Längtan efter Guds närvaro!
Av: Johannes Djerf
Vad längtar du efter? Jag menar innerst inne, när du skalat bort all
längtan efter framgångar, god hälsa och lyckliga relationer! Vad längtar du
då efter? Det kanske är en knepig fråga, jag vet inte. Men när jag försöker
tränga bort alla slags olika saker som man kan längta efter i livet, så
känns det som att det alltid kommer finnas en sak som jag aldrig kan ta
bort, och jag tror att ingen människa kan det, vem man än är, och även
om man försöker förneka det så är det ingen som kommer ifrån det.
Längtan efter Gud. Längtan efter hans kärlek. Längtan efter hans kraft,
längtan efter livet som han vill ge och som vi är skapade för. Ett
spännande liv fullt av små och stora mirakler. Visst längtar vi efter det?
Närvaro av den levande Guden.
I 2 kungaboken kap.4. så läser vi om Elisa och en kvinna ifrån staden
Sunem som längtade efter det, Guds närvaro. Det var en rik kvinna som
bjöd in Elisa att äta hemma hos henne när han gick förbi vilket han gärna
gjorde. Och med tiden så förstår kvinnan och hennes man att det är något
speciellt med honom. Det verkar som att det är en helig Gudsman, alltså
någon som Herren Gud har all sin glädje i, som ständigt besöker dem och
kvinnan föreslår att de ska mura upp ett extra rum på taket och sätta in
en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom. Så att han skulle ha
någon plats att bo på när han kom förbi.
Hon hade en stor gåva av gästfrihet. Hon ville det bästa för Elisa redan
ifrån början när hon såg denna främmande man i staden som behövde en
viloplats, precis som stadens namn betyder på hebreiska, viloplats. Hon
gav honom mat och när hon insåg att detta var en man av Gud så kände
hon att hon även skulle ge honom ett boende. Jag vet inte hur mycket
Elisa berättade om Gud men det fanns en helig närvaro hos honom som
hon längtade efter, som hon kände att de behövde i deras hus. Och jag
tror att ni kan känna igen den känslan. Att människor som lever nära Gud
smittar av sig. På samma sätt som ett härligt helgjutet skratt kan smitta
av sig och göra alla andra människor runtomkring glada. Jag tänker på
min gode kollega Magnus Åsebrant t.ex. Jag vet inte om ni har hört
honom skratta någon gång, men det är så gott! Man kan ha en hur sur
dag som helst men så fort man kommer i hans närhet och hör hans skratt
så är det som allt är bortglömt. Det är så fantastiskt skönt, hans skratt är
så äkta på något sätt, något som gör mig också glad. Och så är det när
Guds närvaro smittar av sig. Han eller hon kanske inte säger så mycket,
men man kan ändå känna att det är en helig närvaro som man själv dras
till. Situationen förändras och man känner själv en längtan efter att söka
Gud ännu mer.
Man kanske inte alltid kan sätta ord på det, men man vill att samma
närvaro ska bo hos mig. Och man vill börja läsa sin bibel mer och söka
Gud mer i bön, för man känner att jag vill ha det som han eller hon har!
Vilket gör att man själv också längtar efter att få smitta av sig med Guds
närvaro på andra människor. Man vill vara den personen som drar andra
människor nära Gud. Som gör andra människor glada, som drar andra
människor till befrielse och helande. Och det är inte något konstigt med
det tror jag. För att vara kristen handlar om att just smitta av sig av
kärleken och närvaron ifrån Jesus Kristus, som berört vår insida. Och det
är något vi upptäcker mer och mer när vi lever vårt liv nära Guds hjärta,
och fyller oss av hans ande.
Elisa är ett fantastiskt bra exempel. En Gudsman som levde i ljuset av en
annan Gudsman, Elia. Han hade blivit berörd av den närvaro som fanns
hos Elia och när Elia är på väg att lämna denna jord så ber han Elisa att
be honom om något, vad som helst, som han kunde göra för honom. Då
det enda som Elisa kan tänka på är närvaron av Gud som fanns i Elias liv.
Han kunde be om precis vad som helst, men det enda han innerst inne
ville ha var närvaron av Gud. ”Må en dubbel arvslott av din ande komma
över mig”, sa han. Han längtade efter Guds ande i sitt liv, så som den
hade verkat i Elias liv, men inte bara det, han ville ha mer… mer… mer
och mer av Guds Ande. Vilket vi också kan se att han fick. Vi fortsätter vår
berättelse i 2 Kung.4. Vi kan läsa ifrån vers.12-17, då Elisa känner att han
vill ge något till kvinnan som visat honom så stor gästfrihet. Vi läser.
Kvinnan tyckte att hon inte behövde något av Elisa. Hon tyckte att hon
hade det bra som hon hade det där hon bodde ibland sina egna. Men Elisa
såg mer. Han förstod hennes innersta längtan när han fick höra att hon
inte hade någon son och han kände att Gud skulle också ge henne en son.
Och på samma sätt, Genom Guds ande så är du och jag kallade till att se
till andra människors innersta behov och be om ett under. Många säger
att de har det bra som de har det, men som sagt, jag tror att alla
människor längtar efter något mer, även om de inte riktigt vill erkänna
det.
Och du och jag är precis som Elisa utsända att se människors behov,
lägga händerna på dem och be om helande både till hjärtat och till
kroppen. Jesus, vår Gudsman säger att ”Tecken skall följa dem som tror. I
mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De
skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det
inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."
Mark.16-17-18. På detta sätt vill Jesus visa att Guds rike nu är här. Vi
kommer få uppleva detta i sin fullhet den dagen när vi är hemma hos
honom men redan nu så kan vi få en smak av Guds rike. De här orden
handlar om att ingen utav oss behöver vara rädda för ondskan. I namnet
Jesus så har vi till och med makt att befria människor ifrån ondskan.
Och vi kan hitta styrka i det språk, tungotalet, som anden ger som en
gåva så som han själv vill, och vi kan veta att vi är beskyddade på ett
övernaturligt sätt när vi lever nära Jesus. Det betyder inte att vi ska leta
reda på de giftigaste dryckerna och ormarna som vi hittar och pröva om
det funkar, även om vi faktiskt kan läsa att Paulus handskades med ormar
utan risk. Utan det handlar om detta: ”Om jag än vandrar i dödsskuggans
dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar
mig.” Ps.23:4.
Det stod också att vi ska lägga händerna på de sjuka och de ska bli friska.
Jag kommer och tänka på flera konkreta exempel som jag aldrig kommer
glömma, där det profetiska tilltalet fanns som Elisa också använde sig
utav då han såg ett behov. Ett exempel på ett sådant upplevde jag i Kärda
för några år sedan. En ganska så liten samling då vi kanske var max 20
personer. Då predikanten som var där sa att det fanns någon som hade
magbesvär och också någon som hade ryggproblem. Och i våra
sammanhang så är ju detta ”snack” inte så jättevanligt, så det var ingen
som direkt gav sig till känna. Precis som kvinnan i vår bibelberättelse
”inbilla dig du inget”. Det gick en stund och vi sjöng några lovsånger, men
denna predikant kunde bara inte släppa detta så han sa en gång till att
”jag kan inte släppa det, det finns någon som har dessa besvär, och jag
vill be för er”. Och till slut så reser sig en gumma i bänken och sakta
kommer fram, och efter henne också ännu en. Och det visade sig att en
hade problem med magen och en med ryggbesvär. Och vi fick också be
för en som hade ett ben som var kortare än det andra som i samma stund
som vi bad för honom sa att han upplevde att benet växte ut och blev lika
långt.
Det här är en makt, det är en helig närvaro som vi bär på. Gud helar,
upprättar och förändrar människor genom den helige andes kraft. Och jag
tror att vi alla behöver ödmjuka oss och inse att vi faktiskt på nytt också
behöver fylla oss av denna kraft. Jag tror att vi ofta behöver ta emot
förbön för att bli fyllda av Guds ande. Denna närvaro som Elisa var fylld
med. Och när vi läser i apostlagärningarna så älskar Gud att utgjuta kraft i
människor när de går med honom. Vilket ofta förmedlas genom
handpåläggning och bön. Och det är inte något som sker bara en gång
utan lärjungarna fylldes gång på gång av anden. Alltså, det är en ständig
process, som vi gång på gång behöver återkomma till. Gud vill ge
kraftpåfyllning för de som är svaga, de som sörjer, de ödmjuka, de som
hungrar och törstar efter mer av Gud.
Jag vet inte när någon bad för dig senast att bli fylld av andens kraft,
kanske du aldrig har varit med om att något bett för dig om det. Då skulle
jag verkligen uppmana dig till att be någon annan be för dig om den
helige andens påfyllning. Vi är många här i församlingen som jag tror
gärna skulle be för dig!
Du och jag behöver det! Vi behöver komma till viloplatsen för att få ny
frimodighet, ny kraft och ledning att ta nya steg, och inte minst i
uppdraget att se människors behov och be för andra människor. För den
som har fått av Gud har också något att förmedla ifrån Gud, så är det.
Fylld av Guds ande så får vi också tro. Något som verkar vara en
förutsättning för att under och tecken ska kunna ske. Det står till och med
att Jesus inte gjorde många under i sin hemstad för att det saknades tro
där. Då låter kanske detta med att be för andra väldigt krävande tycker
du när du tittar på din egna tro, men tro handlar om att lita på Gud. Att
han kan göra under och att han vill göra det idag. Sedan om den tron är
liten eller stor har ingen betydelse för Gud, bara det finns tro. Om du bara
ger den tro som du har så är allt möjligt. Tro handlar inte om en
prestation utan det har med relation att göra. Jag tycker det är så bra så
jag säger den gång till. Tro är ingen prestation, utan det handlar om en
relation! Kvinnan i Sunem tvekade på orden om en son, och gick in med
en väldigt liten tro på det som Elisa sade. Men hon hade en nära relation
till Gudsmannen, och därför så var undret inte långt borta. Och jag tycker
det är en fantastisk bild på hur du och jag kan komma med vår tro till
Jesus och tro på ett under. Elisa är faktiskt till och med många gånger en
förebild för messias i Bibeln, så jag tycker det är en riktigt bra tanke att ta
med oss. Att även om vår tro känns liten så kan vi lita på att Gud kan
göra ett under om vi har en relation, en gemenskap med Gudsmannen,
Jesus Kristus!
Och det blir den här veckans utmaning som jag vill skicka med till oss alla.
Att när dina grannar, när dina arbetskamrater eller klasskompisar har ett
behov. När de mår dåligt till kroppen eller till hjärtat, säg det då. Att ”du,
jag tror på en Gud som faktiskt kan hjälpa dig. Får jag be för dig” Fråga
om du får lägga händerna på personen och så ber du. Det behöver inte
vara en lång bön, det är inte det som har någon betydelse. Det handlar
om vem Jesus är, och vad han faktiskt kan göra genom dig. Ett stort steg
kanske för många utav oss. Men det är faktiskt så att vi behöver utmana
oss själva om vi ska komma vidare i vår kristna tro. Vi behöver sådana
här steg för att svara på vår egen längtan efter mer av Gud. För det är
sådana här saker som gör att vi kommer se mer och mer av Guds närvaro
och kraft. I den helige andes kraft så är allt möjligt!
Men sedan är det ju så också, vilket är en god sak att ha med sig i alla
steg vi tar att allt inte är självklarheter även om det sker ett under. Det är
inte säkert att allt blir så som du och jag vill. Vi kan fortsätta läsa.
Vers.18-21. Sonen som hon fått genom ett under dog. Hon måste varit
oerhört förvirrad vid det här laget. Miraklet som hade skett i familjens liv
var nu plötsligt borta. Men i all sorg så gör hon ändå det enda som hon
kan tänka sig. Och det första som du och jag också behöver göra när
sorgen drabbar oss. Hon lämnade det i Guds händer.
Och för henne så var Gudsmannens rum det som hon förknippade med
Guds händer och närvaro, och hon gick och lade sin döda son där. Ett steg
som ändå gav henne hopp i allt och hon säger till sin man "Sänd till mig
en av tjänarna med en åsninna. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen
och kommer strax tillbaka." Men då svarar hennes man henne: Han sade:
"Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller
sabbat?"
Här har vi många utav oss i ett nötskal, i alla fall jag. Som gärna skjuter
upp allting. Det kan handla om precis vad som helst, speciellt om det är
något som kräver lite mer utav mig, som är lite jobbigare så. Som att
ringa ett viktigt telefonsamtal som man kan vara lite nervös inför eller
förbereda sig inför en viktig samling eller något där hemma som
egentligen är ganska så enkla saker som att dammsuga eller byta
glödlampor. Något som också smittar av sig på tron. Självklart längtar jag
efter att ta tag i min bibelläsning och självklart längtar jag efter mer av
Gud, att bli fylld av hans ande och få se under och tecken ibland mina
vänner... men inte idag, idag är det ju en vanlig söndag. Det får vi ta lite
längre fram. Jag behöver säkert ta itu med något annat i mitt kristna liv
före det och jag menar..tänk om det händer något när jag ber för
människor? Vad skulle hända då, det skulle ju ställa om allt ihop… det tar
vi lite längre fram när vi alla är redo för det. Känner ni igen det? Vet du,
frestarens almanacka har bara en tid och det är imorgon. Guds almanacka
har också bara en tid, nämligen idag! Jesus säger inte att Imorgon är
Guds rike här, eller om några dagar, då ska ni allt få se. Utan Jesus säger
”förkunna att Guds rike är nu här”! Idag är dagen för dig att komma nära
Gud och bli fylld av Guds ande! Idag är dagen för dina vänners frälsning!
Idag är dagen för att be om under och Guds närvaro mitt ibland oss!
Kvinnan skyndade sig till Elisa som tog emot hennes frågor om varför
hennes son hade dött. Elisa sade först åt sin tjänare att gå och lägga sin
stav på pojken, men kvinnan ville ha dit Elisa och inget annat. Så sant
herren lever, och så sant du själv lever jag släpper dig inte!”, sade hon.
Efter det att tjänaren kommit tillbaka utan något livstecken ifrån pojken
så gick Elisa själv dit. Bad till Herren och lade sig och lutade sig över
pojken vilket gjorde honom levande igen.
På samma sätt vill vår Gudsman, Jesus Kristus göra oss levande den här
morgonen. Med sin närvaro så vill han skapa det livet som vi innerst inne
längtar efter. Och inte bara oss, utan han vill skapa liv ibland människor
omkring oss genom hans närvaro i dig då under & tecken ska följa dig.
Amen
