Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan
inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör också sökas från
andra källor
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Antigua och Barbuda 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Respekten för mänskliga rättigheter är på flera områden bristfällig. Det gäller
främst anklagelser om polisbrutalitet och undermåliga förhållanden i landets
enda och överfulla fängelse. Vidare har det rapporterats om vissa
begränsningar i pressfriheten. Ett annat allvarligt område är diskriminering och
våld mot kvinnor, sexuellt utnyttjande av barn samt diskriminering av
homosexuella. Homosexuella relationer för båda kön är förbjudna och belagda
med långa fängelsestraff.
En positiv utveckling är att myndigheterna åtalar och straffar brott mot
mänskliga rättigheter. Det finns inga tillgängliga uppgifter om förekomst av
straffrihet.
Fall av korruption har rapporterats. De civila myndigheterna har en effektiv
kontroll över säkerhetsstyrkorna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Antigua och Barbuda har ratificerat följande internationella konventioner:
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination
(CERD). Ratificerad 1988.
2
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering
mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination
Against Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild
klagorätt. Ratificerade 1989 respektive 2006.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Ratificerad 1993
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the
Child (CRC) samt tilläggsprotokollet om handel med barn och
barnpornografi. Ratificerade 1993 respektive 2001 och 2002. Har
inte ratificerat tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter och
inte heller tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt
tillhörande tilläggsprotokoll från 1967. Ratificerade 1995.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC). Ratificerad 2001.
Konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with
Disabilities (CRPD) samt tilläggsprotokoll. Undertecknade 2006
respektive 2007.
Antigua och Barbuda har inte ratificerat följande internationella konventioner
avseende mänskliga rättigheter:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Covenant
on Civil and Political Rights (CCPR).
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
Covenant on Economics, Social and Cultural Rights (CESCR).
Konventionen om migrantarbetares rättigheter, Convention on the
Proteccion of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their
Families (CMW).
Konventionen om påtvingade försvinnanden, Convention on the
Protection of All Enforced Disapperances (CED).
Den periodiska rapporteringen för CERD har inte följts upp sedan 2005 då
den nionde rapporten lämnades. Den första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte,
sjunde, åttonde och nionde periodiska rapporten lämnades in som ett
dokument och avsågs täcka perioden 1989-2005.
Den periodiska rapporteringen för CEDAW har uppföljts med förseningar. År
1998 lämnades första rapporten, dokumentet avsåg perioden 1990-1998 och
ersatte den initiala, andra och tredje periodiska rapporten.
Den periodiska rapporteringen till barnkonventionen har inte följts upp sedan
2003 då den initiala rapporten lämnades. Inlämningsdatum för initiala
rapporten var 3 november 1995.
3
Den initiala rapporten avseende tilläggsprotokollet om handel med barn har
inte lämnats. Inlämningsdatum var 3 maj 2004.
Reservation för art. 21 och 22 om enskild klagorätt. Har inte ratificerat
tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr.
Den periodiska rapporteringen under CAT har inte uppföljts. Initiala rapporten
är ännu inte inlämnad, inlämningsdatum var 17 augusti 1994.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det finns inga uppgifter om att statsmakten godtyckligt eller olagligt berövat
någon enskild person livet.
Förbud mot tortyr och annan grym eller omänsklig behandling, godtycklig
arrestering eller frihetsberövande föreskrivs i grundlagen. Myndigheterna har
allmänt respekterat detta förbud. Det finns ett flertal rapporter om
polisbrutalitet och diskriminering av homosexuella. Anklagelser om misshandel
av fångar i landets fängelse har också framförts. Förhållandena i landets enda
fängelse är gravt undermåliga, det saknas t.ex. toaletter i samtliga celler så
hinkar får användas. Under 2011 fanns närmare 300 intagna, men fängelset är
byggt för att hysa endast 150 personer. Minderåriga pojkar förvaras på samma
avdelning som de vuxna männen, dock i separata celler. Kvinnor har en separat
avdelning.
4. Dödsstraff
Dödsstraff finns kvar i straffskalan. Den senaste avrättningen verkställdes år
1991. För närvarande finns det ingen som dömts till dödsstraff. Den allmänna
opinionen uppskattas vara för dödsstraff. Landet har röstat emot resolutioner i
FN:s generalförsamling om ett globalt moratorium för avrättningar.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen förbjuder godtycklig arrestering och kvarhållande i häkte.
Myndigheterna har generellt efterlevt detta förbud. Det finns inga uppgifter om
politiska fångar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Författningen föreskriver ett oberoende rättssystem, och detta respekteras i
allmänhet av regeringen. Domstolsväsendet utgör en integrerad del av det
karibiska rättssystemet med Privy Council i London som högsta rättsinstans för
4
överklaganden. Landet har undertecknat, men inte ratificerat, konventionen
om inrättandet av en karibisk högsta domstol. Säkerhetsstyrkorna består av en
poliskår med cirka 750 personer och en liten försvarsstyrka. Poliskåren faller
under premiärministerns ansvarsområde.
Det finns enstaka rapporter om regeringens och polisens inblandning i
korruption.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter om förekomst av straffrihet. Även om rättsystemet
arbetar långsamt åtalas t.ex. poliser för påstådda brott.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Lagen föreskriver rätten till rubricerade friheter, vilka i allmänhet respekteras.
Regeringen har dock kritiserats för att ha försökt påverka nyhetsrapporteringen
i etermedier. Regeringsmedlemmar har också uttalat sig och vidtagit åtgärder
som kan tolkas som försök att begränsa yttrandefriheten. Förhållandet har varit
särskilt spänt till den radiostation som ägs av oppositionen. Oppositionspartiet
har hävdat att man inte fått rättvis tillgång till statsägd TV och radio. Det finns
inga uppgifter om begränsningar i användandet av internet eller att
myndigheterna övervakar e-post.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Det finns inga inskränkningar i den akademiska friheten eller för kulturella
aktiviteter. Polisen utfärdar generellt tillstånd för offentliga möten och
demonstrationer men nekar ibland till att ge garantier om att avvärja eventuella
våldsamma konfrontationer.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfrihet samt rätten att bilda fackliga föreningar och att ingå
kollektivavtal är reglerade i grundlagen. Inga överträdelser har rapporterats.
Det fanns inga uppgifter om diskriminering grundat på religiös tillhörighet eller
övertygelse.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Antigua och Barbuda är en parlamentarisk demokrati av brittisk modell,
medlem i samväldet och med en befolkning på endast ca 90 000 personer. Vid
det senaste parlamentsvalet i mars 2009 vann United Progressive Party en
knapp seger över Antigua Labour Party och fick nio av 17 platser i
representanthuset. Baldwin Spencer, som tillträdde efter att hans parti vunnit
5
makten 2004 fortsatte därmed som premiärminister. Valet 2009 har betecknats
som fritt och rättvist.
Lagen ger medborgarna rätt att med fredliga medel välja regering genom att
delta i periodiskt återkommande fria val och genom allmän rösträtt.
Valet i mars 2009 betecknades av en observatörsgrupp från OAS, Organization
of American States, som fritt och rättvist. Oppositionspartiet ALP ifrågasatte
valresultatet, men en högre domstol fastställde resultatet som godkänt trots
vissa tekniska problem i valprocessen.
Två kvinnor valdes in i representanthuset, som har 19 medlemmar. Fem
kvinnor utsågs av generalguvernören till senaten, som har 17 medlemmar.
Generalguvernören och talmännen i parlamentets båda församlingar är kvinnor
och det finns två kvinnliga ministrar i regeringen.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetstagare har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Cirka 60
procent av arbetstagarna i den formella sektorn är fackligt anslutna.
Löntagarorganisationerna har full frihet att förhandla kollektivt.
Arbetsmarknadslagen ger rätt för de anställda att strejka men arbetsdomstolen
kan begränsa denna rätt vid tvistemål.
Lagen förbjuder tvångsarbete samt barnarbete. Det finns inga uppgifterom att
barnarbete förekommer. Lagen stipulerar att minimiåldern för lönearbete är 16
år. Personer under 18 år måste uppvisa ett läkarintyg och får inte arbeta senare
än klockan 22.00 på kvällen. Lagen föreskriver att arbetstagare inte behöver
arbeta mer än 48 timmar per arbetsvecka, men i praktiken tillämpas 40
timmars- och fem dagars arbetsvecka. en minimilön har fastställts (USD
2,78/timme). Arbetsplatser inspekteras regelbundet för att upprätthålla en god
arbetsmiljö.
Även om regeringen inte har antagit en lag för hälsa och säkerhet i arbetslivet,
med undantag för barn som arbetar, har en arbetstagare i praktiken rätt att
lämna en farlig arbetsplats utan att förlora sin anställning.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets sjuk- och hälsovård är relativt väl utbyggd. Levnadsförhållandena
bedöms vara generellt goda.
6
14. Rätten till utbildning
Grundutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri till 16 års ålder. Skolorna
har i många fall ytterst begränsade resurser till utrustning och läromedel. Drygt
95 procent av barnen i skolålder deltar i undervisningen.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Antigua och Barbuda hör till de mer välutvecklade länderna i Karibien mätt
som BNP per capita. Levnadsförhållandena är generellt sett goda. Landet
hamnade 2012 på plats 67 av totalt 187 länder i FN:s välfärdsindex (HDI), med
ett värde högre än det regionala snittet. Regeringen har ökat sina sociala
utgifter på senare år, främst för att bistå landets fattiga. Den globala
ekonomiska krisen har dock haft negativ påverkan på levnadsstandarden.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Våld mot kvinnor utgör ett allvarligt socialt problem. Det gäller inte minst mot
kvinnor i hemmet i form av misshandel, våldtäkt och andra sexuella övergrepp.
Dessa brott har ett maximistraff på tio år till livstids fängelse men utdöms
sällan. Det kan vara svårt att få kvinnor att vittna mot gärningsmän.
Regeringens särskilda styrelse för jämställdhet verkar för att öka kvinnornas
medvetenhet om sina rättigheter vid övergrepp i hemmet och har upprättat ett
kris-telefonnummer. Det finns dock inget hem för kvinnor som utsatts för
övergrepp.
Prostitution är förbjudet i lag men utgör ett allvarligt problem. Sexuellt
ofredande är olagligt men förekommer ofta såväl i det offentliga som privata
arbetslivet. Det har hittills aldrig bestraffats.
17. Barnets rättigheter
Olika former av barnmisshandel utgör ett stort samhällsproblem. Våldtäkt och
sexuella övergrepp mot barn förekommer. Maximistraffet är från tio år till
livstids fängelse. Regeringen säger sig hävda barnens rättigheter men gör endast
begränsade insatser för att skydda dessas rättigheter. Få blir dömda då det ofta
saknas vittnen till brotten. Röda Korset har uttryckt oro för att aga är vanligt
förekommande inom familjen, i skolan och andra institutioner.
7
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen förbjuder diskriminering av minoritetsgrupper på basis av ras, språk eller
social status. Regeringen har allmänt respekterat dessa förbud i praktiken.
Rastafarianer har dock klagat på diskriminering mot dem vid anställningar och
antagning till högre skolor.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexuella relationer för båda kön är förbjudna och är straffbart med långa
fängelsestraff. Dessa straffbestämmelser används dock sällan. Det förekommer
uppgifter om diskriminering och våld mot hbt-personer och att allmänheten i
landet har blivit mer intolerant mot rättigheter för hbt-personer. Ökad
homofobi har försvårat för hiv-positiva att söka behandling. Det förekommer
också uppgifter om att hiv-positiva har blivit av med sitt arbete.
20 Flyktingars rättigheter
Fastän regeringen har undertecknat 1951 års flyktingkonvention och 1967 års
protokoll har inget system för skydd av flyktingar och asylsökanden införts.
Regeringen samarbetar dock med FN:s högkommissaries kontor för att bistå
flyktingar och asylsökanden.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Det har inte rapporterats om diskriminering av personer med
funktionsnedsättning i arbetsliv, utbildning, hälso- och sjukvård eller andra
offentliga institutioner.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett antal inhemska och internationella organisationer i landet som
bevakar och verkar för att förbättra respekten för mänskliga rättigheter.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Vissa FN-organ har samarbete inom mänskliga rättighetsområdet och EU och
vissa medlemsstater ger också finansiellt stöd till program för att stärka
respekten för mänskliga rättigheter.
