Uppsala Universitet
Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri
Projektarbete inom läkarutbildningen, 7.5hp
Vt 2009
Tidigare psykisk behandling och könets betydelse för uppvisandet av
nedsatt allmänt hälsotillstånd efter tsunamikatastrofen
Författare: Karin Stjerna
Läkarprogrammet termin 11
Handledare: Tom Lundin
Adjungerad professor i psykiatri
2
Sammanfattning
Studien ger oss svar på huruvida psykisk ohälsa är en riskfaktor för uppkomsten av nedsatt
allmänt hälsotillstånd efter ett omfattande psykiskt trauma. Undersökningen grundar sig på
två enkäter som skickades ut till de personer som återvände från Sydostasien tiden efter
tsunamin. De som svarade på båda enkäterna och som definieras som högexponerade
inkluderades i studien.
Av totalt 1482 personer visar 464 (31,3%) nedsatt allmänt hälsotillstånd efter tsunamin. Bland
de tidigare friska personerna var det 351 (28,5%) som uppvisade nedsatt allmänt
hälsotillstånd jämfört med 113 (45,4%) bland dem med psykisk ohälsa före tsunamin. Totalt
sett är det vanligare bland kvinnor att uppvisa nedsatt allmänt hälsotillstånd efter tsunamin,
36,1% jämfört med 24,4%.
Både psykisk ohälsa och kvinnligt kön är riskfaktorer för nedsatt allmänt hälsotillstånd efter
allvarliga trauman.
3
Innehållsförteckning
INLEDNING ......................................................................................................................................................... 1
FRÅGESTÄLLNING ........................................................................................................................................... 2
METOD ................................................................................................................................................................. 2
BORTFALL........................................................................................................................................................... 3
RESULTAT ........................................................................................................................................................... 4
DISKUSSION ........................................................................................................................................................ 6
REFERENSER...................................................................................................................................................... 7
Inledning
Riskfaktorer för posttraumatiskt stressreaktioner har studerats från flertalet infallsvinklar.
Personliga karaktärsdrag som temperament och genetik har visat sig påverka risken för att
uppvisa posttraumatiskt stressreaktion efter psykiska traumai. Studier hävdar dock att
psykologiska processer är den starkaste riskfaktorn för posttraumatisk stressreaktion. Tidigare
trauma, tidigare psykologisk behandling, hereditet, social status, aktuella traumats karaktär
och intensitet samt behandling och uppföljning har alla visat sig spela rollii. Stora svenska
studier inom området är dock få och huvuddelen av studierna har gjorts på nationella
katastrofer av vilka de flesta berör få offer.
Tsunamikatastrofen i Sydostasien 26 december 2004 är unik till sin karaktär. Den har utsatt
människor för extrem psykisk och fysisk påfrestning och är en av de värsta naturkatastroferna
i modern tid. Jordskalvet som utlöste tsunamin inträffade 160 km utanför Sumatras västkust
och uppmättes till minst 9,0 på Richterskalan. Jordskalvet uppfattades direkt i Bangladesh,
Indien, Malaysia, Myanmar, Maldiverna och i Thailand. Tsunamivågorna nådde kusterna runt
Indiska Oceanen vid olika tidpunkter, Thailand drabbades efter ca två timmar. Antalet
dödsoffer har inte kunnat sammanställas exakt, men uppskattas till 250.000iii. Antalet döda
identifierade svenskar är 545 personer, varav 140 barniv. Svenskar har tidigare varit besparade
från liknande katastrofer i modern tid. Detta gör tsunamin unik i svensk historia, aldrig
tidigare har så många svenskar utsatts för ett så stort trauma utomlands.
Man har nu för första gången på ett systematiskt sätt fått möjligheten att följa upp svenskar
som drabbats av ett svårt psykiskt trauma i utlandet. De studier som genomförs kan ge oss ny
kunskap och på så sätt ge oss möjlighet att utveckla och förbättra Svenska sjukvårdens
katastrof- och krisberedskap samt ge oss en bredare insikt och förståelse för posttraumatiskt
stressreaktion i Sverige.
Första sammanställande studien, ”Uppföljning av svenska resenärer efter tsunamin 2004”v,
som baseras på totalt 4910 personers enkätsvar visar att 25% av de drabbade 14 månader efter
katastrofen led av minskat psykiskt välbefinnande. 10% av personerna uppvisar tecken på
posttraumatisk stressreaktion och kvinnor dominerar i denna grupp. Då studien visar att
posttraumatisk stressreaktion finns hos populationen är det önskvärt att undersöka denna
population närmare för att få ytterligare kunskap om olika riskfaktorer för att uppvisa nedsatt
allmänt hälsotillstånd.
2
Frågeställning
Vad är förekomsten av nedsatt allmänt hälsotillstånd hos högexponerade personer vid
tsunamikatastrofen? Är tidigare psykisk ohälsa en riskfaktor för att uppvisa nedsatt allmänt
hälsotillstånd efter ett omfattande trauma, så som tsunamin? Finns det några skillnader mellan
könen vad gäller uppvisandet av nedsatt allmänt hälsotillstånd?
Metod
Studien grundar sig på de två enkäter som skickades ut mars 2006 samt oktober 2007: ”En
undersökning om upplevelser, reaktioner och samhällets stöd under och efter
Tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004” och ”Tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004,
Uppföljningsstudie”. Den första enkäten skickades ut till personer som enligt Rikskriminalens
register återvände från Sydostasien till Sverige mellan 26 december 2004 och 15 januari 2005
och var mantalsskrivna i sjukvårdsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt sju
mindre landsting. Ansvariga för utskickande och insamlandet är Kunskapscentrum för
katastrofpsykiatri, Uppsala.
Första enkäten sändes ut till 10 116 personer, varav 4932 personer svarade. Andra enkäten
skickades ut till de 4932 personer som svarade på första enkäten. Åldersgruppen var 16 år
eller äldre, de mellan 16 och 18 år behövde målsmans underskrift för att ingå i studien.
Studien är frivillig samt godkänd av Regionala etikprövningsnämnden.
Denna studie grundar sig på dem som svarat på båda enkäterna och definierats som
högexponerade. Högexponerad definieras den person som på frågan Hamnade du själv i
vattnet?, svarat något av följande alternativ: Ja, jag förlorade all fysisk kontroll, Ja, men jag
bevarade delvis fysisk kontroll, Nej men jag var mycket nära att hamna i vattnet.
Totalt definierades 1482 personer enligt ovan beskrivet som högexponerade och inkluderas i
studien.
De högexponerade delades in i två grupper, dels de som upplevt tidigare psykisk ohälsa och
de som tidigare varit friska. Tidigare psykisk ohälsa definieras som de personer som svarat att
de erhållit psykologisk eller medicinsk behandling före tsunamin pga. att de känt sig
nedstämda, deprimerade, eller att de känt hopplöshet, i två veckor eller längre, och/eller haft
besvär med panikkänslor, ihållande oro eller ångest, i fyra veckor eller längre, och/eller
andra typer av psykiska besvär.
Frekvensen av nedsatt allmänt hälsotillstånd i de båda grupperna jämfördes. Detta mäts
utifrån svaren på fråga 9.1.1-9.1.12 på första enkätenvi. Frågorna berör olika symtom på hälsa
3
och överensstämmer med General Health Questionnaire 12 (GHQ-12) (Bilaga 1) som är en
internationellt validerad skattningsskala vilken används för att värdera psykiskt hälsotillstånd.
Fyra alternativ till frågorna ges: Bättre än vanligt, Som vanligt, Sämre än vanligt och Mycket
sämre än vanligt. För den här undersökningen kodas svarsalternativen i skriven ordning 1, 2,
3 och 4. Värdena 1-4 för var och en av de tolv frågorna dikotomiseras så att 1 och 2 ges
värdet noll, 3 och 4 ges värdet ett. Till gruppen med nedsatt allmänt hälsotillstånd tillhör de
personer som erhållit tre eller fler totalpoäng, där minimumvärdet således för varje person kan
bli noll och maximumvärdet tolv. Exakt samma frågeställning finns med i andra enkäten, men
då resultatet vid 14-månaders uppföljning anses bättre avspegla nedsatt allmänt hälsotillstånd
till följd av tsunamikatastrofen, än vid 3-års uppföljning, väljs enbart att ta med resultatet från
första enkäten.
Könsskillnader i de olika grupperna har även studerats och analyserats. Samtliga statistiska
analyser är gjorda med Chi-Square test. P<0.01 är signifikant.
Bortfall
Av de 10 116 personer som fick möjlighet att delta i första enkätstudien avböjde 385 initialt
(3,8%), där majoriteten ansåg att de inte befann sig i det drabbade området. 5159 personer
(51%) avstod från att skicka in första enkäten utan någon vidare motivering.
Andra enkäten skickades ut till de 4932 personer som svarade på första enkäten.
Av de 1501 personer som svarat på frågan om psykisk ohälsa före tsunamin är det 19 personer
som inte svarat på vidare frågor och utesluts därför från studien. Populationen som undersöks
är totalt 1482 personer.
4
Resultat
Totalt innefattades 1482 personer i studien. Dom fördelar sig mellan grupperna enligt tabell 1.
Tabell 1 Populationens fördelning
Total population
1482 (58,8%)
(andel kvinnor)
Friska efter tsunamin
68,7% (54,7%)
(andel kvinnor)
Nedsatt allmänt
31,3% (46,3%)
hälsotillstånd efter
tsunamin
(andel kvinnor)
Psykiskt frisk
1233 (56,2%)
population före
Friska efter tsunamin
71,5% (51,8%)
(andel kvinnor)
tsunamin
Nedsatt allmänt
(andel kvinnor)
28,5% (67,2%)
hälsotillstånd efter
tsunamin
(andel kvinnor)
Psykisk ohälsa
före tsunamin
(andel kvinnor)
249 (71,9%)
Friska efter tsunamin
54,6% (73,5%)
(andel kvinnor)
Nedsatt allmänt
45,4% (69,9%)
hälsotillstånd efter
tsunamin
(andel kvinnor)
Av totalt 1482 personer uppvisade 464 (31,3%) nedsatt allmänt hälsotillstånd efter tsunamin.
Bland de tidigare friska personerna var det 351 (28,5%) som uppvisade nedsatt allmänt
hälsotillstånd jämfört med 113 (45,4%) bland dem med psykisk ohälsa före tsunamin
(P<0,0001).
Vad gäller könsfördelningen visas resultaten i tabell 2 på nästa sida.
5
Tabell 2 Könsfördelning
Män
Kvinnor
Psykiskt frisk
Nedsatt allmänt
Psykiskt frisk
Nedsatt allmänt
efter tsunamin
hälsotillstånd
efter tsunamin
hälsotillstånd
efter tsunamnin
efter tsunamnin
Psykiskt frisk
425
115
457
236
före tsunamnin
78,7%
21,3%
65,9%
34,1%
Psykisk ohälsa
36
34
100
79
före tsunamin
51,4%
48,6%
55,9%
44,1%
461
149
557
315
75,6%
24,4%
63,9%
36,1%
Totalt
Bland både männen och kvinnorna är det vanligare att uppvisa nedsatt allmänt hälsotillstånd
om man haft tidigare psykisk ohälsa (P<0,0001 för männen och P=0,0123 för kvinnorna).
Totalt sett är det vanligare bland kvinnor att uppvisa nedsatt allmänt hälsotillstånd efter
tsunamin, 36,1% jämfört med 24,4% (P<0,0001).
6
Diskussion
Förekomsten av nedsatt allmänt hälsotillstånd bland denna högexponerade grupp är mycket
högre än i tidigare studier som inte tagit hänsyn till exponeringsgraden. Här är förekomsten
31,3% vilket kan jämföras med 10% hos alla de 4932 som svarat på enkätenvii.
Vad gäller riskfaktorer visar studien att personer som någon gång före tsunamin led av
psykisk ohälsa var mer benägna att uppvisa nedsatt allmänt hälsotillstånd efter
tsunamikatastrofen än de som var psykiskt friska före den samma. Det syns en stor skillnad
mellan dessa grupper med hög signifikans. Detta betyder att personer som tidigare varit
aktuella för behandling pga. psykisk ohälsa är mer benägna att uppvisa nedsatt allmänt
hälsotillstånd än de som tidigare varit psykiskt friska om de utsätts för en stor katastrof. För
att effektivisera den psykiatriska hjälpinsatsen vid liknande katastrofer i framtiden ligger det
en stor vinst i att i tidigt skede rikta in sig på de personer som sedan tidigare lider eller har
lidit av en psykiatrisk sjukdom.
I studien visas också att kvinnor i högre grad, oavsett tidigare psykisk hälsa, uppvisar nedsatt
allmänt hälsotillstånd och även här med hög signifikans. Detta visar att även kvinnligt kön är
en riskfaktor för att utveckla posttraumatiskt stressreaktion.
Värt att notera är dock att bland de med tidigare psykisk ohälsa är det vanligare bland männen
att uppvisa nedsatt allmänt hälsotillstånd, 48,6%, än bland kvinnorna, 44,1%. Procentuellt sett
är det en skillnad, dock ej någon stor och någon signifikans går ej att uppnå. Därför går det
inte att dra några säkra slutsatser men det väcker ändå tanken att män jämfört med kvinnor
med psykisk ohälsa är mer benägna att uppvisa nedsatt allmänt hälsotillstånd efter ett
allvarligt trauma. Om så är fallet, varför? Kan tidigare psykisk ohälsa hos män vara en
starkare riskfaktor än hos kvinnor? Eller är det så att männens gräns för att söka vård för
psykiatriska åkommor är högre än för kvinnor och att männen som sagt sig blivit behandlade
före tsunamin därför är psykiskt sjukare än kvinnorna som grupp?
Sammanfattningsvis har studien visat att både psykisk ohälsa och kvinnligt kön är riskfaktorer
för att uppvisa nedsatt allmänt hälsotillstånd efter allvarliga trauman. Detta kan vara till stor
hjälp i framtiden vid nya omfattande katastrofer för att på ett effektivt sätt hjälpa och
behandla drabbade.
7
Referenser
i
Wittchen H-U, Gloster A, Beesdo K et al. Posttraumatic stress disorder: Diagnostic and
epidemiological perspectives. CNS Spectr. 2009;14:1(Suppl 1):5-12
ii
Ozer E, Best S, Lipsey T et al. Predictors of posttraumatic stress disorder and symtoms in
adults: A meta-analysis. Psychological Bulletin vol 129(1);jan 2003:52-73
iii
SOU 2005:104, sid. 101-102.
iv
Bergh Johannesson K, Michel P-O, Arnberg F et al. Uppföljning av svenska resenärer efter
tsunamin 2004, Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, Uppsala Universitet.
v
Bergh Johannesson K, Michel P-O, Arnberg F et al. Uppföljning av svenska resenärer efter
tsunamin 2004, Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, Uppsala Universitet.
vi
Se bilaga 1 för hela frågan med svarsalternativ.
vii
Bergh Johannesson K, Michel P-O, Arnberg F et al. Uppföljning av svenska resenärer efter
tsunamin 2004, Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, Uppsala Universitet.
