O
M
E
D
,QOHGQLQJ
Karakteristiskt för en marknadsekonomi är
att företagens vinstmöjligheter är av avgörande betydelse för ägarkapitalets allokering.
Kapitalet söker sig till de branscher och företag som har de bästa vinstutsikterna. Men
företagens vinstmöjligheter skapar också ett
incitament bland aktörerna i ekonomin att
söka information och bygga upp kunskap om
företagen och att realisera det ekonomiska
värdet av denna kunskap genom att påverka
företagens verksamhet, något som ibland
kallas aktivt ägande.
Frågan om vilken inriktning ett företag
skall ha på sin verksamhet, hur företaget
skall finansieras, organiseras m.m. för att det
investerade kapitalet skall utnyttjas så effektivt som möjligt har emellertid sällan ett
allmängiltigt svar. Det en ägare anser vara
rätt verksamhetsinriktning, rätt finansieringsmodell, rätt styrelsesammansättning och led-
Rolf Skog
ekon.lic., adj.professor
ningsorganisation osv. anser en annan ägare
vara fel.
Föreligger det på detta sätt olika uppfattningar om hur företagets resurser bäst kan
utnyttjas kommer endast den ägare som har
det bestämmande inflytandet i företaget att
vara garanterad möjligheten att förverkliga
sina idéer och realisera det ekonomiska värdet av den kunskap han byggt upp om företaget. Kontroll – i meningen att kunna utöva
ett bestämmande inflytande i företaget – har
därför ett ekonomiskt värde.
Aktiemarknadens uppgift är att överföra
kontrollen över aktiebolag vilkas aktier
handlas på marknaden till den eller de aktörer som värderar bolagets resurser högst och
därmed, typiskt sett, kan förväntas använda
resurserna på mest effektiva sätt. Ett sådant
kontrollägarskifte kan genomföras genom
successiva köp av aktier på marknaden, genom förhandlade köp av större aktieposter eller genom ett offentligt erbjudande till aktieägarna – ett takeover-bud.
NTS 2001:4
Genom ett offentligt uppköpserbjudande kan
den som önskar ta kontroll över ett aktiemarknadsbolag till låga kostnader och på
mycket kort tid komma i kontakt med aktieägarna även i bolag med en mycket stor och
spridd ägarkrets. Det är därför inte förvånande att takeover-tekniken har sitt ursprung i
länder där en sådan ägarstruktur är dominerande. Det handlar framför allt om Storbritannien och Förenta staterna där takeovers
som metod för att ta kontroll över aktiemarknadsbolag utvecklades redan under 1940talet. I Kontinentaleuropa där bolagens ägarstruktur traditionellt varit väsentligt mer koncentrerad var takeovers ett i stort sett okänt
begrepp fram till mitten av 1980-talet.
I denna artikel skall jag översiktligt behandla EU:s arbete för att skapa en europeisk
reglering av offentliga uppköpserbjudanden
genom ett trettonde bolagsdirektiv, det s.k.
takeover-direktivet.
het med den brittiska takeover-koden tog det
sin utgångspunkt i principen att aktieägarna
i målbolaget skall åtnjuta en rättvis och lika
behandling i samband med ett uppköpserbjudande. Efter brittisk förebild fanns i direktivutkastet bestämmelser om budgivarens
agerande innan offentliggörande av erbjudandet, om skyldigheten för den som förvärvat en viss andel av aktierna i ett bolag att
lägga ett bud på resterande aktier (erbjudandeplikt), om uppköpsprospektets innehåll,
om målbolagets agerande m.m.1
Direktivutkastet diskuterades under ett par
års tid med företrädare för medlemsstaterna,
men intresset var mycket begränsat och så
småningom föll hela projektet i glömska.
Tio år senare aktualiserades emellertid
direktivplanerna igen. I den vitbok om förverkligandet av den inre marknaden som
kommissionen överlämnade till rådet 1985
framhölls behovet av att harmonisera medlemsstaternas regler rörande offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och två
år senare, 1987, presenterades ett kommissionsutkast till takeover-direktiv.2 Utkastet
utsattes emellertid på flera punkter för hård
kritik och kommissionens direktivplaner såg
vid slutet av året ut att åter gå i stöpet.
Takeover-reglering är emellertid ett rättsområde där enskilda händelser i näringslivet
mycket snabbt kan ändra de politiska förutsättningarna för planerade reformer. I januari
1988 lade den italienske företagsledaren Carlo de Benedetti ett bud på aktierna i det jättelika belgiska investmentbolaget Société Générale de Belgique (SGB) och utlöste därmed en av de mest uppmärksammade takeover-striderna någonsin i Europa. Kampen
om SGB gav nytt stöd åt kommissionens arbete. På uppmaning av Europaparlamentet
O
M
E
D
.RPPLVVLRQHQVI|UVODJWLOO
WDNHRYHUGLUHNWLY
De första försöken att skapa en europeisk
takeover-reglering gjordes redan i början av
1970-talet. EU-kommissionen uppdrog då åt
den brittiska professorn i bolagsrätt Robert
Pennington att utarbeta en rapport om takeovers och ett utkast till direktiv i ämnet.
Kommissionens initiativ, liksom valet av
utredningsman, skall ses i ljuset av att aktörerna på aktiemarknaden i Storbritannien ett
par år tidigare, 1968, kommit överens om en
utförlig reglering av offentliga uppköpserbjudanden på den brittiska aktiemarknaden.
The City Code on Takeovers and Mergers
var den första takeover-regleringen i Europa
och en naturlig referenspunkt för ett direktiv
på området.
Följdriktigt var också Penningtons direktivutkast, som presenterades 1974, starkt influerat av den nya brittiska regleringen. I lik-
Rolf Skog
1. Report on Takeover and Other Bids, Dok.
XI/56/74.
2. DOK. XV/63/87-DE/rev.1.
