Bättre skydd för vissa hotade fiskarter
Skrivet av Yrkesfiskarna
2007-11-01 01:00 - Senast uppdaterad 2007-11-01 01:00
Fiskeriverkets styrelse har beslutat att införa nya bestämmelser för att förbättra skyddet för
vissa hotade fiskarter och stammar på Västkusten. De arter som berörs av de nya
bestämmelserna är pigghaj, rockor, torsk, kolja och bleka. Bestämmelserna träder i kraft den 1
januari 2008. Pigghaj Beslutet innebär att fritidsfisket med nät och linor efter pigghaj förbjuds
och att yrkesmässigt fiske efter pigghaj endast får bedrivas med tillstånd från Fiskeriverket.
Tillstånd kan endast medges om det är motiverat från fiskevårdssynpunkt. Vid fiske med
handredskap är det tillåtet att fånga och behålla en pigghaj per person och dygn. Bakgrunden
till beslutet är att beståndet av pigghaj bedöms ha minskat kraftigt under de senast åren och
arten klassificeras enligt ArtDatabankens rödlista som starkt hotad. För att motverka den
negativa trenden beläggs det riktade pigghajsfisket nu med krav på tillstånd. Detta då den
tillgängliga kvoten bör nyttjas av ett begränsat småskaligt kustnära fiske. Torsk, kolja och
bleka Nätfiskeförbud införs i ett antal områden. Områdena som berörs är Brofjorden,
Gullmarsfjorden, Koljöfjorden, Stigfjorden, Havstensfjorden och Byfjorden. Nätfiskeförbudet
gäller i vatten djupare än 10 meter. Syftet är att skydda torsk, kolja och bleka. På grundare
vatten tillåts en maximal nätlängd om 180 meter. Vid fiske med handredskap inom dessa
områden får högst tre torskar, koljor eller blekor fångas och behållas per person och dygn.
Bakgrunden till beslutet är att de flesta kustbestånd av torsk, kolja och bleka idag är mycket
kraftigt reducerade eller försvunna. Utflyttningen av trålgränsen samt fredning från
snörpvadsfiske inom vissa fjordavsnitt har förbättrat situationen för kustnära delpopulationer.
Ett intensivt garnfiske eller handredskapsfiske kan också medföra att lokala populationer slås
ut, därför införs nu begränsningar även för dessa fisken. Beslutet förväntas öka
återhämtningstakten för dessa arter. Rockor Beslutet innebär att rockor endast får landas
hela.
Bakgrunden till beslutet är att Fiskeriverket år 2004 införde ett förbud mot fiske av
slätrocka och knaggrocka. Innan detta förbud infördes fiskades tre rocka-arter: slät-, knaggoch klorocka. Eftersom landningsförbud gäller för såväl slätrocka som knaggrocka, tillåts
numera endast fiske och landning av klorocka. Riktat fiske efter klorocka förekommer emellertid
inte och arten fås endast som bifångst vid annat fiske. Det är mycket komplicerat att skilja
mellan de tre arterna vid landning om endast rockans "vingar" sparas. Därför får rockor endast
landas hela.
Här nedan återges SFR:s remissvar: Ang. remiss – Fiskeriverkets
föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön samt Fiskeriverkets
föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i sötvattensområdena (dnr 13-3265-07)
Sveriges
Fiskares Riksförbund (SFR) har getts möjlighet att inkomma med synpunkter på ovan sagda
remiss och vill med anledning därav framföra det följande:
Inledande synpunkter SFR delar
den mening som i motiveringen för de föreslagna föreskriftsändringarna anges i femte stycket
vad gäller åtgärder för de stora havsgående bestånden – att lösningar måste finnas inom ramen
för det internationella samarbetet. Anledningen härtill är den att nationella åtgärder tenderar att
bli endast slag i luften utan påtaglig och eftersträvad effekt, som tillskapar olika
konkurrensförutsättningar för fiskerinäringarna i unionens medlemsstater (till nackdel för den
svenska fiskernäringen). Vi delar även den uppfattning som uttrycks med avseende på
mindre, sjö- och kustnära bestånd – att åtgärder med endast nationell räckvidd kan vara precisa
och relevanta. Vi delar däremot inte den uppfattning som ges uttryck för att utflyttning av tråloch snurrevadsgränser etc. skulle vara verktyg för att skydda mindre, sjö- och kustnära bestånd
– rimligen bör proportionalitet råda mellan vad som avses med en åtgärd och dess
konsekvenser. Vidare anser vi att snörpvadsfiske med ljus är en artspecifik fiskemetod.
FIFS 2004:36 1 a § - Rockor Bestånden av rocka förefaller oss vara ett bra exempel på vad
som lämpligen bör regleras internationellt, och inte nationellt, utifrån det tidigare i inledningen
1/3
Bättre skydd för vissa hotade fiskarter
Skrivet av Yrkesfiskarna
2007-11-01 01:00 - Senast uppdaterad 2007-11-01 01:00
sagda. Valet av nationell reglering hade varit ändamålsenligt om endast den svenska
fiskeflottan fångat rockor, men nu är verkligheten inte sådan. Om skyddsåtgärder för
rockbestånden behövs, bör desamma fattas beslut om inom ramen för den gemensamma
fiskeripolitiken och inte endast nationellt - andra nationers fiskeflottar fångar rockor som i sådant
fall även de är i behov av skyddsåtgärder. Frågan om jurisdiktion är i detta sammanhang, och
även utifrån det år 2004 beslutade förbudet mot fiske av slät- och knaggrocka, av relevans och
förtjänar att seriöst belysas i en konsekvensanalys. Rocka, som enligt svenska bestämmelser är
förbjuden att fiska, men som enligt andra bestämmelser inte är det – och som fiskas utanför
svensk jurisdiktion (i t.ex. norsk ekonomisk zon i Nordsjön) får den fångas och landas i Sverige
eller annat medlemsland alternativt tredje land enligt verkets syn på saken eller inte?
Huruvida bottentrålningen i Nordsjön och på västkusten bedrivits omfattande eller i enlighet
med vad fattade beslut tillåtit är en annan fråga som ej skall kommenteras här, men valet av
ordet ”omfattande” förefaller i sammanhanget betänkligt. Ett införande av den föreslagna
bestämmelsen – att rockor som inte omfattas av fiskeförbud endast får ilandföras i okapat skick
- avstyrks.
2 § - Flodnejonöga Såvitt SFR har kännedom om bedrivs inget yrkesmässigt
fiske efter flodnejonöga – snarare är fråga om markägare eller andra brukare som ibland fiskar
arten. Mot bakgrund därav kan det rimligen inte vara fråga om en art som utsätts för ett alltför
stort fisketryck från yrkesfiskets sida, varför man på goda grunder kan anta att de problem som
föreligger orsakas annorledes. Huruvida dessa problem åtgärdas genom den föreslagna
regleringen saknas insikt om.
SFR avstår ifrån att ha synpunkter på den föreslagna regeln.
16 § - Nät Problembeskrivningen i motiveringen förefaller vid en anblick övertydlig. Om
det är som det sägs att de flesta kustbestånd av torsk, kolja och bleka har försvunnit eller är
mycket kraftigt reducerade förefaller det SFR som en prioriterad uppgift att finna den
huvudsakliga orsaken därtill och inte att i första rummet fastställa någon övergripande strategi
för att minska fiskeansträngningen. Denna uppfattning synes stödjas av vad som sägs i
motiveringen: ”Trots ett massivt inflöde av fiskyngel från utsjölekande bestånd under 2000-talet
och ökat skydd i form av restriktioner av yrkes- och fritidsfisket kan ingen bestående förbättring
skönjas.” Med avseende på de nu föreslagna restriktionerna saknas en konsekvensanalys. I
remissen skulle en redogörelse ha funnits som beskriver hur många yrkesfiskare som berörs av
förslaget. SFR underkänner med stöd av det ovan sagda förslaget.
Ny § - Pigghaj Vad
som sägs under inledande synpunkter och angående rockor ovan förefaller passa härpå. Om
åtgärdsbehovet är stort fordras internationella och gemensamma lösningar, som på ett kraftfullt
sätt angriper problemet, inte nationella särregleringar. Det i motiveringen sagda till trots så
fastställde gemenskapen i december i fjol en oallokerad kvot för innevarande år för pigghaj om
2 828 ton för Skagerrak/Kattegatt/EU-vatten och internationellt vatten. Härutöver fastställdes en
kvot för Nordsjön. T.o.m. v. 39 har svenska fiskare fiskat 42 ton på först sagda kvot. Mot
bakgrund av det nu sagda förefaller det för SFR uppenbart att gemenskapens reglering är den
som skall vara och inte någon nationell särreglering, som på inget och intet sätt gynnar
pigghajsbeståndet, utan endast fiskare från andra medlemsstater - som på svenska fiskares
bekostnad kan fiska mer pigghaj. Snarare borde det ligga i nationens intresse att få en stor del
av kvoten i fråga vid en eventuell framtida allokering (som sannolikt sker för nästa år). SFR
har inget att erinra mot föreslaget förbud för fritidsfisket, men avstyrker bestämt förslaget i
övrigt.
FIFS 2004:37 Ny § - Flodnejonöga Se ovan om flodnejonöga.
Nya regler för
kräftfisket i Vättern Av motiven till de föreslagna reglerna framgår att ett av syftena är att
minska fångsterna av småkräftor, som hittills i stor utsträckning satts ut i närbelägna sjöar, vilket
i sig har inneburit en introduktion av kräftpest i nya vattendrag. Det bör kraftigt understrykas att
2/3
Bättre skydd för vissa hotade fiskarter
Skrivet av Yrkesfiskarna
2007-11-01 01:00 - Senast uppdaterad 2007-11-01 01:00
det är andra än licensierade yrkesfiskare som står för den hanteringen. I samband med att
reglerna för allmänhetens fria kräftfiske på allmänt vatten i Vättern infördes varnade yrkesfiskets
och även vattenägarnas organisationer för den utveckling som vi kan se i dag: ett olaga fiske
efter kräftor, som i vissa fall tyder på en organiserad kriminell verksamhet. SFR tillstyrker i
princip att bestämmelser om flyktöppningar införs i kräftburar. Vad gäller det licensierade
kräftfisket så har SFR emellertid svårt för att se att det föreligger ett behov av författningsregler
för flyktöppningar. Yrkesfisket har inget som helst intresse av att fånga för små kräftor, eftersom
det endast innebär ett onödigt merarbete. De flesta yrkesfiskeföretag har i dag
selekterings-anordningar, för att snabbt skilja ut småkräftorna och återutsätta dem i sjön och
utvecklingen går i den riktningen. Det finns yrkesfiskeföretag runt Vättern som har investerat i
tusentals kräftburar utan flyktöppningar. En kräftbur beräknas hålla i genomsnitt sju år. Mot
bakgrund därav är en övergångstid om tre år en alldeles för kort tid. För det fall det bedöms att
yrkesfisket måste omfattas av bestämmelsen om flyktöppningar, bör övergångstiden vara sju år
räknat från den tidpunkt då reglerna träder i kraft. SFR förutsätter att avsikten med förslaget inte
var att tilldela yrkesfiskeföretagen onödiga kostnader, utan att förhindra att småkräftor tas upp
och flyttas från Vättern. SFR kan inte av remissen finna att det är vetenskapligt konstaterat
att en maskstorlek på 50 mm respektive flyktöppningar på 28 mm säkerställer den önskvärda
selekteringen. Det är rekommendabelt att provfisken först redovisas som visar att de föreslagna
måtten är relevanta innan rättsregler införs. Således sammanfattningsvis vad gäller nya
regler för kräftfisket i Vättern: Flyktöppningar behövs i kräftburar för att förhindra olaglig
utsättning av småkräftor, det licensierade yrkesfisket kan helt undantas från bestämmelserna
och övergångstiden för yrkesfisket skall i vart fall vara minst sju år.
Länk till FIFS 2007:38 http://www.fiskeriverket.se/download/18.36bbe77c11545cd713780001414/2007-38-ev.pdf
3/3
