Kulturarv ger livskraft
Hållbar utveckling ur humanistiskt
och historiskt perspektiv
Fördjupad omvärldsanalys för kulturmiljöområdet 2005
Innehåll
INNEHÅLL
FÖRORD
1
2
SAMMANFATTNING – KULTURARV GER LIVSKRAFT!
UPPDRAGET OCH DESS BAKGRUND 5
En fördjupad omvärldsanalys kring hållbar utveckling
Det regionala kulturmiljöarbetet 5
Utgångspunkt i tidigare analyser 5
3
5
DET LÅNGSIKTIGT HÅLLBARA SAMHÄLLET – BEGREPPET OCH POLITIKEN 6
Tre hållbarhetsdimensioner – den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga 6
Den svenska strategin för hållbarhetspolitiken 6
KULTURARVSARBETETS BIDRAG TILL HÅLLBAR UTVECKLING
Humanistiska och historiska perspektiv 7
Ett brett samhällsuppdrag 7
Agenda kulturarv med människan i centrum 7
Central och regional samsyn 8
LIVSMILJÖ OCH LIVSKVALITET I FOKUS 9
Historiemedvetande och kunskap ger perspektiv och förståelse
Kulturarvsarbete främjar demokrati och folkhälsa 12
Kulturarvsförvaltning bidrar till en rik livsmiljö 13
Kulturarv är en resurs för tillväxt och utveckling 15
7
10
UTVECKLINGSBEHOV OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SEKTORSSAMVERKAN
Utbildning och forskning 18
Folkhälsa 19
Miljö- och naturvård 19
Byggsektorn 19
Näringslivet 19
RIKSANTIKVARIEÄMBETETS INSTRUMENT OCH AMBITIONER
Utvecklad kulturarvsforskning 20
Interaktiv kulturmiljöportal 21
Nationella kulturmiljöbokslut 21
Samordnat miljömålsarbete 21
Strategiska kulturmiljöbidrag 22
REFERENSER
18
20
23
BILAGOR 24
1. Översiktlig redovisning av enkätsvar från länsstyrelser 24
2. Översiktlig redovisning av enkätsvar från länsmuseer och kommunala museer
29
Förord
I det hållbara samhället förenas ekonomisk utveckling, social välfärd och
sammanhållning med en god miljö. Samhället täcker sina aktuella behov
utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa
sina behov.
Kulturarvssektorn har unika förutsättningar och ett särskilt ansvar för
att bidra till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling där människors
livsmiljö och livskvalitet sätts i centrum. I 2005 års fördjupade omvärldsanalys för kulturmiljöområdet har Riksantikvarieämbetet analyserat hur
kulturarvet och historieintresset kan användas i samhällsdebatten och det
långsiktigt hållbara samhällsbygget.
De senaste årens utvecklingsarbete inom kulturarvsområdet har initierat en rad samarbeten med andra sektorer och aktörer i samhället. Det
gemensamma arbetet för hållbar utveckling ger spännande förutsättningar att vidareutveckla denna samverkan. Årets omvärldsanalys utgör en
viktig utgångspunkt för fortsättningen. Den ligger också till grund för
Riksantikvarieämbetets Höstmöte 2005 – ”Framtiden till låns – hållbar
utveckling” – där hela kulturarvssektorn möter deltagare från andra samhällsområden för att diskutera dessa viktiga framtidsfrågor.
De humanistiska och historiska perspektiven gör kulturarvsarbetet till
en rik källa för livskraft och framtidstro!
Inger Liliequist
Riksantikvarie
2
Sammanfattning – kulturarv ger livskraft!
Kulturarvet och historieintresset är en resurs som bör användas i större
utsträckning än idag i samhällsdebatten och samhällsbygget. Kulturarvsarbetets viktigaste bidrag till det hållbara samhället är att i samverkan
med andra samhällssektorer ge humanistiska och historiska perspektiv på
samhällsutvecklingen. Dessa perspektiv är grundläggande för hur människor förhåller sig till samhällets långsiktiga utveckling.
Med utgångspunkt i begreppen livsmiljö och livskvalitet fokuserar analysen mot fyra områden där kulturarvsarbetet bedöms vara särskilt viktigt för en långsiktigt hållbar utveckling. Gemensamt för dessa är att arbetet måste ske i nära samverkan med andra samhällssektorer för att få
tydligt genomslag i utvecklingsarbetet. Flera goda exempel lyfts fram för
att illustrera möjligheter och erfarenheter. Följande områden och generella utvecklingsbehov har identifierats:
• Historiemedvetande och kunskap ger perspektiv och förståelse
Kulturarvsområdet behöver vidareutveckla samarbetet kring att bygga
upp, förvalta och tillgängliggöra kunskap om kulturarvets och historiemedvetandets betydelse för samhällsutvecklingen.
• Kulturarvsarbete främjar demokrati och folkhälsa
Kulturarvsområdet behöver vidareutveckla samverkan kring kulturarvsarbetet för att öka delaktigheten i samhället och stärka folkhälsan.
• Kulturarvsförvaltning bidrar till en rik livsmiljö
Kulturarvsområdet behöver vidareutveckla samarbetet kring, och formerna för, planering och förvaltning av kulturarvet för att bidra till en
god och långsiktigt hållbar livsmiljö.
• Kulturarv är en resurs för tillväxt och utveckling
Kulturarvsområdet behöver vidareutveckla samarbetet kring kulturarvet som resurs för tillväxt och utveckling i det hållbara samhället.
Ökad samverkan mellan olika sektorer i samhället är avgörande för en
effektiv användning och samordning av materiella och immateriella resurser. Inom de prioriterade områdena har följande sektorer identifierats
där kulturarvsområdets samverkan behöver vidareutvecklas eller intensifieras ytterligare:
• Utbildning och forskning
• Folkhälsa
3
• Miljö- och naturvård
• Byggsektorn
• Näringslivet
Riksantikvarieämbetet har för egen del valt att under de kommande åren
vidareutveckla följande instrument som ett led i arbetet med det hållbara
samhället:
•
•
•
•
•
4
Utvecklad kulturarvsforskning
Interaktiv kulturmiljöportal
Nationella kulturmiljöbokslut
Samordnat miljömålsarbete
Strategiska kulturmiljöbidrag
Uppdraget och dess bakgrund
En fördjupad omvärldsanalys kring hållbar utveckling
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) skall som central förvaltningsmyndighet
följa och uppmärksamma förändringar och utvecklingstendenser i samhället som är av betydelse för kulturarvsarbetet. Som ett led i detta har
myndigheten fått i uppdrag av regeringen att i en fördjupad omvärldsanalys senast 1 oktober 2005 redovisa ”hur kulturmiljösektorn kan bli
en samlande och aktiv kraft i det arbete som syftar till att skapa en långsiktigt hållbar utveckling av vårt samhälle. Tyngdpunkten i analysen skall
visa på hur detta arbete kan ske i samverkan med andra samhällssektorer”
(RAÄ:s regleringsbrev för 2005).
Uppdragets formulering innebär att arbetet har inriktats mot att vidareutveckla kulturmiljöområdets arbete med och samverkan kring hållbar
utveckling. RAÄ har dessutom valt att redovisa myndighetens egna ambitioner för det fortsatta arbetet inom området.
Det regionala kulturmiljöarbetet
Analysen berör hela kulturmiljöområdet och har genomförts i samråd
med andra aktörer såväl inom som utom kulturarvssektorn. Ett viktigt
underlag för analysen utgörs av de enkätundersökningar riktade till länsstyrelser och länsmuseer som RAÄ genomfört i samråd med läns- och
landsantikvarieföreningarna (bilaga 1 och 2).
Utgångspunkt i tidigare analyser
I den breda omvärldsanalys som RAÄ genomförde 2002, ”Det dynamiska kulturarvet”, lyftes arbetet för en långsiktigt hållbar utveckling fram
som en av fyra generella samhällstendenser som bedömdes vara av särskild betydelse för kulturmiljöområdets utveckling. Myndigheten betonade att kulturarvsarbetet genom sitt humanistiska och historiska perspektiv har särskilda förutsättningar och ansvar för att medverka i arbetet för
en långsiktigt hållbar utveckling. Grundläggande för att få genomslag för
kulturarvsarbetets perspektiv bedömdes vara att det tvärsektoriella samarbetet vidareutvecklades.
Temat för 2004 års fördjupade omvärldsanalys ”Kulturarv är mångfald”, har nära koppling till arbetet med hållbar utveckling och är därför
relevant även för årets analys.
5
Det långsiktigt hållbara samhället
– begreppet och politiken
I det hållbara samhället förenas ekonomisk utveckling, social välfärd och
sammanhållning med en god miljö. Samhället täcker sina aktuella behov
utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa
sina behov.
Tre hållbarhetsdimensioner – den ekonomiska, den sociala och
den miljömässiga
Begreppet hållbar utveckling inbegriper tre hållbarhetsdimensioner – den
ekonomiska, den sociala och den miljömässiga dimensionen. För kulturarvsarbetet är det av stor vikt att den tidigare ekologiska fokuseringen
har vidgats till en miljödimension. Till skillnad från begreppet ekologi är
miljöbegreppet lättare att förena med ett humanistiskt och kulturellt förhållningssätt till samhällsutvecklingen. Under senare år har också de samhällsteoretiska och kulturvetenskapliga perspektiven uppmärksammats
alltmer i såväl miljöforskning som miljöpolitik.
Den svenska strategin för hållbarhetspolitiken
2004 presenterade regeringen en reviderad strategi för hållbar utveckling
(Regeringens skrivelse 2003/04:129). I denna slås fast att hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik. Målet gäller för alla
politikområden, vilket innebär att samtliga politiska beslut ska ta hänsyn
till de långsiktiga miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenserna.
I strategin pekar regeringen ut följande strategiska framtidsfrågor för
hållbarhetspolitiken:
•
•
•
•
Miljödriven tillväxt och välfärd
En god hälsa – framtidens viktigaste resurs
En samlad politik för hållbart samhällsbyggande
Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle
Dessa frågor harmonierar väl med de senaste årens förnyelse av kulturarvsområdets inriktning.
6
Kulturarvsarbetets bidrag till hållbar
utveckling
Humanistiska och historiska perspektiv
Ett av kulturmiljöområdets viktigaste bidrag till det långsiktigt hållbara
samhället är möjligheten att ge humanistiska och historiska perspektiv på
samhällsutvecklingen. Dessa perspektiv utgör en god grund för genomtänkta och hållbara beslut om hur framtiden skall formas, beslut som tar
hänsyn till såväl våra egna som kommande generationers behov.
Ett brett samhällsuppdrag
De av riksdagen fastställda målen för kulturpolitiken och för kulturmiljöområdet ger verksamheten ett brett samhällsuppdrag som har nära anknytning till målen för ett hållbart samhälle. Det gäller såväl de kulturpolitiska målen (Regeringens proposition 1996/97:3, skr. 1996/97:129) som
målen för kulturmiljöområdet (Regeringens proposition 1998/99:114).
Kulturmiljömålen har alla en tydlig koppling till arbetet för en hållbar
utveckling:
• ett försvarat och bevarat kulturarv,
• ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kulturmiljöarbetet som en drivande kraft i omställningen,
• allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön,
• nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers
kulturarv.
De politiska målen ger en god grund för att medverka i arbetet med att
förverkliga ambitionerna om en långsiktigt hållbar utveckling.
Agenda kulturarv med människan i centrum
Det nationella utvecklingsprojektet Agenda kulturarv, som pågått under
åren 2001–2004, har bidragit till en landsomfattande diskussion om inriktning och arbetssätt inom kulturarvsområdet. Arbetet har bedrivits av
länsstyrelserna, länsmuseerna och RAÄ i samverkan med Statens kulturråd och Svenska kommunförbundet. Ett ledmotiv för arbetet har varit att
i ökad grad sätta människan i centrum för verksamheten samt skapa nätverk och kontaktytor med nya aktörer. I den gemensamma programför-
7
klaringen ”Människan i centrum” från 2004 lyfts arbetet för en hållbar
samhällsutveckling fram som en naturlig utgångspunkt för verksamheten. Två centrala inriktningar för det framtida arbetet inom kulturmiljöområdet pekas ut: att vidga perspektiven på samtiden, samt att berika
livsmiljön. Ett omfattande utvecklingsarbete har genomförts runt om i
landet som vittnar om verksamhetens möjligheter att bidra till ett hållbart
samhälle genom bred samverkan.
Central och regional samsyn
Länsstyrelsernas och länsmuseernas enkätsvar (bilaga 1 och 2) vittnar om
stor samsyn kring kulturarvsarbetets möjligheter och förutsättningar för
att bidra till hållbar utveckling. Begreppen livsmiljö och livskvalitet står i
fokus. Kunskapsuppbyggnad, näringslivsutveckling och folkhälsofrågor
lyfts fram som viktiga utvecklingsområden och vikten av samverkan mellan naturvården och kulturmiljöområdet betonas. Miljömålsarbetet bedöms som en naturlig utgångspunkt för samarbete med andra aktörer i
samhället.
8
Livsmiljö och livskvalitet i fokus
Kulturmiljöområdets ambition att föra in de humanistiska och historiska
perspektiven i arbetet med hållbar utveckling kan realiseras på många
sätt. I det följande har vi valt att lyfta fram fyra områden. Gemensamt för
dessa är att arbetet måste ske i nära samverkan med andra samhällssektorer för att få tydligt genomslag i utvecklingsarbetet.
•
•
•
•
Historiemedvetande och kunskap ger perspektiv och förståelse
Kulturarvsarbete främjar demokrati och folkhälsa
Kulturarvsförvaltning bidrar till en rik livsmiljö
Kulturarv är en resurs för tillväxt och utveckling
Områdena har en tydlig koppling såväl till de strategiska framtidsfrågorna i den svenska politiken för hållbar utveckling som till de kultur- och
kulturmiljöpolitiska målen. Kulturarvets roll inom respektive område berör alla tre hållbarhetsdimensioner – den miljömässiga, den sociala och
den ekonomiska dimensionen. Därigenom överlappar och kompletterar
områdena varandra i flera avseenden.
Hållbar utveckling är ett förhållningssätt som innebär att såväl enskilda individer som myndigheter, organisationer och företag tar hänsyn till
de långsiktiga konsekvenserna av olika handlingsalternativ och beslut. I
utredningen ”Biffen, bilen, bostaden. Hållbara laster – smartare konsumtion” (SOU 2005:51), har sambandet mellan människors vardagsliv, konsumtionsmönster och utvecklingen av det hållbara samhället diskuterats.
Även de kulturarvsvärden som är viktigast för det hållbara samhället
återfinns i hög grad i människors vardag. Vi lever bokstavligen mitt i kulturmiljöerna och använder kulturarvet – medvetet eller omedvetet - en
stor del av vår tid. Den byggda miljön, gamla och nya traditioner, språkbruk och sedvänjor, präglar vardagslivet i bostaden, närområdet, arbetsplatsen och skolan. Landskapet och näringslivet är knutet till människors
arbete, transporter, mat, försörjning och identitet. Fritidsintressen är ofta
knutna till ideell verksamhet, upplevelser, turism och studier. Den naturliga tyngdpunkten i analysen ligger därför på människors livsmiljö och
livskvalitet.
9
Historiemedvetande och kunskap ger perspektiv och förståelse
r Historiemedvetande och kunskap om kulturarvet ger människor förutsättningar att få perspektiv på och förståelse för en långsiktigt hållbar
samhällsutveckling
”Historiemedvetande är en upplevelse av sammanhang mellan tolkningen av det förflutna, förståelsen av det närvarande och perspektiv på framtiden” (Behre & Odén 1982). Genom att utveckla ett historiemedvetande
kan människan få olika perspektiv på samhällets utveckling, förstå sin
omvärld och i vilka sammanhang hon lever. Kunskapen om det förflutna
och medvetenheten om olika tolkningar av de händelser som inträffat (eller inte inträffat) är central för historiemedvetandet.
Kulturarvet, som innefattar såväl immateriella som materiella yttringar
av den historia som människor skapat, är en resurs för kunskap och historiemedvetande. Ökad kunskap om kulturarvet kan därmed bidra till olika
perspektiv på dåtid, nutid och framtid. Men historiemedvetande handlar
också om insikten att kulturarvet är mångfaldigt och att det tolkas och
betyder olika för olika människor och grupper i samhället. Insikten om
mångfalden i kulturarvet och de olika tolkningarna av det, är väsentlig
för det långsiktigt hållbara samhällets sociala dimension. Likaså är förståelsen för kulturarvets olika betydelser, bakgrund och värden, samt vad
dessa innebär för samhällsutvecklingen, viktig för skapandet av en rik
livsmiljö i morgondagens hållbara samhälle.
Virtuella Internetbaserade nätverk och samhällen (communities) kommer dock att förändra förutsättningarna för såväl utvecklingen av kulturarvet som kommunikation och kunskapsuppbyggnad. Är morgondagens
lokala kunskap oberoende av geografi och istället baserad på intresse- och
värdegemenskaper? Studier med anknytning till detta pågår bland annat
inom ramen för LearnIT, KK-stiftelsens forskningsprogram lärande och
IT.
För att stärka arbetet med hållbar utveckling bedöms följande områden
som särskilt angelägna att utveckla när det gäller historiemedvetande och
kunskap om kulturarvet.
• En utvecklad kulturarvsforskning som problematiserar förhållandet
mellan kulturarv, kunskapsuppfattning och historiemedvetande, samt
vidareutvecklar metoder för värdering av kulturmiljön.
• Ett breddat bevarandearbete där kunskaper om vård, bevarande och
brukande av kulturarvet utvecklas och är tillgängliga för alla som förvaltar kulturarvet.
• Tillvaratagande av lokala och traditionella kunskaper som består av
såväl praktiska färdigheter som språk och traditioner. Studierna av hur
dessa kunskaper påverkas och förändras i ett globaliserat samhälle, där
kommunikationsformerna ständigt förnyas, behöver utvecklas.
• Livslångt lärande i nya former som uppmärksammar historieintressets
och kulturarvets möjligheter för ett problemorienterat, ämnesövergripande och verklighetsbaserat lärande för hållbar utveckling.
10
För att möjliggöra detta behöver samarbeten utvecklas kring kulturarvskunskapens och historiemedvetandets betydelse för samhällsutvecklingen. Vikten av kunskapsuppbyggnad inom hållbarhetsområdet har stöd i
utredningen ”Att lära för hållbar utveckling” (SOU 2004:104).
NÅGRA GODA EXEMPEL
Kunskapsutvecklingen inom byggnadsvården har stärkts genom fle-
ra projekt. ”Tradition & Byggproduktion” genomfördes under 1999–
2001 med aktiviteter i sex län och ledde till att de två branschorganisationerna FIBOR och BEVIS bildades för företag inom praktisk byggnadsvård. Verksamheten var inriktad på information och utbildning
om god byggnadsvård, allt från praktiskt hantverk och vårdplaner till
FoU-konferenser och kurser i byggnadshistoria. Projektet engagerade
projektörer, hantverkare och entreprenörer, enskilda fastighetsägare
och kommunala tjänstemän samt elever vid gymnasiets byggnadsprogram.
Huvudmålen med verksamheten var dels att uppmärksamma byggnadsvårdens ekologiska och ekonomiska fördelar och dels att skapa
formella och informella nätverk för personer, företag och institutioner som på ett eller annat sätt sysslar med eller köper byggnadsvård.
Många aspekter av det traditionella byggandet, liksom delar av byggnadsvården kan bidra till arbetet i samhället att utveckla långsiktigt
hållbara metoder för att underhålla och renovera hus. Tanken är att
den kompetens som utvecklats för byggnadsvård kan tillämpas på
långt fler byggnader än bara de med ett stort kulturhistoriskt värde
och därigenom bidra till ett mer kretsloppsanpassat byggande.
Inom ramen för ”Östersjösamarbetet” har liknande projekt genomförts i samverkan mellan flera länder. Utbildning och utveckling av
kunskaper i bland annat traditionell hantverksteknik har skapat nya
arbetstillfällen för snickare och andra yrkesgrupper. Den ökade efterfrågan på kunskap och traditionella material har även bidragit till etablering av mindre firmor med speciell inriktning på byggnadsvård.
På Vessigebro skola i Halland har eleverna i årskurserna fyra och fem
arbetat med den egna kulturmiljön. Varje elev har bland annat fått tillfälle att jämföra de egna livsvillkoren med livsvillkor i olika tider och
har undersökt sambandet mellan dåtid, nutid och framtid i hembygden. Genom att ha kunskap om vad som formar samhället och närmiljön kan man också delta aktivt i samhällsutvecklingen. Syftet med projektet var att ta fram en metod för att arbeta med det fysiska kulturarvet i skolan enligt den lärarhandledning som man i Halland tagit fram
inom projektet Agenda kulturarv. Metoden och lärarhandledningen
har spridits inom Falkenbergs kommun.
11
Kulturarvsarbete främjar demokrati och folkhälsa
r Kulturarvsarbete skapar engagemang och delaktighet i samhällsutvecklingen och främjar därmed demokrati och folkhälsa
I slutbetänkandet ”Välfärdsbokslut för 1990-talet” (SOU 2001:79) konstateras att individens möjlighet att aktivt kontrollera och medvetet styra
sina livsvillkor är grundläggande för välfärden i samhället. Människan
ses som en aktiv varelse som har möjlighet att göra egna val, bara hon har
tillgång till nödvändiga resurser.
Under senare år har relationen mellan miljö och folkhälsa uppmärksammats alltmer. Den svenska folkhälsopolitiken utgår från att folkhälsan i hög grad bestäms av människors livsvillkor och levnadsvanor där
ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer samverkar (Regeringens
proposition 2002/03:35). Flera av de folkhälsopolitiska målen har nära
koppling till målen för kulturpolitiken och Kulturrådet har nyligen presenterat en strategi för arbetet med kultur och folkhälsa under de kommande åren. Strategin tar utgångpunkt i allas rätt till delaktighet i och
tillgänglighet till kulturlivet. Dessa aspekter är naturliga utgångspunkter
även för kulturarvsarbetet.
Det första av de elva folkhälsopolitiska målen är ”Delaktighet och
inflytande i samhället”. Möjligheten att påverka sin egen situation och
aktivt delta i samhällslivet betraktas därmed som fundamental för den
enskilda människans liv och hälsa. Aktuella fenomen som ökande antal
sjukskrivningar, arbetslöshet, segregation och utanförskap kan skada den
allmänna folkhälsan, i det långa perspektivet sänka medellivslängden och
minska tillväxten i samhällsekonomin.
Här spelar kulturarvsarbetet en betydelsefull roll. Det bevarade, brukade och tillgängliga kulturarvet är i sig ett mål för det hållbara samhället, då
det bidrar till att berika människor livsmiljö och därigenom öka livskvaliteten. Men även själva arbetet med kulturarvet – bevarande såväl som utveckling – är en skapande verksamhet som bidrar till ett rikare liv. Genom
att aktivt och gemensamt arbeta med dessa frågor kan alla människor –
kvinnor och män, barn och vuxna – öka kunskaperna, medvetenheten och
engagemanget i samhället. Forskningen inom detta område behöver vidareutvecklas, vilket ligger i linje med intentionerna i regeringen forskningspolitiska proposition ”Forskning för ett bättre liv” (prop. 2004/05:80).
När det gäller kulturarvets betydelse för demokrati och folkhälsa bedöms följande områden vara särskilt viktiga.
12
• Kulturarvsarbete som arena för diskussion och samhällskritik för att
stärka människors delaktighet och uppmärksamma den kulturella
mångfalden. Härigenom stärks demokratin genom ökad samhörighet
och inflytande.
• Kulturarvets tillgänglighet är en demokratisk rättighet i det hållbara
samhället. Därför måste såväl kulturarvet som informationen omkring
det göras tillgängligt för fler och bredare grupper i samhället.
• Kulturarvsarbetets betydelse för folkhälsan behöver uppmärksammas
inom forskning och samhällsplanering.
För att möjliggöra detta behöver samarbeten utvecklas i syfte att öka delaktigheten i samhället och stärka folkhälsan.
NÅGRA GODA EXEMPEL
Långasjö församling i Småland har i hög grad arbetat med lokalt del-
tagande och engagemang i den nya vård- och underhållsplanen för
kyrkoanläggningen. Arbetet är utfört som ett projekt av församlingen,
med ledningsgrupp från kyrkorådet samt upp till fem arbetsgrupper
med totalt ca 25 deltagare. Deltagarna har till stor del själva arbetat
praktiskt med planen, forskat i arkiv, gjort studiebesök etc. Det finns
många fördelar med att församlingen själv leder eller är involverad i
arbetet; kunskapen om och engagemanget i kyrkomiljön ökar, planen
har bättre förutsättningar att bli känd och verkligen användas i den
dagliga verksamheten, församlingens synpunkter får större genomslag
i förvaltningens innehåll. Själva arbetet, processen då planen tas fram,
främjar det långsiktiga engagemanget och blir lika viktigt som slutprodukten.
Seminariet ”Kulturarv och livskvalitet: om hälsa och kulturella arv”
arrangerades av Kulturmiljöenheten vid länsstyrelsen i Västra Götaland. På seminariet, som hölls inom ramen för projektet Agenda Kulturarv, deltog personer från så skilda ämnesområden som biologi, teologi, etnologi, antropologi, religions- och miljöpsykologi, arkitektur,
botanik, medicin med flera. Den gemensamma bakgrunden för deltagarna var att de arbetade med frågor kring hälsa och livskvalitet inom
sina respektive ämnesområden. Länsstyrelsens syfte med seminariet
var att få så många nya perspektiv som möjligt, att knyta kontakter
med andra områden och att ta del av nya kunskaper och tankar. Några
frågor som diskuterades under seminariet var: Vad är hälsosamma och
ohälsosamma kulturella arv? Är det bara det vi vill se och höra som
upphöjs till kulturarv? Och vad betyder våra minnen och berättelser
för hälsan?
Kulturarvsförvaltning bidrar till en rik livsmiljö
r En långsiktigt hållbar förvaltning av kulturarvets värden bidrar till att
människors livsmiljö berikas
En aktiv kulturmiljöförvaltning skapar förutsättningar för att möta samhällsförändringar på lång sikt samt bevarar och utvecklar kulturarvet ur
ett hållbarhetsperspektiv. Det långsiktiga engagemanget innebär medvetna
och ansvarsfulla ställningstaganden som tillvaratar värden i kulturmiljön.
En god förvaltning av befintliga resurser, en insiktsfull samhällsplanering och en förmåga att använda potentialen i de befintliga resurserna
är viktiga förutsättningar för en hållbar utveckling. Hållbar utveckling
måste utgå ifrån de människor som är verksamma i en region och ske med
kunskap om och respekt för dessa människor och deras närmiljö nu och
i framtiden.
13
Arbetet med den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling preciseras i de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen. I propositionen
”Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag” presenterade regeringen
2005 sitt förslag till fortsatt miljömålsarbete (Regeringens proposition
2004/05:150). Målsättningen med politiken är att till nästa generation
lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Kulturmiljön är en av fyra övergripande miljömålsfrågor. Kulturmiljöaspekterna
har därför en viktig roll i merparten av de femton nationella miljökvalitetsmålen som riksdagen beslutade om 1999.
En perspektivförskjutning kan utläsas i miljömålsarbetet, från skydd
mot förvaltning och utveckling, ökat tvärsektoriellt arbete samt en helhetssyn på landskapet med människan i centrum. De stora möjligheterna
med och vikten av ökad samverkan mellan naturvårds- och kulturmiljöarbetet betonas särskilt. Perspektiven skapar förutsättningar för att flytta
fram kulturmiljöfrågornas position i miljöarbetet och stärka samarbetet
med andra aktörer i samhället.
För utvecklingen av en långsiktigt hållbar förvaltning av kulturarvets
värden i människors livsmiljö är följande områden av särskild betydelse.
• En helhetssyn på landskapet som sätter människans förhållande till sin
omgivning i centrum.
• Ett framsynt miljömålsarbete som ökar kulturarvets roll och samverkansmöjligheter i miljöarbetet genom fokus på förvaltning, utveckling
av miljön och tvärsektoriellt arbete.
• Utveckling av förvaltningsplanering för ökad lokal förankring och
långsiktigt tillvaratagande av kulturmiljöns värden.
• Byggnadsvård som resurshushållning där såväl de traditionella kunskaperna som själva byggnaderna kan tillvaratas och utvecklas som
tillgångar i livsmiljön.
För att möjliggöra detta behöver samarbeten utvecklas kring formerna
för planering och förvaltning av kulturarvet, vilket bidrar till att skapa en
god livsmiljö.
NÅGRA GODA EXEMPEL
”Det är möjligt. Inspirationsbok för attraktivt och hållbart samhällsbyggande”, utgiven av länsstyrelsen i Södermanlands län, visar goda
exempel på utvecklingsarbete kring tidiga planeringsunderlag. I boken
lyfts bland annat fram exempel på hur historia, nutida samhällsplanering och bostadsbyggande kan kombineras. Inom ramen för det övergripande projektet ”Bo i Sörmland” valdes Brobyholm ut som ett av
flera pilotprojekt. Projektet drevs i samverkan mellan länsstyrelsen,
kommunen, markägare och byggherrar för att skapa mönsterbildande
byggen och planprojekt. Ett av dess syften var att tillvarata och synliggöra platsens historia som en kvalitet i den framtida bebyggelseutformningen.
14
Samarbetet kring världsarvet på södra Öland visar hur riktade sats-
ningar på odlingslandskapet inte bara vidmakthåller dess kultur- och
naturvärden utan också har betydelse för landsbygdsutvecklingen i vidare mening. Satsningen grundar sig i stor utsträckning på lokala initiativ där i stort sett hela bygden slutit upp bakom insatserna. Den så
kallade Ölandsmodellen genomsyras av samarbete mellan myndigheter och brukare när det gäller förvaltningen av landskapet samt förståelse för parternas respektive problem. De olika satsningarna har hela
tiden samordnats med naturvårdens insatser och skett i dialog med de
ansvariga för landsbygdsutvecklingsfrågor och miljöersättningsprogrammen.
En utredning pågår om hur världsarvets värden bättre ska kunna
användas i den lokala näringslivsutvecklingen. Genom ett samarbete
mellan länsstyrelserna i Kalmar respektive Blekinge län och Centrum
för biologisk mångfald, pågår ett internationellt forsknings- och utbildningsprojekt om medborgerlig förankring samt vård och förvaltning av natur- och kulturmiljövärden i odlingslandskap. De svenska
referensområdena utgörs bland annat av södra Öland och Bråbygden
utanför Oskarshamn.
Kulturarv är en resurs för tillväxt och utveckling
r Kulturarvet är en resurs för tillväxt och utveckling som bidrar till ett
långsiktigt hållbart samhälle
Begreppet hållbar utveckling är nära kopplat till solidaritetstanken mellan olika länder, mellan kvinnor och män samt mellan olika generationer. Den svenska regeringen har, som första land i världen, formulerat en
samlad politik för global utveckling där målet är att bidra till en rättvis
och hållbar global utveckling (Regeringens proposition 2002/03:122, skr.
2004/05:161). Ett särskilt mål för utvecklingssamarbetet är att bidra till
att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Den svenska politiken skall bidra till att FN:s åtta millenniemål
för att avskaffa fattigdom och hunger i världen uppfylls.
Inom EU är särskilt den så kallade Lissabonprocessen för hållbar utveckling och tillväxt av betydelse. I denna betonas vikten av att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan.
I regeringens proposition ”En politik för tillväxt och livskraft i hela landet” (prop. 2001/02:4) betonas kulturpolitikens betydelse för regional utveckling och tillväxt. Kulturpolitiken pekas ut som ett politikområde vars
investeringar och insatser har stor strukturell betydelse för den regionala
utvecklingen. Sociala och miljömässiga frågor bör enligt regeringen ses
som drivkrafter och möjligheter för tillväxt och utveckling.
Kulturarvet har under det senaste årtiondet tillmätts allt större betydelse för tillväxt och regional och lokal utveckling. Insikten om att kulturarvet är en resurs som ökar attraktionskraften och skapar möjligheter
för företagande och entreprenörskap har vuxit. Härigenom har även den
ekonomiska dimensionen i kulturarvsarbetets bidrag till den långsiktigt
15
hållbara samhällsutvecklingen blivit tydligare, liksom förhållandet mellan de sociala, miljömässiga och ekonomiska dimensionerna.
Följande områden bedöms som särskilt angelägna när det gäller kulturarvets roll i tillväxt- och utvecklingssammanhang.
• Internationell samverkan kring kulturarvsarbetets betydelse för global
utveckling, fattigdomsbekämpning och demokratisering.
• Ökat fokus på kulturdriven tillväxt och nätverksbyggande i regional
och lokal utvecklings- och tillväxtplanering.
• En helhetssyn på landsbygdsutveckling där kulturarvet bidrar till möjligheten att bo och försörja sig i alla delar av landet.
• En utvecklad natur- och kulturarvsturism som tar tillvara lokala boendes och brukares engagemang och kunskaper.
För att möjliggöra detta behöver samarbeten utvecklas i syfte att stimulera kulturarvets betydelse som resurs för tillväxt och utveckling i det hållbara samhället.
NÅGRA GODA EXEMPEL
Utbildningsprogrammet Africa 2009 startade 1998 som en följd av
att ICCROM och UNESCO lyft fram behoven av att vidareutbilda
personal i förvaltningen av Afrikas kulturarv. Riksantikvarieämbetet
följer upp programmet på uppdrag av Sida sedan 2002. Programmet
stöds förutom av Sida bland annat av Norad, UNESCO World Heritage Centre, samt finska, franska och italienska UD.
Programmet syftar till att utbilda och kompetensutveckla kulturmiljövårdare från samtliga länder i Afrika söder om Sahara. Utbildningen
bedrivs dels i Mombasa, Kenya, dels i Porto Novo, Benin. Programmet
omfattar också kortare kurser, seminarier och workshops som hålls
i länder över hela Afrika, på teman som underhåll med traditionella
material, dokumentationsteknik, vårdplaner och lagstiftning. En mer
praktiskt inriktad del innebär att ett antal kulturlämningar restaureras, samtidigt som det erbjuder arbete för lokala hantverkare och ökar
lokalsamhällenas delaktighet.
När programmet avslutas vid utgången av 2009, skall de båda skolorna ha stärkts så att de kan fortsätta med utbildningar, utan stöd från
biståndsorganisationer. Hittills har 180 personer från 43 länder deltagit i olika aktiviteter. En viktig effekt är att programmet har möjliggjort
för Afrikas kulturmiljövårdsorganisationer att för första gången träffas regelbundet och att bilda nätverk. Programmet har också utvecklat
en tidskrift och en webbsida (www.iccrom.org/africa2009) .
”Ådalen™ – historisk mötesplats och varumärke” är ett projekt som
16
syftar till att skapa ett mer konkurrenskraftigt företagsklimat i Ådalen
genom att använda industrisamhällets kulturarv som en näringslivsresurs. Med kulturarvet som utgångspunkt ska varumärket Ådalen bli
känt och förknippas med något positivt. Målet är att öka regionens
attraktionskraft och skapa en bredare och mer attraktiv arbetsmark-
nad som lockar ny kompetens och nya företag till området. Projektet
drivs av Företagarna i Härnösand, Kramfors och Sollefteå inom EUramprogrammet ISKA i Västernorrland och sker i samverkan med privata företag, Handelskammaren Mittsverige, Riksantikvarieämbetet,
Mitt Sverige Turism, Ådalskommunerna samt Landstinget och Länsstyrelsen.
Två nyskapande framtidskonferenser med kreatörer, entreprenörer
och inspiratörer har lett till nya affärskontakter, idéutbyte och nätverksbyggande. Närmare 20 utvecklingsprojekt har startats. Samverkan har bland annat inletts mellan en rad kulturentreprenörer i regionen med alltifrån konstprojekt till kultur- och musikfestivaler.
17
Utvecklingsbehov och förutsättningar
för sektorssamverkan
Ökad samverkan mellan olika sektorer i samhället är avgörande för en effektiv användning och samordning av materiella och immateriella resurser. Det tvärsektoriella samarbetet har för kulturarvsområdets del ökat
avsevärt under senare år, på såväl lokal och regional som nationell och
internationell nivå. Det gäller särskilt jord- och skogsbruk, infrastruktur,
regional utveckling och samhällsbyggande. Inom de behandlade områdena kan några sektorer identifieras där kulturarvsområdets samverkan
behöver vidareutvecklas eller intensifieras ytterligare. Det gäller i första
hand utbildnings- och forskningssektorn, folkhälsoområdet, miljö- och
naturvården, byggsektorn samt näringslivet. Miljömålsrådet och det nya
Hållbarhetsrådet har viktiga roller i att stimulera sektorsövergripande
samarbete kring hållbar utveckling .
På regional och lokal nivå har länsstyrelserna och kommunerna en
självskriven roll att vidareutveckla det sektorsövergripande arbetet i syfte att använda de gemensamma resurserna så att de stödjer varandra.
Den lokala förankringen och ansvaret för samhällsplanering och skola
ger kommunerna en nyckelroll i arbetet med kulturarvet i ett hållbarhetsperspektiv.
De regionala och kommunala museerna samt den lokalt förankrade
hembygdsrörelsen och andra ideella organisationer har goda möjligheter
att inta en tydligare roll i hållbarhetsarbetet.
I det följande har ett antal sektorer identifierats där samverkan behöver utvecklas ytterligare. Samarbetsformerna kan till exempel bestå av
gemensamt planerade och genomförda seminarier och utbildningar, där
frågor som delas av de inblandade parterna kan diskuteras och utvecklas vidare. Den allt snabbare tekniska utvecklingen gör att det finns stora
möjligheter att utnyttja nya former för kommunikation.
18
Utbildning och forskning
• Forskningssektorn med institut kopplade till olika aspekter av hållbar
utveckling, FORMAS, MISTRA, KK-stiftelsen, Vetenskapsrådet med
flera.
• Utbildningssektorn med universitets- och högskoleutbildningar med
anknytning till hållbar utveckling, branschutbildningar och kursanordnare.
• Nätverk och ideella organisationer, studieförbund med flera.
Inom detta område kan det tvärsektoriella samarbetet dels medföra ökad
kunskap om kulturarvets roll inom den hållbara utvecklingen, dels leda
till ökad användning av kulturarvet som pedagogisk resurs.
Folkhälsa
• Myndigheter inom social- och folkhälsoområdet.
• Folkrörelser och ideella organisationer.
I den nya folkhälsopolitiken presenteras delaktighet och inflytande i samhället som det första målområdet. Med hjälp av en utvecklad samverkan
kan kulturarvsarbetets betydelse för delaktigheten och mångfalden i samhället stärkas.
Miljö- och naturvård
• Myndigheter med ansvar för landskapsfrågor.
• Ideella natur- och miljöorganisationer.
Gemensamma utgångspunkter för ett intensifierat samarbete finns bland
annat i den nya naturvårdspolitiken, i Agenda kulturarv och i den nya miljömålspropositionen. Med detta som grund kan flera sektorer samverka
för en helhetssyn på landskaps- och miljöutveckling.
Byggsektorn
• Statliga och kommunala myndigheter med ansvar för den byggda miljön.
• Företag och branschorganisationer.
Inom denna sektor finns goda möjligheter att vidareutveckla kulturarvsperspektiven i redan etablerade samarbeten mellan byggföretag, myndigheter och kommuner inom det hållbara byggandet.
Näringslivet
• Företagarorganisationer och -nätverk.
Det finns behov av stabila nätverk och andra samverkansformer mellan
de företag som verkar i kulturmiljöer och/eller har en natur- och kulturarvsprofil i sin verksamhet. Här har kultur- och naturmiljöområdet en
viktig uppgift att delta i och stötta nätverken.
19
Riksantikvarieämbetets instrument
och ambitioner
RAÄ har med utgångspunkt i strategin ”Kulturarv i tiden – angeläget,
tillgängligt, användbart” för egen del valt att under de kommande åren
lägga särskild vikt vid följande instrument som ett led i samarbetet kring
det hållbara samhället:
•
•
•
•
•
Utvecklad kulturarvsforskning
Interaktiv kulturmiljöportal
Nationella kulturmiljöbokslut
Samordnat miljömålsarbete
Strategiska kulturmiljöbidrag
Utvecklad kulturarvsforskning
r En bred och samordnad kulturarvsforskning för hela kulturmiljöområdets behov
Som central myndighet har RAÄ ett ansvar för att följa utvecklingen och
tillsammans med andra aktörer sörja för att behovet av utbildning, forskning och utveckling inom kulturarvsområdet tillgodoses. Detta görs på
flera olika sätt och förutsätter nära samarbete med universitet och högskolor.
I RAÄ:s FoU-program för 2006-2010 betonas dels behovet av fördjupad kunskap om och analyser av kulturmiljöer från olika epoker och med
olika karaktär, dels behovet av förbättrade verktyg för att utveckla arbetet med dessa miljöer. Parallellt finns ett behov av fortsatt kunskapsuppbyggnad och fördjupad förståelse om människors materiella kultur,
levnadsförhållanden i skilda tider samt vård och underhåll av det fysiska
kulturarvet. Hållbar utveckling lyfts fram som ett viktigt forskningsperspektiv. Programmet betonar vikten av analytiska och problematiserande
frågeställningar som sätter kunskapen och lärandet i centrum. De forskningsinsatser som prioriteras handlar om att ställa de nya och skarpa frågorna kring kulturmiljöernas värden och tillvaratagandet av dem.
Förutsättningar för att komplettera sektorsforskningen med nya former för kunskapsuppbyggnad utreds för närvarande av RAÄ i samarbete
med Statens historiska museer.
20
Interaktiv kulturmiljöportal
r En innehållsrik och interaktiv kulturmiljöportal med samlad, efterfrågad och användbar information
RAÄ har på senare år arbetat mycket med att göra kulturmiljöinformation både spridd och tillgänglig. RAÄ har tagit fram digitala informationssystem och tjänster samt digitaliserat analoga material så att systemen fylls med efterfrågat och användbart innehåll.
Utvecklingen av en kulturmiljöportal har som främsta mål att tillhandahålla en arena för dialog, opinionsbildning och kulturmiljöinformation
till en bred och differentierad publik, både yrkesverksamma inom sektorn, myndigheter, organisationer och en intresserad allmänhet. Kulturmiljöportalens tjänster ska kunna erbjuda användarstöd för tolkning och
blandas med redaktionellt material för att åskådliggöra och inspirera.
Exempel på portalfunktioner är tillgång till grundinformation och användarstöd som svarar mot behov hos såväl myndigheter som övriga intresserade. Andra funktioner är information om vilka aktörer som arbetar med olika frågor inom kulturmiljövården, så kallade Usenet-grupper
(användar-/intressegrupper) samt nyhetssidor med bevakning av vad som
pågår inom kulturarvsområdet.
Nationella kulturmiljöbokslut
rEtt nationellt kulturmiljöbokslut som uppmärksammar kulturarvsarbetet och tillståndet för kulturmiljön
RAÄ avser att utveckla återkommande så kallade kulturmiljöbokslut som
syftar till att ta ett strategiskt helhetsgrepp på uppföljning och utvärdering
av kulturarvsarbetet. Kulturmiljöboksluten bör användas för att skapa
uppmärksamhet och debatt i aktuella frågor. Meningen är att boksluten
ska identifiera och analysera såväl fysiska förändringar i miljön som förändrade attityder till kulturarvet och dess möjligheter.
Ett av flera viktiga underlag utgörs av den löpande kulturmiljöövervakning som RAÄ utvecklar i samråd med den regionala kulturmiljöorganisationen. Andra underlag kan bestå av omvärldsanalyser och sammanställningar av utredningar och utvärderingar som görs såväl av RAÄ som
av andra aktörer.
Samordnat miljömålsarbete
rEtt strategiskt och samordnat miljömålsarbete med utgångspunkt i humanistiska och historiska perspektiv
RAÄ är sektorsansvarig myndighet inom miljömålsarbetet, med ansvar
för kulturmiljöfrågorna. Den nya miljömålspropositionen lägger tonvikten på tre åtgärdsstrategier som lades fast 2001. Strategierna syftar till att
utnyttja kostnadseffektiva åtgärder som bidrar till att uppnå flera miljökvalitetsmål på samma gång och som bidrar till att uppfylla även an-
21
dra samhällsmål. Kulturmiljön berörs särskilt av ”hushållningsstrategin”
som inbegriper de så kallade landskapsmålen.
Regeringen har aviserat uppdrag till RAÄ om bl.a. kulturmiljöövervakning, europeiska landskapskonventionen och kulturmiljöaspekter i miljökonsekvensbeskrivningar. Uppdraget att utarbeta förslag till nationellt
genomförande av den europeiska landskapskonventionen inbegriper också att se över ansvarsfördelningen mellan myndigheterna vad gäller landskapsfrågor. Såväl detta uppdrag som miljömålsarbetet i övrigt förutsätter en bred samverkan över sektorgränserna.
En viktig utgångspunkt för RAÄ:s miljömålsarbete utgörs av de strategier som myndigheten har till uppdrag att redovisa senast 2005. Strategierna berör förutsättningar för förvaltning och utveckling av kulturmiljövärden i den byggda miljön, i vattenanknutna miljöer samt i odlingslandskapet.
Strategiska kulturmiljöbidrag
rEtt effektivt och strategiskt utnyttjande av kulturmiljöbidraget
Kulturmiljöområdets viktigaste ekonomiska styrmedel är bidraget till
kulturmiljövård (anslag 28:26) som för närvarande uppgår till ca 260
miljoner kronor. Anslaget får användas för medverkan i finansieringen
av de regionala tillväxtprogrammen som syftar till sektorssamverkan för
en hållbar tillväxt. Bidraget bör i större utsträckning användas tillsammans med utvecklingsmedel från andra bidragsgivare, t.ex. EU, länsarbetsnämnder och kommuner för att på så sätt öka effekterna.
RAÄ samverkar med en rad sektorer i arbetet med strukturfonder, regionala tillväxt- och utvecklingsprogram samt miljö- och landsbygdsprogrammet. Utvärderingar visar att medlen för kulturmiljövård i allt högre
omfattning används för att stödja regional och lokal utveckling. För att
ytterligare stärka den långsiktigt hållbara effekten finns det anledning att
se över förordningen om hur kulturmiljöbidraget kan och bör användas
för att uppnå största möjliga nytta.
Processen kring kulturmiljövårdsanslaget, från fördelning till uppföljning och utvärdering, kan även ses som en möjlighet till att utveckla en
tvärsektoriell lärande process och dialog kring den regionala och lokala
hållbara utvecklingen. Att kulturmiljövården på olika nivåer aktivt deltar
i samhällsprocesser med sitt kunskapskapital, till exempel arbetet med regionala utvecklings- och tillväxtprogram samt fysisk samhällsplanering,
bidrar också till att synliggöra och öka kunskapen om kulturarv och hållbart samhällsbygge hos olika samhällssektorer och aktörer.
22
Referenser
Att lära för hållbar utveckling. SOU 2004:104.
Behre, Göran & Odén, Birgitta. 1982. Historievetenskap och historievetenskap. Lund.
Biffen, bilen, bostaden. Hållbara laster – smartare konsumtion. SOU
2005:51.
Det dynamiska kulturarvet. Omvärldsanalys för kulturmiljöområdet
2002. Riksantikvarieämbetet 2002.
En politik för tillväxt och livskraft i hela landet. Regeringens proposition
2001/02:4.
En samlad naturvårdspolitik. Regeringens skrivelse 2001/02:173.
En svensk strategi för hållbar utveckling – ekonomisk, social och miljömässig. Regeringens skrivelse 2003/04:129.
FoU-program för kulturmiljöområdet 2006–2010. Riksantikvarieämbetet 2005. (www.raa.se/forskning/program.asp)
Forskning för ett bättre liv. Regeringens proposition 2004/05:80.
Gemensamt ansvar – Sveriges politik för global utveckling. Regeringens
proposition 2002/03:122.
Hållbarhetsrådets hemsida: www.hallbarhetsradet.se
Det är möjligt. Inspirationsbok för attraktivt och hållbart samhällsbyggande. Länsstyrelsen Södermanlands län, 2004.
Kulturarv – kulturmiljöer och kulturföremål. Regeringens proposition
1998/99:114.
Kulturarv i tiden – angeläget, tillgängligt, användbart! Vision och strategi
2004–2006. Riksantikvarieämbetet 2004.
Kulturarv är mångfald. Fördjupad omvärldsanalys för kulturmiljöområdet 2004. Riksantikvarieämbetet 2004.
Kulturpolitik. Regeringens proposition 1996/97:3.
Kulturrådets strategi för arbetet med kultur och folkhälsa 2005–2007.
(Dnr KUR 2005/2655).
Makt att bestämma – rätt till välfärd. Regeringens proposition 2004/05:2.
Mål för folkhälsan. Regeringens proposition 2002/03:35.
Människan i centrum. Agenda kulturarvs programförklaring. Stockholm
2004.
Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag. Regeringens proposition
2004/05:150.
Sveriges politik för global utveckling. Regeringens skrivelse 2004/05:161.
Välfärdsbokslut för 1990-talet. Slutbetänkande från Kommittén Välfärdsbokslut. SOU 2001:79.
23
Bilagor
Bilaga 1. Översiktlig redovisning av enkätsvar från länsstyrelser
En viktig utgångspunkt för denna analys har varit det regeringsuppdrag som
länsstyrelserna i nio län haft i uppdrag att redovisa till RAÄ senast den 1 juli
2005. Uppdraget har bestått i att ”redovisa hur det regionala kulturmiljöarbetet
varit en resurs för utvecklingen av ett långsiktigt hållbart samhälle och därvid
fokusera på de viktigaste insatserna” (Länsstyrelsernas regleringsbrev för 2005).
Redovisningen har gjorts i form av en enkät som tagits fram i samverkan mellan
Länsantikvarieföreningen och RAÄ. En översiktlig sammanställning av svaren
redovisas här nedan.
1. På vilket sätt anser ni att kulturarvsarbetet bidrar till en hållbar utveckling?
I svaren från länsstyrelserna kan uttolkas en uppfattning om att själva idén med
hållbar utveckling, dvs. att främja en utveckling som tillgodoser dagens behov
utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillgodose sina, är just
vad kulturmiljöarbetet handlar om. Man menar att kulturmiljöarbetet i sig innebär ett hållbarhetstänkande genom att det syftar till att ta vara på och vårda befintliga resurser istället för att till exempel riva och bygga nytt. Det synsätt och
de metoder som kommer till användning inom den antikvariska verksamheten
utgår, om än ofta outtalat, från ett resurshushållnings- och hållbarhetsperspektiv. Begrepp som ”resurshushållning”, ”återbruk” och ”vård av befintliga resurser” är liksom begreppen ”engagemang”, ”delaktighet”, ”välbefinnande” och
”trygghet” ständigt återkommande. Genom kulturmiljöarbete tillskapas miljöer
som är attraktiva ur såväl ett miljömässigt, som ekonomiskt och socialt perspektiv. Länsstyrelsen i Stockholm sammanfattar i sitt svar detta resonemang genom
att konstatera att kulturmiljöarbetet bidrar till hållbar utveckling genom att öka
”den kulturella välfärden”.
Kulturmiljövårdens arbete utgår från en historisk och mångkulturell dimension som skapar variation och mångfald i landskapet. Genom att vårda kulturmiljöerna skapas en attraktiv miljö för människor att bo och verka i. Ambitionen
att vidmakthålla och utveckla länets kulturarvs- och kulturmiljöresurser lyfts i
svaren fram som ett viktigt område inom den regionala utvecklingen där kulturmiljöområdet har ett stort bidrag att ge. De svarande menar att det i kulturmiljön
och kulturarvet finns incitament för att utveckla den lokala och regionala ekonomin och få bukt med fenomen som till exempel utflyttning. Det kan handla om
alltifrån att utveckla besöksnäringen till att bidra till att skapa attraktivitet och
förutsättningar för företagsetablering. Ett exempel på denna typ av tänkande är
att länsstyrelsen i Kalmar län, inom ramarna för länets arbete med det regionala
tillväxtprogrammet, tillsammans med Regionförbundet har implementerat begreppet ”K-märkt utveckling”. Det handlar både om länsinvånarnas trivsel och
livskvalitet och näringslivets utveckling. Initiativet tar sitt avstamp i en överty24
gelse om att en god livsmiljö med historiskt djup är en viktig tillgång både för
länsinvånarna och för de turister som gästar länet. Tanken är att kulturarvet genom tilltalande landskap och genuina miljöer ger länet goda förutsättningar för
bland annat en utökad turism med kulturarvet som inspirationskälla och huvudattraktion.
Ett annat tydligt spår i svaren är uppfattningen att ökad kunskap om historien
ger en ökad förståelse för nuet. Genom kulturmiljöarbetet kan människor göras
mer delaktiga i och erbjudas möjligheten att påverka lokalsamhällets utveckling
och på så vis samhällsutvecklingen i stort. Allt detta verkar i positiv riktning för
människors välbefinnande och upplevelse av trygghet och möjlighet att påverka
sin livssituation och sin omgivning. Flera av svaren visar att det upplevs som allt
angelägnare att utveckla och tydliggöra arbetet inom ramen för den sociala dimensionen. Här nämns ökade insatser för att till exempel fokusera på tillgänglighet till kulturminnesplatser, och att i ökad grad ta fasta på historiens och kulturarvets förmåga att motverka främlingsfientlighet.
2. Hur kan länsstyrelsernas kulturmiljöenheter (eller motsvarande) samverka
med andra samhällssektorer i arbetet för en hållbar utveckling?
Samverkan lyfts i svarsmaterialet fram som en nyckelfråga i arbetet med hållbar
utveckling. De flesta vittnar om att samverkan med andra samhällssektorer och
andra aktörer i samhället ökat och utvecklats allt mer på senare år.
Svaren visar att samverkan idag sker främst med länsstyrelsens övriga verksamhetsområden inom framförallt miljö- och naturvård, boende och samhällsplanering, regional utveckling, lantbruk och skogsvård. Man har också täta kontakter med dessa verksamhetsområdens centrala företrädare som Vägverket och
Skogsvårdsstyrelsen. Vissa län lyfter också fram länsarbetsnämnden som en viktig samverkanspart. Detta ofta i samband med arbete inom projektet ”Skog och
Historia” som flera tar upp som ett bra exempel på hur samverkan kan ske mellan
olika aktörer på ett sätt som främjar en hållbar utveckling.
För samverkan inom länsstyrelsen finns i många fall fastlagda samrådsformer
i form av till exempel tvärgrupper och arbetsgrupper för gemensam beredning,
men friare underhandskontakter för diskussion i gemensamma frågor utvecklas också allt mer. Flera svar visar på att de informella kontakterna handläggare
emellan ökar, och att det uppstår allt fler gemensamt initierade projekt. Detta
upplevs som mycket positivt för arbetet ur ett hållbarhetsperspektiv och för möjligheterna för kulturmiljöarbetet att lämna sina bidrag till en hållbar utveckling.
Kommunerna lyfts fram som en av de allra viktigaste samverkansparterna. Det
handlar då dels om deras nyckelroll i miljömålsarbetet och i den fysiska planeringen, men också om deras viktiga roll som länk till medborgarna ur ett delaktighetsperspektiv. Kommunernas ofta bristande kulturmiljökompetens upplevs
som ett problem.
Man samverkar också i hög utsträckning med länets museer och i förekommande fall med Regionförbund. Föreningslivet och då främst hembygdsrörelsen
ses också som en viktig samverkanspart.
Bland de aktörer man skulle vilja utveckla och intensifiera samverkan med
återfinns framför allt skolan, turismorganisationer och näringsliv, men även de
delar av föreningslivet som man ännu inte når i önskad utsträckning som till exempel invandrarföreningar.
Hur ser ni på förutsättningarna för samverkan i dessa frågor?
Svaren visar att man upplever det som lätt att hitta ingångar till samverkan med
25
andra, men att det oftast sker på kulturmiljövårdens initiativ. Problem och hinder för en utvecklad samverkan utgörs framför allt av de helt olika resursmässiga
förutsättningarna för de olika verksamhetsområdena inom länsstyrelsen. Många
upplever det till exempel som svårt att hålla jämna steg med den mycket resursstarkare naturvården. Mer resurser skulle enligt de flesta förbättra förutsättningarna för att öka samverkan med andra samhällssektorer.
En annan faktor som förenklar samverkan med andra verksamhetsområden
inom länsstyrelsen är att den sker kring konkreta frågor. Miljömålsarbetet lyfts i
detta sammanhang fram i flera av svaren. Hållbarhetsaspekterna utgör den kanske viktigaste utgångspunkten för ett utvecklat tvärsektoriella arbete. Det fortsatta miljömålsarbetet blir en naturlig mötespunkt när det gäller att utveckla och
fördjupa samarbetet, men detta förutsätter att kulturmiljövården tilldelas rimliga
egna resurser för att kunna arbeta med miljömålen, alternativt att Regeringen i
regleringsbrevet till länsstyrelserna ger tydligare signaler om hur redan tilldelade
miljömålsresurser till länsstyrelsen skall kunna nyttiggöras med mera av tvärsektoriella perspektiv.
Flera länsstyrelser lyfter också fram att en utvecklad samverkan med länets
kommuner är önskvärd och sannolikt skulle ha stor positiv effekt på hur kulturmiljöområdet förmår bidra till en hållbar utveckling. Möjliga vägar som föreslås
i detta sammanhang är att samarbeta med att ta fram moderniserade kulturmiljöprogram och att arbeta för att kommunerna förses med ökad egen kulturmiljökompetens.
Det finns i flera fall uttalade ambitioner att arbeta för att även förse andra
samhällssektorer med kulturmiljökompetens. Man vill också bli bättre på att bearbeta andra för att visa på de möjligheter och vinster som ligger i att samverka
med kulturmiljövården.
Vilken roll bör länsstyrelsernas kulturmiljöenheter ha i relation till andra samhällssektorer?
De svarande är överens om att den roll länsstyrelsen bör inta skiftar beroende på
sammanhang och medaktör. När det handlar om länsstyrelsens kärnverksamhet
anser de flesta att rollen ska vara drivande och operativ. Länsstyrelsen ska ta initiativ och ha ett proaktivt och utvecklingsinriktat arbetssätt. I andra sammanhang handlar det mer om att samordna och stödja andras insatser. Det kan till
exempel röra stöd till metodutvecklande verksamhet och kunskapsuppbyggnad
genom 28:26-anslaget, eller att förmedla erfarenheter och ”best-practiceexempel”. Somliga av de svarande menar att länsstyrelsens roll i första hand ska vara
stödjande, samordnande och pådrivande eftersom kommunerna står för de mer
operativa insatserna. Ett alltför operativt arbetssätt från länsstyrelsens sida, menar man, riskerar att passivisera dem vi jobbar gentemot.
3. Hur kan kulturarvssektorn bli en samlande och aktiv kraft i arbetet för en
hållbar utveckling i framtiden?
26
Svaren visar att länsstyrelserna ser det som mycket angeläget att arbeta mer aktivt
med att tydliggöra sätten på vilka kulturmiljöarbetet bidrar till en hållbar utveckling inom alla tre dimensionerna – den ekonomiska, den miljömässiga och den
sociala. Detta skulle till exempel kunna göras genom att ta initiativ till och stödja
forskning och utveckling som handlar om kulturarvets roll inom hållbar utveckling, eller genom att arbeta för ett ändrat regelverk när det gäller hanteringen av
Kulturmiljöanslaget för att göra det mera utvecklingsinriktat.
Som en absolut framgångsfaktor när det gäller kulturmiljöområdets möjlig-
heter att bidra till en hållbar samhällsutveckling lyfts också det regionala utvecklingsarbetet fram. Att finnas med på ett tydligt sätt och att komma in ännu
tydligare i detta arbete är något som samtliga svar berör. Miljömålsarbetet och
tillgänglighet i vid bemärkelse är andra återkommande teman. Många ser dessa
frågor som möjliga och avgörande ingångar för kulturmiljöområdet att få en viktigare och tydligare roll i samhällsplaneringen.
Flera länsstyrelser lyfter också fram vikten av att kulturmiljöområdet förmår
agera gemensamt, och att man utvecklar samverkan med andra. Viktiga aktörer
i omvärlden är i detta sammanhang centrala verk och organisationer med ansvar
för utvecklingsfrågor som till exempel Nutek, Glesbygdsverket, KK-stiftelsen,
Boverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Ett förslag är att etablera en
sammanhållen regional livsmiljöpolitik med bäring på utvecklingsfrågorna som
utgår från att miljö-, kulturarvs- och folkhälsofrågor hänger intimt samman och
har en avgörande inverkan på den regionala utvecklingen.
Svaren vittnar också om behovet av att anlägga långa tidsperspektiv. Effekterna av kulturmiljöområdets arbete är svårmätbara och syns ofta först på längre
sikt. Det är inte alltid möjligt eller ens fruktbart att eftersträva mätbara uppföljningsindikatorer. Ekonomiska satsningar bör därför bygga på andra och mer
långsiktiga bedömningar än snabbt mätbara effekter.
De länsstyrelser som svarade på enkäten var:
Dalarna, Gotland, Gävleborg, Kalmar, Skåne, Stockholm, Västerbotten, Västra
Götaland och Örebro.
27
Bilaga 2. Översiktlig redovisning av enkätsvar från länsmuseer
och kommunala museer
För att få ett brett underlag för arbetet med omvärldsanalysen och att fånga upp
uppfattningar och erfarenheter av att arbeta med kulturarv och hållbar utveckling hos museer på regional och kommunal nivå gjordes en enkät. Denna enkät
skickades till samtliga länsmuseer och till de statsbidragsberättigade kommunala
museerna. Svar inkom från elva länsmuseer och fyra kommunala. Enkäten var
uppdelad i två block. Det första blocket innehöll tre öppna frågor om museernas
arbete med hållbar utveckling. Det andra innehöll ett antal påståenden där de
uppmanades att ange i vilken utsträckning de instämde samt att ge en kommentar
till ställningstagandet. En översiktlig sammanställning av svaren redovisas här
nedan. (Frågorna 2 och 3 har i denna redovisning slagits ihop.)
1. På vilket sätt anser ni att kulturarvsarbetet bidrar till en hållbar utveckling?
De argument som i första hand förs fram i svaren är att kulturarvet och kulturmiljön bidrar med långa tidsperspektiv och historiskt djup både i människors
idémässiga föreställningar om samhället och samtiden, och i deras fysiska livsmiljö. Dessa långa tidsperspektiv, menar man, är ett bidrag till ett långsiktigt och
hållbart tänkande hos samhället i stort. Genom att bevara och bruka kulturarv
skapas också en rik och varierad livsmiljö vilket i sin tur verkar positivt på dem
som lever i eller besöker en miljö. Genom kulturarvsarbetet kan det också skapas
orsakssamband och förståelse för processer som påverkat och påverkar samhället, och förankring i tillvaron. Man tar också upp att man med hjälp av historiska
perspektiv och inslag i miljön kan kontrastera dagens förbrukningssamhälle, och
skapa förståelse för det främmande och annorlunda.
De flesta ger också olika förslag på hur och på vilka sätt kulturarvsarbetet bör
bedrivas för att på bästa sätt bidra till en hållbar samhällsutveckling. Nästan alla
dessa insatser tar sin utgångspunkt i utåtriktat arbete, och syftar till ett aktivt och
medvetet bevarande och brukande av kulturarv och kulturmiljöer med fokus på
mångas delaktighet. Resonemangen utvecklas och exemplifieras nedan.
2–3. Hur kan kulturarvssektorn samverka med andra sektorer och bli en samlande och aktiv kraft i arbetet för en hållbar utveckling? Vilka är de viktigaste
framgångsfaktorerna och samverkansparterna?
28
Allmänhetens engagemang för frågorna anses vara en absolut framgångsfaktor.
Många lyfter vikten av att upprätthålla och stimulera andras engagemang för
kulturarvet och få till stånd en fungerande dialog mellan kulturarvsbrukare (allmänheten, andra institutioner, myndigheter, föreningsliv, näringsliv etc.) och kulturarvets institutioner. De svarande ser det som att man i egenskap av museer har
en nyckelroll som mötesplats och kunskapsbas. Man menar att det därför krävs
en kraftfull satsning på de institutioner som arbetar med förankring och förmedling, dialog och debatt samt kunskapsuppbyggnad om kulturarvet.
De aktörer som främst lyfts fram som viktiga samverkanspartners är länsstyrelser och kommuner. De allra flesta nämner också utbildningsväsendet, föreningslivet, och turimssektorn. Många nämner också näringslivet och de regionala
utvecklingsorganen. I några fall tar man upp svenska kyrkan och vård- och omsorgssektorn. Hur samverkan bör se ut skiljer sig naturligtvis åt beroende på vem
som är samverkanspart. I flera svar lyfts dock behovet av en tydlig rollfördelning
mellan de olika kulturarvsorganen, vilket man ser som en förutsättning för att
kunna bygga en bra samverkan med andra samhällssektorer.
När det gäller länsstyrelser och kommuner tar flera upp att man skulle vilja utveckla samarbetet med de samhällsplanerande och naturvårdande funktionerna.
Metoder som nämns i dessa sammanhang är tvärprojekt, gemensamma principdiskussioner kring framför allt det mer traditionella kulturmiljöarbetet som
program-, bygglov- och planarbete. Miljömålsarbetet, skogsvård och samarbete
kring världsarv nämns också.
Skolan nämns som en av de främsta samverkansparterna, eftersom man anser
det som viktigt att barn och ungdomar redan tidigt kommer i kontakt med och
blir medvetna om kulturarv och kulturmiljö. Här ges exempel på olika satsningar
som har att göra med alltifrån utveckling av den egna pedagogiska verksamheten, till träffar med lärare och att avsätta pengar för bussning av länets skolbarn
i årskurs fem till museet. Även högskolor och universitet ses som viktiga samverkanspartners.
Samarbeten som är särskilt viktiga att vidareutveckla är det som sker med naturvården, fokhälsoområdet, näringslivet, turismsektorn och det regionala utvecklingsarbetet.
Frågorna 4–8 var utformade som påståenden. De tillfrågade gavs möjlighet att
ange i vilken utsträckning de instämmer i påståendet på en skala mellan 1 och 5
där 1 stod för ”instämmer inte alls” och 5 för ”stämmer helt”.
4. Det är lätt att hitta ingångar till samverkan med andra samhällssektorer i arbetet för en hållbar utveckling.
Snittet hamnade på 3.2. Kommentarerna som följde pekar på att man själva tycker att kopplingen mellan kulturarvsarbete och hållbar utveckling är lätt att motivera och att ingångarna utvecklas, men att det ibland kan vara svårt att få med sig
andra sektorer i samarbeten och projekt. Anledningar som anges är bland annat
att det saknas resurser för att satsa på att utveckla samarbeten. Ett museum menar i sitt svar att en startfinansiering för projekt med bäring på hållbar utveckling
troligen skulle göra det lättare att utveckla denna typ av samverkan.
5. Andra samhällssektorer är angelägna om att söka samverkan med kulturarvssektorn i frågor som handlar om hållbar utveckling.
Snittet hamnade på 2.4. vilket får tolkas som att man upplever att andra samhällssektorer inte är så angelägna om att söka samverkan kring dessa frågor. Från
kommentarerna kan man utläsa att en uppfattning om att kulturarvets koppling
till och relevans när det gäller hållbar utveckling inte är tydlig för andra. Någon
menar dock att efterfrågan på bidrag från kulturarvsområdet i dessa frågor har
ökat på senare år.
6. Att tydliggöra hur kulturarvet bidrar till hållbar utveckling är en av de viktigaste framtidsfrågorna för kulturarvssektorn.
Snittet hamnade på 4.3. Här är kommentarerna få men värderingen alltså hög,
vilket får tolkas som att man betraktar det som angeläget tydliggöra sätten på
vilka kulturarvet bidrar till hållbar utveckling.
7. Hållbar utveckling är bara en bland flera aspekter kulturarvsarbetet har att
förhålla sig till i framtiden.
Snittet hamnade på 3.7. Av kommentarerna till påståendet kan utläsas att man
ser frågan om hållbar utveckling som en av flera viktiga aspekter i kulturarvsarbetet, men som en mycket viktig sådan.
29
8. Arbetet med en hållbar utveckling delas in i tre dimensioner; den sociala,
den ekonomiska och den miljömässiga. Kulturarvsarbetet kan inte inordnas
under en av dessa utan är lika viktigt i alla tre dimensioner!
Snittet hamnade på 4.2. Kommentarerna till detta påstående visar att de allra
flesta ser det som att kulturarvsarbetet har lika stor bäring på alla tre dimensioner. Enligt några svar är den ekonomiska dimensionen inte fullt lika viktig som
de övriga två.
Fråga 9 var utformad för att fungera som ett komplement till fråga 8. De tillfrågade gavs möjlighet att ange i vilken utsträckning de anser att påståendet stämmer
in på respektive dimension. Skalan var mellan 1 och 5, och 1 stod för ”lätt” och 5
för ”svårt”. Här fanns ingen möjlighet att lämna någon kommentar.
9. Ange hur lätt det är att finna motiv för kulturarvets bidrag till hållbar utveckling inom ramen för respektive dimension.
Svaren på denna fråga bekräftar den bild som framträdde i svaren på fråga 8,
nämligen att det är svårast att hitta motiv för kulturarvets bidrag inom den ekonomiska dimensionen. Lättast tycker man att det är att finna motiv inom den miljömässiga dimensionen.
De museer som svarade på enkäten var:
Bohusläns museum, Dalarnas museum, Länsmuseet på Gotland, Länsmuseet
Gävleborg, Jönköpings läns museum, Kulturen i Lund, Malmö museer, Naturhistoriska museet i Göteborg, Stockholms stadsmuseum, Värmlands museum,
Västerbottens museum, Västergötlands museum, Västmanlands läns museum,
Länsmuseet Västernorrland och Örebro läns museum.
30
