Verksamhetsrapporten 2008

Programberedningens
verksamhetsrapport 2008
Programberedningen
Programberedningens uppgift som omfattar hela länet, är att öka kunskapen
om patienters och närståendes behov och att förmedla dessa till
landstingsfullmäktige. Programberedningen verkar även för bättre förståelse
och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och förtroendevalda.
Verksamhetsrapporten 2008 är ett underlag inför styrelsens beredning av
landstingsplanen 2010.
Programberedningen har 11 ledamöter:
Anders Öberg (s) ordförande
Elisabeth Lindberg (s)
Lennart Synnergren (s)
Camilla Wallin (s)
Ove Haarala (v)
Marie Nyberg (mp)
Birgitta Pounu (ns)
Anna Scott (ns)
Rolf Wessel (m)
Ingrid Larsson (c)
Katarina Morin (fp)
Jenny Grönberg, utredare
Rapportens disposition:

Uppdraget 2008

Kort om; Regeringens psykiatrisatsning och ”Optimal psykisk hälsa”,
programberedningens uppdrag 2002

Metod och återkoppling

Programberedningens analys och slutsatser: Resultatet av
beredningens analys av medborgarnas behovsbild samt
kunskapsuppbyggnaden. Slutsatserna beskriver de områden som
programberedningen särskilt vill lyfta till landstingsfullmäktige samt
frågor som beredningen vill ha besvarade av fullmäktige.

Verksamhetsgruppens synpunkter: Sammanfattning av de synpunkter
som framkommit i dialog med verksamhetsgruppen och
programberedningens analys av dessa.

Programberedningens utvärdering samt ekonomiska redovisning
1
Uppdraget 2008
ADHD (attention deficit hyperactivity disorder)
3-6 % av länets barn i åldrarna 7-16år har ADHD. Barn med ADHD är
ofta överaktiva och impulsiva. De har svårt att vänta, kontrollera
känslor och humör, svårigheter att planera och i samspelet med andra.
En del har problem med ångest eller stark oro.
Olika studier har kommit fram till att arvet kan ha relativt stor
betydelse för att utveckla sjukdomen. ADHD är 2-3 ggr vanligare
bland pojkar än flickor.
Depression och ångestsyndrom
5-6 % av länets ungdomar mellan 13-19år är drabbade av depression
och/eller ångest. Symtomen är långvarig nedstämdhet utan påtaglig
orsak. Depression kan visa sig i sömnsvårigheter, svårt att känna
glädje, dålig matlust osv. Övervägande delen som insjuknar i
depression vårdas inte på sjukhus men denna del har ökat under 2000talet särskilt bland unga flickor. Källa: Socialstyrelsen
Programberedningen har under 2008 arbetat med barn- och ungdomars
psykiska ohälsa (åldersgruppen 0- 24 år) med inriktning mot depression,
ångestsyndrom samt ADHD. Programberedningens målgrupp i
medborgardialogen är patienter med diagnoser och anhöriga.
Beredningen har under året arbetat tillsammans med verksamhetsgruppen.
Verksamhetsgruppen består 2008 av representanter från primärvården,
barnpsykiatrin samt vuxenpsykiatrin (se särskilt avsnitt).
Programberedningen har i stor omfattning träffat patienter och anhöriga
inom det aktuella området.
Psykiatrisatsningen 2008
Angeläget för beredningens uppdrag 2008 är att i år är psykiatrin ett av
regeringens prioriterade områden och 500 miljoner kronor satsas inom
området. Kartläggningen som regeringen genomfört pekar på vissa
bristområden.
– Brister har identifierats inom skolhälsovården, vilket orsakar ökad
belastning på barn- och ungdomspsykiatrin.
– Otillfredsställande kompetens hos landets vårdcentraler vad gäller
bemötande och behandling av psykisk ohälsa. 30 procent av patienterna som
kontaktar primärvården har psykisk ohälsa av varierande svårighetsgrad.
– Satsning för att öka antalet AT- läkare som väljer att genomföra sin
tjänstgöring inom psykiatrin, särskilt i den norra sjukvårdsregionen.
– Arbetet med att införa en förstärkt vårdgaranti för barn- och
ungdomspsykiatrin påbörjades 2007 och fortsätter under tre år. Syftet med
den förstärkta vårdgarantin är att förbättra kvalitén och att öka
tillgängligheten för verksamheter inriktade på barn och unga med psykisk
ohälsa.
I enighet med regeringen anser programberedningen att de
uppmärksammade områdena överensstämmer med vad som framkommit i
dialogen med patienter och anhöriga i Norrbotten. Programberedningen
bevakar kommande resultat av regeringens förslag.
Programberedningen bevakar även resultatet av socialstyrelsens nationella
riktlinjer för depression och ångestsjukdom som beräknas vara färdigt under
2
2009.
Hur kommer primärvårdens kompetens att utvecklas för att kunna ta hand
om patienterna?
Hur kommer landstinget att säkerställa en bra och kontinuerlig
personalförsörjning inom psykiatrin i framtiden?
Hur säkerställer vi att psykiatrisatsningens pengar kommer till länet?
Optimal psykisk hälsa – rapporten 2002
Under 2002 gav programberedningen verksamheten i uppdrag att kartlägga
den psykiska ohälsan i länet. Ambitionen var att beredningen skulle möta
människor med olika former av psykisk ohälsa exempelvis psykos,
ätstörningar och missbruk. Det konstaterades i verksamhetsrapporten att den
psykiska ohälsan är ett problem för samtliga vårdgivare, inte bara psykiatrin.
Beredningen uppmanade till en diskussion kring preventiva åtgärder för att
kunna bemöta tidiga varningssignaler om psykisk ohälsa. Ledamöterna
ansåg också att kontakten mellan vården och anhörig- och intresseföreningar
bör utvecklas.
Styrelsen konstaterade i sitt svar att psykiatrin är ett prioriterat område och
att primärvården, division medicinska specialiteter samt vuxenpsykiatrin får
till uppdrag att se till att det finns en gemensam syn på denna patientgrupp.
Programberedningen (2008) kan konstatera att de problem som lyftes fram i
rapporten 2002 fortfarande är högst aktuella och fortfarande till stor del
olösta problem inom landstingets verksamheter.
Metod
Programberedningen har genom föreläsningar, seminarier och konferenser
byggt upp en kunskapsbas kring de aktuella diagnoserna.
Under 2008 har beredningen utökat och utvecklat medborgardialogen.
Jämfört med förra året har betydligt större del av ledamöternas dagar ägnats
åt att föra dialog med patienter och anhöriga. Programberedningen har
ordnat egna möten med patienter och anhöriga samt deltagit på möten som
ordnats runt om i länet. Beredningen har tillsammans med
verksamhetsgruppen och riksföreningen Attention anordnat cafékvällar runt
om i länet där diskussionen mellan verksamheten och medborgarna varit
lärorik och utvecklande. Programberedningen har även medverkat på Nolia
mässan i Piteå, där man tillsammans med inbjudna patient- och
anhörigföreningar samt projekt (The European Rehab racing center, Kalix)1
aktuella för ämnet träffat och diskuterat med mässbesökarna.
Programberedningen vill tacka riksföreningen Attention för ett gott
samarbete. Föreningen vänder sig till barn och vuxna med neuropsykiatriska
funktionshinder, det vill säga svårigheter som har sin grund i hur hjärnan
arbetar och fungerar. Funktionshinder av denna karaktär är delvis dolda och
märks inte direkt. Det leder lätt till felaktiga förväntningar, överkrav och
missförstånd (läs mer på www.attention-norrbotten.se). Beredningen vill
även tacka alla andra patient- och anhörigföreningar som man under
1
http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=3375864
3
uppdraget 2008 kommit i kontakt och samarbetat med. De upplevelser och
vittnesmål beredningen fått ta del av har varit ovärderliga för genomförandet
av uppdraget.
Programberedningen vill även tacka vården och verksamhetsgruppen som
under året bistått programberedningen med fakta och kunskap samt
medverkat vid de möten med medborgare som genomförts under året.
Programberedningens analys och slutsats
Programberedningens intryck av vården för barn- och ungdomar med
psykisk ohälsa är varierande. En del medborgare upplever vården som
tillfredställande medan andra har vittnat om stora brister.
Programberedningens uppgift är att lyssna till och föra dialog med patienter
och anhöriga för att på så sätt belysa deras synpunkter och behov. Detta ska
på sikt förbättra vården för unga med psykisk ohälsa i Norrbotten.
Arbetet med att ge personer med psykisk ohälsa ett fullvärdigt liv begränsas
ibland av de organisatoriska uppdelningar som finns i vårt län. Särskilt på
ungdomssidan har beredningen uppmärksammat att vården, som landstinget
tillhandahåller, samt skolan och andra fritidsaktiviteter som är kommunerna
ansvarar för, är områden där samarbete mellan aktörer kan förbättras
ytterligare. Den psykiska ohälsan är en problematik som berör individens
hela existens och är därför inget som enbart löses i den ena aktörens
verksamhet.
Analys och slutsatsdelen är uppdelad i fyra områden: Prevention och
information, Bemötande och tillgänglighet, Samverkan och behandling samt
Lika och olika villkor. Detta följs av verksamhetsgruppens synpunkter.
Baserat på faktamaterial, medborgardialog och övrig kunskapsinhämtning
har beredningen valt att lyfta några särskilt viktiga behov till
landstingsfullmäktige:
Prevention och information
”Hoppet för barnen står till föräldrarna... man vill inte inse att ens barn
behöver hjälp...”
Behovsbilden
Patienter och anhöriga upplever att ämnet psykisk ohälsa fortfarande är
tabubelagt, det är fortfarande ”skamligt” att ha ett sjukt barn/föräldrar eller
syskon. Därigenom finns det i vissa fall en ovilja hos föräldrarna att lära sig
mer och kanske acceptera barnets behov av hjälp.
Kunskapen kring psykisk ohälsa når inte ut till föräldragrupper och man vet
inte vart man vänder sig för att få vetskap om samtalsgrupper, föreningar och
hjälpmedel.
Analys och slutsats
Programberedningen anser att patienter och anhöriga har rätt till en god och
tillräcklig information kring psykisk ohälsa. Beredningen anser att stöd och
behandling av såväl lindriga som allvarliga tillstånd av psykisk ohälsa bör
uppmärksammas av vården. Beredningen erfar att stöd i form av
samtalsgrupper och föreningsaktiviteter är viktigt för medborgarna och bör
tas tillvara och uppmuntras av landstinget.
Programberedningen har under verksamhetsåret bland annat varit
initiativtagande och drivande i etableringen av en regional del av nätverket
4
NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) i Norrbotten. NSPH är ett
nätverk av patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom det psykiatriska
området (läs mer på www.nsph.se).
Hur kan vården säkerställa att föräldrar och anhöriga får en god
information om psykisk ohälsa i ett tidigt skede, redan på MVC/BVC?
Hur kan landstinget förbättra och prioritera beaktandet av FN:s
barnkonvention?
Hur kan samarbetet mellan vården och länets patient- och
anhörigförningar utvecklas?
Bemötande och tillgänglighet
”Man vet inte vad man ska göra när man ser kompisar som har problem,
man säger: sök hjälp! Men man vet ju inte själv vart man söker hjälp...”
Behovsbild
Patienter och anhöriga vill mötas av respekt när de söker vård, det är viktigt
att man får en bra kontakt med personalen och att de lyssnar både på
patienten och dennes anhöriga. Möjligheten att direkt komma i kontakt med
rätt vårdinrättning upplevs som svår för den som söker vård. Svårigheterna
upplevs olika beroende på vart i länet du är bosatt. Kontakt med rätt instans
bör finnas oavsett vilken tid på dygnet man söker vård akut, oavsett kvällar
eller helger. Medborgarna upplever att det inte finns tillräcklig kunskap om
psykisk ohälsa hos vårdcentralerna i länet som ofta är den första kontakten
man tar med vården.
Analys och slutsats
Programberedningen anser att ett respektfullt bemötande där personalen
lyssnar till patienten såväl som de anhöriga bör vara en självklarhet.
Patienterna ska möjliggöras kontakt med rätt vårdinstans oavsett tid på
dygnet man behöver hjälp akut. Beredningen anser att vårdcentralernas
kunskap kring psykisk ohälsa bör utvecklas.
Hur kan vården bemöta patienter och anhöriga på rätt sätt och skapa mer
tid för dialog?
Hur kan kontakt med vården säkerställas oavsett tid på dygnet?
Hur kan vårdcentralernas kunskap om psykisk ohälsa förbättras för att
bättre möta patienten?
Samverkan och behandling
”... äntligen fick jag veta varför jag inte var som andra, istället för att vara
otrygg och utanför blev jag stark...”
Behovsbild
Primärvården är ofta den första vårdinstans man kontaktar som patientoch/eller anhörig. Vårdcentralernas kunskap kring psykisk ohälsa anses inte
tillräcklig och ofta vet de inte hur de ska bemöta patienter med denna typ av
problematik och inte heller vart de ska hänvisas vidare för rätt vård. Ofta
5
träffar man olika läkare för varje besök och har svårt att känna förtroende för
vården.
Många ungdomar vill också ha möjlighet att söka vård för psykisk ohälsa
utan föräldrarnas vetskap, vilket i dagsläget anses omöjligt. Detta möte bör
ske vid ungdomsmottagningen som är ungdomarnas första instans för vård.
Patienter och anhöriga vill ha en konstaterad diagnos så fort som möjligt.
Många berättar vilken lättnad det var att äntligen få veta vad som ”var fel”
och därigenom kunna skaffa sig verktygen som behövdes för att söka rätt
hjälp och få ett fungerade vardagsliv. Patienter och anhöriga vill inte känna
skam över att man frågar om hjälp.
Majoriteten av de intervjuade vittnar om att övergången mellan
barnpsykiatrin och vuxenpsykiatrin vid 18 års ålder inte fungerar. Det finns
en tydlig brist på kommunikation mellan instanserna vid en överlämning och
alltför ofta faller patienten mellan stolarna.
Patienter och anhöriga vittnar om att vuxenpsykiatrins slutenvård inte är
anpassad för ungdomar utan ses som en ”förvaringsplats”. Patienterna
efterlyser mer tillsyn på avdelningarna och mer aktiviteter för patienterna.
Patienterna och deras anhöriga konstaterar att barn och unga medicineras i
Norrbotten. Det är svårt att komma i kontakt med läkare för att diskutera
medicinering och vilka förändringar man vill se som patient. Det finns också
en förskrivning av läkemedel, trots att patienten i fråga saknar diagnos. En
del menar att de som behöver medicin inte får det.
Analys och slutsats
Programberedningen kan konstatera att primärvårdens kunskaper och
utbildning kring psykisk ohälsa är otillräcklig och måste utvecklas.
Beredningen anser vidare att länets ungdomsmottagningar måste kunna möta
ungdomarnas önskemål om att söka vård för psykisk ohälsa utan sina
föräldrars vetskap, det är viktigt att ungdomsmottagningarna har rätt resurser
att möta ungdomar på deras villkor och därigenom försäkra sig om att de
vågar söka den vård de behöver och har rätt till.
Programberedningen anser att barn och ungdomar i Norrbotten har rätt till en
utredning så snart som möjligt efter första besöket hos vården.
Beredningen upplever att det finns tydliga brister i patienters övergång
mellan barn- och vuxenpsykiatrin och uppmanar styrelsen att särskilt se över
denna fråga.
Beredningen anser att vården bör se över vilka miljöer ungdomar vistas i
under pågående behandling och hur utbudet av tillsyn och aktiviteter kan
förbättras för ungdomar (18-24 år).
Programberedningen anser att alla patienter i länet ska ha tillgång och
möjlighet att diskutera sin medicinering med läkare fortlöpande under
behandlingen och att tillsyn av aktuell medicinering bör ske årligen.
Beredningen anser att läkemedel inte ska förskrivas patienter utan ständig
uppföljning av vården.
Hur kommer landstinget att säkerställa att primärvårdens vårdpersonal
kan bemöta patienter med psykisk ohälsa?
6
Hur kan länets ungdomsmottagningar arbeta för att försäkra sig om att
ungdomar vågar söka den vård de behöver och har rätt till?
Hur kan vården utveckla och underlätta överlämnandet av patienter från
barnpsykiatrin till vuxenpsykiatrin?
Hur försäkrar vården att läkemedel inte förskrivs utan uppföljning?
Hur kan utredningar som leder till rätt diagnos prioriteras för att ta
tillvara patienter och deras anhörigas bästa?
Lika/olika villkor
”... man måste överdriva sina problem för att få hjälp...”
Behovsbilden
Patienter och anhöriga anser att ett arbete eller annan syssla är livsviktigt för
att fortsätta fungera som människa efter en tids psykisk ohälsa. Ett gott
exempel på detta är det sociala kooperativet Valborg i Sunderbyn eller
hunddagis på Kronan, Luleå. Man efterlyser fler liknande
aktiviteter/kooperativ runt om i länet för att förhindra återfall bland tidigare
patienter och en meningsfull vardag. I vissa delar av länet anser patienter och
deras anhöriga att man måste överdriva sina problem för att bli tagen på
allvar av vården och få hjälp, väntetiden för utredning är olika lång och
kontinuiteten i vårdpersonal (att träffa samma personal) ser olika ut på olika
håll i länet. Ungdomsmottagningar finns inte i hela länet och många unga
tvekar därför att söka vård. Mottagningarna är heller inte uppbyggda på
samma sätt och patienter har ofta inte samma möjlighet att träffa kurator
eller psykolog.
Analys och slutsats
Programberedningen anser att ett arbete eller annan syssla är ett måste för att
bland annat förhindra återfall bland tidigare patienter och en förutsättning för
ett innehållsrikt och värdigt liv.
Beredningen anser att man som patient eller anhörig inte ska känna att man
måste överdriva sina problem för att få vårdens uppmärksamhet och att en
översyn behövs av varför det ser så olika ut i vårt län vad gäller väntetider
och kontinuitet av personal.
Beredningen anser vidare att länets ungdomsmottagningar ska vara
tillgängliga och att länets unga ska känna sig trygga att vända sig hit med
sina svårigheter/problem.
Hur kan landstinget stödja fler aktiviteter/kooperativ som på sikt kan bidra
till att den psykisk ohälsa i länet förbättras?
Hur kan landstinget utarbeta ett gemensamt arbetssätt så att kvaliteten och
tillgängligheten blir lika för alla?
Hur säkerställer landstinget att vården på ungdomsmottagningarna i länet
är likvärdig och av hög kvalitet?
Verksamhetsgruppen
Verksamhetsgruppen har ett uppdrag under 2008 att arbeta med barn,
ungdomar och unga vuxnas (0-24 år) psykiska ohälsa med inriktning på
ångest, depression och ADHD. Primärvården har ett basansvar för hela
7
åldersgruppen. Barn- och ungdomspsykiatrin har specialistansvar för
gruppen upp till 18 år. Över 18 år har vuxenpsykiatrin ansvar för
specialistvården.
I Norrbotten finns ungefär 50 000 personer i åldersgruppen 0-17 år och
21 500 personer i åldersgruppen 18-24 år. Till barn-psykiatrisk
specialistvård söker sig cirka 3 500 patienter per år.
Under utredningstiden har man successivt koncentrerat sig på ADHD som
diagnosgrupp då detta är en bakomliggande diagnos för en mycket stor
grupp barn och ungdomar. 5 procent av alla barn i befolkningen har ADHD
och 2 procent av alla barn har så stora problem att de behöver specialistvård.
Patientföreningen Attention har engagerats under hela året på alla orter i
Norrbotten under arbetets gång. ADHD kräver samverkan mellan många
olika aktörer i samhället, inom såväl landsting som kommun. Ångest och
depression behandlas mer traditionellt inom vården och är inom barn- och
ungdomsgruppen ofta kopplad till neuropsykiatrisk problematik, varav
ADHD är vanligast. Depression och ångest som enskilda diagnoser är
vanligare vid stigande ålder.
Prevention och information
Verksamhetsgruppen anser att vuxenpsykiatrin bör utveckla sin dialog med
patienters anhöriga och nätverk. Det arbetssättet är sedan lång tid etablerat
inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det är väsentligt att vården fångar upp
barn och unga i riskzonen, i ett så tidigt stadium som möjligt för att
motverka utveckling av tyngre psykiatrisk problematik. BVC möter alla
barn under småbarnsåren. Under skoltiden mellan 6–18 år har alla barn och
ungdomar kontakt med skolhälsovården. För att arbeta effektivare med
prevention av psykisk ohälsa anser verksamhetsgruppen att det är viktigt att
satsa på utökade resurser för föräldrautbildning, vilket i alla studier har visat
sig vara effektivt. Utbildning inom området psykisk ohälsa bör förstärkas
för BVC- och skolsköterskor och skolläkare för att uppmärksamma problem
bland barn och unga, i ett så tidigt skede som möjligt.
8
Beredningens analys och slutsats
Beredningen anser att landstinget ska ta ett aktivt ansvar för att motverka
psykisk ohälsa bland barn och unga genom information och riktade
utbildningar för vårdpersonal och föräldrar/anhöriga.
Bemötande och tillgänglighet
Verksamhetsgruppen uttrycker en oro över hur personalförsörjningen ser ut
inom psykiatrin i Norrbotten. Rekryteringsinsatser bör intensifieras.
Verksamhetsgruppen anser vidare att primärvården och
ungdomsmottagningarna bör få större möjligheter/resurser att vara en
effektiv basnivå för psykisk ohälsa för barn och unga. Specialistvården bör
förbehållas barn och ungdomar med allvarlig psykisk ohälsa och utöver det
ha, som idag en konsultativ roll i förhållande till basnivån. Det främjar
fortsatt specialistverksamhet utan väntetider, vilket redan i dag är fallet på de
flesta enheterna. Det är viktigt att alla verksamheter, primärvården,
barnpsykiatrin och vuxenpsykiatrin, har ett smidigt samarbete.
Bemötande i vården utvärderas årligen genom patientenkäter och har inom
psykiatrin visat tillfredsställande resultat.
Beredningens analys och slutsats
Programberedningen anser att landstingsstyrelsen ska se över hur
personalförsörjningen kan säkerställas inom psykiatrin i framtiden. Ett mer
utvecklat samarbete mellan de olika berörda vårdinstanserna skulle göra
vården effektiv och trygg för norrbottningarna.
Samverkan och behandling
Verksamhetsgruppen anser att alla vårdenheter måste kunna handskas med
psykisk ohälsa, vilket kräver kontinuerlig utbildning för vårdpersonal inom
basnivån eftersom området är i en snabb kunskapsutveckling.
Verksamhetsgruppen anser att psykiatrin i allmänhet också skulle kunna
arbeta mera konsultativt och vara ett stöd för andra verksamheter, såväl inom
landsting som inom kommun. Verksamhetsgruppen menar att många
ungdomar (18-24 år) idag utsätts för stor press i skolan och på fritiden, där
de ställs inför många olika valmöjligheter. Ungdomarna har knappa
ekonomiska resurser och är beroende av olika trygghetssystem såsom
arbetsförmedlingen och försäkringskassan vilket i vissa fall kan orsaka stress
som ibland leder till psykisk ohälsa. Ungdomar behöver hjälp att strukturera
sina tankar och få ordning på sitt liv. En lyckad behandlingsmetod har varit
att behandla dessa riskungdomar i grupp. Utbildning i hur man leder
samtalsgrupper inom primärvården behövs runt om i länet. Gruppen menar
att teamarbete behövs i större utsträckning så att kontinuiteten inom
primärvården kan förbättras.
Barn och unga behöver träffa samma vårdpersonal vid varje besök, särskilt
patienter med de för ämnet aktuella svårigheter.
Verksamhetsgruppen anser att övergången för patienten från barnpsykiatrin
till vuxenpsykiatrin oftast genomförs utan problem. Ett stort problem är
däremot att det inte finns någon tillfredsställande vuxenhabiliterings
verksamhet. Det ger ett glapp i vårdutbudet för unga vuxna med
neuropsykiatriska funktionshinder, inkl ADHD. Primärvården har
begränsade möjligheter att sköta exempelvis medicinering mot ADHD
9
problematik. Inom vuxenpsykiatrin har under många år åldersgruppen 18 –
24 år ökat starkt, vilket avspeglar den ökande psykiska ohälsan i denna
åldersgrupp.
Beredningens analys och slutsats
Programberedningen anser att utbildning i hur man bemöter psykisk ohälsa
ska vara självklart för samtliga Norrbottens vårdinstanser för att möta
patienter och anhöriga på bästa sätt.
Programberedningen erfar att övergången mellan barn- och vuxenpsykiatrin
är ett stort problem i Norrbotten och delar således inte verksamhetsgruppens
syn på detta. En översyn behövs för att inte patienter och deras anhöriga ska
hamna i kläm.
Programberedningen erfar vidare att det finns en stor konsumtion av
läkemedel i länet, även för barn- och ungdomar som inte fått diagnos, även
detta är något som styrelsen bör se över då dessa patienter inte följs upp i
rimlig utsträckning.
Lika/olika villkor
Ungdomarnas första kontakt med vården sker ofta genom
ungdomsmottagningar som bör ha likvärdig och rätt kompetens i hela länet.
Detta för att utöver preventivmedels rådgivning kunna tillgodose behov av
hjälp vid psykisk ohälsa hos ungdomarna och tillsammans med primärvården
fungera som basnivå för specialistpsykiatrin. Verksamhetsgruppen ser
odiagnostiserad neuropsykiatrisk problematik hos vuxna som en framtida
utmaning för vården. Många vuxna väntar på diagnos och särskilda insatser
behövs för denna patientgrupp i takt med att kunskapsområdet har utvecklats
starkt och vården efterfrågas allt mer. Verksamheten anser att det är
bekymmersamt att de senaste årens statliga resurstillskott (exempelvis
Milton pengarna), endast är tillfälliga. Fasta resurser är en nödvändighet för
en framtida förstärkning av vården av barn, ungdomar och unga vuxna med
psykisk ohälsa.
Beredningens analys och slutsats
Programberedningen erfar att vården av barn- och ungdomar med psykisk
ohälsa inte är likvärdig inom länet. Likvärdig kompetens och arbetsmetoder
ska finnas i hela länet. Vidare erfar beredningen, precis som
verksamhetsgruppen att särskilda insatser behövs för att odiagnostiserade
vuxna inte ska behöva vänta väldigt länge på vård i framtiden.
Förslag
Programberedningen föreslår att landstingsfullmäktige beslutar att uppdra åt
landstingsstyrelsen:

Att föreslå åtgärder som tillgodoser de behov beredningen
uppmärksammat.
Återkoppling
Under året har en fortlöpande återkopplingsverksamhet genomförts gällande
uppdraget 2007 (bröst- och prostatacancer). Aktiviteter har genomförts i
10
olika delar av länet för att informera patienter och anhöriga om hur rapporten
utformades, vad styrelsen svarade och vad som händer framöver.
Programberedningen kommer under 2009 kontinuerligt att hålla fullmäktige
informerade om de återkopplingsaktiviteter som genomförs.
Utvärdering av beredningens arbete
Programberedningen har utvärderat arbetet enligt de mål som beskrivs i
verksamhetsplanen 2008:
Programberedningen anser att de under året har lärt sig mycket och att
samarbetet i gruppen har fungerat väldigt bra.
Samarbetet med de patient- och anhörigföreningar man kommit i kontakt
med har varit bra och givande. Föreningarna har upplevt mötet med
landstingspolitiker och verksamhetsföreträdare som positivt och dialogen har
varit utvecklande vid cafékvällarna som anordnats runt om i länet. Mötet
med föreningarna har också utvecklat beredningens arbetsformer och satt
igång processer och dialog bland berörda, ett exempel är nätverket NSPH.
Beredningen tyckte att medverkan på Nolia mässan i Piteå 7-10 augusti var
en spännande ny arbetsmetod, där man bland annat gästades av åtta olika
patient- och anhörigföreningar.
Det nya materialet som införskaffats till beredningen, exempelvis en roll-up
och foldrar med information om beredningens arbete tillsammans med ett
vykort där medborgare skickar in sina åsikter till beredningen, upplever man
som väldigt positivt och har gett ett gott resultat.
Programberedningens tycker också att arbetet tillsammans med
verksamhetsgruppen har varit väldigt bra och intressant.
Verksamhetsgruppen har visat engagemang och initiativ i sitt arbete
tillsammans med beredningen.
Beredningen ser även vissa områden där man vill fortsätta utveckla effektiva
metoder. Ett exempel på detta är hur man bättre ska nå fler patienter och
deras anhöriga, speciellt på små orter.
Beredningen var medveten redan när man valde årets ämne att man skulle
möta svårigheter med att föra dialog på grund av att ämnet fortfarande är
tabubelagt. Detta gör det svårt att möta människor på mindre orter som ofta
inte vill ge sig tillkänna. Ett annat utvecklingsområde är att fortsätta arbeta
för att spridningen av dialogen ska bli likvärdig över länet. Dock har denna
förbättrats i jämförelse med dialogen under förra årets uppdrag.
Ekonomisk redovisning
Fördelningsområden
Budget
Utfall
Resultat
Arvoden och
omkostnader
906 105
450 198
455 907
Omkostnader för
aktiviteter
150 000
119 465
30 535
Summa
1 056 105
569 663
486 442
Ekonomiska redovisningen avser perioden 071101-081031
11
Ledamöternas aktiviteter
Antal dagar som de 11 ledamöterna
Genomsnitt arbetade dagar/ledamot
ägnat åt beredningsarbete (med eller
utan ersättning för inkomstbortfall)
140,75 dagar
13 dagar
12