1
Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Norge 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Norge är ett land med en lång demokratisk tradition. Respekten för mänskliga
rättigheter är djupt rotad i det norska samhället och de grundläggande fri- och
rättigheterna garanteras i grundlagen.
Den 12 maj 2009 röstades Norge in i FN:s råd för mänskliga rättigheter (The
Human Rights Council) för perioden 2009-2012.
Norge rankas högst av alla världens länder i UNDP:s Human Development
Index, vars kriterium för mänsklig utveckling förutom ekonomiskt välstånd
även mäter levnadsstandarden med hänsyn till livslängd, hälsa och utbildning.
Kritik från FN och människorättsorganisationer gällande för långa
häktningstider och att barn (15-18 år) fängslas i tvivelaktiga miljöer i Norge
kvarstår, trots att norska myndigheter lägger ner arbete på att åtgärda
problemen.
2
Den 1 januari 2009 trädde den nya äktenskapslagen i kraft. Lagändringen
innebär att homosexuella personer nu har rätt att ingå äktenskap i likhet med
heterosexuella. Därmed blev den tidigare partnerskapslagen överflödig. I
samband med lagändringen kom samkönade par även att få samma rätt som
olikkönade par att bli adoptivföräldrar.
Den 1 januari 2009 trädde förbudet mot köp av sexuella tjänster i kraft i
Norge. I likhet med svensk lagstiftning är det endast förbjudet att köpa, inte att
sälja sex.
Norge är ett transitland för människohandel, vilket har uppmärksammats mer
och mer de senaste åren. Organiserade ligor tar in människor som tvingas till
tvångsarbete, prostitution, tiggeri, stölder och narkotikahandel. Norska
myndigheter ser allvarligt på problemet och har tillsatt en speciell enhet inom
polisen för att förhindra människohandel.
FN och människorättsorganisationer har de senaste åren kritiserat de allt
hårdare asylbestämmelserna i Norge. Norsk senter för menneskerettigheter
utrycker oro för att det sker en ökad generalisering och stigmatisering av
asylsökande flyktingar, på grund av att representanter för norska myndigheter
på sistone uttalat sig i allt hårdare ordalag om asylflyktingar. På senare år har
flera incidenter och attacker kring flyktingförläggningar ägt rum.
Trots att Norge är ett jämställt land kvarstår vissa ojämlikheter mellan könen.
En majoritet av Stortingsrepresentanter och domare är fortfarande män, och
män har fortsatt en högre genomsnittlig inkomst än vad kvinnor har. Enligt lag
skall minst 40 procent av bolagsstyrelserna bestå av kvinnor.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Norge har ratificerat följande FN-konventioner:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
3
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa
protokollet om förebyggande åtgärder är underskrivet år 2003 men ej
ratificerat.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och handel med barn.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees samt det
tillhörande protokollet från 1966.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
samt:
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Norge har ännu inte ratificerat:
Tilläggsprotokollet till tortyrkommittén, OPCAT, trots att det
undertecknades redan år 2003. År 2008 bad FN:s tortyrkommitté
Norge om att snarast möjligt ratificera protokollet. Enligt Norges
rapport till FN:s universella granskningsmekanism (UPF) av MRsituationen i världens länder 2009 planläggs en ratificering inom en
snar framtid.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities skrevs under 30 mars
2007. Regeringen har försäkrat att ratificeringsprocessen är igång.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of all Persons from Enforced Disappearances skrevs under 21
december 2007. Enligt en rapport den 8 september 2009 i samband
med UPR-granskningen av Norge framgår det att norska
myndigheter planerar att ratificera konventionen.
Norge har ännu inte skrivit under:
Det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt till International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). Enligt norska
UD är ett utredningsarbete kring konsekvenserna av protokollet
igångsatt. Norsk senter för menneskerettigheter är kritiskt till att Norge
överväger att inte skriva under protokollet och menar att det är viktigt
att föregå med gott exempel gentemot andra länder med bristfälliga
rättsystem.
4
Norge har rapporterat till respektive konventionskommitté enligt följande:
ICCPR, december 2009, nästa rapporttillfälle inte fastställt.
CERD, november 2009, nästa rapporttillfälle inte fastställt.
CRC, februari 2008, nästa rapporttillfälle oktober 2016.
ICESCR, juni 2010, nästa rapporttillfälle inte fastställt.
CEDAW, mars 2007, nästa rapporttillfälle september 2010, har ännu
inte inkommit med rapporten (november 2010).
CAT, december 2004, nästa rapporttillfälle december 2011.
Den 2 december 2009 var det Norges tur att prövas under FN:s mänskliga
rättigheters råds universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter,
UPR (Universal Periodic Review). Sammanlagt fick Norge 91 uppmaningar
(gällande exempelvis lagändringar och ratificeringar) och rekommendationer
(om t.ex. fortsatt arbete inom specifika områden för mänskliga rättigheter) från
54 av FN:s medlemsländer. Av de 91 uppmaningarna har Norge accepterat 66
stycken varav 44 accepterades direkt på plats i Genève. 18 uppmaningar har ej
accepterats av Norge, medan fem uppmaningar är delvis accepterade och två
går under frivilliga åtaganden.
Merparten av reaktionerna på Norges arbete för de mänskliga rättigheterna var
positiva från övriga nationer. Främst var det Norges öppenhet i sin egen
rapport över tillståndet i landet samt Norges bemödande om självkritik som
mottogs positivt. Många talare under UPR-hearingen framhöll den
framträdande roll civilsamhället hade spelat i framtagandet av Norges rapport.
De norska myndigheterna har också under de senaste åren varit väldigt öppna
och inkluderat civilsamhället samt berörda organisationer i de olika
rapporteringsrundorna för de centrala FN-konventionerna. Norsk senter för
menneskerettigheter hoppas på ännu större öppenhet och transparens i
framtiden. Särskild vikt lägger man vid att civilsamhället i framtiden bör vara
delaktigt även i uppföljningen av uppmaningarna från specialorganen.
Norge har utfärdat en stående inbjudan till FN:s råd för mänskliga rättigheter
för granskning av de mänskliga rättigheterna i landet.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det finns inga uppgifter om av statsmakten sanktionerade politiska mord eller
försvinnanden i Norge och respekten för liv och kroppslig integritet är stor.
5
Kritik riktades i oktober 2007 mot Norge och övriga Natoländer av bland
andra Amnesty International och FN:s tortyrkommitté för att de fångar som
ISAF (International Security Assistance Force) lämnar över till afghanska
myndigheter löper stor risk att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling. Norska Helsingforskommittén räknar med att så
många som 50 procent av fångarna, både krigsfångar och ”vanliga” kriminella,
som överlämnats till afghanska myndigheter har utsatts för tortyr eller annan
kränkande behandling. Den norska regeringen har som svar på kritiken
hänvisat till bilaterala avtal med Afghanistan och sagt att Norge varit inblandat
i mycket få sådana fall.
I december 2010 presenterade Earth Rights International (ERI) en rapport om
norska statens oljefond och dess investeringar i internationella företag som har
verksamheter i Burma. Enligt rapporten har norska staten investerat 4,7
miljarder NOK i 15 företag, vars verksamhet inte är förenlig med Norges egna
etiska riktlinjer för hanterandet av oljefonden. Enligt rapporten har företagen
haft samröre med burmesiska myndigheter och armén vilka skall ha gjort sig
skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna. Övergreppen skall ha bestått
i mord, tvångsarbete, tvångsförflyttning, konfiskering av landområden utan
kompensation samt övergrepp på civila och politiska rättigheter. Enligt tidigare
statsministern och nuvarande ledaren för Oslosenteret for fred og
menneskerettigheter Kjell Magne Bondevik är det överhuvudtaget fel att
investera i en militärdiktatur som Burma där, brott mot de mänskliga
rättigheterna ofta förekommer.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades i Norge år 1905 för brott begångna i fredstid och
dödstraffet i krigstid avskaffades slutgiltigt 1979. Den sista avrättningen
genomfördes 1948 och var en del av uppgörelsen med norska quislingar efter
andra världskriget.
Norge undertecknade år 2002 protokoll 13 till Europakonventionen om
absolut förbud mot dödsstraff. Protokollet trädde i kraft den 1 december 2005.
Norge har också skrivit under och ratificerat (1991) det andra protokollet till
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter om dödsstraffets
avskaffande i fredstid.
Under hösten 2010 kom frågan upp till debatt i norska medier efter att sju
representanter från Fremskrittspartiet (Frp) i Tromsø kommun valt att
bojkotta en Amnesty-aktion mot dödsstraffet. I samband med det har även
Stortingsrepresentanter från Frp uttalat ett visst stöd för dödsstraff. Efter kritik
från regeringen och övriga partier har Frp:s partistyrelse tagit avstånd från
uttalandena och kungjort partiets motstånd mot dödsstraff. I samband med
6
debatten genomfördes en opinionsmätning om attityden till dödsstraff bland
Frp:s väljare. Där framgår det att 51 procent av partiets väljare är positiva till
dödsstraffet. I Stortingsvalet 2009 fick partiet 22,9 procent av rösterna och har
under hösten 2010 haft omkring 25 procent i opinionsmätningarna.
Bland befolkningen i övrigt är motståndet mot dödsstraffet grundmurat. Som
nation är Norge en av de främsta förespråkarna för ett globalt avskaffande av
dödsstraffet och arbetar aktivt inom FN för att uppnå detta. Norge var ett av
initiativtagarländerna till att FN:s generalförsamling den 12 november 2010
hade upprop om moratorium för dödsstraffet som ett steg i riktning mot ett
slutligt avskaffande av straffet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Inga uppgifter om förekomst av ofrivilliga försvinnanden eller
resebegränsningar finns i Norge.
Norge har under flera år fått kritik från människorättsorganisationer för att ha
för långa häktningstider. FN:s tortyrkommitté kom med rekommendationer
2008 efter att den 5:e periodiska rapporten examinerats i november 2007. Man
begärde att Norge skulle granska ifall lagändringarna från 2002 och 2006
fungerade som det var tänkt för att begränsa häktningstiden och användandet
av isolering. I juli 2009 svarade Norge på rekommendationerna från
tortyrkommittén. Norska myndigheter medgav att systemet med häktningar
och häktningstidernas längd fortfarande var problematiskt. Man lovade att
fortsätta utreda situationen.
FN:s tortyrkommitté har kritiserat Norge för att det saknades ett konkret
regelverk kring interneringslägret Trandum, som tar emot frihetsberövade
personer som fått avslag på sin asylansökan och befaras försvinna i väntan på
utvisning. Trandum har hårdare regler angående mat, aktiviteter och liknande
än norska fängelser.. Även FN:s arbetsgrupp om godtyckliga försvinnanden
påpekade vikten av fungerande och heltäckande regler för Trandum. I april
2008 presenterade regeringen ett nytt lagförslag som var tänkt att förbättra
omständigheterna kring Trandum. I september samma år inledde det nya
tillsynsrådet sitt arbete, som går ut på att övervaka situationen på Trandum och
årligen rapportera till regeringen. I slutet av 2008 besökte Sivilombudsmannen
på nytt Trandum och i mars 2010 publicerades resultatet av besöket.
Ombudsmannen konstaterade att de materiella förhållandena och internernas
rättssäkerhet hade blivit betydligt bättre sedan det första besöket.
7
Ombudsmannen menade dock att det fortsatt var av största vikt att löpande
kontrollera att de interna reglerna och rutinerna följer gällande regelverk.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssäkerheten i Norge är god. Möjlighet till fri rättshjälp finns. Domstolarna
är självständiga gentemot den exekutiva makten. I en rättegång tjänstgör både
lekmannadomare, som väljs av kommunstyrelsen (indirekt av folket som i sin
tur väljer kommunstyrelsen), och fackdomare, vilka tillsätts av regeringen.
Norge är ett av de minst korrumperade länderna i världen. På Transparency
Internationals rangordning över korruption i världen hamnar Norge på 10:e
plats (2010).
Förutom domstolar finns ett antal ombudsmannainstitutioner (bland annat
barnombud och jämställdhets- och diskrimineringsombud) som allmänheten
kan vända sig till för klagomål. Sivilombudsmannen ska, förutom att utöva
tillsyn av den offentliga förvaltningen, även se till att myndigheterna uppfyller
sina förpliktelser vad gäller mänskliga rättigheter. Till skillnad från svenska JO
kan Sivilombudsmannen inte väcka åtal utan endast utfärda erinringar eller
göra uttalanden, vilka dock oftast respekteras.
Fängelsestraff för barn under 18 år behandlas nedan under kapitlet om barns
rättigheter.
7. Straffrihet
Inga rapporter om straffrihet för brott begångna inom landets gränser
förekommer i Norge.
I mars 2008 instiftades i den norska strafflagen brotten folkmord, brott mot
mänskligheten och krigsförbrytelser. Hösten samma år användes det nya
regelverket för första gången när en norsk medborgare stod åtalad i Oslo
tingsrätt för krigsförbrytelser begångna i Bosnien-Hercegovina på 90-talet. Den
åtalade dömdes för krigsförbrytelser. Enligt Norsk senter för
menneskerettigheter krävs dock fortfarande mycket arbete, till exempel med
nyrekrytering av kompetent personal på flera myndigheter, för att systemet
med folkmordsparagrafen skall fungera tillfredställande och visa att Norge inte
är ett land där krigsförbrytare kan komma undan och hålla sig gömda.
I maj 2009 greps två norska medborgare (Tjostolv Moland och Joshua French)
anställda av ett privat säkerhetsföretag baserat i Uganda för mordet på deras
egen chaufför i Kongo. Båda två dömdes till döden i Kongo, men det troligaste
är att de till slut kommer att avtjäna straffet i norskt fängelse. Händelsen
8
skapade debatt i Norge om huruvida man bör förbjuda norsk militär att ta
värvning som legosoldater utomlands. I juni 2009 berättade den tidigare
legosoldaten Espen Lie i en tv-sänd intervju, att han dödat mellan 117 och 132
personer under sin verksamhetstid från 1970 till 90-talet. Han blev därefter
polisanmäld, dock utan någon rättegång till följd. Enligt Norsk senter för
menneskerettigheter går detta slags straffrihet för grova brott utomlands (som
detta kan ha varit) stick i stäv med norska myndigheters internationella
förpliktelser att bestraffa krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Centret uppmanar ansvariga norska myndigheter att utvärdera och ändra praxis
för sådana här fall.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings-, och religionsfrihet har grundlagsfäst
skydd i Norge.
Yttrande- och tryckfriheten, liksom förenings- och församlingsfriheten, är fast
förankrade i det norska samhället. Pressen är fri och det finns en mängd
oavhängiga frivilligorganisationer. Yttrandefriheten är mycket vidsträckt i
Norge, vilket debatterats bland annat i relation till rasistiska uttalanden. Norska
människorättsorganisationer har menat att det borde vara enklare att göra
inskränkningar i yttrandefriheten för att undvika hets mot folkgrupp.
Vid två tillfällen, i januari och i april 2009, använde polisen tårgas mot två
demonstrationståg. Demonstrationen i januari ägde rum som en reaktion mot
Israels militärattack på Gaza, och den andra demonstrationen utfördes av
tamiler som ville att Norge skulle agera mer kraftfullt som fredsmäklare i
konflikten på Sri Lanka.
Enligt grundlagen råder religionsfrihet. Dock måste minst hälften av
regeringens medlemmar vara medlemmar i den lutherskt protestantiska
statskyrkan vilket även gäller kungen. Detta tas med jämna mellanrum upp som
problematiskt av olika människorättsgrupper. Även USA nämner detta som
problematiskt i sin landrapport rörande religionsfriheten i Norge, vilken
publicerades i november 2010.
I april 2008 presenterade kulturministern en parlamentarisk rapport
beträffande statens och kyrkans förhållande. Rapporten, som tagit fem år att
färdigställa, förordade ett bibehållande av statskyrka men med ökade
demokratiska inslag. Enligt rapporten ska alla trossamfund som är erkända av
konstitutionen ges möjlighet till offentlig finansiering på samma grunder som
statskyrkan. I maj 2010 röstade Stortinget, på justitiedepartementets inrådan,
emot förslaget att förbjuda burka och niqab i offentliga sammanhang med
9
motiveringen att ett förbud skulle strida mot Europakonventionen om skydd
för mänskliga rättigheter.
Religionsundervisningen i grundskolan har ett flertal gånger kritiserats för att
vara alltför inriktad på kristendomen. Fokuseringen på kristendomen har
motiverats med att den så starkt har präglat den norska kulturen och etiken,
vilket andra religioner inte har gjort. Religionsundervisningen i skolan är nu
under förändring och meningen är att övriga religioner ska få större utrymme i
undervisningen om religion och etik. Norsk senter för menneskerettigheter har
även riktat kritik mot den del av den norska författningen som säger att
lutheraner ska uppfostra sina barn i tron, med hänvisning att det kan bryta mot
konventionen om civila och politiska rättigheter.
En ökande grad av antisemitism har märkts de senaste åren, till exempel har en
judisk gravplats skändats med nazistsymboler i Oslo. Huruvida det finns en
koppling till konflikten i Mellanöstern och Israels politik diskuteras. Kritik har
riktats mot att norska staten i augusti 2009 tog initiativet till att fira 150årsjubileet av Knut Hamsun (1920 års nobelpristagare i litteratur), som var
uttalad nazisympatisör under andra världskriget.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Norge är en konstitutionell monarki med kung Harald V som statschef. Landet
är en fungerande parlamentarisk demokrati med fria och hemliga val.
Valsystemet är proportionellt och val till Stortinget hålls vart fjärde år. De
politiska rättigheterna är tillgodosedda i Norge. Stortinget är ett
enkammarparlament som, vilket är ovanligt, inte kan upplösas under
valperioden. En grundlagsändring kräver 2/3 majoritet i Stortinget.
Knappt 40 procent av Stortingsrepresentanterna är kvinnor. Mäns och
kvinnors valdeltagande redovisas inte separat i Norge. Det finns emellertid
vallokalsundersökningar från Stortingsvalet 2005 som visar att det inte längre
finns några reella könsskillnader i valdeltagandet. Sedan 2009 är hälften av
ministrarna i Stoltenberg II-regeringen kvinnor. Sametinget, som inrättades
1987, är ett folkvalt samiskt parlament där 19 av 39 ledamöter för närvarande
är kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Norge har ratificerat ILO-konventionerna och tillämpar dessa.
Arbetsförhållandena, inklusive löne- och arbetsvillkor, är mycket goda i en
10
internationell jämförelse. Fackföreningar har en viktig roll i förhandlingar med
regeringen på sociala och ekonomiska områden. Dock sker en minskning av
antalet fackligt anslutna. 2009 var runt 53 procent av den norska arbetskraften
fackligt ansluten (två år tidigare var siffran runt 60 procent). Arbetslösheten är
mycket låg i en internationell jämförelse, c:a 3,5 procent (2010).
Fortfarande råder stor ojämlikhet när det kommer till arbetslöshet.
Tidningsreportage indikerar att personer med icke västerländska för- eller
efternamn har betydligt svårare att få arbete. I samband med en granskning
som gjordes av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter uttrycktes oro över att invandrare, och i synnerhet
invandrarkvinnor, har problem att få arbete. Högst arbetslöshet finner man
bland invandrare från Afrika. 15 procent av de afrikanska invandrarna var
arbetslösa under tredje kvartalet 2010. Näst högst arbetslöshet finner man
bland asiatiska och östeuropeiska invandrare med runt 9 procent arbetslöshet
enligt Statistisk Sentralbyrå (SSB). Bland västerländska invandrare ligger
arbetslösheten nära genomsnittet i landet.
40 procent av kvinnorna arbetar deltid. I genomsnitt tjänar kvinnor cirka 85
procent av vad män tjänar. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner är
störst bland de högst utbildade. 40 procent av styrelseplatserna i norska
aktiebolag ska enligt lag besättas av kvinnor. 2007 infördes möjligheten att
bestraffa företag som inte uppfyller dessa bestämmelser genom att stryka dem
från börslistan. Straffmöjligheten har gett resultat och numera har så gott som
alla norska aktiebolag omkring 40 procent kvinnor i styrelserna.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) spenderade Norge 8,6 procent av
BNP på hälsa (2008). I statsbudgeten för 2011 ingår stora satsningar på
hälsovård med utökat stöd till Helse- och Omsorgsdepartementet.
Departementet får ytterligare nästan en miljard NOK jämfört med 2010. Totalt
innebär budgetförslaget att Helse- och Omsorgsdepartementet erhåller 13
procent av statsbudgeten.
Alla invånare har rätt till fri sjukvård. Norge har ett av det mest generösa
sjukersättningssystemen i världen. Hela lönen utgår under ett år, utan någon
karensdag. Statens kostnader för sjukersättning har på senare år ökat
dramatiskt. Därför har åtgärder vidtagits så att personer som varit sjuka
snabbare ska komma ut i arbetslivet. Tanken är att få människor att arbeta
deltid efter egen förmåga under den tid de ännu inte är helt friska.
12. Rätten till utbildning
11
Grundläggande skolgång är obligatorisk och kostnadsfri (från sex till sexton års
ålder) i Norge. Skollunch serveras inte och gymnasieutbildningen är förenad
med vissa kostnader för exempelvis skolböcker. Mellan 2 och 3 procent av
statsbudgeten går årligen till Kunskapsdepartementet.
Rätten till utbildning har diskuterats i förhållande till ett förslag om förbud av
huvudplagg som täcker hela eller delar av ansiktet, exempelvis burka eller
niqab. För- och nackdelar har debatterats under flera år i Norge. Argumentet
för ett sådant förbud, som skulle motivera en inskränkning i religionsfriheten,
är att flickor som bär sådana plagg inte kan tillgodogöra sig utbildningen på
samma sätt som andra. I maj 2010 röstade Stortinget emot förslaget att
förbjuda ansiktstäckande slöjor i offentliga sammanhang med motiveringen att
det skulle strida mot konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Den 6
december 2010 inleddes dock i Stortinget diskussion i frågan om ett specifikt
förbud gällande ansiktstäckande slöjor i skolan för flickor upp till 7:e klass. Det
är Fremskrittspartiet som är drivande i frågan med motiveringen att barn inte
bör växa upp i ett system där kvinnan är mindre värd än mannen. Ett beslut i
frågan kan tidigast beräknas till 2011.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Norge är, mätt i BNP per capita, en av de högsta i
världen. Norge rankas också sedan flera år högst av alla världens länder i
UNDP:s Human Development Index, vars kriterium för mänsklig utveckling,
förutom ekonomiskt välstånd, även tar hänsyn till livslängd, hälsa och
utbildning.
Sedan några år finns ett speciellt handlingsprogram mot fattigdom, vilket skall
fortsätta under 2011 enligt regeringens budget.. Genom satsningar på till
exempel bostadsbidrag, barnomsorg, utbildning och program för
drogmissbrukare vill regeringen minska den lilla andel av fattigdom som idag
existerar.
Hösten 2007 etablerades ett kvalificeringsprogram med inga eller mycket
begränsade försäkringsersättningar för personer med väsentligt nedsatt arbetsoch försörjningsförmåga. Målgruppen är personer som annars skulle ha varit
beroende av långvarigt socialbidrag. Programmet skall kombineras med
rehabilitering och behandling. Målet är att så många som möjligt på sikt skall
kunna försörja sig själva.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
12
14. Kvinnors rättigheter
Den 19 juni 2009 blev FN:s konvention om eliminering av alla former av
diskriminering av kvinnor inkorporerat i lagen om mänskliga rättigheter.
Därmed gavs den företräde före annan norsk lagstiftning på området. Tidigare
fick Norge kritik av bland annat FN:s kvinnokommitté för att inkorporeringen
ännu inte hade genomförts.
Kvinnor och män har samma rättigheter enligt lag, men i praktiken finns
skillnader mellan könen i Norge liksom i flertalet andra jämförbara länder,
exempelvis i fråga om lön och befordringsmöjligheter. I snitt hade kvinnor
5 400 NOK lägre månadslön än män år 2008. 60 procent av personalen på de
ledande positionerna inom offentlig sektor består av män. Andelen kvinnliga
domare har ökat de senaste åren. I december 2010 var 135 av tingsrättens
domare kvinnor, vilket motsvarar 38 procent, att jämföra med 2005 då det var
105 kvinnliga domare. I högsta domstolen är 8 av 20 domare kvinnor (2010).
Den 1 januari 2009 trädde förbudet mot köp av sexuella tjänster i kraft i
Norge. Avsikten med förbudet var att minska prostitutionen och framför allt
marknaden för människohandel. I likhet med svensk lagär det endast förbjudet
att köpa, inte att sälja sex, eftersom man inte vill kriminalisera de sårbara och
utsatta kvinnor, som det ofta rör sig om.
Norge är en destinationsort för människohandel, men samtidigt en av de stater
som är ledande på bekämpning av sådan och som satsar mest resurser på FN:s
anti-traffickingprogram runt om i världen. Från och med mars 2009 finns en
speciell polisenhet kallad STOP med 14 anställda som har till huvuduppgift att
arbeta mot människohandel. Norska staten samarbetar sedan en tid tillbaka
med organisationer såsom ROSA-projektet, vars främsta mål är att ta hand om
kvinnor som söker skydd och flyr från människohandelsrelaterade situationer.
ROSA poängterar att människohandel inte enbart rör sig om prostitution. Det
kan handla om en mängd omständigheter, där människor tvingas arbeta, tigga
eller stjäla åt någon annan.
Sedan 2003 finns ett förbud mot tvångsäktenskap införlivat i den norska
strafflagen. De senaste åren har regeringen arbetat aktivt med en ny
handlingsplan för att motverka tvångsäktenskap. Antalet rapporterade fall av
tvångsäktenskap har ökat kraftig de senaste åren. Detta tros dock främst bero
på att det nu blivit mer uppmärksammat och därmed lättare för personer att
söka hjälp och inte nödvändigtvis att antalet genomförda tvångsäktenskap ökat
i landet. Integrerings- och mangfaldsdirektoratet (IMDI) är ansvarigt för
arbetet mot tvångsäktenskap. IMDI:s nya handlingsplan startade i juni 2008.
Fram till årets slut fick man in 170 fall angående genomförda tvångsäktenskap,
fruktan för eventuella tvångsäktenskap samt övriga frågor knutna till
13
tvångsäktenskap. År 2009 hade siffran ökat till 438 fall rörande frågor och hjälp
kring tvångsäktenskap. Det finns ingen statistik över exakt antal personer som
är tvångsgifta i Norge.
Endast en mindre del av alla våldtäkter som begås i landet klaras upp och leder
till bestraffning av förövaren. En stor del av alla våldtäkter som äger rum
polisanmäls aldrig och i en stor andel av de fall som anmäls läggs
förundersökningar ned redan innan åtal väckts. FN:s kvinnokommission har
påpekat att norska domstolar är sena med att behandla våldtäktsmål i rätten
och att åtal sällan leder till fällande dom. Regeringen har vidtagit åtgärder för
att öka polisens och domstolarnas utredningsresurser. Skyddshärbärgen för
hotade kvinnor har inrättats på allmänna eller privata initiativ runt om i landet.
Våld mot kvinnor i nära relationer är den vanligast förekommande formen av
våld mot kvinnor.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter har hög prioritet i Norge och sociala skyddsnät förhindrar
förekomsten av gatubarn. Barnkonventionen är inarbetad i den nationella
lagstiftningen och världens första Barnombudsman etablerades 1981.
Straffbarhetsåldern är 15 år.Fängelse för personer under 18 år ska endast
utdömas som en sista utväg. Dock visar siffror från en artikel i Dagsavisen från
januari 2010 att antalet barn under 18 år som sitter i fängelse har ökat de
senaste åren. Totalt fängslades 54 minderåriga år 2007, 2008 var siffran 74 och
under år 2009 satt närmare 100 barn någon gång i norskt fängelse. Barne-,
likestillings och inkluderingsminister Audun Lysbakken kritiserades hårt av
FN:s barnkommitté under en utfrågning i Genève i början av 2010. Det man
framför allt vände sig mot var att barnen sätts att dela fängelse och cell med
vuxna interner, en del av dem grovt kriminella. Man menar att detta inte
gagnar barnens möjligheter att kunna återgå till ett normalt liv. Besök och
intervjuer med några av barnen visade att flera av dem inte fått tillgång till
skolundervisning eller yrkesvägledning i fängelset. Flera var placerade i fängelse
långt ifrån sin familj och hade inte haft besök av vare sig familj eller
socialtjänsten. Ett av barnen hade suttit helt isolerad i sin cell i 105 dagar som
en del av ett kollektivt straff efter att andra interner smugglat in narkotika på
anstalten. Sådan kollektiv bestraffning är ett tydligt brott mot FN:s
barnkonvention.
En så kallad groomingparagraf infördes i strafflagen år 2007. Detta innebär att
det numera är straffbart att stämma träff med minderåriga på Internet i syfte
att begå sexuella övergrepp. SSB:s siffror visar att det under 2009 anmäldes 2
195 sexuella övergrepp mot barn och ungdomar under 20 år.
14
I juli 2009 skickade Barne-, likestillings och inkluderingsdepartementet ett
förslag till lagändring i barnomsorgslagen till Stortinget. Bakgrunden var att ett
flertal fall av människohandel av barn uppdagats i Norge. Barnen skickas till
Norge av kriminella organisationer som utnyttjar dem till prostitution, tiggeri
och narkotikahandel. Enligt lagändringsförslaget, som är under utredning, skall
det bli enklare att tvångsomhänderta barn för skydd och omsorg när det
föreligger misstanke om människohandel.
År 2007 uppmanades Norge av kommittén för FN:s barnkonvention angående
barns inblandning i väpnade konflikter att höja lägsta åldern bland frivilliga i
hemvärnet från 16 till 18 år och se till att unga frivilliga inte deltar i militär
utbildning. Ingen ändring har skett fram till och med 2010, men det bör
poängteras att hemvärnets ungdomsgrupp (16-18 år) överhuvudtaget inte
utbildas med vapen eller i stridsrelaterade färdigheter. Värnpliktsåldern i Norge
är 18 år.
I december 2010 riktade Tove Wang, generalsekreterare i Redd Barna, kritik
mot den norska regeringens negativa syn på en eventuell framtida ratificering
av det tilläggsprotokoll till FN:s barnkonvention om klagorätt, som för
närvarande diskuteras av medlemsstaterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Utrikesminister Jonas Gahr Støre uttalade i Stortinget att regeringen är rädd att
norska rättsprövningar kan komma att överprövas och att det kan medföra
stora utgifter för Norge. Samtidigt betonade han att man inte skulle motarbeta
utarbetandet av tilläggsprotokollet och förstod att andra stater mycket väl kan
önska en etablering av en klagomekanism. Wang menar att skepsisen som den
norska regeringen visat i frågan inte stämmer överens med landets hållning till
de mänskliga rättigheterna i övrigt. Samtidigt påpekade hon att det tydligt
framgår i regeringsförklaringen att Norge ska vara en förkämpe för barns
rättigheter världen över.
Ensamkommande asylsökande barn behandlas i den här rapporten under
kapitlet om flyktingars rättigheter.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
I samband med att konventionen om kvinnodiskriminering inkorporerades i
lagen om mänskliga rättigheter 2009, ansåg Norsk senter för
menneskerettigheter att även FN-konventionen om avskaffande av alla former
av rasdiskriminering (som Norge har ratificerat) borde ha införlivats i lagen
samtidigt. Centret menar att det indirekt kan tolkas som att
rasdiskrimineringskonventionens bestämmelser anses mindre viktiga, då den
”endast” är inkorporerad i norsk lag via diskrimineringslagen. Även under
UPR-landgenomgången av Norge uppmanades man att införliva
15
rasdiskrimineringskonventionen i lagen om mänskliga rättigheter. Den norska
regeringen menar att de FN-konventioner (däribland
rasdiskrimineringskonventionen) som är inkorporerade under annan
lagstiftning i landet inte är ”mindre värda” än de som införlivats under lagen
om mänskliga rättigheter.
En lag om förbud mot diskriminering finns sedan några år. Lagen omfattar alla
samhällsområden och förbjuder direkt och indirekt diskriminering på grund av
etnisk tillhörighet, nationellt ursprung, härstamning, hudfärg, språk, religion
eller livsåskådning i övrigt. Lagen tillkom på förslag av regeringen med särskild
hänvisning till kritik mot bristande rättsskydd som Norge tidigare fått av FN:s
rasdiskrimineringskommitté. Kritik kvarstår dock eftersom nationalitet inte
nämns i diskrimineringslagen. Sedan 2006 finns ett Jämställdhets- och
diskrimineringsombud som ska arbeta för att motverka diskriminering både på
grundval av etnicitet och kön. De flesta klagomålen till ombudet rör arbetslivet.
Under 2009 fick ombudet 47 anmälningar om diskriminering på grund av
etnicitet/hudfärg samt fyra stycken om religion.
Enligt SSB:s uppgifter från 2010 bor 459 000 invandrare och 93 000
andragenerationsinvandrare i Norge, vilket utgör 11,4 procent av befolkningen.
De senaste åren har regeringen fattat beslut om att försöka förbättra
integrationen med hjälp av statligt finansierade projekt rörande norsk- och
samhällskunskapsundervisning för vuxna invandrare. Jämställdhets- och
diskrimineringsombudet har uttryckt kritik mot att lagstiftaren i diskussionen
om arbetskraftsinvandring förbisett de grupper som står utanför
arbetsmarknaden, nämligen icke-västliga invandrare och funktionshindrade.
Samerna, vilka har status som urbefolkning, har en särställning i Norge. Deras
rättigheter till det egna språket, kultur och samhällsliv regleras sedan 1987 i
grundlagen. Enligt SSB uppgick samebefolkningen i Norge 2009 till 38 500
personer. Sametinget ska garantera skyddet för gruppens språk och kulturella
rättigheter. Enligt lag har samerna rätt till land och vatten i Finnmark.
Personer som tillhör vissa befolkningsgrupper, såsom romer eller
resandefolket, upplever svårigheter och diskriminering på arbetsmarknaden
och i tillgång till bostad och utbildning. Enligt Barne-, likestillings- och
inkluderingsministern är resandefolket den nationella minoritetsgrupp som är
minst integrerad i det norska samhället och den grupp som är mest utsatt för
rasism i Norge. Speciellt svår är situationen för resandefolkets barn.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
16
Beträffande diskriminering på grund av sexuell läggning eller transpersonlighet
är situationen i Norge jämförbar med den i Sverige. En lag som förbjuder
homosexuellt samliv avskaffades för trettio år sedan. Den 1 januari 2009 trädde
den nya äktenskapslagen i kraft. Lagändringen innebär att homosexuella
personer nu har rätt att ingå äktenskap i likhet med heterosexuella. Därmed
blev den tidigare partnerskapslagen överflödig. I samband med lagändringen
kom samkönade par även att få samma rätt som olikkönade par att bli
adoptivföräldrar. Den norska kyrkan samt andra trossamfund har vigselrätt,
men inte vigselplikt. Präster som är beredda att viga samkönade par är ojämnt
fördelade över landet, de flesta är stationerade i Osloregionen. Därför ingås
hitintills merparten av de samkönade äktenskapen borgerligt.
Förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning är inte helt enhetlig i
de olika lagarna, vilket kan skapa en del förvirring. Olika begrepp såsom sexuell
orientering, homosexuell läggning etcetera i de olika lagarna gör att förbudets
omfång och skydd kan variera från fall till fall. Jämställdhets- och
diskrimineringsombudet ansvarar bland annat för bostadslagen, där det finns
ett speciellt förbud mot att vägra samkönade boende. Ombudet ansvarar även
för arbetsmiljölagen gällande diskrimineringar på grund av sexuell identitet,
men har inte hand om strafflagen.
Enligt SSB:s levnadsvillkorsundersökning från 2008 har homosexuella och
bisexuella oftare psykiska problem än genomsnittet i landet. Det är dock ett av
få resultat som med säkerhet kan bekräftas av undersökningen när det gäller
homosexuellas levnadsvillkor. Enligt SSB är det nämligen svårt att få fram
statistiska resultat av sexuell identitet. Därmed är det också svårt att få fram en
exakt siffra över antalet homosexuella, bisexuella och transsexuella personer
som bor i landet.
18. Flyktingars rättigheter
Flyktingar har sina rättigheter skyddade i enlighet med de internationella
konventioner som Norge anslutit sig till. Norska myndigheter har dock ibland
intagit en relativt snäv tolkning av flyktingkonventionen och flyktingbegreppet.
De senaste åren har norska myndigheter varslat om samt påbörjat
åtstramningar i asyl- och invandringspolitiken. Främst vill man minska antalet
asylsökande som söker på falska premisser och utan direkta behov. Till
exempel sker nu frihetsberövande av personer där det föreligger risk för att de
tänker gömma sig i landet efter att de fått avslag på sin ansökan eller där
identiteten är oklar. Norsk senter för menneskerettigheter säger sig ha
förståelse för att Norges regering vill minska antalet grundlösa asylansökningar
men påpekar samtidigt vikten av att man håller sig inom ramarna för
flyktingkonventionen, där det tydligt framgår att personer inte får skickas
17
tillbaka till länder där de riskerar sitt liv eller sin frihet. I detta sammanhang har
Norge blivit kritiserat av FN:s högkommissarie för flyktingar (UNHCR)
rörande tvångsutlämning av 30 avvisade irakiska asylsökande till Bagdad i
december 2009. I ett svarsbrev till UNHCR höll Justitieminister Knut
Storberget med om att nämnda fall inte helt överensstämde med
flyktingkonventionernas förordningar.
I oktober 2010 skrev tre människorättsgrupper (Norsk Helsingforskommitté,
Amnesty International och Norsk organisation för asylsökande) ett öppet brev
till justitieminister Storberget om ett stopp av tvångsretur av asylsökande från
konfliktområdena i norra Kaukasus. Organisationerna är mycket kritiska till
norsk praxis gällande tjetjenska asylärenden sedan den ändrades hösten 2007.
Före praxisändringen fick cirka tre fjärdedelar av asylsökandena
uppehållstillstånd till skillnad mot endast 15 procent idag. Enligt ovan nämnda
organisationer visar siffror från FN att Norge har tre gånger strängare praxis
gällande norra Kaukasus än genomsnittet i Europa.
Norsk senter för menneskerettigheter är oroat över att det sker en ökande
generalisering och stigmatisering av asylsökande i takt med att norska
myndigheter och politiker uttalar sig i allt hårdare ordalag. Detta menar man
gör asylsökande än mer sårbara än vad de redan är.
Ett antal incidenter knutna till flyktingförläggningar har inträffat de senaste
åren. Under 2008 och 2009 inträffade ett flertal attacker mot olika
förläggningar, däribland en för ensamkommande flyktingbarn. Vid en av
attackerna skadades 20 asylsökande, då 50 personer bröt sig in på
förläggningen. Förläggningarna har även drabbats av skottlossningar,
stenkastningar och nedklottrade väggar med ogästvänliga budskap och
nazistsymboler.
År 2008 ökade antalet asylsökande i Norge med 30 procent jämfört med
föregående år. Tendensen fortsatte år 2009 med en ökning på 20 procent
jämfört med år 2008. År 2010 har det dock skett en halvering av antalet
asylansökningar jämfört med 2009. Detta tror man beror på de allt hårdare
kraven för att få asyl i Norge de senaste åren. Under 2009 kom de flesta
flyktingarna från Afghanistan, Eritrea och Somalia. De största grupperna
bosatta i Norge med flyktingbakgrund är idag irakier (cirka 20 000), somalier
(cirka 18 000) och bosnier (c:irka 12 000).
Efter påtryckningar från FN:s barnkommitté om att Norge borde ändra praxis
gällande ensamkommande flyktingbarn antog Stortinget 2008 lagändringar,
som förde över ansvaret för ensamkommande barn under 15 år från
Migrationsverket till barnomsorgen. Norsk senter för menneskerettigheter har
kraftfullt förordat att alla minderåriga (även de som är mellan 15 och 18 år) bör
18
inkluderas under det nya systemet. I 2008 års statsbudget såg det ut som att
regeringen ämnade genomföra lagändringen under 2009. Detta har nu ändrats
enligt regeringens nya politiska plattform och ser inte ut att ske inom den
närmaste treårsperioden.
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
I jämförelse med andra europeiska länder hävdar sig Norge i dag relativt väl
när det gäller lagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av
funktionshinder. Dock råder ofta stora skillnader i Norge mellan de politiska
målen och den verklighet som de funktionshindrade upplever när det gäller
möjligheterna att i större utsträckning delta i samhällslivet på samma villkor
som den övriga befolkningen. Det är till exempel ofta mycket komplicerat för
rullstolsbundna att resa med tåg och annan kollektivtrafik.
De funktionshindrades rättigheter skyddas genom en stärkt lag mot
diskriminering i arbetsmiljön från 2007. Den 1 januari 2009 trädde en ny lag i
kraft i Norge som förbjuder all form av diskriminering av funktionshindrade
inom alla samhällsområden. Lagen ska bidra till nedmontering av
samhällsskapade barriärer för funktionshindrade och motverka att nya skapas.
Om man anser sig diskriminerad kan man vända sig till Jämställdhets- och
diskrimineringsombudet. Totalt kom det in 154 anmälningar till ombudet
under 2009.
Norge har varit pådrivande i FN för att konventionen om förbud mot
diskriminering på grund av funktionshinder skulle antas. Norge skrev under
konventionen den 30 mars 2007, men har fram till och med november 2010
ännu inte ratificerat den, trots att man under flera år försäkrat att
ratificeringsprocessen är på gång.
Enligt Norsk Helsingforskommitté är antalet personer som tvångsvårdas inom
psykiatrin stort i Norge vid en europeisk jämförelse..
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
De enskilda MR-organisationernas möjligheter att ha en öppen dialog med
regeringen är goda. En rad nationella och internationella oberoende
organisationer är verksamma i Norge. Det kan dock uppstå problem med att
få en heltäckande granskning av de mänskliga rättigheterna i Norge eftersom
organisationerna ofta är inriktade på mer uppenbara kränkningar av
rättigheterna i andra länder enligt Norsk Helsingforskommitté. Samarbetet
19
mellan olika norska organisationer som verkar inom mänskliga rättigheter är
omfattande. Flera av dem finns under samma tak där de ingår i Human Rights
House Foundation. Olika oberoende organisationer används regelbundet av
regeringen som remissinstanser i olika ärenden som rör mänskliga rättigheter.
Norsk senter för menneskerettigheter har av regeringen tilldelats status som
nationell institution för mänskliga rättigheter. Det faktum att centret tillhör
Oslo universitet gör dock att det inte är fullt oberoende av statsmakten vilket
också påpekats av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter. Det bör dock poängteras att centret på ett tydligt sätt markerat sin
oavhängighet, till exempel genom att i årsrapporten för 2009 kritisera
regeringen på de punkter där man anser att regeringens arbete för mänskliga
rättigheter inom landet är otillräckligt.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Med undantag för den dialog som Norge har med FN:s och Europarådets
konventionskommitté torde internationella och svenska MR-organisationer
inte behöva bedriva nämnvärda insatser i Norge för att främja de mänskliga
rättigheterna.
