Fly inte din verklighet
Av: Johannes Djerf
Just nu, över hela vår jord så är människor på flykt. Man räknar med att
ca 50 miljoner människor runt om i världen har lämnat sina hem pågrund
av fattigdom, naturkatastrofer, våld, krig, konflikter av något slag eller
förföljelse, och då räknar jag in alla som är på flykt både i sitt egna land
och dem som har tvingats fly ifrån sitt lands gränser. Vi är många som
aldrig varit på flykt på det sättet och jag ska inte försöka få oss att förstå
idag vad just det innebär, för det kan nog ingen av oss göra som inte varit
på flykt ifrån sitt hem och sitt land. I det fallet kan vi nog bara be för alla
dessa människor och sträcka våra händer för att hjälpa så långt det bara
går. Men det jag önskar att vi skulle kunna förstå och stanna till inför idag
är det faktum att vi alla av oss ändå kan vara flyktingar. Du och jag är en
flykting, i den meningen då vi ofta är på flykt ifrån vårt inre. På flykt ifrån
verkligheten.
När jag möter besvikelse, när sorg drabbar mig, så vill jag oftast bara
försvinna bort till en annan verklighet. Man önskar att det vore som på tv
när det kommer något man inte vill lyssna till, se på eller förstå, då det
bara är att ta fjärrkontrollen (visa) och zappa förbi det som man inte vill
vara med om, och byta kanal. Speciellt när saker och ting kommer
personligt väldigt nära, när jag själva behöver ge upp någonting, så vill
jag helst bara zappa till en bättre kanal, för att vara glad igen. När jag
möter jobbiga situationer, när pressen över att prestera hänger över mig,
att jag måste ge av någonting ifrån mig själv som jag känner att jag inte
har, då vill jag fly. Det kanske låter jättemärkligt att jag kan göra detta
som pastor men det händer ganska så ofta att jag dagarna innan jag ska
upp och predika tänker ”oh, vad jag önskar att jag kunde bli sjuk så jag
slipper detta”. För dig som brottas med sjukdom idag vet jag att detta
låter väldigt illa, men det är faktiskt sant. Jag önskar ibland att jag kunde
få slippa det ansvar som jag har. Något som jag tror att du också har
önskat ibland. Det är jobbigt att ha ansvar. Det kräver att jag måste ta
tag i något, det betyder att jag måste göra något, och tänk om jag
misslyckas. Det vore skönare om bara någon annan tog hand om mig, och
löste mina problem, så därför så skjuter det vi oftast framför oss. Trots att
vi både förstår och vet att jag behöver ta tag det, så försöker vi fly ifrån
det så länge det bara går. Det är inte alltid så här som jag målar upp det,
det vet jag, men jag tror att vi kan känna igen oss ändå. Vi önskar ofta att
vi var som små barn igen som inte behöver ta ansvar.
Som Henning som fortfarande är helt beroende av andra eller som min
dotter Hilma som trots sina snart 3 år fortfarande är beroende av sina
föräldrar, och vars pappa inte kan låta henne vara hemma en hel dag och
laga sin pan pizza själv, för hon är barn och är inte mogen nog att ta hand
om sig själv än. (Jag har inte testat, ni behöver inte vara oroliga). Men
det kommer en dag då hon kan och ska kunna ta ansvar. Och som
förälder så behöver jag steg för steg också lära henne det. Då hon
behöver ta sina egna beslut oberoende av sin pappa och mamma och
även få se konsekvenserna av ens val. Något som känns väldigt jobbigt
för hennes pappa. Jag är nog ett bra exempel på en curling förälder, som
låter sitt barn få precis allt det hon vill för att beskydda henne ifrån
smärta. Men jag behöver så småningom lära mig att släppa taget mer och
hon kommer att behöva lära sig det. Det hör till livet. Det hör till att bli
vuxen och ansvaret som följer är inget som någon utav oss kan slippa
eller fly ifrån, hur mycket vi än skulle önska och hur mycket vi än försöker
fly ifrån det många gånger. Vi vill inte ta ansvar för våra handlingar, utan
är oftast snabba till att lägga över det på någon annan. Jag kan inte, jag
vill inte, det får någon annan göra.
Likadant med vår synd. Det kan vara en lång väg ibland för att själv
komma till en punkt och inse att jag har vänt Gud och hans vilja ryggen.
Men vi kan gotta oss i någon annans synd. Ni vet väl varför symöten är så
bibliska? För vi kan inte vara tysta med det vi sett och hört! Vi är oerhört
kvicka att prata om andra, och inte minst om människor som inte är där.
Och se bara på den enorma makt som tv och media har i att visa och
berätta om andra människors feltramp och hur vi mer än gärna lyssnar
och ägnar oss åt någon annans misslyckande och åt någon annans
problem, just för att slippa möta vår egen. Vi flyr ifrån vår verklighet. Se
på Adam, vars namn betyder människa som i mötet med Gud efter hans
val att vända sig bort ifrån hans närvaro skyller på kvinnan. ”Det var hon
som gav mig att äta, hon som du har gett mig och jag åt”. Han flyr ifrån
sitt egna ansvar och skyller ifrån sig till och med på Gud själv och kvinnan
hon skyller i sin tur vidare ”det var ormen som förledde mig och jag åt”.
Det var det, men hon, precis som Adam hade ändå gjort ett val. De hade
fullständigt ansvar för sina handlingar.
Det är svårt att möta sin egen trasighet. Men ingen av oss kan fly ifrån
den. Ingen av oss kan döda vårt ansvar och vårt samvete tills det inte
längre finns.
Adam och Eva försökte, de försökte gömma sig för Guds ansikte bland
träden i lustgården, men när Gud kallade på Adam så märkte han och
förstod ändå att han var naken. Och vem har berättat det för dig att du är
naken, frågar Gud. Det var ingen som hade gjort, men han visste att han
var avklädd, att det fattades honom något. Och jag tror inte först att det
handlade om en sådan nakenhet som vi tänker på, utan jag tror att Adam
vet att han är avklädd Guds härlighet, som han tidigare haft.
Och lika nakna står du och jag inför Gud. Vi är avklädda Guds härlighet
som vi var skapade till, vi känner det, vi känner oss avklädda trots att
ingen har sagt det till oss. Och människan har i hela historien försökt fly
och gömma sig bakom träden. Träd av kunskap och intellekt, eller kanske
av prestige och stolthet. Många människor flyr och gömmer sig bakom så
vackra träd som möjligt i form av materiell lycka. Människor flyr in till den
del av skogen där det växer tätt med träd i form av andra människor,
stora folkmassor där man inte syns, där man inte är någon och inte
behöver möta sig själv. Människor flyr till stora och härliga träd som till en
början verkar skydda dem och ge tillfredsställelse, men vars rötter är
ödeläggande och som väldigt snart tränger sig djupare och längre, så man
inte kan komma loss, i form av alkohol, droger eller kanske spel.
Människor flyr till sina arbeten, träd som ser ganska så oskyldiga ut, men
vi kan inte fly till arbetet hur länge och hur mycket som helst för att slippa
ta tag i verkligheten. Sanningen om dig själv och Guds vilja för ditt liv. Du
kommer aldrig att kunna hitta frid i flykten ifrån Gud. Så som varje
flykting kan berätta tror jag. Att även om det är bra i det nya landet man
kommit till och som man gömmer sig i, så kan man aldrig hitta friden.
Gud ropar ”var är du?”. Det är ett rop som ekar än idag och Bibeln talar
om en dag då vi alla till slut måste ge sig till känna. Du kommer aldrig att
kunna fly ifrån Gud!
Johannes försöker beskriver denna dag som han ser i hans syn i Upp.
20:11-15. Johannes ser Gud på en stor vit tron. Då jord och himmel
kommer fly ifrån hans ansikte. Hans händers verk kommer att nötas ut,
och denna värld som också blev avklädd sin härlighet i och med
människans val att inte ta sitt ansvar för den, den jorden, den himmelen
kommer att fly ifrån Gud. Men det kommer alltid finnas en verklighet kvar,
och det är Gud. Han är evig, hans år har inget slut. Och inför honom så
skriver Johannes att du och jag också kommer att finnas.
Både stora som små kommer att stå inför tronen och ingen av oss
kommer att kunna gömma oss ifrån Guds ansikte.
Vi kommer alla behöva stå till svars, och vi kommer alla att få en rättvis
bedömning när böckerna öppnas. Våra gärningar, våra ord och motiv
kommer att komma fram. Även om det som finns i dessa böcker inte har
någon betydelse för var du kommer tillbringa evigheten någonstans.
Paulus skriver ju att det är inte genom gärningar utan genom tro som vi
är räddade, men de behövs tas upp i ljuset för att Gud ska kunna döma
synden. Det kanske känns väldigt onödigt? Det kanske låter som något
som Gud ändå borde kunna hoppa över om han nu är så god? Stefan
Gustafsson, generalsekreterare för svenska evangeliska alliansen skriver
så här ”Domen drabbar onda handlingar och onda människor och är ett
uttryck för Guds rättfärdighet. Om vi inte tycker om domen, betyder det
då att vi accepterar det onda? Om det onda inte döms och rensas bort
kommer det att finnas kvar för alltid, vill vi det?”.
Om vi inte vill ha en domens dag, om vi tycker att det är något som Gud
borde kunna hoppa över, hur mycket tänker vi då på konsekvenserna som
blir om Gud aldrig skulle döma världen. Gud kan inte tolerera synden. Gud
kan inte ha gemenskap där synd får råda. Gud är helig och måste därför
reagera då han i hans kärlek skapade dig till gemenskap med honom.
Domen är nödvändig för att synden fullt ut ska avslöjas och bestraffas.
Domen är nödvändig för att utplåna den helt. Gud är en God Gud och det
är därför som denna dag också kommer att vara en verklighet. Och det är
på grund av Guds godhet som detta är en dag att längta efter.
Redan då Adam och Eva lade ifrån sig ansvaret att ta hand om livet de
fått och valde sin egen vilja framför Guds, så har Guds plan varit att
förgöra synden och djävulens makt. I 3:15 i första mosebok så står det
att Gud ska sätta fiendeskap mellan djävulen och människan, som skall
krossa djävulens huvud. Människan skulle befrias ifrån de bojor som följde
med synden. Vilket sker då Jesus, Guds son bär människans synd och
skuld på sig på korset då det står att han också klätt av väldena och
makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över
dem. Då han har makten att också liv åt vilka han vill. Fadern har
överlämnat hela domen åt sonen står det i Joh.5, För att alla skall ära
sonen för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som hör mitt
ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer
inte under domen utan har övergått från döden till livet står det i vers
24.De som är under Guds makt och har beslutat att tro på Jesus har sitt
namn i livets bok och har tillträde till det eviga livet.
Vi kommer alla vara skyldiga till döden genom det som berättas i de första
böckerna om vår synd men domen det slutliga straffet kommer inte
läggas på oss. För det är någon som redan tagit det och det är domaren
själv. Anklagaren kommer inte ha något att säga till om. Den högsta
juridiska instansen i tillvaron har sagt sitt. Alla möjligheter till överklagan
är borta! Domens utslag ska förverkligas och för lammets efterföljare,
alltså de som tror på Jesus väntar evigt liv! ”Så finns nu ingen fördömelse
för dem som är i Kristus Jesus.” står det i Rom.8:1.
”Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig
stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min
Fader och hans änglar.” står det i upp.3:5. Jesus har klätt av den makt
som ondskans makter haft över människan för att bekläda oss på nytt,
med nya vita rena kläder. Vi är inte under domen. Vi står fri, förlåtna och
rena inför hans tron. Vi kommer inte stå nakna, vi kommer vara beklädda
med Guds härlighet på nytt, så som vi varit tänkta att vara och därför så
kan vi vara frimodiga på domens dag då kärleken nått sitt mål i oss står
det i 1.joh.4:17. Då behöver vi inte gömma oss, då vi har segrat genom
Guds son, en härlighet, en kraft som vi också redan nu blivit beklädda
med. Gud har aldrig tänkt att du ska vara svag. Gud har aldrig tänkt att
du ska gömma dig och fly din verklighet, för att finna någon slags styrka
och tillfredställelse utan han ger dig allt med honom. När Jesus lämnar
sina lärjungar efter uppståndelsen så säger han att han skall bekläda dem
med kraft ifrån höjden. Samma kraft som väckte upp honom ifrån de
döda, samma makt, samma närvaro som vi kommer vara beklädda med
när vi står inför tronen på domens dag finns i oss redan här och nu. ”Åt
den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med
livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans
Gud, och han skall vara min son” upp.21:6-7.
Fly inte din verklighet, den är där, där du befinner dig nu. Sjunger Roland
Utbult. Lev i den kraft som blivit given dig. Fyll dig med den helige ande.
Fly inte från dig själv. Fly inte ifrån din trasighet, synd och svaghet, fly
inte ifrån Gud. Han har gett dig kraft till leva i just det som är din
verklighet. Och vill visa att han har beklätt dig med frihet.
