SBU-RAPPORTEN:
Psykologisk behandling
effektiv vid depression
Psykoterapi får ett starkt stöd
som behandlingsform vid
depressioner i SBU-rapporten
”Behandling av depressionssjukdomar”. Det är främst effektstudier av medicinsk och psykoterapeutisk behandling som tas
upp i rapporten. Psykologtidningen återger här några av de
viktigaste slutsatserna.
E
n av de viktigaste orsakerna i världen till ohälsa är depressioner. I en
internationell kartläggning som
Världshälsoorganisationen, WHO, publicerade 1997 var det bara luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och spädbarnssjukdomar som förorsakade större ohälsa.
De personer som söker vård för depression behandlas enbart eller huvudsakligen
i primärvården. Den vanligaste behandlingen i Sverige är antidepressiva läkemedel. Samhällets kostnader för försäljning
av antidepressiva har ökat år från år och
var 2002 uppe i cirka 1,6 miljarder kronor. Minst två tredjedelar av dessa kostnader gällde uppskattningsvis depressionsbehandling (Läkartidningen nr
7/2004). De direkta kostnaderna för läkarbesök och sjukhusvård beräknades
1996 till minst en miljard kronor.
Det läkemedel som i dag ligger högst på
Apotekets 20-i-topplista är Zoloft, ett antidepressivt läkemedel.
PÅ UPPDRAG AV SBU (Statens beredning
för medicinsk utvärdering) har en projektgrupp under ledning av professor Marie Åsberg vid Karolinska universitetssjukhuset gått igenom ett stort antal utländska effektstudier av behandling vid depression.
I studierna som rapporten bygger på
har flera olika versioner av olika diagnostiska system använts. De slutsatser som
gäller psykologisk behandling bygger på
en genomgång av över 200 primärstudier
och flera delanalyser av dessa. I dessa studier har företrädesvis självskattningsska-
Psykologtidningen 4/04
lan Beck Depression Inventory (BDI) använts. Psykoterapiformer som förekommer i studierna är beteendeterapi, kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi samt psykodynamiska korttidsterapier.
Ett urval slutsatser i rapporten:
– Det finns ett stort antal antidepressiva
läkemedel och flera slags psykoterapier
som har väl dokumenterad effekt i behandlingen av depressioner hos vuxna
(Evidensstyrka 1).
– Det finns ett starkt stöd för att beteendeterapi, kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi
är effektiva för att behandla lindriga och
måttliga egentliga depressioner (Evidensstyrka 1).
– Det saknas stöd för att någon av dessa
psykoterapier är effektivare än andra.
– Det finns ett måttligt stöd för att psykodynamiska korttidsterapier är effektiva
för att behandla lindriga och måttliga depressioner, men att de kan vara mindre effektiva än ovan uppräknade terapiformer
(Evidensstyrka 2).
– Vid lindriga och måttliga egentliga
depressioner är kognitiv beteendeterapi
och interpersonell psykoterapi minst lika
effektiva som tricykliska antidepressiva
(Evidensstyrka 1) samt sannolikt lika effektiva som SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare). (Evidensstyrka 2).
– Effekten av framgångsrik kognitiv te-
rapi är mer långvarig än av framgångsrik
läkemedelsbehandling under ett år efter
avslutad behandling (Evidensstyrka 1).
– Vid behandling av barn och ungdomar finns ett måttligt stöd för effekt av
kognitiv beteendeterapi och för interpersonell psykoterapi, men dokumentation
av långtidseffekt saknas (Evidensstyrka
2).
– Vid depressioner hos barn och ungdomar har ett antidepressivt läkemedel (Fluoxetin) visat sig ha effekt på kort sikt
(Evidensstyrka 2). Inget antidepressivt
medel är godkänt för depressionsbehandling i denna åldersgrupp i Sverige.
– Vid behandling av lindriga och måttliga depressioner är den observerade effekten av såväl läkemedel som psykoterapi mer hänförbar till sjukdomens naturalförlopp, det kliniska stödet och omhändertagandet, inklusive kvaliteten på den
terapeutiska relationen, än till specifika
egenskaper i behandlingarna. Det saknas
väsentligen empiriskt stöd för de teorier
om depressionsmekanismer som ligger till
grund för olika psykoterapier, vilket inte i
sig har betydelse för bedömningen av behandlingseffekten, men som kan ha betydelse för hur företrädare för en viss terapiform tolkar sina resultat.
– Vid svåra depressioner, som till exempel melankoli och vid psykotiska depressioner är läkemedel och elektrokonvulsiv
behandling (ECT) de bäst dokumenterade behandlingarna (Evidensstyrka 2).
Sannolikheten att återinsjukna efter
ECT-behandling är dock stor.
– Efter uppnådd symtomfrihet under
läkemedelsbehandling är risken för återfall hög om inte behandlingen fortsätter
med samma dos av läkemedlet i minst sex
månader (Evidensstyrka 1). Förlängning
av behandlingen till ett år minskar ytterligare återfallsrisken.
– Johannesört har dokumenterad effekt
mot kortvariga och lindriga depressioner
(Evidensstyrka 2). Preparatet påskyndar
dock nedbrytningen av många vanliga läkemedel.
– Vid årstidsrelaterade depressionstillstånd har ljusterapi inte en säkerställd
större effekt än placebo.
Läs hela rapporten på SBUs hemsida: www.sbu.se
Se även Ledaren i detta nummer av Psykologtidningen!
13
