Internationell politik 1
Föreläsning 2. Teoretiska perspektiv: Realism och liberalism
Jörgen Ödalen
jorgen.odalen@liu.se
Vad är en teori och vad ska vi ha den till?
‐Vad menas med en teori?
En uppsättning sammanhängande påståenden (hypoteser). Kan vara deskriptiva (”EU är en demokrati”…), kausala (”ekonomiska intressen förklarar den europeiska integrationen”…), eller normativa (”EU bör minska sitt demokratiska underskott”…).
Vad är en teori och vad ska vi ha den till?
‐Vad menas med hypotes?
Ett antagande som är avgränsat i tid och/eller rum (d.v.s. mer specifikt än en teori). Testbara implikationer av en teori.
Vad är en teori och vad ska vi ha den till?
‐Vad menas med perspektiv?
Generella utgångspunkter baserade på ett antal antaganden om empiriska eller normativa förhållanden, ex. individers motiv (Rational
choice) eller staters agerande (Realism). Ett slags ”forskarglasögon”, ”theoretical lenses”.
Kallas ofta ”teori” (särskilt inom IR). Teori på en högre abstraktionsnivå.
Perspektiv prövas indirekt och långsiktigt.
Vad är en teori och vad ska vi ha den till?
‐”Fakta” talar inte för sig själva. Måste tolkas och förstås. ‐För detta krävs ett teoretiskt ramverk!
Vad är en teori och vad ska vi ha den till?
Meta‐teori: Ontologi och epistemologi
‐Ontologi: Vad finns? Vilka är de ”grundläggande byggstenarna” i världen?
‐Epistemologi: Hur når vi kunskap om världen (med vilka metoder)?
‐Oenigheter rörande ontologi och epistemologi har varit drivande i teoretiska debatter inom IR.
Fyra debatter som format IR
Den första debatten (1920‐1950‐talet): Idealister vs. Realister
‐Efter första världskriget: Den akademiska forskningen i samhällets tjänst: Finna vägar till fred mellan stater (Nationernas Förbund). Andra världskrigets utbrott: Kris för idealismen!
‐Realistisk motreaktion: Internationell politik präglas av ständig maktkamp!
Vinnare? Realismen!
Fyra debatter som format IR
Den andra debatten (1950‐1960‐talet): Traditionalister vs. Behavioralister
‐Metoddebatt: Hur ska internationella relationer studeras?
‐Traditionalister: Historiska exempel + principiella resonemang.
‐Behavioralister: Ett naturvetenskapligt ideal: kvantitativ datainsamling, deduktiva resonemang, teoriprövning. Spelteoretiska analyser.
Vinnare? Oavgjort!
Fyra debatter som format IR
Den tredje debatten (1970‐1980‐talet):
Realism vs. Liberalism vs. Marxism
‐Världspolitiska skeenden under 60‐70‐talet tycktes underminera realismen. ‐Lib.: Ökat ömsesidigt beroende mellan stater (samarbete i internationella organisationer). Nya icke‐statliga aktörer. Andra värden utöver säkerhet: Ekonomi!
‐Marx.: Ojämlikhet i ek. beroendeförhållanden mellan stater. Centrum och periferi.
Vinnare? Allihop (teoriutveckling och teoretisk pluralism).
Fyra debatter som format IR
Den fjärde debatten (1980‐talet ‐ ….):
Positivism vs. Postpositivism
‐Uppkomsten av alternativa teoretiska perspektiv ‐
feminism, postmodernism, kritisk teori – som utmanar de vetenskapsteoretiska utgångspunkterna (ontologin och epistemologin) hos mainstream‐
perspektiven.
‐Verkligheten som objektivt observerbar vs. subjektivt konstruerad.
Vinnare? Matchen pågår…
Realismen
Förklarar internationella relationer i termer av makt (militär och politisk) – Realpolitik, maktpolitik.
Makt: Att få en annan aktör att handla på ett vis som den annars inte skulle ha gjort.
Internationell politik är ett evigt maktspel.
Realismen
Filsofiska grunder:
Thukydides (400‐talet före kristus): Det
peloponnesiska kriget. ”De starka gör det det de har
makt att göra. De svaga accepterar det de måste
acceptera.”
Machiavelli, Fursten (1513): Historien upprepar sig. En härskare kommer av nödvändighet behöva
avvärja hot mot sin stat – bevara sin makt! Ändamålen helgar medlen. Politik som oberoende
av andra sfärer av mänskligt handlande (lag och
moral).
Realismen
Filsofiska grunder:
Hobbes, Leviathan (1651): “Homo homini lupus”. Människan är en varg mot andra människor. Sluter sig samman och ger upp beslutandemakt till suveränen, den enväldige monarken, för skydd.
Detta skapar ett nytt osäkert internationellt tillstånd – ett anarkiskt system utan någon överordnad suverän. Ett tillstånd av pågående eller potentiellt krig. Realismen
Fyra grundläggande antaganden:
1. Människan är egoistisk och intressemaximerande.
2. Internationella relationer är i grunden och av nödvändighet konfliktfyllda.
3. Statens överlevnad och säkerhet är det huvudsakliga värdet.
4. Internationell politik är repetitiv. Ingen utveckling sker.
Realismen
Utvecklades som tankeskola på 1930‐talet. Den första debatten.
E. H. Carr (1946): Mellankrigstiden. Kritiserade idealismens utopism och naiva framtidstro.
Hans J. Morgenthau (1948): Människans ”lust till makt” leder till konflikt.
Realismen
Den andra debatten. ”Den behavioralistiska
revolutionen” gav upphov till Neorealismen.
Kenneth Waltz (1959, 1979): Fokus på det internationella systemet (anarki) och vilka begränsningar det skapar för aktörer (stater). Stormakter de centrala spelarna på den internationella arenan. Maktbalans.
Liberalismen
Grundläggande utgångspunkter:
1. Positiv syn på människan. Friheter och rättigheter.
2. Internationella relationer kan utgöras av samarbete snarare än konflikt.
3. Utvecklingstro. Människan kan bli bättre, och få det bättre. Stater och det internationella systemet kan förbättras; göra människor friare.
Liberalismen
Filosofiska grunder:
Locke (1690): Staten är till för att öka
medborgarnas frihet. Genom att sluta sig samman och skapa lagar och regler för vår samvaro kan vi bli friare.
Den industriella revolutionens framtidstro och upplysningstänkandet. Människans förnuft är nyckeln till framsteg (Smith, Bentham).
Liberalismen
Filosofiska grunder:
Kant (1795). Den eviga freden. Moderna konstitutionella rättsstater krigar inte med varandra. Ursprunget till den liberala doktrinen om ”den demokratiska freden”.
Liberalismen
Modern liberal IR‐teori:
Demokratisk fred‐teori (Doyle, 80‐talet). Demokratier krigar inte p.g.a.
1. Interna politiska kulturer baserade på fredlig konfliktlösning.
2. Gemensamma värden.
3. Fred stärks av ekonomiskt samarbete och interdependens.
Empiriska och normativa varianter (republikansk liberalism)
Liberalismen
Institutionell liberalism (neoliberalism) (Keohane):
Fokus på internationella organisationer (EU, FN, NATO, WTO, regler och normer). Varför och hur har IO blivit så viktiga och inflytelserika? Har de blivit inflytelserika (tar realismen på allvar)?
Liberalismen
Institutionell liberalism (neoliberalism):
Institutioner minska risken för ”fusk”. De:
1. Skapar informationsflöden och möjligheter att förhandla.
2. Ökar möjligheterna för stater att övervaka andra staters regelefterlevnad.
3. Stärker förväntningarna på överenskommelsers styrka.
Empiriska och normativa varianter (IO:s potential att verka för fred och säkerhet).
Liberalismen
Centrala påståenden:
‐Stater är inte de enda viktiga aktörerna på den internationella arenan. Transnationella aktörer och IO:s.
‐Internationella relationer präglas av ömsesidigt beroende mellan aktörer.
‐Staters inrikespolitik påverkar deras förhållningssätt internationellt.
