Tävlingsprogram

Tävlingsprogram
På uppdrag av Svenska Bågskytteförbundet arrangerar
Bågskytteklubbarna i Stallarholmen, Nykvarn och Eskilstuna
SVENSKA MÄSTERSKAPEN FÖR JUNIORER
och
UPP TILL TRETTON
Tävlingsplatser
15-16 juli Stallarholmen, vid bågskyttebanan
17 juli Eskilstuna, Tunavallen
Vägbeskrivningar på www.nykvarnsbagskytte.se
Omfattning
JSM för samtliga 13- och 16-klasser enligt SBF:s regler. 10-klassen
skjuter parallellt med JSM i Upp till tretton-tävling.
Fredag 15/7
Stallarholmen, Jakt 2 * 15 mål, start kl. 10.00 (uppv 09.00-09.45)
Lördag 16/7
Stallarholmen, Fält 2 * 12 mål, start kl. 10.00 (uppv 09.00-09.45)”Upp
till tretton” skjuter enbart 12 mål omärkt denna dag.
Söndag 17/7
Eskilstuna, Tunavallen, Tavla enligt SBF(obs se 22.2.5) med
setmatcher, start efter avslutad uppvärmning, 2*4 minuter kl. 09.00.
Materialkontroll:
Den som vill ha sin utrustning kontrollerad kan vända sig till
tävlingsexpeditionen. Stickprovskontroll sker under pågående tävling.
Respektive förenings skjuttröja är obligatorisk samt övriga klädregler
enligt SBF.
VÄLKOMNA TILL MÄLARDALEN!
Ni är mycket välkomna till Junior-SM 2011 i Stallarholmen och Eskilstuna.
Vi hoppas givetvis att vi kan bjuda på ett bra Junior-SM som gör alla nöjda och glada, inspirerade att komma
tillbaka till oss i framtiden. Det finns säkert massor som vi kommer att missa, vilket vi ber er påpeka för oss
arrangörer så vi kan försöka lösa uppkomna saker. Om ni bara är nöjda och glada ber vi er tala om det för dem
som inte var här…
Då tävlingen avgörs på lånad mark, här i Stallarholmen, som har vissa begränsningar ber vi er ha överseende
med de förhållandevis långa transportsträckorna till och från banorna.
Vi ber er läsa genom reglerna så att inga onödiga kunskapsluckor finns.
Komihåg
”Du skjuter pilbåge för att det är roligt, se till att det är roligt”(citat från Mats Palmér, flerfaldig världsmästare
från Lindome)
Funktionärer
Tekniskt Ombud från SBF, Peter Sjöborg 0761048348
Jury
Utses på tävlingsdagen för respektive tävlingsdag
Tävlingsledare
Fredag och lördag( Jakt respektive fält) Cenneth Åhlund 0708103133
Banläggare Jakt och Fält: Nore Åhlund 0706240554 och Cenneth Åhlund 0708103133
Domare: Lars Andersson 0708892095, Jörgen Henriksson 0708699954, Roger Andersson 0768672810, Bernt
Andersson, 0855381987 Debi Walker, Camilla Åhlund 0702706004 , Nore Åhlund 0706240554, Anna Jansson
Övrig banservice: Mats Mattsson 0705547687, Oscar Nossborn, Jimmy Forsbäck 0708376763, Tommy Snell
0732131966, Jari Valmunen 0706548568, Bobby Larsson 0733506945
Uppvärmningsskjutning: Mathias Andersson 0855381987 Bernt Andersson 0855381987 Peter Söderström
0707145752
Sekretariat: Jörgen Henriksson 0708699954, Camilla Åhlund 0702706004, Sari Valmunen 0706548568, Bernt
Andersson 0855381987, Åsa Fagerlund 0707997999, Kaarina Saviluoto 0702171528
Sjukvård: Jessica Andersson
Anette Wallgren
Servering: Petra Gingborn 0736001990, Camilla Gingborn 0708159912, Lars Andersson 0708892095, Bobby
Larsson 0733506945, Berit Åhlund, Mattias Isaksson 0704833248, Pernilla Mattsson Egnér, Saga Aräng,
Magnus Mällström 0704567973, Peter Söderström 0707145752 Richard Roszafi 0708757410 Annika Olander
0709778378
Regler i korthet, för mer information hänvisas till SBF:s regelbok
Jakt
26.1.2.1
Skjutavstånd och tavelstorlekar.
Centrumring i cm
26.1.2.3
Avstånd i meter
Röd påle
Blå påle
Svart påle
Vit påle
7.5
5
5-15
5-15
5-10
5- 7
15
10
5-30
5-30
5-20
5-12
22.5
15
5-45
5-40
5-30
5-17
30
20
5-60
5-50
5-40
5-22
Poängsättning för Jaktbågskytte
För jaktronderna gäller följande poängsättning:
Centrumzon
Kroppsträff
Pil nr 1
20 poäng
15 poäng
Pil nr 2
15 poäng
10 poäng
Pil nr 3
10 poäng
5 poäng
Poäng räknas endast för den först inom poänggivande zon träffande pilen.
Centrumzon för Compound är den inre ringen för åldersklasserna 13 och äldre.
Poänggivande pils nummer anges i skjutprotokollet (antal pil/mål). Träffar ingen pil inom
poänggivande zon skall poäng 0 och pil nummer 3 noteras i skjutprotokollet.
26.1.3.3
För jaktbanor skall skjutpålarna för respektive skjutstil
överensstämmer med respektive rond enligt följande:
och
åldersklass
ha
färger
som
1) Röd för fristil 21 och äldre samt compound 16 och äldre. 2) Blå för fristil 16 samt klassisk 21
och äldre. 3) Svart för åldersklass 13, klassiskt 16 samt långbåge. 4) Vit för åldersklass 10.
26.1.6.7
Mot jaktmål skjuts i stigande nummerföljd högst tre pilar. Om skytt är medveten om träff skall
skjutningen upphöra och får därefter ej återupptas. I och med att skytt lämnat skjutplatsen har
denne, undantaget vid materielfel, avslutat skjutningen mot det aktuella målet.
26.1.6.11
En tid begränsad till fyra (4) minuter per mål skall tillåtas från det ögonblick skytt tar plats vid
skjutpålen, vilket skall ske så snart platsen är ledig.
26.1.7.4
Vid skjutning mot mål med fler än en djurfigur skall skytt i god tid före första uppdrag ange vilken
av djurfigurerna hon/han har för avsikt att skjuta mot. Träff i annan än angiven figur noteras som
bom.
26.1.8.1
Den inre centrumzonen är 20 poäng för compound åldersklass 13 och äldre.
26.1.8.3
Vid jaktbågskytte räknas poäng för den första inom poänggivande zon träffande pilen.
Poänggivande pils nummer anges i skjutprotokoll (antal pil/mål). Vid noll poäng på ett mål skall tre
pilar anges i skjutprotokollet även om färre pilar skjutits.
Fält
Omärkt bana
Antal
Tavla
mål
C+F 16-60
K 16-60
13-klasser + LB
10-klassen
Röd påle
Blå påle
Svart påle
Vit påle
3
20 cm
10-15 m
5-10 m
5-10 m
5- 7 m
3
40 cm
15-25 m
10-20 m
10-15 m
5-12 m
3
60 cm
20-35 m
15-30 m
10-20 m
5-17 m
3
80 cm
35-55 m
30-45 m
20-30 m
5-22 m
25.6.11
En tid begränsad till tre (3) minuter per mål skall tillåtas från det ögonblick skytten tar plats vid
skjutpålen, vilket skall ske så snart platsen är ledig.
25.8.1
Vid fälttävlingar gäller samma indelning av poängzoner för samtliga skjutstilar och åldersklasser.
Träff i den inre centrumzonen skall protokollföras som 6.
Söndag
Tavla Leif Danielsson 0735287102
Domare: Isabell Danielsson, Martin Olofsson, Madde Blomquist, Jane Gyllhag, Robert Danielsson, Christer
Adolfsson, Veli Lööw, Gerard Qwarnström och Mickael Puman
Sekretariat: Sven Carlsson, Stefan Jarl
Skjutledare: Carita Danielsson
Servering: Lena Puman, Ann Qwarnström, Jesper Danielsson, Annelie Karlström, Cat Silver Jarl, Christer
Jansson,
Sjukvård: Carita Danielsson
Övriga funktionärer: Peter Gyllhag och Rasmus Blomstrand
Parkeringshänvisning: Veli Lööw + domare + övriga funktionärer
Parkering kan ej ske runt Tunavallen, däremot går det bra att åka fram och släppa av materialet och sedan åka
och ställa bilen efter hänvisning av parkeringsvakt.
VIKTIG INFORMATION! När vi på söndagen skjuter tavla på Tunavallen får inga parasoll eller andra pinnar
slås ner i marken då vi skjuter på konstgräs. För solskydd (ev. regnskydd) rekommenderar vi därför paraplyer.
Rädda barnen/RF
Vi, de tre arrangörsföreningarna, har bestämt att det belopp vi avsåg lägga på ”give aways” istället skall
skänkas till RF:s och Rädda Barnens gemensamma arbete för de barn som drabbas av felaktig behandling inom
idrotten. Det finns säkert många olika företeelser och sätt som kan tas upp inom detta område men vad vi
framförallt vill markera vårt avstånd mot är de tränare och ledare, inom idrotten, som förgriper sig på de barn
som litat på dem.
Idrottslyftet
Vi vill härmed slå ett slag för bågskytteförbundets samarbete med RF och dess Idrottslyft som kan göra skillnad
i er förening.
Värdefullt
Värdefullt är en utbildningssatsning som Riksidrottsförbundet och SISU-idrottsutbildarna kommer ut till
föreningarna med i höst/vinter. Då kommer bågskytteförbundets Värdegrund också att presenteras.
Nykvarn
En trakt rik på fornlämningar
För ca 5 000 år sedan bosatte sig stenåldersmänniskor vid Brokvarn. Tusentals fynd vittnar om detta. Från
bronsåldern finns hällristningar vid Vänstra, och nära Yngerns strand gjordes år 1885 ett av Sveriges främsta
bronsåldersfynd innehållande armband, bältesprydnader och olika verktygsdetaljer. År 1892 fann man en
vikingaskatt vid Finkarby. Den var från 900-talet och innehöll bland annat silversmycken, pärlor och mynt.
Järnförädling skapar bruksepok
År 1590 anlades en hammarsmedja vid Turinge Ström och grunden till bruksgården "Nyqvarn". Verksamheten
utvidgades på 1670-talet, då man byggde stålbruk, manufakturverk och stångjärnshammare. Stålet ansågs ha
mycket hög kvalitet och användes för tillverkning av svärd och bajonetter till svenska krigsmakten.
Papper ersätter stålet
I början av 1860-talet upphörde epoken med järnförädling. Förutsättningarna för papperstillverkning var
däremot goda, och 1848 byggdes det första pappersbruket. Bränder och konkurser drabbade verksamheten ett
flertal gånger under en epok som omfattade sex pappersbruk. År 1971 upphörde papperstillverkningen.
Källa Nykvarns kommun
I övrigt är Nykvarn känt för att vara en av Sveriges nyaste kommuner samt har Sveriges största
knattebågskytteförening.
Stallarholmen
Stallarholmen - ung ort med gammalt namn
"Varifrån kommer namnet Stallarholmen?" Det var en fråga som kom upp när jag för en tid sedan satt och
pratade med några vänner. Att det har med stall och holme att göra var inte svårt att gissa, men sen?
Av en händelse råkar jag ha en kopia av en artikel i Strengnäs Tidnings julnummer från år 1927 i en
tidskriftssamlare på hyllan. Stallarholmen - en märklig samhällsbildning lyder rubriken, och lite längre ner finns
några rader om namnets ursprung.
Artikelförfattaren, som tyvärr inte signerat artikeln, menar att ordet "holmen" syftar på ett näs som skjuter ut
från Toresundssidan. Det var för inte så värst länge sen kringflutet av vatten, men har nu på grund av
landhöjningen förenats med fastlandet. Men vilket näs avses egentligen? Handlar det om det södra brofästet,
vid fiskare Rundberg? Eller är det näset vid Kolsundet? Det står det inget om i artikeln.
Vi går vidare. Namnet lär ha kommit till på det sättet, fortsätter artikeln, att när Karl XI gjorde sina färder till
Kungsör, fanns på den här holmen ett stall där hästarna för kungsskjutsarna byttes. Under somrarna reste
kungen andra vägar, men vintertid när färden gick Över isarna var den här holmen en bekväm anhalt. Karl XI
var kung 1672-1697, så den tid det rör sig om är alltså slutet av 1600-talet. Det ska också sägas att en av
orsakerna till Karls utflykter till Kungsör var att han gärna jagade vid den kungsgård som låg där.
Vi har kommit en bit på väg, men kanske finns det mer information att hämta? Jag ringer till Strängnäsmuseet,
och får efter ytterligare Några turer tips om en bok med titeln "Gator och kvarter" skriven av den förre
museichefen Kerstin Pettersson. Det visar sig vara en lyckträff. Boken är bara något år gammal och här kan
man läsa om bakgrunden till kommunens ortnamn, och namn på gator och kvarter i Strängnäs, Åkers
Styckebruk, Mariefred och Stallarholmen. (Den finns att köpa i bokhandeln för cirka 200 kronor).
I boken står att läsa att namnet Stallarholmen är belagt från 1600-talet och att det ursprungligen syftar på en
holme i Vaxängsfjärden. Jag tar en titt på kartan och upptäcker en holme som heter "Skäret" i Vaxängsfjärden.
Kan det vara den?
Den första delen av ordet Stallarholmen kanske kommer från det fornsvenska "stallare", kan man läsa vidare.
Stallare kallades under medeltiden den ämbetsman inom hirden som hade uppsikt över stallet och hästarna.
Hirden var det följe av krigare som kungen omgav sig med.
I min jakt på fakta om ortnamnets ursprung kommer jag också i kontakt med en viss Agneta Sundström. Hon
är arkivarie på Namnavdelningen på Språk- och folkminnesarkivet i Uppsala. (Försök få plats med det på ett
visitkort om ni kan) Agneta hänvisar också till Kerstin Petterssons bok, men säger att det i Svensk uppslagsbok
finns ett ännu tidigare belägg än 1600-talet. Redan 1549 och 1558 ska "Stallareholmen" finnas omnämnt. Men
det står inget i uppslagsboken om var man kan hitta dessa belägg.
Källa Stefan Seidel
I övrigt är Stallarholmen känt för Tegelbruk, Mälsåkers slott, att ha haft ett fotbollslag som var lika bra som
Assyriska FC och sin bågskytteklubbs framgångar de senaste 30 åren.
Eskilstuna
Eskilstunas historia
FORNTIDEN
Mellan 6000 och 4000 f Kr växer Rekarnebygden fram genom inlandsisens avsmältning och landhöjningen.
Bygden var från början ett skärgårdslandskap dit jägare och fiskare sökte sig. Trakten förändrades genom
landhöjningen när större sammanhängande landområden skapades. En bofast befolkning etableras under
bronsåldern 1700-500 f Kr, den gamla sjö- och havsbottnen blev utmärkt åker- och betesmark. Arkeologiska
fynd har visat att trakten var rik på bebyggelse och hade mycket kommunikation med omvärlden. Namnet
Rekarne har troligen förekommit sedan bronsåldern och hänvisar till den mäktiga ravinbildningen vid Kälby nära
Skogstorp.
Rekarnebygden blev tidigt en centralbygd, trakten var välmående, jorden var bördig och via ån fanns goda
möjligheter till handel. Vattenvägen var den mest praktiska och säkra vägen att färdas och närheten till
vattendrag förenklade vardagen för människorna på många sätt. Ån gav fisk, dricksvatten och möjlighet att
bevattna sina åkrar. Så småningom växte byar och en samhällsorganisation fram. Trakten inlemmas antagligen
redan under vikingatiden i ett begynnande maktområde, svearnas välde.
MEDELTID
Mycket tyder på att Rekarnebygden kristnades tidigt, redan under första halvan av 1000-talet. Till exempel
verkar bygravfälten ha slutat användas och avlösts av kyrkogårdar, och runstenar och de så kallade
Eskilstunakistorna visar kristna signaler. Någon gång under 1000-talet kom den engelske munken och
missionären Eskil till Rekarnebygden. Eskil blev utnämnd till biskop över Tuna stift, som sannolikt bestod av
Närke och Rekarne, och som hade sitt centrum i Tuna by, vid dagens Eskilstuna. Fors kyrka var stiftets
domkyrka. Efter Eskils död, enligt legenden blev han stenad till döds, uppfördes ytterligare en kyrka, en
gravkyrka för hans reliker, på åns andra sida. Tunastiftet blev kortvarigt, det införlivades med Strängnäs stift
någon gång under andra halvan av 1100-talet.
Omkring 1170 etablerade sig munkordern johanniterna i Eskilstuna, deras kloster byggdes upp runt Eskils
gravkyrka. Att johanniterna valde just Eskilstuna för sitt kloster brukar förklaras med att platsen efter Eskils
död hade blivit en viktig vallfartsort. Hur klosteranläggningen såg ut vet man inte så mycket om, troligen var
den ganska blygsam i början men växte under 1300- och 1400-talen till ett stort klosterkomplex. Genom
donationer blev klostrets ägor med tiden mycket stora. Att bistå fattiga och sjuka med hjälp var viktigt för
johanniterna och klostret stod till tjänst med både sjukvård och åldringsvård.
Någon form av tätort, ursprunget till Eskilstuna, började växa fram i anslutning till klostret och längs dagens
Köpmangatan. Men Eskilstuna fick inte några stadsprivilegier under medeltiden. Det fick däremot Torshälla,
som hade ett utmärkt läge som hamn- och handelsplats vid åns mynning i Mälaren. Torshälla fick sina
stadsprivilegier 1317 av kung Birger Magnusson.
HERTIG KARL, SLOTTET OCH TUNAFORS
Gustav Vasa drog in Johannitklostrets rättigheter i samband med reformationen, och klostret och dess ägor
övergick till kungen. Klostret började fungera som en kungsgård. Efter Gustaf Vasas död kom kungsgården att
ingå i sonen hertig Karls (senare Karl IX) hertigdöme som bestod av landskapen Värmland, Närke och
Södermanland. Karl startade bygget av ett stenslott på platsen, slottet stod färdigt 1620 och fick namnet
Eskilstuna Hus. Slottet totalförstördes i en brand 1680 och återuppbyggdes aldrig.
Hertig Karl hyste ett stort intresse för trakten runt Eskilstuna och gjorde precis som på många andra ställen i
sitt hertigdöme, stora satsningar för att utveckla handel och järnhantering. Den stora kraftkällan i
Rekarnebygden var ån och dess vattenfall. Redan under medeltiden fanns det en hammare i Torshälla. Från och
med 1500-talet och framåt började vattenkraften utnyttjas än mer och hammare anlades längs ån vid
Tunafors. Där smiddes stångjärn och vapen och spik tillverkades. 1604 grundade Karl IX Tunafors stad, men
några grundläggningsbrev för denna stad finns inte bevarade.
CARL GUSTAFS STAD
1654 erbjöd Sveriges kung Karl X Gustaf livländaren Reinhold Rademacher mycket generösa villkor för att
komma till Sverige och driva en manufakturanläggning. Rademacher fick tullfrihet för exporter och ensamrätt i
hela riket under tjugo år på tillverkning av ett antal manufakturprodukter, till exempel knivar, filar, synålar och
saxar. Kungen hade valt Eskilstuna som plats för Rademachers verk, antagligen för att det här redan fanns en
smidestradition att bygga vidare på. Kungens planer var att 120 stycken smedjor i sten skulle byggas i
Eskilstuna. 25 oktober 1659 utfärdade Karl X Gustaf stadsprivilegier för Eskilstuna eller Carl Gustafs stad som
staden nu skulle heta. Detta datum räknas därför som Eskilstunas grundläggningsdag.
Tyvärr kom mycket av de storslagna planerna för manufakturverket i Eskilstuna av sig då kungen avled.
Smedjorna blev enbart tjugo stycken till antalet och byggda i trä, men manufakturverket levde vidare och
producerade många olika slags varor. Smedjorna ansågs vara landets främsta leverantör av finsmide.1739 kom
manufakturverket i Fredrik Rothofs ägo och han försökte med all kraft att utveckla verket. Han hävdade också
att staden heter Eskilstuna och verket Carl Gustafs stads bruk. Sveriges ledning gick honom till mötes och
bruket blev också hans privata egendom.
FRISTADEN OCH ESKILSTUNAS UTVECKLING TILL EN INDUSTRISTAD
Genom ett riksdagsbeslut 1771 grundades Eskilstuna Fristad, Sveriges första fristad. I Fristaden skulle
”småföretagare” som ägnade sig åt järn-, stål- eller metallförädling, fritt få etablera sig och bedriva sin
verksamhet fria från skråtvång och tullavgifter. Statens önskan var att genom detta främja och utveckla den
inhemska järnindustrin. Idégivaren till Fristaden var Samuel Schröderstierna, han blev också Fristadens förste
direktör. Mycket involverad i Fristadens uppbyggnad och tidiga historia var också Sven Rinman, som bidrog
med sitt stora tekniska kunnande. Fristaden växte snabbt både i antal företagare och i antal gårdar där
verksamhet bedrevs och i Fristaden tillverkades alltifrån lås, knivar och saxar till husgeråd, svärdsklingor och
spik.
Vapentillverkning fanns i Eskilstuna redan under Karl IX: s tid i Tunafors och i Carl Gustafs stad förekom en del
vapensmide. 1812 köpte kronan Carl Gustafs stads bruk och flyttade Söderhamns gevärsfaktori till platsen.
Eskilstuna blev därmed ett viktigt centrum för Sveriges vapentillverkning och Gevärsfaktoriet spelade också en
stor roll för stadens utveckling till en framgångsrik industristad.
Efter många turer fram och tillbaka slogs 1833 Fristaden samman med Gamla staden, det ursprungliga
Eskilstuna. Verksamheten i Fristaden och Carl Gustafs stads gevärsfaktori hade då redan samordnats.
Visserligen blev Eskilstuna då en enda stad men i praktiken var Fristaden och Gamla staden två skilda
samhällen under lång tid framåt, med stora spänningar sig emellan.
Fristaden fortsatte att utvecklas under 1800-talets andra hälft och industristaden Eskilstuna växte fram. Antalet
självständiga smeder minskade och arbetsplatser uppstod, produktionen blev mer fabriksmässig med ökad
specialisering och arbetsdelning och fabrikörerna satsade på maskiner till sina fabriker. Föregångare var bland
andra Jernbolaget, Carl Victor Heljestrand, Carl Oscar Öberg, Lars Fredrik Ståhlberg och Theofron Munktell.
Munktell kom till Eskilstuna 1832 och började i sin verkstad tillverka olika sorters maskiner och så småningom
ångmaskiner. 1853 kunde Munktells Mekaniska Verkstad presentera både Sveriges första ånglokomobil och det
första ånglokomotivet – Förstlingen. Produktionen, antalet fabriker och fabrikernas storlek ökade stadigt under
1800-talets sista decennier och faktorer som bidrog till detta var också en ökad marknadsföring och bättre
kommunikationer. Eskilstunas första järnvägsförbindelse - Oxelösund-Flen-Westmanland-banan invigdes 1877.
Nästa stora järnvägsbygge, Norra Sörmlands järnväg mellan Eskilstuna och Stockholm, inleddes i början av
1890-talet och stod färdigt år 1895.
Industrialiseringen innebar också en ökad befolkning i Eskilstuna och i de kringliggande landskommunerna Fors
och Kloster. Mängder av arbetare kom inflyttande till staden från landsbygden. Eskilstunas befolkning mer än
dubblerades mellan 1870 och 1900. i Fors landskommun ökade invånarantalet från cirka 1500 personer 1870
till 7400 år 1900. Många av dessa bosatte sig på Västermarken, där arbetarsamhället Nyfors växte fram. Nyfors
samt Fors och Klosters landskommuner inkorporerades med Eskilstuna stad 1907.
De stora folkrörelserna, arbetarrörelsen, väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen växte sig starka i nya
växande samhällen som Eskilstuna. Människor hade lämnat sina hemtrakter och flyttat till staden, nya impulser
och idéer spreds snabbare och man slöt sig samman och bildade organisationer. Inom folkrörelserna kämpade
man för förändringar i samhället. Föreningslivet blomstrade och i Eskilstuna var också idrottsrörelsen stor. Den
växte fram under slutet av 1800-talet, tidiga föreningar var gymnastik, skridsko och cykel, andra stora idrotter
blev fotboll och simning.
LANDSBYGDEN
Jordbruket utvecklades och expanderade under 1800-talet, förklaringar var bland annat skiftesreformen,
uppodling av ny mark, nya och förbättrade metoder och teknisk utveckling. Detta gjorde att man på
landsbygden kunde producera mer än vad man själva gjorde av med, överskottet kunde säljas, t ex till
Eskilstuna, Stockholm eller Bergslagen. Utvecklingen medförde också att man kunde produceras mer med hjälp
av färre personer. Under 1800-talet växte det så kallade landsbygdsproletariatet (torpare, backstusittare och
statare) fram, då hemmansklyvningar gjorde produktionsenheterna för små att leva av. Arbetskraft fanns alltså
över på landbygden, vilket var till fördel för de nya fabrikerna som behövde arbetare. Från den sörmländska
landsbygden sökte sig därför många människor under 1800- och början av 1900-talet till Eskilstuna. När staden
växte ökade det i sin tur efterfrågan på jordbruksprodukter därifrån. En tydlig växelverkan fanns alltså mellan
det förändrade jordbruket och 1800-talets industrialisering.
ESKILSTUNA UNDER 1900-TALET
Eskilstuna har under 1900-talet genomgått stora förändringar när det gäller befolkning, arbetsliv och
stadsmiljö.
1952 genomfördes en ny kommunindelning i vårt land och av Rekarnebygdens sjutton landskommuner, som
motsvarade de gamla socknarna bildades i stället fem storkommuner – Husby-Rekarne, Hällby, Kafjärden,
Västra Rekarne och Ärla. 1971 slogs dessa fem storkommuner samt Torshälla stad och Eskilstuna stad samman
till Eskilstuna kommun.
Industrin fortsatte att gå för högvarv i Eskilstuna och för att tillgodose industrins behov av arbetskraft
påbörjades en aktiv rekrytering av arbetare både från Sverige och från utlandet. Arbetskraftsinvandringen till
Eskilstuna startade på 1940-talet med sudettyskar, sedan följde under 1950-talet greker, italienare, jugoslaver
och finnar. Eskilstunas befolkning fortsatte att öka under 1900-talet, 1937 bodde 37 000 personer i Eskilstuna,
1970 omkring 94 000. Trenden vände under 1980-talet och vid 2000-talets början bodde omkring 88 000
invånare i Eskilstuna.
Bostadsstandarden var låg i Eskilstuna vid 1900-talets början, precis som i resten av Sverige. Människor bodde
trångt, dyrt och omodernt. Reformer genomfördes redan under 1940-talet men den stora satsningen,
miljonprogrammet startade på 1960-talet. I Nyfors revs gamla hus och ersattes med höghus och bostäder
tillkom också i Årby, Lagersberg, Råbergstorp, Slagsta och Skiftinge.
Källa Eskilstuna kommun
I övrigt är Eskilstuna känt för sitt duktiga handbollslag GUIF och sin duktiga bågskytteklubb.
LYCKA TILL