Litteraturhistoria åk 8
Antiken
Tidsperiod ca 700 f Kr – 500 e Kr
Antikens litterära historia omfattar de texter, dikter och dramatik som skapades i det gamla
Grekland och under Romarriket.
Illiaden och Odyssén är två stora diktverk som skrevs ner ca 700 f Kr av den blinde
författaren Homeros. Berättelserna är betydligt äldre än så och framfördes av speciella
sångare, rapsoder, som kunde tusentals verser utantill. De framfördes på versmåttet
hexameter som gav berättelserna en alldeles speciell rytm.
”Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles
olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner,
och som till Hades en mängd av tappra krigares själar
störtade ned, men lät dem själva för hundar och fåglar
ligga på marken till rov – Zeus' vilja var det som skedde -”
Illiaden handlar om kriget vid Troja (nuvarande Turkiet). Orsaken till kriget var att Paris, son
till Trojas Härskare Priamos, hade rövat bort den vackra drottning Helena från Sparta.
Helenas man, kung Menelaos, startade då ett krig mot Troja och fick med sig många män bl.a.
den nästan oövervinnerlige hjälten Akilles. Staden Troja skyddades dock av sin tjocka
stadsmur men genom list lyckades grekerna ta sig in. De låtsades ge sig iväg och lämnade
kvar en stor trähäst som en gåva till staden. Trojanerna förde med sig hästen in i staden och på
natten klättrade en gömd krigsstyrka ut ur hästen och öppnade stadsportarna för grekerna som
därmed besegrade Troja. Den trojanska hästen har sedan blivit ett uttryck för något som
gömmer något farligt, t.ex. ett datavirus.
Odyssén handlar om sjöfararen Odysseus hemfärd från Troja till ön Ithaka, där han är kung.
Han råkar ut för en mängd olyckor och äventyr på sin färd bl.a. äventyret med cykloperna
som vi ska läsa om. När han efter 20 år kommer hem till sin ö har hans hustru Penelope väntat
troget trots en mängd friare som försöker intala henne att hennes man är död. Den ende som
känner igen Odysseus är hans gamla hund. Odysseus dödar alla friarna och Penelope är glad
att hennes man är tillbaka.
Det grekiska dramat
Under 400 talet f Kr blev Aten i Grekland en kulturell och ekonomisk storstad. Där uppstod
den teaterkonst som sedan utvecklades till den moderna teatern. Från början ingick teatern i
en stor religiös fest till guden Dionysos ära. Pjäsförfattarna deltog i firandet med att låta
framföra dramer inför en stor publik under bar himmel. Skådespelarna bar masker som tydligt
visade vem de spelade.
Var dramat sorgligt och allvarligt kallades det tragedi. Var det roligt och slutade lyckligt
kallades det komedi. De uttrycken använder vi fortfarande. Tragedierna handlade ofta om det
som grekerna kallade hybris, övermod. Det var den största synden av alla. Att tro sig
oövervinnerlig var ett brott mot gudarna och straffades hårt av dem. Även om många av
dramerna från den här tiden har försvunnit så har flera bevarats och spelas fortfarande på
teatrar runt om i världen. Här är två exempel:
Kung Oidipus av Sofokles
Oidipus blir som barn spådd att han i framtiden ska komma att döda sin far och gifta sig med
sin mor. För att förhindra det ödet så skickas han bort att uppfostras utomlands. Av en
tillfällighet träffar han i vuxen ålder sin far utan att veta om att det är han och dödar honom.
När han kommer hem till Tebe gör han staden en stor tjänst och får som belöning gifta sig
med kungens änka, vilket visar sig vara hans egen mor. Själva dramat handlar om hur han bit
för bit tar reda på sanningen om sig själv och till slut förtvivlad sticker ut sina ögon, de har ju
ändå inte kunnat se sanningen.
Lysistrate av Aristofanes
I denna komedi har Atens kvinnor tröttnat på att deras män ständigt är ute i krig. Under
Lysistrates ledning inleder de en kärleksstrejk, de vägrar älska med sina män om männen inte
genast sluter fred med fienden. Männen går till slut med på kvinnornas krav och det hela
slutar lyckligt.
Romarriket
När det grekiska herraväldet gick under tog romarriket över. Även romarna hade sina
författare både till dikter, böcker och dramer men det de framförallt gjorde var att ta över
grekernas kultur och göra den till sin. Grekerna var visserligen slavar i romarriket men det var
de som var de romerska barnens lärare och på det sättet spred sig den grekiska kulturen över
stora delar av det som nu är Europa och Nordafrika. På samma sätt spred sig också
kristendomen som tog sin början hos Jesus från Nasaret och hans lärjungar ca år 30 e Kr.
