Lagstiftning som rör fritidsfisket
En sammanfattning av fritidsfiskets regelverk. Var, hur, när och vad man får fiska följer av
fiskerilagstiftningen.
Fritidsfisket regleras i fiskelagen (1993:787), förordningen (1994:1716) om fisket,
vattenbruket och fiskenäringen (fiskeförordningen) samt i föreskrifter i Fiskeriverkets
författningssamling (FIFS). De senare omfattar i huvudsak havet och de fem stora sjöarna
samt i dessa vattenområden mynnande vattendrag upp till första vandringshindret. Vissa
bestämmelser om artskydd och förbjudna fiskemetoder gäller dock i hela landet. Dessutom
tillkommer speciell reglering av fisket ovanför odlingsgränsen (renbeteslandet).
Rätten att fiska
Fiskelagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om rätten att fiska. När det gäller
var man får fiska skiljer man på allmänt vatten, enskilt vatten och s.k. enskilt frivatten.
Allmänt är sådant vatten som inte ingår i fastighet och finns utmed kusterna och i de stora
sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön. Mälaren intar en särställning i och med att
staten där betalt fiskerättsägarna för det intrång det innebär att allmänheten får fiska med
rörliga redskap - enskilt frivatten.
Vilka vatten
Enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde är allmänt vatten i princip allt
kustvatten och vatten i de stora sjöarna, som finns 300 meter utanför fastlandet eller ö av
minst 100 meters längd.
Understiger vattendjupet tre meter vid 300-metersgränsen sträcker sig det enskilda vattnet i
stället ut till tre meters djupkurva. Dessutom gäller på vissa platser de s.k. enklav- och
kilometerreglerna.
Enklavregeln innebär att allt vatten som har förbindelse med öppna havet endast över enskilt
vatten räknas som enskilt. Enligt kilometerregeln är, på syd- och ostkusten, allt vatten enskilt
som inte har en mer än en kilometer bred förbindelse med öppet hav.
Redskapsanvändning
Regeringen har i fiskeförordningen begränsat redskapsanvändningen för fritidsfisket till vissa
uppräknade redskap och redskapsmängder. Begränsningen gäller dock inte dem som fiskar
med stöd av enskild rätt.
Föreskrifter
Fiskeriverkets författningssamling (FIFS) innehåller föreskrifter som tillkommit av
fiskevårdsskäl. Dessa föreskrifter ändras ibland på grund av den rådande
beståndssituationen. Sådana bestämmelser avser bl.a. fredningsområden, fredningstider,
minimimått, redskapsbegränsningar.
Vilda fiskbestånd skyddas också genom regler för odling, utplantering och flyttning av fisk.
Tillstånd av länsstyrelsen krävs alltid för utplantering av fisk. Sådant får inte ges för arter eller
stammar som är olämpliga med hänsyn till vattnets särart eller om det finns risk för spridning
av smittsamma sjukdomar.
Fiskevårdsområden
I inlandsvatten bestäms merparten av de restriktioner som behövs för fiskevården av
fiskerättsägarna själva. Ofta sker förvaltningen genom en fiskevårdsområdesförening enligt
lagen (1981:533) om fiskevårdsområden (LOFO).
Regler
Närmare information om vilka regler som gäller på avsedd fiskeplats bör i första hand sökas
hos kommun eller länsstyrelse. För fiske med handredskap gäller samma regler för
utländska som svenska medborgare. För övrigt fritidsfiske utan stöd av enskild fiskerätt krävs
stadigvarande bosättning här i landet eller särskilt tillstånd av länsstyrelsen.
De bestämmelser som i huvudsak reglerar fiskevården med avseende på det fria fritidsfisket
längs kusterna och i de stora sjöarna finns i två författningar, Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS
2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön samt Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS
2004:37) om fiske i sötvattensområdena.
Regler för märkning och utmärkning av fiskeredskap återfinns i Fiskeriverkets föreskrifter
(FIFS 1994:14) om märkning och utmärkning av fiskeredskap och vattenbruksanläggningar.
Kontakt
Vid frågor kontakta Martin Rydgren.
Tel: 031-743 04 32
E-post
