Välkommen till
Hörcentralen!
En liten bok om vilka undersökningar
som kan förekomma när du besöker oss.
Foto & Layout: Erica Lindblom, MFT-Fotoavd, Monika Sypula ÖNH-kliniken.
Först tittar vi i öronen med en ficklampa.
Det behövs en ficklampa för att det är så
mörkt i öronen så man ser inget utan den.
Nu skall vi ”rita med öronen”.
Vi stoppar en liten propp i örat på dig, då
kan vi kontrollera hur trumhinnorna rör sig,
vi ser då också om det finns
otosalpingit (vätska bakom trumhinnorna).
Här gör vi OAE-mätning (otoakustiska
emissioner). Vid den här mätningen ser vi
hur de yttre hårcellerna i hörselsnäckan i
innerörat fungerar.
Här gör vi hörselprov. Vi kallar det för
lekaudiogram. Man får hörlurar på sig och i
dem hörs det små pip och små tut.
När du hör ett sådant pip eller tut så skall
du bygga med klossarna vi har.
För mindre barn gör vi en frifältmätning.
Det finns högtalare vid sidan om öronen
och ur dem kommer små pip och andra ljud
såsom musik, barnskrik och så vidare. Vi vill
då att barnet vänder sig mot ljudet.
Om du har en hörselnedsättning som man
inte kan behandla med t e x plaströr så
behöver du kanske en hörapparat för att
kunna höra så bra som möjligt.
Vi sprutar då in lite deg i öronen så att vi
kan göra en modell av ditt öra. Detta gör
inte ont alls utan känns
bara lite kallt i örat.
När avtrycket är klart
skickar vi iväg det till en
farbror som gör en insats
(propp), det måste man ha
för att kunna prova hörapparat.
När proppen är klar får du komma till
Hörcentralen för att prova ut hörapparat.
Det låter alltid konstigt i början när man
får hörapparat för man är ju inte van vid
att det låter så högt i örat. Det går över
efter ett tag. Då tycker du säkert att det
låter riktigt bra i örat när du har
hörapparaten.
Det är nu mycket lättare för
dig att höra dina föräldrar, syskon och alla
kompisar som pratar runt omkring dig.
