1 Hatbrott och homofobi Material C10 Time 3x40 min Age 16-17 Nyckelord: likabehandling, hbt, öknamn, normer/stereotyper, skolmiljö Innehåll Materialet innehåller en brainstorming om skällsord där eleverna får fundera kring vilka ramar för beteende sådana ord genererar. Materialet ger också grundläggande fakta om hatbrott och homo- och transfobi, samt ger möjlighet att diskutera dessa ämnen med eleverna. Syftet är att ge eleverna verktyg att se hur normer hänger samman med trakasserier och hatbrott. Målsättning Eleverna ska få kunskaper och insikter rörande hatbrott, homo- och transfobi och hur dessa företeelser hänger ihop med normer i samhället. Eleverna ska få syn på vilka normer och värderingar som skällsord innehåller, och hur de indirekt uppmanar oss människor att vi ska bete oss och leva våra liv. Ämnen svenska, historia, samhällskunskap Beräknad tid 60 min Material Bilaga 1. Text om hatbrott Bilaga 2. Text om homo- och transfobi Whiteboard 2 Instruktioner 1. Introduktion Berätta för eleverna att ni ska jobba med ämnena homo- och transfobi samt hatbrott. Förklara kort vad homo- och transfobi samt hatbrott är för något, samt hur dessa företeelser hänger ihop med heteronormen. Bilaga 1 och 2 är till för dig som lärare för att få mer information om dessa termer. 2. Övning: Skällsord Berätta för eleverna att en av konsekvenserna av normer är att normbrytare bestraffas på olika sätt, och att dessa bestraffningar kan drabba alla oavsett om man bryter normer eller inte. En typ av bestraffningar är skällsord. Nu ska vi undersöka hur skällsord kan sätta regler för hur man kan vara. Be deltagarna fritt spåna fram alla skällsord de kommer på (inte bara saker som handlar om sexuell läggning eller könsidentitet). Skriv upp orden på ena sidan av tavlan. Diskutera sen hur man ska bete sig för att slippa bli kallad de här orden. Hur ska man bete sig för att slippa bli kallad hora, bög eller damp-unge? Och vad säger det om de normer som finns? Skriv upp svaren på andra sidan tavlan. Diskutera sedan hur skällsorden vaktar gränser för hur man ska bete sig. Diskutera också hur alla kan hjälpas åt att förändra. 3. Fokus på hatbrott Berätta följande fakta för eleverna: Hatbrott är de brott där gärningspersonens motiv handlar om hat eller avsky mot den utsattas grupptillhörighet. En person kan utsättas för t.ex. ett homofobiskt hatbrott utan att själv vara homosexuell. Det är hur gärningspersonen har uppfattat offret och om det är uppfattningen av offret som är en del av motivet för brottet. T.ex. om en heterosexuell tjej får ”jävla flata” klottrat på sin ytterdörr, för att gärningspersonen tror att hon är homosexuell. Alla brottsliga handlingar kan vara hatbrott och om ett brott bedöms vara ett hatbrott innebär det att straffet kan komma att skärpas. Bland de hatbrott som polisanmäls är de vanligaste olaga hot och ofredande (42 procent), våldsbrott (21 procent), ärekränkning (12 procent) och skadegörelse eller klotter (11 procent). Ett enda hatbrott kan kränka dubbelt genom att skapa otrygghet och rädsla hos en person, men också i den grupp som personen tillhör. Hatbrott är ett hot mot demokratin eftersom individer i de utsatta grupperna tvingas göra inskränkningar i sina liv och därmed inte kan delta i samhället på samma villkor som andra medborgare. Sådana inskränkningar kan vara att inte våga gå ut, inte kunna klä sig som man vill på skolan, att känna sig tvingad att 3 hemlighålla vem man lever med, att inte kunna delta i sin församling eller i den idrottsförening man vill. Av den anledningen benämns hatbrott också som demokratibrott. Samtidigt som det är bra att visa på statistik för att synliggöra hatbrottens omfattning och kunna arbeta förebyggande är det minst lika viktigt att uppmärksamma alla de dagliga rasistiska, homofobiska och transfobiska handlingar som utförs på arbetsplatser, skolor, i det offentliga rummet, bland grannar eller mellan familjemedlemmar. Många sådana vardagliga incidenter hamnar sällan i hatbrottsstatistiken. Endast 25 procent av alla homofobiska hatbrott leder till polisanmälan. En del som utsätts för hatbrott anmäler inte händelsen för att de är kränkta av attacken eller för att de inte har förtroende för polisen. En del offer för hatbrott upplever att polisen/myndigheterna inte tar deras anmälan på allvar. 50 procent av alla hbt-personer i Sverige har varit utsatta för någon typ av hatbrott. Hatbrott kan vara allt från okvädningsord till hot och våld. 4. Avslutande diskussion - Vad får hotet om att bli utsatt för eller förekomsten av hatbrott för följder i samhället? För de grupper i samhället som kan bli offer för hatbrott? För de verkliga offren för hatbrott? - Jämför hatbrott och mobbning. Jämför hets och ”vanligt” ovårdat språk. Vad är skillnaden? - Hur kan man göra för att förändra, så att skällsord försvinner och mobbing i skolan minskar? Be eleverna om hjälp att hitta på strategier för förändring. Tala med eleverna om mobbning, skällsord och uteslutande som aspekter av några av desamma mekanismer som ligger bakom diskriminering och hatbrott. Tips till läraren Var uppmärksam om eleverna börjar med att skjuta problem med homo- och transfobi ifrån sig och säga att det är ”andra grupper” som är homofoba och begår sådana här brott och trakasserar. Då kan det vara viktigt att poängtera att heteronormen genomsyrar hela samhället och att ingen går fri, men att det är ett vanligt fenomen att vilja skjuta skulden på ”någon annan” än sin egen grupp. Men vi har alla ett ansvar att ändra normerna och jobba emot homo- och transfobi. Källor Ur. Man föds inte till homofob, man blir det. RFSL Ungdom. 2010. 4 Bilaga 1. Text om hatbrott Ur. Man föds inte till homofob, man blir det. RFSL Ungdom. 2010. Hatbrott Hatbrott är de brott där gärningspersonens motiv handlar om hat eller avsky mot den utsattas grupptillhörighet. Det kan röra sig om gärningspersonens hat eller avsky mot transpersoner eller icke-heterosexuella, mot människor som utövar en viss religion, som kommer från vissa folkgrupper eller länder. Exempel på hatbrott kan vara någon som slår ner en annan person som den kallar för ”jävla bög” eller någon som utsätter sin klasskamrat för upprepade trakasserier och kallar denne för ”jävla blatte” eller ”svartskalle”. Alla brottsliga handlingar kan vara hatbrott och om ett brott bedöms vara ett hatbrott innebär det att straffet kan komma att skärpas. Bland de hatbrott som polisanmäls är de vanligaste olaga hot och ofredande (42 procent), våldsbrott (21 procent), ärekränkning (12 procent) och skadegörelse eller klotter (11 procent). Brottsförebyggande rådet BRÅ ser hatbrott som ”ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Ett enda hatbrott kan kränka dubbelt genom att skapa otrygghet och rädsla hos en person, men också i den grupp som personen tillhör.” Eftersom hatbrott sänder ett budskap till andra människor tillhörande samma grupp om att även de riskerar att utsättas så kan hatbrott också kallas för budskapsbrott. Hatbrott är ett hot mot demokratin eftersom individer i de utsatta grupperna tvingas göra inskränkningar i sina liv och därmed inte kan delta i samhället på samma villkor som andra medborgare. Sådana inskränkningar kan vara att inte våga gå ut, inte kunna klä sig som man vill på skolan, att känna sig tvingad att hemlighålla vem man lever med, att inte kunna delta i sin församling eller i den idrottsförening man vill. Av den anledningen benämns hatbrott också som demokratibrott. Samtidigt som det är bra att visa på statistik för att synliggöra hatbrottens omfattning och kunna arbeta förebyggande är det minst lika viktigt att uppmärksamma alla de dagliga rasistiska, homofobiska och transfobiska handlingar som utförs på arbetsplatser, skolor, i det offentliga rummet, bland grannar eller mellan familjemedlemmar. Många sådana vardagliga incidenter hamnar sällan i hatbrottsstatistiken. Endast 25 procent av alla homofobiska hatbrott leder till polisanmälan. Definitionen av hatbrott utvidgades 2008 till att inkludera brott med bifobiska, heterofobiska och transfobiska motiv. Flera undersökningar visar på att självmordsfrekvensen är högre bland transpersoner än bland cispersoner oavsett sexuell läggning. Studien ”Effekter av heteronormen” som presenterades av RFSL Ungdom 2009 visar att ”den genomgående mest utsatta gruppen är yngre transpersoner och personer med osäker transidentitet.” På ett annat ställe i studien skriver författarna: ”Enligt resultatet i vår undersökning är det en betydande andel av de bisexuella samt transpersonerna som har utsatts för olika former av hatbrott i förhållande till homosexuella. Det tyder på att anmälningsbenägenheten i dessa två grupper är mycket liten.” 5 Ideala offer och förövare En orsak till varför många inte identifierar vardagliga händelser av utsatthet som hatbrott är den bild som finns av ett typiskt hatbrott. En vanlig idé är att gärningspersonen bakom ett hatbrott är en nazist som slår ner en för denne okänd person på öppen gata. Genom bland annat media matas vi av bilden av den kallsinniga gärningsmannen och det oskyldiga offret. I studier kring hatbrott framkommer en annan bild. I en rapport från BRÅ framkommer att det är nästan lika vanligt att gärningspersonen och brottsoffret känner varandra som att de är okända för varandra. ”En studie av homofoba hatbrott i Sverige” från 2006 visar på samma sak. De homofobiska hatbrotten är vanligast på allmän plats (31 procent) följt av internet/telefon (22 procent), hemmiljö (15 procent), skola (14 procent) och nöjesliv (8 procent). Om hatbrotten sker i skolmiljö är det ofta i form av upprepade trakasserier eller mobbning. Mäns utsatthet är större i det offentliga rummet medan kvinnor är mer utsatta i sin hemmiljö. Unga killar är överrepresenterade bland både gärningspersoner och utsatta. Det som leder till hatbrott är gärningspersonens uppfattning om den utsatte, och inte den utsattes egen identitet eller livsstil. Det är alltså en fråga om motivbrottslighet. Det är inte minst därför som det är viktigt att fokusera på gärningspersonen och de normer och värderingar som motiverar dennes handlingar. Att jobba mot hatbrott handlar inte om en ”vi och dem”-problematik, det är något som berör alla medborgare i samhället. 6 Bilaga 2. Text om homofobi Homofobi och transfobi är inga sjukdomar Ofta förknippas ordet fobi med en sjukdom som gör någon ogrundat rädd för något som egentligen inte är farligt. Ordet homo-/transfobi kan därför misstolkas som att en homofob är någon som är sjukligt rädd för homosexuella, bisexuella och/eller transpersoner. Homofobi och transfobi är istället de negativa föreställningar och attityder som finns i hela samhället, som beror på att samhället är uppbyggt kring heteronormen och att personer som inte följer denna norm anses avvikande och speciella. Alla omges vi av heteronormen och av homo- och transfobiska strömningar, ingen går fri ifrån dessa. Även väldigt upplysta heterosexuella personer och hbt-personer själva kan hysa homo- och transfobiska attityder. Det är till exempel inte ovanligt att en person kan göra eller säga något homofobiskt samtidigt som den själv inte tycker att den har några negativa attityder gentemot homosexuella generellt. Ofta vill vi lägga problemen med homofobi och transfobi hos ”de andra”, det vill säga hos personer som bryter mot andra normer på olika sätt. Detta är ett sätt att frånsäga sig ansvaret för samhällets heteronormativitet och negativa attityder mot personer som bryter mot heteronormen. Homofobiska och transfobiska handlingar kan vara alltifrån skällsord, fördomsfulla uttalanden, ifrågasättande av icke-heterosexuella och transpersoner till regelrätta trakasserier, mobbing och våld. Homofob är alltså inget som man föds till, utan något som de flesta fostras in i (mer eller mindre) i ett heteronormativt samhälle, och som man därmed kan förändra genom att förändra normer och attityder i samhället.