Allt ljus på nåden 140907
Vi är mitt inne i en serie ”Livsviktigt” en upptäcksfärd i Efesierbrevet.
Vid ett tillfälle för ett par år sedan kändes det som att mitt hjärta nästan stannade. Jag blev rädd. Jag
satt i bilen själv och åkte genom Lundbytunneln. På radio berättade de om att en man som hotat
med att spränga en bomb i Göteborg nu blivit åtalad. Det som fick mitt hjärta att hoppa till var när de
berättade att bomben med största sannolikhet varit äkta. En riktig bomb!
Saken var den att några veckor tidigare hade just denne man dykt upp i Smyrna med en bomb
fasttejpad runt magen. Jag, Peter Lewin och Tomas Sjödin som just satt och planerade en
predikoserie kallades ner till kyrktorget. Han visade oss bomben. En sladd gick ut från bomben och i
andra handen höll han ett batteri. Efter att ha pratat med honom förstod vi att han var olycklig, men
att han inte ville oss eller kyrkan illa. Samtidigt var situationen indirekt hotfull även om jag faktiskt
inte trodde att det var en riktig bomb. Till slut fick vi honom att gå ut tillsammans med oss och när vi
sa att vi var tvungna att ringa polisen pga situationen blev han sur och gick. Lite senare greps han av
piketen på en spårvagn.
Någon månad senare blev vi kallade att vittna i rättegången. Mannen var en person med många
svårigheter i bagaget och ingen av oss ville honom illa. Tvärtom! Samtidigt sådär kan man inte hålla
på. Det är inte rätt.
Att vittna är dock en skyldighet och trots att vi alla tre är pastorer så kan man i ett fall som detta inte
hänvisa till tystnadsplikten. Tystnadsplikten i juridisk bemärkelse gäller endast vid ett enskilt
biktliknande samtal. Inte vid en händelse man är vittne till eller till något som sker offentligt.
När vi kom dit så visade det sig att vi hade blivit målsägande. Vilket innebär att det var oss (bl a) han
begått brottet mot.
Så hur skall man göra om man vill vara nådefull, men ändå sann? Om man vill visa kärlek och också
stå för det som är rätt. Om man behöver utmana någon men vill att den skall känna sig både
accepterad och älskad?
Paulus gör detta i Efesierbrevet
Om du har läst brevet i sin helhet så har du märkt att första halvan (nästan exakt) handlar om hur
fantastisk Kristus är och vilka mottagarna är i Kristus. Detta är vem Kristus är och detta är vilka ni är!
Andra halvan har en massa konkreta uppmaningar om hur man skall leva. Gör inte det! Gör detta
istället! Stjäla inte – arbeta istället! Osv…
Brevet i sin helhet verkar ha samma ordning som Jesus själv beskrivs med
Joh 1
14
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende
sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
Nåd och sanning
Notera ordningen. Ofta vill vi ha det tvärtom.
Erkänn – så kan du slippa straffet!
Skärp dig – så får du vara med!
Jesus var fylld av nåd och sanning.
Detta verkar även genomsyrat Paulus. Annars skulle det logiska upplägget av detta brev vara:
Gör inte det, utan istället det! För att sedan övergå till att då blir ni Guds barn!
Så vad händer i stycket vi läst idag?
Tomas predikade förra veckan utifrån den maxade inledande lovprisning/lovsång som Paulus i de
närmaste spottar ut. En enda lång mening som beskriver hur fantastisk Kristus är. I vår Bibel är den
11 verser!
Idag fortsätter vi, och en fråga som lite hänger kvar från förra veckan är:
Hur skall Paulus fortsätta efter detta?
Efter denna maxade, forcerade inledning om hur fantastisk Kristus är så fortsätter Paulus med en
bön. En bön om att mottagarna skall uppleva, ta emot, SE det som Paulus som Paulus just beskrivit
Vi läser vers 17 och 18 i det första kapitlet
17
Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens
ande som låter er få kunskap om honom. 18Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp
han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga
Han ber om att de skall få vishetens och uppenbarelsens Ande.
Han ber om att Gud skall ge deras Inre öga ljus så att de kan se
Vad vill han att de skall se?
Synen är beroende av ljuset. Han ber att de skall få ljus. Så att de ser:
Hoppet, rikedomen, härligheten, - De redan har!!!
Inte de skall få om de kämpar sig igenom allt det där i slutet av brevet. Nej – Detta har ni!
Det är klart att om de uppmaningar som finns i slutet av brevet behövdes. Då kan man förstå om de
tvivlade på sig själva.
Han fortsätter hur Kristus blev uppväckt från det döda och Upphöjd över allt och alla!
Denne upphöjde Kristus är huvudet för kyrkan! Kyrkan är hans kropp.
Hur tror du mottagarna i Efesos tänkte om sig själva?
De var nya i tron
De brottades med alla möjliga dåliga vanor och mönster
De var förföljda
De var illa sedda
Dessutom hade de antagligen ett liknande vardagspussel som vi. Jobb, skola, ekonomiska bekymmer,
mm.
Ni är kyrkan
Ni är denne mäktige Kristus kropp
Ni avspeglar honom
Ni är hans representanter
Paulus bön är att deras inre skall få ljus över detta! Att de skall se hoppet, härligheten och styrkan.
Hans bön är att de skall förstå att de är en del av kyrkan. Kyrkan som är långt mycket mer än någon
av dem kan tänka. Kyrkan är inte bara en lokal liten förening – hon är något kosmiskt – större än
denna värld och ni är en del av den!
De måste ha brottats med ett antal invändningar…
Men när de tände ljuset så såg de antagligen sina egna brister, sitt bagage!
Vi har en massa bagage. Dåliga saker som vi har gjort. Elände som har påverkat oss. Vi har en historia.
Det värsta är att den fortsätter att påverka, tynga ner och förstöra för oss…
De måste ha frågat sig: Är det verkligen oss du menar?
Vet inte Paulus vilka de är och Gud borde inte han veta vilket skrot och korn vi egentligen är?
De inre protesterna väller fram. Det är ingen sann bild. Är det något verklighetsfrämmande Paulus
visar?
Men redan nästa avsnitt…
Jag vet din historia. Jag vet att du inte är perfekt. Jag vet om ditt bagage.
Sedan säger han det som kanske är nyckelmeningen för att han skall kunna förmedla denna
inledning. Nyckelmeningen för att han själv kan möta människor med:
Nåd och sanning – inte tvärtom
2:3 ”Så var vi alla en gång”. Dvs: Jag vet MIN historia. Jag vet min operfekta historia.
Ljuset som Paulus ber om riktas någonstans
Det är inte vår historia, vårt bagage som gör bilden sann. Det är Guds kärlek som driver denna
handling av nåd.
Vi läser kap 2
8
Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. 9Det beror inte på gärningar,
ingen skall kunna berömma sig. 10Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda
gärningar som Gud från början har bestämt oss till.
Guds nåd har frälst oss. Det är inte vår egen förtjänst. Det är oss givet.
Det som är det största av allt. Guds frälsning. Den ges av nåd!
En present, en gåva, nåd!
När vi öppnar presenten så hittar vi ett konstverk. Ordet som Paulus använder som verk (poihma)
kan också betyda konstverk. Det är intressant att Paulus väljer att tala om det i Efesos som är känt för
sina konsthantverk, tempel och avgudabilder.
Ni är konstverket!
Hopp, rikedom och härlighet. Det som ges den som tagit emot Guds frälsning, ges inte på meriter.
Ljuset riktas på nåden. Allt ljus på nåden!
Nåden visar vem du är i Guds ögon!
Men jag har saker att jobba med! – Säkert!
Jag gör mycket fel! – antagligen
Jag är inte tillräckligt hängiven! Så kan det vara
Jag vet för lite!
… men du är rik på hopp och härlighet och du är en del av kyrkan
Det går att förmedla nåd och sanning och i den ordningen. Paulus fortsätter och senare i brevet
kommer många utmaningar, men grunden är nåden.
Väl i domstolen fick jag reda på att SKI lyckats spränga själva tändhatten, men inte sprängdegen. M a
o en skarp bomb dock inte så kraftig som om man lyckats spränga sprängdegen.
Jag vet inte vad Peter och Tomas sa i sina vittnesmål eftersom vi inte fick höra varandra. Jag gav
uttryck för min känsla av att mannen inte var ute efter oss, men att situationen var hotfull. Vi alla
försökte förmedla kärlek och omsorg till mannen och ändå vara sanningsenliga.
Han blev dömd till psykiatrisk vård.
Ett par veckor senare kom ett vykort från honom han tackade för på vilket sätt vi bemött honom och
för hur vi varit under rättegången. Han tackade oss målsägande vars vittnesbörd lett till hans dom.
Det går att vara kärleksfull och samtidigt ge tuffa budskap om ordningen är nåd och sanning. I den
ordningen!
Hela efesierbrevets upplägg är nåd och sanning. Så här i inledningen av brevet är allt ljus på nåden.
Jesus personifierar nåd och sanning
Låt oss be honom om att ge vårt inre öga ljus!
