Elvis-projektet ”Växelvis boende – ett socialt experiment eller bäst för barnen?” – etapp 1
Studie 1 i Elvis-projektet utgår från en nationell
totalundersökning av barn i årskurs 6 och 9. Resultaten
visar att växelvis boende idag är ungefär lika vanligt
som att bo enbart med sin mamma efter en
föräldraseparation. Jämfört med unga i kärnfamiljer
har ungdomar med separerade föräldrar mer problem.
Vår undersökning visar dock att barnen som bor
växelvis boende löper lägre risk för låg livskvalitet och
psykisk ohälsa än de med separerade föräldrar i andra
boendeformer. Att ha tillgång till båda föräldrarna på
vardagsbasis förefaller gynnsamt för barns välmående,
åtminstone i de här åldrarna.
ELVIS-PROJEKTET
Inom Elvis-projektet genomförs en mängd studier av barns
välmående och hälsa i relation till boendeform. Barn som bor
växelvis jämförs med barn som bor enbart eller mest med en
av sina föräldrar och med barn i kärnfamilj. I studierna ingår
barn i olika åldrar. Också föräldrars erfarenheter av växelvis
boende för barn under fyra års studeras. Studie 1 i projektet
bygger på en totalundersökning av ungas psykiska hälsa och
välbefinnande i årskurs sex och nio som genomfördes av
Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Socialdepartementet år
2009.
BARNS BOENDE EFTER EN FÖRÄLDRASEPARATION
Att barn bor växelvis, alltså omväxlande och ungefär lika
mycket hos båda sina föräldrar efter en separation, är en av de
största förändringarna i svenska barns liv de senaste åren. Var
tionde ungdom i åldrarna tolv och femton år bor växelvis.
Detta motsvarar en tredjedel av ungdomarna med separerade
föräldrar. Att bo enbart med en förälder är mindre vanligt än i
tidigare studier. Det innebär att växelvis boende är vanligare i
Sverige än i andra länder, även om boendeformen ökar också i
de andra nordiska länderna och i länder som Australien, USA
och Holland. Svenska barns boende efter att deras föräldrar
separerat varierar i förhållande till ursprungsland och
föräldrars utbildningsnivå. För barn med svenskt ursprung är
växelvis boende betydligt vanligare än för barn med utländskt
ursprung, som oftare bor bara med sin mamma.
Växelvis boende är också vanligare i skolor där stor andel av
föräldrarna har hög utbildningsnivå.
BARNS HÄLSA OCH LIVSKVALITET
Studie 1 är en tvärsnittsstudie med data som insamlats av SCB
på uppdrag av Socialdepartementet. Vi studerade barnens
livskvalitet, psykiska hälsa, psykosomatiska problem,
familjerelationer, problematik av barnpsykiatrisk karaktär
samt tillfredställelse med skolsituation och mobbning. Med
hjälp av flernivåanalys, där hänsyn tas till variation på såväl
individ- som skolnivå, har barnens svar på ett flertal
validerade instrument utvarderats i relation till boendeform.
Vi fann att risken för psykisk ohälsa, låg livskvalitet, bristande
skoltillfredställelse och mobbning är högre för unga med
separerade föräldrar än för dem i kärnfamilj. Barn som bor
växelvis rapporterar dock genomgående bättre hälsa och
livskvalitet och mindre problem än unga som bor enbart eller
mest med en förälder efter föräldrarnas separation. Resultaten
var samstämmiga genom samtliga utfall och kan delvis
förklaras av ungdomarnas tillfredställelse med sina
relationer till föräldrarna och egna ekonomiska resurser.
SLUTSATSER
Studie 1 i Elvis visar att växelvis boende är vanligare i
Sverige än man tidigare trott och omfattar var tionde ungdom
i åldrarna tolv och femton år. Resultaten pekar på att en
stadigvarande vardagskontakt med båda föräldrarna i
allmänhet är gynnsam för ungdomar på högstadiet, även om
det innebär att de måste flytta mellan två hem.
LÄS MER
Studie 1 om växelvis boende för unga i årskurs sex och nio
finns att läsa i sin helhet på
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog
/Attachments/18702/2012-5-15.pdf. Mer information om
projektet och de andra studierna hittar du på
www.chess.su.se/elvis och på
www.facebook.com/elvis.projektet.
KONTAKTER
I Elvis-projektet arbetar:
Malin Bergström, Leg. psykolog och Med. Dr, tel 0735 03 03
24, malin.bergstrom@ki.se,
Emma Fransson, Leg. psykolog, Med Dr,
emma.fransson@ki.se och Anders Hjern, Leg. läkare och
Professor, ander.hjern@chess.su.se.
Text av: Malin Bergström
