Fakta och myter inom stress Om kortisol
Har stressade personer högt kortisol och vad händer
med kortisolkurvan när man blir utmattad?
Draken 29 mars 2017
Föreläsare:
Ingibjörg Jonsdottir, professor ISM
I denna dragning diskuterade två påståenden (figur 1).
Figur 1
Kortisol bildas i binjurarna och är ett av våra livsnödvändiga hormon som har betydelse för
många viktiga processer i kroppen t.ex. ämnesomsättning och immunförsvar. Kortisol
motverkar bland annat inflammation. Nivåerna är lägst under natten, stiger under
morgontimmarna och minskar sedan igen under dagen för att återigen vara låga under
natten. Psykiska och fysiska utmaningar som kräver mobilisering av energi leder till att
kortisolnivåerna stiger i syfte att bemöta utmaningen (figur 2). När man diskuterar kortisol
som stresshormon är det viktigt att skilja på den akuta stressreaktionen och ett långvarigt
tillstånd (kroniska effekter).
Figur 2
Omfattande litteratur både från djurstudier och humanstudier visar att höga nivåer av
kortisol under längre perioder utan återhämtning är en mycket ogynnsam situation för
hjärnan och även andra funktioner. Bland annat påverkas minnesfunktion och
ämnesomsättningen. Utifrån stressperspektiv är kortisol således en viktig bakomliggande
mekanism varför vissa individer utvecklar psykiska och somatiska symptom till följd av
långvarig stressbelastning. Man har länge trott att höga nivåer av kortisol alltid kan mätas
hos individer som rapporterar hög stressnivå och att kortisol således skulle kunna fungera
bra som en stressmarkör. Men så är inte riktigt fallet. Faktum är att den biologiska
stressreaktionen samvarierar dåligt med upplevd stress och endast få studier visar på ett
statistisk signifikant samband (figur 3).
Figur 3
Och som kronisk stressmarkör är kortisol inte heller någon bra markör. När en grupp
skandinaviska forskare sammanställde litteraturen såg man ytterst få studier som visade på
ett signifikant samband mellan kortisol i saliv och upplevd stress (figur 4).
Figur 4
Sammanfattning
Det livsnödvändiga hormonet kortisol är mindre gynnsamt vid långvarig
stressbelastning och en viktig bakomliggande mekanism till utvecklingen av
psykiska och somatiska symtom i samband med långvarig stress.
Däremot avspeglar kortisol dåligt upplevd stressnivå och kan inte betraktas som
en bra markör på långvarig stress, särskilt inte på individnivå. I
forskningssammanhang kan kortisol i vissa fall vara användbart som ett mått på
gruppnivå men det kräver noggrann planering avseende hur det skall mätas.
Påståendet att kortisolaxeln skulle vara utmattad hos personer med stressrelaterad
utmattning grundar sig bland annat på en modell som publicerades i läkartidning år 2000
(bild 5). På den tiden var modellen välgrundad då forskningen avseende metabola
syndromet, posttraumatiskt stressyndrom och de studier som då fanns avseende klinisk
utmattning visade att så skulle kunna vara fallet. Sedan dess har dock ett antal studier
publicerats som inte har kunnat bekräfta detta, åtminstone inte när den basala dygnskurvan
studeras hos patienter med klinisk burnout/utmattning (figur 6).
Figur 5
Figur 6
Däremot bekräftas detta delvis när aktiveringen av HPA-axeln studeras i samband med akut
stress (figur 7) samt när den hämmas och stimuleras med hjälp av s.k. Dexametason-CRHtest (figur 8). Dessa studier visar att patienter med stressrelaterad utmattning, åtminstone
en mindre grupp, har en försämrad förmåga att aktivera HPA-axeln i samband med
stimulering. Detta behöver bekräftas i flera studier och framför allt behöver man studera vad
som kännetecknar denna grupp av patienter.
Figur 7
Sammanfattning
HPA-axeln är generellt inte påverkad hos patienter med utmattning mätt
som dygnskurva. Den akuta stressreaktionen avseende kortisol kan vara
påverkad hos en mindre grupp av patienter med svår utmattning samt
förmågan att aktivera axeln när den stimuleras.
Mätningar av kortisol kan således generellt inte användas för att fånga
eller följa ett utmattningssyndrom och det är först när HPA axeln aktiveras
akut som påverkan kan ses, dock inte hos alla.
