Telemeddelande (A)
Mnr ABUJ/20101210-1
2010-12-10
Sid. 1(8)
Abuja
Sofia Ek
Praktikant
UD-AF Dnr 107
Könsrelaterat våld i Nigeria
Sammanfattning
Mer än en tredjedel av Nigerias kvinnor uppskattas, enligt Amnesty
International, ha utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld.
I de flesta fall är förövaren en manlig familjemedlem och det mesta av
våldet utövas av kvinnans make, partner eller pappa inom hemmets
fyra väggar.
Många unga flickor tvingas gifta sig vid tidig ålder, ofta med män som
är betydligt äldre. Sexuella trakasserier sker frekvent vid lärosäten och
könsstympning utförs fortfarande inom många samhällsgrupper vilket
får allvarliga konsekvenser för kvinnors hälsa.
Det könsrelaterade våldet mot kvinnor tillåts fortgå på grund av
diskriminerande lagstiftning, nedlåtande attityder inom polisväsendet,
samt sociala normer som ursäktar eller rättfärdigar våld mot kvinnor.
Ambassaden planerar att arrangera ett seminarium på den
internationella kvinnodagen 2011 då problematiken kring
könsrelaterat våld mot kvinnor i Nigeria kommer att uppmärksammas.
FN:s initiativ gällande våld mot kvinnor
Problematiken kring könsrelaterat våld har uppmärksammats internationellt
under FN:s kvinnoårtionde 1975-1985 och i och med att FN:s
utvecklingsfond för kvinnor bildades (UNIFEM). 1975-1985 hölls tre
världskvinnokonferenser under temat jämlikhet, utveckling och fred. Frågan
om våld mot kvinnor kom upp under Köpenhamnkonferensen och nämndes
också i slutdokumentet, vilket är första gången “domestic violence” explicit
nämns i ett officiellt FN-dokument . 1979 antogs kvinnokonventionen
(CEDAW), om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor i FN. Tre år
2(8)
senare trädde kvinnokonventionen i kraft och en
kvinnodiskrimineringskommitté grundades som består av 23 experter på
kvinnofrågor från hela världen vilka bevakar situationen för kvinnor i
medlemsstaterna. Det var dock först vid FN-konferensen i Nairobi 1985 som
våld mot kvinnor fick plats på dagordningen. I de vid konferensen antagna
”Forward Looking Strategies” återfinns en mängd referenser till våld mot
kvinnor:
“Violence against women exists in various forms in everyday life in all
societies. Women are beaten, mutilated, burned, sexually abused and raped.
Such violence is a major obstacle to the achievement of peace and the other
objectives of the Decade and should be given special attention. Women
victims of violence should be given particular attention and comprehensive
assistance. To this end, legal measures should be formulated to prevent
violence and to assist women victims. National machinery should be
established in order to deal with the question of violence against women
within the family and society. Preventive policies should be elaborated, and
institutionalized forms of assistance to women victims provided.”
Det fanns emellertid inget förbud mot könsrelaterat våld i FN:s
kvinnokonventionen och 1989 skrev kvinnodiskrimineringskommittén en
kommentar till konventionen att våld mot kvinnor skulle inkluderas som en
kränkning av de mänskliga rättigheterna. 1992 förtydligades det i
kvinnokonventionen att könsrelaterat våld är en form av diskriminering som
kränker kvinnors mänskliga rättigheter. Kvinnokonventionen har idag
ratificerats av 186 länder. Konferensen i Wien 1993 ses som ett första steg
mot en sammansmältning av den privata och offentliga sfären och senare
samma år antogs deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor i FN:s
generalförsamling. Deklarationen fastslår att våld mot kvinnor både inom den
privata och offentliga sfären är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och
att stater genom lagstiftning och andra åtgärder måste förebygga våld mot
kvinnor och rapportera vilka åtgärder som vidtagits. 1994 tillsattes en speciell
rapportör av FN med uppgift att samla in information och föreslå åtgärder i
syfte att eliminera våld mot kvinnor. 1995 hölls ytterligare en
kvinnokonferens, denna gång i Beijing, och våld mot kvinnor utgjorde en
central del av den handlingsplan som togs fram. 2000 beslutade FN:s
säkerhetsråd att anta resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, och 2008
antogs samt resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter
Könsrelaterat våld och kvinnors mänskliga rättigheter i Nigeria
3(8)
Könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor är ett allvarligt brott mot
mänskliga rättigheter. Våldet utgör också ett stort hinder för att uppnå
internationella mål och överenskommelser, exempelvis de åtta
millennieutvecklingsmålen för att halvera fattigdomen till år 2015. Det tredje
millienniemålet framhåller specifikt vikten av jämlikhet mellan könen och
kvinnors stärkta ställning i samhället som en avgörande faktor för att utrota
fattigdomen.
Det könsrelaterade våldet drabbar kvinnor i alla åldrar, överallt i världen och
förekommer i alla samhällsklasser, hos alla folkgrupper och i alla kulturer.
Förövarna går oftast fria. I Nigeria har olika informationskampanjer
anordnats både av kvinnoministeriet och intresseorganisationer gällande
könsrelaterat våld.
I de flesta fall sker övergreppen, i Nigeria såväl som i övriga världen, inom
hemmets fyra väggar där förövaren är närstående till kvinnan. Detta är en av
de främsta orsakerna till att få av våldsbrotten polisanmäls. Våld drabbar
också många kvinnor i väpnade konflikter. Kvinnor har vid ett flertal
konflikter i Nigeria utsatts för rutinmässiga våldtäkter och civila har även
våldtagits av sina egna trupper.
Att eliminera det könsrelaterade våldet är ett av de främsta målen för FN:s
befolkningsfond (UNFPA). Ett stort hinder för att få bukt med det
könsrelaterade våldet är brist på relevant data.
Nedanstående material om könsrelaterat våld i Nigeria är baserat på ett
samarbete mellan UNFPA och den nigerianska intresseorganisationen
BAOBAB för kvinnors mänskliga rättigheter. Materialet samlades in under 20
arbetsdagar med start april 2010 och består av drygt 300 enkätsvar, ett 30-tal
intervjuer och 7 större gruppdiskussioner. Undersökningen utfördes i Benue,
Kaduna och Federal Capital Territory.
Könsrelaterat våld i Benue, Kaduna och Federal Capital Territory
Majoriteten av respondenterna i de tre undersökta delstaterna angav att
könsrelaterat våld är våld riktat mot kvinnor. Följande former av könsrelaterat
våld var utmärkande bland respondenternas svar; våldtäkt, incest, sexuella
trakasserier, fysiskt våld, psykiskt våld, misshandel inom äktenskapet, våld i
hemmet mot hushållsarbetare, skadliga traditioner för änkor, för tidiga
äktenskap (speciellt när yngre kvinnor tvingas gifta sig med äldre män) och
kvinnlig könsstympning.
4(8)
Mer än en tredjedel av de kvinnliga respondenterna angav att de själva, eller
en kvinna i deras närhet, någon gång hade utsatts för fysiskt, psykiskt eller
sexuellt våld. Ett flertal respondenter angav att hustrumisshandel tilläts inom
muslimsk lagstiftning. Några av de kvinnliga respondenterna delade med sig
av sina egna erfarenheter av könsrelaterat våld som främst gällde misshandel,
sexuellt tvång, och psykologisk/verbal misshandel.
I Benue State svarade kvinnoministern att hon dagligen mottagit anmälningar
om könsrelaterat våld mot kvinnor. Några av dessa fall togs upp i domstol,
främst våldtäkter. Många typer av könsrelaterat våld rapporterades även från
skolor och universitet, men på grund av bristande bevismaterial var det svårt
att få någon fälld. Ett flertal studenter i Benue framförde i undersökningen att
de blivit utsatta för sexuella trakasserier men att de sällan eller aldrig
polisanmälde förövaren. Detta visade sig i hög utsträckning bero på den
kulturella kontexten där könsrelaterat våld angavs vara en familjangelägenhet
som inte borde blottas offentligt.
Polisen i Kaduna State berättade att de fått in många rapporter om
hustrumisshandel, våldtäkt och incest . På grund av rådande samhällsnormer
riskerade offren utfrysning från familj och samhället, varför anmälan ofta
drogs tillbaka eller blev liggande. Polisen hade inte heller arkiverat
förundersökningarna.
De bakomliggande orsakerna till könsrelaterat våld identifierades bland
respondenterna vara; patriarkala samhällsstrukturer, fattigdom, analfabetism,
ignorans, misstolkningar av religiösa texter till kvinnans nackdel, kultur,
traditioner och stereotypa könsroller.
Det finns i dagsläget inte någon lagstiftning som förbjuder könsrelaterat våld i
Benue, Kaduna eller Federal Capital Territory. Ett lagförslag mot
könsrelaterat våld har under 2010 presenterats inför nationalförsamlingen i
Abuja och passerat en andra granskning. Om lagförslaget blir bindande lag
måste samtliga 36 delstater anta lagar mot könsrelaterat våld. På delstatsnivå
har fyra stater instiftat egna lagar mot könsrelaterat våld, Ebonyi, Jigawa,
Cross River och Lagos. I Benue passerade ett lagförslag mot könsrelaterat
våld en fjärde granskning 2007 men signerades aldrig och kunde därför inte
ratificeras. En professor i drama från universitet i Benue noterade att ett nytt
lagförslag mot könsrelaterat våld har lagts fram inför lagstiftarna i Benue, men
inte antagits. Han trodde att detta berodde på det faktum att Benue bara hade
5(8)
en kvinnlig lagstiftare och att det kunde vara svårt att anta ett lagförslag som
ämnade stoppa könsrelaterat våld, då män generellt både var förövare och
lagstiftare.
De finns inga kvinnojourer för misshandlade kvinnor i Benue, Kaduna eller
Federal Capital Territory. Synen på behovet och efterfrågan av kvinnojourer
skiljde sig bland respondenterna beroende på deras förståelse av innebörden
av begreppet könsrelaterat våld samt deras generella inställning till patriarkala
samhällsstrukturer, kultur och tradition. En högt uppsatt religiös ledare från
Kaduna motsatte sig t.ex. kvinnojourer för kvinnor som blivit utsatta för
könsrelaterat våld då han ansåg att sådana skulle uppmuntra kvinnor till att
bete sig på ett ”olämpligt” sätt. En socialarbetare från samma stat tyckte
däremot att det skulle vara en bra ide att öppna kvinnojourer eftersom en
kvinna som polisanmälde sin man för könsrelaterat våld sällan kunde
återvända hem.
Slutsats och rekommendationer
De sociala normerna i det nigerianska samhället rättfärdigar att män
misshandlar sina fruar, vilket reflekteras både i strafflagarna och i kulturell
praxis.
I en rapport som lämnades till FN:s råd för mänskliga rättigheter 2009 uppgav
regeringen i Nigeria att det var onödigt att anta en lag som specifikt behandlar
våld mot kvinnor eftersom våld och misshandel redan behandlas i både civiloch straffrättslig lagstiftning med mycket hårda och stränga straff. Enligt
paragraf 360 i den nigerianska strafflagen gör varje person som olagligen och
oanständigt våldför sig på en kvinna eller flicka sig skyldig till en förseelse och
kan dömas med upp till två års fängelse. I samma strafflag går det också att
utläsa i paragraf 353 att varje person som olagligen och oanständigt våldför sig
på en manlig person gör sig skyldig till ett grovt brott och bestraffas med tre
års fängelse.
Enligt paragraf 55 i strafflagen, som reglerar Nigerias 12 norra delstater, får en
äkta man "tillrättavisa" sin hustru med hjälp av fysisk bestraffning. I
strafflagen föreskrivs att en sådan tillrättavisning är laglig såvida det inte
åsamkar svår skada på en partner i ett äktenskap, samt utförs av en man i syfte
att tillrättavisa sin hustru, samt att äktenskapet är föremål för gällande lag och
god sedvänja.
6(8)
De ovannämnda rättsliga förhållandena minskar Nigerias möjlighet att uppnå
millenieutvecklingsmålen till 2015. Nigeria behöver därför ta tag i de
institutionella bristerna och se över den existerande lagstiftningen.
Den nigerianska regeringen har förbundit sig att främja FN:s arbete och att
rätta sig efter FN:s rekommendationer. Regeringen bör därmed anta en
handlingsplan för att integrera resolution 1325 och 1820 i sitt dagliga arbete.
Regeringen har också ratificerat kvinnokonventionen (CEDAW), om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor redan 1985 utan
reservationer. Könsrelaterat våld är en form av diskriminering av kvinnor
enligt Artikel 2 i konventionen och Nigeria är därför skyldig att motverka
könsrelaterat våld.
Nigeria bör leva upp till de krav som internationell lag ställer för att förhindra,
utreda och bestraffa våld mot kvinnor, bland annat genom att införa en
nationell lagstiftning som förbjuder våld mot kvinnor samt avskaffa de
befintliga lagar som tillåter våld och diskriminerar kvinnor. Nigerias regering
bör också vidta åtgärder som utmanar sociala fördomar mot kvinnor samt
utbilda de anställda inom polis och rättsväsende i syfte att öka skyddet för
kvinnor mot könsrelaterat våld. De rättsvårdande myndigheterna bör
registrera, utreda och bestraffa sådana brott. Kvinnor som anmäler
våldsverkare och andra vittnen som riskerar att utsättas för repressalier och
hot, bör erhålla skydd under utrednings- och rättegångsförfarandet.
Tillräckliga resurser måste även tilldelas kliniker och sjukhus för medicinsk
behandling av kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld och kvinnojourer för
misshandlade kvinnor bör inrättas.
Ambassaden gav prioritet åt frågan om våld mot kvinnor under det svenska
EU-ordförandeskapet. En särskild handlingsplan framtogs och en rad
aktiviteter genomfördes. Frågan behandlades också vid den lokala MRdialogen mellan EU och Nigeria. Ambassaden är EU:s kontaktpunkt för MRförsvarare i Nigeria. Inom ramen för detta uppdrag avser vi att även framgent
ägna särskild uppmärksamhet åt våld mot kvinnor. Ambassaden planerar
vidare att arrangera ett seminarium på den internationella kvinnodagen den 8
mars 2011 i partnerskap med organisationen BAOBAB för kvinnors
mänskliga rättigheter. Vid seminariet kommer bland annat problematiken
kring könsrelaterat våld mot kvinnor att uppmärksammas.
LINDGÄRDE
7(8)
CC:
Abuja, Ambassaden
Addis Abeba, Ambassaden
Berlin, Ambassaden
Bryssel, Representationen
Dar es Salaam, Ambassaden
Harare, Ambassaden
Kampala, Ambassaden
Khartoum, Ambassaden
Kinshasa, Ambassaden
Lissabon, Ambassaden
London, Ambassaden
Luanda, Ambassaden
Lusaka, Ambassaden
Maputo, Ambassaden
Nairobi, Ambassaden
New York, Representation
PARIS, Ambassaden
Paris, OECD-del
Peking, Ambassaden
Pretoria, Ambassaden
Washington, Ambassaden
EMA, JU
Utrikes EU, SB
UD-EUKORR
UD-FMR
UD-MK
UD-MU
UD-PIK
UD-RCH
UD-SP
UD-UP
UD-UrIU
UD-UrH
UD-UrP
UD-USTYR
Lindgärde, Per
Håfström, Camilla
8(8)
Åkesson, Kent
Edqvist, Svante
Klingvall, Maj-Inger
Ben David, Annika
Ouagadougou, Ambassaden
Monrovia, Ambassaden
Bamako, Ambassaden
