H2010
1.Digerdödens påverkningar i europa?
Digerdöden eller 'svarta döden' var ett stort utbrott av pest i Europa 1347-51. Den mest
betydande följden var att miljontals människor dog av digerdöden. Dock har detta ironiskt
nog haft positiva följder i Europa.
Pesten var en mycket dödlig sjukdom som man inte lyckades bota trots ett flertal försök.
Ändå lyckades vissa människor bli förmögna genom att lura andra att köpa deras
botemedel. Pga. okunnighet spred sig pesten från familje medlem till familje medlem och
präster som försökte bota de sjuka blev själv sjuka. Handeln mellan städerna i Europa
spred pesten ännu snabbare, från Östeuropa och Italien till väst, spanien och Frankrike
senare Tyskland också och sedan till England.
Digerdöden rensade Europa på sin befolkning under medeltiden vilket var en mycket sorlig
och mörk tid i Europa, människor hade förlorat familjoch mm. Sen när digeröden så
småningom försvann hade nästan 1/3 av befolkningen dött och den mörka medeltiden tog
snart slut och den nya tiden uppkom i och med den ökade välfärden.
Medeltidens levnadsförhållanden hade alltså inte varit särskilt bra och efter digerdöden
fanns det färre människor att dela på födan därmed ökade välfärden i samhället. Mark och
föda blev också billigare pga. Den förminskad befolkningen.
Övergivna marker blev betesmark åt boskap och som föda blev nu kött mer vanligt, vilket
ledde till att människors livskvalitet förbättrades. De öde markerna som fanns började skog
växa på vilket senare kunde användas till virke och bygge som också var en positiv följd.
Det blev arbetskrafts brist därför kunde t.ex. Bönder nu välja fritt vad för arbete de gjorde
och hade chansen att kräva mera lön, och de blev mer självständiga nu än tidigare.
Samhällsklasserna försvann och människorna i samhällena blev mera jämlika än förr,
sociala förhållanderna förbättrades.
Då man tidigare litat så mycket på kyrkan försämrades nu kyrkans ställning gentemot
människorna eftersom kyrkan inte kunnat förhindra den dödliga pandemin. Och delvis pga.
att kyrkan förespråkade att pesten drabbade de onda och syndiga men då präster och
andra kyrkliga också insjuknade insåg man att detta inte var sant.
Fastän fall av pest återkom med jämna mellanrum och återhämtningen tog tid och
befolkningsökningen inte tilltog. Så blev människan ändå friskare då det fanns mera
levnadsrum efter digerdöden, epidemier spred sig inte lika effektivt eller över huvudtaget
då befolkningen hade förminskat betydligt.
5/6 Ett svar som är svårt att poängsätta eftersom det innehåller stora kvaliteter samtidigt
som uppenbara brister också återfinns. En klarare struktur i långtida och korttida
perspektiv kanske skulle ha varit bra. Regionala skillnader och förklaringar till varför vissa
områden led mera än andra skulle också ha varit bra. Förföljelsen på judar borde ha
integrerats
1.
3-4 p. Selitetään mitä tarkoitetaan mustalla surmalla ja ajoitetaan epidemia (pandemia)
1300-luvulle. Käsitellään taudin alueellista leviämistä ja katastrofin voimakkuutta.
Vastauksessa on tuotu esiin muutamia keskeisiä väestöllisiä, taloudellisia tai
yhteiskunnallisia seurauksia. Esimerkiksi väkiluvun jyrkkä lasku, autioituminen,
köyhtyminen, kaupan ja kaupunkien taantuminen ja työvoimapula.
5-6 p. Esitelty monipuolisesti sekä väestöllisiä, taloudellisia että yhteiskunnallisia
seurauksia. Edellisten lisäksi esimerkiksi maaorjuuden heikkeneminen, talonpoikien
aseman paraneminen, juutalaisten aseman vaikeutuminen, kuolema-aiheen yleistyminen
taiteessa tai vaikutus kirkon ja uskonnon asemaan.
Hissa Essäsvar
hösten -10 uppg 5.
Vad avses med begreppen Monroedoktrinen och dominoteorin? Hur har dessa två riktlinjer
tillämpats i Förenta staternas utrikespolitik?
Monroedoktrinen stiftades år 1823 av USAs dåvarande president och man fastslog att
europeisk inblandning i Nord och Sydamerika var oacceptabel, och fortsatta försök till
kolonisation skall ses som angrepp vilka kräver att USA ingriper. Doktrinen Fastslog även
att USA inte skulle lägga sig de Europeiska staternas angelägenheter.
Dominoteorin var en teori man hade i USA under det kalla kriget att ifall ett land skulle falla
för kommunismen utan att USA ingrep så skulle även snart de närliggande länderna falla
för kommunism.
USA höll sig till monroedoktrinen ända fram till första världskriget där USA försökte hålla
sig utanför kriget, men USA drogs med i kriget efter att tyska ubåtar sänkt amerikanska
handelsfartyg och även ett passagerarfartyg med amrikanska medborgare ombord, samt
att Tyskland försökte få Mexiko att anfalla USA. Efter kriget återgick USA till att hålla sig
utanför europeiska affärer och man höll sig utanför ända fram till det andra världskriget.
Även i det andra världskriget försökte USA efterleva monroedoktrinen och man ville hålla
sig utanför kriget, dock drogs USA med efter att Japan anfallit flottbasen Pearl Harbor
varefter man förklarade krig mot Axelmakterna.
Under kalla kriget ansåg man i USA att man behövde stoppa kommunismen från att
spridas till Syd och Centralamerikanska länder och man började tolka monroedoktrinen på
ett sätt som rättfärdigade att USA lade sig länders, vilka man trodde att skulle falla för
kommunismen, politik.
Dominoteorin tillämpades av USA i Koreakriget i början av 1950-talet samt i Vietnamkriget
under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Under koreakriget hjälpte man
Sydkorea mot Nordkorea som var uppbackade av Sovjetunionen och Kina, och i
Vietnamkriget hjälpte man Sydvietnam mot Nordvietnam som fick hjälp av Kina och
Nordkorea. Man gick med i båda dessa krig i rädsla för att ifall dessa länder skulle bli
kommunistiska så skulle kommunismen snart spridas genom Asien.
5/6 Också det här svaret är definitivt kvalitativt men kanske ändå inte riktigt full pott.
Definitionerna är ok även om Dominoteorin starkare borde förankras till sydostasien och
kalla kriget där fr.o.m 1950. USA:s agerande i central- och sydamerika har legitimerats
genom Monroedoktrinen, framförallt under Kubakriserna.
5.
3.-4.p Määritellään ja ajoitetaan molemmat käsitteet. Monroen opilla eli
eristäytymispolitiikalla tarkoitetaan 1800-luvulla Yhdysvaltain presidentti Monroen antamaa
julistusta, jonka mukaisesti Euroopan valtiot eivät saa puuttua Amerikan mantereen
asioihin ja vastaavasti Yhdysvallat ei puutu Euroopan asioihin.
Ensimmäisessä maailmansodassa Yhdysvallat tuli vasta myöhemmin mukaan. Sodan
päätyttyä Yhdysvallat palasi Monroen opin mukaiseen eristäytymispolitiikkaan. Myös
toiseen maailmansotaan Yhdysvallat tuli myöhemmin mukaan.
Dominoteoria on 1950-luvulla Yhdysvalloissa syntynyt näkemys, jonka mukaan yhden
valtion siirtyminen kommunismiin sai aikaan myös naapurimaiden siirtymisen
kommunismiin. Selitetään Yhdysvaltojen toimintaa Aasiassa.
5-6.p. Monroen opin mukaisesti Yhdysvallat katsoi oikeudekseen puuttua Latinalaisen
Amerikan asioihin. Yhdysvallat esiintyi Latinalaisen Amerikan suojelijana, toisaalta
hyödynsi aluetta taloudellisesti.
Käsitellään Yhdysvaltain ulkopolitiikkaa kylmän sodan maailmassa. Käsitellään tarkemmin
dominoteorian esimerkkeinä Korean tilannetta tai Vietnamin sotaa.
Provet i historia, våren 2008, uppgift 6
a) I den brittiska skämttecknaren David Lows teckning ”Autografsamlaren” (1937) får man
en uppfattning om den brittiska utrikespolitiken. I bilden ser man den brittiske
premiärministern Neville Chamberlain som ber att få autografer avHitler och Mussolini.
Bilden är ritad 1937 vilket betyder att man lever tiden före andra världskriget utbrott. Det
att Chamberlain ber om autografer av Europas två stora ledare berättar om den
underfallenhet som Britterna hade. Britterna ville inte att ett nytt krig skulle bryta ut i
Europa och därför så gav de efter på många saker som tyskarna och italienarna ville. T.ex.
när Hitler började bryta villkoren i Wersaillesfreden, med att t.ex. införa allmän värnplikt
och inta igen demitaliserade Rhenområdet, så gjorde britterna inge motstånd. Frankrike
försökte stoppa vissa saker men britterna gjorde inget. De fruktade Hitler och därmed även
den fasistiska diktatorn Mussolini och därför så gjorde britterna ingen motstånd, den
kändes nästan som britterna ville vara på Tysklands och Italiens goda sida, de gav efter i
allt! I bilden ser man att Hitler, Mussolini och andra männen är klädda i uniformer, medan
Chamberlain är klädd i en kostym. I Tyskland och Italien hade man redan infört
upprustningen (på bilden bär alla soldater redan vapen) och man betonade vikitigheten av
arme och värnplikt, man var alltså förbered på krig. En annan sak som man kan lägga
märke till är att Hitler och Mussolini går med huvudet uppe och det känns helt som att de
skulle ignorera Chamberlain och inte villa lägga märke till honom. Hitler och Mussolinis
makt ökar medan britterna inte gör något åt saken. Britternas utrikespolitik var en sorts
underfallenhetspolitik, Chamberlain kallade den även för eftergiftspolitik. Med att gå med
på Hitlers och Mussolinis krav tänkte britterna att freden skulle bevaras i Europa. Det var
1936 som Berlin-Rom axeln bildades, det vill säga sammarbetet mellan Berlin och Rom.
2/2 Bra!
b)År 1937 fanns det redan vissa allianser i Europa. Mellan Berlin och Rom fanns ett
sammarbete. Samma år slöt Tyskland och Japan en antikommunistisk pakt, som var riktad
mot kommunismen och Sovjetunionen. Italien slt sig även i pakten och därmed bildades
axelmakterna. I Tyskland pågick en upprustning och Hitler hade redan brytit mot många
villkor i Versaillesfreden, men t.ex. Britterna gjorde inge motstånd. Ett bra exempel var år
1938 när Hitler krävde att Sudetområde i Tjeckoslovakien skulle anslutas till Tyskland, för
att det bodde så massor med tyskar på området.
För att inte ett krig skulle utbrytas så kallde Hitler till Berlin Mussolini, den franska
regeringschefen Daladier och den brittiska premiärministern Nevil Chamberlain. Hitler
betonade på att detta var hans sista territoriella krav. Man kom överens om att
Sudetområdet skulle anslutas till Tyskland och därmed fick Hitler sin vilja igenom.
Frankrike och Britterna gav efter och med detta trodde de att de hade bevarat
världsfreden, men snart skulle de se att de inte kunde lita på Hitler. En sak som man
märkte var att dessa fyra länder trodde att de kunde bestämma över allt. Den tjeckiska
regeringen var ju inte bjuden till mötet och inte heller Sovjetunionen. Dessa fyra länder
bestämde och gjorde beslut över sont som inte var deras. Sudetområdet hörde till
Tjeckoslovakien, inte till Frankrike eller Storbrittanien, men ändå så bjöds inte den
tjeckiska regeringen till mötet. Efter detta undertecknade Chamberlain och Hitler en
deklaration var de fördömde krig som medel i internationell politik. Britterna trodde att
deras ”eftergiftspolitik” hade räddat Europa. Men 1939 så tog Tyskland även resten av
Tjeckoslovakien och nu förstod britterna och fransmännen att man kunde inte lita på Hitler.
Man började upprosta och trodde att detta skulle skrämma Hitler, men nej.
I Sovjetunionen betraktade man först Tyskland som det största hotet men man kunde inte
heller lita på västmakterna. Stalin litade inte på västmakternas verkilga vilja att motsätta
Tyskland expansion. I augusti 1939 hände något som ingen hade kunnat förutspå.
Sovjetunioen och Tyskland slöt en nonaggressionspakt, den s.k. Molotov-Ribbentroppakten, vilket innebär att om nändera skulle dras in i krig så skulle den andra vara neutral
och inte gå i väpnad attack. Dessutom fanns en hemlig tilläggspakt var Tyskland och
Sovjetuionen delade öst Europa i områden mellan sig. Med denna pakt så ingick två
ideologiska fiender ett avtal. Man tänkte på sitt eget bästa och med denna pakt undveck
Tyskland att hamna i ett tvåfrontskrig medan Sovjetunionen fick tilläggstid till sin
upprustning.
4/4 Visserligen har du utelämnat Anschluss och Storbritanniens/Frankrikes löften till Polen
samt 1.9.1939 när det 2:dra VKR bryter ut men svaret är så kvalitativt att det nog skulle
skickas in som 4/4
a) 2 p. Piirroksessa Britannian eli Chamberlainin harjoittama sopimuksiin uskova
diplomatia on vaarassa jäädä Saksan ja Italian sotilasmarssin eli voimapolitiikan jalkoihin.
Piirroksen voi katsoa syyttävän Chamberlainia myöntyvyydestä, hyväuskoisuudesta ja
”pehmeydestä” mannermaan laajentumishakuisia militaristisia mahteja kohtaan.
b) 1–2 p: Münchenin kokous syksyllä 1938 ja länsivaltojen myöntyminen Hitlerin
vaatimuksille. Tšekkoslovakian miehitys keväällä 1939. Saksan ja NL:n
hyökkäämättömyyssopimus ja Saksan hyökkäys Puolaan.
3–4 p: Itävallan liittäminen Saksaan 1938. Münchenin kokouksen taustat ja merkitys
suurvalta-suhteille. Ranskan ja Britannian myöntyväisyyspolitiikka ja sen motiivit. Saksan
-akseli). Neuvostoliiton jättäminen Münchenin
kokouksen ulkopuolelle. Tšekkoslovakian miehityksen jälkeen Ranskan ja Britannian
takuut Puolalle. Saksan ja Neuvostoliiton välisen hyökkäämättömyyssopimuksen motiivit.
Ylioppilaskoekysymys nro 8 keväältä 2002:
Vuosia 1944 -1948 on Suomen historiassa luonnehdittu "vaaran vuosiksi". Pohdi
nimityksen sisältöä ja todenperäisyyttä.
Termen ” farans år” syftar till åren 1944- 1948 efter fortsättningskriget då det rådde en
ostabil tidsperiod i Finland. Man var rädd att Finland skulle bli en kommunistisk stat
antingen genom en Sovjetisk invasion eller en kommunistisk revolution. De hårda
fredsvillkoren och den sovjetiskt tillsatta fredskommissionen med uppgift att övervaka
villkorens uppfyllelse ökade rädslan ennu mera. Dessutom hade sovjetunionen arrenderat
Porkkala som låg nära Helsingfors.
Enligt stilleståndsavtalet förbjöds högerinriktade partier. År 1944 registrerades igen
Finlands kommunistiska parti som varit förbjudet sedan år 1930. Tillsammans med den
socialdemokratiska oppositionen bildade de två partierna Demokratiska förbundet för
Finlands folk. Meningen var att samla alla socialdemokrater inom förbundet men det
lyckades inte och majoriteten av social demokraterna valde att fortsätta i det egna partiet.
Vid det första riksadagsvalet efter kriget år 1945 fick DFF 49 platser i riksdagen och
socialdemokraterna fick 50 platser och höll på så sätt en knapp majoritet. Agrarena, DFFF
och socialdemokraterna ingick ett samarbetsval och under de tre följande år utsågs till
regeringen främst personer från dessa partier.
Dessa partier planerade också ett gemensamt program som skulle ha ineburit en
socialisering av näringslivet om det hade genomförts men p.g.a den ekonomiska
situationen måste man framskuta åtgärderna.
Det fanns motsättningar mellan kommunisterna och de borgerliga partierna.
Dessutom skapade ”vapenmusselaffären” ytterligare spänning. Affären gick ut på att
officerare i arméns ledning gjort många vapenförråd runt om i landet och skapat samtidigt
en hemilg mobiliseringsorganisation. Vapnen skulle användas vid en eventuell ockupation
av landet. Efter affären blev känd ledde det till flera rättegångar. Ca 6000 människor
förhördes, flera dömdes till fängelsestraff och flera tusen officerare avskedades.
Stadspolisens verksamhet skpade också oro i landet. Den dåvarande inrikesministern Yrjö
Leino hade gett kommunisterna stort inflytande inom stadspolisens. Kommunisternas
inflytande ledde till att finländska medborgare utlämnades till Sovjetunionen och personer
med en borgerlig bakgrund fängslades och förhördes utan egentliga orsaker.
Inom fackföreningsrörelsen pågick det en hård kamp mellan kommunisterna och
socialdemokraterna. Det slutade med socialdemokraternas seger och de inledde sin ”Jo
riittää” kampanj mot DFF. Vid fackföreningsavtalet 1947 fick socialdemokraterna majoritet i
den slutande organen.
Under åren 1946- 47 uppstod det flera strejker, torgmöten och demonstrationer. De var
oftast drivna av kommunister som ville genomföra sina krav med utomparlamentariska
medel.
Den första vändpunkten som bilda vägen till normala förhållanden i Finland skedde efter
fredsavtalet år 1947. Kommunisterna led av politiska motgångar under året. Både
nederlagen i fackföreningarna och i kommunalvalet blev betydande motgångar.
Oron ökade inför riksdagsvalet år 1948. Rykten om kommunisternas kupplaner ledde till
att armén skärpte sitt beredskap i Helsingfors. Samtidigt avväpnades den rörliga polisen
som också var kommunistledd.
Man har inte fått något entydigt svar om kommunisterna verkligen planerade en statskupp.
Men kommunisten Hertta Kuusinen sade i ett tal att ”Tjeckoslovakiens väg är vår väg” och
detta tolkades som ett bevis på att de finländska kommunisterna hade en liknande plan på
statskupp som de tjeckiska kommunisterna hade gjort i Prag.
År 1948 blv det känt att inrikesministern Yrjö Leino hade år 1945 utlämnat
ingermanländare och finländska medborgare till Sovjetunionen på förslag av
kontrollkommissionen. Leino fick mistroendevotum i riksdagen och avskedades av
president Paasikivi. P.g.a detta ordnande kommunisterna stora demonstrationer och
strejker.
DFF förlorade 11 mandat och fick bara 38 platser i riksdagen under riksdagsvalet år 1948.
Detta ledde till slutet av ”de tre storas ” regeringssamarbete och en socialdemokratisk
minoritetsregeringen tillträdde. Vid valet skedde det en förskjutning mot höger inom den
finländska politiken. Valsegrarna var agrarförbundet, socialdemokraterna och
samlingspartiet. Det var inte förrän år 1966 som DFF skulle vara med i regeringen igen.
I det socialdemokratiska partiet fick de s.k vapenbrödrasocialisterna politiskt inverkan
under denna tid. De accepterade inte samarbete med kommunisterna och krävde hårdare
åtgärder för att återställa ordningen.
Det förekom ennu politiska strejker åren 1948- 1950 under den socialdemokratiska
regeringens ledning. T.e.x i Helsingfors vid Arabias fabriker skedde det sammanstötningar
mellan de strejkande och polisen. Efter år 1949 blev det lugnare förhållanden i landet och
så småningom blev en politisk normalisering möjlig.
Orsakerna varför Finland aldrig blev en kommunistiskstat är många. Till de utrikespolitiska
orsakerna hör röda arméns frånvaro i Finland. Dessutom litade Stalin inte på finska
kommunister. Finland visade under fortsättningskriget år 1944 att landet kunde försvara
sig själv vilket gjorde Stalin tveksam på ett nytt angrepp, dessutom hade Sovjetunionen
inte framställt atombomben förrän år 1949 vilket fick Stalin att försöka undvika
västmakternas uppmärksamhet. Kalla kriget hade påbörjat vilket skulle ha gjort
invaderingen av Finland svår. Genom att Finland noggrant iakktog
vapenstilleståndsavtalets villkor kunde Finland vinna Sovjetunionens förtroende och på så
sätt lägga grunden för de nya relationerna mellan länderna.
De främsta inrikespolitiska orsakerna var att tackvare socialdemokraternas spridning av
rykten om kommunismernas planer om en statskupp fick President Paasikivi sätta armén i
beredskap kring huvudstaden. Det blev klart för kommunisterna att en statskupp inte var
möjlig. Även om det var osäkert att det fanns någon plan alls på en statskupp var det
tackvare presidentens snabba agerande som gjorde det klart för kommunisterna att en
statskupp inte var möjlig. Kommunisterna saknade annars också folkets stöd, även om de
stödde de socialpolitiska reformer som kommunisterna krävde men en statskupp fick
väldigt lite stöd. Kommunisternas nederlag i fackföreningarna och i kommunalvalet var
också viktiga orsaker till demokratins överlevnad i Finland. Det var finlands folk som
visade sig motstå kommunismen i riksdagsvalet år 1948. Med kommunisternas förlust på
11 platser föll de ut ur regeringen vilket var den mäst vesäntliga orsaken till
kommunismens exkludering.
5-6/6 Ett långt och informativt svar vars största brist är en lite sned fokusering. Du
glömmer lite bort att argumentera för/emot uttalandet om farans år och berättigandet i
begreppet, som uppfanns av USA:s dåvarande Finlands ambassadör
