Om du inte vill delta, respekterar jag självklart det.
Du är också välkommen att kontakta mig om du önskar ytterligare information kring min
studie.
Med vänlig hälsning,
Lena Söderblom
Klinisk adjunkt
Primärvården Hälsingland/ Högskolan i Gävle
Studerande vid Mälardalens Högskola, Västerås
leasom@hig.se
Tel 070 -6008157
Handledare :
Docent Henrik Eriksson, Mälardalens Högskola, Västerås
Bil.3
Hudiksvall 20090216
Till dig,
Hälsosamordnare/distriktsköterska
som arbetar med hälsosamtal för 40-åringar
För någon vecka sedan fick du ett brev av mig med förfrågan om intervju kring hälsosamtal
med 40-åriga män.
Då jag tror att du kan bidra med viktiga erfarenheter kring ämnet, vore det värdefullt om du
ville ställa upp för en intervju/samtal kring ämnet.
Ett par dagar efter det att du fått detta brev kommer jag att ringa dig för att höra om du är
intresserad av detta. Hur och var vi träffas sker i sådana fall helt på dina villkor. Om du inte
vill delta respekterar jag självklart det.
Vänliga hälsningar,
Lena Söderblom
070 600 81 57
leasom@hig.se
Bil.4
Intervjufrågor:
•
Hur ser du på gruppen mäns hälsa?
•
Hur tror du att de ser på sin egen hälsa, och
vad tror du är hälsa för denna grupp?
•
Vilka faktorer tror du påverkar mäns upplevelse av ohälsa?
•
Vilka hindrande respektive främjande faktorer kan du se i samband med mäns
benägenhet att söka hjälp för ohälsa?
•
Hur ser du på din egen roll vid hälsosamtalen? ( utveckla strategierna)
•
Får du vid dina hälsosamtal en bild av patientens sociala tillhörighet,
arbetssituation, familjesituation och andra livsfaktorer?
•
Har du tidigare funderat på om sjukdoms- och ohälsomönster kan se olika ut för
kvinnor och män, (och om vårdinsatser och hälsofrämjande insatser skulle kunna
se olika ut beroende på kön?)
•
Tror du att dina strategier för hälsofrämjande arbete skulle förändras om du
inbegrep aspekter som genus?
•
Brukar du diskutera frågor kring hälsa kopplat till genus med dina kollegor?