Föreläsning, ”Kunskap och färdigheter”, Jonas
Upplägget för denna föreläsning är:
1 Arbetsrelaterade färdigheter
-
Färdigheternas lokalisering
-
Genusaspekter
2 Kunskap, yrke, profession
3 Utvecklingstendenser
Det kan verka bakvänt att börja med färdigheter – är inte kunskap det mer naturliga begreppet
att börja med? Skälet till att jag börjar med att diskutera färdighet är att detta begrepp verkar
vara mer centralt i arbetslivsforskningen. Det är ett mer specifikt arbetsvetenskapligt begrepp,
kan man säga. ”Kunskap” diskuteras förstås också inom arbetslivsforskning, men det är ett
begrepp som man ofta relaterar till på lite vagare sätt i detta sammanhang.
Dessutom följer jag ordningen i boken – där diskuteras ”skills” före ”knowledge”.
”Skills” är lite problematiskt att översätta. Kanske är det bäst med ”arbetsrelaterad färdighet”
men ”yrkeskunskap” är också en möjlighet.
Lite knepigt också med relationen till begrepp som kompetens, kvalifikation och det vidare
kunskapsbegreppet
1 Arbetsrelaterade färdigheter
Arbetsrelaterade färdigheter är alltså något som människor behöver när de arbetar (notera att
vi här endast talar om färdigheter i samband med arbete, inte färdigheter i största allmänhet).
Men det finns många oklarheter kring begreppet färdighet (som jag nu härefter använder som
kortare uttryck). En viktig oklarhet gäller frågan: var är färdigheter lokaliserade? Var skall vi
titta om vi vill få syn på färdigheter? Det finns tre huvudsakliga svar som ges i diskussionen
kring färdigheter.
1. Färdigheter finns lokaliserade i personen
2. Färdigheter finns lokaliserade i arbetsuppgiften
3. Färdigheter finns lokaliserade i arbetets sociala sammanhang
Om vi börjar med det första svaret så verkar det som ett väldigt naturligt svar. Det känns som
mest i linje med sunt förnuft. Det klart att färdigheterna finns i människor, kan man tycka. Vi
har lätt att tänka på kunskaper, utbildning, erfarenheter, som något som finns i enskilda
människor.
Ett problem med detta synsätt är att det blir svårt att dra gränsen mellan personliga drag i
allmänhet och färdigheter som behövs för att göra ett arbete. Vad skall man säga om sådant
som lojalitet, noggrannhet, punktlighet – är det allmänna personlighetsdrag eller färdigheter
som behövs för arbete?
Ett stort problem med att se färdigheter som något inne i individen, är att färdigheter för
arbete knappast kan förstås frikopplade från arbetsuppgifter. Färdigheter måste samspela med
något i en miljö.
Tänk på en fotografassistent van vid att arbeta med den vanliga gamla fotografin; han är
skicklig på att framkalla i mörkrummet osv. Han har tydliga färdigheter gällande denna typ av
fotografiska arbete. Vad händer med hans färdigheter när hans arbetsplats övergår till att
arbeta med digitalfotografi? Hans färdigheter gällande mörkrumsarbete är inte längre
intressanta. Detta exempel tycker jag visar hur man måste se färdigheter i ett sammanhang av
arbetsuppgifter. Har den aktuelle fotografen kvar relevanta fotografiska färdigheter när hans
gamla fotografiska färdigheter inte längre stämmer med de krav som ny teknik ställer?
Annat exempel: tänk på personen som har väldiga kunskaper i ett språk som t ex ungerska och
bor i Sverige. Det finns inte många sammanhang där denna kunskap efterfrågas – hur skall
man då se på ungerskakunskaperna – är det en arbetsrelaterad färdighet?
Om vi övergår till andra svaret – färdigheterna finns i arbetsuppgiften, så kan man säga att de
som tror på det här synsättet menar att två dimensioner avgör hur mycket färdigheter en
arbetsuppgift rymmer. Nämligen:
grad av komplexitet
grad av handlingsfrihet (discretion)
Komplexitet: ju mer komplex en arbetsuppgift är desto mer färdigheter krävs det. Detta är
emellertid lite problematiskt. Hur avgör vi hur komplex en arbetsuppgift är? Något kan
utifrån se komplext ut, men den som utför uppgiften tycker inte det är komplext. Tänk på
bilkörning som exempel. För den som inte kan köra bil kan bilkörning framstå som mycket
komplex med många olika delmoment: styra, växla, gasa, bromsa, titta i backspegeln… men
för den som är van är bilkörning inte något komplext.
De som undersöker arbetsuppgifters komplexitet kan titta på sådana element som: Jobba med
människor, arbeta med utredningar, skriva rapporter, framträda offentligt, jobba med teknik,
jobba på olika platser… Ju mer sådana här olika aspekter – desto mer komplex arbetsuppgift.
Grad av handlingsfrihet: här menar man hur styrd av regler man är. Ju friare från regler desto
större färdigheter tänker man sig. Som mest styrd kan man tänka sig någon på en fabrik som
sitter vid löpande band. Detta är ett totalt inrutat arbete. Men riktigt så enkelt är det ju inte.
För om vi tittar på ett arbete som rankas väldigt högt, och som ligger väldigt långt från
löpande bandet, så hittar vi ändå mycket regelstyrning. Tänk på en hjärnkirurg. Det är ju ett
oerhört kvalificerat jobb. Men det kräver ju otroligt regelföljande. När man skall operera en
hjärna finns väldigt lite valmöjligheter. Man måste följa strikta planer osv. Ändå är detta ett
jobb som ses väldigt fyllt av färdighet.
Om vi går tillbaka till industriarbete så finns det ju en hel del jobb där, där man har relativt
stor valfrihet – till exempel om man sitter och övervakar en maskin i ett kontrollrum. Det
viktigaste är att någon är närvarande, men så mycket mer krävs inte.
Om vi övergår till tredje svaret om färdigheters lokalisering: de finns i arbetets sociala
sammanhang. Om man har detta synsätt har man en mindre objektiv syn på färdigheter än vad
som finns i de två tidigare synsätten.
I detta perspektiv fokuserar man mycket på den sociala maktkamp som sker när det gäller att
lägga beslag på/monopolisera färdigheter – detta sker främst mellan olika yrkesgrupper. Men
också mellan könen.
Man talar då om ”social stängning”. En social kategori (t ex yrkesgrupp) hindrar att en annan
social kategori får tillgång till t ex färdigheter.
Den sociala stängningen brukar huvudsakligen ske genom tre processer:
ideologisk process
politisk process
materiell process
Den ideologiska processen innebär, när vi tittar på yrkesgrupper, att delade värderingar skapas
i en yrkesgrupp. Delade värderingar vad ett gott utfört arbete är osv.
En följd av delade värderingar är ett gemensamt språkbruk inom yrkesgruppen. Ett
”fikonspråk” med vissa specifika benämningar på verktyg, arbetsmoment osv. Detta
språkbruk fungerar internt som sammanhållande – och utåt fungerar det som exkluderande.
Ett vi-dom skapas.
En politisk process innebär kollektiv organisering – framför allt i fackföreningar.
Den politiska processen innebär också att tillgången på arbetskraft är något som regleras.
Genom den politiska processen ser man till att inte för många får ta del av färdigheterna. Det
får inte gå inflation i färdigheterna för då minskar jobbmöjligheterna för de som redan är i
yrket. Konkret kan det handla om att höja ribban när det gäller yrkesutbildning osv, för att
inte släppa in alltför många i yrket. T ex Lärarnas Riksförbund som vill ha lärarlegitimation,
medan många andra är emot det.
Den materiella processen innebär att kunskaper gällande aktuell arbetsrelaterad teknologi och
liknande är något som hålls inom yrkesgruppen. Här handlar det om att definiera sig gentemot
näraliggande kategorier med personer. T ex att lagerarbetare värnar sina arbetsuppgifter (”det
är jag som hämtar sakerna på den hyllan”) gentemot arbetare vid löpande bandet, på en
specifik arbetsplats.
Genusaspekter
Den sociala stängningen kan dock ske, och sker, mellan könen. Män stänger ute kvinnor från
vissa färdigheter. Det sker också genom ideologisk, politisk och materiell process… Tydligast
kanske den ideologiska processen är. Det går tydligt att se att män och kvinnor fortfarande
uppfostras olika till exempel när det gäller att hantera teknik. Tekniska färdigheter ses
fortfarande generellt som något som är mera relaterat till män. Detta får förstås många
konsekvenser för hur mäns och kvinnors yrkesval ser ut.
2 Kunskap, yrke, profession
Ofta när man talar om kunskap så inriktar man sig på den abstrakta kunskapen – och när man
talar om kunskapens ökade betydelse i dagens arbetsliv så är det främst denna kunskap man
syftar på.
Varför pratar man om att kunskap spelar större roll i dagens arbetsliv? Vad menas med
”kunskapsssamhället”, ”kunskapsekonomi” osv
Ja, det kan ju tyckas som naturligt i och med att vetenskap och utbildning spelar betydligt
större roll än t ex för 100 år sedan.
Samhället har professionaliserats. Professioner har fått större utrymme. Men vad är då en
profession? Skall strax återkomma till det.
”Kunskapsarbete” och ”kunskapssamhället” är begrepp som förekommer när vårt nutida
samhälle skall beskrivas.
Kunskapsarbete ställs mot rutinarbete. I och med att fler har akademiska utbildningar så har
fler människor fått kreativa arbetsuppgifter – och mindre av rutinarbetsuppgifter, hävdas det.
Men är det så? Det är nog förenklat i och med att det är svårt att ställa ett kunskapsintensivt
arbete i kontrast till rutinarbete. Har inte kunskap mycket med rutin att göra? Alla som har
pluggat vet väl hur mycket rutin det finns relaterat till kunskapande!?
Kontrasten kunskapsarbete-rutinarbete är kort sagt inte särskilt övertygande.
Kunskapsarbete, knowledge work, används ofta i samband med den ”entreprenörielle
professionelle”. Detta är en grupp som kan ses som ganska ny. Det handlar om konsulter och
liknande. Egna företagare. Ofta handlar det om arbetsuppgifter som personalvetare är
intresserade av – konsultarbete gällande organisationsutveckling och liknande. Här handlar
det om akademiker som inte ingår i professioner på traditionellt sätt. Mer ett fritt flytande.
Ingen koppling till gemensam etisk kod eller liknande.
Det är ju helt klart att kunskap spelar stor roll i vårt samhälle. Vi kan ju bara tänka på
tillgången till kunskap som vi har, genom Internet – som skiljer sig oerhört från hur det var
för t ex 30 år sedan.
Men kanske är det mer i största allmänhet som kunskap spelar större roll för oss. Kanske inte
så mycket i arbetet. I och med att vi både har professionalisering och avprofessionalisering.
Vi har fått mer professioner, men samtidigt har mycket av det märkvärdiga med professioner
försvunnit.
Kunskapssamhället kanske är ett bättre begrepp än kunskapsarbete!?
Över till begreppet ”yrke”..
Yrke handlar om funktionell arbetsdelning, om avgränsning mellan sysslor, en viss grad av
organisatorisk hemhörighet, en medvetenhet om tillhörighet (vilket innefattar någon grad av
delad moral och gemenskap inom yrket). (Lee Taylor)
Yrken kan man titta på med hjälp av flera olika centrala aspekter:
Teknologisk aspekt (jag funderar på om den borde kallas klassificerande aspekt istället) – hur
precist avgränsas det från andra yrken, t ex i officiell klassifikation, SSYK, Standard för
svensk yrkesklassificering
Ekonomisk aspekt – för att vara ett yrke måste det ha ett ekonomiskt marknadsvärde. Man
måste få inkomst för att det skall vara ett yrke. Hemmafru t ex ej yrke.
Social aspekt – hur påverkar yrket ens sociala status. Hur värderas yrket av det omgivande
samhället.
I forskning finns också resonemang om hur nya yrken uppstår, och vilka faser som uppträder
då.
Ett yrkes tillblivelse, enligt Ylva Ulfsdotter Eriksson:
Fas 1
”Yrke i sig”. Liknande arbetsuppgifter utförs av många personer. Utövarna utför något slags
avgränsad aktivitet.
Men gemensamt sammanhang saknas. Enskilda personer/”hjältar” viktiga för att definiera det
nya yrket. T ex Jonas Birgersson inom IT på 90-talet.
Fas 2
”Yrke för andra”. Omgivningen uppfattar att det finns ett yrke. Lättare att hitta kontakt till,
och relationer mellan, olika personer i samma yrke än i fas 1.
Fas 3
”Yrke för sig”. Kollektiv känsla. Vi-känsla bland yrkesutövarna. Formella sammanslutningar
bildas för att arbeta för yrkets utveckling.
Över till begreppet ”profession”…
Låt oss börja med att peka på två klassiska, ”uråldriga” professioner: läkarprofessionen,
juristprofessionen.
Två viktiga synsätt på professioner:
Egenskapsperspektivet (funktionalism, Talcott Parsons viktigt namn)
Profession är här en yrkesgrupp som kännetecknas av:
Man utgår från utpräglat teoretisk, akademisk kunskapsbas inom professionen
Lång akademisk utbildning
Kvalifikationer bedöms av jämbördiga
Professionella sammanslutningar (t ex Advokatsamfundet)
Uppförandekod
En tradition av altruism/osjälviskhet i yrkesutövandet
Social stängnings-perspektivet (Max Weber viktig i bakgrunden här)
Profession är här = yrkesgrupp som har monopoliserat kontroll över kunskap – t ex läkarens
monopol på läkekonsten.
Reflektion: Samtidigt professionalisering och av-professionalisering i samhället?
Ett exempel på professionalisering är journalistyrket. För hundra år sedan hade journalistyrket
ingen särskilt hög status. Det krävde ingen utbildning. Nu dock helt annorlunda.
Journalisthögskola finns – som det är väldigt svårt att komma in på.
Journalist är bara ett exempel bland många på professionalisering. Tänk bara på alla yrken
man kan läsa till på detta universitet. Det är i många fall professioner som studenter siktar på i
och med sin utbildning.
Men, samtidigt som professionerna har blivit fler har de också förlorat sin makt. Vi har inte
samma tillit till professionerna idag.
Ett exempel på detta är kravet på kvalitetssäkring och utvärdering som finns överallt idag.
Tänk på universitetet. Vi utvärderas ständigt – av studenter, av Högskoleverket osv. Denna
typ av utvärdering var inget som fanns inom universiteten för 50 år sedan. Då tog man istället
för givet att universitetslärarna gjorde ett ordentligt jobb. De behövde därför inte utvärderas.
En väldigt stark tro på professionerna fanns – den finns inte idag.
Tillit och kontroll som viktiga begrepp i samband med professioner!?Professioner kräver tillit
för att fungera – men vågar vi ha tillit? Om inte tillit finns undergrävs professionerna –
kontroll träder in som centralt istället.
Vi kan kanske säga att samtidigt som vi har haft en professionalisering – har vi också haft en
avprofessionalisering, i och med att vi inte litar lika mycket på professionerna längre.
3 Utvecklingstendenser
(se s. 147-168 i boken om intresse finns)
Det finns olika resonemang om vad som präglar utvecklingen av färdigheter/skills i vårt
samhälle.
En klassisk tanke (från Braverman) är att industrialismen i stort innebär ”nedkvalificering” av
färdigheter, ”de-skilling” är det engelska uttrycket. Vi skall återkomma till detta under kursen
grundläggande organisationsteori.
Ett kontrasterande resonemang är ”uppkvalificeringstesen” som, gentemot Braverman, menar
att senare tiders industrialism, med automation, processindustri etc, leder till uppkvalificering.
Monotona arbetsuppgifter försvinner och mycket sköts från kontrollrum med hjälp av datorer
osv; detta kan leda till mer kreativa arbetsuppgifter. Dessa arbeten liknar nästan ingenjörers
jobb; arbetare kallas ofta ”operatörer” i detta sammanhang.
Ytterligare en tes är ”polariseringstesen”. Den innebär att man tror att utvecklingen går åt två
olika håll. Inom vissa grupper i arbetslivet sker en uppkvalificering, kanske hos
industriarbetarna; hos andra ser vi ett ökat antal nedkvalificerade jobb – kanske i
tjänstesektorn.
