bevarandeplan för kyrkogårdarna i ny och älgå

BEVARANDEPLAN FÖR
KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ
ANTIKVARIETJÄNST
MAUD FORSBERG AB
2
Rapport nummer 2012:22
Bevarandeplanen är upprättad av antikvarie Maud Forsberg.
Foton (där inte annat anges): Liv Bjurheden och Hans Gustavsson, Arvika kyrkliga
samfällighet samt Maud Forsberg, Antikvarietjänst Maud Forsberg AB.
Omslagsfoto: Älgå kyrkogård, foto: MF 120524.
ANTIKVARIETJÄNST MAUD FORSBERG AB
Skofterud, Nyn
671 95 Klässbol
Tfn: 070-3374292
E-post: maud@antikvarietjanst.se
© 2012 Antikvarietjänst Maud Forsberg AB och Arvika kyrkliga samfällighet
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
4
GÄLLANDE LAGSTIFTNING
5
KYRKOGÅRDAR OCH GRAVVÅRDAR – EN HISTORISK ÖVERSIKT
5
GRAVVÅRDSUTVECKLING PÅ KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ
7
KULTURHISTORISKT VÄRDE
8
URVAL AV GRAVVÅRDAR
9
NY KYRKOGÅRD
10
ALLMÄN BESKRIVNING
10
KYRKOGÅRDENS HISTORIK
11
KYRKOGÅRDEN IDAG
13
KVARTER
15
INSKRIPTIONER OCH TITLAR
15
VEGETATION
15
BYGGNADER
16
LAGSKYDD
16
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKÅGÅRDEN 17
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE
18
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE
24
ÄLGÅ KYRKOGÅRD
28
ALLMÄN BESKRIVNING
28
KYRKOGÅRDENS HISTORIK
29
KYRKOGÅRDEN IDAG
31
KVARTER
33
INSKRIPTIONER OCH TITLAR
34
VEGETATION
34
BYGGNADER
35
LAGSKYDD
36
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKÅGÅRDEN 36
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE
37
41
VÅRD OCH UNDERHÅLL
45
ORD OCH SYMBOLER
47
ORDLISTA
47
SYMBOLER
48
KÄLLFÖRTECKNING
50
BILAGOR
51
4
INLEDNING
En kyrkogård kan på många sätt ses som ett lokalt arkiv och en källa till kunskap om
människor som levt i en bygd. Deras livsvillkor, samhällets utveckling och olika ideal speglas i
allt från begravningsskick till inskriptioner på enskilda gravvårdar. Utifrån detta kan kyrkogårdsbesökaren få en upplevelse som väcker tankar och funderingar. Kyrkogården är med
andra ord en ovärderlig kulturmiljö, men samtidigt är den en plats som aktivt brukas och
förnyas. Hur ska bevarandet och brukandet kunna gå hand i hand? Kyrkogårdarna ska
enligt Kulturminneslagen ”vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte
minskas eller förvanskas”. Samtidigt ställs kyrkogårdsförvaltarna ofta inför ekonomiska
nedskärningar och rationaliseringar. Utan att ha genomfört en kulturhistorisk inventering av
kyrkogården kan det vara svårt att fatta beslut om vad som är viktigt att bevara eller vilka
förändringar som kan ske utan att kulturmiljön påverkas negativt. Av dessa anledningar har
Älgå och Ny kyrkogårdar i Arvika kyrkliga samfällighet inventerats under 2011-2012. En bevarandeplan kan förhoppningsvis även utgöra underlag för Länsstyrelsens bedömningar
och underlätta för vetenskaplig forskning.¹
Inventeringsarbetet har utförts av utredningssekreterare Liv Bjurheden, Arvika kyrkliga
samfällighet. Hon har gjort en selektiv inventering av samtliga kvarter på båda kyrkogårdarna. Arbetet har utgått från Centrala Gravvårdskommitténs skrift Handbok för
kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. Registrering
har skett på församlingsförbundets blankett FOR8036, och inventeringen kommer att
kopplas till gravboken.
Inventeringsarbetet har resulterat i föreliggande bevarandeplan för kyrkogårdarna samt i
att de gravvårdar som är mycket värdefulla har pekats ut. Bevarandeplanen har tagits
fram av byggnadsantikvarie Maud Forsberg, Antikvarietjänst Maud Forsberg AB, i samråd
med Liv Bjurheden och respektive kyrkas referensgrupp. Ny sockens referensgrupp har
bestått av Gudrun Hjelm, Elsie Wåhlin och Anne-Christine Andersson. Älgå sockens referensgrupp har bestått av Lennart Eliasson och Karl-Erik Aronsson. Båda grupperna har haft två
sammanträden då både Liv Bjurheden och Maud Forsberg närvarat. Urvalet av mycket
värdefulla gravvårdar respektive värdefulla gravvårdar har då gåtts igenom. Bevarandeplanen har författats i enlighet med ”Mall för upprättande av bevarandeplan för
kyrkogård”, vilken framtagits av Maud Forsberg för
Karlstads stift.
För att förstå och kunna beskriva kyrkogårdarnas historia och utveckling har
även arkiv- och litteraturstudier gjorts.
Liv Bjurheden har gått igenom Arvika
kommuns arkiv, Lantmäteriets arkiv och
Kyrkogårdsförvaltningens arkiv. Maud
Forsberg har gått igenom Värmlandsarkiv och Värmlands Museums
topografiska arkiv samt Samuel
Kaldéns och Helge Kjellins samlingar.
Det kan konstateras att arkivmaterialet
om Ny och Älgå kyrkogårdar är
relativt sparsamt.
¹ Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för kyrkogårdar i Säffle pastorat.
5
GÄLLANDE LAGSTIFTNING
Kulturminneslagens 4 kap behandlar tillståndsfrågor avseende åtgärder och förändringar
på kyrkobyggnadens exteriör, interiör, kyrkotomt, begravningsplats och inventarier. Vid
frågor rörande förändringar på kyrkogården kontaktas Samhällsbyggnadsenheten,
Länsstyrelsen.
Begravningslagen behandlar frågor om begravningsverksamhet, begravningsplatser,
gravrätt och gravanordningar. Vid frågor rörande detta, kontakta Kyrkogårdsförvaltningen.
Miljöbalkens 7 kap 5 § ger ett generellt skydd för alléer utanför kyrkogården. Vid frågor om
tillstånd för förändringar, restaurering eller återskapande ska kontakt tas med handläggare
på Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen.
Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten.
Bygglovsfrågor gällande byggnader, installationer och utvidgning av kyrkogårdar
handläggs av Arvika kommun.²
KYRKOGÅRDAR OCH GRAVVÅRDAR - EN HISTORISK ÖVERSIKT
I alla tider och inom alla kulturer har människor på något sätt tagit hand om sina döda.
Enligt kristen tro besegrade Jesus döden och likt honom ska alla troende också uppstå ifrån
de döda. De första kristna övertog semiternas gravskick att begrava sina döda på speciellt
avsatta platser. Jordbegravning har därefter ända in i modern tid varit det kristna
begravningssättet och de döda begravdes i öst-västlig riktning för att på uppståndelsens
dag kunna möta Kristus ansikte mot ansikte.
Redan under medeltiden användes området närmast kyrkan som begravningsplats. Det
kringgärdades av en mur för att markera gränsen för den vigda jorden. Muren som till en
början var av träbalkar, kallades i äldre tid för bogårdsmur och senare kyrkogårdsmur.
Kyrkogården var indelad i kvarter där varje hemman hade sin anvisade plats. Ytan var
öppen, gräsbevuxen och betades av kreatur. Gravarna var oregelbundet placerade och
gränsen dem emellan omarkerad. Enligt en seglivad föreställning skulle inte norrsidan om
kyrkobyggnaden ha använts som begravningsplats under medeltiden då man trodde att
onda makter vistades i norr. Andra forskningsrön visar dock att kvinnorna under tidig medeltid i många fall begravdes på kyrkans norrsida, Mariasidan, medan männen oftast
begravdes på sydsidan. Senare förvisades självspillingar, d v s de som tagit sitt eget liv, och
avrättade personer till den norra delen av kyrkogården. De mest eftertraktade gravplatserna låg närmast koret och söder om kyrkan, helst direkt intill kyrkväggen. På så sätt
delades kyrkogården in i områden som skilde de besuttna från de egendomslösa.
Under senmedeltiden kunde personer ur de högre samhällsskikten också få sina gravplatser
inne i kyrkorna. Kyrkorummen blev härigenom hälsovådliga att vistas i men först med 1783,
1805 och 1815 års kungliga förordningar fick de hygieniska aspekterna genomslag och
begravningsskicket förbjöds. För att komma tillrätta med de äldre överfyllda och ohälsosamma kyrkogårdarna beslutade riksdagen år 1815 att begravningsplatserna av hygieniska
skäl skulle anläggas på avstånd från kyrka och bebyggelse. Härigenom uppstod den
separering mellan kyrkogård och griftegård som särskilt präglar större samhällen och städer.
Kungl. Majt anbefallde också att begravningsplatserna skulle inhägnas och planteras med
buskar, träd och häckar.
² Texten har framtagits av Maud Forsberg, Antikvarietjänst i samarbete med Annalena Nordström, Länsstyrelsen
Värmland.
6
Dessa ansågs inte bara ha en estetisk funktion utan att det också renade luften. Nya
planritningar på kyrkogårdar skulle vidare godkännas av Överintendentämbetet.
Kyrkogårdsidealet kom till en början att präglas av symmetriska grusgångssystem likt
stadsplaneringens rutnätsplan, regelbundna kvarter, markerade gravplatser med
stensocklar eller påkostade gjutjärnsstaket, alléer och tuktade planteringar. Under 1800talets senare del kom den engelska fria och naturliga parkstilen att påverka utformningen
av många kyrkogårdar med mjukt formade kvarter och slingrade gångar.
Under medeltiden var träkors den vanligaste markeringen på gravarna. Tidigt började dock
de mer välbeställda att förse sina gravar med liggande hällar, däribland så kallade
liljestenar, och ibland resta stenar eller sarkofager. Under 1600-talet ersattes de liggande
hällarna av resta stenar vilket gav kyrkogårdarna en helt ny karaktär. Samtidigt blev gjutna
järnkors allt vanligare. I Värmlands och Dalslands bruksbygder fick flerarmade smideskors
med rik utformning stort genomslag. Under 1800-talets andra hälft började större stenhuggerier att i tryckta kataloger lansera höga iögonfallande granitstenar som på
beställarnas önskemål kunde förses med ornament och förgylld text som förutom den
dödes namn och levnadsdatum också angav yrke och gårdsnamn eller hemort. Den stora
allmänheten fortsatte dock att använda enkla träkors eller mer anspråkslösa stenar.
Under funktionalismen på 1930-talet förändrades idealet mot mer enhetliga och lättskötta
kyrkogårdar med anspråkslöst utformade granitstenar stående i raka rader på obrutna
häckinramade gräsytor. Förändringen mot enkelhet och likformighet speglade samhällsförändringen i stort som präglades av ett större jämställdhetsideal. Stränga bestämmelser
om mått och utformning samt massproduktion av stenar medförde under kommande
årtionden att gravvårdarnas äldre variationsrikedom försvann. Från 1990 ges utformning
och storlek av gravvårdarna åter större frihet. Under senare tid har antalet urngravar ökat.
Många väljer också att få askan anonymt nedgrävd i minneslundar. Dessa nya
begravningsskick kan höra samman både med att antalet krematorier har ökat men också
med ett förändrat synsätt på döden.³
Älgå kyrkogård innan omläggningen 1947 (dagens kvarter B sett från öster)
Foto: Th. O, Värmlandsarkiv.
³ Nordström 1999. Kapitlet har med författarens tillstånd hämtats från skriften Kyrkan mitt i byn.
7
GRAVVÅRDSUTVECKLING PÅ KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ
Medeltid - 1850 En obruten tidslinje är svår att skapa. Från tiden mellan liljestens tillkomst (11-1200-tal) och smideskorsen från slutet av 1700-talet finns inget bevarat. Från tidigt 1800-tal finns dock både gravvårdar i skiffer, smide
och gjutjärn.
1850 -1900 Från mitten av 1800-talet och framåt kan man följa den stilutveckling som är gemensam för hela
landet. Industrialismens genombrott innebar att även gravvårdar kom att tillverkas industriellt. Gjutjärn blev ett
ofta använt material i gravvårdar.
Sekelskiftet 1900 Den industriella utvecklingen gjorde att fler hade möjligheter att köpa en gravvård, och
gravvårdarna blev också allt större och pampigare med varierande utformning. Många av kyrkogårdarnas
miljöskapande gravvårdar i svart diabas, liksom gravvårdar i jugendstil, härstammar från denna tid.
1900 -1950 Som en reaktion mot sekelskiftets ideal uppstod krav på reglering av gravvårdarnas utseende, främst
beträffande höjd men också beträffande material och utformning. 1930– och 40-talets funktionalistism påverkade
gravkonsten mot det än mer avskalade.
1950 - idag I samband med
klassamhällets upplösning blev
konformismen än mer tydlig, med
ett enhetligt formspråk med ytterst
små variationer. Fr. o.m. 1990-talet
har dock gravvårdsutvecklingen
gått mot en mer individuell
utformning.
8
KULTURHISTORISKT VÄRDE
Det kulturhistoriska värdet är inte statiskt och vad som anses vara kulturhistoriskt värdefullt
varierar med tiden. Det som i sin samtid anses vara fult eller ointressant kan senare upphöjas
till kulturarv. Kulturhistoriskt värde består av flera samverkande delvärden, vilka finns
beskrivna i boken Kulturhistorisk värdering av bebyggelse av Axel Unnerbäck, och som
kortfattat beskrivs nedan.
Kyrkogårdar och gravvårdar kan ge information om samhällets historia, både på lokal,
regional och nationell nivå. De har då ett samhällshistoriskt och/eller ett lokalhistoriskt
värde. Till exempel kan inskriptioner på gravvårdar berätta om vilka näringar som varit
vanligt förekommande under olika tider, om specifika händelser eller om byar och gårdar
som inte längre finns kvar. Socialhistoriskt värde gränsar ofta till samhällshistoriskt värde, men
med fokus på människan i samhället. På kyrkogårdar speglas det sociala livet tydligt, då
människor tidigare ofta begravdes på olika delar av kyrkogården beroende på klass och
ekonomiska möjligheter att köpa en gravplats. Genom inskriptioner kan också män, kvinnor
och barns status i samhället under olika perioder avläsas. Personhistoriskt värde kan
tillskrivas gravvårdar över kända och intressanta personer.
Miljöskapande värde kan tillskrivas gravvårdar som i sig inte har ett högt kulturhistoriskt
värde, men som genom sin placering eller som del i en grupp är viktiga för helhetsmiljön på
kyrkogården. Även vegetation, murar, byggnader och andra inslag på en kyrkogård kan
ha miljöskapande värde. Gravvårdar som är konstnärligt gestaltade kan tillskrivas
konstnärligt värde.
Inskriptioner berättar mycket om bygden och människorna som levt där, liksom om
samhällets utveckling i stort. Vad som står skrivet på en gravvård är ofta typiskt för den tid
då den tillkom.
På gravvårdar från 1600-1800-talet och genom nästan hela 1900-talet finns många antika
och kristna symboler. Idag har dessa symboler till stor del ersatts av dekorer och symboler
med konstnärligt värde eller personliga förtecken.
I övrigt bör gravvårdar som är tillkomna före mitten av 1800-talet bevaras, eftersom de är
hantverksprodukter från tiden före den industriella serietillverkningen av gravvårdar, och
eftersom få såpass gamla gravvårdar finns bevarade. Även gravvårdar tillkomna från
mitten av 1800-talet till 1930-talet kan vara hantverksprodukter väl värda att bevara.
Gravvårdar kan vara bevarandevärda på grund av materialet som de är utförda i. Alla
gravvårdar eller detaljer i gjutjärn bör bevaras, eftersom de berättar om en unik
konstruktionsperiod och många gjutjärnsdetaljer redan har försvunnit. Likaså bör gravvårdar
i smidesjärn bevaras. Träkors var länge vanligt förekommande på gravar. Få av dessa finns
kvar på kyrkogårdarna på grund av materialets förgänglighet. Gravvårdar i lokala material
eller hantverk bör bevaras.
Tidstypiska gravvårdar kan även pekas ut som kulturhistoriskt värdefulla. Syftet är då att visa
på variationen i stil under olika tider. Dessa gravvårdar visar också tydligt på olika tidsskikt
på kyrkogården. På en utvidgning från 1940-talet kan det vara viktigt att bevara gravvårdar från den perioden, medan det i ett kvarter med många gravvårdar från förra sekelskiftet är viktigt att bevara just dessa.4
Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för kyrkogårdar i Säffle pastorat.
4
9
URVAL AV GRAVVÅRDAR
Urvalet av gravvårdar som ska bevaras har baserats på ovan nämnda kulturhistoriska
värden, samt på riktlinjer i Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. Även diskussioner i referensgrupperna har legat till grund för urvalet.
De kulturhistoriskt värdefulla gravvårdarna delas in i kategorierna ”mycket värdefull” och
”värdefull”, enligt Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inventering,
bevarande och återanvändning av gravanordningar. De gravvårdar som klassas som
mycket värdefulla ska bevaras när gravrätten återlämnas. De ska inte återanvändas och så
långt som möjligt bevaras på ursprunglig plats. De värdefulla gravvårdarna bör bevaras.
Förändringar av värdefulla gravvårdar och återupplåtelse av gravplatsen kan ske, så länge
det kulturhistoriska värdet inte minskar. Många av de värdefulla gravvårdarna ingår i ett
sammanhang som ger dem miljöskapande värde och gör dem viktiga för kyrkogårdens
eller ett kvarters karaktär.5
Ny kyrkogård på 1920-talet. Foto: Ny församling
5 Myhrberg
2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för
kyrkogårdar i Säffle pastorat.
10
NY KYRKOGÅRD
Fastighetsbeteckning: Ny stom 1:2.
Kyrkogårdens totala yta (inkl. södra kyrkogården): 13 515 m².
ALLMÄN BESKRIVNING
Ny socken, ca en mil nordväst om Arvika,
ligger utbredd kring Nysockensjön och
präglas av bördiga dalgångar och
småkuperad skogsbygd.6 Den 105 km² stora
socknen saknar större tätort.
Befolkningsutveckling i Ny socken
1805: 1121 invånare, 1861: 1735 invånare,
1900: 1532 invånare, 1995: 852 invånare,
2011: 747 invånare
Gravskick och antal begravningar
På Ny kyrkogård finns kistgravar, urngravar
och minneslund. Antalet gravsättningar har
de senaste fem åren varit i genomsnitt 14
stycken per år.
Den nygotiska tegelkyrkan, som byggdes år 1889, ligger på en udde i Nysockensjön.
Socknen är medeltida och en kyrka lär ha funnits här redan på 1200-talet. I medeltida
handlingar nämns kyrkan dock först på 1400-talet. Kyrkobyggnaden har på 1800-talet
beskrivits av både Nils Gabriel Djurklou och Johan Hammarin. Enligt uppgifter från dessa
förlängdes den vid 1600-talets mitt och blev år 1756 utvidgad till korskyrka. Kyrkan hade torn
med öppen lanternin och "bägarlik" huv. Om uppgifterna stämmer är detta samma
träkyrka som revs då den nuvarande stod färdig.
Den rivna kyrkan låg på nuvarande kyrkogården, den norra, ett hundratal meter väster om
dagens kyrka och är utmärkt med minnessten som restes 1896. Mellan kyrkan och
kyrkogården ligger ett bårhus även det i tegel. Sydväst om kyrkogården finns ett gammalt
förråd och i sydost en byggnad med församlingshem, vaktmästarbostad och ekonomilokaler. Vid stranden i norr ligger brygga och båthus för kyrkbåtarna.
6 Kapitlen
”Allmän beskrivning”, ”Kyrkogårdens historik” och ”Kyrkogården idag” bygger till stora delar på uppgifter
hämtade från Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister samt från rapporten Begravningsplatser i Värmland, utgiven av Länsstyrelsen i Värmland
11
Den fd prästgården och arrendatorboställe återfinns vid Kyrkebol, i det öppna odlingslandskapet nordväst om kyrkan. Sydväst om kyrkomiljön återfinns den fd kronogården och
militärbostället "Stommen", där mangården enligt uppgift härrör från 1640-talet.
Ytterligare en begravningsplats, som anlades 1989-91, finns söder om framvägen till kyrkan.
Denna begravningsplats behandlas inte i bevarandeplanen.
Ny gamla kyrka från sydost, 1880-tal. Foto: Ny församling
KYRKOGÅRDENS HISTORIK
Uppgifter saknas om kyrkogården som hörde till den gamla kyrkan. Den sträckte sig
antagligen bara ett stycke runt kyrkan med huvuddelen i söder. Kyrkan finns endast
markerad på en av de kartor som finns upptagna på Lantmäteriets Historiska kartor, vilka
finns tillgängliga på internet. Denna karta, som är från år 1772, visar kyrkan placerad inom
ett fyrkantigt hägn med största delen av kyrkogården söder om kyrkan. Detta bekräftas av
de två foton som finns bevarade av den gamla kyrkans exteriör. De visar att kyrkogårdsmuren var belägen mycket nära den norra korsamens norrvägg, med en ingång med
trägrind mitt framför norra kyrkporten. Det foto som är taget från sydöst visar att kyrkogårdsmuren i söder inte ligger lika
nära kyrkan, men också att
en gärdsgård tar vid där
södra kyrkogårdsmuren
slutar i öster.
Två byggnader utöver
kyrkan kan anas, vars
funktioner är okända. I nordvästra hörnet av kyrkogården finns en låg panelklädd byggnad med sadel
tak och strax nordöst om
12
kyrkan ligger en spånklädd byggnad med
tälttak i trä.
I brandförsäkringen från 1912 är dock ingen
av dessa byggnader upptagna, endast den
år 1899 byggda sockenstugan som var
belägen strax sydväst om kyrkan.
Ett par foton från 1920-talet, liksom en karta
från 1921, visar kyrkogårdens utseende vid
denna tid. På fotona kan man förutom
sockenstugan se ett par byggnader vid
vattnet, vars funktion är okänd. Det kan
också konstateras att bårhuset ännu inte är
uppfört. Kartan visar den form som kyrkogården fick då den utökades i samband
med att kyrkan revs.
År 1933 lades ett större område till i norr, och
en genomgripande omläggning företogs
också 1957. Trädgårdsarkitekt Edvard
Jacobsson ritade både utvidgningen 1933
samt omläggningen 1957. Vid sistnämnda
omläggning togs de flesta av de
dåvarande sextiotalet grusgravarna bort
och några gravvårdar flyttades eller vändes
i annan riktning. Samtidigt lades muren om
och på dess krön planterades tre sorters
sedum. Längs muren planteradess 100 st
Rosa spinosissima Stanwell Perpetual, en
gammal ljusrosa ros, och mellan
gravvårdarna planterades rader med
nejliksrosor.
Ur Begravningsplatser i Värmland.
Ny kyrkogård 1921, Kyrkogårdsförvaltningens arkiv.
Ny kyrkogård, troligen tidigt1920-talet. Foto: Ny församling
13
KYRKOGÅRDEN IDAG
Begravningsplatsen har rektangulär form och
östvästlig sträckning. Platsen är plan och
omges av en kyrkogårdsmur, vars krön
endast delvis ligger högre än det inre markplanet. 1933 års utvidgning i norr omgärdas
dessutom av en häck med sibirisk ärtbuske.
Ingångar finns i väster och öster. De flankeras
av portstolpar i granit och är försedda med
grindar i smidesjärn, vilka ritades 1958 av Carl
Sundin, verksam hos trädgårdsarkitekt Edvard
Jacobsson.
Kyrka och kyrkogård ligger skilda åt. Mellanliggande område upptas av grusplan,
gångväg och grässlänter med spridda träd
mot kyrkan, vilken ligger på en höjd i öster.
Nysockensjön avgränsar kyrkogården i norr,
och tillfartsvägen med parkering och
byggnader i söder. I väster gränsar kyrkogården mot naturmark. Kyrkogården får
mycket av sin karaktär av den fria sikten mot
jordbrukslandskapet och vattnet, samt av
siktlinjen mot kyrkan.
Ingen häckplantering förekommer inne på
begravningsplatsen, som därför har sammanhängande gräsytor. Vresrosor är planterade
som solitärer på raka linjer från norr till söder.
Ett antal rönnar är planterade på kyrkogården som omges av en trädkrans bestående
av lind. Gångarna är få, raka och grusbelagda. Plattgångar av skiffer förekommer
också. Belysning finns i form av lyktstolpar i
klassisk modell. På kyrkogården finns också
enkelt utformade servicestationer.
Alla grusgravar, järnstaket och familjegravshäckar som en gång fanns på den äldre
delen togs bort på 1950-talet, och endast en
stenram är bevarad. Egentlig struktur saknas
på kyrkogården. Stora pampigare gravvårdar står sida vid sida med mer anspråkslösa, och några gravvårdar har vänts så att
de fått en ny ”riktning” med framsidan mot
mittgången.
1
2
3
4
1. Ritning på kyrkogårdsmur från omläggningen 1957.
2. Smidesgrind vid östra ingången.
3. Kvarter B.
4. Kvarter A.
14
Genom gravvårdarnas annorlunda placering
och skiftande utformning får kyrkogården
ändå sin särprägel, och södra delen av
kyrkogården har ett antal äldre gravvårdar
med ett miljöskapande värde.
De äldsta gravvårdarna utgörs av skifferstenar och är placerade på södra delen av
kyrkogården. Några skifferstenar från 1800talets början har också tillvaratagits och ett
lapidarium för dessa byggdes 2012 vid östra
ingången till kyrkogården.
År 1989-91 utökades begravningsplatsen
med ett nytt område söder om framfartsvägen. Den är strukturerad i grupper
avskärmade med buskar och häckar och har
ett stort antal planterade prydnadsaplar. I
det västra partiet finns en minneslund.
Skiss till minnessten, Erik Bäckmans stenfirma 1958
15
KVARTER
Kyrkogården är indelad i två kvarter. Kvarter A norr om den grusade gången mellan de två
ingångarna, och kvarter B söder om densamma.
Båda kvarteren saknar tydlig struktur vilket ger dem en något rörig prägel.
Kvarter B har ett antal äldre gravvårdar, främst i sydvästra hörnet, med ett stort miljöskapande värde och i kvarteret finns även de äldsta gravvårdarna vilka utgörs av skifferstenar. I östra delen av kvarteret står två vårdar av denna bergart tätt intill varandra. De är
resta över "dannemännen" från Strand, Anders Ersson (1768-1832) och Erik Andersson (18021872) och deras hustrur. Längre västerut i kvarteret finns en skiffergravvård över
”dannemannen” Jon Jonasson (1797-1843) och en över ”dannemannen” Anders Bröntesson
1783-1852.
I kvarter A finns en minnessten i svart granit med guldinskription över dem som har sitt vilorum
på kyrkogården men vars namn inte längre är kända. Denna tillkom 1958 och är placerad i
anslutning till den obeliskformade sten som markerar den gamla kyrkans läge i sydöstra
delen av kvarter A.
Alla grusgravar, järnstaket och familjegravshäckar som fanns på kyrkogården fram till
omläggningen1957 är borta. Endast en stenram i kvarter B finns bevarad.
INSKRIPTIONER OCH TITLAR
Hemmansägare är den vanligast förekommande titeln på gravvårdarna, men ålderdomliga
titlar som danneman, nämdeman, magasinsföreståndare förekommer liksom ortsnam,
gårdsnamn, psalmverser mm. På en gravvård från tidigt 1900-tal finns den ovanliga titeln
odalbonden. Titlarna flottningschefen, stationsinspektoren och fjärdingsmannen förekommer
också.
VEGETATION
Trädbeståndet på kyrkogården inventerades 2007 och arbetet resulterade i en trädvårdsplan vars syfte är att ge en bild av befintlig vegetation och ge förutsättningar för kontinuerlig
vård och föryngring. Trädbeståndet består huvudsakligen av lövträd som skogslind, glanslind
och rönn. Den tidigare björkallén mot kyrkan togs bort 2012 men ska återplanters. Häcken i
norr, öst och väst vid kvarter A består av sibirisk ärtbuske, och vresros finns som solitärer planterade på raka linjer. Rester av sedum finns på kyrkogårdsmuren.
Västra delen av kvarter B
Kvarter A.
16
BYGGNADER
Kyrkan uppfördes åren 1887-89 och ritades
av arkitekten Agi Lindegren. Byggnaden är
uppförd i tegel med rektangulärt långhus,
smalare polygonalt kor och västtorn.
Exteriören är hållen i en nygotik stil med
blottade tegelmurar och spetsbågiga
muröppningar. Västtornet kröns av gavlar
med korsblinderingar och en hög tornspira
täckt med kopparplåt. Långhusets sadeltak
har huvudsakligen skiffertäckning. Ingång
sker i väster via tornets bottenvåning
Bårhuset i tegel uppfördes 1933. Dess exteriör,
med blottade tegelmurar med blinderingar,
har anpassats efter kyrkans utformning. Taket
är dock täckt med rödmålad slätplåt.
1
Båthuset är enligt uppgift troligen byggt på
1960-talet. Byggnaden, som rymmer kyrkbåten från 1883, är uppförd i trä, med
rödmålad lockpanel och tegeltak.
Församlinghemmet ritades 1963 av arkitekt
SAR Douglas Dahlborg, och är uppfört i slammat tegel och försett med ett sadeltak täckt
med kopparplåt.
LAGSKYDD
Begravningsplatsen är tillkommen före 1940
och skyddas därmed av kulturminneslagens
4 kapitel 3 § som säger att ”kyrkotomter som
har tillkommit före utgången av år 1939 får
inte på något väsentligt sätt ändras utan
tillstånd av Länsstyrelsen.” Tillstånd krävs alltid
för utvidgning av tomten och för uppförande
eller väsentlig ändring av byggnader, murar,
portaler eller andra fasta anordningar på
tomten. Detta skydd omfattar även de delar
av kyrkogården som är tillkomna efter 1939.
Vid frågor kring förändringar och tillstånd
kontakta Länsstyrelsen i Värmlands län.
2
3
4
1. Kyrka
2. Bårhus
3. Båthus
4. Församlingshem
17
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV
KYRKOGÅRDEN:
•Stenmuren är ett viktigt arkitektoniskt inslag i kyrkomiljön som ska bevaras. Denna
avgränsar kyrkogården både fysiskt och symboliskt från omkringliggande landskap.
•Grindar i smidesjärn ska bevaras.
•Gångsystemet med grusbelagda gångar och gångar med skifferplattor bör bevaras.
•Det sena1800-talets och det tidiga 1900-talets gravkultur, i form av högresta gravvårdar
med högt miljöskapande värde, som finns bevarad främst i kvarter B ska bevaras.
•Skiffergravvårdar ska särskilt vårdas. De skiffergravvårdar som fortfarande står placerade
på ursprunglig plats får inte flyttas.
•Minnesstenarna över kyrkan och över dem som vilar på kyrkogården ska bevaras.
•Den antagna trädvårdsplanen ska följas.
•Trädkransen är ett viktigt inslag i landskapet som bör bevaras.
Observera att tillståndsfrågor avgörs av Länsstyrelsen
Ny kyrkogård, kvarter B med församlingshemmet i bakgrunden.
18
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE
Förvaras i Såguddens Museum
Tillkomstår: 1790-tal
Urvalskriterium: Smideskors
Karakteristik: Ringkors som förvarats på Såguddens Museum
sedan tidigt 1900-tal. Stod ursprungligen på Riksdagsman N.
Olssons grav, B 0203.
Inskription: “Herradsdommaren och riksdagsman N.O.S.
ifrån Ohlebyn född år 1744 hans död 1795” Baksidan: “Hans
hedersteken är 3 penningar i sko... som nedanföre henger
det War honom förärat af Gustaf d.3”
Förvaras i Såguddens Museum
Tillkomstår: tidigt
1800-tal
Urvalskriterium: Smideskors
Karakteristik: Ringkors som förvarats på Såguddens Museum
sedan tidigt 1900-tal. Stod ursprungligen på Riksdagsman
O. Olssons grav, B 0203.
Inskription: “Häradsdomaren och Riksdagsmanen Olof
Olofs Son Föd uthi Ohlebyn den 6 maij 1749” Baksidan: “Dör
där samastädes Klåkan 2 på morgonen den 4 Aug 1809”
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1820-tal
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, titel,
ortsnamn
Karakteristik: Stående rektangulär skiffersten, stenen är bruten i två delar men lagad.
Inskription: Nämndemannen och Magazinsföreståndaren
Olof Olsson Från Ottebol f. 1791 d. 1829
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1810-tal
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder,
ortsnamn
Karakteristik: Stående skiffersten med rundad topp.
Inskription: NIS Från Ottebol Född IDEM 15/6 1763 Död
29/11 1818.
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1840-tal
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder
Karakteristik: Stående skiffersten med spetsig topp prydd
med malteserkors
Inskription: Her hvilar f.d. kyrkoverden Anders Olsson, Berg f.
30/1 1774 d. 12/1 1844 des maka Karin Nilsdotter f. 20/2 1784
d. 12/4 1844 Deras son Olof f. 25/2 1817 d. 12/1 1844.
19
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1800-talets
första del
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder
Karakteristik: Hög stående skiffersten med spetsig topp
Inskription: Kyrkoverd m.m Olof Persson ut i Berg Född 1750
Död 1840 Dess hustru Kerstin Eriksdotter Född 1737 Död 1804
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1800-talets
första del
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder
Karakteristik: Stående skiffersten vars övre hälft saknas.
Inskription: Brita Andersdotter Född 11/10 1765 Död 19/8
1830. Pred. Bok 12:k 7v.
Gravnummer: A0005
Tillkomstår: 1919
Urvalskriterium: Inskription, titel, lokalhistoria
Karakteristik: Stående hög sten i svart grovhuggen diabas
med polerad oval textyta
Inskription : Kyrkoherde Karl Johan Fogelgren *1848 +1907,
Komminister i Ny 1887 - 1907, Sv.Ps. 221, Församlingsbor reste
vården 1919
Gravnummer: A0025
Tillkomstår: 1950-tal
Urvalskriterium: Inskription, socialhistoria
Karakteristik: Liten liggande sten i röd granit över kvinna
som dog i barnsäng. Sonen lät utföra stenen.
Inskription : Mor *1900 +1930
Gravnummer: A0278
Tillkomstår: 1892
Urvalskriterium: Symbolisk form, miljöskapande
Karakteristik: Urna på sockel i rödgrå granit
Inskription: Edvard Andersson, Jössefors *31/7 1844 +3/10
1924.
20
Gravnummer: A0338
Tillkomstår: 1965
Urvalskriterium: symbol, tidstypisk
Karakteristik: Liten sten med symbol i form av kors och
krona.
Inskription : Här vilar Anna Maria Persson 1881-1965
Gravnummer: A0375
Tillkomstår: 1914
Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, tidstypisk, miljöskapande
Karakteristik: Stående smal sten, med pyramidformad topp,
i polerad svart granit med symboler i form av kors och
palmblad samt mans och kvinnohand som fattar varandra.
Inskription: Anders Karlsson *28/7 1828 +10/5 1914, Olebyn,
Hans maka Johanna *10/6 1842 +23/2 1918
Gravnummer: A0412
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, stilhistoria
Karakteristik: Stående sten i svart diabas med schablondekor i jugendstil med ängel och palmblad.
Inskription: And. Eriksson, Kyrkebol, Familjegrav
Gravnummer: A0443
Tillkomstår: 1946
Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, ovanlig form
Karakteristik: Stående sten i röd granit med yrkessymboler
för murarhantverket - murarslev, murhammare. Stenen har
formen av en gavel med ett horisontellt murförband i underkant av tympanonfältet.
Inskription : Albert Persson, Ängflan Myre, *1888 +1946
Gravnummer: B0007
Tillkomstår: 1800-talets mitt
Urvalskriterium: Material - gjutjärn, hög ålder, ovanlig form,
personhistoria - barngrav, titel.
Karakteristik: 1. Gjutjärnsängel på granitsockel, Inskription:
J.A Sohlberg född 28 maj 1836 död 9 jan 1844, A.E. Sohlberg
född 23 juli 1839 död 9 jan 1844. 2. Stående sten i svart diabas på sockel. Inskription: Kronofogden R.W.O. Samuel Sohlberg 1798 - 1857, Hans hustru Anna Elisabeth född Zetterberg 1813 - 1897, deras barn Johan Anders 1836 - 1844
Adolf Edvard 1839 - 1844 Carl Samuel Fridolf 1845 - 1849,
Selma Elis. Katar. 1854 - 1860
21
Gravnummer: B0028
Tillkomstår: omkr sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Titel, personhistoria, miljöskapande
Karakteristik: Obelisk i blå polerad labrador med guldinskription
Inskription: Majorskan Carolina Lagerlöf född den 13 Maj
1818 död den 12 Juni 1891,Dottern Selma *11/11 1844
+15/11 1916, Sonen Adolf född 20/8 1851 död 9/5 1895
Gravnummer: B0077
Tillkomstår: 1970-tal
Urvalskriterium: Personhistoria-fadern var Sotar Blixt känd
genom Frödings dikt, inskription.
Karakteristik: Enkel grå s.k. portföljsten.
Inskription : Bröderna
Blixt Födda 1889
Edvard
Oskar
1966
1973
Gravnummer: B0118
Tillkomstår: 1900-talets mitt
Urvalskriterium: Socialhistoria, ortsnamn, rest av
allmänlinje
Karakteristik: Anspråkslös liggande sten i svart granit
Inskription : Maria Andersson Olebyn
Gravnummer: B0184
Tillkomstår: 1800-talets mitt
Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk
Karakteristik: Tre gravvårdar varav den mittersta i skiffer är
mycket kulturhistoriskt värdefull.
Inskription : Som Minne efter Dannemannen Jon Jonasson
från hemmanet Öna född 17 3/7 97 död 18 5/6 43 Hustrun
Karin Eriksdotter född 18 6/7 04 död 18 26/1 58. Dotren Lovisa född 18 21/6 40 död 18 27/8 58.
Gravnummer: B0191
Tillkomstår: 1912
Urvalskriterium: Inskription, titel, ortsnamn, personhistoria donator
Karakteristik: Stående sten med kölbågsformad topp i svart
polerad diabas med guldinskription.
Inskription :Häradsdomaren Anders Nilsson *1789 +1866,
hans son Nämndemannen Nils Andersson *1812 +1880, från
Olebyn, Familjegraf, (baksidan) Ny församling skänkte desse
män denna gravplats, Stenen restes 1912
22
Gravnummer: B0203
Tillkomstår: 1907
Urvalskriterium: Inskription, titel, ortsnamn, lokalhistoria, miljöskapande
Karakteristik: Stor bautasten i rödgrå granit
Inskription: Riksdagsmannen Nils Olsson 1744 - 1795, Hans broder
Olof Olsson 1749 - 1809, Dennes son Olof Olsson 1778-1865, hans
son 1813 - 1892, Alla från Olebyn, Hans son Emil Olsson 1847– 1933,
Jämte dem bida här även deras hustruer, Uppståndelsens morgon Dav. ps. 43:3 Text bak: Under loppet av över 100 år representerade desse män Jösse härad i Riksdagen. Ny
församling förärade dem denna grav. Stenen restes 1907 (ersatte
de smideskors som finns på Såguddens Museum)
Gravnummer: B0209
Tillkomstår: 1800-talets mitt
Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk, titel,
ortsnamn, symbol
Karakteristik: Gravvård i skiffer med ”spetsig” topp och
timglassymbol.
Inskription: Här wilar Dannemannen Anders Bröntes Son fr.
Västra Brevik född 26/3 1783 död 4/12 1852, Och dess
hustru Kerstin Pers Dotter 2/4 1782 +19/4 1851.
Gravnummer: B0213
Tillkomstår: 1890-tal
Urvalskriterium: Inskription, personhistoria, ortsnamn
Karakteristik: Ovalformad snedställd sten i svart granit på en
sockel i form av en i betong gjuten stubbe.
Inskription : Klockaren m.m. N. Nilson Ottebol
*1824 +1890
Gravnummer: B0227
Tillkomstår: 1800-talets senare
del.
Urvalskriterium: Material - gjutjärn, hög ålder, symbol, ortsnamn
Karakteristik: Gjutjärnskors med genombrutna ornament
och ängel vid korsets fot.
Inskription : H.H.H.D. Nils Andersson *16/3 1799 +23/10 1887
Hustrun Maria Persdotter *6/4 1801 +10/8 1868 Båda från
Tanderud
Gravnummer: B0234
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Titel, personhistoria - välkänd statsagronom i
Norge.
Karakteristik: Stående sten, med spetsig topp, i rödgrå granit med svart text.
Inskription : Statsagronomen och riddaren Johan Lindeqvist
*7/10 1823 +31/7 1898
23
Gravnummer: B0242
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Miljöskapande, inskription
Karakteristik: Obelisk i polerad svart diabas
Inskription : Johan Nilsson 1863 - 1946 Makan Maria 1872 1951 Dottern Eva 1910 - 1950. Nedre del: And. & Kristina
Nilson Far och mors grav.
Gravnummer: B0246
Tillkomstår: 1900-talets
första del
Urvalskriterium: Titel, samhällshistoria
Karakteristik: Stående sten i ljusgrå granit med schablondekor i form av tempelgavel
Inskription : Stationsinspektoren J.A. Wikström Familjegrav
Gravnummer: B0247
Tillkomstår: 1887
Urvalskriterium: Miljöskapande, symbolisk form
Karakteristik: Stenkors på sockel (grå granit eller marmor)
Inskription : Oläslig (Julia Wångenberg)
Gravnummer: B0267
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Personhistoria - donatorer, konsthistoriskt
värde
Karakteristik: Hög stående sten med rundad topp i mörkgrå
granit i jugendstil med kors och växtornamentik.
Inskription : Olof Andersson *1837 +1896 Johannes
Andersson *1842 +1916 Hustrun Maria Andersson *1849
+1909
Gravnummer: B0270
Tillkomstår: 1910-tal
24
Urvalskriterium: Titlar, personhistoria, ovanlig form
Karakteristik: Stående sten i grå granit i form av två
sammanfogade rektangulära stenar med spetsig topp.
Inskription : Kyrkvärden
Nämndemannen
Olof Eriksson
Olof Olsson Friberg
fr. Berg
fr. Berg
*1814 +1868
*1850 +1916
Hans hustru
Hans hustru
Märtha Segolsdotter
Kristina
Matilda Olsson
*1826 +1890
*1849 +1917
Son Erik Gustaf
Son Fil. Mag
*1860 +1910
Familjegrav
Olof Sigurd
*1889 +1922
Gravnummer: B0273
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Inskription, personhistoria - donator, tidstypisk
Karakteristik: Stående sten i svart polerad diabas med
pyramidformad topp och sockel
Inskription : Donatorn för Ny socken Välgörenhetsfond Olof
Nilsson i Västra Brevik *20/7 1819 +6/12 1901 Hustrun Anna
Andersson *22/4 1836 +13/3 1894
Heder åt hans minne Vårda hans graf
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE
Gravnummer: A0007
Tillkomstår: ca 1940
Urvalskriterium: Titlar, symboler
Karakteristik: Liggande sten i röd granit med yrkesemblem i
form av lie, kärve och fackla,
Inskription :Bonden Anders Nilsson 28/1 1832 - 5/10 1915 Folkskolläraren Herman Nilsson 27/4 1860 - 19/5 1939 Hans hustru
Karin Nilsson 6/5 1876 - 24/7 1945 Sonen Sven Ragnar 7/5
1916 - 30/5.
Gravnummer: A0234
Tillkomstår: 1950-70-tal
Urvalskriterium: Titel, ortnamn, tidstypisk
Karakteristik: Rektangulär sten med sidopelare och verliggare i svart polerad diabas med guldtext.
Inskription : F.d. Fjärdingsmannen John Ernstson *5/2 1889
+25/12 1973, Hans maka Agda *23/9 1886 +28/7 1957,
Tanderud
25
Gravnummer: A0235
Tillkomstår: 1911
Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, miljöskapande
Karakteristik: Bautasten i grå granit
Inskription: Odalbonden Joh. Ernstson * 1840 - +1911, Hustrun Kristina *1855 - +1935, Tanderud
Gravnummer: A0356
Tillkomstår: 1900-talets mitt
Urvalskriterium: Naivt utförd, symbol, upplevelsevärde
Karakteristik: Liggande sten i röd granit med enkelt utförd
solnedgång.
Inskription: MOR
Gravnummer: A0400
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Inskription, symboler.
Karakteristik: Stående sten i svart diabas med schablondekor med kors och liljor.
Inskription: O Bergkvist, Hustrun Maria *1870 +1943, Joh.
11:25, Familjegrav
Gravnummer: B0019
Tillkomstår: 1931
Urvalskriterium: Symbol, personhistoria - soldathustru
Karakteristik: Stående sten i röd granit med rundad topp
och schablondekor i form av palmblad.
Inskription : Maria Öman,*1858 +1931
Gravnummer: B0050
Tillkomstår: omkr sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, ovanlig form, miljöskapande
Karakteristik: Kors på sockel, mörkgrå granit
Inskription: Hemmansegaren P. Andersson fr. Strand *26/1
1828 +18/1 1903, Hustrun Kajsa Nilsdotr *8/3 1834 +28/3 1893
26
Gravnummer: B0068
Tillkomstår: 1800-talets mitt
Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk, titel,
ortsnamn.
Karakteristik: Två stycken stående gravvårdar i skiffer
Inskription: 1. Dannemannen Anders Ersson från Strand Född
1768 Död 1832, Hustrun Kerstin Nilsdor Född Eda 1777 Död
1844.
Inskription: Dannemannen Erik Andersson från Strand Född
1802 Död 1872, Hustrun Maria Persdor Född 1816 Död 1874
Gravnummer: B0076
Tillkomstår: 1920-tal
Urvalskriterium: Porträttrelief, miljöskapande, titel, samhällshistoria, ortsnamn
Karakteristik: Hög sten i rödgrå granit med porträttrelief
föreställande Sven Svedberg.
Inskription: Bruksdisponenten Sven Svedberg Norserud *1854
+1920, Hans hustru Ida Svedberg *1861 +1943, Deras dotter
Sigrid Nyqvist *1900 +1973
Gravnummer: B0093
Tillkomstår: 1920-tal
Urvalskriterium: Titel, miljöskapande
Karakteristik: Hög sten i grå granit
Inskription: Generalmajor E. Conrad Eriksson *12.11.1864
+8.5.1927, Makan Signe Eriksson född Ekman *18.1.1868
+28.1.1964
Gravnummer: B0165
Tillkomstår: 1927
Urvalskriterium: Inskription, upplevelsevärde
Karakteristik: Gravvård i röd granit med naivt utförda
symboler och inskription
Inskription :A. Magnusson född 1866 död 1927 Sov i Ro
Gravnummer: B0212
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Titel, lokalhistoria, symbol, inskription
Karakteristik: Högrest sten i polerad svart diabas med
symbolerna alfa & omega.
Inskription : F.D. Kyrkovärden Nils Nilsson och Anders Persson
Kroppstad, Kyrkvärden Birger Norrby *1920, Hustrun Ingrid
*1923 +2007
27
Gravnummer: B0223
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Miljöskapande, ovanlig form, symbol.
Karakteristik: Hög gravvård i svart i polerad diabas krönt av
urna.
Inskription : Olof Jonsson Lundaby och B Lundebys
familjegrafvar
Gravnummer: B0257
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Ortsnamn, ovanlig form/dekor
Karakteristik: Delvis korsformad sten i svart diabas med
schablondekor i form av kors och rosor.
Inskription : J. Th Nilssons Kroppstadholm Familjegrav