ANTIKEN (700 f.Kr. – 500 e.Kr) Grekland (c. 700 – 150 f.Kr): - Geografiskt var den grekiska världen mycket större än dagens Grekland, eftersom man kolonialiserade områden kring Medelhavet, särskilt Syditalien, Egypten och Svarta havets kuster. - Samhället bestod av olika stadsstater, med olika samhällsskick. Samhällsskicket kunde även vara olika i en och samma stat under olika tider. I Aten infördes t.ex. demokrati (folkstyre), som dock gällde enbart fria män, alltså inte kvinnor och slavar. - Gemensamt för de olika stadsstaterna var i stort enbart språket, även om det fanns olika dialekter, mytologin och de olympiska spelen. Kopplingen mellan mytologi och litteratur/konst är påtaglig. (Översikt över de viktigaste gudarna; se skilt papper!) - I Europa talar man om arvet från antiken: bl.a. uppkommer litteratur som länge fungerat som förebild för den europeiska litteraturen. Grekerna funderade över vad som var karaktäristiskt för olika slags litteratur och systematiserade litterära verk i olika typer eller genrer. Genreindelningen epik, lyrik och dramatik är alltså ett arv från grekerna. Epiken, dvs. den berättande litteraturen, var en av de viktigaste genrerna. Man skrev s.k. epos, dvs. långa diktberättelser på vers, t.ex. Iliaden och Odysséen. Lyriken hade högt anseende. Man t.o.m. tävlade i lyrik i de olympiska spelen! Dikterna handlade om olika känslor och upplevelser. Även s.k. epigram (korta dikter inristade på gravstenar), politisk dikt (smädedikter för att väcka opinion) och körlyrik (hyllningsdikter till gudarna eller till segare i de olympiska spelen) skapades. Dramatiken har sitt ursprung i de festligheter som ordnades till vinguden Dionysos ära. I dramerna behandlades gestalter och händelser i de gamla myterna och sagorna. Av de båda dramatiska genrerna tragedi och komedi, ansågs tragedin vara den mest högtstående genren. Budskap: Man varnar för övermod (hybris), dvs. trots mot allmänna normer och gudarnas vilja, annars drabbas man av gudarnas hämnd och straff (nemesis). Självkännedom och måttfullhet hör till de s.k. apolloniska dygderna. Apollon var den mest respekterade guden efter Zeus och representerar bland annat tankens klarhet. Rom (c. 150 f.Kr. – 500 e.Kr): - Kulturellt kom romarna med väldigt lite nytt. Istället fungerade de främst som kulturspridare. Mytologin och litteraturen imiteras, den grekiska litteraturen översätts och sprids.