JOHN ROSAS
Otto Andersson
Namnet Otto Andersson torde hos talrika finlandssvenskar framkalla bilden av
en person med buskig mustasch och yvigt har, som utomhus - atminstone delvis­
doljdes under en ovanligt bredbrattig, svart hatt. Personer, fodda i borjan av detta
sekel, kanske minns honom fran de stora sangfesterna i Helsingfors 1920 och i Abo
1926. Vid dessa fester var han huvuddirigent. Betydligt flera minns honom som
talare och dirigent vid saval allmanna som IokaIa sangfester under senare decennier.
Sista gangen han ledde en finlandssvensk jattekor var vid den stora sangfesten i
Mariehamn sommaren 1966.
Om ocksa namnet Otto Andersson forekommer ofta sarskilt i korsammanhang
sa ar anda kannedomen om Anderssons gaming mycket begransad hos den stora
allmanheten, sarskilt ungdomen. Del ar darfor motiverat att bade -i -t~L ~ skrift
beratta om hans mangsidiga, framgangsrika verksamhet.
Biografiska data, studier m.m.
Otto Andersson foddes den 27 april 1879 pa bondgihden Jakos i Lovo by i den
aIandska skargardssocknen Vardo. Modern dog da Otto var endast tre ar gamma!.
Den lille gossen hade emellertid kvar en duktig far och fIera syskon. Betraffande
hans uppvaxtar
har endast namnas, att han ~enomgick ortens foIkskoIa, att han
tog del i arbetet pa hemgihden och att han under Iasaret 1895-96 var elev i Alands
folkhogskoJa, som da hade sitt forsta verksamhetsar. Redan under de fOrsta tonaren
hade han borjat tanka pa en annan bana an bondens och fiskarens . Pa den tiden var
det vanligt , att bondpojkar, som saknade betyg fdin nagot laroverk, valde mellan
folkskolliirarbanan och kantor-organistbanan. En av Ottos iiIdre broder, Alfred, bIev
foIkskoliarare. Otto vaIde musiken.
rna
7
HiSsten 1896 borjade Otto Andersson studera vid Kloekare-orgelnistskolan i Abo.
Hans avsikt var tydligen att gora sig kompetent for en kantor-organisttjiinst. Vid
sidan av dessa studier biSrjade han forkovra sina kunskaper i violinspelning. Han
gjorde sa stora framsteg att han da oeh da tick medved,a som extra II-violinist i
Musikaliska sallskapets orkester. Ar 1897 borjade han dessutom avtjana sin varn­
plikt i Abo skarpskyttebataljon. Han lyekades komma in i bataljonens musikkar,
som da leddes av Alexei Apostol. Sommartid speIade musikkaren tidtals pa Samp­
palinna restaurant, tidtals i samband med bataljonens manovrer bade i hemlandet
oeb i Ryssland.
For en yngling, som under uppvaxtaren knappast hade hiSrt annan musik an de
spelmanslatar oeh sanger, som framfordes vid brollop oeh danstiIlstaIlningar, de
sanger som sjongs i skolan samt det som horde till gudstjansterna i kyrkan, matte
musiklivet i Abo ha varit en upplevelse av salIsamt slag. Vid de konserter, som gays
av Musikaliska sallskapets yrkesorkester under tysken Jose Eibensehiitz' ledning,
framfordes verk av saval aldre mastare, bl.a. Haydn, Mozart oeh Beethoven, som
yngre komponister, bland vilka Jean Sibelius oeh Ernst MieIck rna namnas. Beromda
solister £ramtradde vid saval orkesterkonserterna som sarskilda solistkonserter. Aven
korsang odiades i Abo. Av de svenska korerna varden ar 1894 grundade koren inom
foreningen Arbetets Vanner den storsta oeh mest Iivaktiga.
EIter det forsta lasaret i Abo del tog Otto saso01 tenorsangare i Arbetets Viinners
i Mariehamn sangkor i den stora finlandssvenska sangfesten i Abo den 18-20 juni
1897. Denna fest, som han entusiastiskt hal' skildrat i boken FinlandsslJe71ska musik­
fester tinder femtio aI', blev tydligen av avgorande betydelse for hans framtidspla­
ner. Festens huvuddirigent val' Martin Wegelius, som nagra ar senare blev Ottos
larare.
I december 1900, efter drygt fyra ars studier, erholl Otto Andersson avgangs­
betyg fran Kloekare-orgelnistskolan. Nagon tjanstgoring som kyrkomusiker blev det
inte £raga 001. Siktet hade instalJts O10t hc)gre mal. Redan i jaunari 1901 blev An­
dersson elev vid Helsingfors musikinstitut, l1uvarande Sibelius-Akademin. Som hu­
vudamne valde han musikteori. Larare i detta amne var Martin Wegeiills. Redan
under den £orsta terminen cleltog han i undervisningen i allman mllsikliira oeh ana­
lys, generalbas, anvand harmonisk sats oeh kontrapllnkt. Senare blev han We­
gelius elev aven i komposi tion. Obligatoriska amnen val' aven tontraffning, musik­
bistoria oeh pianospelning. Som extra iimne stllderade Otto violinspelning under
ledning av den ungerske pedagogen Viktor Novacek. Under lasaret 1904-05 stu­
derade han dessutom sang for Abraham Ojanpera. Stlldierna vid O1usikinstitutet av­
brots 1905.
Redan under studietiden hade Andersson hunnit agna sig at O1usikhistoriska
forskningar. Dessa intensifierades efter det studierna hade avbrutits . Resultaten av
dessa forskningar publieerades i tidskriiten Fi!1Sk MusikrelJY (1905-07), dar An­
dersson var huvlIdredaktor. Flera av de uppsatser oeh artiklar, som ingar i denna
tidskrift, utkom ar 1907 i betydligt utvidgad oeh omarbetad form i boken Inhemska
musikstraflJandell. Fr .0.01. 1907 blev Andersson en fli tig skribent i Brages arsskl'ift.
8
Otto
vaekte
ul11vers
borja 51
fran 5k
Anders:
som ga
studera
for de
latin oc
musike
forsknh
finsk 01
betyget
Det tor
att en
skulle
0110 Andersson
Otto Anderssons produktion inom mllsikhistoriens och folkmusikens omrade
vackte llppmarksamhet. Professorn i finsk och jamfarande folkdiktsforskning vid
universitetet, Kaade Krohn, blev sa imponerad, att han uppmanade Andersson att
barja stlldera vid llniversitetet. Krohn tradde, att Andersson sklllle beviljas dispens
fran skyldigheten att avlagga saval stlldentexamen som filosofiekandidatexamen.
Andersson blev intresserad. Ansokan om dispens inlamnades men endast den del,
som gallde studentexamen, beviljades. Det gallde saledes att med all energi borja
stlldera far att llppna det forsta malet, filosofie kandidatexamen. Till fordringarna
for denna examen horde betyg i fyra olika amnen samt skrivprov pro exercitio i
latin och tyska. Den fOr Otto Andersson gallande amneskombinationen bestod av
musikel15 leori oeh histaria (prof. Ilmari Krohn) , finsk Deh jamfiirande folkdikts­
forsknillg (prof. Kaarle Krohn), estetik oeb nyare lilteratttr (prof. Yrjo Him) samt
/il1sk oeh skandinavisk his/aria. I de tre .farstnamnda amnena gallde det att avlagga
betyget laudatur (trebetygskurser), i det fjarde am net betyget approbatur (ett betyg).
Det torde vara latt att forsta vilken grad av energi och begavning S0111 fordrades for
att en studerande, som i skolan inte hade last nagot annat sprak an modersmalet,
skulle klara skrivproven i latin och tyska samt fOrsta den kurslitteratur, som var pa
9
finska eller nagot utlandskt spd\k. Studierna fullbordades emellertid med framgang .
Utslag over avlagd filosofiekandidatexamen avkunnades den 14 maj 1915. Det sy­
nes som om filosofiemagistergraden inte namnvart skulle ha intresserat Andersson.
Av tillgangliga handlingar att doma anholl han inte om att tilldelas denna grad ens
utan solenn promotion. Han siktade framat mot doktorsgraden. Den tid ens filoso­
fielicentiatexamen, som berattigade examinanden att erhalla doktorsgraden antingen
utan eller vid en solenn promotion, avlades i maj 1923. Till examen horde b!.a. en
offentlig doktorsdisputation. Amneskombinationen var musikvetenskap (laudatur),
/insk oeh jam/orande /olkdikts/orskning (cum laude approbatllr) samt estetik oeh
nyare litteratur (approbatur). Till filosofiedoktor promoverades Otto Andersson vid
solenn promotion den 31 maj 1923.
Den 25 februari 1925 utnamndes Andersson till docent i nordisk musikforskning
vid Helsingfors universitet. Drygt ett ar sen are kallades han till innehavare av den
da upprattade professuren i musikvetenskap oeh folkdiktsforskning vid Abo akade­
mi. Efter att ar 1946 ha blivit pensioner ad skotte Andersson sasom tillforordnad
professuren under ett antal ar.
Otto Andersson dog den 27 december 1969, 90 ar och 8 manader gamma!.
Verksamhet och produktion
Redan nar man kastar en hastig blick pa Otto Anderssons meritforteckning impo­
neras man av bade mangden och mangsidigheten i hans gaming. Att kronologiskt
beskriva hans verksamhet och hans produktion ar knappast mojligt. Han holl van­
ligen samtidigt pa med flera olika projekt . Hans jattelika arbetskapacitet har
framst gjort sig gallande pa foljande fyra omriiden: 1. Musikforskning, 2. Folk­
diktsforskning , 3. Praktisk-konstnarlig musikutovning och 4. Lararverksamhet.
Darutover har han tangerat atskilliga omriiden, som har har sammanforts inom en
fern te hllvlldpllnkt.
1. Inom det forsta omradet, musikforskningen, har han i stort sett rort sig langs tre
olika linjer: den inhemska mllsikhistorien, instrumenthistorien och folkmllsiken .
Resultaten av hans forskningar inom den musikhistoriska sektorn ar i manga av­
seenden grundlaggande for var kannedom om Finlands aldre musikkllltur. Han har
skrivit fylliga lIppsatser om bl.a. Johannes Salmen ius oeh musiken i Abo katedral­
skola under 1600-talet samt am vara forsta kanda komponister Erik Tulindberg
(1761-1814) och Bernhard Henrik Crt/sell (1775-1838). I bokform har han
skildrat Musikaliska siillskapet i Abo 1790-1808 samt Johan Josef Pippingskold
oeh musiklivet i Abo 1808-1827. Han har ytterligare belyst musiklivet i Abo i
uppsatser om Conrad Greve samt om Abo Underrattelser oeh mW'iken 1824-1872.
I flera backer har han gett vardeflllla bidrag till kannedom am mllsiklivet ocksa pa
10
andra 0
Den un,
musikfe.
oeh mil:
tidigare
Ingaend
exempel
denna b
sporsma
Till c
kritiker
och i T,
annat v:
fjarde s~
markvar
nen efte
markes
tva fors
En m
son gjOl
tionen \.
sig inte
manuskl
lands IT.
marksal~
centrala
av varle
ratas. S:
ran de n
redan d
och nya
ta muse
skapels
Som
sin grun
Boken ~
den av
Mera
musike1.
vokala ~
i Estlan
langre
landers
andra orter: I nhemska musikstrii/vanden, Musik och musiker, Martin Wegelius..
Den unge Pacius och nlu.fiklivet i Helsing/ors ph 1830-talet samt Finlandssvenska
musik/ester under /emlio !ir. Bland storre uppsatser ma ytterligare namnas Runeberg
oeh nlusiken samt Jenny Lind i Finland . I sina verk har han saval spritt Ijus over
tidigare dunkla perioder som placerat in var musikutveckling i storre sammanhang .
Ingaende forskningar pa utlandsk botten har ofta varit nodvandiga. Detta galler
exempelvis boken om var forsta varldsberomda sangerska Johanna von Schoullz . I
denna bok liksom i smarre separata uppsatser har han aven behandlat musikestetiska
sparsmal.
Till detta huvudomrade hal' aven hans Sibelius-/orskningar. Redan da han sasom
kritiker och artikelskribent medverkade i tidskrifterna Finsk musikrevy 1905-1907
och i Tidnillg for musik 1911-1916 agnade han Sibelius ett stort intresse. Bland
annat var han en av de fa kritiker, som genast fran borjan uppskattade mastarens
fjarde symfoni. Hans analys av och hans positiva uttalanden om denna symfoni har
markvardigt nog undgatt manga senare tiders skribenter, som har beskrivit reaktio­
nen efter symfonins uruppforande. I Anderssons senare produktion rorande Sibelius
markes framst en innehallsrik artikel om Sibelius och Svenska teatem samt en pa
tva forskningsresor tiIl Amerika (1950 och 1954) grundad bok, Sibelius i Amerika.
En marklig och enastaende insats i vart lands musikforskning har Otto Anders­
son gjort genom skapandet av Sibeliusmuseunl, d.v.s. Musikvetenskapliga institu­
tionen vid Abo akademi . Da Otto Andersson till tradde professuren 1926 nojde han
sig inte med att lagga grunden till en samling backer och noter. Han anskaffade aven
manuskript och andra arkivalier, gamla musikinstrument, bilder m.m. rorande vart
lands musikliv. I synnerhet agnades allt som rorde Sibelius och hans konst upp­
marksamhet med tanke pa att i framtiden tjana Sibelillsforskningen och belysa den
centrala stallning mastaren intar inom mllsiklivet saval i Finland som i andra delar
av varlden. Smaningom borjade aven tidningsllrklipp, konsertprogram o.dyl. tillva­
ratas. Samlingarna vaxte i snabb takt genom bade donationer och inkop. Sirt nuva­
rande namn, Sibeliusmuseum, fick institlltionen ar 1949. Dess Sibelills-material var
redan dii det storsta pa ert stalle forvarade i hela varlden. Ingen som forskar i aldre
och nyare finlandsk mllsik - siirskilt galler detta SibelillS musik - kan forbiga det­
ta museum, som torde kunna betecknas sasom en av Otto Anderssons markligaste
skapelser.
Som instrumenthistoriker hal' Andersson internationellt rykte friimst tack yare
sin grundliga doktorsavhandling Str!ikharpan, en sludie i l10rdisk instrumenthistoria.
Boken har aven publicerats pa engelska. VardefuIla uppsatser har han skrivir aven i
den av honom redigerade boken MlISik oeh ff/usikimlrument .
Mera kin manga andra mllsikforskare har Otto Andersson insett den gamla folk­
mtlsikens betydelse fOr musikutvecklingen . Han har sjalv upptecknat tusentals bade
vokala och instl'llmentala folkmelodier framst pa finlandssvenskr omriide, men aven
i Estland, pa Island, pa Hebriderna samt pa Orkney- och Shetlandsoarna. I otaliga
langre och kortare llppsatser hal' han dels pavisat likheter och olikheter mellan olika
landers folkmllsik, dels berort forha1landet folkmllsik - konstmusik. Sasom mang­
11
ang medlem i Svenska litteratursallskapets i Finland styrelse har Andersson med
framgang ivrat for bade kompletterandet och publicerandet av det insamlade mate­
rialet. 1nom den av litteratursallskapet utgivna serien Finlands svcnska folkdiktning
hal' fem tjocka volymer utkommit under Otto Anderssons overinseende. Aven en del
av fareningen Brages verksamhet, som berares i annat sammanhang, faller inom
detta omrades granser. I en av sina backer, Spcl opp, I spelemanner, har Andersson
behandlat den rikssvenska spelmansrorelsen. A yen pa ryskt omrade har Andersson
som folkmusikforskare kommit in. Han har jamfort vastsibirisk ringsal1g med nol'­
disk sang dans, han har undersokt melodierna i Kina Rananovs samling ryska bylinol'
och han har forsokt utreda om vai'iagerna siang svenska folk visor.
2.
Otto Anderssons verksamhet pa folkdiktsforskningc115 omrade kan med avseende
pa omfattning inte jamforas med hans verksamhet som musikvetenskapsman. Sagor,
sagner, ordsprilk och for ovrigt alit, som tnte har narmare beroringspunkter med
musiken, har nastan helt legat utanfCir hans gebit. Sin stora autoritet bland folk­
diktsforskare hal' han skapat som visforskare. Hans iisikter om texternas och melo­
diernas forhiillande till varandra har pa fackmannahall vunnit respekt. Han har vida­
re skrivit uppmiirksammade artiklar om Kalevala . 1nternationellt uppseende har
hans teorier om parallellism och upprepning vackt. Ar 1951 var Andersson med om
att grunda Svcl1skt visarkiu i Stockholm. Arkivet ar ett centrum for forskning av
visor med svensk text. A.nda till sin dod hade Andersson sate i arkivets styrelse.
3. Sasom tidigare framhilllits inriktades Otto Anderssons studier vid Klockar-orgel­
nistskolan i Abo men framfor alit vid Helsingfors musikinstitut pa en verksamhet
som praktisk musiker och komponist. Redan under studietiden (1902) blev han diri­
gent for Arbetets Vanners i Sornas kor. Han ledde denna kor under tre iirs tid.
Ar 1906 grundade Otto Andersson fOreningen Brage vars uppgift blev att tillvara­
taga och varda folkliga finlandssven ska kulturskatter : musik, diktning, drakter, le­
kar m.m. Mycket hade insamlats redan tidigare av andra organisationer, men Brage
tog till sin huvuduppgift att odla och bekantgora denna kultur i storre u tstrack­
ning. Brage-iden vann snabbt genklang i stad och bygd. Vasa Brage grundades 1908.
- Andersson fungerade som dirigent for Brages kor fran starten 1906 till 1926, da
han flyttade till Abo. For denna kor arrangerade han eft sextiotal folkvisor, av vilka
manga inforlivades med de finlandssvenska korernas repertoar. Flera konsertresor
faretogs bLa. till Sverige. En av dem utstracktes anda till Kopenhamn. Sasom kor­
dirigent och -organisator anlitades Andersson iiven av foreningen Sv el1ska fol k sko­
lans v(inner, som vid den tiden fungerade som ett centralorgan for den finlands­
svenska korverksamheten. Han deltog i ledningen for flera sangfester. Huvuddirigent
12
val' ha
blev A
dade c
Fan
ett anj
mal ()(
nerat 1
del ar
vilbs
Det vt
mental
vilka I·
uppsto
den sk
Det
samhet
genuLO
leras. j
En 1
iiven fi
foringe
stamm
enkel,
denna
sina st
och G1
samma
andra 5
Det
s.a.s v:
liska d
slag a,
brev" (
Den
vaxlin~
"En al~
Utm
arrang(
han ell
intress(
verk, (
aldrig ~
Iodin (
var han vid den stora festen 1920 i Helsingfors oeh vid festen 1926 i Abo. Senare
blev Andersson den samlande kraften oeh den stora auktoriteten i det ar 1929 grun­
dade eentralforbundet, Finlands svenska sang- oeh musikforbund.
Forutom med folkvisearrangemang har Andersson berikat var korlitteratur med
ett an tal kompositioner, av vilb hal' ma namnas Den unga sommaren, Du har ett
mal oeh Mote med hembygdsnaturen. For en rost oeh piano har han saval kompo­
nerat sanger som arrangerat folkvisor. Ytterligare bor erinras om att det till stor
del ar Otto Anderssons fortjanst att vi har en myeket uppskattad kategori visor,
vilkas melodier ar tagna ur folkmusiken medan orden ar skrivna av kanda skalder.
Det var niimligen i framsta rummet Otto Andersson, som valde ut ett an tal instru­
mentala folkmelodier, foretradesvis menuetter, polskor oeh brollopsmarseher, till
vilka han bad skalderna Alexander Slotte oeh Ernst V. Knape skriva ord. Pa sa satt
uppstod "Slumrande toner", "Ploeka vill jag skogsviol", Sommarmarseh ("Over byg­
den skiner sol"), "Ant han dansa med mej", "Var ar vagens mal" oeh manga dartill.
Det ar inte mi5jligt att har narmare inga pa Otto Anderssons kompositoriska verk­
samhet. Endast nagra korta reflexioner over hans arrangemang for kor av saval
genuina folkvisor som ovan berorda visor med ord av Slotte oeh Knape ma formu­
leras . Arrangemangen kan indelas i tre huvudgrupper.
En stor grupp bildar de arrangemang, dar forsta strofens musikaliska form galler
aven for de ovriga stroferna . Inte endast melodin utan aven harmoniken oeh stam­
foringen ar alltsa exakt identiska i textens aHa strafer. Melodin ar plaeerad i over­
stamman medan de ovriga stammorna bildar ett harmoniskt underlag, utformat i
enkel, homofon sti!' Ungefar half ten av Anderssons arrangemang kan hanforas till
denna grupp . Typiska exempel ar b!.a. de myeket !<anda visorna "Nar solen tander
sina stralar", "0, du min f1ieka lilla", Sommarmarseh ("Over bygden skiner sol")
oeh Gasterna samlas ("Sol over baeken"). Aven Slumrande toner kan beaktas i detta
sammanhang om man inte faster nagot stone avseende vid att melodin i borjan av
andra strofens senare halft har tilldelats tenorstamman.
De till den andra gruppen horande arrangemangen ar nagot mera utarbetade. Dels
s.a.s vandrar melodin fran stamma till stamma, dels har de olika strofernas musika­
liska drakt utformats sa att en viss kontrastverkan uppstar. Som exempel pa detta
slag av arrangemang ma namnas Skymningsdansen ("Bas oeh violin"), "Tret ton
brev" oeh "Jungfrun trader ham pa riddarsalens golv".
Den tredje gruppen bildas av de arrangemang, dar solistiska inslag bidrar till om­
vaxlingar. Till de mest sjungna av dessa arrangemang hor "Jag ser uppa dina ogon",
"En alskelig van" oeh "Det stod en jungfru uti en hage".
Utmarkande for Otto Anderssons folkvisearrangemang ar att melodin i varje
arrangemang ar nagorlunda exakt identisk med den melodi eHer melodivariant, som
han eller nagon annan tidigare hade uppteeknat ute i bygderna. Andersson var nog
intresserad av pa temata ur folkmusiken uppbyggda saval instrumentala som vokala
verk, exempelvis rapsodier oeh variationsverk, men han har ~ savitt jag vet ­
aldrig skrivit ett sadant verk. Ett utmarkt exempel pa folkvisearrangemang, dar me­
Iodin dels framtrader i ursprunglig form, dels undergar bade tonala oeh rytmiska
13
forandringar, ar Selim Palmgrens Nacken ("Dar bodde en herreman pa Sodervalla
0") .
Som kordirigent var Otto Andersson en saregen typo Med Bragekoren liir Anders­
son under sin tjugoariga dirigentperiod ha presterat utomordentligt goda resultat.
Sangarna bnde sin ledare. De visste vad skiftningarna i hans minspel och hans inte
alldeles exakta taktslagning betydde. Nar det gaUde att leda en stor, tillfalligt ihop­
satt sangfestkor, framtradde daremot markbara svarigheter i kontakten mellan diri­
genten och sangarna. Otto Anderssons taktslagning var tidvis tydlig och medryckan­
de men kunde plotsligt, dii han blev gripen av valljudet, overga i mycket diffusa
och svartolkade rorelser. Tekniskt latta sanger lyckades and a tamligen tillfredsstal­
lande men i storre, svarare verk kunde ett och annat handa . Misslyckandet av Sibe­
liuskantaten Jordens sang vid sangfesten i Abo 1926 berodde enligt sakkunniga iakt­
tagares lItsago pa dirigentens bristande formaga att leda verk for kor, tillfalligt
ihopsatt, och orkester. Alit detta hindrade inte att Otto Andersson staUde mycket
hoga grav pa kordirigenterna. Han var saUan helt nojd med prestationerna . Detta
gaUde aven folkvisearrangemangen, som av Andersson betraktades som konstverk
eUer sasom han ibland uttryckte sig "folkmusik i foradlad form". Prestationerna bor­
de enligt Andersson praglas av storsta mojliga exakthet betraffande renhet, rytmik
och nyanser.
Ytterligare en gren av Otto Anderssons praktisk-konstnarliga verksamhet bor er­
inras om. Sasom redan namnts gaUde Anderssons forsta musikstudier kyrkomusiken.
Detta slag av mllsik fangslade honom aven under studierna vid universitetet. Hans
pro gradu-avhandling for filosofiekandidatexamen utarbetades pa basis av ett koral­
material. Andersson har visserligen aldrig innehaft nagon kantor-organisttjanst men
sasom lekmannaombud vid £lera kyrkomoten och sasom mangarig ordforande i Fin­
lands svenska kyrkosangsutskott, en foregangare till Finlands svenska kyrkosangs­
forbund, gjorde han kyrkomusiken och dess utovare stora tjanster. Han var aven
medlem i den av kyrkomotet 1943 tillsatta koralkommitten med uppdrag att in­
komma med forslag till svensk koral-psalmbok i anslu tning till den av namnda kyr­
komote antagna nya psalmboken.
4.
Otto Andersson liirarverksamhet utfordes under tva olika tidsperioder. Under tva
liisar, 1905-1907, undervisade han vid Helsingfors musikinstitu t i tontraffning,
musikdiktat, musikhistoria, teori och violinspel. Under lasaret 1905-1906 var han
dessutom sanglarare vid Laroverket for gossar och flickor. Som akademisk larare
fungerade han 1926-1946, da han innehade professuren i musikvetenskap och
folkdiktsforskning vid Abc akademi, samt darefter nagra ar sasom tillforordnad pro­
fessor.
Lararverksamheten synes ha legat nagot pa sidan om Anderssons favoritintres­
se, forskningen. Hans talamod sattes ofta pa harda prov nar det giillde undervis­
ningen pa grundstadiet. Av studenterna ansags han allmant vara en sallsynt fordran­
14
de larare
pa hogre
5.
Inom
foregaen<
har sason
akademi
vidare sk
ressen 1 i
bok hete:
allmanhe
aven ane
antallasa
Otto j
endast ur
namn att
musikfOr i
tradition<
Som n
riiknas til
de larare. Mera intresserad var Andersson av att undervisa exempelvis i musikteori
pa hogre stadier och av att handleda langre hunna elever for hogre examina.
5.
Inom den femte stora kategorin sammanfores allt, som inte fatt plats i de fyra
foregaende. Denna kategori ar narmast av allmant kulturell art. Otto Andersson
har sasom rektor 1929-1936 samt sasom styrelse- och delegationsmedlem gjort Abo
akademi ovardeliga tjanster. Hans tal som rektor har utkommit i bokform. Han har
vidare skrivit om Alandsir!Jgans uppkomst och om hembyn Louo under fredskong­
ressen 1718-1719. En av hans bocker behandlar Abodonatorn G. A. PetrelillS . En
bok heter Brittiska intryck. Sasom chef for forlaget Bro ivrade han fOr att den stora
allmanheten skulle Wrses med lattfattliga boeker, men han utgav pa detta forlag
aven andra forskares vetenskapligt avancerade skrifter, som endast ett begransat
antal Iasare kan tillgodogora sig.
*
Otto Andersson hor till de stora gestalterna in om finlandssvenskt kulturliv. Iote
endast under nagra jubileumsar utan under ooverskadliga tider framat kommer hans
namn att leva och hans minne firas inom Brage-foreningarna, inom vara sang- och
mllsikforbund samt overhuvud inom alIa organisationer, som pa basis av gamla
traditioner villlltveckia och bekantgora vart finlandssvenska kulturarv.
Som musikhistoriker och folkmusikforskare kommer Otto Andersson all tid att
raknas till de stora banbrytarna inte endast i vart land utan i hela Norden.
15
