Zeus faber
Sanktpersfisk
NE
NA
Fiskar
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Ej tillämplig (NA)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Zeiformes (sanktpersfiskartade fiskar), Familj: Zeidae
(sanktpersfiskar), Släkte: Zeus, Art: Zeus faber - sanktpersfisk Linnaeus, 1758 Synonymer: Sankt Pers fisk
Kännetecken
Sanktpersfisk är en skivformig fisk med rundad profil, en svart fläck mitt på vardera sidan och taggiga knölar längs
kroppskanterna. Enligt kristet färgad folktro ska den ha fått sin svarta fläck som fingeravtryck genom att aposteln
Petrus (Sankte Per) - som ursprungligen var fiskare - klämt på den.
Totallängd 66 cm. Kropp starkt hoptryckt från sidorna, i profil måttligt långsträckt (nästan rund) med starkt konvex
buk- och rygglinje. Huvud i profil kort och högt med ögonen högt placerade nära pannlinjen. Ovanför vardera ögat
finns en kort bentagg nära nackens mittlinje. Munnen är stor, framåtriktad och lågt placerad med markerad
underkäksled. Underkäken avslutas vid vardera käkleden av en kraftig, böjd tagg. Munnen är rikligt försedd med
små, spetsiga tänder. Den främre ryggfenan är bred och lång. Den börjar strax bakom huvudet och utgörs av långa
taggstrålar med kraftigt förlängda, vid spetsen trådlika fenflikar. Den bakre ryggfenan är kort och bred med konvex
ytterkant. Bröstfenorna är mycket korta, smala och rundade. De påfallande långa bukfenorna sitter framför
bröstfenorna och är bredare vid den rundade ytterkanten än vid basen. Den främre analfenan, som enbart består av
taggstrålar, börjar ungefär vid kroppens mitt och är kort, smal och rundad. Den bakre analfenan med enbart
mjukstrålar sitter mitt emot bakre ryggfenan. Den relativt långa stjärtfenan är smal vid basen och breddad mot den
konvexa bakkanten. På bröstet framför vardera bukfenan sitter ca 10 små benplattor med varsin bakåtriktad tagg,
och på vardera sidan mellan bukfenan och analfenan finns ca 8 något större likadana plattor. Vid basen av främre
rygg- och analfenans taggstrålar finns en kraftig, bakåt- eller utåtriktad tagg på vardera sidan, och längs basen av de
bakre rygg- och analfenorna löper på ömse sidor en rad med dubbla taggar (en bakåtriktad och en utåtriktad). Fjällen
utgörs av mycket små, cirkelformiga rundfjäll, som framtill på kroppen sitter relativt glest. Sidolinjen är tydligt
markerad och lite upphöjd, så att den tycks bestå av en rad korta rör. Den börjar högt upp på kroppen vid främre
ryggfenans framkant, gör en kraftig båge nedåt och planar sedan ut till en rak linje nedanför bakre ryggfenans mitt.
Färgen varierar mycket och kan hos den levande fisken i viss mån anpassas efter omgivningen. Grundfärgen varierar
mellan gröngrå och silvergrå med mörkare rygg, på sidorna ofta med ett oregelbundet mönster med längsgående
vågiga brunaktiga eller gulaktiga markeringar mot ljusare bakgrund. På mitten av vardera kroppssidan finns alltid en
mörkbrun eller svart fläck omgiven av en ljusare ring.
Fenstrålar och fjäll: D IX-XI.21-25, A III-IV.20-24, P 13, V i.6-7. De små fjällen sitter glest och brukar inte räknas.
Utbredning och status
Sanktpersfisk förekommer sparsamt men regelbundet i Skagerrak och yttre Kattegatt, huvudsakligen under oktobernovember, men den reproducerar sig inte i svenska vatten. Arten har en omfattande utbredning längs östra
Atlantkusten, delar av Indiska oceanen och västra Stillahavskusten.
Ekologi
Sanktpersfisk är en marin art som lever solitärt och huvudsakligen bottennära från grunt vatten ned till 400 meters
djup. Den alstrar ljud med simblåsan. Unga sanktpersfiskar lever av plankton, vuxna individer framför allt av fiskar,
bl.a. torskfiskar, sardin, taggmakrill och snäppfisk.
Arten blir könsmogen vid ungefär fyra års ålder och en längd av omkring 25 (hanar), resp. 35 cm (honor). Leken sker
sommartid, under perioden juni-augusti. Äggen släpps fritt i vattnet, och såväl ägg som larver är pelagiska.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Zeus faber Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 267.
Etymologi: faber (lat.) = hantverkare, smed, även ett annat antikt latinskt namn på sanktpersfisk.
Uttal: [Tséus fáber]
Rödlistning i andra länder
Global rödlistning: DD (2015)
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
