FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
Hypophthalmichthys nobilis Marmorkarp
Juvenil av storhuvad karp med den karakteristiska munnen som formar en uppåtvänd båge, och
ögon som är placerade lägre än munnens högsta punkt.
© Noel Burkhead
Svenskt vardagsnamn
Marmorkarp, storhuvad karp
… och på andra språk
Danska: marmorkarpe; Engelska: bighead carp; Tyska: Marmorkarpfen;
Franska: carpe à grosse tête
Vetenskapliga namn
Hypophthalmichthys nobilis (Richardson, 1845); fam. Cyprinidae
Synonym(er):
Aristichthys nobilis (Richardson, 1845)
Leuciscus nobilis Richardson, 1845
Organismgrupp(er)
Karpartade fiskar (ordning Cypriniformes), strålfeniga fiskar (underklass
Actinopterygii), fiskar (superklass Pisces), ryggsträngsdjur (fylum
Chordata)
Storlek och utseende
Marmorkarp är lateralt plattad med rund buk framför ventralfenan.
Ventralfenans spets når förbi anus. Kroppslängd vanligen 3,1-3,5
gånger kroppshöjden. Huvud och mun är mycket stora i förhållande till
resten av kroppen; huvudets längd är större än kroppshöjd.
Gälräfständer är inte sammansmälta utan har ett kamliknande utseende
Munnen bildar en uppåtgående båge, underkäken sticker ut något
framför överkäken. Ögonen är små och placerade lägre än munnens
högsta punkt. Fjällen är rundade och mycket små. Laterallinjen har 96110 fjäll. Rygg och övre delen av sidorna är svarta, buken silvergrå och
fenor gråaktiga. Sidorna har oregelbundna fläckar. Arten kan ofta nå en
vikt på 20 kg, och man har funnit individer som vägt upp till 40 kg.
(Jennings, 1988; FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),
2004)
Kan förväxlas med
Marmorkarp kan knappast förväxlas med någon annan inhemsk fiskart i
Europa. Den är dock snarlik silverkarpen H. molitrix, som också
introducerats till akvakulturodlingar.
Geografiskt ursprung
Marmorkarp kommer ursprungligen från östra Kina.
Första observation
i svenska vatten
Arten har inte observerats i svenska hav men är enligt länsstyrelsen i
Skåne funnen i skånska sötvatten.
1
FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
Förekomst i svenska
havs- och kustområden
Arten har inte observerats i svenska vatten.
Övrig förekomst
utanför ursprungligt
utbredningsområde
Marmorkarp har odlas framför allt som föda, men även för att förbättra
vattenkvaliten i ett stort antal länder runt om i världen bl.a. England,
Tyskland, Tjeckien, Ungern, Polen, Rumänien, Ryssland, Nordamerika,
Centralamerika, Israel, Sydamerika, Indien och Sydostasien. Utsättning
av arten för vattenreningssyften sker både i artificiella och naturliga
vattensamlingar.
Självbärande bestånd av marmorkarp i naturliga vatten (d.v.s. bestånd
som kan reproducera sig) finns bl.a. i Donau, i floder i södra Ryssland
och i Japan. Dessa vilda bestånd kommer antingen från individer som
placerats ut av människan eller från rymligar från fiskodlingar.
Referenser till
observationer i
områden nära svenska
farvatten
Polen, 1965 (Grabowska et al., 2010); Rigabukten, 2002 (ICES, 2006);
England, 2006, sannolikt avsiktligt utsatta (Britten & Davies, 2007)
Troligt införselsätt
Förmodligen är det individer som importeras till akvakulturer som sedan
spridits vidare till naturliga europeiska vatten.
Miljö där arten
förekommer
Marmorkarp finns framför allt i sjöar och vattenreservoarer och lever
ofta i övre delen av vattenpelaren. Vuxna individer tål salthalter på ca
15-20 ‰, medan nykläckta yngel inte tål mer än ca 1,5 - 4 ‰.
Den tål stora temperaturvariationer, 0,5 – 38 °C, och hög turbiditet
(grumlighet) i vattnet. Födoaktiviteten är högst mellan 20 och 30 °C
Reproduktion sker en gång per år, och bara i områden med strömmande
vatten och variationer i vattennivån. Reproduktion har visat sig äga rum
vid temperaturer runt 14°C, men sannolikt krävs att vattnet är >20°C
för att det ska ske i naturliga vatten.
I naturligt tillstånd livnär sig arten företrädesvis på djurplankton, men
den kan även äta växtplankton. I odling får de även föda baserad på
säd. Marmorkarp växer snabbt och kan väga upp till 40 kg.
Trots artens stora användning i olika typer av akvakultur har
spridningen till naturliga vatten varit förhållandevis liten.
Ekologiska effekter
Experimentella studier har visa att marmorkarp föredrar hinnkräftor
(Daphnia sp.) framför hoppkräftorna som föda. Man har också funnit
stora mängder cyanobakterier av släktet Microsystis i fiskmagarna. Det
finns dock inga data som visar på ekologiska effekter ute i fält. I en
litteraturbaserad undersökning av riskerna att marmorkarp ska etablera
sig i nederländska vatten, bedöms dessa vara små eftersom
vattentemperatur och syrekoncentrationer var för låga, salthalten för
hög och födotillfången för låg. (Cooke et al., 2009; ICES, 2006; Soes et
al., 2011)
Övrigt
Marmorkarp odlas över hela världen som matfisk. Den har också
planterats ut i både artificiella och naturliga vattendrag med mycket
växtplankton för att förbättra vattenkvalitén.
Sedan 1970-talet har odling av marmorkarp ökat och idag odlas den i
ett tjugotal länder. Produktionen i Europa har dock minskat något sedan
toppen i början på 90-talet.
Läs mer
•
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Fisheries and Aquaculture Department.
2004. Cultured Aquatic Species Information Programme Hypophthalmichthys nobilis
(Richardson, 1845) (uppdaterad 2004).
http://www.fao.org/fishery/culturedspecies/Aristichthys_nobilis/en (2013-02-14)
2
FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
•
Jennings D.P. 1988. Bighead carp (Hypophthalmichthys nobilis): a biological synopsis.
Biological Report 88 (29), Fish and Wildlife Service; US Department of the Interior. 47 sid.
•
Kipp R., Cudmore B. & Mandrak N.E. 2011. Updated (2006-early 2011) biological synopsis
of Bighead Carp (Hypophthalmichthys nobilis) and Silver Carp (H. molitrix). Can. Manuscr.
Rep. Fish. Aquat. Sci. 2962: v + 51 p.
•
Soes D.M., Leuven R.S.E., Matthews J., Broeckx P.-B., Haenen O.L.M. & Engelsma M.Y.
2011. A risk analysis of bigheaded carp (Hypophthalmichthys sp.) in the Netherlands,på
uppdrag av Food and Consumer Product Safety Authority, 118 sid.
Mer om bilden
•
© Noel Burkhead, U.S. Geological Survey
Referenser till artbeskrivning
•
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Fisheries and Aquaculture Department.
2004. Cultured Aquatic Species Information Programme Hypophthalmichthys nobilis
(Richardson, 1845) (uppdaterad 2004).(2013-02-14)
•
Jennings D.P. 1988. Bighead carp (Hypophthalmichthys nobilis): a biological synopsis.
Biological Report 88 (29), Fish and Wildlife Service; US Department of the Interior. 47 sid.
Referenser till fyndplatser
•
ICES. 2006. Working Group on Introductions and Transfers of Marine Organisms
(WGITMO), 16–17 March 2006, Oostende, Belgium. ICES CM 2006/ACME:05. 334 sid.
•
Britten J.R. & Davies G.D. 2007. First U.K. recording in the wild of the bighead carp
Hypophthalmichthys nobilis. J. Fish Biology 70(4):1280-1282.
•
Grabowska J., Kotusz J. & Witkowski A. 2010, Alien invasive fish species in Polish waters:
an overwiew. Folia Zoologica 59(1):73-85.
Referenser till ekologiska och andra effekter
•
•
ICES. 2006. Working Group on Introductions and Transfers of Marine Organisms
(WGITMO), 16–17 March 2006, Oostende, Belgium. ICES CM 2006/ACME:05. 334 sid.
•
Cooke S.L., Hill W.R. & Meyer K.P. 2009. Feeding at different plankton densities alters
invasive bighead carp (Hypophthalmichthys nobilis) growth and zooplankton species
composition. Hydrobiologia 625:185-193.
•
Soes D.M., Leuven R.S.E., Matthews J., Broeckx P.-B., Haenen O.L.M. & Engelsma M.Y.
2011. A risk analysis of bigheaded carp (Hypophthalmichthys sp.) in the Netherlands, på
uppdrag av Food and Consumer Product Safety Authority. 118 sidor.
Detta faktablad om Hypophthalmichthys nobilis skapades den 7 januari 2013 av
IVL Svenska Miljöinstitutet.
3
