Växande tro
Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till
sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina
rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det
blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.
(Jer 17:7-8)
Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans
lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till
uppståndelsen från de döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har
nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit
gripen av Kristus Jesus.
Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer
det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot
målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
(Fil 3:10-14)
Visst är det underbart när våren bryter fram som den gjort nu under veckan? Vi är inne i
maj, och jag kan riktigt förundras när jag går ute och ser hur Livets obetvingliga krafter
bryter fram och det kommer knoppar och blommor och löv.
Vi är också inne i påsktiden, denna tid av 40 dagar mellan uppståndelsen och Kristi
himmelsfärd när vi särskilt får leva med Jesu uppståndelse för ögonen. Jesus sade: ”Om
inte vetekornet faller ner i jorden och dör, så förblir det ett ensamt korn. Men om
det dör, så bär det rik frukt” (Joh 12:24). Gud sådde sitt vetekorn Jesus ner i graven,
men upp växte något som är så mycket större och härligare och vackrare än det enkla
vetekornet: Kristus uppstånden i härlighet, och med honom Kristi Kyrka, Kristi kropp,
Herrens vingård och älsklingsplantering.
För vi vet vad Jesus sade: Jag är vinstocken, ni är grenarna (Joh 15:5). Du som är
döpt in i Kristus och tror på honom, du är förenad med honom i din ande. Och precis
som saven stiger i träden, så vill Jesus låta sitt uppståndelseliv få flöda fram och fylla
ditt liv med sitt goda. Han sade: Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han
rik frukt. Temat idag är ”Växa i tro”.
TILLVÄXTFAKTORER
Och om man då ser på ett träd som växer frodigt och grönt, som vi hörde i den
gammaltestamentliga texten – hur får man ett träd att växa? Jag är nu ingen grönfingrad
expert på det området (det vet alla som varit hemma hos mig och sett mina krukväxter!),
men några saker vet jag: Det måste få ljus från solen. Det måste vara stadigt rotat, inte
ryckas upp hit och dit. Och rötterna måste hämta upp dels vatten från den livgivande
källan, och dels näringsämnen och mineraler att använda som byggstenar för sin växt.
1
Och så är det med oss som kristna i vårt andliga liv. Grunden är ljuset, Guds nåd som vi
hör i välsignelsen varje gudstjänst: ”Gud låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig
nådig”. Vi får ha blicken lyft mot himlen och fötterna stadigt på jorden. Vi behöver
rötter, vi behöver ett fördolt liv härinne med Gud, ett liv som människor inte kan se och
berömma men som ger oss kraft och vitalitet. Ett träd kan ha lika mycket rötter under
jord som det har grenar över jord, och om det är balans mellan det inre och det yttre, då
finns det stabilitet även när stormarna kommer. Att växa i tro innebär framför allt att få
rötter, att växa i det osynliga.
Och så nämnde jag att rötterna ska hämta upp dels vatten, det levande vattnet som står
för kontakt med den helige Ande i bön, och dels näringsämnen och byggstenar. Vad är
vår näring som kristna? Paulus skriver: ”Tron kommer av predikan, och predikan av
Kristi ord” (Rom 10). Om vi tar in Guds ord och inte bara låter det passera rätt igenom
och ut på andra sidan, utan verkligen tar in det och gör det till en integrerad del av vårt
liv, då får vi uppleva att det växer ett liv och en kraft och en kärlek därinne.
GRIPEN AV KRISTUS JESUS
Kommer du ihåg vad Paulus delade i Filipperbrevet 3? Han delar något av sitt hjärtas
djupaste längtan med oss: ”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans
uppståndelse… . Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det
målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av
Kristus Jesus.”
Gripen av Kristus Jesus. Har du varit med om det någon gång – att bli gripen av Jesus?
Hur var det när du först kom till tro, när du först började ana vem Jesus är och du fattade
att han faktiskt ser dig, att han har något för dig? Att han har en famn för dig, och en
väg för dig?
Kände du då den där viskningen inom dig som Paulus viskar till oss: Jag vill lära känna
Kristus? Förstå hans vägar, höra hans röst, se hans väg för ditt liv?
Hur har din väg sett ut sedan dess? Känner du att du är kvar i det flödet, i den växten?
För de allra flesta av oss så blir det något som kommer emellan så att vi tappat den nära
kontakten. När Jesus talar till församlingen i Efesos, säger han: ”Men det har jag emot
dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit,
och omvänd dig och gör dina första gärningar” (Upp 2:4).
VÄXA STEGVIS
Men här vill jag säga en sak och dela en lärdom som jag har fått: det kristna livet växer
inte linjärt. De som vandrar med Jesus har i alla tider fått uppleva att det inte växer från
2
härlighet till härlighet livet igenom. Det finns årstider i vårt andliga liv, och det går inte
alltid att klamra sig fast vid hur det en gång var, utan ibland måste vi släppa det gamla
och fråga oss: Vad håller Jesus på att göra just nu i mitt liv? Han är den levande Guden,
inte en död avgud som vi har full kontroll över.
Lärjungarna och Petrus fick uppleva det här. Han stod vid stranden och fiskade när det
kommer en man som talar så som ingen människa har talat förut. Så han släpper allt och
följer honom och blir hans lärjunge, så att han får höra hans röst varje vaken minut.
Men en dag säger Jesus att nu är du tillräckligt fullärd för att gå ut och predika själv. Så
han sänder ut Petrus, och Petrus får stiga ut ur sin bekvämlighetszon och växa in i nästa
steg. Och det funkar jättebra, och han kommer glädjestrålande tillbaka till Jesus och
avlägger rapport.
Men när Petrus behärskar det steget och tycker att ”nu har vi det väl bra?”, då börjar
Jesus gå åt ett helt annat håll. Mot Jerusalem. Och han talar om ett kors, ett lidande och
en död. Och en uppståndelse på andra sidan. Och Petrus protesterar, vi har det väl bra
som vi har det nu? Men Jesus får säga: ”Det jag gör förstår du inte nu, men längre
fram ska du förstå det” (Joh 13:7).
Det blir en väldigt smärtsam process för Petrus, när all hans framgång som predikant
monteras ner inför Korset. Det är en erfarenhet som miljoner troende genom alla tider
har fått uppleva, det som kallas ”själens dunkla natt”. Men den smärta som han känner,
det är en växtvärk. Det finns ett syfte med nedmonteringen av hans framgång, det finns
ett syfte med Korset: att frälsningen ska gå på djupet.
Jag vet inte var du befinner dig i ditt andliga liv just nu. Om det är solig maj eller blåsig
november. Men om du känner av själens mörka natt, så vill jag uppmuntra dig: det finns
ett syfte. Och det finns ett slut. För till slut kommer påskdagens morgon, med
återseendets glädje.
Men inte heller det stadiet fick Petrus hålla fast i, för sedan kom Kristi himmelsfärd.
Men nu hade han lärt sig att låta den Uppståndne få råda, och han återvände till himlen
för att den helige Ande skulle få flytta in. När Petrus gav Jesus frihet att få växa och
vara annorlunda än han dittills hade trott, då fick han också uppleva en fördjupning och
en helhet och en gemenskap med den helige Ande.
TILLSAMMANS MED ALLA DE HELIGA
Och här kan jag återigen bli lite personlig. Jag har fått uppleva flera perioder av själens
dunkla natt, när tron börjar eka lite tom och man undrar: var är Gud någonstans?
Vad jag då har fått göra, det har varit att bredda mig. Bibeln talar om att ”tillsammans
med alla de heliga… lära känna Kristi kärlek” (Ef 3:18-19). När tron började
skramla lite tomt och jag nådde en punkt där jag liksom inte kunde växa längre, var jag
3
tvungen att bredda mig utanför vår frikyrkliga tradition, för att få kontakt med de
urkristna kraftkällorna i de historiska kyrkorna. Det började med en bok av Bo Giertz
som var biskop här i stan, och så det exempel som våra tidigare pastorer här i Opal har
gett: Claes Eliasson som lärde mig Tidegärden och Taizé, och så Anna som har låtit sig
berikas av den katolska traditionen och retreatrörelsen med Magnus Malm.
Retreat är något som har varit till ovärderlig hjälp för mig att växa. Retreat handlar om
att dra sig undan för en tid i stillhet, för att finna var man är någonstans i sitt andliga liv
med Gud. Och det är inte för alla – men man kan väl säga att om man kommer upp i en
ålder när det plötsligt inte känns lika häftigt att åka på konferens, då kan man börja
fundera på om man inte är mogen för att åka på retreat istället.
VI MÅSTE VÄXA
För hur man än går till väga, vilka sätt man än hittar som passar för just mig, så hör det
till livets realiteter att vi måste växa. För våren är här. Livets och uppståndelsens kraft
vill bryta fram i dig, genom Guds Ande som bor i dig. Han vill blomma ut i kärlek och
hopp och tro, i skaparkraft och glädje och kreativitet.
Och det är min förhoppning och bön att vi alla skulle våga tro det. Att vi skulle våga
räta på ryggen och sträcka vårt hjärta mot Gud och strunta blankt i all vår rädsla för vad
människor ska tycka och tänka – och låta hans liv förlösas inom oss.
Jag vill avsluta med att läsa bibeltexten igen:
Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans
lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till
uppståndelsen från de döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har
nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit
gripen av Kristus Jesus.
Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer
det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot
målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
(Fil 3:10-14)
4
