Kliniskt kemiska laboratoriet
P-PK(INR)
Enhet:
Klinisk kemi och transfusionsmedicin
Giltigt från: 2012-05-09
Revision:
2014-07-08
Utarbetad av: Marita Philipsson
Fastställd av: Kim Ekblom
Medicinsk bakgrund
P-PK-metoden mäter vissa av de proteiner som syntetiseras i levern. De är faktor VII, faktor X och
protrombin. De innehåller alla
γ–karboxyglutaminsyra (Gla), som bildats genom karboxylering av glutaminsyrarester i vitamin Kberoende reaktioner. Gemensamt för dem är att de binder Ca2+, vilket är en förutsättning för den
funktionellt viktiga interaktionen med negativt laddade fosfolipidmembran. Vid vitamin K-brist
eller efter tillförsel av vitamin K antagonister (warfarin) syntetiseras proteinerna med glutaminsyra
istället för Gla. De kan då inte binda Ca2+ och saknar därför biologisk aktivitet.
P-PK(INR) används som screeningtest vid rubbningar i den s.k yttre vägen (extrinsic pathway) av
hemostasen, samt för terapikontroll vid behandling med koagulationshämmande medel som Waran.
Remiss
Cambio COSMIC / REMISS KEMI
Provtagningsanvisningar
Venprov:
Förvaring:
Koagulationsrör
Provet är hållbart i rumstemperatur i 24 timmar efter provtagning. Får ej
förvaras i kyla.
Analysprincip
Vid analys av P-PK blandas provet med ett reagens som består av tromboplastin från kanin och
plasma från nötkreatur som är höggradigt utarmad på koagulationsfaktorerna II, VII och X.
Koagulationstiden mäts i sekunder och klottbildningen detekteras som ändringen i transmittans.
Referensintervall
Obehandlade < 1,2 INR.
Terapeutiskt område vanligen 2,0 – 3,0 INR vid Waran-behandling.
Svarsrutiner
Analysen ingår i akutsortimentet. Analysen utföres rutinmässigt alla dagar.
Bedömning
Höga värden kan ses vid K-vitaminbrist t.ex. malabsorption och leverpåverkan samt vid behandling
med K-vitaminantagonister (t.ex. warfarin).
Disseminerad intravaskulär koagulation kan också leda till förhöjda värden. Risk för blödning
föreligger när nivån ligger INR > 5,0
Ackrediterad
Ja
Ett utskrivet dokuments giltighet kan ej garanteras
Sida 1 av 1
