Inventering av personer med samtidigt
förekommande missbruk/beroende och
psykisk störning i Jönköpings län.
Rapport
2008-05-09
Åsa Hemgren
Rose-Marie Nordeström
Sammanfattning
På uppdrag av landstinget och kommunerna i Jönköpings län genomfördes under hösten 2006
och våren 2007 en inventering av personer med samtidigt förekommande missbruk/beroendeproblematik och psykisk störning. Uppgifter om målgruppen inhämtades via enkäter och
skattningsinstrument från länets psykiatrienheter, socialtjänst, frivård och primärvård.
Sammanlagt identifierades 544 personer som tillhörande målgruppen vilket motsvarar 0,2
procent av länets befolkning. Av dessa hade 406 personer en eller flera fastställda diagnoser.
Vanligaste diagnosen var missbruks/ beroendediagnos. En minoritet, 42 procent, hade via
diagnoser, en fastställd så kallad dubbeldiagnos, dvs. samtidigt förekommande missbruk/beroendeproblematik och psykisk störning. Vanligaste använda drogen var alkohol följt av
centralstimulantia och beroendeframkallande läkemedel. Många i målgruppen hade flera samtidigt förekommande konsekvenser av sitt missbruk varav de vanligaste var störd daglig livsföring och socialt utanförskap. Psykiatriska symtom som oro, ångest och nedstämdhet var
frekvent förekommande, 359 personer besvärades av tre eller fler samtidigt förekommande
symtom. Samordning mellan olika myndigheter och aktörer saknades i 40 procent av fallen
och andelen så kallade oplanerade avslut var hög.
Detta projekt är ett första steg för att förbättra situationen för människor med både missbruks/beroende problem och psykiska störningar. Genom att kartlägga målgruppen får vi en
bild av problemets storlek och art. Problematiken är komplex och kräver både psykiatriska
och sociala insatser och resultatet visar på ett behov av ökad kunskap om gruppen och ett
närmare samarbete mellan olika verksamheter.
2
Bakgrund
Personer med psykisk störning och samtidig missbruksproblematik är en utsatt grupp med ett
stort lidande. Personer med denna dubbla problematik finns inom alla specialiteter i sjukvården och har ett stort behov av vård- och stödinsatser. Gruppen är välkänd inom socialtjänstens och psykiatrins olika verksamheter, de är också överrepresenterade inom kriminalvården. Samsjukligheten gör att det är svårt att diagnostisera tillstånden och detta resulterar
ofta i att individerna ”bollas” mellan olika huvudmän.
Med stöd av särskilda utvecklingsmedel från socialstyrelsen bedrevs i mitten och slutet av
1990-talet ett länsprojekt i Jönköping riktat till gruppen svårt psykiskt störda missbrukare.
Läns-BoP (Beroende och Psykos) startade 1994, med särskilda medel från Socialstyrelsen,
som ett projekt mellan kommuner och landsting i Jönköpings län och avslutades 1998.
Projektet innebar gemensamma utbildningsinsatser och utveckling av integrerade vårdarrangemang samt en förstärkning av öppenvårdspsykiatrin riktad mot denna målgrupp. Inom
respektive sjukvårdsområde utvecklades, tillsammans med kommunerna, olika modeller för
målgruppen. Modellerna skiljer sig åt i de olika länsdelarna. I Jönköpings sjukvårdsområde
finns idag en organiserad samverkan genom ett BoP-team som har tre anställda från landsting
respektive kommunen. I Höglandets sjukvårdsområde sker samverkan genom Tox-gruppen
som består av tre sjuksköterskor som är anställda av kommunen respektive landstinget, men
som har gemensam arbetsledning (från kommunen). I Nässjö bedrivs också riktad verksamhet
till personer med dubbeldiagnos inom en öppenvårdsresurs som kallas Språngbrädan. I
Värnamo sjukvårdsområde finns i Gislaved ett gemensamt så kallat tvärteam där skilda
kompetenser samverkar i det direkta behandlingsarbetet.
I länets BoP-verksamheter behandlas patienter som har svåra psykiska störningar (psykoser,
svåra depressioner samt schizoid och emotionell personlighetsstörning) och samtidig
beroendeproblematik. Personer med andra psykiska störningar/problem i kombination med
missbruk/beroendeproblematik hänvisas idag till beroendemottagningar och i vissa fall till
kommunernas missbruksvård. Det är stundtals en oklar ansvarsfördelning mellan kommun
och landsting vad gäller målgruppen. Dessa personer riskerar att hamna i en gråzon mellan
verksamheterna eftersom det psykiatriska tillståndet kan dölja problem och symtom från missbruket och tvärtom. Då även mindre framträdande psykiska besvär kan få förödande konsekvenser i samband med missbruk är det av stor vikt att dessa personer får adekvat hjälp. I
dagsläget är dock kunskapen om gruppens storlek och behov alltför dålig.
Ute i länet upplever man att antalet personer med samtidig psykisk störning och missbruks/beroendeproblematik har ökat under senare år. Länets kommuner, kommunförbundet, landstingets psykiatri, Frivården samt länets SIS institutioner har diskuterat frågan och 2001 började ett
länsnätverk växa fram och parallellt med detta bildades en styrgrupp. Styrgruppens uppdrag
var att tillvarata och vidareutveckla länsprojektets erfarenheter. Så småningom bildades också
tre arbetsgrupper, en per länsdel, och bestod av representanter från berörda kommuner,
landstingets psykiatri och Frivården.
Arbetsgrupperna deltog under 2003 och 2004 i en forskningscirkel ”Möt mig som människa att arbeta med psykiskt störda missbrukare”. Forskningscirkeln utmynnade i en handlingsplan
för länet. ” Handlingsplan för vård, stöd och service till personer med dubbeldiagnos i
Jönköpings län”. Utifrån handlingsplanen ansöktes och beviljades 2005 så kallade Milton-
3
medel för genomförande av ett projekt som fokuserade på personer med beroendeproblematik
och psykisk sjukdom i ett vidare begrepp och som inkluderar samtliga psykiska störningar i
kombination med missbruk/beroendeproblematik.
Studiens uppläggning och genomförande
Då kunskapen om målgruppens gruppens storlek är mycket begränsade är inventeringen av
antalet personer med psykisk störning och missbruk/beroendeproblematik en central del i
projektet. I början av 2006 påbörjades arbetet med inventeringen och avslutades hösten 2007.
Projektet har genomförts av två sjuksköterskor med anställning inom landstinget respektive
kommunen.
Inventeringen genomfördes i två steg. Det första steget bygger på en enkätundersökning och
syftar till att i första hand ringa in målgruppens storlek men också att ge annan viktig information om målgruppen så som förekomst av diagnos, missbruksbild och konsekvenser av
missbruket. Det andra steget bygger på ASI-intervjuer och syftar till att få en ökad kännedom
om målgruppens livsvillkor, omfattning av problem samt behov av vård och stöd.
Syfte och frågeställningar
Syftet med inventeringen är att öka kunskapen om målgruppens storlek och karakteristika.
Exempel på frågeställningar i projektet är:
• Hur många personer tillhör målgruppen?
• Vilka är de vanligaste diagnoserna?
• Hur ser missbruks/beroendemönstret ut?
• Vilka är de sociala konsekvenserna av att ha en samtidig psykisk störning och
missbruk/beroende?
• Hur ser levnadsvillkoren ut för gruppen?
Definition av målgruppen
Målgruppen är personer som är 18 år eller äldre med psykisk sjukdom och samtidigt
förekommande missbruk/beroende problematik. Målgruppen definieras enligt nedanstående
definition som är hämtad från det nationella nätverket för dubbeldiagnoser, Svenska nätverket
– dubbeldiagnoser alkohol- och drogmissbruk med samtidig psykisk ohälsa (www.sn-dd.se).
Beroende/skadligt bruk enligt ICD-10 eller beroende/missbruk enligt DSM IV, som föreligger
samtidigt med oberoende diagnos av annan psykisk sjukdom eller personlighetsstörning enligt
nämnda diagnossystem.
Eftersom diagnostisering ofta är komplex när det gäller så kallade dubbeldiagnoser inkluderas
i denna studie även personer som inte har fastställda diagnoser om de uppvisar besvär av så
4
allvarlig karaktär att det medför hinder i den dagliga livsföringen och upprepade kontakter
med socialtjänsten och/eller psykiatrin.
Metod och tillvägagångssätt
Inventeringen genomfördes enligt en så kallad case-finding metod vilket innebär att man använder sig av rapportörer, i form av myndigheter och andra aktörer, som möter personer som
eventuellt tillhör studiens målgrupp. För detta ändamål användes en enkät (bilaga 1) som
tagits fram av projektledarna och utformats i samråd med länets styrgrupp. Styrgruppen består
av representanter från socialtjänst, psykiatri och frivård som tillsammans representerar länets
olika delar i Jönköpings län. Kommunerna som ingår är Jönköping, Habo, Mullsjö, Nässjö,
Eksjö, Sävsjö, Aneby, Tranås, Vetlanda, Värnamo, Gnosjö, Vaggeryd och Gislaved.
Enkäten riktades till och fylldes i av berörd personal inom socialtjänst, psykiatri, primärvård,
frivård och intresseorganisationer i Jönköpings län. De enheter inom respektive verksamhetsområde som kunde tänkas komma i kontakt med målgruppen valdes ut i samråd med styrgruppen. Verksamhetschefer, enhetschefer och övrig berörd personal erhöll ett informationsbrev angående inventeringen och genomförandet. I de fall man hade önskemål om ytterligare
information besökte projektledarna respektive enhet för att ge information på plats. Uppgifterna i enkäten avser undersökningspersonernas förhållanden under de senaste 12 månaderna
som föregick enkäten. Enkäter bifogades informationsbrevet men skickades även ut separat
enligt önskemål. Uppgiftslämnarna bedömde, utifrån definitionen, vilka personer som tillhörde målgruppen och fyllde sedan i enkäter och skickade dessa till projektledarna. Undersökningspersonerna är anonyma och vi efterfrågade därför inte om samtycke till att enkäterna
fylldes i. Enkäterna märktes med initialer och rikskod1. Vi valde att använda oss av rikskodssystemet för att undvika integritetskränkning och brott mot sekretesslagen. Enskilda personer
kan härmed inte identifieras av utomstående. Eftersom klienter ofta har kontakter inom flera
verksamheter (socialtjänst, psykiatri, primärvård etc.) valde vi en metod som gav möjlighet att
observera om samma person listats flera gånger. Således, genom rikskoden kan vi försäkra oss
om att en person enbart listats en gång samtidigt som utomstående inte har möjlighet att
identifiera vilka personer som listats.
Enkätsvaren bygger helt på bedömningar av personal, det finns inga i förväg uppställda
villkor eller definitioner för vad respektive svarsalternativ innebär. Enkäten tar bl.a. upp
konsekvenser av missbruket,( socialt utanförskap, störd daglig livsföring, kriminalitet,
bostadslöshet och ohälsa). Enkäten har i efterhand kompletterats med en fråga gällande vilka
kontakter personerna i målgruppen har. Den kompletterande frågan har gått ut till samtliga
som skickat in enkäter och vi har erhållit svar angående kontaktsituationen för 418 av
undersökningspersonerna.
Vid tveksamheter kring ifyllandet av de enkäter som inkommit har projektledarna tagit
kontakt med respektive uppgiftslämnare för att få klarhet i det eventuella problemet. I de fall
uppgiftslämnare från olika verksamheter skickat in enkäter på samma person har svarsalternativen vägts samman.
1
Rikskod innebär att man anger födelseåret, de fyra sista siffrorna i personnumret samt initialer (t.ex. 64xxxx0231, G. H.).
5
I ett andra steg, för att fördjupa kunskapen om undersökningsgruppens villkor och problemprofil, genomfördes intervjuer via en strukturerad intervjuguide, ASI2. Hälften av undersökningspersonerna (n=272) slumpades ut till deltagande i ASI-intervjuerna. Av dessa deltog 80
personer. ASI-intervjuerna genomfördes under perioden mars till september 2007. Fyra intervjuer genomfördes av en av rapportens författare, övriga av intervjupersonernas respektive
kontaktman. Resultatet från både enkäterna och ASI-intervjuerna överfördes till SPSS
statistikprogram.
Under projektets gång har fyra seminarier genomförts, ett i varje länsdel (två i Jönköping).
Seminarierna har dels syftat till att ge återkoppling till uppgiftslämnarna men också till att ge
oss som projektledare en möjlighet till klargöranden kring genomförandet för att på så sätt
öka validiteten.
Resultat
Resultat från enkäten
Uppgiftslämnare runt om i Jönköpings län skickade in 647 enkäter på personer som bedömdes
tillhöra målgruppen. Fördelning av enkäterna presenteras i tabell 1.
Jönköpings sjukvårdsområde
Höglandets sjukvårdsområde
Värnamo sjukvårdsområde
Totalt
Kommunen
97
183
37
317
Landstinget
109
104
39
252
BoP *
36
36
Totalt
242
287
76
605
Tabell 1. Antal inskickade enkäter och fördelning mellan sjukvårdsdistrikten.
* BoP (Beroende och Psykos) drivs gemensamt av kommun och landsting i Jönköpings sjukvårdsområde.
Dessutom skickade Frivården in 42 enkäter vilket alltså ger summan 647. Det förekom en viss
överlappning mellan de olika verksamheternas rapporteringar, 85 av undersökningspersonerna
rapporterades från två uppgiftslämnare, 9 av tre. På Höglandets sjukvårdsområde skickades
dubbla rapporteringar på 52 personer, i Jönköping sjukvårdsområde 36 och på Värnamo
sjukvårdsområde på 7 personer. I de flesta fall då rapportering överlappades hade inrapportering skett från en psykiatrisk mottagning och från någon av kommunernas verksamheter.
När de dubbla rapporteringarna identifierats kvarstår 544 personer som bedöms tillhöra
målgruppen, 384 män och 160 kvinnor. Medelåldern är 42 år, fördelat på män 41 år och
kvinnor 43 år. Kvinnornas ålder sträcker sig mellan 19-77 år och männens mellan 19-68 år.
I diagrammet nedan redovisas spridningen över länet.
2
ASI, Addiction Severity Index, är en strukturerad intervjumetod för bedömning av alkohol- och
narkotikarelaterade problem. ASI-intervjuerna fyller flera funktioner såväl i direkt klientarbetet som i
kvalitetsarbete. ASI har stor spridning i västvärlden.
6
204
200
100
58 58
53 51
9
8
7
6
Vaggeryd
Gnosjö
14 14
Habo
32 30
50
Aneby
antal
150
Mullsjö
Sävsjö
Värnamo
Gislaved
Eksjö
Tranås
Nässjö
Vetlanda
Jönköping
0
Figur 1. Målgruppens spridning över länet
I genomsnitt utgör målgruppen 0,2 procent av befolkningen i länet. Högsta värdet ses i Tranås
(0,4 procent) och lägsta i Vaggeryd (0,07 procent).
Diagnoser
I diagrammet nedan redovisas fördelningen av de olika diagnoserna. Eftersom flera av personerna har mer än en diagnos innebär det att det totala antalet diagnoser överstiger antalet
undersökningspersoner.
7
252
250
antal
200
150
123
111
75
100
59
58
50
1
Demens
8
Utvecklingsstörning
Asberger
ADHD
Personlighetsstörning
Ångest syndrom
Psykos sjukdomar
Affektiva sjukdomar
Missbruk
12
Figur 2. Fördelning av diagnoser (klassificeringen enligt ICD 10).
Vanligaste diagnosen är missbruks/beroendediagnoser vilket rapporteras för 62 procent,
fördelat på män 66 procent och kvinnor 57 procent. Den vanligaste psykiatriska diagnosen är
affektiva sjukdomar som förekommer hos 30 procent av personerna i målgruppen. Dessa
tillstånd är vanligare hos kvinnor (35 procent) jämfört med männen (28 procent). Psykosdiagnoserna förekommer hos 27 procent, fördelat lika mellan könen. Diagnosen ADHD,
vilket 14 procent i undersökningsgruppen har, var vanligare bland männen (18 procent) än
bland kvinnorna (7 procent). I övriga diagnosgrupper förekommer inga könsskillnader.
Således, av de 554 som bedömdes tillhöra målgruppen, personer med dubbeldiagnos, har 406
personer fastställd(a) diagnos(er). Av dessa har 231 personer (163 män och 68 kvinnor) så
kallade dubbeldiagnoser, d.v.s. både missbruks/beroendediagnos och en, eller flera, psykiatrisk(a) diagnos(er). Det innebär att 138 personer saknar diagnos och att 175 personer har en
diagnos, antingen missbruks/beroende- eller psykiatrisk diagnos. Omräknat i procent har 75
procent av undersökningspersonerna någon diagnos och 42 procent har en dubbeldiagnos.
Diagrammet nedan redovisar antalet personer med samtidig missbruks/beroendediagnos och
psykiatrisk diagnos fördelat mellan länets kommuner.
8
122
125
100
antal
75
50
32
5
4
3
2
2
1
1
Mullsjö
Aneby
Habo
Nässjö
Gislaved
Vaggeryd
11
Sävsjö
Tranås
Vetlanda
Jönköping
Eksjö
14
25
Värnamo
34
Figur 3. Antal personer med samtidig missbruks/beroendediagnos och psykiatrisk
diagnos fördelat på länets kommuner
Alkohol och droger
Enligt uppgiftslämnarna har samtliga 544 personer ett känt missbruk. Av dessa har 253
personer någon form av beroende/missbruksdiagnos medan 291 personer saknar diagnos.
Blandmissbruk är vanligt och förekommer hos 262 personer. Diagrammet nedan redogör för
målgruppens alkohol och droganvändning. Observera att totalantalet överstiger antalet
undersökningspersoner eftersom en och samma person kan använda flera droger.
9
419
400
antal
300
202
187
200
116
65
100
25
Anabola steroider
Annat
Opiater
Cannabis
Beroendeframkallande läkemedel
Centralstimulerande
Alkohol
9
.
Figur 4. Alkohol och droganvändning
Alkohol är den vanligast förekommande drogen hos båda könen, 76 procent av männen och
75 procent av kvinnorna missbrukar eller är beroende av alkohol. Den näst vanligaste drogen
för män är centralstimulantia följt av beroendeframkallande läkemedel, cannabis och opiater.
Den näst vanligaste drogen för kvinnor är beroendeframkallandeläkemedel följt av centralstimulantia, cannabis och opiater. Beroendeframkallande läkemedel är den enda substansen
som är vanligare hos kvinnor (38 procent) jämfört med män (30 procent). Blandmissbruk dvs.
mer än en drog, är något vanligare hos män (51 procent) än hos kvinnor (47 procent), 24
procent av männen och 17 procent av kvinnorna använder tre droger eller fler. I jämförelser
mellan olika diagnosgrupper fann vi vissa skillnader. I ADHD gruppen dominerar centralstimulantia (68 procent), jämfört med undersökningsgruppen i sin helhet (37 procent). Det är
också vanligt med blandmissbruk i ADHD-gruppen (69 procent), där 33 procent använder tre
droger eller fler. I psykosgruppen dominerar alkohol som drog och används av 67 procent.
Andelen personer med blandmissbruk är färre jämfört med ADHD-gruppen, 48 procent
använder två droger och 18 procent använder tre droger eller fler. I de övriga diagnosgrupperna dominerar alkohol (affektiva sjukdomar 79 procent och ångestsyndrom 78 procent).
Beroendeframkallande läkemedel är den tredje vanligast förekommande drogen totalt sett,
10
vanligast i diagnosgruppen personlighetsstörningar (50 procent) vilket ska jämföras med
undersökningsgruppen i dess helhet (34 procent).
Konsekvenser
En majoritet (504 personer) bedöms ha konsekvenser i form av bostadslöshet, kriminalitet,
socialt utanförskap, störd daglig livsföring och/eller fysisk ohälsa till följd av sitt missbruk.
Diagrammet visar fördelningen av konsekvenserna. Det totala antalet överstiger antalet
undersökningspersoner eftersom samma person kan ha flera konsekvenser.
423
373
4 00
antal
3 00
162
2 00
137
109
Bostadslöshet
Ohälsa (hepatit, HIV)
Kriminalitet
Socialt utanförsk ap
Stör d daglig livsföring
1 00
Figur 5. Konsekvenser av missbruket hos undersökningspersonerna
Männen har fler konsekvenser av sitt missbruk på alla områden utom daglig livsföring där
kvinnorna ligger något högre. Största skillnaden rapporterades för kriminalitet (32 procent av
männen och 20 procent av kvinnorna) och fysisk ohälsa (27 procent av männen och 16
procent av kvinnorna). Många av undersökningspersonerna har fler samtidiga konsekvenser.
Diagrammet nedan redogör för antalet samtidigt förekommande konsekvenser hos undersökningspersonerna.
11
178
140
150
antal
98
100
58
40
50
30
0
0
1
2
3
4
5
Figur 6. Antal samtidigt förekommande konsekvenser hos undersökningspersonerna
Psykiska besvär
En stor del av undersökningspersonerna besväras regelbundet av psykiska symtom så som
oro, ångest, nedstämdhet, vanföreställningar och hallucinationer. Hos 359 personer förekommer regelbundet tre symtom eller fler. Diagrammet nedan visar fördelningen av de olika
psykiska symtom som förekommer. Det totala antalet överstiger antalet undersökningspersoner eftersom en person kan ha flera symtom.
12
429
424
379
400
antal
300
200
124
77
90
Annat
Hallucinationer
Vanföreställningar
Nedstämdhet
Ångest
Oro
100
Figur 7. Fördelning av psykiska symtom mellan undersökningspersonerna
Oro, ångest och nedstämdhet är de vanligaste besvären hos både män och kvinnor. Gör man
en jämförelse procentuellt kan man se att oro, ångest och nedstämdhet är vanligare hos kvinnor medan hallucinationer och vanföreställningar är vanligare hos män.
Kontakter
Resultatet bygger på uppgifter som omfattar 417 personer. Av dessa hade 76 procent kontakt
med socialtjänsten, 73 procent med psykiatrin, 12 procent med Frivården och 11 procent med
primärvården.
Många av undersökningspersonerna hade kontakter inom flera verksamheter. Diagrammet
nedan visar antalet kontakter.
13
197
200
168
150
antal
100
50
50
2
0
1
2
3
4
Figur 8. Antal samtidigt förekommande kontakter
Resultat från ASI-intervjuer
Hälften av personerna i målgruppen (n=272) slumpades ut till deltagande i ASI-intervjuerna.
Av dessa deltog 80 personer i ASI-intervjuer. Det innebär ett bortfall på 70 procent. Bortfallet
redovisas under egen rubrik (se nedan). Intervjupersonerna fördelas på 55 män och 25
kvinnor. Av dessa är 79 personer svenska medborgare. Medelåldern var 45 år vid tidpunkten
för intervjuerna. På grund av slumpmässigt urval finns det en viss snedfördelning mellan
kommunerna, dvs. en del kommuner har större andel intervjupersoner i förhållande till antalet
enkäter som skickats in.
I presentationen av resultaten av ASI-intervjuerna varierar antalet svar på de olika frågorna.
Detta är en följd av att intervjuare ute i länet har använt olika versioner av ASI. Fyra olika
versioner har använts. Innehållet är i stort detsamma men några frågor saknas, framförallt i
versionen ASI-uppföljning. Resultatet från ASI-intervjuerna presenteras under följande 6
rubriker: fysisk hälsa, alkohol- och narkotikaanvändning, arbete och försörjning, kriminalitet,
familj och umgänge samt psykisk hälsa.
14
Fysisk hälsa
I intervjuerna framkommer det att 39 personer har långvariga kroppsliga skador eller
sjukdomar som påverkar deras livsföring. Vanligast är värkproblematik och besvär med
rörelseapparaten följt av magbesvär, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och stroke i nämnd
ordning. 23 personer tar regelbundet ordinerade läkemedel för sina fysiska besvär. Flertalet
har upprepade vårdtillfällen inom slutenvården bakom sig, 16 personer har vårdats mer än 10
gånger inom slutenvården på grund av kroppsliga skador eller sjukdomar och 8 personer mer
än 20 gånger. Ingen av intervjupersonerna är HIV positiv. En tredjedel har eller har haft
hepatit.
Cirka 22 procent (n=18) har pension till följd av sina fysiska besvär. Många personer känner
sig oroade över sin fysiska hälsa och upplever att det är viktigt att få hjälp för sina problem
Tabellerna nedan redogör för intervjupersonernas respektive intervjuarnas upplevelser av de
problem som var kopplade till fysiska skador eller sjukdomar.
Grad av upplevda besvär relaterat till fysisk hälsoproblem
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
20
23
32
5
80
Tabell 2a. Intervjupersonernas upplevelser av sin fysiska hälsa.
Intervjuarens bedömning av klientens behov av somatisk vård
mycket stora eller påtagliga behov av hjälp
måttligt eller litet behov av hjälp
inga behov av hjälp
uppgift saknas
totalt
Antal
17
30
33
80
Tabell 2b. Intervjuarnas skattningar av klienternas behov av somatisk vård.
15
Arbete och Försörjning
Utbildningsnivån är mycket varierande. En majoritet av intervjupersonerna har utbildning upp
till och med gymnasienivå medan ett fåtal helt saknar utbildning. Diagrammet nedan redogör
för utbildningsnivån.
33
29
30
antal
20
10
6
7
5
högskolan
gymnasiet
högstadiet
låg och mellanstadiet
ingen
0
Fig.9 Högsta genomförda utbildning.
Många av intervjupersonerna har tidigare varit yrkesverksamma men har nu sjukpension eller
är arbetslösa. Vanligaste var arbete inom industrin (n=29) följt av arbete inom vården (n=15)
och i restaurangbranschen (n=7). Vid tillfället för intervjun uppgav 7 personer att de hade en
fast anställning. Den längsta perioden av regelbundet arbete varierar, snittet ligger på 2 år och
1 månad. Under den senaste månaden, som föregick intervjutillfället, hade 21 personer haft
någon form av lönearbete. 18 personer försörjer helt eller delvis någon eller några andra
personer i sin omgivning. Diagrammet nedan redovisar intervjupersonernas huvudsakliga
försörjning. Uppgifter fattas för fyra personer.
16
55
50
antal
40
30
20
11
7
10
1
andra källor
a-kassa
från arbete
socialbidrag
sjukpenning
2
Figur 10. Huvudsaklig försörjning vid intervjutillfället
En stor del av intervjupersonerna uppger att de har problem som är relaterade till arbete och
försörjning och tycker att det är mycket viktigt att få hjälp för dessa problem. Tabellerna visar
intervjupersonernas respektive intervjuarnas upplevelse kring de arbets- och försörjningsrelaterade problem som finns.
Grad av upplevda besvär relaterat till problem med arbete och
försörjning
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
22
14
43
1
80
Tabell 3a. Intervjupersonernas upplevelser av besvär relaterat till arbete och
försörjning.
17
Intervjuarens bedömning av problemens svårighetsgrad
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
19
29
32
80
Tabell 3b. Intervjuarnas skattningar av behov av hjälp för problem med arbete och
försörjning.
Alkohol- och narkotikaanvändning
Alkohol var den vanligaste använda drogen följt av dämpande medel (benzodiazepiner m.m.)
och amfetamin. Drognyttjandet presenteras i tabellen nedan.
Drog
Alkohol
Heroin
Metadon
Andra opiater
Dämpande läkemedel
Kokain
Amfetamin
Cannabis
Hallucinogener
Lösningsmedel
Annat
Använt tidigare i
livet
91 %
26 %
21 %
35 %
60 %
16 %
54 %
53 %
18 %
21 %
18 %
Använt de 30 senaste
dagarna
45 %
1%
5%
14 %
34 %
14 %
18 %
6%
14 %
11 %
3%
Tabell 4. Andel personer som använt olika former av droger tidigare i livet och under de
30 dagarna som föregick ASI-intervjun.
Som tabell 4 indikerar förekommer missbruk av flera droger samtidigt vilket rapporteras av
hälften av intervjupersonerna. Bruk av injektion i samband med missbruk anses vara en faktor
som talar för ett tungt missbruk. I denna studie uppgav 43 procent (n=34) att de någon gång
under livet injicerat droger och för 13 procent vara detta distributionssätt fortfarande aktuell.
13 personer har någon gång tagit överdoser av narkotika. Drygt en fjärdedel (n=21) har någon
gång haft delirium på grund av alkoholmissbruk.
En majoritet, 91 procent, anger att de har behandlats i öppenvård på grund av beroende/missbruksproblem. 50 personer (63 procent) har någon gång behandlats i slutenvård.
Grad av upplevda besvär relaterat till alkoholproblem
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
14
18
47
1
80
18
Tabell 5a. Intervjupersonernas upplevelser av alkoholproblemets svårighetsgrad.
Intervjuarens bedömning av problemens svårighetsgrad
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
25
27
27
1
80
Tabell 5b. Intervjuarnas skattningar av behov av behandling för alkoholproblem.
Grad av upplevda besvär relaterat till narkotikaproblem
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
18
11
49
2
80
Tabell 6a. Intervjupersonernas upplevelser av narkotikaproblemets svårighetsgrad.
Intervjuarens bedömning av problemens svårighetsgrad
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
29
14
35
2
80
Tabell 6b. Intervjuarnas skattningar av narkotikaproblemets svårighetsgrad.
Som tabellerna 5a, b och 6a, b visar är det en stor skillnad mellan intervjupersonernas och
intervjuarnas bedömning av svårighetsgraden av problemen.
19
Kriminalitet
Knappt hälften, 49 procent (n=39), har en eller flera gånger åtalats eller omhändertagits för
olaglig verksamhet. Vanligaste brotten var egendomsbrott, 24 personer, olika typer av
våldsbrott, 23 personer samt narkotikabrott, 19 personer. För andra typer av brott t.ex.
trafikbrott, förargelseväckande beteende och rattonykterhet var 45 av undersökningspersonerna registrerade. Två personer uppger att de har ägnat sig åt olaglig verksamhet senaste
månaden innan intervjutillfället.
Några av intervjupersonerna uppger att de har juridiska problem och tycker att det är mycket
viktigt att få hjälp för dessa problem. Tabellen visar intervjupersonernas upplevelse kring de
juridiska problem som finns.
Grad av upplevda besvär relaterat till juridiska problem
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
5
7
68
80
Tabell 7a. Intervjupersonernas upplevelser av besvär relaterat till juridiska problem.
Intervjuarens bedömning av problemens svårighetsgrad
Antal
mycket stora eller påtagligt stora besvär
5
måttliga eller små problem
7
inga problem
67
uppgift saknas
1
totalt
80
Tabell 7b. Intervjuarnas skattningar av klientens behov av juridisk hjälp.
20
Familj och umgänge.
Vid tillfället för intervjun levde 12 personer i en parrelation, antingen som gift eller sambo.
Något över hälften av de svarande, 46 personer, hade tidigare varit gifta eller sambo medan 21
personer svarade att de alltid levt ensamma. På frågan om intervjupersonerna var nöjda eller
inte med den aktuella situationen svarade 45 att de var nöjda, 23 att de inte var nöjda medan 6
personer var likgiltig inför sin situation.
Fritiden tillbringar 42 av de intervjuade mestadels tillsammans med familj eller vänner utan
missbruk medan 11 personer tillbringar sin fritid tillsammans med familj eller vänner som har
ett aktivt missbruk. På frågan om man är nöjd med att tillbringa sin fritid med missbrukande
familj/vänner svarade 6 personer att så är fallet, 4 att de inte är nöjda medan en person var
likgiltig. Majoriteten av intervjupersonerna umgicks med vänner eller anhöriga på sin fritid
men 22 personer angav att de är helt ensamma på sin fritid. Av dessa är 9 personer nöjda, lika
många, 9, är missnöjda medan 4 är likgiltiga inför sin situation.
Grad av upplevda besvär relaterat till familj och umgänge
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
14
19
46
1
80
Tabell 8a. Intervjupersonernas upplevelser av besvär relaterat familj och umgänge.
Intervjuarens bedömning av problemens svårighetsgrad
Antal
mycket stora eller påtagligt stora besvär
16
måttliga eller små problem
33
inga problem
30
uppgift saknas
1
totalt
80
Tabell 8b. Intervjuarnas skattningar av behov av hjälp för familje- och relationsproblem.
På frågan om hur många nära vänner intervjupersonerna har varierar antalet från 0 till 40. En
av intervjupersonerna angav således 40 stycken nära vänner, alla ur den församling som
vederbörande nu är aktiv i. En intervjupersonerna uppgav 20 personer som nära vänner, 3
uppgav 10 nära vänner, 57 uppgav att de hade 1 till 7 nära vänner medan övriga 14 personer
sade sig inte ha någon nära vän.
En stor andel av intervjupersonerna uppgav att de någon gång blivit utsatta för misshandel av
en person som stod dem nära. Av de 67 som svarat på frågan uppgav 70 procent (n=43) att de
någon gång blivit misshandlade av en person som stod dem nära. Det var vanligare att
kvinnor utsatts för misshandel, 80 procent jämfört med männen 57 procent. Vanligaste
formen av misshandeln var psykisk (n=38) följt av fysisk misshandel (=29) och sexuellt
utnyttjande (n=10). Åtta personer uppger att de blivit utsatt för alla tre formerna av
misshandel.
21
Psykiska problem
Under denna rubrik presenteras intervjupersonernas upplevelser av psykiska problem, både
tidigare sådana och aktuella, dvs. under månaden som föregick intervjutillfället.
Problem/symtom
Depression
Ångest
Minnesstörningar
Hallucinationer
Våldsamt beteende
Upplevt tidigare i
livet
79 %
78 %
75 %
34 %
31 %
Upplevt de 30 senaste
dagarna
33 %
51 %
48 %
5%
11 %
Tabell 9. Andel personer som upplevt psykiska problem/symtom tidigare i livet och
under de 30 dagarna som föregick ASI-intervjun.
En majoritet, 67 personer, har behandlats med psykofarmaka för sina psykiska problem och
för 55 personer är behandlingen fortfarande aktuell. Självmordstankar har förekommit hos 70
procent (n=56) av intervjupersonerna och 61 procent (n=49) har någon gång gjort ett eller
flera självmordsförsök. Något över hälften av intervjupersonerna, 55 procent (n=44) har
pension eller aktivitetsstöd på grund av sina psykiska problem,
Antalet personer som behandlats i psykiatrisk slutenvård uppgår till 48. En person har enligt
egen uppgift varit inlagd vid 90 tillfällen, 14 personer uppger mellan 10 – 30 tillfällen, övriga
33 således färre än 10 gånger. Antalet vårddagar är däremot okänt. Omfattning av behandling
i psykiatrisk öppenvård är jämförbar med slutenvården, 49 personer har kontakter med någon
av länets mottagningar. Besöksfrekvens eller hur länge behandlingen pågått framgår inte av
ASI-intervjuerna.
Grad av upplevda besvär relaterat till psykiska problem
mycket stora eller påtagligt stora besvär
måttliga eller små problem
inga problem
uppgift saknas
totalt
Antal
39
26
14
1
80
Tabell 10a. Intervjupersonernas upplevelser av besvär relaterat till psykiska eller
känslomässiga problem.
Intervjuarens bedömning av problemens svårighetsgrad
Antal
mycket stora eller påtagligt stora besvär
45
måttliga eller små problem
24
inga problem
7
uppgift saknas
4
totalt
80
Tabell 10b. Intervjuarnas skattningar av klientens behov av psykiatrisk/psykologisk
hjälp.
22
Bortfall
Bortfallet vid ASI-intervjuerna var stort och endast 30 procent (n=80) av de 272 slumpmässigt utvalda genomförde intervjun. Under denna rubrik presenteras en analys av bortfallet. Vi
har grupperat orsakerna till bortfallen i följande 7 kategorier .
• avliden.
• avböjer deltagande (tackar nej till deltagande; uteblir från avtalad tid; personen uppger
att han/hon inte längre har ett aktivt missbruk).
• har ingen pågående kontakt längre (kontakten avbruten; personen har flyttat; ärendet
är avslutat; vistas på behandlingshem; personen går inte att spåra).
• avtjänar fängelsestraff.
• hälsoskäl (svåra psykiska och/eller fysiska problem; har ett aktivt missbruk; är intagen
på psykiatrisk eller somatisk avdelning).
• annat skäl (läkare bedömer att patienterna inte tillhör målgruppen; saknas kompetens
för ASI-intervju; tidsbrist; personalbrist).
• icke angivet skäl.
Orsaker till bortfallen fördelades enligt presentationen i tabell 11.
Kategorier
Avlidna
Avböjer deltagande
Ingen pågående kontakt
Avtjänar fängelsestraff
Hälsoskäl
Annat skäl
Icke angivet skäl
Antal
3
54
57
6
38
15
19
192
Tabell 11. Orsaker till bortfall
Köns- och åldersfördelning skiljer sig inte nämnvärt mellan intervju- och bortfallsgruppen.
Något färre män i intervjugruppen jämfört med bortfallsgruppen, 69 respektive 72 procent,
och något högre medelålder, 44 respektive 42 år. Det var heller inga signifikanta skillnader i
droganvändning, konsekvenser eller psykiska symtom mellan intervjugruppen och bortfallsgruppen. Könsfördelningen i hela undersökningsgruppen (n=544) var 71 procent män och 29
procent kvinnor. Medelåldern var 42 år.
Diskussion
Inventeringen av den här målgruppen är unik och vi har inte funnit motsvarande undersökning
i Sverige. Skälet till detta kan delvis sökas i det faktum att målgruppen är mycket svår att
identifiera och att begreppen missbruk respektive psykisk störning inte är klart definierade.
Ofta hamnar personerna i en gråzon mellan framförallt psykiatrin och socialtjänsten. Inom
psykiatrin fokuseras på de psykiska problemen men inte på missbruket och vice versa.
Personerna har ofta kontakter inom flera verksamheter men där det saknas samverkande
behandlingsmodeller. Bland behandlare i kommuner och landsting finns en uppfattning att
23
personerna med dubbeldiagnoser ofta är mycket rörliga och flyttar till andra kommuner vilket
ytterligare bidrar till att det är svårt att få grepp om omfattningen av problemet.
Enkäten besvarades av personal från samtliga verksamheter i länet som möter personer som
tillhör den inventerade målgruppen. Däremot finns naturligtvis personer som enligt definitionen tillhör målgruppen men som faller utanför denna inventering. Det är personer som avsagt
sig kontakt med socialtjänst och/eller landsting, personer som sitter i fängelse samt personer
som inte är kända av myndigheterna. Det finns också gränsfall där det är svårt att göra bedömningar om personen tillhör målgruppen eller ej och där uppgiftslämnarnas erfarenheter och
”toleransnivå” skiljer sig åt. Vi kan därför räkna med att personer som tillhör målgruppen inte
inkluderats samt, tvärtom, att personer som inte tillhör målgruppen inkluderats i undersökningen. Uppgiftslämnarna har dock personlig kännedom om varje klients förhållanden och vi
bedömer att tillförligheten i uppgifterna är goda.
I den handlingsplan som föregick projektet genomfördes en mycket förenklad inventering och
där antalet personer med dubbeldiagnos bedömdes till ca 600. Resultatet från denna mer
systematiska inventering blev 544 personer vilket ligger nära det tidigare estimerade antalet.
Vi har inte funnit några jämförelsetal från andra län eller orter i Sverige. Spridningen mellan
kommunerna var relativt jämn i förhållande till befolkningsmängden. Högsta värdet sågs i
Tranås och lägsta i Vaggeryd, en skillnad som förmodligen speglar skillnader i bedömningar
från uppgiftslämnarna. En vanligt förekommande siffra i svensk debatt är att 1 på 1000 i den
svenska befolkningen har en dubbeldiagnos. Om denna siffra är korrekt och överförd till
befolkningssituationen i Jönköpings län skulle här finnas cirka 330 personer med dubbeldiagnos. Vi har dock inte fått denna siffra (1/1000) bekräftad efter att ha sökt i vetenskaplig
litteratur, socialstyrelsens skrifter eller via personliga kontakter med personer som är
initierade i frågan (docent Claes-Göran Stefansson, professor Tom Palmstierna och professor
Agneta Öjehagen) varför jämförelser inte går att göra.
Endast 46 procent av personerna i målgruppen har en för uppgiftslämnarna känd missbruksdiagnos. Motsvarande siffror för psykiatriska diagnoser är 75 procent. Detta fynd är inte
oväntat eftersom personal på socialtjänsten inte fastställer diagnoser. Dessutom är diagnoser
fastställda i landstingets verksamheter inte alltid kända för personal i andra verksamheter.
Totalt hade 406 stycken (75 procent) av undersökningspersonerna någon form av
missbruks/beroende - eller psykiatrisk diagnos, varav 230 hade samtidig beroende- och
psykiatrisk diagnos. Att bedöma andelen personer, i en avgränsad population, med samtidigt
missbruksproblem och psykiatriska funktionshinder genom studier av diagnostiska register
ger således en felaktig bild, åtminstone var fallet så i den undersökta regionen, Jönköpings
län.
Bortfallet vid ASI-intervjun blev stort vilket innebär att det inte går att generalisera resultatet
till hela gruppen. Bortfallsanalysen visar att intervjugruppen och bortfallsgruppen inte signifikant skiljer sig åt vad gäller ålder, kön, missbruk, psykiska symtom eller konsekvenser av
missbruket. En plausibel tolkning, utifrån orsaker till bortfallet, är att bortfallsgruppen har
samma eller högre grad av problem och ett likvärdigt eller större behov av behandlings- och
stödinsatser. Denna tolkning baseras på att 23 procent av bortfallet orsakas av att personen
inte kunde genomföra ASI-intervjuerna på grund av hälsoskäl eller pågående fängelsestraff.
En knapp tredjedel av bortfallet (n=57) är personer som avslutade sina kontakter med
psykiatrin och/eller socialtjänsten under projekttiden. Majoriteten av dessa avslutade
kontakter är så kallade oplanerade avslut. Som en jämförelse har beroendemottagningen i
24
Jönköping cirka 5 procent oplanerade avslut. En stor andel oplanerade avslut är en indikation
på att målet med behandlingen eller stödet inte uppnåtts och kan ses som en kvalitetsindikator.
I en jämförelse mellan resultaten av enkäten och ASI-intervjun kan vi se att det finns både
likheter och olikheter. De psykiatriska symtomen och alkoholkonsumtionen överensstämmer
ganska väl medan användandet av andra former av droger skiljer sig åt. Likaså skiljer sig
resultaten åt då det gäller kriminalitet. Resultatet i enkäten pekar på att 30 procent har, eller
har haft, ett kriminellt beteende medan resultatet i ASI-intervjun anger en högre andel, 49
procent. Man kan dock inte dra för stora slutsatser i skillnader eller likheter mellan enkäten
och ASI-intervjun. Framförallt tidsaspekten skapar problem. I enkäten efterfrågas om förhållanden under de senaste 12 månaderna medan ASI-intervjun har två alternativ i svaren
”tidigare i livet” eller ”under de 30 senaste dagarna”.
En stor andel av personerna i undersökningsgruppen saknade antingen psykiatrisk eller missbruks/beroendediagnos. Endast 42 procent (n=230) hade, av den inrapporterande personalen,
en känd ”dubbeldiagnos, d.v.s. både psykiatrisk och missbruks/beroendediagnos. Detta ger en
bild av problem med att screena och identifiera personer med dubbeldiagnoser och därmed att
samordna behandling och stöd från landsting respektive kommuner. Samordnade insatser saknades för en stor andel, 40 procent hade enbart en kontakt med antingen landstingets psykiatri
eller kommunens socialtjänst. Ett stort antal oplanerade avslut kan vara en effekt av brist på
samordning och en närmare granskning och analys kan ge svar på varför patienter/klienter
väljer att avsluta sina vård- och stödkontakter.
Sammanfattningsvis visar resultaten att undersökningsgruppen har ett stort behov av vårdoch stödinsatser. Drogmissbruket är omfattande och användning av flera olika droger är
vanligt förekommande, vilket även inkluderar injicering av droger. Förutom omfattande
psykiatrisk problematik kan vi konstatera att behovet av vårdinsatser för fysiska sjukdomar är
stort. Problemen är komplexa och sammansatta och resultaten ger en bild av en utsatt grupp
med olika former av övergrepp i sin historia och med svårigheter att leva ”ett liv som andra”
avseende socialt liv, arbete, försörjning och ett tryggt liv. Detta påkallar ett utökat och
formaliserat samarbete mellan olika myndigheter och vårdgivare.
25
