LUNDS UNIVERSITET
Statsvetenskapliga institutionen
Statsvetenskap 1-20 poäng
PROV
2003-02-17
STV001
STV001 Politisk teori (5p)
Hemskrivning
Varje student skall lämna individuella svar på
frågorna. Besvara båda frågorna.
Inlämning till receptionen senast fredagen den 21/2 kl 11.00
Resultatet anslås på Edens anslagstavla den 13/3 kl 15.00
------------------------------------------------------------------------------------Ange på försättsbladet vilka lärare Du haft:
Henrik Hermerén
Jakob Gustavsson
Grupp
Grön, Röd, & Blå
Björn Badersten
Staffan Lindberg
Gul & Lila
Uppgift 1
Internationella vetenskapssamfundets vetenskapsråd (IVV) har just haft deadline för
inlämning av projektförslag från forskare som söker anslag till sin forskning. Du har
tillfälligtvis adjungerats som ledamot av IVV:s statsvetenskapliga expertgrupp vars uppgift är
att komma med rekommendationer till rådet inför fördelningen av resurser. Du har fått på din
lott att bereda expertgruppens beslut gällande ett av de inlämnade förslagen (bifogas).
Din uppgift är att analysera och kritisera bifogade projektförslag och presentera din analys på
ca 3 sidor. Din analys skall beröra förslagets metodologiska uppläggning:
vetenskapsteoretiska utgångspunkter, teoribildning, metod, material samt övriga relevanta
delar. Avsluta med att sammanfatta projektförslagets goda och mindre goda sidor. För att
styrka dina argument bör du föra in så många referenser till kurslitteraturen som möjligt och
använda dig av en bred flora av statsvetenskapliga begrepp.
Uppgift 2
Förhållandet mellan frihet och rättvisa är omdiskuterat i den politiska filosofin. Det är Din
uppgift att med utgångspunkt från två olika politiska tänkare analysera och jämföra skilda
synsätt på relationen mellan frihet och rättvisa. Avsluta diskussionen med att argumentera för
och emot det ofta framförda påståendet att ”de politiska ideologierna är döda”.
Lycka till!
1
Etiska dilemman i politiskt beslutsfattande
2
Politik och etik – en introduktion
Enligt ett grundläggande statsvetenskapligt synsätt handlar politik om makt; maktens
förutsättningar, organisation och utövande (Lane & Stenlund 1984; Petersson 1987). En
klassisk fråga i politisk filosofi är om makten överhuvudtaget lämnar något utrymme för
etiken, dvs. för frågor om vad som är gott och ont, rätt och orätt (Jacobsson 1973; Vega
1985).
Det torde emellertid stå klart att endast föreställningar som innebär att det politiska
handlandet är underkastat moraliska krav är förenliga med ett demokratiskt styrelsekick
(Lundquist 1988:59-62; Pontara 1971:11-16).
Under senare tid har ett tydligt ökat intresse för etikens roll i politiken kunnat förmärkas
internationellt. I t ex USA där dessa frågor varit uppmärksammade sedan 1950-talet (Douglas
1952; Getz 1966), har debatten tagit ny fart under 1980-talet (Simmons 1991). I Sverige har
under de allra senaste åren frågor om politikernas etik aktualiserats såväl i den allmänna
debatten som i riksdagen (Daléus 1990; Politik•Etik 1991; Westholm 1990; 1990/91:KU1,
KU32; Prot. 1990/91:58; Riksdagens Årsbok 1990/91, s 27).
Någon enighet om vilka etiska krav som kan ställas och hur etiska
evalueringsprinciper skall tillämpas i politiken finns emellertid inte. Ett klassiskt problem är
om det finns ett gemensamt etiskt system som gäller både på det privat-individuella planet
och för grupp-politiskt handlande, eller om det handlar om två skilda typer av etiska system
(Pontara 1971:16-32). En andra skiljelinje återfinner vi inom beslutsetiken. Från deontologisk
eller pliktetisk synpunkt är en politiskt handling i sig god eller ond oberoende av vad den
åstadkommer. Enligt ett teleologiskt eller konsekvensetiskt synsätt å andra sidan är en politisk
handlings moraliska kvaliteter enbart beroende av effekterna, dvs. det goda eller onda som
åstadkoms (Frankena 1976:20-23; French 1983:37-30; Lundquist 1988:45; Weber 1971. För
det tredje, slutligen, konkurrerar etiken ofta med andra viktiga normer för det politiska
handlandet, t ex rationalitet, effektivitet och legalitet (Lundquist 1988:75-79; jfr. Dobel 1986;
Hermerén 1986:52ff).
Frågan om etikens roll i politiken aktualiserar flera principiellt intressanta
statsvetenskapliga forskningsproblem i skärningspunkten mellan empirisk och normativ teori.
Tillämpningen av etiska normer i praktisk politik synes emellertid vara ett i stort sett
outforskat område. Att döma av moderna internationella översiktsverk (t ex Bowie 1981;
Gutmann & Thompson 1984; Neumann 1985) har statsvetare huvudsakligen intresserat sig för
normativ teori, i den mån empiri utnyttjas är det huvudsakligen i illustrativt syfte. När det
gäller svenska förhållanden torde det inte gå att uppbringa mer än en handfull vetenskapliga
arbeten där etiska aspekter av det politiska handlandet diskuteras (se t ex Holmberg &
Esaiasson 1988 kap 2; Lewin 1984 särsk kap 10; Larson 1973). Överhuvud tycks det som
intresset för politisk etik, i betydelsen nationella politiska processer, varit väsentligt mindre
än intresset för förvaltningsetik (jfr. International Political Science Review nr 3, 1988;
3
Lundquist 1988; Nigro & Richardson 1990) och etik i internationella relationer (jfr. Ellis
1986; Elshtain 1992; Goldman & Boréus 1990; Pettman 1979).
Huvudsyftet med det projekt som här presenteras är att bidra till utvecklingen av en
empirisk teori om politisk etik. Det handlar alltså om vilken betydelse etiska normer har för
politikernas handlande i olika situationer och hur de hanterar olika typer av etiska problem. I
detta avseende knyter forskningsprojektets inriktning an till den statsvetenskapliga
teoribildning som analyser hur normer, plikter och roller påverkar politiskt handlande (March
& Olsen 1989:21-25, 47-52. 160-163). Forskningsprojektets orientering mot empirisk teori
betyder emellertid inte att normativ teori kan negligeras. Tvärtom måste en empirisk teori om
politisk etik med nödvändighet utgå från och relateras till normativ teori (jfr. Lundquist
1988:16f). Här kan fyra viktiga utgångspunkter för projektet anges:
◊ Ämnet politisk etik anknyter både till statsvetenskaplig och etisk teori. En grundtanke är att
utgå från ett statsvetenskapligt perspektiv och integrera relevanta moralfilosofiska aspekter,
bl a kriterier på goda eller rätta handlingar och principer för rättfärdigande av moraliska
omdömen (jfr. Frankena 1976:9ff; Sahakian 1974:3ff), i denna referensram.
◊ Etiska värderingsprinciper för politiskt handlande måste knytas till ett övergripande
värdesystem, normativ demokratiteori.
◊ Politiskt handlande är en kollektiv process. Etiska värderingskriterier för politiskt
handlande måste därför utgå från, eller i varje fall beakta den situationella och organisatoriska
kontexten, kort sagt ”politikerrollen”.
◊ Appliceringen av etiska kriterier på politiskt handlande innebär att avvägningar måste göras
mellan konkurrerande eller motstridiga normer. Sådana etiska problem kan analyseras som
dilemmasituationer.
Projektets teoretiska utgångspunkter utvecklas på sidorna 3-7. Den närmare uppläggningen
av projektets analyser redovisas på sidorna 8-10.
Det politiska handlandets etik
För att analysera hur etiska normer tillämpas i politiken måste vi kunna relatera empirin till
något normativt system som anger vilka principer som kännetecknar det goda politiska
handlandet. Som redan påpekats, finns det inte någon enhetlig utgångspunkt för den
normativa etiken. Thompson (1987:96-105) diskuterar tre olika synsätt på det politiska
handlandets etik:
En minimalistisk etik formulerar ett begränsat antal etiska restriktioner för det politiska
handlandet, ofta på grundval av allmänt omfattade individual-etiska handlingsregler som att
tala sanning, hålla ord och vara hederlig (Bergström 1991:34ff; Douglas 1952:64; Hermerén
1986:26; Ruin 1991:45). En rationalistisk politisk etik syftar i stället till att ange
övergripande, substantiella mål för det politiska handlandet, antingen med utgångspunkt från
4
universella etiska principer (Hermerén 1990:31; Westholm 1991:58f) eller den politisk
filosofins grundläggande principer om rättvisa, frihet och allmänintresse (Thompson
1987:102; Björklund 1977). En funktionalistisk politisk etik tar fasta på de särskilda etiska
krav som politikerrollen aktualiserar. Med utgångspunkt från normativ demokratiteori anges
de etiska normer som uppgiften att representera väljarna och fatta beslut på andras vägnar
medför (French 1983:65-71; Thompson 1987:99-102).
För detta forskningsprojekts syfte förefaller det mest fruktbart att försöka vidareutveckla
en etik för det politiska handlandet baserad på normativ demokratiteori och det
funktionalistiska synsättet. Den minimalistiska approachen är direkt problematisk, bl a är det
oklart vilka individual-etiska normer som är relevanta för eller går att tillämpa på politiskt
handlande, och de etiska reglerna blir därför av ad hoc karaktär. Det rationalistiska
perspektivet har däremot principiellt tilltalande inslag. Ytterst måste ju normer för det goda
politiska handlandet kunna föras tillbaka på fundamentala demokratiteoretiska värden. Mitt
ställningstagande till förmån för den funktionalistiska utgångspunkten bygger här väsentligen
på pragmatiska överväganden. Att starta i ”grand theory” genren och den rationalistiska
ansatsens försök att finna den politiska etikens ”grundbultar” tror jag är förenat med alltför
komplicerade teoretiska och empiriska problem (jfr. Axberg 1990; Kukathas & Pettit 1990).
Även om den funktionalistiska etiken, sedd som normativ teori på ”mellannivå”, är mer
hanterlig som instrument för empirisk analys, är den också förknippad med nackdelar. Ett
uppenbart problem är att perspektivet i litteraturen oftast begränsas till relationen
representant-väljare (se t ex Bowie 1981 Part I). Den moderna politikerrollen aktualiserar
också flera andra etiskt problematiska aktörsrelationer (Hermerén 1991:17ff).
Individ, organisation och etik
Moralfilosofiska resonemang utgår nästan alltid från enskilda individers handlande och
relationer mellan individer. Politikens natur däremot är kollektiv. Politiker handlar i en
organisatorisk kontext och beslutsfattandet sker i kollektiva former (Lundquist 1988:150-156;
Thompson 1987:40f). I demokratier med ett starkt partiväsende understryks det kollektiva
draget i det politiska handlandet ytterligare. I en mening, nämligen att den enskilde politikern
ytterst har ett personligt moraliskt ansvar för kollektiva beslut och handlingar han eller hon
medverkar till, är förhållandet mellan individuell och kollektiv nivå relativt oproblematisk
(Downie 1964:53 99ff; 1972:72ff). Däremot kan en analys av politisk etik inte stanna vid den
enskilde politikerns handlingar. Vi måste beakta att politikerns agerande i väsentlig mån
påverkas av av andra aktörers handlande och av den politiskt-institutionella kontexten.
En modell för att knyta ihop det individial-etiska och kontextuella perspektivet på politiskt
handlande har föreslagits av Downie 1964 & 1972). Han menar att politikerrollen är en
förmedlande länk mellan individ och organisation, ett slags sammanfattande uttryck för alla
5
de etiska problem politikerna ställs inför. Politikerrollen innefattar åtminstone tre olika
aspekter (Downie 1964:84-98; 1972:70ff). För det första kan den uppsättning av
institutionellt bestämda skyldigheter och rättigheter som är knutna till en viss roll, dvs rollen i
sig, göras till föremål för en etisk värdering. Om en person accepterar en roll blir
vederbörande också moraliskt ansvarig för de handlingar som utföres i rollens namn. Den
andra dimensionen för etisk värdering tar sålunda sikte på rollacceptans. Det handlar bl a om
när en individ skall acceptera en roll, när personen skall avgå eller eventuellt vägra utföra
handlingar som rollen kräver. Politikerrollen ger emellertid också aktören en betydande grad
av autonomi (Downie 1964:35f; Lundquist 1988:149f). Därmed får vi en tredje dimension för
etisk värdering, rollutförandet. Downie (1964:88ff) anger också möjligheten av en fjärde
dimension för etisk värdering: innehållet i politiska policies och beslut. Detta anknyter till en
klassisk kontrovers inom demokratiteorin som gäller huruvida demokratins medel enbart skall
uppfattas som en fråga om processer och procedurer, eller om de också omfattar politikens
innehåll (Boström 1988 kap 2; Lundquist 1991:64-67).
Forskningsprojektet tar fasta på de etiska problem som är förknippade med rollacceptans
och rollutförande, kort sagt politikens ”spelregler”. En empirisk analys av det politiska
handlandets etik kan emellertid, enligt min mening, inte helt frikopplas från frågor om
politikens substans.
Etiska dilemman i politiken
Empirisk tillämpning av etiska normer aktualiserar praktiskt taget alltid frågan om hur olika
etiska hänsyn skall vägas mot varandra (jfr Frankena 1976:136ff; Hare 1981 kap 2). Ofta
uppkommer situationer där aktörerna tvingas träffa ett val mellan oförenliga alternativ som är
etiskt likvärdiga – etiska dilemman (Lundquist 1988:168f; jfr Stenelo 1984:160ff).
En typ av etiskt dilemma innebär att politikern tvingas välja mellan flera i sig goda eller
onda alternativ – antingen åtgärder, effekter, medel eller mål (Dahl 1982:99ff; Lukes 1991:5f;
Lundquist 1988:169f). Det handlar, populärt uttryckt, om varianter på temat ”åsnan mellan
två hötappar” respektive ”att välja mellan pest och kolera”. Andra dilemman uppkommer när
plikt- och konsekvensetiska normer för det politiska handlandet kolliderar med varandra
(Dahl 1982:96ff; Lukes 1991:7ff; Lundquist 1988:170f; Thompson 1987:13). Här återfinner
vi ett av den politiska etikens mest omdiskuterade problem, dirty hands, dvs. när goda effekter
endast kan nås genom onda åtgärder. Parallellproblemet är att i sig goda åtgärder kan
resultera i onda effekter (French 1983 kap 2; Lukes 1991 kap 10; Thompson 1987 kap 2). En
tredje viktig källa till etiska dilemman är politikens kollektiva karaktär. Vad skall politikern
göra när politikerrollens etiska krav kommer i motsättning till individual-etiken (Lundquist
1988:190f; Thompson 1987:40f)?
6
Det principiellt intressanta med etiska dilemman är att de saknar ”lösning” i konventionell
mening. Hur man än väljer blir resultatet otillfredsställande (Lundquist 1988:168). Samtidigt
måste politikern på något sätt ”ta sig ur” dilemmat. McLaren (1982f, 125 ff; jfr Stenelo
1984:172; Thompson 1983:25) diskuterar tre möjliga förhållningssätt i dilemmasituationer.
Om alla handlingsalternativ är starkt negativt värderade, som i valet mellan ”pest och kolera”,
tillgrips inte sällan en undvikandestrategi. På längre sikt måste aktören emellertid antingen
välja en dominansstrategi, dvs. acceptera priset för att undvika beslutsoförmåga och satsa på
ett av de oförenliga alternativen, eller försöka hitta en balansstrategi, som innebär en
kompromiss mellan de konkurrerande värden som konstituerar dilemmat. Hirschmans (1970;
jfr Barry 1974; Birch 1975; Laver 1976; Lodge 1975; Rokkan 1974) generella modell för
missnöjesreaktioner i organisationer kan också användas för att analysera individuella
handlingsstrategier i etiska dilemmasituationer. Politikern kan göra sorti, protestera eller
välja tystnaden, dvs. vara passiv och lojal.
Med utgångspunkt från normativ demokratiteori kan tre centrala etiska dilemman i
politiken formuleras:
Lojalitet: politikern mellan parti och väljare
Uppgiften att representera väljarna är den viktigaste legitimitetsgrunden för politikerrollen
(Lundquist 1991:92ff, 102ff). Samtidigt innefattar representationsfunktionen flera olika, ofta
motstridiga krav. Partirepresentationen är numera den dominerande normativa
representationsprincipen i Sverige och andra europeiska demokratier. Men den klassiska
motsättningen i demokratisk representationsteori mellan politikern i rollen som självständig
individualist och väljarbunden folktribun spelar alltjämt en viktig roll i politikernas
föreställningsvärld (Birch 1972; Christophersen 1963 & 1964; Holmberg & Esaiasson 1988
kap 2; Håstad 1959; Pitkin 1972).
De lojalitetskonflikter som olika representationsteoritiska synsätt ger upphov till tolkas
ofta i termer av etiska dilemman för politikerna (Bowie 1981:ix; Fleishman 1981:54f, 66f).
En grundläggande fråga är hur långt politikerns lojalitet mot det egna partiet skall sträcka sig?
Vad kan och bär politikern göra när partiets politik strider mot den personliga övertygelsen,
alternativt vad politikern uppfattar som väljarintresset eller allmänintresset?
Vallöften: mellan plikt och konsekvens
En klassisk fråga inom demokratiteorin är vilka förpliktelser de valda har gentemot sina
väljare (Flathman 1972; Pateman 1985; Pennock & Chapman 1970). En av de mest
omdiskuterade förpliktelserna i modern politik är partiernas skyldighet att (i
regeringsställning) genomföra sina valprogram och, i synnerhet, att hålla givna vallöften. Den
empiriska forskningen kring omsättningen av valprogram i praktisk politik är relativt
omfattande. Om svenska förhållanden se Bergström (1987) och Lewin (1984), aktuella
7
exempel från andra europeiska länder är Hofferbert & Klingemann (1990), Kalogeropoulou
(1989) och Rallings (1987).
Däremot diskuteras sällan de etiska problem som vallöften kan medföra i litteraturen (för
undantag se Bergström 1991:37-41; French 1983:71-74). Ofta kan de etiska dilemman som är
förknippade med infriandet av vallöften tolkas som en motsättning mellan pliktetiska och
konsekvensetiska värderingsprinciper. En utlovad kostnadskrävande reform kan t ex komma i
motsättning till målen för den ekonomiska politiken, om statsfinanserna drastiskt försämras
under löpande mandatperiod.
Kompromisser: mellan majoritets- och konsensusdemokrati
Som en röd tråd genom den beslutsteoretiska litteraturen löper diskussionen om avvägningen
mellan två fundamentala demokratiska hänsyn formulerade bl.a. som en motsättning mellan
majoritets- och konsensusbeslut, mellan majoritets- och minoritetstyranni, och mellan
egenintresse och allmänintresse (Dahl 1989 kap 10 & 11; Lewin 1988; Pennock 1979 kap 9 &
10; Sartori 1987 kap 6 & 8).
Ett etiskt dilemma konstitueras bl a när en part (ett enskilt parti eller en koalition) har
möjlighet att genomdriva sina egna preferenser vid ett beslut, samtidigt som ett brett politiskt
samförstånd uppfattas som eftersträvansvärt (jfr Stenelo 1987 & 1991:224ff; Wigforss
1956:327f). Breda samförståndslösningar grundade på olika typer av politiska kompromisser
uppfattas av flera teoretiker antingen som en långsiktig ”lösning” på eller en dominerande
handlingsstrategi i sådana dilemmasituationer (Benjamin 1990; Dobel 1990; Pennock &
Chapman 1979 Part I & III, Pruitt 1987; Sartori 1987:227-232; Stenelo 1987:286-290).
Projektets uppläggning
Syftet med forskningsprojektet är att utifrån det teoretiska perspektiv på relationerna mellan
etik och politik som ovan presenterats utveckla en empirisk teori för de etiska normernas roll i
politiskt handlande, med fokus på hur etiska problem hanteras vid politiskt beslutsfattande.
För att få underlag för en sådan empirisk teori genomförs inom projektet en serie fallstudier
av de tre olika typer av etiska dilemmasituationer som tidigare redovisats. Den konkreta
forskningsuppgiften kan formuleras som att på basis av fallstudierna försöka hitta generella
mönster eller strukturer för hur etiska principer tillämpas i komplexa politiska
beslutssituationer.
I de empiriska studier som genomförs inom projektet läggs tonvikten på modern svensk
politik (1970-1990-talen). Samtidigt finns ett uppenbart behov av att bl.a. anlägga ett längre
tidsperspektiv. En vanlig uppfattning är att det politiska beslutsfattandet bl.a. i Sverige blivit
mer komplicerat och att tempot i de politiska beslutsprocesserna höjts under de senaste
decennierna (Ruin 1982; Stenelo 1991). Dessa förändringar av politikens villkor kan antas
8
påverka också politikernas hantering av etiska problem. Jämförelseobjekt från tidigare
perioder (1950- och 1960-talen) kommer därför att inkluderas inom de olika
fallstudieområdena. Däremot är det, enligt min mening, orealistiskt att inom projektets
begränsade ram genomföra regelrätta internationella komparativa studier.
De empiriska analyserna av olika dilemmasituationer i politiken kräver delvis skilda
teoretiska och metodologiska redskap, beroende på problemets karaktär. Samtidigt är det
angeläget att integrera analyserna i en gemensam referensram. Var och en av fallstudierna
kommer därför att omfatta en kärna av tre huvudmoment, med variationer på det
gemensamma temat.
På normativ nivå analyseras tre viktiga områden inom demokratiteorin:
representationsteorier, teorier om politiska förpliktelser och beslutsteorier. Forskningsmässigt
handlar uppgiften om att inom vart och ett av dessa områden försöka rekonstruera olika,
kontrasterande demokratiteoretiska idealtyper till vilka det faktiska politiska handlandet kan
relateras (jfr. Eliæson 1982:106ff; Parkin 1982:28ff). I idealtyperna renodlas normerna för det
goda politiska handlandet. De omfattar bl.a. särskilda förpliktelser som är förknippade med
politikerrollen, utmejslande av primära handlingsrekommendationer i olika situationer och
rättfärdiganden av dessa handlingsalternativ.
Ett andra huvudmomentet i det teoretiska arbetet består i att på operativ nivå identifiera,
precisera och analysera olika typer av etiska dilemmasituationer i politiskt beslutsfattande.
Frågor som här aktualiseras är bl.a. vilka olika etiska normer bryts mot varandra, vilka
möjliga handlingsstrategier finns i den aktuella dilemmasituationen och vilka etiska
implikationer har de olika handlingsalternativen – kort sagt vari består det etiska dilemmats
(eller dilemmanas) karaktär? En av grundidéerna bakom projektets uppläggning är att
dilemmaproblematiken kan användas för att knyta ihop normativ teori med empirisk analys.
För att genomföra forskningsprojektets teoretiska uppgifter krävs för det första en
ordentlig genomgång av relevant litteratur om politisk filosofi, i synnerhet normativ
demokratiteori. Detta är den rekonstruerande analysen. För det andra måste element från etisk
beslutsteori, allmän statsvetenskaplig eller samhällsvetenskaplig besluts- och rollteori
integreras och även anknytas till den normativa demokratiteorin.
Det tredje huvudmomentet, som kommer att uppta den största delen av arbetet inom
projektet, består av empiriska analyser av etiska dilemmasituationer i politiken. Vi förflyttar
oss nu till aktörsnivå. Här aktualiseras ett flertal olika frågor, t ex: Hur uppfattar politikerna
själva den aktuella beslutssituationen? Tolkar olika aktörer situationen på samma sätt? Ser de
överhuvudtaget den som ett dilemma och etiskt problem? Vilka olika handlingsalternativ
diskuteras? Vilka ställningstaganden görs för eller emot dessa? På vilka grunder (etiska och
andra) rättfärdigas och kritiseras olika handlingssätt?
Flera olika faktorer bidrar till att dilemmasituationer är särskilt väl lämpade för empirisk
analys av etikens roll i det politiska beslutsfattandet. Genom oförenligheten mellan olika
9
alternativ tydliggörs normernas roll för det politiska handlandet på ett direkt sätt. Eftersom
det inte är givet vilket alternativ som är optimalt ur etisk synvinkel tvingas den etiskt
ansvarsfulle politikerna till en explicit deliberation, dvs. en analys av och avvägning mellan
mellan vad som är etiskt önskvärt och vad som faktiskt kan göras i det enskilda fallet (jfr.
Lundquist 1988:139). Vidare är val i etiska dilemmasituationer ofta kontroversiella och blir
föremål för offentlig debatt. Samtidigt som offentligheten i vissa avseenden kan medföra
tolkningsproblem (Sydow 1978; jfr. Midgaard 1970), är det uppenbart att forskningsuppgiften
väsentligt underlättas av att det finns en omfattande, någorlunda lätt tillgänglig dokumentation
om politikernas argumentering, handlingsalternativ och ställningstaganden i etiska
dilemmasituationer.
Tanken är alltså att till stor del utnyttja befintligt skriftligt material som underlag för
fallstudierna: dagspress, tidskrifter, offentligt tryck, memoarlitteratur etc. Som komplement
till den skriftliga dokumentationen kommer ett antal intervjuer med inblandade politiker att
genomföras.
Några forskningsetiska problem med projektets genomförande synes ej föreligga då det
bygger på offentligt material och intervjuuppgifter som endast publiceras med uttryckligt
samtycke från intervjupersonerna. Någon databehandling av insamlade uppgifter är ej aktuell.
Tidsplan och omfattning av projektet
För att genomföra det projekt som här har presenterats krävs enligt min bedömning en
forskningsinsats motsvarande närmare två och ett halvt års heltidsarbete. Anslag söks därför
för en 75 % forskartjänst under en treårsperiod.
Projektets första år ägnas till stor del åt litteraturstudier för att elaborera de nödvändiga
teoretiska utgångspunkterna för den empiriska analysen. I slutet av året inleds arbetet med
fallstudierna. Det andra året ägnas så väsentligen åt fallstudieanalyser. Under det tredje och
avslutande året genomförs kompletterande arbete med materialinsamling, samtidigt som
resultaten av projektet utarbetas. Avsikten är att forskningsprojektet dels skall avsätta en
monografi, dels några artiklar i internationella statsvetenskapliga tidskrifter.
Kommentarer till projektbudgeten
1. Lönekostnaden motsvarar 75 % tjänst som högskolelektor. Det angivna beloppet för
1992/93 är en skattning av min lönegradsinplacering under våren 1992.
Lönekostnadsutvecklingen under följande år har ej beaktats.
2. Resekostnader. Här har dels medtagits uppskattade kostnader för planerade intervjuer, dels
för deltagande i konferenser där projektets uppläggning och preliminära resultat kan
presenteras och diskuteras (Svenska statsvetarförbundet 1992-1994, Nordiska
statsvetarkongressen 1993 och ECPR 1993, 1995)
10
3. Expenser. I denna post inkluderas uppskattade kostnader för kopiering av press- och
tidskriftsmaterial samt för inköp av nödvändig internationell speciallitteratur
Medelsberäkningen för projektets sista år inkluderar ej tryckningsbidrag
Referenser
Axberg, M. 1990. ”Den teoretiska rättvisan – teoretisk elegans och empirisk relevans”, Statsvetenskaplig
Tidskrift 93, s 25-46
Barry, B. 1974. ”Review Article: ‘Exit, Voice and Loyalty’, British Journal of Political Science 4, s 79-107
Benjamin, M. 1990. Splitting the Difference. Compromise and Integrity in Ethics and Politics. Lawrence:
University Press of Kansas
Bergström, H. 1987. Rivstart? Om övergången från opposition till regering. Stockholm: Tidens Förlag
Bergström, H. 1991. ”Det politiska handlandets etik”, i Politik•Etik, Bjästa: CEWE-förlaget, s 29-42
Birch, A. H. 1972. Representation. London: Macmillan
Birch, A. H. 1975. ”Economic Models in Political Science: the Case of ‘Exit, Voice and Loyalty’”, British
Journal of Political Science 5, s 69-82
Björklund, S. 1977. Den uppenbara lösningen. Om möjligheten till en objektiv ståndpunkt i politiska
värdefrågor. Stockholm: Aldus/Bonniers
Boström, B-O. 1988. Samtal om demokrati. Lund: Doxa
Bowie, N. E., ed. 1981. Ethical Issues in Government. Philadelphia: Temple University Press
Christophersen, J. A. 1963. ”Representant og velger I”, Tidsskrift for samfunnsforskning, s 215-240
Christophersen, J. A. 1964. ”Representant og velger II”, Tidsskrift for samfunnsforskning, s 85-110
Dahl, R. A. 1982. Dilemmas of Pluralist Democracy. Autonomy vs. Control. New Haven: Yale University Press
Dahl, R. A. 1989. Democracy and Its Critics. New Haven: Yale University Press
Daléus, L. 1990. ”Etiska regler för politiker”, Kommunaktuellt nr 13, s 9
Dobel, P. J. 1986. ”The End of Ethics – The Beginning of Politics”, i Pennock, R. J. & Chapman, J. W., eds.,
Justification: Nomos XXVIII. New York: New York University Press, s 307-335
Dobel, P. J. 1990. Compromise and Political Action. Political Morality in Liberal and Democratic Life. Savage:
Rowman & Littlefield
Douglas, P. H. 1952. Ethics in Government. Cambridge, Mass.: Harvard University Press
Downie, R. S. 1964. Government Action and Morality. Some Principles and Concepts of Liberal-Democracy.
London: MacMillan
Downie, R. S. 1972. ”Responsibility and Social Roles”, i French, P. A., ed., Individual and Collective
Responsibility. Massacre at My Lai. Cambridge, Mass.: Schenkman, s 65-80
Eliæson, S. 1982. Bilden av Max Weber. En studie i samhällsvetenskapens sekularisering. Stockholm: Norstedts
Ellis, A., ed. 1986. Ethics and International Relations. Manchester: Manchester University Press.
Elshtain, J. B., ed. 1992. Just War Theory. Oxford: Basil Blackwell
Flathman, R. E. 1970. Political Obligation. London: Croom Helm
Fleishman, J. L. 1981. ”Self-Interest and Political Integrity”, i Fleishman, J. L. & Liebman, L. & Moore, M. H.,
eds., Public Duties: The Moral Obligation of Government Officials. Cambridge, Mass.: Harvard University
Press, s 52-92
Frankena, W. 1976. Etik. Lund: Studentlitteratur
French, P. A. 1983. Ethics in Government. Englewood Cliffs, N.J.: Prentice-Hall
Getz, R. S. 1966. Congressional Ethics. The Conflict of Interest Issue. Princeton, N.J.: D. Van Nostrand
Goldmann, K. & Boréus, K. 1990. ”Etik och politik: kärnvapen och internationalism”, Statsvetenskaplig Tidskrift
93, s 113-135
11
Gutman, A. & Thompson, D., eds. 1984. Ethics and Politics. Cases and Comments. Chicago, Ill.: Nelson-Hall
Hare, R. M. 1981. Moral Thinking. Its Levels, Methods and Point. Oxford: Oxford University Press
Hermerén, G. 1986. Kunskapens pris. Forskningsetiska problem och principer i humaniora och
samhällsvetenskap. Stockholm: Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
Hermerén, G. 1990. Det goda företaget. Om etik och moral i företag. Stockholm: Svenska
Arbetsgivareföreningen
Hermerén, G. 1991. ”Machiavelli 1990 – Politik och etik”, i Politik•Etik. Skytteanska samfundets symposieserie
A:4. Bjästa: CEWE-förlaget, s 13-28
Hirschman, A. O. 1970. Exit, Voice and Loyalty. Responses to Decline in Firms, Organizations, and States.
Cambridge, Mass.: Harvard University Press
Holmberg, S. & Esaiasson, P. 1988. De folkvalda. En bok om riksdagsledamöterna och den representativa
demokratin i Sverige. Stockholm: Bonniers
Hofferbert, R. I & Klingemann, H-D. 1990. ”The Policy Impact of Party Programmes and Government
Declarations in the Federal Republic of Germany, European Journal of Political Research 18, s 277-304
Håstad, E. 1959. ”Tvång och tolerans i partilivet”, i Bergvall, J. m.fl., red., Ekonomi, politik, samhälle. En bok
tillägnad Bertil Ohlin på sextio-årsdagen. Stockholm: Bokförlaget Folk och samhälle, s 132-142
International Political Science Review 9, 1988, nr 3. Temanummer om ”Bureaucratic Morality”
Jacobsson, M. 1973 (1925). Om statsmoral. Är staten bunden av individmoralens regler? Stockholm: Natur och
Kultur
Kalogeropoulou, E. 1989. ”Election Promises and Government Performance in Greece: PASOK’s Fulfilment of
its 1981 Election Pledges”, European Journal of Political Research 17, s 289-311
Kukathas, C. & Pettit, P. 1990. Rawls. ‘A Theory of Justice’ and its Critics. Cambridge: Polity Press
Lane, J-E. & Stenlund, H. 1984. ”Power”, i Sartori, G., ed., Social Science Concepts. A Systematic Analysis.
Beverly Hills, Cal.: Sage, s. 317-402
Larson, E. 1973. Etiska argument i den svenska freds- och försvarsdebatten under åren 1957-1970. Stockholm:
Verbum
Laver, M. 1976. ”‘Exit, Voice and Loyalty’ Revisited: The Strategic Production and Consumption of Public and
Private Goods”, British Journal of Political Science 6, s 463-482
Lewin, L. 1984. Ideologi och strategi. Svensk politik under 100 år. Stockholm: Norstedts
Lewin, L. 1988. Det gemensamma bästa. Om egenintresset och allmänintresset i västerländsk politik.
Stockholm: Carlssons
Lodge, J. 1975. ”Britain and the EEC: Exit, Voice or Loyalty?”, Cooperation and Conflict X, s 199-216
Lukes, S. 1991. Moral Conflict and Politics. Oxford: Clarendon Press
Lundquist, L. 1987. Implementation Steering. An Actor-Structure Approach. Lund: Studentlitteratur
Lundquist, L. 1988. Byråkratisk etik. Lund: Studentlitteratur
Lundquist, L. 1991. Förvaltning och demokrati. Stockholm: Norstedts
March, J. G. & Olsen, J. P. 1989. Rediscovering Institutions. The Organizational Basis of Politics. New York:
The Free Press
McLaren, R. I. 1982. Organizational Dilemmas. Chichester: John Wiley & Sons
Midgaard, K. 1970. ”Strategy and Ethics in International Politics”, Cooperation and Conflict, s 224-240
Neumann, F., Hrsg. 1985. Politische Ethik. Handbuch. Baden-Baden: Signal-Verlag
Nigro, L. G. & Richardson, W. D. 1990. ”Between Citizen and Administrator: Administrative Ethics and PAR”,
Public Administration Review 50, s 623-635
Parkin, F. 1982. Max Weber. Chichester: Ellis Horwood
Pateman, C. 1985. The Problem of Political Obligation. A Critique of Liberal Theory. Cambridge: Polity Press
Pennock, R. J. 1979. Democratic Political Theory. Princeton N.J.: Princeton University Press
Pennock, R. J. & Chapman, J. W., eds. 1970. Political and Legal Obligation. NOMOS XII. New York: Atherton
Press
12
Pennock, R. J. & Chapman, J. W., eds. 1979. Compromise in Ethics, Law, and Politics. NOMOS XXI. New
York: New York University Press
Petersson, O. 1987. ”Introduktion”, i Petersson, O., red., Maktbegreppet. Stockholm: Carlssons, s 7-26
Pettman, R., ed. 1979. Moral Claims in World Affairs. London: Croom Helm
Pitkin, H. F. 1972. The Concept of Representation. Berkeley, Cal.: University of California Press
Politik•Etik. 1991. Skytteanska samfundets symposieserie A:4. Bjästa: CEWE-förlaget
Pontara, G. 1971. ”Etik, politik, revolution: en inledning och ett ställningstagande”, i Pontara, G., ed., Etik,
politik, revolution, vol I. Lund: Cavefors, s 11-70
Pruitt, D. 1987. ”Creative Approaches to Negotiation”, i Sandole, D. J. D. & Sandole-Staroste, I., eds., Conflict
Management and Problem Solving: Interpersonal to International Applications. London: Francis Pinter, s
62-76
Rallings, C. 1987. ”The Influence of Election Programmes: Britain and Canada 1945-1979”, i Budge, I. &
Robertson, D. & Hearl, D., eds., Ideology, Strategy and Party Change: Spatial Analysis of Post-War Election
Programmes in 19 Democracies. Cambridge: Cambridge University Press, s 1-14
Riksdagens Årsbok. Riksmötet 1990/91
Rokkan, S. 1974. ”Entries, voices, exits: Towards a Possible Generalization of the Hirschman Model”, Social
Science Information XIII, s 39-53
Ruin, O. 1982. ”Sweden in the 1970s: Policy-Making Becomes More Difficult”, i Richardson, J., ed., Policy
Styles in Western Europe. London: George Allen & Unwin, s 141-167
Ruin, O. 1991. ”Etik i politiken förr och nu”, i Politik•Etik. Skytteanska samfundets symposieserie A:4. Bjästa:
CEWE-förlaget, s 43-51
Sahakian, W. S. 1974. Ethics: An Introduction to Theories and Problems. New York: Barnes & Noble Books
Sartori, G. 1987. The Theory of Democracy Revisited. Chatham, N.J.: Chatham House Publishers
Simmons, C. W. 1991. ”Thoughts on Legislative Ethics Reform and Representation”, PS: Political Science &
Politics 24, s 193-200
Stenelo, L-G. 1984. The International Critic. The Impact of Swedish Criticism of the U.S. Involvment in Vietnam
Lund: Studentlitteratur
Stenelo, L-G. 1987. ”Samförståndets problem”, i Stenelo, L-G., red., Statsvetenskapens mångfald. Festskrift till
Nils Stjernquist. Lund: Lund University Press, s 281-291
Stenelo, L-G. 1991. ”Demokratisk politik och internationalisering”, i Olsen, J. P., red., Svensk demokrati i
förändring. Stockholm: Carlssons, s 224-243
von Sydow, B. 1978. Kan vi lita på politikerna. Offentlig och intern politik i socialdemokraternas ledning 19551960. Stockholm: Tidens förlag
Thompson, D. F. 1987. Political Ethics and Public Office. Cambridge, Mass.: Harvard University Press
Thompson, K. W. 1983. ”Ethics and Foreign Policy”, i Canavan, F., ed., The Ethical Dimension of Political Life.
Durham, N.C.: Duke University Press
de la Vega, R. 1985. ”Grundpositionen der Ethik. Ethik und Politik in der Gesichte”, i Neumann, F., Hrsg.,
Politische Ethik. Handbuch. Baden-Baden: Signal-Verlag, s 9-43
Weber, M. 1971 (1921). ”Etik och politik”, i Pontara, G., red., Etik, politik, revolution. vol I. Lund: Cavefors, s
73-85
Westholm, B. 1991.”Behöver vi etiska normer i politiken?”, i Politik•Etik. Skytteanska samfundets
symposieserie A:4. Bjästa: CEWE-förlaget, s 57-65
Wigforss, E. 1956. ”Demokrati och värdegemenskap”, i Holmbäck, Å. & Petrén, S. & Willers, U., red.,
Festskrift till Östen Undén. Stockholm: Almqvist & Wiksell, s 323-333
Bedömningskriterier för prov
*
Relevans: Frågan skall vara rätt analyserad vad gäller ämnet och begreppen och
skrivaren skall ha svarat på det centrala i frågan. Svaret skall också vara behandlat på det sätt
som frågan förutsätter i sitt verbimperativ (jämför, diskutera, exemplifiera etc).
*
Bredd: Skrivaren skall ha beaktat ett rimligt antal olika områden, synvinklar
och aspekter i sitt svar. Vad som är "rimligt" beror på frågans karaktär och förutsätter ett helhetsperspektiv på frågan.
*
Djup: Skrivaren skall kunna värdera kunskapsstoffet i förhållande till frågan
och välja ut det viktigaste. Svaret skall vara utförligt och precist i sin mest centrala punkt, huvudtanke eller viktiga poäng. Långa referat och/eller citat bör inte förekomma. Undvik
upprepningar.
*
Disposition: Dispositionen återspeglar skrivarens "tankereda". Svaret skall vara
strukturerat, logiskt begripligt och sammanhängande.
*
Strategi: Frågorna är av den karaktären att det sällan finns något "rätt" eller
"fel" svar. "Sanningen" är snarare relativ och beroende av sitt sammanhang. Därför kan det
också finnas olika strategier att närma sig frågan. En del strategier är mer ändamålsenliga,
självständiga och kreativa än andra för att tydliggöra huvudbudskapet i svaret på frågan.
*
Egen värdering: Har skrivaren förmåga att göra egna reflexioner och värderingar av kunskapsstoffet och litteraturen i förhållande till frågan samt argumentera för dessa
på ett förståeligt sätt betraktas detta som ett stort plus.
*
Litteraturanvändning: Bedömningen gäller hur väl skrivaren lyckats utnyttja
kurslitteraturen som svar på frågan. Ange lämpliga referenser till kurslitteraturen i svaren på
frågorna.
*
Centrala facktermer: Bedömningen avser skrivarens förmåga att använda
gängse facktermer i sitt svar på ett korrekt sätt. Skrivaren bör kunna avgöra vilka begrepp som
är centrala i ett visst sammanhang.
*
Språket i övrigt: Hemtentamen bör vara skriven med hela sammanhängande
meningar och stycken samt ha bra "flyt". Texten bör vara välformulerad och dessutom väl
korrekturläst. Även textens yttre form, typografi, har betydelse och påverkar läsbarheten, t ex
tydliga rubriker, styckeindelningar och skiljetecken.
Anvisningar för hemskrivning på STV 001
Skrivningsfrågor kan avhämtas vid receptionen enligt anvisning på schema eller enligt lärares
anvisning. Varje student skall lämna individuella svar på frågorna. Hemskrivningen skall
avlämnas i receptionen senast angiven dag klockan 11.00. Sista inlämningsdag har
receptionen extra öppethållande, normalt mellan 9.00 och 11.00. Om hemskrivningen sänds
med post måste den vara institutionen tillhanda senast ovan angiven tidpunkt. Institutionen
kan tyvärr inte ta emot hemskrivningar via e-post eller fax.
I samband med inlämnandet av hemskrivning skall inlämningen bekräftas genom att
studenten skriver sin namnteckning på en särskild lista. Dessutom skall studentkort med
giltigt bevis om erlagd terminsräkning uppvisas. Vid postinlämning skall kopia på studentkort
bifogas.
För delkurs 1, Politisk teori och delkurs 3, Internationell politik får svaret på en fråga inte
överstiga 8400 tecken (ca 3 maskinskrivna A4-sidor). På delkurs 2, Politik och styrelse får
svaret inte överstiga 20000 tecken (ca 7 sidor). Sidorna skall vara numrerade och
sammanhäftade. Hemskrivningen skall ha ett försättsblad med namn, personnummer, adress,
telefonnummer, grupptillhörighet samt lärarens/lärarnas namn.
För att underlätta för både skrivare och läsare har Statsvetenskapliga institutionen utformat
anvisningar för den typografiska utformningen av bl a uppsatser. (Konsten att skriva och tala).
Dessa regler bör följas även vid hemskrivningar. Anvisningarna är relativt allmänna och får
anpassas till det ordbehandlingsprogram som du använder:
•
Stilstorleken ska vara 12 punkter i typsnittet Times eller motsvarande. (Var medveten om
att stilstorleken kan vara olika i olika typsnitt - 12 punkters New Century Schoolbook
motsvarar t.ex. 14 punkters Times.)
•
Radavståndet ska vara typsnittsgraden + 20%, dvs. i det här fallet 15 punkter. (Använd
inte de snabbvalsalternativ som finns i ditt ordbehandlingsprogram. De ger inte rätt
radavstånd. Du måste själv ställa in radavståndet till just 15 punkter.
Student som inte lämnar hemskrivning i föreskriven tid eller blir underkänd bereds ytterligare
tillfälle att göra hela provet ca 1 1/2 månad senare under terminstid.
