Beredskapsåtgärder på grund av de ekonomiska konjunkturerna
Inledning
I detta paket finns information, som är nödvändig med tanke på en snabb försämring
av den ekonomiska situationen. Det är bra om man i alla företag känner till hur man
borde fungera om ekonomiska svårigheter drabbar det egna företaget eller kunderna.
Denna sammanfattning är inte uttömmande. Här finns dock olika utgångspunkter
som åtminstone skall beaktas. Beredskapsåtgärder skall vidtas i tid – och lika viktigt
är att inte överreagera då åtgärder vidtas.
Anvisningarna kompletteras efter behov och på basis av erhållen respons.
Denna anvisning behandlar följande:
-
Kredituppgifter – användningen av kredituppgifterna sett ur kreditgivarens och
gäldenärens synvinkel
-
Möjligheter till specialfinansiering – utnyttjande av Finnvera och andra
specialfinansieringskanaler samt ArPL-återlåning
-
Insolvensprocedurerna – sanering och konkurs sett ur gäldenärens samt
fordringsägarens synvinkel
-
Aktiebolagsledningens ansvar – aktiebolagsledningens skadeersättningsansvar
och brottsansvar
-
Bankernas kreditavtal – räntevillkor, säkerheter och uppsägning av kredit
-
Indrivning av fordringar – dröjsmålsränta, frivillig indrivning, tratta och rättslig
indrivning
-
Arbertsgivarens skyldigheter – arbetsförhållandets villkor, visstids- och deltidsavtal, uppsägning och permittering
-
Beskattning – reglering av skatteskulder
-
Företagets utbildningsmöjligheter i krissituationer
-
Företagarens arbetslöshetsskydd – rätt till bastrygghet och förtjänstrelaterad
trygghet
Bilaga:
Beredskapsåtgärder på grund av de ekonomiska konjunkturerna
(24 sidors informationspaket i pdf-form)
Kredituppgifter
Det är viktigt för företaget att känna till användningen av kreditupplysningar,
sett ur kreditgivarens och gäldenärens synvinkel. Genom att utreda kundens
eller samarbetspartens kredituppgifter kan man minska riskerna, som berör
företagsverksamheten.
1
Kredituppgifterna beskriver fysiska personers eller företags betalningsförmåga,
betalningsvilja eller förmåga att på något annat sätt stå för sina åtaganden.
Användningen av kredituppgifter aktualiseras vid kreditbeviljning och -uppföljning
samt då man önskar få uppgifter om ett företags eller en persons
betalningsbeteende, ekonomiska ställning och pålitlighet.
Genom att utreda kundens eller samarbetspartens kredituppgifter kan företaget
minska riskerna, som berör företagsverksamheten. Kredituppgifterna kan användas
vid bedömning av företagets och dess ansvariga lednings förmåga att som avtalspart
svara för sina förpliktelser samt val av ansvarig person för företaget. Uppgifterna får
alltså användas vid kreditbeviljning och –uppföljning. Kreditgivning innebär inte
enbart att penningkredit beviljas, det gäller även beviljande av annan betalningstid –
t ex då försäljning av vara sker på kredit. Det är skäl att granska kredituppgifterna
även då företaget avser att gå in för en samarbetspartner eller överväger att köpa ett
företag.
Anteckningarna om betalningsstörningar graderas enligt situation. Gradering sker
beroende på om fordran har betalats och om nya betalningsstörningar registrerats. I
registret kan antecknas uppgifter om bakgrundsfaktorerna till betalningsstörningen,
som t ex att den fogats till borgensansvaret. I registret över kredituppgifter kan t ex
antecknas uppgifter om betalningsstörningar, underlåtelser att sköta betalningar,
vilka enligt dom som vunnit laga kraft eller tredskodom konstaterats, uppgifter om
konkurser och företagssaneringar samt uppgifter om företagets betalningssätt.
Registerföraren får sammanföra företagets ansvarspersoners personliga
kredituppgifter till företagens kreditupplysningsregister. Registerföraren skall
även anteckna från myndigheternas offentliga register avvikande uppgifter, i de fall
detta register inte ger en riktig bild av den person i företaget, som utövar den faktiska
makten. Företagets ansvarspersons kredituppgifter får användas vid värderingen av
kreditvärdigheten då det gäller företag i etableringsskedet, då beslutsfattandet har
överförts eller majoriteten av ansvarspersonerna utbytts. Vid värderingen av
kreditvärdigheten får även användas kredituppgifter, som berör ansvarsperson i
öppet bolag, kommanditbolag och sådant aktiebolag, som inte är skyldigt att välja
revisor.
Företagen har rätt att granska sina kredituppgifter och få felaktiga uppgifter
korrigerade. Företaget, dess företrädare och ansvarsperson har rätt att få veta vilka
uppgifter om företaget och dess ansvarspersoner som registrerats och varifrån dessa
uppgifter härrör. Felaktiga, bristfälliga, föråldrade uppgifter skall på begäran
korrigeras. I dessa fall skall på den registrerades anhållan korrigeringarna meddelas
den instans, som gett de felaktiga uppgifterna.
Företagarrapporter för att täcka behovet av företagsinformation:
Suomen Asiakastieto Oy erbjuder Företagarna i Finlands medlemmar ett
avtalskundförhållande och företagarrapporter till medlemsförmånspris. ”Yritystieto”rapporten innehåller bl a Riskimittari (fri övers: Riskmätare), basuppgifter och
betalningsstörningar samt en mera omfattande ”Yritystieto Plus”-rapport, som utöver
ovannämnda innehåller även en Maksumittari (fri övers: Betalningsmätare) och
ansvarspersonerna. Asiakastietos tjänster når man genom att registrera sig via
medlemssidorna.
www.asiakastieto.fi och www.aarre.fi
Möjligheterna till specialfinansiering
2
Utöver bankerna samt försäkrings- och finansbolagen kan företaget ansöka om
lånefinansiering hos statens specialfinansieringsbolag Finnvera och
arbetspensionsanstalterna. Teollisuussijoitus t ex gör kapitalplaceringar i företag. TEcentralerna beviljar understöd för företagens investerings- och utvecklingsprojekt.
Tekes erbjuder nätverk och finansiering för utveckling av företagen.
Statens specialfinansieringsbolag Finnvera
Finnvera har färdiga låneprodukter avsedda för olika situationer och investeringar,
tillväxt och utveckling.
-
-
-
Investerings- och rörelsekapitallånen är avsedda för både nya och fungerande
sme-företags bygg-, maskin- och apparaturinvesteringar samt finansiering av
olika ägararrangemang
Internationaliseringslånet är avsett för finansiering av finländska sme-företags
verksamhet utomlands
Utvecklingslånet är avsett för finansiering av sme-företags finansiering av
betydande utvecklingsprojekt
Kvinnoföretagarlånet är avsett för företag, som ha kvinnlig delägardominans,
sysselsätter max fem personer och en av de kvinnliga delägarna leder företaget
som huvudsyssla.
Minilånet är avsett för finansiering av verksamheten i företag i startskedet eller
redan fungerande företag, som sysselsätter max fem personer
Kapitallånet är avsett för finansiering av företagsköp och tillväxt som en del av
Finnveras och projektets övriga finansiering
Miljölånet är avsett för sme-företagets frivilliga miljöinvesteringar
Företagarlånet är avsett för betalning eller höjning av aktiekapitalet,
bolagsinsatsen i öppna bolag eller kommanditbolag samt köp av aktier eller
andelar.
Dessutom garanterar Finnvera lån. Även här har Finnvera ett flertal produkter
beroende på företagets situation: etablering, investeringar, tillväxt och
internationalisering. Sme-företaget kan använda Finnveras garantier som säkerheter
för krediter, som banker, finansierings- och försäkringsbolag beviljar samt andra
ansvarsförbindelser. Finska staten ansvarar för de garantier Finnvera beviljat.
-
-
-
-
Finnvera-garantin är avsedd som säkerhet för olika slag av sme-företags
inhemska finansieringsbehov, som investeringar och / eller rörelsekapital samt
finansiering av affärsverksamhet eller företagsköp.
Internationaliseringsgarantin är avsedd som en säkerhet för finansieringen av det
finländska sme-företagets utlandsverksamhet. Syftet kan vara etablering av ett
dotterbolag eller investeringar i dotter- eller delägarföretag eller verksamhetens
driftsställe, utveckling eller tillväxt..
Minigarantin är avsedd för företag i etableringsskedet eller redan fungerande
företag, som sysselsätter max 49 personer. Med hjälp av exportgarantin kan
exportören få finansiering av rörelsekapital för tillverkningsskedet eller efter
fullgjord leverans. Exportgarantin kan även användas som motsäkerhet hos
banken då det gäller utländsk köpares leveransgarantier.
Miljögarantin är en säkerhet för finansiering av investeringar i vatten- och
luftskydd samt utnyttjande av avfall.
Fartygsgarantin är den säkerhet för kredit, som företag inom rederi- och
skeppsbyggnadsbranschen skall ge.
3
Finnvera erbjuder sina kunder – utöver lån och garantier – dessutom
kapitalplaceringar och exportgarantier.
Tilläggsuppgifter: www.finnvera.fi
ArPL-återlåning
Den som tecknar arbetspensionsförsäkring har rätt att låna en del av den fond, som
de inbetalade arbetspensionspremierna bildat. Återlåningsrätten omfattar dock inte
andelen som motsvarar arbetstagarens fonderade premier.
Försäkringsgivaren har, för att trygga sin soliditet, rätt att begränsa
försäkringstagarens återlåningsrätt så, att den tillbudsstående lånesumman under
tolv månader är max 10 procent av försäkringstagarens icke-lyfta fondandels belopp
vid respektive tillfälle.
Återlåningens ränta bildas av referensräntan utökad med den garantienliga
räntemarginalen. Referensräntan är enligt huvudregeln den i beräkningsgrunden
definierade ArPL-referensräntan enligt lagen om pension för arbetstagare, men det
är även möjligt att binda lånen vid sex eller tolv månaders euribor-räntorna.
Lånetiden är minst ett och max tio år. Om låntagaren kräver att lånet återbetalas helt
eller delvis före låneperiodens slut, har långivaren rätt att p g a den tidigarelagda
återbetalningen debitera ersättning på basis av den återstående lånetiden och
räntenivåns förändringar.
Enligt villkoren bör ArPL-lånet ha helt säkra garantier. Risken kan t ex täckas med
bankens eller Finnveras garanti eller med försäkringsbolaget Garantias
garantiförsäkring.
Då det gäller återlåning skall försäkringsgivaren behandla försäkringstagarna på lika
villkor.
Detaljerade lånevillkor definieras i villkoren och skuldebrevet för återlåningen.
Tilläggsuppgifter: Det egna försäkringsbolaget
Industriplacering
Suomen Teollisuussijoitus Oy är statens kapitalplaceringsbolag, som placerar i
kapitalplaceringsfonder och direkt i tillväxtföretag, i samråd med privata investerare.
Målet är alla branscher.
Kapitalplaceringar görs för finansiering av målföretags tillväxt, nya
affärsverksamhetsprojekt, betydande industriella investeringar samt bransch- och
företagsarrangemang. Bolaget deltar som medfinansiär med max hälften av kapitalet,
som skall placeras, samt ägandet.
Tilläggsuppgifter: www.teollisuussijoitus.fi
TE-centralerna
TE-centralerna beviljar understöd för investerings- och utvecklingsprojekt.
4
Arbetskrafts- och näringscentralen kan bevilja sme-företag beredningsfinansiering för
utvecklingsprojekt, i vilka Tekes, efter verkställd utredning av
beredningsfinansieringen, kan delta med sina egna finansieringsmodeller.
TE-centralens beredningsfinansiering är ett understöd, som beviljas för max 70
procent av projektets godtagbara kostnader, dock max 15 000 euro. Understöd kan
inte beviljas om det förekommer annan offentlig finansiering av projektets kostnader.
Tilläggsuppgifter: www.te-keskus.fi
Tekes
Tekes erbjuder nätverk och finansiering för utvecklingen av företagen
Unga innovativa företag
Tekes erbjuder unga innovativa företag finansiering för heltäckande utveckling av
affärsverksamheten. Målet för finansieringen är att i väsentlig grad försnabba de
mest lovande företagens tillväxt och internationalisering. Finansiering kan ges för det
första skedet, tillväxtförutsättningarna och ett skede av snabb tillväxt.
Sme-företagens finansieringsalternativ
Tekes finansierar förutom produkterna, tjänsterna och processerna för sme-företagen
även utvecklingen av koncept inriktade på forsknings- och utvecklingsprojekt, som
stöder affärsverksamhet, procedurer och varumärken. Finansieringsalternativen är
understöd, lån eller en kombination av dessa. Tekes finansierar en del av
projektkostnaderna. Finansieringsnivån och typen av projektfinansieringen påverkas
av hur utmanande projektet är samt distansen till marknaden och företagets
finansieringssituation i övrigt.
Tekes program
Tekes program erbjuder företaget en möjlighet att bekanta sig med forskningen och
experterna inom olika branscher. Man kan gå och lyssna på och träffa experter i
samband med Tekes programevenemang, delta i diskussionerna inom
ämnesregiongrupperna eller starta ett eget forsknings- och utvecklingsprojekt.
Tilläggsuppgifter: www.tekes.fi
Proceduren vid betalningsoförmåga
Procedurerna vid betalningsoförmåga är sanering och konkurs sett ur
gäldenärens samt fordringsägarens synvinkel.
Företagssanering
Nedan har i huvuddrag redogjorts för företagssaneringsproceduren, såväl sett ur
gäldenärens som fordringsägarens synvinkel. Beaktas bör att proceduren bildar en
helhet, därför är det svårt att dra gränsen mellan dessa två.
5
Gäldenärens synvinkel
Situationen för en företagare i ekonomiska svårigheter kan underlättas med hjälp av
en saneringsprocedur. Avsikten med företagssaneringen är att åstadkomma en
skuldsanering (t ex en nedsättning av skuldbeloppet) samt permanent stabilisera
affärsverksamheten, som råkat i ekonomiska svårigheter, i de fall möjligheter till en
lönsam verksamhet föreligger. Föremål för saneringsproceduren kan vara både
bolaget och en s.k. firmanamnföretagare.
Det lönar sig för företagaren att uppmärksamma möjligheten till företagssanering
redan då företaget hotas av betalningsoförmåga – företaget behöver inte vara
oförmögen att betala för att kunna bli delaktig av saneringsproceduren. För att
saneringen skall lyckas är det viktigt att man söker hjälp i tid.
Saneringsproceduren kan grovt taget indelas i att anhängig-göra företagssaneringen
vid tingsrätten, inleda saneringsproceduren eller förkasta ansökan, att uppgöra ett
förslag till saneringsprogram och bekräfta programmet.
Ansökan om sanering kan göras av gäldenären eller fordringsägaren. Företagets
saneringsbehörighet behöver inte särskilt utredas. Om företagets betydande
fordringsägare förordar ansökan eller det gäller gäldenärens och de betydande
fordringsägarnas gemensamma ansökan. I en förenklad procedur kan
saneringsprogrammet fastställas, om det understöds av majoriteten av
fordringsägarna. Tingsrätten kan då snabbt avgöra ärendet, Däremot, om företagets
saneringsbehörighet är oklar, krävs företaget redan i ansökningsskedet på en
utredning över de medel, som kan åstadkomma en lönsam verksamhet.
Fordringsägarens synvinkel
Som saneringsskulder räknas endast de skulder, som uppstått före
saneringsansökan inlämnades till tingsrätten. Med andra ord kan endast skulder,
som uppstått före ansökan inlämnats, beaktas i skuldsaneringen. Alla nya skulder,
som uppstått efter att ansökan inlämnats, skall gäldenären betala efter hand som de
förfaller. Inledningen av företagssaneringsproceduren påverkar enligt huvudregeln
inte heller avtal och förbindelser, som gäldenären tidigare ingått.
Den inledda saneringsproceduren utgör inte något hinder för fordringsägaren att
indriva saneringsskulden av borgensmannen eller värdet av säkerhet, som ställts av
tredje person.
Då saneringsproceduren inletts får gäldenären enligt huvudregeln inte betala
saneringsskulden eller ställa säkerhet för den. Åtgärder för indrivning eller skydd för
betalning av sådan skuld kan inte heller vidtas gentemot gäldenären. Redan innan
saneringsprocedurens början är det möjligt för gäldenären att ansöka om s.k.
intermistiskt förbud, då tingsrätten kan fatta beslut om att indrivningsåtgärder inte
heller får vidtas före saneringen inleds.
Om gäldenären utöver ansökan om företagssanering även begärts i konkurs, avgörs
saneringsansökan alltid före behandlingen av konkursansökningen. I de fall
saneringsansökan godkänns och saneringen vidtar, kan gäldenären endast i
undantagsfall försättas i konkurs under procedurens förlopp.
Om ansökan om sanering avslås, kan företaget enligt huvudregeln försättas i
konkurs, trots att ansökan om ändring av beslut inlämnats.
Konkurs
6
Tingsrätten kan försätta gäldenären i konkurs, om han i övrigt och inte tillfälligt är
kapabel att betala sina skulder då de förfaller. Gäldenären kan vara en fysisk person,
ett företag eller annat samfund.
Antingen gäldenären själv eller fordringsägaren kan ansöka om konkursförfarande,
som dock alltid förutsätter domstolsbeslut. Ansökan riktas till tingsrätten på
gäldenärens hemort. När det gäller bolag avses den tingsrätt inom vilkens område
bolaget i huvudsak administreras i Finland.
Nedan har redogjorts för hur konkursproceduren generellt sker sett ur både
gäldenärens och fodringsägarens synvinkel Proceduren bildar en helhet, därför kan
en klar gränsdragning inte i praktiken göras mellan dessa två synvinklar. I avsnittet
gäldenärens synvinkel har konkursförloppet i sin helhet framförts och texten
preciserats med för fordringsägaren viktiga synpunkter.
Gäldenärens synvinkel
Om gäldenären själv ansöker om konkurs, kan bolaget direkt försättas i konkurs. I
aktiebolag förutsätts styrelsemajoritetsbeslut, om inte bolagsordningen förutsätter
andra stramare bestämmelser. Då det gäller öppna bolag och kommanditbolag kan
även en ansvarig bolagsman ansöka om att bolaget försätts i konkurs. Näringsidkare
fattar själv beslut om konkurs.
Konkursen börjar i och med att gäldenären försätts i konkurs och därmed förlorar sin
rätt att bestämma över konkursboets egendom. Då konkursbeslutet fattas utser
tingsrätten en eller flere boförvaltare att sköta utredningen av konkursboet.
Boförvaltaren tar hand om boets egendom och utreder fordringarna samt uppgör en
förteckning över boets egendom. Detta i regel inom cirka två månader räknat från när
konkursförfarandet inleddes samt en skriftlig utredning över den ekonomiska
verksamhet, som gäldenären idkat, och orsakerna till konkursen. Gäldenären
bekräftar boförteckningens riktighet. I bolag representeras gäldenären av
styrelsemedlemmarna eller verkställande direktören.
Konkursen kan återkallas på basis av gäldenärens eller den initiativtagande
fordringsägarens gemensamma ansökan. En förutsättning för annulleringen är att
ansökan gjorts inom åtta dagar räknat från när gäldenären försatts i konkurs samt att
giltigt skäl kunnat presteras. I sådana fall hör domstolen boförvaltaren och efter
övervägande fordringsägarna.
Om konkursboets tillgångar är tillräckliga i den mån att fordringsägarna kan få
skifteslotter, bestämmer boförvaltaren datum för när fordringsägarna senast skall
uppge sina fordringar till konkursbevakningen. Att uppge fordringarna benämns
konkursbevakning. Domstolen utlyser bevakningsdagen. Det ankommer på
boförvaltaren att även reda ut oklarheter och tvistemål, som berör de bevakade
fordringarna. Vid behov kan tvistemålen även avgöras av domstol. Boförvaltaren
uppgör ett tilläggförslag till förteckningen av de bevakade fordringarna. Tingsrätten
granskar och fastställer förslaget. Tilläggsförteckningen anger hur konkursboets
tillgångar skall skiftas mellan fordringsägarna.
Om konkursboets tillgångar inte täcker procedurkostnaderna eller fordringsägarnas
skifteslotter skulle bli mycket små, kan tingsrätten fatta beslut om att konkursen hävs.
Då en konkurs hävs upphör konkursens rättsliga verkan att gälla. Gäldenär i form av
aktiebolag avförs då från handelsregistret.
7
Som ett alternativ till hävningen, kan domstolen på förslag av
konkursombudsmannen fatta beslut om att konkursen fortsätter även som offentlig
utredning, om boet endast har små tillgångar eller det föreligger särskilt skäl att
fortsätta att utreda gäldenärens eller konkursboets ageranden. Den offentliga
utredningen sköter den av konkursombudsmannen utsedda utredaren.
Konkursombudsmannen övervakar att konkursboförvaltarna verkar enligt lag och god
boförvaltningssed.
Gäldenären blir inte efter konkursen befriad från sitt skuldansvar, han ansvarar för
sina skulder även med senare förvärvad egendom. Företag, som sätts i konkurs,
upphör i regel att existera efter konkursen.
Efter att konkursboet utretts, omvandlas boets egendom i pengar och boförvaltaren
skall komma med en slutredovisning, som inkluderar en utredning över konkursboets
administration och fordringsägarnas skifteslotter. Slutredovisningen godkänns av
fordringsägarmötet och konkursen är slutbehandlad då detta skett.
Fordringsägarens synvinkel
Om fordringsägaren försätter gäldenären i konkurs förutsätts dom, som trätt i kraft,
eller ett i övrigt entydigt tillgodohavande. Då fordringsägaren ansöker om
konkursförfarande uppmanas gäldenären komma med ett skriftligt utlåtande huruvida
gäldenären motsätter sig fordringsägarens konkursansökan. Konkurs kan undvikas
genom att framlägga bevis på att tillgodohavandet strider mot konkurslagen eller
genom att betala skulden.
Fordringsägaren skall bevaka sitt eget tillgodohavande inom den tidsrymd, som
boförvaltaren gett – i annat fall förlorar han i regel rätten till sin skifteslott.
Bevakningen kan dock under vissa omständigheter kompletteras senare som s.k.
efterbevakning.
Parterna kan efter boförvaltarens förslag till skifteslottet bestrida varandras fordringar
eller prioriteringar inom en månad räknat från dagen när förslaget till
skiftesförteckningen blev klart. Tvistemålet skall preciseras och motiveras. Tvistemål
underkastade fordringar kan fastställas då domstol godkänner skiftesförteckningen
eller de kan överföras till separat behandling. Ändring av beslutet kan ansökas
separat om. Konkursboets tillgångar delas mellan fordringsägarna enligt den
fastställda skiftesförteckningen.
Då konkursboet utretts och boets egendom omvandlats i pengar, skall de
återstående tillgångarna utan dröjsmål delas ut åt fordringsägarna. Boförvaltaren
skall betala de slutliga skifteslotterna åt fordringsägarna när slutredovisningen blivit
klar.
Fordringsägarna har beslutsrätt när det gäller boets angelägenheter. Boförvaltaren
ser till att de större ärendena föreläggs fordringsägarmötet för behandling.
Fordringsägarna röstar med enkel majoritet om besluten i proportion till sina
tillgodohavanden. I praktiken fattar alltså de största fordringsägarna besluten om
boets angelägenheter. Då det gäller omfattande konkursbon kan utredningen av
boets egendom ta flere år i anspråk. I dessa fall kan eventuella rättegångar bli
aktuella.
Tilläggsuppgifter: www.konkurssiasiamis.fi
8
Aktiebolagsledningens ansvar
Aktiebolagets styrelse är ett bolagsrättsligt organ, som har hand om bolagets
administration och den behöriga organiseringen av verksamheten. Styrelsen
har en allmän befogenhet när det gäller företagets ärenden, vilket innebär att
den kan fatta beslut som inte uttryckligen enligt lagen kräver bolagsstämmans
beslut.
Både bolagets styrelse och den eventuella verkställande direktören skall i all
sin verksamhet främja bolagets intressen. Därför är det inte möjligt att någons
personliga (t ex enskild aktieägare) intressen kan gå före bolagets intressen,
vilket skulle leda till skadeståndsansvar för styrelsemedlemmen.
Aktiebolagslagen innehåller stadganden om styrelsemedlemmarnas och
verkställande direktörens skadeståndsrättsliga antagande om vållande av
oaktsamhet i situationer, då skada uppstått p.g.a. att man förfarit på sätt som strider
mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen eller genom aktioner, som gynnat
bolaget närstående kretsar. Sådana åtgärder kan t ex vara överföring av bolagets
tillgångar till underpris eller utdelning av tillgångarna till aktieägarna eller andra
aktörer utan att iaktta aktiebolagslagens stadganden. I en osäker ekonomisk situation
är det därför skäl att fästa uppmärksamhet t ex vid förutsättningarna för
vinstutdelning – enligt aktiebolagslagen får tillgångar inte delas ut om man då
beslutet fattas, vet eller borde ha vetat att företaget är insolvent eller att utdelningen
förorsakar insolvens.
Aktioner, som strider mot stadgandena, kan kränka fordringsägarnas rätt och
styrelsen kan konstateras personligt skadeståndsansvarig. Med vållande av
oaktsamhet avses att styrelsemedlemmen/verkställande direktören skall ersätta
skadan, om personen i fråga inte kan påvisa att han agerat på ett samvetsgrant sätt.
I de fall bolaget har betalningssvårigheter är det skäl att försöka betala skulderna så
att fördelningen mellan fordringsägarna blir så jämn som möjligt. Det är skäl att t ex
inte underlåta att betala beskattarens tillgodohavanden för att möjliggöra inköp av
varor för återförsäljning. Om beskattarens fordringar lämnas obeaktade, är det risk
för att bolagets ledning gör sig skyldig till skattebrott. Vilket kan leda till att
verkställande direktören och/ eller styrelsen på rättsliga grunder kan bli personligt
skadeståndsansvariga för de obetalda skatterna.
Då företaget drabbas av betalningssvårigheter är det alltid skäl att komma ihåg
möjligheten till företagssanering.
Aktiebolagets eget negativa kapital
Om bolagets styrelse konstaterar att bolagets eget kapital är negativt, skall styrelsen
omedelbart göra en registeranmälan om det förlorade aktiekapitalet. Denna
anteckning i registret om att aktiekapitalet förlorats kan elimineras på basis av en
anmälan om att bolagets eget kapital enligt den bifogade balansen är över hälften av
aktiekapitalet – som framgår av annan utredning enligt följande stycke.
Vid beräkningen av det egna kapitalet räknas kapitallån som eget kapital. Dessutom
beaktas bolagets planenliga ackumulerade avskrivningsdifferenser och frivilliga
reserveringar som tillägg till det egna kapitalet. Om bolagets sannolika överlåtelsepris
(förutom tillfälligt) är väsentligt större än bokföringsvärdet, kan även differensen
mellan det sannolika överlåtelsepriset och bokföringsvärdet beaktas som ett tillägg till
9
det egna kapitalet. I de ovannämnda tilläggen till det egna kapitalet skall iakttas
särskild försiktighet och ges en motiverad utredning av.
I situationer då företaget har betalningssvårigheter är det alltid skäl att komma ihåg
möjligheten till företagssanering.
Bankernas kreditavtal
FiF bad Nordea, Sampo Bank och OP-Pohjola om uppgifter beträffande deras
kreditvillkor till den del dessa ger bankerna möjlighet att höja
kreditmarginalerna. Dessutom fördes en diskussion med Ratia. På basis av de
erhållna uppgifterna kan konstateras att villkoren för en höjning av marginalen
är nästan analoga hos bankerna.
Bankernas rätt att höja kreditmarginalen
Enligt villkoren har bankerna rätt att höja debiteringen för krediten, om det är
motiverat p.g.a. bankens ökade kostnader för medelsanskaffning eller andra
kostnader, som banken inte rimligen kunnat förutse då skuldebrevshelheten
undertecknades, dock max 2 - 4 procentenheter under lånetiden (beroende på
banken). Marginalen kan höjas endast om det förlöpt minst tre år sedan krediten eller
en rat av den eller föregående höjning skett.
Banken skall skriftligt meddela gäldenären minst två månader före höjningen träder i
kraft. Kunden skall även informeras om grunderna, som bankens åtgärd är baserad
på enligt villkoren i kreditavtalet.
Om kreditens ränta är fast, har banken på motsvarande grunder rätt att höja även en
sådan kredits ränta.
Nordea har dessutom meddelat att för småföretagens del kommer höjningar
åtminstone i detta skede inte att företas. Med småföretag avses här sådana företag,
som har max fem anställda. Dock kan även företagets bransch påverka
bedömningen av höjningsbehovet.
Enligt föreliggande uppgifter kommer de första höjningarna möjligen att göras från
december 2008, då information om dessa ges företagen två månader tidigare. Om
gäldenären inte godkänner höjningen har han rätt att per ikraftträdandet säga upp sin
kredit för återbetalning utan att det förorsakar kostnader av olika slag.
Bankens rätt att kräva tilläggssäkerhet
Banken kan i speciella situationer ha rätt att kräva tilläggssäkerhet för krediten. Det
är skäl att separat granska dessa förutsättningar i skuldebrevets villkor. Ett för
småföretag typiskt tilläggssäkerhetsvillkor kan t ex vara följande:
”Om banken påvisar att den givna säkerheten inte längre kan anses vara tillräcklig
och betalningen av krediten, räntan eller tilläggsräntan enligt avtalet därför äventyras
och säkerhetens värdeminskning beror på gäldenärens eller pantinnehavarens
åtgärder, skall gäldenären inom av banken utsatt minst en månads tid och på av
banken godkänt sätt öka säkerheten eller avkorta krediten med det belopp, som
banken skriftligt meddelat. I annat fall kan banken skriftligt säga upp krediten för
omedelbar återbetalning”.
10
Det är skäl att noggrant läsa villkoret, som gäller tilläggssäkerhet. Enligt det
föregående villkoret kan säkerhetens värdeminskning t ex ha berott på gäldenärens
eller pantinnehavarens åtgärder. En allmän försämring av den ekonomiska
situationen som resulterat i ett minskat värde på säkerheten, är inte förorsakat av
gäldenären och följaktligen kan tilläggssäkerhet enligt ifrågavarande villkor inte
krävas. Banken skall enligt villkoret även kunna påvisa att den ställda säkerheten inte
längre kan anses som tillräcklig och att de avtalsenliga betalningarna därför
äventyras.
Dock skall observeras att villkoren beträffande tilläggssäkerheten kan variera, därför
skall förutsättningarna alltid kontrolleras i skuldebrevets villkor.
Bankens rätt att tidigarelägga kreditens förfallodag
Banken har enligt ett typiskt villkor rätt att tidigarelägga skuldens förfallodag så att
den förfaller till betalning med omedelbar verkan om gäldenären underlåter att betala
kapital, ränta, dröjsmålsränta eller tilläggsränta på förfallodagen och betalningen är
minst en månad försenad samt fortfarande inte betalad. I situationer av denna art har
banken rätt att höja räntan på krediten med en s.k. tilläggsränta, åtgärden är då ett
alternativ till en uppsägning av krediten.
Det är viktigt för företagaren att ta del även av detta villkor i sin skuldsedel/sitt
kreditavtal. Det är skäl att genast informera banken och förhandla med den om
företaget inte klarar av att sköta den överenskomna amorteringen.
Nedsatt marginal
Bankernas kreditvillkor har inte på något sätt beaktat en situation då bankens
kostnader för medelsanskaffning eller andra kostnader ”normaliseras”, t ex p.g.a. en
återhämtning av den ekonomiska situationen. M a o sagt en höjning av marginalen till
den nivå, som föregick höjningen, är inte ett avtalsvillkor. Vilket ur bankens synpunkt
sett är helt naturligt. Företaget skall därför själv notera den ekonomiska situationens
återhämtning och vid behov kräva att banken sänker nivån. Företagaren kan
konkurens utsätta bankerna på nytt.
Indrivning av fordringar
Indrivning av fordringar är frivillig indrivning, tratta och rättslig indrivning.
Innan dessa indrivningsmetoder praktiseras, informeras om spelreglerna för
dröjsmålsräntor.
Dröjsmålsränta
Dröjsmålsränta skall alltid betalas på försenad rat, trots att överenskommelse inte
träffats. I de fall gäldenären och fordringsägaren överenskommit om dröjsmålsränta
eller intern affärspraxis mellan dem så stipulerar, gäller någotdera alternativet för
dröjsmålsräntan. Räntelagen praktiseras först i andra hand, vilket innebär att annan
överenskommit inte träffats. Då det gäller skuldförhållanden mellan näringsidkare och
konsument är dock räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta tvingande. Om det
är fråga om avtal, som gäller konsumtionskredit eller konsumtionsvaror, kan
dröjsmålsräntan vara max den i lagen fastställda.
11
På kredit, vars förfallodag fastställts på förhand, skall betalas dröjsmålsränta räknat
från förfallodagen. Skyldighet att betala dröjsmålsränta uppstår automatiskt.
Företaget behöver alltså inte skicka kravbrev, påminnelser eller reklamationer för att
dröjsmålsräntan skall börja löpa. Om fakturan betalats försenad utan dröjsmålsränta,
skall krav på dröjsmålsränta ställas inom en rimlig tid. Om förfallodagen är helgdag,
kan dröjsmålsräntan krävas först fr.o.m. den första vardagen.
Om förfallodagen inte på förhand angetts, skall gäldenären betala dröjsmålsränta då
30 dagar förflutit sedan dagen då företaget skickade fakturan eller krävde att en
bestämd penningsumma skulle betalas. Konsumenten är dock inte skyldig att betala
dröjsmålsränta för tiden, som föregått faktura eller betalningsuppmaning. På
motsvarande sätt förfar man i situationer då konsumenten inte på förhand känner till
fakturans slutsumma. Även i dessa fall, när det gäller betalningen av
dröjsmålsräntan, är betalningsskyldigheten inte på förhand fastställd som bindande.
Om fakturan gäller kredit inom ramen för konsumentförhållande, skall i fakturan eller
annat betalningskrav nämnas den ikraftvarande dröjsmålsräntans storlek och den
tidpunkt från vilken dröjsmålsräntan skall betalas. Konsumenten är inte skyldig att
betala dröjsmålsränta för den tid som förflutit innan företaget gett uppgifter om
dröjsmålsräntan.
Då betalningen av krediten dröjer skall dröjsmålsränta betalas enligt en årlig ränta,
som är 7 procent högre än den referensränta, som vid ifrågavarande tidpunkt fastslås
av Europeiska centralbanken. Den årliga dröjsmålsräntan för tidsperioden 1.7 –
31.12.2008 är 11,5 procent (referensräntan utökad med en 7 procents tilläggsränta
enligt räntelagen). Dröjsmålsräntebeloppen varierar per halvår och finns till påseende
på Finlands Banks sidor www.suomenpankki.fi
Företagen kan fritt överenskomma om tillämpning av dröjsmålsränta. Om
överenskommelse inte träffats gäller ovan nämnda dröjsmålsränta enligt räntelagen.
Om företaget önskar debitera en högre dröjsmålsränta, skall därom överenskommas.
Beaktas bör dock att enbart en anteckning i fakturan inte nödvändigtvis är tillräckligt,
separat överenskommelse krävs för att även gälla gäldenärsparten. För detta
ändamål lämpar sig även standardavtalsvillkoren, som företaget använder i samband
med försäljning av varor och tjänster. Dessa villkor skall även delges gäldenären,
som skall ha godkänt dessa som en del av köpevillkoren.
Betalningspåminnelse
Betalningspåminnelsen är en fritt formad handling, som påminner om att fakturan är
obetald och uppmanar fakturamottagaren att betala den. Betalningspåminnelsen kan
även skickas i form av en faktura försedd med en anteckning om att det är fråga om
en påminnelsefaktura. Av betalningspåminnelsen skall klart framgå att om fakturan
inte betalas per förfallodagen, resulterar det i indrivning. För betalningspåminnelsen
kan debiteras en skälig ersättning. Om ersättningen krävs av konsument kan
påminnelsens maximala belopp vara fem euro. Konsumenten kan debiteras
indrivningskostnader för påminnelsen endast under förutsättning att gäldenären
minst 14 dagar tidigare skickats en faktura eller annat förfallomeddelande samt att
det före avsändandet av betalningspåminnelsen förflutit minst 14 dagar. Om
tillgodohavandet enligt avtalet skall betalas på en viss förfallodag utan vidare separat
meddelande, får konsumentgäldenären kräva indrivningskostnader endast om det
före betalningspåminnelsen avsänts förflutit minst 14 dagar räknat från förfallodagen.
Förenämnda tidsgränser berör inte situationer då tillgodohavande indrivs av annan
näringsidkare. Kravet på en god indrivningssed bör dock beaktas.
12
Kravbrev
Indrivning av fordring kan följas upp med ett kravbrev, om inte
betalningspåminnelsen resulterat i betalning. Indrivningen kan även ges åt en
indrivningsbyrå för vidare åtgärder.
Om företagaren själv sköter indrivningen, är det skäl att i kravbrevet nämna följande:
1) fordringsägarens namn och adress,
2) grunden för fordran,
3) specifikation av fordringens kapital, ränta, dröjsmålsränta och
indrivningskostnader,
4) totalbelopp som krävs,
5) åt vem, hur och när skall tillgodohavandet betalats,
6) gäldenärens möjlighet att framföra synpunkter på fordringens belopp, grund samt
uppgift om under vilken tidsperiod detta skall ske,
7) vem skall synpunkterna riktas till?
I kravet på betalning är det skäl att även nämna beräkningsgrunden för räntorna. Om
så icke skett, skall gäldenären informeras om att han har rätt till en utredning över
hur räntorna bestämts. Det är även skäl att nämna påföljderna om fakturan inte
betalas. Dessa kan vara att ärendet anhängiggörs vid tingsrätten och resultera i en
anteckning i gäldenärens kredituppgifter.
Vid indrivning är det inte tillåtet att använda metoder, som strider mot god
indrivningssed eller i övrigt för gäldenären olämpliga procedurer. Gäldenären får inte
åsamkas oskäliga kostnader, onödiga utgifter eller men, ges oriktiga eller
vilseledande uppgifter om följderna av förseelsen och hans integritetsskydd får inte
heller äventyras.
Även för avsändande av kravbrev kan debiteras indrivningsavgift. Då det gäller
konsumentfordringar kan kostnaden vara 21 euro, om fordringens kapital är 250 euro
eller mindre och 45 euro, om kapitalet är större än 250 euro. För näringsidkare kan
tillämpas en skälig indrivningsavgift, som t o m kan vara större än då det gäller
konsumentfordringar.
Om den frivilliga indrivningen inte ger resultat, återstår att överväga indrivning på
rättslig väg. Här föreligger alltid en kostnadsrisk, därför är det skäl att noggrant
kartlägga vilka riskfaktorerna är innan det slutliga beslutet fattas. Gäldenärens
ekonomiska ställning är det även skäl att granska. Om fordran är tvistig lönar det sig
p.g.a. kostnadsrisken att överväga fortsatta aktioner.
Tratta
Trattan är en betalningsuppmaning, som hotar med offentlighet och med vilken
gäldenären uppmanas att inom stipulerad tid betala det förfallna tillgodohavandet
inklusive ränta och kostnader. Trattan används i huvudsak av banker och
indrivningsbyråer. Trattan avviker från det normala kravbrevet genom att det
innehåller ett hot om att publicera indrivningen och den obetalda fakturan hos
Suomen Asiakastieto Oy, vilket resulterar i att den noteras i kredituppgifterna.
Effekten av trattan är baserad på hot om offentlig protestering, som ger upphov till
negativa följder som i sin tur sporrar till att betala skulden. Trattan är inte en rättslig
indrivning och är därför inte relevant när det gäller att få ett beslut om utmätning.
Indrivning med tratta förutsätter alltid att fordran är entydigt klar och obestridlig.
13
Indrivningsbyråerna sköter i regel trattaindrivningen för företagens räkning. Byråerna
får alla nödiga uppgifter av uppdragsgivaren och skickar gäldenären trattan med
uppgift om att den protesteras om betalning inte sker inom utsatt tid. Samtidigt
informeras kredituppgiftsbolaget, vilket föranleder en anteckning om
betalningsdröjsmål. Uppgiften om betalningsdröjsmålet innebär inte i detta skede
någon anteckning om betalningsstörning i kredituppgifterna.
Om en klar och obestridlig fordran inte betalas, informerar indrivningsbyrån Suomen
Asiakastieto Oy om saken. I detta skede fattas beslut om trattan skall publiceras som
tyst eller offentlig. En tyst protest innebär att ärendet inte ges offentlighet, men
antecknas i Asiakastietos register. En offentlig protest publiceras även i näringslivets
tidningars protestlista. När Asiakastieto fått information om den protesterade fordran,
skickar de gäldenären ett protestmeddelande i vilket det konstateras att om fordran
betalas inom sju dagar kommer protesten att betecknas som tyst.
Gäldenären har en möjlighet att förhindra protesteringen av trattan genom att
bestrida den. Det räcker inte med att helt grundlöst bestrida trattan, gäldenären
måste kunna framföra grunderna varför han anser att fordringsägarens fordran är
grundlös. Indrivning av en fordran, som bestridits, skall fortsätta vid domstol.
En offentligjord tratta är ett tecken på försvagad betalningsförmåga och kan även i
övrigt ge upphov till svårigheter inom affärslivet.
Konsumentfordringar kan inte indrivas med tratta.
Juridisk indrivning
Då det gäller konsumentfordringar kan indrivningsärendet föras till domstol först efter
det vederbörlig indrivning skett – vilket innebär när betalningsuppmaning skett och
betalnings- och påminnelsetiderna löpt ut. Det är dessutom inte förenligt med god
indrivningssed att näringsidkaren indriver fordran genast vid domstolsbehandling, det
kan då förorsaka näringsidkaren onödiga indrivningskostnader.
Fordran indrivs i regel vid en summarisk procedur på basis av en kortfattad
stämningsansökan. Med summarisk procedur avses en förenklad process, då fordran
enligt kärandens uppfattning är klar och obestridlig. I indrivningsärenden gäller
domstolen på svarandens hemort – om inte annorlunda överenskommits om. När det
gäller bolag framgår hemorten av handelsregistret. I stämningsansökan preciseras
kraven, ränte-, indrivnings- och rättegångskostnaderna samt exakt preciserade avtal,
förbindelser, faktura eller annat skriftligt intyg, som fordran är baserad på. Samtidigt
meddelas om fordran enligt käranden är obestridlig. Stämningsansökan kan sändas
till tingsrätten per post eller e-post. Tingsrätten har i regel färdiga blanketter, på vilka
den summariska stämningsansökan kan göras på egen hand. Vid tingsrätten är det
skäl att kräva såväl rimliga indrivnings- som rättegångskostnader. Det finns gränser
för kraven, som berör konsumentfordringarna.
Stämningsansökan ges svarande till kännedom, svarstiden är kort – endast 14 dagar
räknat från när stämningsansökan getts. Om denna inte bestrids, d v s svaranden
inte svarar eller i sitt svar inte har angett någon grund för att bestrida stämningen
eller åberopar en grund, som helt klart inte påverkar ärendets lösning, ges en
tredskodom. I fall att kraven möter motstånd, överförs ärendet till en normallång
rättegångsprocess med muntliga och skriftliga förberedelser. Svarande, som fått en
tredskodom kan ansöka om återvinning inom 30 dagar räknat från dagen då
14
svaranden bevisligen delgetts tredskodomen. Det sker då även en övergång till en
mera omfattande process – om sakägaren i återvinningsansökan nämner en sådan
orsak, som kunda ha haft betydelse för ärendet.
Tilläggsuppgifter: www.oikeus.fi
Avtalen och insolvensrisken
Det mest förordade sättet är att göra ett skriftligt avtal, för att senare kunna
påvisa vad man avtalat om. I avtalen är det skäl att beakta avtalspartens
eventuella insolvenssituation. T ex i situationer då varor levereras till kunden
på annat sätt än mot kontantbetalning, kan det vara klokt att tillämpa det s.k.
villkoret för ägarförbehåll.
Med ägarförbehållsvillkor avses att äganderätten till varorna kvarstår hos säljaren tills
köpesumman i sin helhet erlagts. De sålda varorna fungerar sålunda som säkerhet
för att skulden betalas. Detta är av betydelse om köparen försätts i konkurs. Enligt
konkurslagen kan nämligen utomståendes egendom, som kan separeras från
gäldenärens egendom, inte ingå i konkursboet. Därför har säljaren rätt att efter en
närmare preciserad redovisningsperiod återta de varor, som sålts enligt villkoret om
egendoms återvinning, från köparens konkursbo.
Om villkoren för återvinning av egendom skall dock överenskommas innan varorna
tagits i besittning av köparen. Därför räcker det inte med en anteckning om detta i
fakturan och ger inte heller den eftersträvade säkerheten. Dessutom är det skäl att i
avtalet förutsätta att varorna uppbevaras separat från gäldenärens övriga egendom.
Observeras bör att återvinningsvillkoret är effektlöst om köparen har rätt att inkludera
varorna i sin övriga egendom (t ex reservdelar o dyl.) eller om han har rätt att
överlåta varorna vidare. I så fall ingår varorna i köparens konkursbo och för säljaren
kvarstår i konkursboet endast en penningfordran utan säkerhet. Parternas
ursprungliga avsikt är en situation då köparen säljer vidare de varor han fått och
säljaren kan säkra sitt tillgodohavande vid konkursen t ex genom det s.k.
kommissionsvillkoret. Tanken är då att varorna är säljarens egendom och köparen
säljer dem vidare för säljarens räkning, men i sitt eget namn. Då kan de varor, som
säljaren levererat skiljas från köparens övriga egendom (t ex genom att lagra den
separat från köparens egendom).
Arbetsgivarförpliktelserna
I dessa anvisningar behandlas neutralt olika situationer, som anknyter till
användningen av arbetskraft. I små företag är personalen företagets viktigaste
kraftresurs, undersökningar visar även att de små företagen är goda
arbetsplatser.
Målet för anvisningen är inte att sporra företagen att minska arbetskraften eller
öka otypiska arbetsförhållanden. Målet är att berätta för företagen hur man i en
osäker ekonomisk situation kan anpassa personalen på ett vederbörligt sätt.
Uppgörande av arbetsavtal
15
Arbetsavtalets form och varaktighet
Arbetsavtalet kan göras muntligt, skriftligt eller elektroniskt. Det är dock bra att göra
det skriftligt, så att båda parter har klart för sig vad man avtalat om. Arbetsgivaren
skall ge arbetstagaren en skriftlig utredning över arbetets centrala villkor, därför faller
det sig naturligt att redogöra för villkoren som en del av det skriftliga arbetsavtalet.
Tillsvidare ikraftvarande arbetsavtal
Tillsvidare ikraftvarande arbetsavtal (ordinarie arbetsavtal) är den vanligaste formen
av arbetsavtal. Dessa tillsvidare ikraftvarande arbetsavtal kan uppsägas p.g.a. av
produktionstekniska och ekonomiska orsaker efter uppsägningstidens slut.
I arbetsavtalslagen har stadgats om uppsägningstider, som följs om inte annat
överenskommits om.
>>Se uppsägningstiderna enligt arbetsavtalslagen
Arbetsgivaren och arbetstagaren kan överenskomma om uppsägningstidens längd i
de fall branschen inte har ett allmänt bindande kollektivavtal, som innehåller
bestämmelser om uppsägningstid. Uppsägningstiden kan vara 0 – 6 månader i de
fall man träffat överenskommelse härom. Arbetstagarens uppsägningstid får dock
inte vara längre än arbetsgivarens.
Arbetsförhållandet upphör vid uppsägningstiden slut. Under uppsägningstiden sker
ingen förändring av arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter, vilket innebär att
arbetsgivaren är skyldig att betala arbetstagaren lön och arbetstagaren skyldig att
arbeta enligt vad i arbetsavtalet överenskommits om. Under uppsägningstiden
intjänas även semester på normalt sätt.
Tidsbundna arbetsavtal
Tidsbundna arbetsavtal kan ingås på arbetsgivarens initiativ eller av motiverad
anledning, som t ex kan vara att utföra ett visst arbete, slutföra en viss order eller ett
visst projekt, säsongarbete, vikariat eller produktionstoppar. Om det på
arbetsgivarens initiativ ingås flere visstidsavtal med arbetstagaren, skall varje avtal
ha en motiverad anledning. Sammankoppling av arbetsförhållanden är förbjudet.
Tidsbundna arbetsavtal upphör utan uppsägning när den utsatta tiden löpt ut eller
arbetet blivit utfört. Ett tidsbundet arbetsavtal kan alltså inte uppsägas – om inte
uppsägningsmöjligheten särskilt nämnts i arbetsavtalet. Enligt huvudregeln får
arbetstagare med tidsbundna avtal inte permitteras – endast om arbetstagaren
vikarierar en ordinarie arbetstagare, som arbetsgivaren hade haft rätt att permittera,
om han hade varit i arbete.
Prövotid
Arbetsgivaren och arbetstagaren kan överenskomma om en max 4 månaders
prövotid när det gäller tillsvidare ikraftvarande och tidsbundna arbetsavtal. Prövotiden
kan dock vara max hälften av den utsatta tiden för visstidsavtalet (t ex när det gäller
ett 6 månaders arbetsförhållande kan prövotiden vara max 3 månader). Under
prövotiden kan arbetsförhållandet utan uppsägningstid avslutas av båda parter.
Uppsägning under prövotid får inte vara baserad på osakliga eller diskriminerande
grunder eller ekonomiska orsaker.
>>Se tilläggsuppgifter om prövotiden
16
Arbetsförhållandets avslutande p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska
orsaker
Enligt arbetsavtalslagen kan uppsägning ske endast av sakliga och vägande skäl.
Skäl baserade på ekonomiska, produktionstekniska eller omorganisering av
arbetsgivarens verksamhet, vilka i väsentlig grad och permanent minskat arbetet, är
en laglig orsak till uppsägning. Någon grund för uppsägning finns dock inte om
arbetstagaren kan omplaceras eller utbildas för andra arbetsuppgifter. Vid
uppsägning bör även beaktas rätten till att fritt söka arbete, som framgår av
bestämmelserna om skydd vid förändringar.
Uppsägningstiderna finns angivna i arbetsavtalslagen. De branschvisa avtalen om
uppsägningsskydd innehåller också bestämmelser om dessa. Vid uppsägning p.g.a.
ekonomiska och produktionstekniska orsaker skall även återanställningsskyldigheten
enligt arbetsavtalslagen beaktas. Uppsägningen skall även alltid föregås av
skyldigheten att redogöra för uppsägningsgrunderna och alternativen samt de
tillbudsstående arbetskraftstjänsterna.
Omvandling till deltid
Arbetsgivaren har ensidig rätt att omvandla arbetsförhållandet till deltid på samma
grunder som krävs för uppsägning p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska
orsaker. Omvandlingen sker med iakttagande av arbetstagarens individuella
uppsägningstid.
Ändring av arbetsförhållandets villkor
Det är möjligt att på grund av ekonomiska och produktionstekniska orsaker ändra
villkoren för arbetsförhållandet genom att eliminera förmåner, som är anslutna till
arbetsförhållandet, förutsatt att även uppsägningsgrunden besannas. Lönerna kan
nedsättas för att undvika uppsägningar p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska
grunder. Vilket då sker med iakttagande av uppsägningstider. Bestämmelserna i
kollektivavtalet, som berör lönestruktur samt minimilöner, skall beaktas.
Kollektivavtalets specialbestämmelser, som t ex semesterpremien/
semesterpenningen och bestämmelserna om arbetstidsförkortning, kan man i
allmänhet i dylika situationer inte ens avtala om att avvika från.
Permittering
Tiden för meddelande om permittering är i allmänhet 14 dagar. Bestämmelserna,
som gäller permittering finns i arbetsavtalslagen eller ingår i de branschvisa
kollektivavtalens avsnitt om uppsägningsskydd. Grunderna är desamma som vid
uppsägning, men även en tillfällig arbetsminskning berättigar till permittering.
Permitteringarna kan verkställas som heltidspermitteringar, i form av förkortade
arbetsveckor eller förkortningar av den dagliga arbetstiden. Permitteringen skall
föregås av en utredning över orsakerna samt andra faktorer, som arbetstagaren har
rätt att framföra sin åsikt om. Arbetsgivaren är skyldig att minst 7 dagar tidigare
meddela när arbetstagaren kan återvända till arbetet, om inte annan
överenskommelse träffats.
Arbetsgivaren kan säga upp en permitterad arbetstagare med iakttagande av normal
uppsägningstid, om de ekonomiska och produktionstekniska orsakerna föreligger.
Lön för uppsägningstiden betalas. Under permitteringstiden kan arbetstagaren säga
upp sig utan uppsägningstid. Då permitteringen pågått utan avbrott i minst 200 dagar
17
kan arbetstagaren säga upp sig utan uppsägningstid och får då en ersättning som
motsvarar arbetsgivarens lön för uppsägningstiden.
Tillämpningen av samarbetslagen
Samarbetslagen skall tillämpas i företag med minst 20 regelbundet arbetande
anställda. Bestämmelser, som berör personalminskningar tillämpas då arbetsgivaren
överväger åtgärder, som kan leda till uppsägning, permittering eller omvandling av
arbetstid till deltid p.g.a. ekonomiska och produktionstekniska orsaker. I dessa fall
skall en egen i lagen stadgad förhandlingsprocedur ske.
>>Tilläggsuppgifter ger samarbetslagens handledning, som du hittar under denna
länk
Beskattning
Skatteförvaltningen följer noggrant med skatternas betalningsförmedling. Om
inte debiterade skatter betalats på förfallodagen, skickar skatteförvaltningen en
betalningspåminnelse. Om ingenting sker, skickas skatteskulden för
utmätning, då utöver dröjsmålsränta dessutom debiteras kostnader p.g.a.
utsökningen. Då det gäller underlåtelse att betala mervärdesskatt och
arbetsgivarprestationer kan, utöver förseningspåföljder och skattehöjning,
även följa att man hamnar i protestlistan, vilket försvårar affärsverksamheten.
Om betalningssvårigheter överraskar, är det av stor vikt att kontakta
skatteförvaltningen och försöka få ett avtal om betalningsarrangemang eller uppskov
med betalningen. Då det är fråga om att uppskov skall en skriftlig ansökan inlämnas.
Indrivningen avbryts om uppskov beviljas. För uppskovstiden debiteras
uppskovsränta (11,5 %). En förutsättning för att uppskov beviljas kan även vara att
säkerhet ställs.
Betalningsarrangemanget kan fås på skriftlig eller muntlig ansökan. Här påverkar bl a
det förfallna skattebeloppet och tidigare beteendemönster visavi betalningar. Om
skatterna redan gått till utmätning, kan skatteförvaltningen inte längre gå in för
betalningsarrangemang, det gäller att förhandla med exekutionsmyndigheten. Redan
därför är det synnerligen viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt stå i kontakt med
skatteförvaltningen. Dessutom är det bra om man på förfallodagen kan betala ens en
del av skatten, som förfaller. Vilket visar skatteförvaltningen att betalningsvilja nog
finns.
Företagets utbildningsmöjligheter i en krissituation
Då företaget drabbas t ex av en kris p.g.a. de ekonomiska konjunkturerna,
erbjuder utbildningssystemet möjlighet att för företagaren och arbetstagarna
lindra de olägenheter, som en inskränkning av eller avslutning på
verksamheten, förorsakar.
Utbildning i gemensam anskaffning
T ex arbets- och näringsministeriet använder sig av en utbildning i gemensam
anskaffning. ”TäsmäKoulutus” och ”MuutosKoulutus”-produkterna är avsedda för att
lindra verkan i företagsverksamhetens krissituationer. Tilläggsuppgifter om dessa
18
möjligheter fås under adress www.mol.fi under punkten työnantajan palvelut eller av
den egna kommunens arbetskraftsbyrå
TäsmäKoulutus
TäsmäKoulutus (fri övers: skräddarsydd utbildning) är ett alternativ till
personalutbildning då det sker förändringar i företaget och dessa förutsätter en
grundlig uppdatering av företagarens eller arbetstagarnas kunnande. Det kan gälla
antingen teknologiska eller operativa förändringar. Med TäsmäKoulutus är strävan
även att förhindra permitteringar eller uppsägningar.
TäsmäKoulutus kan speciellt små och medelstora företag inrikta sig på. Såväl
företagaren själv som leasingarbetskraft kan delta. Målet är att de som genomgått
utbildningen placeras i samma företagares tjänst.
Arbets- och näringsministeriet deltar i planeringen av TäsmäKoulutus och
konkurensutsätter producenten av den för branschen lämpligaste utbildningstjänsten.
Företaget föreslår de arbetstagare som skall delta i utbildningen.
TäsmäKoulutus finansieras av arbetsgivaren samt arbets- och näringsministeriet
tillsammans. Arbetsgivarens andel är 30 – 75 procent av de totala kostnaderna.
Arbetsgivarens andel beror på företagets storlek, omsättningens/balansens
slutsumma och om det år fråga om allmän eller special utbildning.
MuutosKoulutus
MuutosKoulutus (fri övers: övergångsutbildning) möjliggör för företaget att axla
ansvar för sina arbetstagares framtid då arbetet upphör och företaget tvingas säga
upp sin personal p g a produktionstekniska eller ekonomiska orsaker.
MuutosKoulutus finansieras av arbetsgivaren och arbets- och näringsministeriet
tillsammans. Arbetsgivarens andel är 30 procent av de totala kostnaderna och kan
anslutas till andra företags- och arbetskraftstjänster, företagets utvecklingstjänster,
lönestöd eller läroavtal.
Med MuutosKoulutus ges hjälp åt uppsagda arbetstagare att hitta ett nytt yrke eller
en ny arbetsplats. Utbildningen är även inriktad på att förbättra beredskapen som
arbetssökande. Utbildningen ger likaså möjligheter att avlägga delar av
yrkesexamina eller hela examen. Det är typiskt att efter utbildningen placeras att
handha andra arbetsgivares uppgifter eller etablera egen företagsverksamhet.
Företagarens vuxenutbildningsstöd
Då efterfrågan på tjänster eller produkter i väsentlig grad avmattats, lönar det sig i
vissa fall för företagaren att även gå in för ett interimistiskt avbrott eller en väsentlig
minskning av företagarverksamheten och koncentrera sig på att öka sina egna
kunskaper för att främja företagsverksamhetens framtida förutsättningar.
Företagarens vuxenutbildningsstöd erbjuder speciellt ensamföretagaren möjlighet att
till en liten del kompensera den inkomstförlust, som de minskade
företagsinkomsterna förorsakat. Tilläggsuppgifter om stödet fås under adress
www.koulutusrahasto.fi eller genom att ringa till Koulutusrahasto.
En förutsättning för att stödet beviljas är att personen verkat som företagare i minst
ett år före utbildningen. Dessutom är ett villkor för stödet att företagaren före
19
stödperioden börjar verkat som företagare eller stått i arbets- eller tjänsteförhållande i
sammanlagt minst fem år.
Företagaren skall för utbildningens skull avbryta eller i väsentlig grad minska sitt
arbete. Om företagsverksamheten är helt avslutad har personen inte rätt till
vuxenutbildning.
Företagaren kan få vuxenutbildningsstöd om utbildningen har pågått i en eller flere
perioder under minst två månader eller minst 43 utbildningsdagar. Dessutom
förutsätts att företagarens inkomster har minskat med minst en tredjedel under och
på grund av utbildningstiden. Förvärvsinkomster av företagsverksamheten beaktas
under utbildningstiden. Kapitalinkomster enligt inkomstskattelagen beaktas inte. De
minskade förvärvsinkomsterna utreds per granskningsperiod eller då studierna i sin
helhet slutförts. Granskningsperiodens längd är minst tre månader.
Företagaren skall ge en trovärdig utredning över inkomsternas minskning under
utbildningstiden. Utgångspunkten för inkomstjämförelsen är senaste beskattning och
de då för företagaren fastställda förvärvsinkomsterna. Senaste boksluts uppgifter kan
även användas.
Vuxenutbildningsstödet betalas företagaren i form av grunddelen. Stödet är 23,26
euro per utbildningsdag (i medeltal 500 euro/mån). Stödet är skatt underkastat.
Sidoinkomster av annat än den egna företagsverksamheten får företagaren ha max
375 euro i månaden.
Företagarens arbetslöshetsskydd
Företagaren kan antingen få förtjänstrelaterad- eller grunddagpenning i fall av
arbetslöshet
En förutsättning för arbetslöshetsskyddet är att villkoren för arbetade dagar
uppfylls: enligt huvudregeln minst 2 år företagarverksamhet under fyra år som
föregått arbetslösheten så, att FöPL-inkomsten varit minst 8 520 euro om året
Förtjänstrelaterad dagpenning kan beviljas företagare, som hört till företagarnas
arbetslöshetskassa, www.syt.fi
Person, som fungerat som etablerad företagare, har rätt till grunddagpenning och om
han varit medlem i företagarnas arbetslöshetskassa, även till förtjänstrelaterad
dagpenning. När det gäller arbetslöshetsskyddet är begreppet företagare ganska vitt
och en del av företagets delägare – såsom även företagarens familjemedlemmar –
anses ur arbetslöshetsskyddets synvinkel som företagare. Det är skäl för företagaren
att alltid granska sin egen och sina familjemedlemmars anknytning till
arbetslöshetsskyddet då det sker förändringar i ägarförhållandena. Hjälp ger bl a
arbetslöshetskassan och företagarnas socialskyddshandbok, som finns på FiFs
internet-sidor.
En minskad eller avmattad företagsverksamhet berättigar inte till arbetslöshetsskydd,
en förutsättning är en helt avslutad företagsverksamhet. Det finns endast ett fåtal
undantag: då företagaren jämställs med löntagaren, säsongbetonad
företagsverksamhet, tillfällig sysselsättning i företagsverksamhet och familjemedlems
ställning.
>>Se även Yrittäjän sosiaaliturvaopas / Työttömyysturva
20
Tilläggsuppgifter: www.syt.fi
21
