Genusf
Det går inte att i efterhand bara lägga
till ett genusperspektiv till den etablerade
psykologin. I grunden gäller det att bryta
upp traditionella sätt att tänka om kön –
alltså en ny kunskapssyn. Det säger Eva
Magnusson, docent och lektor i psykologi
vid Umeå universitet men för närvarande
”utlånad” forskare vid Kvinnovetenskapligt
Forum där.
4
E
VA MAGNUSSON har arbetat
med könsteoretiska frågor inom psykologin i mer än 20 år och hör till de få inom
området som också verkat som lärare och
forskare vid ett universitet.
Dessförinnan arbetade hon som psykolog i omkring tio år och påverkades som
många andra kvinnliga forskare av den
moderna kvinnorörelsen i slutet av 1960talet. Eva Magnusson var feminist långt
innan begreppet genus hade slagit igenom
inom forskningen.
Vad är det då som gjort att genusperspektivet haft så svårt – särskilt svårt, anser
Psykologtidningen 2/06
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
vissa kritiker – att tränga in i psykologin,
en vetenskap som bygger på (och skapar)
föreställningar om människan, hennes
upplevelser och handlande?
– Det har att göra med hur själva ämnet
som kunskapsfält är konstruerat, säger
Eva Magnusson. Stora delar av ämnet har
en empiristisk, kvantitativ forskningstradition med en inbyggd föreställning om
att det går att mäta variabler hos den enskilda individen, egenskaper fristående
från såväl den aktuella situationen eller
den kultur hon/han är omgiven av. Utgående från sådana mätningar, där individer
observerats avskilda från sin omgivning,
har man sedan skapat teorier som ansetts
gälla människor generellt.
Med ett sådant empiristiskt paradigm*1
kommer könsfrågor att handla om könsskillnader, konstaterar Eva Magnusson.
Det är då bara skillnader som går att göra
begripliga. Välbekanta mätningar är till
exempel könsskillnader i verbal förmåga, i
spatial förmåga, i självförtroende och så
vidare. Skillnaderna tillskrivs sedan inre
egenskaper hos kvinnor och män, inte sällan grundade i personlighet eller biologi.
De här föreställningarna förs i dag inte
längre fram i sin rena form, menar Eva
Magnusson, men de har länge varit förhärskande då man skapat teorier om kön.
Genom sin uppbyggnad har psykologiämnet kommit att utesluta könsförståelser
som påverkar människor i deras vardag,
men som inte fått rum inom ämnets traditionella ramar.
OM KUNSKAPER BYGGER på mätande av
isolerade variabler, ja, då utesluts viktiga
områden som inte lätt låter sig mätas eller
som kanske går att utforska bara med
kvalitativa metoder, till exempel makt*1 Paradigm = system av antaganden och tankemönster som är
allmänt erkända inom ett vetenskapligt område.
Psykologtidningen 2/06
5
förhållanden.
Och om man inom psykologin bara ser
individen och individens inre som kunskapsobjekt, då hamnar maktfrågor samt
sociala och kulturella perspektiv utanför
det som betraktas som psykologi.
Eva Magnusson menar naturligtvis inte
att all mätning eller all kvantitativ forskning är fel. Men hon anser att man bör vara medveten om vilket perspektiv man
har och hur resultaten ska tolkas och också om vilka begränsningar ett visst paradigm innebär för skapandet av kunskap
– Det är heller inte så att psykologin
som helhet saknat könsteoretiska perspektiv, påpekar hon. Redan i början av
1900-talet påvisade kvinnliga psykologiforskare att en del vanligt förekommande
psykologiska teorier genomsyrades av fördomar mot kvinnor. Det man tidigt kritiserade var uteslutningar av kvinnor i
forskningen, fördomsfulla tolkningar av
kvinnors verklighet, koncentrationen på
könsskillnader och brister i metoderna.
Tidiga kritiker ifrågasatte till exempel just
psykologisk forskning om skillnader mellan kvinnor och män när det gällde olika
förmågor och egenskaper. Där metoderna
var acceptabla kunde man påvisa betydligt färre tydliga skillnader mellan könen.
Tidiga könsteoretiska forskare och kritiker i Norden är Mona Eliasson och
Margot Bengtsson i Sverige samt Hanne
Haavind och Harriet Holter i Norge.
har lett till
två olika sätt att förstå kön inom psykologin, förklarar Eva Magnusson. I det ena
fallet – det vanligaste – betonar man de
psykologiska skillnaderna mellan könen,
som uppfattas som radikalt olika, i det
andra fallet ser man kön som något ovidkommande.
BRISTEN PÅ GENUSPERSPEKTIV
Fokus på skillnader mellan kvinnor och
män gör att man ofta missar variationer
inom gruppen kvinnor och inom gruppen
män, variationer som ofta är större än genomsnittsskillnaderna mellan könen.
Fokus på skillnader gör det också svårt att
se orättvisor i bemötandet av kvinnor och
män.
BRIST PÅ SJÄLVFÖRTROENDE sägs till exempel ofta vara orsaken till att kvinnor
inte i samma utsträckning som män hamnar på chefsposter i en organisation. Man
ser då bristen hos kvinnan, i hennes personlighet. Det är hon som ska förändras,
inte de förhållanden eller hinder för kvinnors avancemang som kanske finns inom
organisationen. Bortser man på det sättet
från sociala dimensioner och maktförhållanden i jämförelser mellan kvinnor kommer man också att se individuella egenskaper som orsaken till ojämlikhet.
– I det andra fallet, det vill säga då man
inte tillmäter könet någon betydelse i studiet av människan glömmer man att kvinnor och män lever under olika villkor, säger Eva Magnusson. I sådana könsneutrala resonemang ser man inte skillnader i
makt och resurser mellan kvinnor och
män eller att kvinnors och mäns handlingar uppfattas och värderas olika.
När man till exempel talar om könsneutrala löner och könsneutrala lagar utgår
man från att livsvillkor och förutsättningar för kvinnor och män är lika.
Ytterligare en typ av könsblinda resonemang var när man tidigare undersökte
pojkar och män och sedan generaliserade
resultaten till att omfatta alla människor,
det vill säga också kvinnor och flickor.
Men vad innebär då genusperspektiv
inom psykologin?
att alla
samhällen har någon typ av genusordning, det vill säga en kategorisering utifrån kön som påverkar hur människor uppfattar sig själva, hur de ser
på och bemöter andra och
som innehåller koder som
styr vad som anses kvinnligt och manligt. De här
genuskonstruktionerna varierar mellan olika samhällen
och kulturer, men leder oftast
till ojämlikhet mellan könen och
ett nedvärderande av det som ses som
kvinnligt. Detta i sin tur påverkar både
kvinnors och mäns uppfattning om sig
själva, det vill säga deras könsidentitet.
GENUSFORSKARE UTGÅR FRÅN
6
För genusforskare är det därför samhälleliga tolkningar och följder av att tillhöra
ett visst kön, det vill säga vad kön ges för
innebörder, som är intressant att utforska
– inte kvinnors och mäns inre egenskaper.
– Men den sociala struktureringen i
samhället gäller inte bara kön, påpekar
Eva Magnusson.
Det handlar inte bara om kvinnor och
män. Det finns också andra hierarkiskapande uppdelningar av människor, till exempel utifrån etnisk tillhörighet, klasstillhörighet eller sexuell orientering.
De här struktureringsprinciperna samspelar med kön. Frågorna kring vilka ytterligare innebörder dessa principer tillför
begreppen ”manligt och kvinnligt” har
under senare år ägnats allt större intresse
inom den psykologisk genusforskningen.
Psykologisk forskning utan genusperspektiv har till exempel oftast tagit för givet att ”sexualitet” är det samma som ”heterosexualitet” och därmed uteslutit lesbiska kvinnor och homosexuella män i
undersökningar som inte gällt just sexualitet, utan livserfarenheter och utveckling.
Och på samma sätt som undersökningar
av män generaliserats till att omfatta alla
människor, har forskning om vita, västerländska medelklasskvinnor generaliserats
till att gälla kvinnor överhuvudtaget, oberoende av klass eller etnicitet.
GENUSPSYKOLOGISK FORSKNING har genom åren haft två huvudspår. Dels empirisk forskning, där man lyft fram tidigare
osynliga förhållanden i framför allt kvinnors liv, dels alltså en teorikritik som ifrågasätter forskning, där man bortser från
sociala dimensioner och maktförhållanden kopplade till kön.
Att genusforskning inom psykologin
länge varit inriktad på kvinnor har att göra med att bristerna där har ansetts störst.
Men redan på 1980-talet började man rikta sökarljuset även mot männen. Så kallade mansforskare (både kvinnor och män)
började studera män ”som män” i stället
för som ”norm” för människan. Inom den
kritiska mansforskningen har man bland
annat studerat mäns våld mot kvinnor
och andra män, och mäns identiteter som
de kommer till uttryck i föräldraskap och
känsloliv.
Kraven på genusperspektiv i psykologiutbildningen kommer i dag från två håll. I
högskoleförordningen står numera att alla
utbildningar vid högskolor och universitet
bör ha ett genusperspektiv. Men kraven
kommer också från studenterna själva.
Frågan har lösts på lite olika sätt vid oli-
Psykologtidningen 2/06
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
ka institutioner i landet. Ibland ingår genusfrågor i psykologiprogrammet, ibland
tas de upp på fristående kurs vid sidan om.
(Se artikel här intill!)
– DISKUSSIONEN HANDLAR OM särorganisering eller integrering, konstaterar Eva
Magnusson. Att integrera genusperspektiv i all psykologiundervisning kan dock
vara svårt, menar hon. Ska man då ta in en
expert på genus i samtliga kurser eller ska
alla lärare utbildas i genusfrågor?
Idealet vore ju läroböcker i psykologi
där genusperspektivet fanns inbyggt,
tycker hon. I brist på sådana har hon själv
skrivit boken ”Psykologi och kön. Från
könsskillnader till genusperspektiv” (Natur och kultur, 2003), som kan användas
som ett komplement till litteratur som
saknar ett kritiskt könsperspektiv.
Något direkt motstånd mot att föra in
genusfrågor i utbildningen har Eva Magnusson inte mött i Umeå. Hon har till exempel internutbildat lärare vid Institutionen för psykologi och undervisat om genusfrågor på psykologprogrammet.
Inom ramen för Kvinnovetenskapligt
forum, som bildades 1987 och där Eva
Magnusson innehar en forskartjänst, ges
grundutbildning i genusvetenskap upp till
C-nivån, det vill säga 60 poäng. Kurserna
är välfyllda och kursdeltagarna kommer
från olika institutioner och ämnesområden. 15 procent av deltagarna är i dag män.
Den övergripande uppgiften för kvinnovetenskapligt forum är att främja genusforskning vid Umeå universitet. Enhetens verksamhet omfattar där utöver
grundutbildningen också forskarseminarier, föreläsningar och konferenser samt
olika forskningsprojekt.
Som när det gäller all forskning är naturligtvis inte heller psykolgisk genusforskning ett självändamål. Meningen är
att den nya kunskapen ska kunna använ-
das av psykologer i deras arbete med
patienter.
har man
haft teorier som antingen varit
könsneutrala som inom kognitiv terapi eller starkt könsdifferentierande som inom
psykoanalysen, berättar Eva
Magnusson.
För ett par år sedan startade hon
tillsammans med kolleger inom psykiatrin i Umeå ett samarbete för att på olika
sätt undersöka genusfrågor inom kliniska
tillämpningar av psykologisk kunskap. I
det samarbetet har också ingått kurser
och utbildningsdagar för yrkesverksamma psykologer och andra yrkesgrupper.
En viktig frågeställning har varit vad för
slags könsförståelser vården förutsätter
och producerar och hur det påverkar den
enskilda patienten/klienten.
Många genuspsykologer ser kön som
något som ”produceras” i människors
vardag, i samspelet med andra människor
och den omgivande kulturen. Kön blir då
inte en individuell tillhörighet, utan föreställningarna om vem man är som man eller kvinna skapas och bearbetas om och
om igen i ett socialt sammanhang. I den
meningen är såväl psykologin i sig liksom
vården könsproducenter.
Eva Magnusson ser mot den bakgrunden bland annat narrativ terapi som en
spännande utveckling. I narrativ terapi
utgår man från patientens egen berättelse
om sig själv och sitt liv. Terapeutens uppgift blir då att hjälpa patienten att se och
förstå sitt liv och det som hänt i ett nytt
ljus och därmed skapa en annan historia
om sig själv än den som tidigare ledde till
problem.
Terapier, där man arbetar med patienter utgående från en medveten genussyn,
är fortfarande ganska sällsynta i Sverige.
– OCKSÅ INOM TERAPI
I könsneutrala resonemang, där man helt bortser
från kön, glömmer man att kvinnor och män lever
under olika villkor.
Ett exempel är det så kallade ASTAteamet, ett litet team inom psykiatrin i
Umeå, där man arbetar med medvetna
köns- och maktperspektiv i sin behandling av svårt sexuellt traumatiserade personer. Eva Magnusson är just i färd med
att utveckla ett forskningssamarbete med
dem och har gjort en förberedande kartläggning av teamets verksamhet
– Jag menar att det här teamet, som består av 6-7 personer varav en psykolog, utför ett pionjärartat arbete, säger hon. De
prövar en hel bukett av olika insatser –
KBT, sjukgymnastik, pedagogiska insatser, traditionell terapi – samtliga grundade på ett genusperspektiv.
På sidan 44 i det här numret av Psykologtidningen berättar PTP-psykologen
Indra Windh om sin examenuppsats, där
hon intervjuat 13 psykoterapeuter om hur
de ser på sina möjligheter att förena en feministisk grundhållning med sitt behandlingsarbete.
DET FINNS I DAG ingen ”mainstream” *2
inom psykologisk genusforskning, konstaterar Eva Magnusson. Forskningen
hämtar inspiration från andra samhällsvetenskaper och vetenskapsteoretiska inriktningar och utbytet av nya frågeställningar mellan länderna är stort. En del feministiska kritiker av psykologi vänder
sig mot psykologiämnets själva grundantaganden och nöjer sig inte med att bara
förbättra nuvarande teorier, de vill skapa
teorier som bygger på helt nya förutsättningar.
– Gemensamt för genusforskare i psykologi är att vi vill bryta upp självklara paradigm och gängse könsförståelser inom
vårt ämne för att på det sättet nå fram till
en bättre kunskap och därmed också bättre behandling.
MAJA MHLROOS
Böckerna Psykologi och kön. Från könsskillnader till genusperspektiv, Natur och kultur, 2003 och
Genusforskning inom psykologin, Högskoleverket 2003 är skrivna av Eva Magnusson.
*2 Mainstream = (eng. huvudströmning) företeelser inom olika områden som följer de ledande riktningarna.
Psykologtidningen 2/06
