Provtagningsanvisning
Diarienr: Ej tillämpligt
Dokument ID: 02-71772
Fastställandedatum: 2016-02-02
Revisionsnr: 4
Giltigt t.o.m.: 2018-02-02
Upprättare: Alice A Fröjdh
1(2)
Fastställare: Lars Olof Artur Hansson
Provtagningsanvisning Kalium i plasma
Remiss
Elektronisk remiss från journalsystem i Gävleborgs län
eller pappersremiss Bassortiment Gävleborg
Provtagning
5 mL Li-Heparin, gelrör, mintgrön propp
Prov tas utan venös stas
Vid provtagning utanför sjukhuset bör provet
centrifugeras innan transport till lab
Kan tas kapillärt
Minsta blodmängd 0,5 mL (150 L plasma, inklusive
Klorid och Natrium)
Förvaring/Transport
Centrifugera provet inom 4 timmar från provtagning
Centrifugerat och avhällt prov hållbart 14 dygn i RT
14 dygn i kyl
1 år i frys
Häll av plasman om provet ej analyseras inom 24 h
Indikation
Rutinprov vid alla typer av vätskebalans- och syrabasrubbningar
Följs vid behandling av peroral diuretika vid
hjärtinsufficiens
Analyserande
laboratorium
Enheten för Klinisk Kemi i Gävle, Hudiksvall och
Bollnäs
Referensintervall
Svarstid
< 1 år
> 1 år
Dagligen
Ackreditering
Ja
Tilläggsundersökning
I undantagsfall
4,1 – 5,1
3,5 – 5,0
mmol/L
mmol/L
Patientinformation
Biobanksprov
Kommentarer/Övrig
upplysning
Nej
Utskriftsdatum: 2017-07-14
Provtagningsanvisning
2(2)
Dokumentnamn: Provtagningsanvisning Kalium i plasma
Dokument ID: 02-71772
Giltigt t.o.m.: 2018-02-02
Revisionsnr: 4
Medicinsk bakgrund
Nivån av natrium och kalium i serum är mycket
noggrant reglerad och hänger ihop
med hela salt- och vattenbalansen. Regleringen kan ske
dels genom en ändrad elimination genom njurarna, dels
genom förändringar i det dietära intaget, samt
förskjutning mellan olika compartments i kroppen, t ex
de intra- och extracellulära. De tre viktigaste
reglersystemen av salt- och vattenbalansen i kroppen är
reglering via aldosteron, ADH (antidiuretiskt hormon)
samt atriell natriuretrisk faktor (ANF). Regleringssystemen syftar i första hand till att behålla den
effektiva cirkulerande blodvolymen och i andra hand
osmolaliteten (som hänger intimt samman med natriumkoncentrationen) och kaliumkoncentrationen
extracellulärt. Både osmolalitet och kaliumkoncentrationen är mycket viktiga för cellfunktionen.
Både förluster av vätska respektive minskat intag samt
olika endokrina imbalanser kan således leda till
förändringar i elektrolytbalansen. Vidare kan en lång
rad olika farmaka som påverkar den cirkulerande
blodvolymen, t ex olika blodtrycksmedel, även påverka
elektrolyt-balansen, varför natrium och kalium är
mycket vanliga analyser. Natrium är den dominerande
katjonen extracellulärt medan kalium dominerar
intracellulärt.
I Vid patologiska förluster ses olika mönster beroende
på vilken vätska som förloras och dess saltsammansättning. Vid förlust av magsaft förloras
förutom vatten framför allt H+-, Cl-- och K+-joner
medan Na+ förloras i mindre omfattning. I
extracellulär-rummet fås då ett överskott av Na-joner
och kloridjonerna ersätts då av bikarbonat-joner.
Genom H+ -förlusten sker en pH-förskjutning mot det
alkaliska hållet och bilden av s k hypokloremisk
metabolisk alkalos utvecklas.
Förluster av tunntarmssekret leder till förluster av Na+, K+- och bikarbonatjoner med ett relativt mindre
underskott av klorid, vilket kan leda till hyperkloremisk
acidos med intorkning och K+-brist.
Utskriftsdatum: 2017-07-14
